9789140639738

Kr책ke p책 mejeriet

Marie Bosson Jessica Lindholm

Hos Lars-Erik Precis när de kommer fram till gården möter de Lars-Erik.

Han har också varit inne och druckit kaffe. Nu ska han ut i ladugården igen och jobba.

– Hej på er, säger han. Så bra att ni har stövlar på er. Det behövs i ladugården.

Lars-Erik öppnar dörren till ladugården. Där finns inte en enda kossa, bara kalvar. Han förklarar att kossorna är ute i hagen nu när det är sommar.

Innan han tar in dem ska kalvarna få mat. De är för små för att vara ute. De kan inte äta gräs än, så de får en speciell mjölk som Lars-Erik blandar till. Kråke och Elsa hjälps åt att ge kalvarna mjölken. Om man stoppar in handen i munnen på kalvarna så suger de på fingrarna.

Det kittlas och tungan är alldeles sträv. Kalvarna har inga tänder i överkäken så de kan inte bitas.

– För att kon ska kunna ge mjölk måste den ha fått en kalv, berättar Lars-Erik. Sen kan man få mjölk av kon i nästan ett helt år.

Vet du vad kalvarnas pappa heter?

Jo, kalvarnas pappa kallas tjur.

16

Lars-Erik visslar och en hund kommer springande. Den ser nästan likadan ut som Sotarn, fast mera vit i pälsen.

Lars-Erik berättar att hon heter Pia. Pia springer ut i kohagen. Det är inte svårt för henne att hämta korna för de står redan och väntar. De vill bli mjölkade för de har juvren fulla av mjölk och det känns tungt för dem.

Vet du var kossans juver sitter?

Lars-Erik tar på sig en lustig stol som hänger fast bak på rumpan. Han berättar att det är jobbigt för knäna att mjölka 30 kor två gånger om dagen. Då är det skönt att kunna sitta på den speciella stolen. Eftersom den sitter fast slipper han bära den.

19

20

Korna kommer in och ställer sig i båsen. De vet att de snart ska få mat. Kråke och Elsa får ge dem maten.

Den ser ut som müsli, tycker Kråke, men det smakar inte så när han provar! Lars-Erik berättar att det heter kraftfoder och i det finns en massa nyttigt som korna behöver.

I tur och ordning mjölkar Lars-Erik korna. Först torkar han av spenarna, sedan mjölkar han lite ur varje spene för hand ner i en speciell burk. Det gör han för att se så att det inte är nåt fel på mjölken. Kråke och Elsa får prova. Det är inte så lätt, man måste klämma på ett speciellt sätt.

Elsa lutar sin kind sig mot kossan. Hon hör hur den tuggar. Magen är alldeles varm.

– Åh, vad mjuk hon är, säger Elsa. En sån skulle jag vilja ha till kudde.

21