Page 1

Hästens konvalescens Boken bygger på många års veterinärmedicinsk forskning och beprövad erfarenhet. Den har tillkommit genom ett samarbete mellan ett stort antal hästveterinärer med kunskaper inom olika specialområden. Huvudredaktör till boken är Gustaf Björck, välkänd hästprofessor. Han har tjänstgjort som professor på kirurgiska avdelningen vid Veterinärhögskolan i Stockholm samt på stordjurskliniken vid Cornell University, Ithaca, USA. Han uppehöll vid sin pensionering tjänsten som chefsveterinär vid Djursjukhuset i Skara. Björck har publicerat ett hundratal vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar och medverkat som handledare till många doktorander.

Hästens konvalescens

Alla som är sysselsatta med hästar vet att skador och sjukdomar medför problem. I de flesta fall tillfrisknar hästen efter veterinärbehandling, och det är viktigt att hästen får möjlighet till konvalescens. Här är det av stor betydelse att den som ansvarar för hästen har både tålamod och kunskap för att hästen ska få rätt omvårdnad. Syftet med boken är att ge kunskap om hästens behov av reglerad konvalescens och rehabilitering. Den ska också bidra till bättre förståelse för de behandlingsprogram som ges vid eftervård. Hästens konvalescens är skriven för alla som på något sätt arbetar med eller har hand om hästar. Tack vare bokens klara struktur med bl a faktarutor, fördjupning och tydliga illustrationer lämpar den sig som kurslitteratur vid utbildningar inom hästvård på alla nivåer.

Hästens konvalescens

Gustaf Björck (red)

Best.nr 47-07338-2

Tryck.nr 47-07338-2-01

Liber

Omslag - hastens konv.indd 1

Gustaf Björck (red)

09-07-07 13.06.06


Innehåll Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Bokens uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Rehabilitering av travhästar

Rehabilitering av rid- och galopphästar Underlag för träning

.....

47

.......................

48

Illustrationer – hästens anatomi

1. Konvalescensprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Termer vid läges- och riktningsmarkering på hästkroppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

Hästens allmäntillstånd, grunden för konvalescens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Skelett

Utformning av program för konvalescens och rehabilitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Benvävnad

......................

.....................................

Ytlig kroppsmuskulatur

..............

15

Val av fodermedel

..........................

16

Utfodringsstrategi

..........................

17

.....................

57

.................................

58

Senor

......................................

59

Leder

......................................

60

Del II Sjukdomsdel 6. Cirkulationsorgan

3. Djurskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

..........................

Hjärtmuskelinflammation – myokardit

......

62 63

................................

64

Hästsportens synpunkter på konvalescens och rehabilitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Smärthantering

Inflammation i blodkärl – tromboflebit

20

Hyperlipemi

Bremsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Överträning

Avlivning

Lymfangit

...................................

Försäkringsaspekter

24

........................

26

................................

27

.....

Fysikaliska behandlingsmetoder

...............................

67 68

Tandsjukdomar

....

69

.............................

69

27

Bukkirurgi

...

31

Magsår hos vuxen häst

........................

33

............

Vård efter operation – postoperativ vård

..................................

Idrottsmedicin för hästar Skadetyper

...................

72

..........................

73

........................................

75

33

Läkningsprocess – patofysiologi Hudsutur och suturtagning

........

37

Hasveckssår

...............

37

Skydd av operationssår

........................

Översikt – idrottsmedicin för hästar Motions- och träningsformer

8. Hud

34

.................................

Läkning efter skada

33

70

....................

Tarminflammation 5. Motion och träning

66

..................................

7. Matsmältningsorgan – digestionsorgan 4. Behandling

62

....................

Sjukdomar i hjärtklaffar

............................

56

14

Rutinåtgärder under konvalescens och rehabilitering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Utfodring under konvalescens

44

Hästbenets belastning under rörelse – biomekanik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

Del I Allmän del – ger råd om vård av hästen under konvalescens

2. Skötsel och utfodring

................

............

75

.................

76

................................ .....................

78 79

4

hastens.konv.1.s.01-60.IND 4

04-03-05, 14.51.34


9. Hovsjukdomar

.............................

80

Hovsjukdomar

.............................

80

.......................................

82

Fång

Läderhudsinflammation Strålröta

....................

83

...................................

83

Hornspricka

................................

Hovbroskförbening

.........................

13. Senor

Allmänt om konvalescens och rehabilitering vid senskada . . . . . . . . . . . . . . 111 Enskilda senor

84

Andra senskador

Normalkastration

..........................

11. Leder och ligament Leder

85 85

........................

87

......................................

87

Läkningsprocess vid ledskador – patofysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Inflammation i led – serös artrit

.............

Behandling och konvalescens vid serösa artriter i hov-, kot-, karpar- och hasled

...

88 89

Infektion i led – infektiös artrit . . . . . . . . . . . . . . 92 Inflammation i led med benpålagring – deformerande artros . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Titthålskirurgi i led – artroskopi

.............

95

Ligament

...................................

99

Luxation

.................................

Andra ligamentskador

....................

100 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 .........................

119

................................

122

....................................

125

Senskidor Bursor

.................................

110

Läkningsprocess vid senskador – patofysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

84

Trånghov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

10. Könsorgan

....................................

14. Nervsystemet

............................

Läkningsprocessen vid skador i nervsystemet – patofysiologi Perifera nervskador

...........

126

......................

127

15. Respirationsorgan och brösthåla

.........

130

........................

130

...........................

131

Respirationsorgan Övre luftvägar

Nedre luftvägar och brösthåla 16. Skelett

126

............

137

...................................

139

Läkningsprocessen vid frakturläkning – patofysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 Skelettskador Extremiteter

............................

139

..............................

141

Övriga skador på skelettet

...............

151

.....................

155

Borrelios

.................................

155

103

Ehrlichios

.................................

155

Läkningsprocessen i skelettmuskulatur – patofysiologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103

Stelkramp

................................

157

12. Muskulatur

..............................

.................

104

18. Fölsjukdomar

............................

158

................................

107

Fölsjukdomar

107

Fölsjuka

Korsförlamning – myolys Tuppspatt

Muskelspänning i rygg

...................

Muskelbristning, muskelblödning, hygrom 108 Bristning av bakre skankmuskeln

.........

Bristning av främre, yttre skankmuskeln

109

..

109

....................

109

.................................

109

Sårskada i muskulatur Shivering

17. Infektionssjukdomar

.............................

158

..................................

158

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Litteraturförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bildförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

161 162 164 173 176

5

hastens.konv.1.s.01-60.IND 5

04-03-05, 14.51.35


Förord Alla som är sysselsatta med hästar vet att sjukdomar och skador kan orsaka stora problem. I de flesta fall tillfrisknar hästen efter veterinärbehandling, och det är viktigt att hästen får möjlighet till konvalescens. Här är det av stor betydelse att den som ansvarar för hästen har både kunskap och tålamod då konvalescensen är olika lång beroende på t ex grad av skada, ålder och behandlingsform. Vi vill att denna bok ska bidra till bättre förståelse och kunskap när det gäller hästens behov av reglerad konvalescens och rehabilitering. Idén till en informationsskrift om hästens konvalescens fanns klar redan i mitten av 1960talet. Gustaf Björck hade då tillsammans med travtränaren Sören Nordin utarbetat ”Riktlinjer för motionering och träning av travare efter operation av kroniska senskador”. Gunnar Bergsten, Gustaf Björck, Arne Lindholm och Lars-Erik Magnusson sammanställde 1977, baserat på egna och andras erfarenheter, skriften ”Synpunkter på hästens konvalescens”. Genom åren har denna skrift använts som läromedel vid bl a kursverksamhet och studiecirklar för personer aktiva inom hästområdet och som kurslitteratur vid undervisning av veterinärstuderande och vid gymnasieprogram med hästinriktning. Forskning och beprövad erfarenhet har ökat våra kunskaper om hästens konvalescensbehov efter sjukdomar och skador. Utarbetandet av ett

starkt reviderat och utökat omtryck av aktuell skrift har ansetts nödvändigt. Det är med stor tillfredsställelse denna nya utgåva presenteras. En redaktion bestående av Gunnar Bergsten, Gustaf Björck, Olof Johansson och Staffan Rudberg har utarbetat den nya utgåvan med titeln ”Hästens konvalescens”. Till redaktionen har Anna Bergh, Anders Ekfalk och Sigrid Gahne varit adjungerade. Ett flertal andra personer har varit oss behjälpliga både då det gällt redovisandet av publicerade forskningsresultat kring frågor rörande konvalescens och rehabilitering för häst och då det gällt diskussioner och synpunkter, baserade på beprövad erfarenhet. Vi framför här vårt stora tack till alla dessa medarbetare. Arbetet med den här skriften har möjliggjorts genom ekonomiska bidrag från ATG:s forskningskommitté och SVS:s hästsektion. Redaktionen vill framföra ett stort tack till dessa sponsorer. Genom författarnas välvilja kommer royaltyn för denna bok att fonderas och användas för framtida forskning inom området ”Hästens konvalescens och rehabilitering”. Vad vi gör, gör vi för hästen! Vi är självfallet öppna för kritik och tacksamma för synpunkter på denna skrift så att en eventuell framtida utgåva får bästa möjliga underlag. På redaktionens vägnar Mars 2004 Gunnar Bergsten

6

hastens.konv.1.s.01-60.IND 6

04-03-05, 14.51.37


Bokens uppläggning Hästens konvalescens är skriven för dig som på något sätt arbetar med hästar eller studerar på utbildningar inom hästvård. Bokens målgrupp är med andra ord mycket bred. Vi vänder oss till veterinärer, veterinärstuderande, djursjukvårdare, hovslagare och till studerande inom hippologiska utbildningar och gymnasieprogram med hästinriktning. Vidare är målgruppen trav- och galopptränare, uppfödare och inte minst den aktive hästägaren. En stor del av det som denna bok behandlar, har av tradition varit ägnat att läsas av enbart veterinärer, men genom bokens klara struktur görs viktiga kunskaper tillgängliga för en bredare målgrupp. Syftet med boken är att ge ökad kunskap om hästens behov av planerad konvalescens och rehabilitering samt att öka förståelsen för de behandlingsprogram som ges vid veterinärvård. Boken är därför av handbokskaraktär med en uppdelning i två delar – en allmän del och en sjukdomsdel. Den tydliga innehållsförteckningen och ”tumgreppen” underlättar för läsaren att finna information om respektive sjukdom/skada.

Fördjupning och fakta Viss text i kapitlen är av ”överkurs”-karaktär och återfinns i markerade rutor som ”Fördjupning”. Denna fördjupade information riktar sig framförallt till läsare som fokuserar på specialområden och som redan besitter förkunskaper inom dessa. Text som är markerad med ”Fakta” är av något mera allmän karaktär och har syftet att ytterligare öka förståelsen för bakomliggande orsaker. Hästens konvalescens består av två huvuddelar:

Del I Allmän del Denna del på fem kapitel ger allmänna råd och fakta om vård av hästen. Läsaren får grundkunskaper och ökad förståelse för skötsel och

omvårdnad under konvalescens. Här tas rutinåtgärder upp såsom skötsel och utfodring, djurskyddsaspekter som t ex smärthantering, avlivning och försäkringsaspekter. Vidare behandlas olika fysikaliska behandlingsformer och vård efter operation. Slutligen ägnas ett stort kapitel åt motions- och träningsformer efter avslutad konvalescens.

Del II Sjukdomsdel Den s k sjukdomsdelen är den största delen med 13 kapitel. I vart och ett beskrivs de vanligast förekommande sjukdomarna och skadorna, och råd ges för konvalescens och rehabilitering efter den akuta behandlingen av problemen. Följande områden behandlas:

• Cirkulationsorgan • Matsmältningsorgan • Hud • Hovsjukdomar • Könsorgan • Leder och ligament • Muskulatur • Senor • Nervsystem • Respirationsorgan och brösthåla • Skelett • Infektionssjukdomar • Fölsjukdomar Mellan del I och del II finns ett avsnitt med instruktiva figurer över hästens skelett, muskler och senor samt över hoven och benens delar. Figurerna underlättar för läsaren att se sambanden mellan de i textavsnitten behandlade problemen med lokaliseringen på hästkroppen. Det finns även en illustration (sid 55) som anger den specifika 7

hastens.konv.1.s.01-60.IND 7

04-03-05, 14.51.38


terminologi som används för att exakt ange lägesoch riktningsmarkering på hästkroppen. För att undvika de problem som kan uppstå för läsare vid användandet av vissa latinska diagnoser och medicinska begrepp, har vi i vårt redigeringsarbete strävat efter att använda svenska ord och uttryck där så varit möjligt, utan att tydligheten i texten gått förlorad. Bak i boken finns en ordlista med förklaringar av de latinska ord och andra uttryck som bedömts som nödvändiga att använda i texten. Vid disposition av boken och dess olika delkapitel har Svenska Djursjukhusföreningens diagnosregister huvudsakligen följts. I slutet av boken finns en mycket omfattande litteraturförteckning med såväl svensk som utländsk litteratur. Denna inleds med ett urval av allmän hästlitteratur som ger en god bakgrund till många av de problem och frågeställningar som behandlas i boken. Därefter följer en uppställning enligt skada/sjukdom, där de olika författarna hänvisar till såväl allmän som mer specialiserad litteratur inom respektive ämnesområden.

Begreppet konvalescens I denna bok har vi använt begreppet konvalescens i betydelsen tillfrisknandeperioden efter sjukdom, operation eller skada och begreppet rehabilitering som den fortsatta återanpassningen till normalt arbete efter genomgången konvalescens. Det är främst konvalescens som behandlas i boken. Vi är medvetna om att bokens olika författare kan framföra skilda uppfattningar om konvalescens och rehabilitering. Vi ser inte detta som något fel utan överlåter till läsaren att konstatera att det sällan finns en enda sanning. I kapitlet om hovsjukdomar lämnas förslag till åtgärder vid vissa väl definierade hovproblem, som inte tas upp på andra ställen i boken. Dessutom finns sjukdomar i andra avsnitt och kapitel som diskuteras av andra författare och där det ingår förslag till speciella hovbeslagsåtgärder. Alla rekommenderade tidsangivelser för konvalescens är ungefärliga och kan i praktiken variera på grund av omständigheterna i varje enskilt fall.

8

hastens.konv.1.s.01-60.IND 8

04-03-05, 14.51.39


Del I Allmän del – ger råd om vård av hästen under konvalescens

9

hastens.konv.1.s.01-60.IND 9

04-03-05, 14.51.43


1. Konvalescensprogram Hästens allmäntillstånd, grunden för konvalescens Staffan Rudberg

Det är viktigt att känna till hästens allmäntillstånd före sjukdom eller skada. Om hästen kommer i tidigt skede av sjukdomen eller skadan till undersökning och behandling är det betydligt enklare för veterinären att korrekt bedöma hästens status och ge den lämplig behandling. Vilket träningsprogram och vilket utfodringsstatus hästen har är viktigt för veterinären att känna till. Vissa konvalescens- och rehabiliteringsprogram kräver omfattande inskränkningar i hästens aktiviteter. Det kan i inledningsskedet av programmet vara stressande för hästen att övergå till vila. Medicinering kan också behövas. Har hästen medicinerats strax före den akuta skadan kan det innebära försiktighet vid kontraindikation (motverkande behandling) eller uppskjutande av en kirurgisk behandling. Det är därför mycket viktigt att den klinik som tar

Hästens kondition och allmäntillstånd före skadan eller sjukdomen avgör grunden för konvalescens.

10

hastens.konv.1.s.01-60.IND 10

04-03-05, 14.51.47


1. Konvalescensprogram

över ansvaret för en akut skadad häst får all den information om de medicinska behandlingar som utförts före avresan från stallet.

1 Samband mellan djurskydd och konvalescens Djurskyddsaspekter måste alltid läggas på varje skada eller sjukdom med efterföljande tid för konvalescens och rehabilitering. Det måste finnas ett samband mellan graden av det lidande vi kan acceptera att en häst utsätts för och skadans eller sjukdomens prognos. Djurskyddshänsyn får inte påverkas av djurets ekonomiska eller emotionella värde! Detta innebär att ett djur inte får plågas i onödan med anledning av att det är värdefullt för ägaren.

Utformning av program för konvalescens och rehabilitering Sigrid Gahne

De anvisningar som här ges för hur olika skador eller sjukdomar bör skötas under konvalescens och rehabilitering är med nödvändighet generella. För en häst med ett speciellt problem gäller att ett individuellt program måste tas fram. Här måste hänsyn tas till hela individen, inte enbart till den aktuella skadan. Programmen bör helst utarbetas i samarbete med ansvariga parter – i första hand ägare, tränare och givetvis en veterinär. Så långt det är möjligt bör anvisningar lämnas om hur en häst ska hanteras under de olika perioderna. Att man gör en bedömning av hela individens förutsättningar och inte bara bedömer den aktuella skadan är av stor betydelse för att kunna utforma bra program. I texten om bokens uppläggning har kortfattat definierats begreppen konvalescens och rehabilitering. Även om det inte är möjligt att alltid få en skarp gräns mellan perioderna är det dock viktigt att vid praktiskt arbete söka särskilja begreppen.

Konvalescens: Period för tillfrisknande före återgång till normala förhållanden. Här avses i första hand tiden närmast efter genomgången sjukdom, kirurgisk operation eller skada.

Rehabilitering: Återanpassning till bästa möjliga funktionsförmåga. Målet är att skapa förutsättningar för hästen att uppnå en så god fysisk kondition att den ska kunna klara påfrestningar under träning och tävling.

11

hastens.konv.1.s.01-60.IND 11

04-03-05, 14.51.51


Del I – Allmän del

Hänsyn måste alltid tas till hästens allmäntillstånd innan behandling påbörjas.

Förutom djurskyddsaspekter bör man tänka på följande: • Individvariation inom och mellan raser är stor och måste beaktas. • Rastillhörighet innebär att hänsyn kan behöva tas till faktorer som varierar mellan olika raser, exempelvis storlek, temperament och kroppsbyggnad. • Temperament kan variera. Vissa raser är ofta lugnare än andra och kan utan problem klara en längre tids boxvila bättre än andra. En lugn individ kan tidigare gå i hage utan att överanstränga sig. En del raser visar t ex inte smärta på samma tydliga sätt som andra, vilket kan medföra problem vid bedömningen av hästens tillstånd. • Storlek har betydelse för belastningsförhållanden. Den normalstora hästen inom rasen har ofta de bästa förutsättningarna för att klara en god konvalescens/ rehabilitering. • Hanterbarhet har stor betydelse när hästen ska börja röra på sig. Rörelse under kontrollerade former är viktig för att stärka och bygga upp kroppen. Den får inte brytas ned av för mycket träning för tidigt efter en skada. • Exteriöravvikelse kan ha avgörande betydelse för uppkomsten av vissa skador, och detta har visats i flera svenska studier. Det är dock inte känt hur dessa faktorer påverkar konvalescens och rehabilitering. • Ålder påverkar ofta hur ett program kommer att se ut. Ett föl har svårt att begränsa rörligheten, om det skulle behövas. Föl har känslig hud och bandageskador kan vara ett problem. En äldre häst hinner åldras under konvalescens och rehabilitering och kan kanske inte uppnå sin tidigare prestationsnivå igen när den tillfrisknat. • Värde, prognos för skadan och förväntat framtida användningsområde har betydelse för om man överhuvudtaget ska påbörja en ibland både lång och 12

hastens.konv.1.s.01-60.IND 12

04-03-05, 14.51.54


1. Konvalescensprogram

dyrbar behandling. Frågan måste ställas om det kan vara rätt att lägga ned ett arbete som kanske ändå inte resulterar i en användbar häst. Finns alternativa användningsområden? • Användningsområde och allmänt träningsstatus före skadan påverkar även hur programmen för konvalescens och rehabilitering ska utformas. Dessa får ange hur mycket man kan förvänta sig att hästen tål och vilket resultat man vill uppnå.

1

13

hastens.konv.1.s.01-60.IND 13

04-03-05, 14.51.58


2. Skötsel och utfodring Rutinåtgärder under konvalescens och rehabilitering Gunnar Bergsten och Staffan Rudberg

De rutinåtgärder som ingår i den friska hästens vardag får inte glömmas bort under konvalescensen. Den sjuka och skadade hästen, som tvingas till lång tids boxvila, behöver alldeles speciell omtanke och vård. Daglig rykt, som har en viss massagepåverkan, och enkla böjövningar av leder kan vara sådana hjälpinsatser. • Hovvård: Det är viktigt att hovvård sköts lika regelbundet som när hästen är i fullt bruk. Vid vissa sjukdomstillstånd kan hovvård vara ännu viktigare än i normalfallen. Det kan innebära speciell verkning, specialbeslag eller tätare skoomläggningar. • Tandvård: Det hör också till rutinerna för den friska hästen att få tänderna vårdade med jämna mellanrum. Att den sjuka hästen inte ska fråntas dessa åtgärder är självklart. Man ska alltid vara medveten om hästens tandstatus, och på hästar med avvikelser ska tänderna kontrolleras ofta. • Stelkrampsvaccination: Hästar bör alltid vara vaccinerade mot stelkramp. Om hästen vid akut skada eller sjukdomstillstånd har ett sår ska en boosterdos alltid ges. • Övriga vaccinationer: Övriga vaccinationsbehandlingar, som man bör tänka på, är influensa och vid vissa tillfällen virusabort och botulism. • Avmaskning: Avmaskning är också en återkommande rutinbehandling. Hästen bör stå på ett regelbundet årligt återkommande avmaskningsprogram. Endast vid enstaka sjukdomstillfällen finns det anledning att frångå detta. Om hästen står under lång tid i utebox eller liten paddock är sannolikt parasittrycket högre, och då kan man behöva avmaska oftare. • Miljöaspekter: För många hästar innebär konvalescens en påtaglig förändring i de invanda rutinerna. Förändringar i närmiljön blir stressfaktorer som medför att vissa hästar kan utveckla ett avvikande beteende, stereotypi. Har hästen en ärftlig disposition för detta bör man vara extra uppmärksam. Brist på sysselsättning, rädsla och nervositet är exempel på faktorer som anses medverka till uppkomst av stereotypier. Några vanliga exempel på avvikande beteende är krubbitning, luftsnappning, vävning, cirkelgång och lynnesfel. 14

hastens.konv.1.s.01-60.IND 14

04-03-05, 14.52.01


2. Skötsel och utfodring

2

Avvikande beteende i form av krubbitning. Anlagd krubbitarrem hindrar i detta fall inte ovanan.

Om hästen visar begynnande tecken på avvikande beteende måste försök snarast göras att stoppa utvecklingen. Försök hitta den utlösande stressfaktorn och eliminera den om möjligt. Genom att till exempel flytta hästen till en utebox kan utvecklingen brytas eller tillståndet lindras.

Läs mer om stallmiljö i avsnittet om sjukdomar i de nedre luft vägarna (sid 137).

Utfodring under konvalescens Nina Gustafson

En vuxen häst förbrukar i vila normalt ingen näring utöver sitt underhållsbehov, dvs den näring som krävs för att kroppens funktioner ska fungera och att hästen ska hålla en normalvikt. Till detta behov läggs sedan tillägg för arbete, tillväxt eller dräktighet. Fel balans i utfodringen för en konvalescent kan försena läkningsprocessen och stressa hästen. En korrekt mineraltillförsel, anpassad till övrigt foder, samt protein i tillräcklig mängd och kvalitet är viktigt för vävnadens läkning. För att även mag- och tarmfunktionerna ska fungera måste hästens behov av fibrer tillgodoses. 15

hastens.konv.1.s.01-60.IND 15

04-03-05, 14.52.01


Del I – Allmän del

Val av fodermedel Grovfoder Till grovfoder räknas framför allt hö och hösilage. Det är basen i all hästutfodring. För konvalescenten är grovfoderkvaliteten extra viktig eftersom grovfodret utgör en stor del av foderintaget. Det ideala näringsinnehållet beror på hästens ålder. En häst som fortfarande växer utnyttjar ett grovfoder med högre proteinhalt, medan ett sådant foder kan bli en belastning för den äldre hästen. Ju bättre anpassat grovfoder, desto större fodergiva och desto nöjdare häst. Stora grovfodergivor ger hästen sysselsättning och minskar risken för oönskade beteenden p g a sysslolöshet. Detta innebär att pelleterat grovfoder är mindre lämpligt då det konsumeras tämligen snabbt. Ett bra grovfoder är även en utmärkt vitaminkälla. Naturligtvis ska man aldrig använda ett foder med sämre hygienisk kvalitet. Sommartid kan man slå gräs och erbjuda hästen i stället för hö eller hösilage. Det är på sin plats att varna för gräsklipp från trädgården som i vissa fall har lett till förstoppning i foderstrupe eller grovtarm. För att hästens mag- och tarmfunktioner ska fungera krävs en minimimängd grovfoder beräknat med 1 kg torrsubstans grovfoder per 100 kg häst. Översatt i kg foder beror mängden på fodrets vattenhalt. Behovet uppfylls av ca 1,2 kg normaltorrt hö eller 1,5 kg hösilage med torrsubstanshalt på 50 procent.

Tillskottsfoder – Kraftfoder Under konvalescens försöker man begränsa hästens kraftfodergiva. Det är dock viktigt att hästen inte får brist på protein, mineraler och vitaminer. Samtliga

För att hästens mag- och tarmfunktion ska fungera krävs rätt mängd grovfoder.

16

hastens.konv.1.s.01-60.IND 16

04-03-05, 14.52.07


2. Skötsel och utfodring

dessa tre medverkar vid kroppens läkning. Speciellt viktig är aminosyran lysin. Vanligast är att kraftfodret utgörs av spannmål, betfor och mineraler, eller samtliga ingredienser i ett helfoder. Havre är tack vare sin höga fetthalt rik på lättillgänglig energi. Korn anses inte lika drivande trots ett ofta högre näringsinnehåll per kg. Betfor eller vetekli är bra fibertillskott och lätta att blanda med mineralfoder. Mängden bör dock begränsas. Flera fodertillverkare tillhandahåller kraftfoder speciellt anpassade till konvalescenter. För hästens senare återanpassning till full foderranson kan det vara bra att hålla kvar alla fodermedel hästen hade före skadan, dock i mycket små givor. Då slipper man återinföra dem på nytt med foderbyte som följd.

2

Mineraler och vitaminer Det är en fördel om man kan hitta ett vitaminberikat mineralfoder som passar den övriga utfodringen. Hos en konvalescent som vanligen får lite spannmål försvinner detta som en viktig fosforkälla. Kanske är det aktuellt att tillfälligt byta till ett mer fosforrikt mineralfoder? Även vitamin B ingår naturligt i spannmål. Vitamin B är bra för ämnesomsättningen samt för päls- och hornkvaliteten. En frisk häst producerar eget vitamin B i mag- och tarmkanalen.

Vatten Som alltid ställer hästen samma krav på vattenkvalitet som vi människor. Observera att en häst som äter ett fiberrikt foder även dricker mer. Vill man hålla kontroll på vattenkonsumtionen är det bäst att vattna ur hink.

Utfodringsstrategi En häst som inte motioneras har troligen ganska tråkigt och är därför benägen att fylla ut dagen med olater. En balanserad foderstat med stor grovfodergiva, fördelad på flera mål, ger störst chans att slippa ett oönskat beteende hos hästen. En halmbädd i stället för spån eller torv ger ytterligare möjlighet till sysselsättning. Detta är speciellt viktigt för den unga hästen. Vid motsatt problem, om hästen förlorar sin aptit, gäller även då: flera och små givor. Dessa hästar brukar äta bäst på natten och bör få sin största giva på kvällen.

17

hastens.konv.1.s.01-60.IND 17

04-03-05, 14.52.16


3. Djurskydd Hästsportens synpunkter på konvalescens och rehabilitering Stig Hägglund och Peter Kallings

Hästsportens olika organisationer har inte i sina tävlingsreglementen anvisat några specifika regler eller rekommendationer för konvalescens och rehabilitering. Inom såväl trav-, galopp- som ridsport finns dock riktlinjer för god hästhållning. Dessa har internationella förebilder och är anpassade för svenska förhållanden. Här visas ett utdrag ur riktlinjerna som tar upp framför allt det som ska beaktas i samband med konvalescens och rehabilitering.

Utdrag ur ”Riktlinjer för god hästhållning inom trav- och galoppsport” antagna av STC, SG och ATG. • Hästens välbefinnande ska alltid ges företräde vid träning och tävling. • Efter veterinärbehandling ska tillräcklig tid ges för fullt tillfrisknande före tävling. • Huvudskälet till regler för användning av läkemedel ska vara djurskyddet och ryttares/kuskars säkerhet.

rekommendation temporärt eller permanent uteslutas från tävling. • Inga hästar som uppvisar sjukdomssymtom, hälta eller annan åkomma, får tävla om detta kan vara skadligt. Vid tveksamhet ska sådana hästar kontrolleras av veterinär innan de tillåts tävla. • Fastställda regler ska motverka orättvisa och

• Hästar med allvarliga eller återkommande kliniska åkommor, t ex lungblödare, ska på veterinärs

försök att dölja defekter hos hästen som kan föras vidare till andra hästar i avelsarbetet.

Karenstider Droger, läkemedel eller andra ämnen och åtgärder som kan påverka aktuell prestationsförmåga eller temperament är inte tillåtna vid tävling eller vid träning som är att jämställa med tävling. I hästsportsorganisationers tävlingsreglementen finns exakt angivet olika karenstider, dvs den kortaste tid i dygn/timmar som ska förflyta mellan läkemedelstillförsel eller behandling och tävlingsstart eller 18

hastens.konv.1.s.01-60.IND 18

04-03-05, 14.52.22


3. Djurskydd

3

Såväl inom trav-, galoppsom ridsport finns utarbetade ”Riktlinjer för god hästhållning”.

träning. Karenstider inför tävling återfinns på respektive förbunds hemsida. De anges även i propositionshäften eller motsvarande. Karenstiderna är utarbetade med hänsyn tagen till minsta tänkbara konvalescens med beaktande av djurskydd och rent dopningstekniska hänseenden. Varje enskild skada eller sjukdom bör dock bedömas av behandlande veterinär för kontroll av att konvalescensen överensstämmer med vad som anges i ”Riktlinjer för god hästhållning”. Det är viktigt att även de angivna karenstiderna inte ska användas i valet av medicinering/behandling i syfte att finna kortaste tänkbara tid mellan behandling och tävling. Hästen ska naturligtvis behandlas på ett optimalt sätt. Detta innefattar att hänsyn ska tas till aktuell konvalescens liksom till den tid som behövs för fullt tillfrisknande med rehabilitering och uppträning för att hästen åter ska vara i tävlingsmässigt skick.

Medicinering Hästsporten har strängare regler avseende dopning än vad som i dag gäller inom t ex hundsport eller humanidrott. Här ges några exempel som i realiteten påverkar konvalescens och rehabilitering efter läkemedelsanvändning: En häst med kronisk sjukdom (till exempel kronisk luftvägssjukdom eller brist på sköldkörtelhormon) och som är i behov av kontinuerlig medicinering, anses inte vara i tävlingsmässigt skick och får därmed inte delta i tävling. Hormonbehandling med anabola steroider åsätts enligt Jordbruksverkets föreskrifter (L 13) en karenstid för tävling (90 dagar). Dock har man inom samtliga hästsporter helt förbjudit sådan behandling för tävlande hästar. 19

hastens.konv.1.s.01-60.IND 19

04-03-05, 14.52.23


Del I – Allmän del

Smärthantering Görel Nyman

Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada. Smärta är en varningssignal om hotande kroppsskada eller sjukdom. Modern smärtforskning har visat att redan en minimal, upprepad aktivering av smärtbanorna kan utlösa kvardröjande smärta. Det är självklart att hästen kan känna smärta, men vi vet inte mycket om hur den upplever smärta. Om smärta ska kunna behandlas effektivt måste den först tolkas och värderas. Alla som kommer i kontakt med djuret har en viktig roll när det gäller att känna igen, bedöma och behandla smärta.

Smärtan är individuell Eftersom smärta är en individuell upplevelse brukar den som dagligen sköter hästen lättast kunna värdera symtomen. Hästar visar och upplever troligen smärta olika beroende på ras, ålder, temperament, stress och dagsform. Det kan ibland vara svårt att skilja på symtom på smärta, stress eller nedstämdhet. Ett pålitligt men ospecifikt mått på generella smärttillstånd är minskat eller upphört foderintag. Hos en del hästar, och vid vissa smärtsamma tillstånd, minskar aktivitetsgraden och hästen står stilla med sänkt huvud. Andra individer blir istället oroliga och rastlösa. Eftersom svettning är sympatikuspåverkad hos häst, är det viktigt att komma ihåg att generell eller regional svettning kan orsakas av smärtsamma tillstånd. Förhöjd hjärtfrekvens och forcerad andning kan också vara tecken på smärta, liksom stel och ansträngd mimik med frånvarande blick och vidgade pupiller. Smärta i bukhålan orsakar mer typiska symtom i form av kolik. Vid smärta i rörelseapparaten avlastar hästen den aktuella kroppsdelen i vila och/eller vid belastning. Dubbelsidig hälta, exempelvis vid fång, ändrar hela kroppshållningen och frambenen avlastas genom att bakbenen skjuts fram under kroppen. Smärta i hals och rygg uppfattas ibland bara som stelhet. Värdering av smärta, dvs kvantifiering av smärtans intensitet, kan göras med hjälp av gradering av symtomen. Exempelvis används vid hältutredning en femgradig skala. Inom humanmedicinen värderar patienten själv sin smärta genom att på den s k visuella analoga skalan, VAS, ange sin smärtupplevelse som en punkt mellan ”ingen smärta alls” och ”värsta tänkbara smärta”. Utveckling av instrument för att kunna bedöma smärtupplevelsen mer objektivt fortsätter. En liten dosa som ger elimpulser av olika intensitet, ”Pain-Matcher”, prövas nu vid smärtbehandling på människa. Förhoppningsvis kommer humanforskningens rön även djuren till godo i framtiden. 20

hastens.konv.1.s.01-60.IND 20

04-03-05, 14.52.29


3. Djurskydd

Fördjupning

3 Anpassad smärtlinlindring Vid allvarliga skador eller sjukdomar är det av

området immobiliseras med gips eller skena,

djurskyddsskäl mycket viktigt att anpassad

kan smärtlindring ges.

smärtlindring ges alternativt att hästen av-

Vid koliksymtom är det av största vikt att en

livas. Vid smärtsamma tillstånd hos häst är det

korrekt diagnos ställs så snart som möjligt så

därför av största vikt att en korrekt diagnos

att hästen kan behandlas optimalt. Initial smärt-

ställs så tidigt som möjligt för att en lämplig

lindring för undersökning av hästen kan ges

behandling av skadan och smärtan ska kunna

med metamizol och/eller en låg dos alfa-2-

påbörjas.

agonist. Behandling med alfa-2-agonist resul-

Om inte orsaken till kraftig hälta eller

terar dessutom i en kortvarig sedering som

blockhälta först diagnostiserats eller området

underlättar rektalundersökning och nedlägg-

kunnat immobiliseras, kan medicinering med

ning av nässvalgssond. Erfarenhetsmässigt vet

smärtlindrande läkemedel medföra att benet

vi att denna smärtlindring är kortvarig och inte

belastas och en behandlingsbar fissur där-

maskerar ett allvarligt koliktillstånd som kräver

vid övergår i en icke behandlingsbar fraktur.

kirurgi, vilket i sammanhanget är fördelaktigt.

För att kunna utesluta fraktur eller fissur ska

Används långtidsverkande smärtstillande pre-

hästen snarast remitteras till klinik eller djur-

parat, framför allt potenta NSAID, kan livs-

sjukhus så att diagnos kan ställas och lämplig

hotande sjukdomstillstånd maskeras. Risken

behandling påbörjas. Immobilisering av den

finns också att hästens allmäntillstånd för-

skadade kroppsdelen med en Kimzey-skena,

sämras innan operationen kan påbörjas.

eller ett kraftigt bandage med förstärkning el-

När orsaken till koliken väl fastställts inleds

ler gips, stabiliserar och lindrar smärtan. Dessa

kirurgisk eller medicinsk behandling. Därmed

åtgärder är nödvändiga om hästen måste

kan också behandling med långtidsverkande

transporteras. I samband med operation, där

kraftfulla smärtstillande preparat komma i

frakturen/fissuren fixeras med AO-teknik och

fråga.

Kimzey-skena används för provisorisk fixering, t ex om skadad häst måste transporteras.

21

hastens.konv.1.s.01-60.IND 21

04-03-05, 14.52.41


Del I – Allmän del

Bremsning Görel Nyman

Att kontrollera en orolig och icke samarbetsvillig häst kan göras på olika sätt. Hästen kan ges läkemedel med lugnande effekt, s k sedering. Det går även att använda fysiska åtgärder, t ex tvångsspilta eller många medhjälpare. En annan fysisk åtgärd är att använda en brems på hästens överläpp. En metod känd sedan länge, men verkningsmekanismen är okänd för flertalet användare. Många vet dock att bremsning av hästens överläpp ger en allmän smärtlindrande och därmed lugnande effekt. Användning av brems är därför ett viktigt hjälpmedel i hästpraktiken i samband med undersökning, åtgärd och behandling. En brems är ett enkelt redskap med en liten repögla eller en tång som ska åstadkomma en ihopklämning av den mycket känsliga överläppen. När bremsen dras åt skapas nervimpulser så att hästen upplever en både smärtstillande och lugnande effekt.

När bremsen dras åt skapas nervimpulser så att hästen upplever både en smärtstillande och en lugnande effekt.

22

hastens.konv.1.s.01-60.IND 22

04-03-05, 14.52.51


3. Djurskydd

En brems ska dras åt lugnt, och inte alltför snabbt eller hårt, eftersom effekten då kan bli sämre. Korrekt utförd bremsning är normalt varken skrämmande eller smärtsam för hästen. Bremsen ska gärna hållas i viss rörelse, och efter avslutad bremsning bör nosen masseras en kort stund. Observera att bremseffekten kan variera mellan olika hästar. Tänk även på att en brems kan överföra smittämnen om den inte görs ren. Ibland har bremsen lagts på något av hästens öron. Detta avrådes på det bestämdaste, eftersom skador kan uppstå på örats muskler, brosk eller nerver.

3

Fördjupning

Bremsning

lering av Aß-fibrer medverkar till att hämma

Det har i ett arbete från 1984 framförts

fortledningen av nervimpulser i tunna smärt-

uppfattningen att bremsning är en form av

trådar (A∂ -och C-fibrer), s k ”konkurrerande

akupunktur. Man visade i försök att brems-

sensoriskt impulsflöde”. När Aß-fibrer stimu-

effekten försvagades när hästar behandlades

leras, t ex av bremsen, producerar och frisätter

före bremsning med naloxon, som har en mor-

nervsystemet självt smärtlindrande endorfiner,

finmotverkande effekt. Denna indirekta bevis-

som stimulerar hämmande nervceller i rygg-

föring kunde stödja antagandet att bremsning

märgens dorsalhorn. Detta i sin tur leder till att

leder till frisättning av kroppsegna endorfiner,

överföringen av smärtimpulsen blockeras.

som har en smärtlindrande effekt. I samma

Portteorin kan även förklara den positiva

studie visades även att när hästen bremsades

smärtlindrande effekten vid transkutan nerv-

ökade koncentrationen av i kroppen bildat

stimulering (TENS), se sid 30.

beta-endorfin, medan en förväntad ökning

Det är också tänkbart, enligt en annan

av hjärtfrekvensen vid smärtsam yttre retning

litteraturuppgift från 1994, att smärtlindring

uteblev.

vid bremsning kan erhållas via s k ”överordnad

Den nervfysiologiska bakgrunden till hur

kontroll” av överföring i ryggmärg och hjärna.

smärta kan lindras med icke smärtsam mekanisk

Området som representerar hästens nos och

retning kan förklaras av den s k portteorin. När

läppar i den beröringskänsliga hjärnbarken är

bremsen vrids om runt överläppen sker en mas-

ytterst välutvecklat i jämförelse med övriga

siv stimulering av impulsupptagande nervceller

kroppsdelar. Detta gör det möjligt att den

och av impulser i grova nervfibrer (Aß-fibrer),

massiva stimuleringen i hjärnan orsakad av

som förmedlar tryck, beröring och vibration

bremsen kan hämma smärtimpulser från resten

från det bremsade området till hjärnan. Stimu-

av kroppen att nå högre hjärncentra.



23

hastens.konv.1.s.01-60.IND 23

04-03-05, 14.53.02


Del I – Allmän del

Fördjupning Avlivning

den anledningen rekommenderas inte sedering

Det är en krävande uppgift för veterinären att

med enbart alfa-2-agonister inför avlivning

avliva hästar, speciellt vid olyckor i tävlings-

med intravenös tillförsel av avlivningsmedel.

sammanhang när åtgärden bevittnas och

Trots denna rekommendation är det ibland

bedöms av hästägare och publik. Minsta rö-

nödvändigt att sedera hästen för att minska

relse eller ryckning hos hästen i samband med

stress och risker. Det finns angivet i litteratu-

avlivning kan av oinformerade och upprörda

ren att cirkulation, och därmed tillförseln av

observatörer likställas med att hästen är vid

anestesimedlet till CNS, är mindre påverkad

medvetande, medan avsaknad av rörelse be-

när acepromazin använts för sedering. Ace-

döms som medvetslöshet. Vid avlivning av djur

promazin tillsammans med en alfa-2-agonist

ska medvetslöshet inträda snabbt och döden

kan därför vara en fördelaktig sederingskom-

vara smärtfri.

bination inför avlivning.

Avlivning av häst sker vanligen i någon av tre sinsemellan helt olika situationer:

Farmakologisk avlivning

• Vid akuta skador på tävlings- eller olycks-

Det optimala avlivningsmedlet eller kombina-

platsen.

tionen av sådana medel till häst ska

• Av åldersmässiga skäl.

• inducera ett muskelrelaxerat fall.

• Vid sjukdom när inoperabla tillstånd upp-

• kunna ges intravenöst som engångsdos i en

täcks vid kirurgi och hästen redan är allmänanesteserad. Varje situation kräver olika strategier för själva

relativt liten volym. • vara säkert att hantera och administrera för personalen.

avlivningen och för kommunikationen med de

• ha tillförlitlig effekt i varje enskilt fall.

berörda människorna.

• vara ekonomiskt överkomligt. • inte resultera i muskelryckningar, rörelser,

Om möjligt bör försäkrings frågor och obduktionskrav diskutera s innan oåterkalleliga beslut har fattats.

läten eller djupa agonala suckar.

Syftet är att stoppa flödet av syresatt blod Hästar kan avlivas med läkemedel som orsakar

Sedering inför avlivning

hypoxi, bristande syresättning av blodet, eller

Sedering inför avlivning av häst används för

CNS-depression. Mekanisk skada av hjärnan

att lugna djuret och således minska stressen

kan även användas för avlivning. Oavsett tek-

både för djuret och för inblandade människor.

nik är syftet att stoppa flödet av syresatt blod

Ibland kan sedering vara nödvändig för att

till vitala vävnader. Om avlivning ska utföras

riskfritt kunna hantera hästen. Sedering med

genom intravenös injektion av ett läkemedel

alfa-2-agonister resulterar oftast i en tillförlitlig

är det lämpligt att hästen i förebyggande

sedering. Tyvärr reduceras samtidigt blodflödet

syfte förses med en permanentkanyl, innan

till centrala nervsystemet och avlivningsmedlet

proceduren inleds.

levereras långsammare till CNS. Ett utdraget

Läkemedel som orsakar hypoxi, t ex muskel-

avlivningsförlopp med muskelaktivitet och

relaxerande farmaka, får inte användas som

suckar i dödsögonblicket (”agonala suckar”),

enda injektionspreparat. Fullständig muskel-

när hästen gått omkull finns rapporterade. Av

avslappning utan anestesi eller analgesi, där



24

hastens.konv.1.s.01-60.IND 24

04-03-05, 14.53.17


3. Djurskydd

Fördjupning

3

djuret inte kan röra sig eller andas, klassas som

Andra injektionslösningar

en totalt inhuman avlivningsmetod. Däremot

Det finns andra injektionslösningar, som kan

kan under vissa förhållanden muskelrelaxer-

användas för avlivning av häst, som redan är

ande farmaka användas i kombination med

allmänanesteserad. Kaliumklorid orsakar hjärt-

barbiturater, när en snabb omkulläggning och

stillestånd och hästen dör till följd av syrebrist.

avlivning av häst är nödvändig.

Kaliumklorid får under inga omständigheter ges

Läkemedel som ger CNS-depression och

utan att hästen redan är allmänanesteserad

som resulterar i andnings- och hjärtstillestånd

eftersom den i sig själv varken åstadkommer

är bästa läkemedelsvalet vid avlivning av

anestesi eller analgesi. T61 är en lösning som

häst. Inhalationsanestetika, t ex halotan eller

använts i Europa och Nordamerika. T61 inne-

isofluran, kan tillföras i inandningsgaserna i

håller anestetikum (icke-barbiturat), muskel-

höga koncentrationer när hästen avlivas under

relaxantium och lokalbedövningsmedel. Döden

pågående allmänanestesi. Metoden är dock

inträder till följd av syrebrist orsakad av cir-

dyrbar och döden inträffar inte momentant.

kulationskollaps och förlamning (paralys) av

Dessutom ökar risken för att personalen utsätts

andningsmusklerna. Eftersom det inte är ute-

för höga koncentrationer av anestesigaser.

slutet att djuret kan uppleva stress och smärta

Barbiturater, t ex tiopental eller pentobarbital, ges intravenöst, har en kort anslagstid

p g a muskelparalys bör kombinationen endast användas till allmänanesteserade hästar.

och dosberoende effekt. För avlivning av häst

Licenspreparat med en kombination av

krävs 20–30 mg/kg eller minst en dubblering

sekobarbital och cinkokain kan även användas

av den dos som ger anestesi. Avlivningen går

för avlivning av häst. Avlivningen orsakar

snabbt och är relativt billig. Medvetslösheten

en lugn och smidig kollaps där hjärt- och

inträffar snabbast om hästen inte är sederad.

andnings funktionen vanligen upphör inom

Nackdelar med metoden är att hästen kan falla

tre minuter efter injektionen. Detta förutsatt

okoordinerat. På klinik utförs ofta avlivningen

att injektionen ges i rätt mängd och relativt

i uppvakningsbox eller liknande utrymme.

fort, under ca 15 sekunder. Resultatet är bäst

Närvarande djurägare kan uppleva fallet

om hästen inte är premedicinerad därför att

dramatiskt, även om medvetslöshet inträffar

avlivning efter premedicinering med alfa-2-

snabbt. Det är heller inte ovanligt att agonala

agonister kan resultera i muskelaktivitet och

suckar hörs när hästen väl ligger ner. För att

agonala suckar.

hästen ska falla smidigare och mer kontrollerat är det vanligt att den sederas med aceproma-

Mekanisk avlivning

zin och/eller alfa-2-agonist, och ibland även

Avlivning sker genom bedövning med bultpistol

kastas med guaifenesin eller ketamin, innan

eller kula och snabb efterföljande avblodning

barbiturater injiceras. En nackdel är att pento-

enligt Statens Jordbruksverks författnings-

barbitalkoncentrationen i den avlivningsvätska

samling SJVFS 2000:160 Saknr L 22. Observera

som tillverkas av Apoteksbolaget i Sverige en-

att denna teknik kräver acceptabel utrustning

dast innehåller 100 mg/ml, vilket gör det prak-

och övning för att den ska kunna rekommen-

tiskt omöjligt att injicera erforderliga volymer i

deras. Det är upp till varje veterinär att avgöra

storleksordningen 0,25–0,35 ml/kg tillräckligt

om och på vilket sätt metoden ska användas i

snabbt till större hästar.

det enskilda fallet.

25

hastens.konv.1.s.01-60.IND 25

04-03-05, 14.53.30


Del I – Allmän del

Fakta

Försäkringsaspekter Johan Blix I många fall önskar djurägaren att veterinären

Det är djurägaren som, vanligen med veterinär-

också ska väga in försäkringsaspekter vid be-

intyg som underlag, ska visa att försäkringsfall

slut om vilka åtgärder som ska vidtas med den

föreligger.

sjuka/skadade hästen. Försäkringsvillkoren kan vara olika formulerade i sina detaljer hos de olika bolagen och kan också ändras från år till år. Det kan alltså vara klokt att uppdatera sig. Detta råd gäller för såväl veterinär som hästägare. Veterinärvårdsförsäkringar är idag av två huvudtyper:

När det gäller en livförsäkring och en häst som är allvarligt sjuk/skadad, betalas ersättning bara under förutsättning att hästens liv inte kan räddas med en för hästen och ur djurskyddssynpunkt ”rimlig” behandlingsinsats. Om skadan är behandlingsbar, med hygglig prognos för att hästen ska kunna vistas på bete efter behandling/konvalescens, kan man inte få ersättning. Detta gäller oavsett om man väljer att behandla eller inte. I de fall

• En mer generellt formulerad försäkring som

ersättningsberättigande behandlingskostnader

ersätter veterinärkostnader för undersökning/

kan förutsägas klart överstiga livförsäkrings-

behandling av sjukdom/skada. Diagnosen

beloppet, kan försäkringsbolaget i vissa fall ge

behöver inte alltid vara klart fastställd.

försäkringstagaren möjlighet att avliva hästen

• Ersättning för veterinärkostnader för specifikt uppräknade händelser/diagnoser. Här krävs klart definierad diagnos eller symtom för att ersättning ska kunna betalas ut.

och få livförsäkringsbeloppet, istället för att låta behandla. Vid varaktigt förlorad användbarhet blir det ofta en diskussion från fall till fall om behandling/konvalescens. Generellt gäller, att

Livförsäkringar är också av två huvudtyper:

om det finns en rimlig möjlighet att få hästen

• Livförsäkring som ger ersättning om hästen

frisk/användbar ska den möjligheten tas, oav-

dör eller av djurskyddsskäl måste avlivas.

sett om en eventuell veterinärvårdsförsäkring

• Användbarhetsförsäkring som ger ersätt-

täcker behandlingskostnader eller inte. Vad

ning om hästens användbarhet varaktigt

som är rimligt är många gånger uppenbart

förlorats. Exakt vilken användbarhet som

men kan ibland behöva diskuteras med för-

avses är formulerat i försäkringsvillkoret.

säkringsbolaget.

26

hastens.konv.1.s.01-60.IND 26

04-03-05, 14.53.42


4. Behandling Fysikaliska behandlingsmetoder Anna Bergh

Fysikaliska behandlingsmetoder – fysikalisk terapi – definieras som sjukdomsbehandling med fysikaliska medel, t ex genom värme, kyla eller rörelse. Behandlingsmetoderna har sitt ursprung inom humanmedicinen, men intresset för användningen på djur har ökat under senare år. Metoderna används ofta parallellt med övrig medicinsk och/eller kirurgisk behandling. Målet med behandlingen är följande: • • • • •

Minska smärta. Öka förutsättningen för läkning. Minimera funktionsbortfall. Återställa eller optimera funktion. Minska risk för fortsatt skada.

Värme Värmebehandling kan delas upp i ytlig och djup värme. Till den ytliga hör t ex värmande omslag i form av s k hot-pacs. Till den djupa hör bl a apparatbehandling med terapeutiskt ultraljud. Värmebehandling sägs bl a öka blodcirkulationen med en påskyndad läkning som följd, minska smärta och svullnad samt underlätta muskelavslappning. Studier visar att det går att påverka temperaturen både ytligt och djupare i vävnader med hjälp av värmebehandling. Värmeökningen kan leda till en ökad genomblödning. Om detta i sin tur leder till minskad svullnad och ett snabbare läkningsförlopp är däremot oklart. Smärtlindringen förklaras via den omdiskuterade portteorin då impulser från beröring slår ut impulser från smärta vid porten till medvetandet genom hämning eller blockering. Se även avsnitt om bremsning sid 22. Sekundärt till minskad smärta ses ofta minskad muskelspänning. Biverkningar i form av smärta och brännskador kan uppkomma vid värmebehandling. Värmebehandling används med fördel efter det akuta stadiet, dvs 48 timmar efter skadetillfället. 27

hastens.konv.1.s.01-60.IND 27

04-03-05, 14.53.44


Del I – Allmän del

Kylning av ben kan ske på olika sätt, här med s k kylpads. Observera att sådana inte bör läggas direkt mot hästens hud.

Kyla Behandling med kyla kan utföras med t ex spolning med kallt vatten eller anbringande av is. Kylan sägs medverka till minskad blödning och svullnad (t ex vid akut skada), minskad blodcirkulation, smärtlindring och minskad inflammatorisk reaktion. Man har studerat kylans genomträngande effekt, ismassage anses vara effektivast, och man har sett att nedsatt temperatur verkar sammandragande på blodkärl. Denna påverkan på kärl skulle även kunna bidra till att minska inflammationen. Alltför intensiv nedkylning kan leda till motsatt effekt, dvs en reflektorisk kärlvidgning. Vad gäller akuta mjukdelsskador och minimering av blödning och svullnad anses det vara mer effektivt att komprimera den skadade vävnaden, eftersom kylan verkar för långsamt. Studier har visat att kyla minskar nervledningshastigheten, vilket kan förklara dess smärtlindrande effekt. Biverkningar i form av vävnadsskador kan ses vid behandling med kyla.

Passiv rörelse och stretching Till passiv rörelse hör både passiva rörelseövningar och stretching. Behandlingen syftar bl a till att underhålla samt öka ledrörligheten. En förklaringsmodell är att den passiva rörelsen stimulerar receptorer i senor och muskler. Det finns få studier gjorda på effekten av stretching på häst. På humansidan har man sett att effektiv stretching behöver aktiv medverkan av den stretchande. Det är tveksamt om detta kan åstadkommas på häst. 28

hastens.konv.1.s.01-60.IND 28

04-03-05, 14.53.45


4. Behandling

Massage

4

Massage innebär att man utsätter vävnader för ett yttre tryck. Trycket kan antingen komma från händerna eller från olika apparater, alternativt från ”täcken”. Massagen sägs öka blod- och lymfcirkulationen, minska smärta, minska muskelspänning, öka välbefinnandet, minska träningsvärk samt motverka sammanväxningar. Massage leder förhoppningsvis till en nära kontakt mellan massör/djurägare och häst. Det ger massören en möjlighet att i ett tidigt skede upptäcka spänningstillstånd och skador. Det är tveksamt om massage ger en ökad blodcirkulation i hästens muskulatur. Studier på människa visar att den rodnad som kan uppkomma vid massage kommer från mer blod i hudens kapillärer, medan djupare liggande muskler är opåverkade. Vill man öka cirkulationen i musklerna är det bästa sättet att låta hästen aktivt röra på sig. Detsamma gäller påverkan på lymfflödet och borttransport av bl a mjölksyra. Även lätt rörelse som skritt ger en ökad cirkulation i arbetande muskler. Andra studier på människa visar att massage inte påverkar återhämtning efter muskelarbete eller omfattning av träningsvärk. Beröring har visats påverka välbefinnande och smärtnivån hos både laboratoriedjur och människor. Det är inte lämpligt att massera akut skadade områden eller områden med tecken på inflammation.

Stretching syftar till att underhålla och öka ledrörligheten.

29

hastens.konv.1.s.01-60.IND 29

04-03-05, 14.53.57


Bildförteckning Foto: Anna-Lena Berg Anna Bergh

s 126

s 30

Gunnar Bergsten

s 12, 15, 50, 63, 82v, 99, 123, 133, 136

Gustaf Björck s 79, 101 Tomas Blomqvist

s 43

Margareta Bourelius Sigrid Gahne

s 29, 39, 138

s 21, 32

Lars Gustafson s 149 Hallands djursjukhus Lars Jakobsson

s 22, 68 (nedre), 73, 112

s 19

Annika Karlbom

s 40

Claes Kärrstrand

s 96

Arne Lindholm

s 44, 45, 103, 105

Staffan Rudberg

s 68 (övre), 71, 77, 78, 82h, 85, 93, 102, 108, 117, 120, 124, 125, 143, 144, 145, 157

Ingrid Sarlöv-Herlin

s 42

Ewa Sarlöv-Kullberg

s 16, 28, 49, 64, 70, 75, 159

Stefan Uppström s 10

Illustrationer: Pia Gustås

s 52, 53

Staffan Philipsson Lotta Tomasson

s 56–60 s 55

176

hastens.konv.2.s.61-176.IND 176

04-03-05, 16.22.41


Hästens konvalescens ISBN 978-91-47-07338-2 © 2004 Författarna och Liber AB Förlagsredaktör: Ewa Sarlöv-Kullberg Formgivning och omslag: Fredrik Elvander Layout: Karin Österlund Första upplagan 2 Omslagsbild: Fullblodshingsten Pennekamp (USA), foto John Reardon, Darley.

Tryck: Kina 2009

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö Tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liner.se

hastens konv 1 s 01-60.indd 2

09-07-07 13.00.45


Hästens konvalescens Boken bygger på många års veterinärmedicinsk forskning och beprövad erfarenhet. Den har tillkommit genom ett samarbete mellan ett stort antal hästveterinärer med kunskaper inom olika specialområden. Huvudredaktör till boken är Gustaf Björck, välkänd hästprofessor. Han har tjänstgjort som professor på kirurgiska avdelningen vid Veterinärhögskolan i Stockholm samt på stordjurskliniken vid Cornell University, Ithaca, USA. Han uppehöll vid sin pensionering tjänsten som chefsveterinär vid Djursjukhuset i Skara. Björck har publicerat ett hundratal vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar och medverkat som handledare till många doktorander.

Hästens konvalescens

Alla som är sysselsatta med hästar vet att skador och sjukdomar medför problem. I de flesta fall tillfrisknar hästen efter veterinärbehandling, och det är viktigt att hästen får möjlighet till konvalescens. Här är det av stor betydelse att den som ansvarar för hästen har både tålamod och kunskap för att hästen ska få rätt omvårdnad. Syftet med boken är att ge kunskap om hästens behov av reglerad konvalescens och rehabilitering. Den ska också bidra till bättre förståelse för de behandlingsprogram som ges vid eftervård. Hästens konvalescens är skriven för alla som på något sätt arbetar med eller har hand om hästar. Tack vare bokens klara struktur med bl a faktarutor, fördjupning och tydliga illustrationer lämpar den sig som kurslitteratur vid utbildningar inom hästvård på alla nivåer.

Hästens konvalescens

Gustaf Björck (red)

Best.nr 47-07338-2

Tryck.nr 47-07338-2-01

Liber

Omslag - hastens konv.indd 1

Gustaf Björck (red)

09-07-07 13.06.06

9789147073382  

Hästens konvalescens Liber Gustaf Björck (red)

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you