Margareta Skog Àr legitimerad sjuksköterska, med. dr i omvÄrdnad med inriktning mot Àldre och vÄrdutvecklingssamordnare pÄ Karolinska Universitetssjukhuset. Tidigare har Margareta Skog varit lektor pÄ Sophiahemmet Högskola samt rektor för Silviahemmet. Hon Àr författare till flera lÀroböcker inom geriatrisk omvÄrdnad och demensvÄrd.
ISBN 978-91-8809-938-9
9
789188 099389
Kommunikation & demenssjukdom Ăkad förstĂ„else i samtal och möten
med demenssjukdom kan ofta skapa missförstÄnd. DÀrför ger kunskap om kommunikationens betydelse ökad trygghet och samförstÄnd. Den hÀr boken ökar förstÄelsen för den demenssjukes sprÄkförmÄga och sprÄksvÄrigheter. Boken förmedlar ocksÄ hur viktig den ordlösa kommunikationen Àr. Den tar avstamp i forskning men bygger framför allt pÄ röster frÄn demensvÄrdens vardag. Boken riktar sig till yrkesverksamma som möter personer med demenssjukdom, men Àr Àven vÀrdefull för nÀrstÄende.
MARGARETA SKOG
S
AMTAL MELLAN VĂ RDPERSONAL och personer
MARGARETA SKOG
Kommunikation & demenssjukdom Ăkad förstĂ„else i samtal och möten
© 2016 Författaren och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-938-9 Kopieringsförbud! MÄngfaldigande av innehÄllet i denna bok, helt eller delvis, Àr enligt lag om upphovsrÀtt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser sÄvÀl text som illustrationer och gÀller varje form av mÄngfaldigande. Redaktör: Eva Sundmyr Omslag: Anna Hild Grafisk form: Roger Johansson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2016 Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 www.gothiafortbildning.se
INN EHĂ L L
Tack! 5 Inledning
Varför Àr kunskap om kommunikation sÄ viktigt? Personcentrerad vÄrd och omsorg Palliativ vÄrdfilosofi och arbetssÀtt DÀrför Àr din kunskap om kommunikation sÄ viktig 1. NÄgra ord om kommunikation
Vanliga begrepp Olika former av ordlös kommunikation HjÀrnskadan pÄverkar sprÄkförmÄgan AndrasprÄk och annan kulturell bakgrund 2. Hur vÄra sinnen förÀndras vid Äldrande och demens
Hörsel och kommunikation Syn och kommunikation Röst och kommunikation Luktsinnet HjÀlpmedel som underlÀttar samspel 3. Demenssymtom som försvÄrar kommunikation
Demenssjukdomens pÄverkan pÄ minnet SvÄrigheter med abstrakt tÀnkande Viktiga symtom pÄ A 4. Vanliga tecken pÄ sprÄksvÄrigheter
Första fasen â mild demens Andra fasen â medelsvĂ„r demens Tredje fasen â svĂ„r demens Tecken pĂ„ sprĂ„ksvĂ„righeter SĂ„ hanterar den demenssjuke sina sprĂ„ksvĂ„righeter
6
7 9 12 15 17
17 19 26 31 39
39 44 46 46 47 53
54 59 61 65
66 66 68 69 78
5. Att tÀnka pÄ vid kommunikation
85
BekrÀfta identiteten BekrÀfta den demenssjukes kÀnslor
85 87
Att tÀnka pÄ under samtal och samvaro 96 Samtalsteknik 101 HÀrskartekniker 103 6. Musik, sÄng och dans och andra former av kommunikation 107
Musik och sÄng 109 VÄrdarsÄng 113 RÀtt musik, vid rÀtt tillfÀlle, i rÀtt dos 114 SÀllskapsdans och rörelse som kommunikation 117 MÄla och teckna, en annan form av kommunikation 119 Vardagsaktiviteter som stimulerar till samtal 120 7. FörmÄga att lÀsa, skriva och rÀkna
126
LÀsförmÄga vid demenssjukdom SkrivförmÄga vid demenssjukdom RÀkneförmÄga vid demenssjukdom
127 134 137
8. Problematiska beteenden
Provocerande beteenden â en utmaning Att möta ilska och aggressivitet Traumatiska upplevelser tidigare i livet Att bemöta grova ord och sexuellt utĂ„tagerande Mjukt sjĂ€lvskydd VĂ„rd- och arbetsklimat 9. Hur sprĂ„ksvĂ„righeter pĂ„verkar olika vĂ„rdsituationer
140
140 145 148 150 161 162 168
VĂ„rdmiljöns utformning en form av samspel 168 Ăka förstĂ„elsen i vanliga vĂ„rdsituationer 171 Provtagning och behandling 174 Den demenssjukes sĂ€tt att uttrycka smĂ€rta 177 LĂ€kemedel 179 Slutord 181 Referenser och lĂ€stips
182
TA C K !
Ett stort tack till personalen pĂ„ geriatriska kliniken Karolinska Universitetssjukhuset, R71 (akutgeriatrik för patienter med förvirringstillstĂ„nd och demens), R73 (minnesutredningsavdelning) och Minnesmottagningen samt till personalen pĂ„ Rozeliahemmet (gruppboende), Stockholms Borgerskaps Ăldrehem. Ett extra varmt tack till Silviasystrar och Silviasjuksköterskor och ett speciellt tack till mina före detta arbetskamrater pĂ„ Silviahemmet. Utan er alla hade denna bok inte blivit sĂ„ levande och fĂ€rgstark. Det Ă€r ni med er erfarenhet som bidragit med mĂ„nga röster frĂ„n vĂ„rdens vardag. Det krĂ€vs ocksĂ„ fakta, Sophiahemmet Högskolas bibliotekspersonal har med snabbhet försett mig med aktuell nationell och internationell litteratur inom omrĂ„det, tack! Speciellt tack till sjuksköterskan och operasĂ„ngerskan Ellen Andreas sen och Silviasjuksköterskan Yvonne Benner som lĂ€st manus och kommit med viktiga synpunkter och egna erfarenheter frĂ„n vĂ„rden av Ă€ldre med demenssjukdom.
5
Inledning
âVarför förstĂ„r du inte vad jag menar?â Den frĂ„gan kan bĂ„de den demenssjuke och den som vĂ„rdar stĂ€lla sig. Eller sĂ„ tĂ€nker vi snarare att âJag vill sĂ„ gĂ€rna att du förstĂ„r vad jag menar!â Varför sĂ€ger den demenssjuke âFĂ„r jag den dĂ€r man har till hĂ„retâ nĂ€r det borde vara lĂ€ttare att bara sĂ€ga âkamâ? Varför sĂ€ger personen nej till att delta i sĂ„ngstunden nĂ€r du vet att det uppskattas sĂ„ mycket? Kunskap om sjukdomens pĂ„verkan pĂ„ den demenssjukes sprĂ„kförstĂ„else men ocksĂ„ vĂ„rdarens förmĂ„ga att göra sig förstĂ„dd och att förstĂ„ Ă€r grunden i dessa situationer. Ăkad kunskap gör oss skickligare i mötet. NĂ€r jag 2010 skrev demenshandboken RĂ„d till dig som möter patienter med demenssjukdom hade den vĂ€xt fram i kontakten med vĂ„rdpersonal. NĂ€r jag sedan under drygt ett Ă„r Ă„kte runt i Sverige och förelĂ€ste skrattade Ă„hörarna igenkĂ€nnande. Den erfarne vĂ„rdaren vet att det inte finns nĂ„gra universella snabblösningar men att det finns kunskap som, rĂ€tt tillĂ€mpad i rĂ€tt stund med rĂ€tt individ, blir helt rĂ€tt. Men varför blir det inte alltid det? NĂ€r jag smĂ„pratat med vĂ„rdpersonal framkommer ofta samma svar. Vi förstod inte varandra eller vi missförstod varandra. Det var det som âtĂ€ndeâ ilskan eller oron. Jag har under Ă„ren som gĂ„tt mött personal som önskat utbildning i sjĂ€lvförsvar. Jag förstĂ„r denna önskan, men jag hĂ„ller inte riktigt med. Visst uppstĂ„r det svĂ„ra situationer dĂ€r man kan fĂ„ bĂ„de tjuvnyp, glĂ„pord och slag frĂ„n den demenssjuke. Men vad har föregĂ„tt situationen? Ofta Ă€r det en reaktion frĂ„n den demenssjuke pĂ„ rĂ€dsla, oro eller maktkamp. Den vanligaste orsaken Ă€r nog brister och missförstĂ„nd i kommunikationen som gĂ„r att förebygga. Studier visar att kunskap i kommunikation kan minska beteendemĂ€ssiga och psykiska symtom. FörbĂ€ttrad kommunikation kan antagligen till och med göra att den demenssjuke kan vĂ„rdas i hemmet under lĂ€ngre tid och dĂ€rmed kan en flytt till Ă€ldre boende senarelĂ€ggas.
6
Varför Ă€r kunskap om kommunikation sĂ„ viktigt? Varför ska du lĂ€sa den hĂ€r boken nĂ€r det redan finns sĂ„ mĂ„nga? IdĂ©n till denna bok föddes nĂ€r jag började titta i lĂ€roböcker och insĂ„g att det skrevs vĂ€ldigt lite om den demenssjukes sprĂ„kförmĂ„ga och sprĂ„ksvĂ„righeter i omvĂ„rdnadslitteraturen. Jag började söka förklaringar och fann att logopeder och neuropsykologer fokuserar mycket pĂ„ sprĂ„kfĂ€rdigheter i sina tester. Hur den kunskapen sedan överförs till kunskap om den demenssjukes kommunikation i vardagen hittade jag mindre skrivet om. I den litteratur som lĂ€ses av annan vĂ„rdpersonal fokuseras det frĂ€mst pĂ„ bemötande. Jag insĂ„g dĂ„ att det fanns kunskap som vi mĂ„ste ta del av för att kommunikationen med de demenssjuka ska leda till en ökad ömsesidig förstĂ„else. Vi mĂ„ste förstĂ„ för att kunna förstĂ„ Kunskap Ă€r nyckeln till förstĂ„else. Bristande kunskap leder till att den som vĂ„rdar inte ser och förstĂ„r den demenssjukes behov, bemöter felaktigt, inte bryr sig eller tar över och i vĂ€rsta fall förmedlar stress. Min doktorsavhandling Teaching for Learning and Learning for Teaching in Care of Elderly with Dementia at Silviahemmet handlar om hur underÂsköterskor lĂ€r (lĂ€r sig och lĂ€r andra) god vĂ„rd av personer med demenssjukdom. Det visade sig att ordet âvarförâ var ett nyckelord för att lĂ€ra sig god demensvĂ„rd. Alla som gick utbildningen till Silviasyster pĂ„ SilviaÂÂhemmet hade erfarenhet av att vĂ„rda personer med demenssjukdom. ĂndĂ„ stĂ€llde de sig stĂ€ndigt frĂ„gan, eller fick den frĂ„n nĂ€rstĂ„ende, âvarförâ konstiga situationer uppstod och framför allt varför de och de Âdemenssjuka missförstod varandra. En viktig slutsats blev att vi mĂ„ste försöka förstĂ„ sjĂ€lva för att riktigt kunna förstĂ„ den demenssjuke. De enda som dock verkligen vet hur det Ă€r att vara demenssjuk Ă€r de personer som sjĂ€lva har drabbats. Vi friska kan bara försöka förstĂ„. Den ökade kunskap som utbildningen till Silviasystrar innebar gjorde arbetet lĂ€ttare och mer innehĂ„llsrikt. Men det rĂ€cker inte med att bara förstĂ„. NĂ€r till exempel Magnus blir riktigt arg och vill spotta och slĂ„, dĂ„ mĂ„ste jag ocksĂ„ veta vad jag ska 7
göra. Det Ă€r stor skillnad i valet av Ă„tgĂ€rder om Magnus ilska beror pĂ„ en sten i skon, höga ljud eller lĂ€ngtan efter sĂ€llskap. Kunskap ska vara lĂ€tt att anvĂ€nda. Se innehĂ„llet i denna bok som en inspirationskĂ€lla, inte som en checklista eller kokbokslösning. Boken kan ocksĂ„ anvĂ€ndas som uppslagsbok. GĂ„ tillbaka till den nĂ€r du stĂ„r inför ett konkret problem eller vill ha svar pĂ„ ditt âvarförâ. Se tipsen och rĂ„den som en palett med Ă„tgĂ€rder som du kan testa dig fram med. Det Ă€r sedan den demenssjukes reaktioner som kommer att sĂ€tta betyg pĂ„ om det Ă€r en bra och framgĂ„ngsrik Ă„tgĂ€rd eller inte. Ha, ha Ă€r vĂ€gen till aha Etik, kunskap och förhĂ„llningssĂ€tt i boken bygger pĂ„ igenkĂ€nnande. Jag har valt ut mĂ„nga roliga och drĂ„pliga exempel. Det har jag gjort efterÂsom jag av erfarenhet mĂ€rkt att bĂ„de viljan att lĂ€ra samt lĂ€randet Ă€r Âstörre om den som lĂ€r fĂ„r le lite, skratta och kĂ€nna igen sig. Det vĂ€cker igenkĂ€nnande och nyfikenhet. Haha Ă€r vĂ€gen till aha, för bakom det försÂta skrattet finns ofta mycket allvar och ibland sorg. DĂ€rför Ă€r en stunds reflektion kring fallbeskrivningarna och citaten ofta en ögonöppnare till djupare förstĂ„else för den demenssjuke personens situation. Att verkligen vilja bli förstĂ„dd. En kvinna med Alzheimers sjukdom hade i sin handvĂ€ska en lapp dĂ€r hon skrivit âLiva inte upp mig!â En första reaktion kan vara ett skratt för att det Ă€r roligt. Sedan kommer insikten om innebörden i hennes nedskrivna ord, det vill sĂ€ga att det ligger en mycket existentiell frĂ„ge stĂ€llning bakom. Hon förmedlar med dessa ord ett eget beslut om att hon inte vill bli hjĂ€rtâlung-rĂ€ddad om hon segnar ner pĂ„ stan. Jag vill pĂ„ inga sĂ€tt förbarnsliga den demenssjuke eller förringa problemen, utan vill med exemplen vĂ€cka nyfikenhet och förstĂ„else. Negativa exempel vĂ€cker ofta skuld i stĂ€llet för en vilja att försöka förstĂ„. Skuld vĂ€cker i sin tur lĂ€tt en vilja att gĂ„ i försvar. Det Ă€r en naturlig reaktion, men inte sĂ„ upplyftande och kreativ. Boken tar upp aktuell forskning (presenterat pĂ„ ett populĂ€rvetenskapligt sĂ€tt och med vardagssprĂ„k) men bygger framför allt pĂ„ mĂ„nga röster frĂ„n vĂ„rdens vardag. Vissa exempel har jag sjĂ€lv skapat för att illustrera innehĂ„llet i texten. Det har jag gjort för att öka förstĂ„elsen för 8
den demenssjukes svĂ„ra situation, nĂ€r förmĂ„gan att kommunicera alltmer krymper. Jag vill ocksĂ„ hjĂ€lpa till att byta perspektiv och visa situa tionen ur den demenssjukes perspektiv. Jag har ocksĂ„ valt att ofta ge flera exempel, just för att öka igenkĂ€nningsfaktorn. VĂ„rden blir aldrig bĂ€ttre Ă€n vĂ„ra handlingar Jag kanske slĂ„r in öppna dörrar ibland och tar upp sjĂ€lvklarheter. Men min erfarenhet Ă€r att teori och praktik inte alltid gĂ„r hand i hand, eftersom teori ibland Ă€r lĂ€ttare sagt Ă€n gjort. Min devis har alltid varit att âdet Ă€r bĂ€ttre att lĂ€sa en bok och anvĂ€nda den kunskapen Ă€n att lĂ€sa hundra böcker och inte tillĂ€mpa kunskapen allsâ. Teoretisk kunskap utan praktisk tillĂ€mpning förbĂ€ttrar inte vĂ„rden av de demenssjuka. Vi vet vad vi borde göra men ⊠VĂ„r etik och vĂ„r moral Ă€r inte alltid samma sak, det vill sĂ€ga vi handlar inte alltid som vi lĂ€rt. I boken presenteras olika sprĂ„ksvĂ„righeter som personer med demenssjukdom kan brottas med. Olika former av demenssjukdom ger sina symtom och olika faser sina problem. Men varje persons livssituation och sjukdomsbild innebĂ€r att varje möte Ă€r ett unikt möte med en unik mĂ€nniska. HĂ€r presentera olika sprĂ„ksvĂ„righeter för att öka förstĂ„elsen för fenomenet och dĂ€rmed kunna utveckla kommunikationen med den demenssjuke. Ett etiskt dilemma Ă€r en frĂ„gestĂ€llning dĂ€r det inte finns nĂ„got givet och ârĂ€ttâ svar, utan Ă€r en situation dĂ€r vi mĂ„ste vĂ€lja det alternativ som Ă€r minst âfelâ. De tips och rĂ„d som ges i denna bok mĂ„ste dĂ€rför anpassas till situationen. Det viktigaste Ă€r att gĂ„ frĂ„n ord till handling.
Personcentrerad vĂ„rd och omsorg Den sprĂ„kliga innebörden i ordet demens sĂ€ger en del om hur synen pĂ„ personer med demenssjukdom en gĂ„ng var. Ordet kan hĂ€rledas ur de latinska orden âdeâ som betyder frĂ„n och âmensâ som betyder förnuft, sinne eller sjĂ€l. Demens betyder med andra ord utan/frĂ„n sinne, eller âutan sjĂ€lâ. I dag vet vi att detta Ă€r helt fel. FörmĂ„gan att kĂ€nna in bevaras ofta lĂ€nge och Ă€r nĂ„got som anvĂ€nds mycket i vĂ„rd och omsorg av personer med demens. 9
SnÀll, dum, glad Àr egenskaper. NÀr nÄgon sÀger dement sÄ blir det ocksÄ som en egenskap hos personen, inte en person med en sjukdom. Sjuksköterska
FrĂ„n senil till dement och i dag en unik person med demenssjukdom För tjugofem Ă„r sedan anvĂ€ndes i stort sĂ€tt bara begreppet âdementaâ om personer med demenssjukdom. I slutet av 1990-talet övergick vĂ„rden till att sĂ€ga demenshandikappad och i dag Ă€r det vedertaget att sĂ€ga âperson med demenssjukdomâ eller âden demenssjukeâ. MĂ„nga reagerar pĂ„ ordet âdementaâ och i framtiden kanske detta mönstras ut och ersĂ€tts med âperson med kognitiv nedsĂ€ttningâ. Ofta hörs ocksĂ„ ordet âsenilâ, som egentligen betyder gammal. Uttrycken demens och senil anvĂ€nds ofta slarvigt och nedvĂ€rderande. TidigareÂsĂ„gs problem med minnet som en del av Ă„ldrandet, sedan upptĂ€ckte psykiatrikern och neuropatologen Alois AlzheimerÂĂ„r 1906 att det fanns sjukliga förĂ€ndringar i hjĂ€rnan som förklarade svĂ„righeterna. I begreppet dement blir personen ett med sin sjukdom. I dag poĂ€ngteras att personen fortfarande Ă€r en unik individ som har drabbats av en svĂ„r sjukdom som i hög grad pĂ„verkar minnet. Vi mĂ„ste i alla möten komma ihĂ„g att âden ene Ă€r inte den andre likâ. I den hĂ€r boken anvĂ€nds uttrycken âden demenssjukeâ, âperson med demenssjukdomâ och âhenâ. Begreppet âvĂ„rdareâ syftar pĂ„ bĂ„de formell och informell vĂ„rdare och ânĂ€rstĂ„endeâ innefattar alla i den demens sjukes familj eller vĂ€nkrets. Personen först â sjukdomen en viktig bisak Begreppet personcentrerad vĂ„rd innebĂ€r att personen och inte demenssjukdomen sĂ€tts i fokus. Det innebĂ€r att bekrĂ€fta att personen Ă€r i centrum men ocksĂ„ att försöka sĂ€tta sig in i den sjukes situation och att förstĂ„ beteenden och psykiska symtom ur den demenssjukes perspektiv. Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer finns vetenskapligt underlag som visar pĂ„ att det förhĂ„llningssĂ€ttet ger den demenssjuke ökad 10
tillit, sjĂ€lvstĂ€ndighet och initiativförmĂ„ga samt minskar agitation och anvĂ€ndning av antipsykosmedel. Demenssjukdomen ska ses som en âbisakâ Ă€ven om den Ă€r en avgörande del av personens liv. Demenssjukdomen fĂ„r heller inte reduceras till en hjĂ€rnskada dĂ„ det innebĂ€r en risk att de beteenden som personen uppvisar tolkas som utan mening. Att ge personcentrerad vĂ„rd krĂ€ver egentligen inte ytterligare resurser utan Ă€r snarare ett förhĂ„llningssĂ€tt. Det innebĂ€r att upprĂ€tta en relation till den demenssjuke och uppmuntra denne att berĂ€tta om sig sjĂ€lv och sitt liv samt beakta sprĂ„klig, religiös och kulturell bakgrund. FörhĂ„llningssĂ€ttet ska inte ses som en metod eller teknik, med risk för att vĂ„rden utförs mekaniskt. HĂ€r rĂ€knas nĂ„gra olika perspektiv upp, nĂ€sta steg Ă€r att besvara hur vi praktiskt ska genomföra det. Vi ser och möter den demenssjuke individuellt och med vĂ€rdighet och respekt. Vi Ă€r insatta i personens livshistoria. Vi har kunskap om personens förmĂ„ga och svĂ„righeter att kommunicera. Vi stödjer personen att kunna göra egna val och beslut. Vi vet vilket stöd personen vill ha och hur det bör ges. Vi vet vad personen klarar av och tycker om. Vi uppmuntrar alla initiativ till samvaro och samtal. Vi stödjer personen att vara en del av gemenskapen bĂ„de i samhĂ€llet och privat.
Palliativ vĂ„rdfilosofi och arbetssĂ€tt Ordet âpalliativâ kommer av det latinska ordet âpalliumâ, som betyder mantel. Den palliativa vĂ„rden Ă€r som en kĂ€rleksfull mantel av omsorg som omsluter och vĂ€rmer den demenssjuke. I en mantel sveper personen in sig för att skydda sig frĂ„n kylan, men manteln tar inte bort sjĂ€lva kylan. Palliativ vĂ„rd betyder med andra ord lindrande vĂ„rd. VĂ„rdformen Ă€r numera en ledstjĂ€rna Ă€ven för god demensvĂ„rd och kan ges under hela sjukdomsförloppet, inte bara i livets slutskede.
11
MÄlet Àr god livskvalitet och vÀlbefinnande MÄlet med palliativ vÄrd Àr att skapa god livskvalitet, det vill sÀga att fÄ den demenssjuke att uppleva en god livskvalitet trots sjukdomen. Livskvalitet för en demenssjuk kan vara trygg samvaro, meningsfull kommunikation, trevliga aktiviteter eller en njutningsfull stund i solen. Ett hoppfullt förhÄllningssÀtt innebÀr att lÄta den demenssjuke fÄ prata om sitt liv. Att bekrÀfta den sjuke i att vara en viktig person. Det kan ocksÄ vara att fÄ lyssna pÄ hÀrlig musik, se trÀdens grönska eller att fÄ besök av sin livskamrat, sina barn och barnbarn. Det Àr viktigt att lyssna till och försöka förstÄ vad den demenssjuke sjÀlv kÀnner och sÀger. Med kunskap Àr det ofta möjligt att kommunicera direkt med personen om hur hen sjÀlv upplever stunden eller mÄr. MÄnga personer med demenssjukdom berÀttar dÄ att de upplever vÀl befinnande. Ja, faktiskt lika god livskvalitet som hos friska jÀmnÄriga. Men ju lÀngre sjukdomen fortgÄr, desto större ansvar vilar pÄ oss som vÄrdar att försöka tolka den demenssjukes vÀlbefinnande. Det kan vara ett svagt leende, ett rofyllt lugn, en fot som rör sig i takt med musiken. Att mer fokusera pÄ nÀr den demenssjuke mÄr bra Àr bÀttre Àn att bara fokusera pÄ nÀr hen Àr orolig eller har problematiska beteenden. Det Àr tyvÀrr ofta lÀttare att lÀgga mÀrke till problemen Àn att fokusera pÄ positiva tecken och vÀlbefinnande. Det palliativa arbetssÀttets fyra hörnstenar Enligt VÀrldsorganisationen (WHO) uppnÄs bÀsta möjliga livskvalitet för den sjuke genom att den palliativa vÄrdens fyra hörnstenar tillÀmpas. Dessa Àr kommunikation och relation, systemkontroll, teamarbete och nÀrstÄendestöd. Kommunikation och relation
SÄ lÀnge det inte finns bot mot demenssjukdom Àr vÄrdarens förmÄga att vÄrda och skapa en god relation i fokus, det vill sÀga hörnstenen kommunikation och relation. Det blir aldrig nÄgon fullgod vÄrd om inte kommunikationen och relationen till den sjuke, de nÀrstÄende och arbetskamraterna fungerar. En uppriktig och kontinuerlig kommunika12
tion med den demenssjuke och de nĂ€rstĂ„ende Ă€r dĂ€rför av största vikt. Kommunikationen och relationen mellan den demenssjuke, de nĂ€rstĂ„ende och vĂ„rdaren Ă€r sjĂ€lva nyckeln till hur bra samspelet blir. Genom att lĂ€ra kĂ€nna den demenssjukes personlighet och reaktionsmönster ökar förmĂ„gan att âvĂ„ga vara nĂ€raâ, och dĂ€rmed underlĂ€ttas kommunikationen. En förutsĂ€ttning Ă€r att vara införstĂ„dd med den demenssjukes sprĂ„kförmĂ„ga och som vĂ„rdare ha kunskap i att förstĂ„ och sjĂ€lv göra sig förstĂ„dd. Det vore vĂ€l hĂ€ftigt om vi hade ett bedömningsinstrument för kommunikation. TĂ€nk om vi kunde mĂ€ta âRiskfaktorer för nedsatt vĂ€lbefinnandeâ. Sjuksköterska
Forskning visar att vÄrt eget stÀmningslÀge kan pÄverka hur vi tolkar den demenssjukes situation; kommunikationen och tolkningen av ett samtal pÄverkas av vÄrt aktuella humör. Det Àr lÀttare att tolka och förstÄ den demenssjuke ju nÀrmare relationen Àr. MÄnga av de svÄra symtomen kan minskas genom att vÄrdaren anpassar sitt beteende, till exempel genom att upptrÀda lugnt trots att man inombords kÀnner sig stressad. I en arbetsgrupp bestÄende av 10 personer kan det uppstÄ sÄ mÄnga som 45 relationer. Om du utöver antalet arbetskamrater ocksÄ lÀgger till de demenssjuka och nÀrstÄende fÄr du en uppfattning om hur mÄnga goda relationer som mÄste upprÀtthÄllas per dag. I en grupp pÄ 20 personer kan det bli 190 möjliga relationer. Om dessa relationer Àr goda fungerar sjÀlvfallet bÄde vÄrden och samarbetet bÀttre. Hur mÄnga relationer ska du vÄrda i dag? Symtomkontroll
Symtomkontroll innebĂ€r att förebygga, lindra eller bota de symtom som kan uppstĂ„ som en följd av demenssjukdomen. Det Ă€r viktigt att aldrig vifta bort den sjukes beteenden eller svĂ„righeter med att âdet hör till sjukdomenâ. Exempelvis kan kommunikationssvĂ„righeter bero pĂ„ sĂ„ Âbanala saker som vaxproppar i öronen. I vĂ„rden av demenssjuka stĂ€lls vi ofta inför olika etiska dilemman som mĂ„ste lösas pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Att 13
Margareta Skog Àr legitimerad sjuksköterska, med. dr i omvÄrdnad med inriktning mot Àldre och vÄrdutvecklingssamordnare pÄ Karolinska Universitetssjukhuset. Tidigare har Margareta Skog varit lektor pÄ Sophiahemmet Högskola samt rektor för Silviahemmet. Hon Àr författare till flera lÀroböcker inom geriatrisk omvÄrdnad och demensvÄrd.
ISBN 978-91-8809-938-9
9
789188 099389
Kommunikation & demenssjukdom Ăkad förstĂ„else i samtal och möten
med demenssjukdom kan ofta skapa missförstÄnd. DÀrför ger kunskap om kommunikationens betydelse ökad trygghet och samförstÄnd. Den hÀr boken ökar förstÄelsen för den demenssjukes sprÄkförmÄga och sprÄksvÄrigheter. Boken förmedlar ocksÄ hur viktig den ordlösa kommunikationen Àr. Den tar avstamp i forskning men bygger framför allt pÄ röster frÄn demensvÄrdens vardag. Boken riktar sig till yrkesverksamma som möter personer med demenssjukdom, men Àr Àven vÀrdefull för nÀrstÄende.
MARGARETA SKOG
S
AMTAL MELLAN VĂ RDPERSONAL och personer
MARGARETA SKOG
Kommunikation & demenssjukdom Ăkad förstĂ„else i samtal och möten