Ulla Söderström · Birgitta Wallin
Att med sina egna händer ta hand om en närstående som har avlidit är att ”sörja med sina händer”. Det hjälper dig att både värdigt avsluta något som varit och samtidigt påbörja ett nytt skede i livet på ett bra sätt. Det hjälper dig också att komma vidare i din sorg och saknad. Om du har varit med vid slutet och gjort i ordning den döda blir ofta begravningen mindre tung; du har redan tagit det viktigaste avskedet. I skriften berättar författarna vad som händer när någon har avlidit, vad du får göra själv och hur du tillsammans med barn och barnbarn, släktingar och vänner eller med hjälp av vårdpersonal kan ta hand om den avlidna. Författare är Ulla Söderström, läkare och specialist i allmänmedicin, och Birgitta Wallin, sjuksköterska och lärare i hälso- och sjukvård.
Efter döden Om att ta avsked och att sörja med händerna
information och litteratur Livets sista tid. Ulla Söderström. Gothia Förlag. 2011. Liten skrift som ger en konkret beskrivning om vad som händer den sista tiden i livet fram till döden. Tankar om sorg. Ulla Söderström. Gothia Förlag. 2012. Liten skrift om sorgens förlopp och hur vi kan bemöta en människa i sorg. Hej då! Begravningsboken. Lotte Möller. Bokförlaget Arena. 2011. En bok om allt man behöver veta om begravningar.
© 2012 Författaren och Gothia Förlag AB ISBN 978-91-7205-876-7 kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Förlag AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Förlagsredaktör: Susanne Bardell Carlbring Omslag och grafisk form: Catharina Ekström Första upplagan, första tryckningen Tryck: Hylte Tryck, AB, Hyltebruk, 2012 Tryckt på miljövänligt framställt papper. Gothia Förlag Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, Fax 08-644 46 67 www.gothiaforlag.se
sosfs 1996:29 (M). Vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall. Cirkulär 2005:52. Sveriges kommuner och landsting (SKL): Underlag för rutiner kring omhändertagande av avlidna. Anvisningar och kravspecifikation för egentillverkad kista finns hos skkf – Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, på www.skkf.se eller telefon 08-15 05 40.
I
den hr lilla skriften vill vi dela med oss av vad vi lärt oss under de många år då vi arbetat med människor som avlidit på sjukhus, äldreboenden och i hemmet, men även av våra personliga upplevelser i samband med egna familjemedlemmars bortgång. Vi kommer att berätta för dig vad som händer när någon har avlidit, vad och hur du kan göra tillsammans med barn och barnbarn, släktingar och vänner eller med hjälp av vårdpersonal. Att arbeta tillsammans skapar gemenskap och samhörighet. Dessutom ger det ökad förståelse kring allt som händer i samband med dödsfallet. Det hjälper dig både att värdigt avsluta något som varit och att påbörja ett nytt skede i livet på ett bra sätt. Att med sina egna händer ta hand om en närstående som har avlidit är att ”sörja med sina händer”. Våra händer är känsliga instrument som förmedlar de allra finaste signaler till oss och som också hjälper oss att uttrycka våra egna känslor. Därför kan våra händer hjälpa oss i vår sorg. Eftersom kroppen förändras efter döden måste man ha detta i åtanke när man planerar det som ska göras och därför ger vi några tidsanvisningar. Om du vill veta mer om vad som händer med kroppen kan du läsa om det i sista avsnittet i den här skriften. Det vi berättar har sin grund i vårt eget lands traditioner och vi utgår från en naturlig död hos en äldre person. Mycket går dock att överföra även till dödsfall i andra situationer. I olika kulturer har man olika seder. Det är viktigt att följa de traditioner och ceremonier som hör till den dödas och de närståendes kultur och religion. Det kan också vara olika från familj till familj hur man brukar göra vid ett dödsfall. Om det inte längre finns några traditioner omkring detta i din familj, hoppas vi att den här lilla skriften ska ge dig inspiration och stöd att bygga upp nya.
vi föds och vi dör Vårt liv är tiden från det ögonblick vi föds till det ögonblick vi dör. Denna tid kan vara kort eller lång, men det är detta som är livet. Födelsen och döden är de stora avgörande händelserna. Såvitt man vet har människor i alla tider omgärdat dessa stora övergångar med ceremonier och ritualer. Det har funnits tydliga regler om vad man ska göra, hur man ska Vårt liv är tiden gå till väga och vem som ska göra vad. Detta är symbofrån det ögonblick liska handlingar som möjliggör för oss att ge uttryck för vi föds till det det vi tänker och känner. De hjälper oss att ta avsked ögonblick vi dör. och de hjälper oss att gå vidare. Ibland har det varit ritualer som vi, med de kunskaper vi har i dag, måste ifrågasätta, men vanligen har man gjort det som varit ändamålsenligt. När vi föds omges vi av våra föräldrar och barnmorskan som hjälper oss att komma till världen. När vi dör är det omvänt – då omges vi av våra barn och närstående och av de personer som vårdat oss den sista tiden. Under människans långa historia har vi nästan alltid fötts och dött hemma i familjekretsen och så är det fortfarande för den största delen av världens befolkning. I vårt land har mycket förändrats under det senaste århundradet. Nu föds de flesta barn på förlossningskliniker, och de flesta människor dör på äldreboende eller sjukhus, även om det under senare tid åter allt oftare förekommer att man dör hemma. Även om dessa stora livshändelser numera sker utanför hemmet är det ändå något som i första hand berör familjen. När barnet föds på förlossningsavdelningen är om möjligt båda föräldrarna närvarande och delaktiga. Det är också ofta någon av dem som får uppgiften att utföra den symboliskt viktiga handlingen att klippa navelsträngen. Det här är ett ögonblick som förändrar familjens liv på ett sätt som de inte kunnat ana i förväg. 2
På samma sätt är det när en familjemedlem dör. Det innebär en förändring för de närstående som man kanske inte riktigt kunnat föreställa sig. Det är nu man kan göra de sista kärleksgärningarna mot en älskad och respekterad familjemedlem – eller får avsluta ett förhållande som inte var som man skulle önskat, men som ändå varit en viktig del av ens liv. Att sluta ögonlocken på en människa som nyss har avlidit är en symbolisk handling, liknande den att klippa navelsträngen. så gjorde generationerna före oss Långt in på 1900-talet dog de flesta i hemmet även här i vårt land. Det föll sig då naturligt att familjen med hjälp av andra i grannskapet ombesörjde det som skulle göras i samband med ett dödsfall. Vuxna och barn hjälptes åt att göra i ordning den döda inför begravningen. Man tvättade, satte på högtidskläderna, kammade och gjorde den döda så fin som möjligt. Man bäddade ner kroppen i en kista som man oftast hade tillverkat själv. Släkt, vänner och grannar bjöds in till visning av den döda. Begravningsföljen var en vanlig syn i byar och samhällen. Döden var ständigt närvarande Döden var ständigt på ett påtagligt sätt. Sedan mitten av 1900-talet har vårt samhälle ge- närvarande på nomgått stora förändringar. Rationellt handlande ett påtagligt sätt. och produktivitet kom i fokus. Tidigare dödliga sjukdomar gick att bota. Döden började kännas som ett misslyckande och den togs omhand effektivt och diskret av sjukvården och begravningsbyråerna. Så småningom har man dock fått upp ögonen för att vi människor inte mår bra av att inte få vara delaktiga vid de stora livshändelser som sker i vår närmaste krets. Forskningsresultat har visat att det är av största vikt för föräldrar att själva får ta hand om sitt döda barn. Vården i livets slutskede har utvecklats och förbättrats och nu kan 3
Ulla Söderström · Birgitta Wallin
Att med sina egna händer ta hand om en närstående som har avlidit är att ”sörja med sina händer”. Det hjälper dig att både värdigt avsluta något som varit och samtidigt påbörja ett nytt skede i livet på ett bra sätt. Det hjälper dig också att komma vidare i din sorg och saknad. Om du har varit med vid slutet och gjort i ordning den döda blir ofta begravningen mindre tung; du har redan tagit det viktigaste avskedet. I skriften berättar författarna vad som händer när någon har avlidit, vad du får göra själv och hur du tillsammans med barn och barnbarn, släktingar och vänner eller med hjälp av vårdpersonal kan ta hand om den avlidna. Författare är Ulla Söderström, läkare och specialist i allmänmedicin, och Birgitta Wallin, sjuksköterska och lärare i hälso- och sjukvård.
Efter döden Om att ta avsked och att sörja med händerna