Kerstin Gavander
Vinterkarusellen
Alfabeta 3
Vinterkarusellen inlaga.indd 3
2012-03-20 11:10
Till Jon för utbytbara strängars skull Tack till eleverna på Engelska Skolan Norr för många års inspiration och till Lotta och Ingrid för goda råd.
Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se
Copyright text © 2012 Kerstin Gavander Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Omslag: Katarina Strömgård Tryck: ScandBook, Falun 2012 ISBN 978-91-501-1408-9
4
Vinterkarusellen inlaga.indd 4
2012-03-20 11:10
Egypten Det hängde en krans med kottar och små äpplen på Livs ytterdörr. Hennes lillebror Fred öppnade på min första ringning. – Hej Sanna! Fred stod kvar i dörröppningen utan att flytta sig. – Är Liv hemma? Jag försökte kika in bakom honom. – Hm, han nickade med hela huvudet. På sitt rum, sa han sen. Liv satt på golvet och klistrade in foton från förra årets Egyptenresa. Många var på papegojfiskar i knalliga färger. – Snyggt! sa jag och satte mig bredvid henne. Hon lade huvudet på sned. Luggen föll ner över ena ögat. – Frukost i det blå? Kan jag skriva det? – Låter bra. Tänk att ni kunde mata fiskarna från bryggan! sa jag längtansfullt och höll upp ett foto. En blå-, gul- och svartrandig fisk stirrade på mig. Jag plockade upp ett nytt foto som föreställde poolområdet på hotellet. – Åh, det ser helt fantastiskt ut, sa jag och satte mig i den rosa snurrfåtöljen. 5
Vinterkarusellen inlaga.indd 5
2012-03-20 11:10
Liv slängde sig på sängen. Leopardöverkastet måste vara nytt för jag kände inte igen det. – Mm, det ska verkligen bli härligt att komma tillbaka. Hoppas vi får havsutsikt den här gången bara, sa hon och tände stjärnlampan på väggen. – Lyckost dig! suckade jag. Vi fortsatte med inklistringen men Liv tyckte att hon såg ful eller tjock eller barnslig ut på de flesta av fotona så det blev nästan bara fiskar, föräldrar och Fred. Precis när vi hade klistrat in en bild på Fred med ett grillspett i handen knackade han på dörren. – Mamma ringde. Hon vill att vi ska möta henne i sportaffären klockan fem. – I sportaffären? Varför det? suckade Liv. – Handla badkläder. – Okej, stäng dörren nu, mumlade Liv. Dörren for igen. – Du hänger med, va? sa hon och skrev ”Freds favomat” under bilden. – Till Egypten? Liv skrattade och tryckte in albumet i nedersta skrivbordslådan. – Nej, till sportaffären. – Jag måste kolla med pappa först. När den jobbiga 3-låten nästan var slut svarade han. 6
Vinterkarusellen inlaga.indd 6
2012-03-20 11:10
– Ja, följ med du, sa han och gäspade. Har du ätit något efter skolan? – Gröt. – Igen? Det åt du ju i morse? – Och? Jag hade russin på istället för sylt den här gången. Pappa svarade inte på det utan gäspade bara en gång till innan vi lade på. Intersport var nästan tomt på kunder. Fred pep iväg så fort han såg sin mamma. Liv och jag vinkade åt henne innan vi styrde mot badkläderna. Det fanns inte så många bikinis eftersom det var december. Liv provade alla överdelarna ovanpå sin underställströja (vi hade åkt skridskor på gympan). Vi enades om att hon passade bäst i en som var röd-, blå- och vitrandig och en som var svart och hade guldsnoddar. Fred dök upp och frågade Liv vad hon tyckte om ett par Batman-badbyxor. – Helt okej, sa Liv men hon tittade knappt på dem. Laban och Josef i vår klass släntrade förbi kassan i riktning mot mig som stod och väntade utanför omklädningsrummet. Jag drog hastigt fingrarna genom håret. – Hej Sanna, sa Laban och mitt hjärta slog ett dubbelslag. Åh, vilka glittriga ögon han har! Han släpade på en stor sportbag så kanske hade han inte varit hemma efter gympan (vår klass åkte som sagt …). – Hej, sa jag med darrig röst. – Väntar du på någon, eller? 7
Vinterkarusellen inlaga.indd 7
2012-03-20 11:10
– Liv. Jag nickade mot provhytten. När Laban fick syn på Livs nakna ben höjde han på ögonbrynen. – Strippar du, Liv? ropade han. Innan jag kom på något bra svar hade de försvunnit. Liv tittade ilsket ut. – Det var väl himla onödigt att säga att jag var här, fräste hon. – Förlåt! Jag tänkte mig inte för. Men snygg bikini, sa jag för att få henne på andra tankar. – Tack! Har du hört att Mai har gjort slut med Laban förresten? Gjort slut? Mitt hjärta rusade iväg i hundraåttio. Jag slet upp svängdörren men Liv ryckte genast igen den. – Är det sant? väste jag. – Japp! Det kändes som om små pingpongbollar studsade runt i mitt bröst. Bipp bopp bipp bopp! Det var den bästa nyhet jag hade hört på länge. Laban var alltså ledig! Liv slängde en bikini över provhyttsdörren. – Mai tyckte att han var för barnslig, tillade hon när hon hade kommit ut. Laban har inte varit på judon för att slippa träffa henne. – Men hur vet du allt det här? stammade jag. Och varför har du inte berättat? – Josef. Han berättade det när vi hade varit på elevrådet. 8
Vinterkarusellen inlaga.indd 8
2012-03-20 11:10
Jag tänkte på hur vi hade klistrat in foton i över en timme, men lät bli att säga det. Liv kan bli väldigt sur. Vid kassan höll Livs mamma just på att betala för en keps och Batman-badbyxorna. Liv la upp den svarta bikinin på disken. – Nej, den där får du betala själv, sa Livs mamma bestämt. – Men du köpte ju till Fred! – Han har inte fått en mascara från Body Shop och ett par dyra mystofflor, sa hon och försvann ut genom tjutgaten. Liv gnisslade tänder men betalade bikinin. – Fika bjuder jag på, sa Livs mamma när vi kom ut. Om damerna vill, förstås. Liv svarade inte utan stegade bara iväg mot Ossians konditori. Jag ville helst sitta vid ett eget bord för att få höra mer om Laban och Mai men Fred ville absolut vara med oss. Vi tog ett fönsterbord och flyttade över några kaffekoppar till bordet bredvid. Livs mamma strök med handen över den rutiga stolsdynan innan hon satte sig. Fred stod kvar vid disken och glodde på bakelserna. Efter att ha ropat några gånger gick Livs mamma och hämtade honom. – Vad gör ni i jul, Sanna? sa Livs mamma och drog av Fred mössan. – Vi är väl hemma med farmor, suckade jag. Det högg i bröstet så fort jag hade sagt det. Hemma fast utan mamma, ekade det i mitt huvud. 9
Vinterkarusellen inlaga.indd 9
2012-03-20 11:10
– Ni ska inte åka till mormor i Spanien då? – Nej, sa jag bestämt. Vi stannar hemma, sa jag och lät bli att berätta om alla filmer jag kollat på medan mormor gick långa golfrundor och spelade bridge. – Om inte Sanna kan följa med oss till Egypten förstås? sa Liv för säkert hundrade gången. Hennes mamma skakade på huvudet. – Tyvärr. Inte den här gången. – Fast det finns jättebilliga restresor till Egypten nu, fortsatte Liv vänd mot mig. Du och din pappa kanske kan ta en sån. – Ja, jag såg också dem, sa Livs mamma och hjälpte Fred att få på kepsen. Bara 3 000. Vi borde ha väntat med att beställa. Jag försökte säga något men halsen kändes helt hopsnörd. Jul utan mamma var verkligen inte detsamma. Mina tankar avbröts av en figur i gul täckjacka och rufsigt hår som gick förbi utanför fönstret. Laban! Mitt hjärta slog en volt. Han kom dragande på en snowracer med sin sportbag ovanpå. Sen såg han oss och vinkade men då ramlade väskan av. – Där fick han för strippa, sa Liv och fick en förvånad blick av sin mamma. Jag sköt undan min chokladmugg. Laban kanske väntade på oss. Var inte Liv klar snart? Men Liv drog upp sin bikini ur påsen och verkade inte alls vilja gå ut. Laban trampade vidare i snön. Han lämnade kexchokladrutiga spår efter sig. Till och med hans fotspår var speciella. Precis som allt annat hos honom. 10
Vinterkarusellen inlaga.indd 10
2012-03-20 11:10
Anna-dagen Farmor ringde när vi var på väg ut från caféet. Hon undrade vad jag önskade mig i julklapp. – Pengar, sa jag genast. – Pengar? Varför det? – För att åka till Egypten. Det finns jättebilliga restresor nu. Liv ska dit med sin familj, sa jag och tog Liv under armen. – Jaså? Men tror du pappa vill det? – Ingen aning. Han har ändå inte råd. Som vanligt! – Nej, sa farmor. Det tror inte jag heller. Tyvärr. Farmor ville visa ett mönster till en ängladräkt. Jag skulle nämligen vara ängel på klassens julspel. Hon hade hittat ett mönster med vingar och silverunderklänning som lät snyggt. – Jag ska bort med syföreningen några dagar men jag kan komma förbi er på onsdag. – Visst, sa jag och skrattade åt Liv som kastade en snöboll på sin mamma. Hennes mamma gjorde en sur min och borstade av kappan. – Hälsa pappa att jag är sugen på den där fisksoppan med saffran, fortsatte farmor. Jag tänkte precis lägga på när farmor påminde mig om att det var mammas namnsdag. 11
Vinterkarusellen inlaga.indd 11
2012-03-20 11:10
– Visste du det? sa hon. Rösten var lite låg och orolig som den alltid är när hon nämner mamma. – Nej, men nu vet jag det, sa jag och försökte låta oberörd. Jag kan lämna en blomma hos henne. – Kanske bättre med ett gravljus? Blommor dör ju direkt i kylan. – Mm, kanske det. – Ring pappa så följer han säkert med, sa farmor. Liv ville följa med till graven men jag sa nej för jag tycker att det är skönare att gå dit ensam. Så snart vi hade skilts åt vid parkeringsgaraget ringde pappa. – Hej gumman. Är du på väg hem? – Nej, jag är på väg till mamma. – Jaså? Ska jag möta dig där? – Det behövs inte. – Är du säker? – Absolut. Vi ses hemma. Pappa tyckte varken att det behövdes blomma eller gravljus. Säkert trodde han inte att jag hade några pengar. Jag lät bli att säga att jag brukar få både blommor och ljus gratis av Tekla Johannesson i blomsteraffären.
12
Vinterkarusellen inlaga.indd 12
2012-03-20 11:10
Jag tänkte på mormor medan jag pulsade mot blomsteraffären. Innan mamma dog brukade hon alltid fira jul med oss. Jag brukade få flest julklappar från henne och hennes julköttbullar var supergoda. Pappa brukade ta med mormor när han valde gran för annars var risken stor att hon gick och klagade hos Janson på torget. Jag suckade och kramade ihop en snöboll. Sedan mormor flyttat till Spanien var allt annorlunda. Hennes presenter kom ofta för sent och kläderna hon skickade var i fel storlek. Kanske hade pappa rätt när han sa att mormor flyttade så snabbt för att slippa bli påmind om mamma hela tiden. På sätt och vis kunde jag förstå henne. Jul utan mamma var verkligen ingen höjdare. Själv skulle jag åka till Egypten direkt om jag kunde. – Hej Sanna, sa Tekla Johannesson när jag plingade mig in i blomsteraffären. Hon torkade sin svettiga panna med en blommig planteringshandske. – Snöar det? Det stod ”God Helg” sprejat över hela fönstret så det var inte konstigt att hon inte kunde se ut. – Japp. – Usch, då är halkan snart här. Och jag som ska börja dela ut alla julgrupperna nästa helg. Ska du ha något till mamma? 13
Vinterkarusellen inlaga.indd 13
2012-03-20 11:10
– Mm. Farmor tyckte jag skulle ha ett sådant här, sa jag och tog upp ett gravljus. – Jaså? Ja, hon brukar ju ha en åsikt om det mesta, sa Tekla. Jag skrattade för hon och farmor känner varandra väldigt bra. – Och vad tycker du själv? – Kanske en hyacint också, sa jag och pekade på lådan vid trappan. – Ja, de där ska jag egentligen göra julgrupper av men vill du ha en så visst. Rosa, blå eller vit? – Rosa. Mamma älskade rosa. När jag ville betala skakade hon bara på huvudet som alltid. Jag ville säga tack men gråtklumpen i halsen var tillbaka så jag gick bara. Det snöade ännu mer nu. Jag fångade några flingor med tungan vid grinden till kyrkogården. En gång, när mamma precis hade dött, hade jag vägrat att följa med in. Jag hade stått som fastfrusen just här och stirrat upp i himlen. En tant hade försökt prata med mig men jag svarade inte. När pappa kom tillbaka från graven vägrade jag gå därifrån. Han lyckades inte få mig att röra mig ur fläcken utan fick bära mig till bilen. Alla gravstenar såg ut att ha vita duntäcken och av de välkrattade gångarna fanns inte ett spår. Jag försökte stänga grinden men låset var helt fastfruset. 14
Vinterkarusellen inlaga.indd 14
2012-03-20 11:10
Kyrkogården såg väldigt orörd och liksom fridfull ut. Jag duckade under isiga pilträd som sträckte sina långa armar efter mig. Först kunde jag inte hitta mammas grav så jag irrade omkring en stund. Sen kände jag igen den tjocka kättingen runt graven mitt emot hennes. Den vita duvan ovanpå mammas gravsten såg ut som om den burrade upp sig. Jag ställde gravljuset framför stenen och lyckades få fjutt på en tändsticka. När jag var mindre kallade jag duvan för Anastasia. Då var det bara morfar vi hälsade på här. På andra sidan Anastasia satte jag hyacinten. Jag försökte gräva ner den men mina stelfrusna fingrar lydde inte. Innan jag gick därifrån sa jag ”Grattis på Anna-dagen” och strök bort snön från mammas namn. Långsamt gick jag hemåt. Jag funderade på om pappa skulle komma ihåg att det faktiskt var min namnsdag också. Först då kände jag hur mycket jag frös.
15
Vinterkarusellen inlaga.indd 15
2012-03-20 11:10
Minus saffran plus jobb Farmor kom på onsdagen. Hon kom ihåg min namnsdag som alltid. – Grattis på Anna-dagen i efterskott, sa hon och gav mig en biobiljett och en hockeypuck som hon vet att jag gillar (alltså en sån med hockeypulver i). – Tack! Pappa glömde min namnsdag i år igen. – Tur att det inte var din födelsedag! Nej, jag bara skojar, sa hon när hon såg pappas sura min. Pappa hade dukat med servetter och tänt ljus. Han lagade fisksoppa medan han kollade på en hockeymatch som han hade oddsat på. Då och då svor han till och fick en sur blick av farmor. Han sa att soppan skulle vara tomatbaserad (vilket antagligen berodde på att han hade glömt köpa saffran) och att han inte alls hade glömt min namnsdag. – Min present är att jag följer med dig på bio och att jag betalar min egen biljett, sa han när jag stack biobiljetten under näsan på honom. – Lägg av! – Plus att jag betalar mitt eget godis! lade han till. Jag räckte ut tungan. Han kramade mig till svar. Farmor och jag gick in i vardagsrummet. Hastigt tryckte jag 16
Vinterkarusellen inlaga.indd 16
2012-03-20 11:10
ner några tidningar plus pappas strumpor i tidningskorgen. Farmor torkade av bordet innan hon vek upp mönstret till änglaklänningen. Det såg verkligen coolt ut med silvertyget som stack ut överallt. Tjejen på mönstret hade silverögonskugga och silverband inflätade i håret. Egentligen tittade jag nog mer på silverhåret än på klänningen men det sa jag inte till farmor. – Jag kan sy en vit mössa också, bubblade farmor ivrigt. Jag tänkte på de töntiga vita mössorna som servitriserna på Ossians café brukade ha. – Nja, det blir nog lite för mycket. – För mycket? – Alltså, lite som en servitris … började jag men farmor skakade intensivt på huvudet. – Det tror jag inte alls. Det kommer att bli jättefint. – Nja, sa jag igen för jag ville verkligen att de där silverflätorna skulle synas. Jag måste kolla med fröken. Men dräkten kommer hon att ääälska, försäkrade jag. Efter att jag hade ätit två skålar med fisksoppa plockade farmor fram en cheesecake som hon hade haft med sig. Medan hon lade upp en jättebit till mig berättade hon att hon inte tänkte köpa några julklappar i år. Istället skulle hon ta med oss på en aktivitet varje månad, teater eller något sånt. Hon påstod nämligen att vi redan hade alldeles för många saker. – Prylar verschwinnen, upplevelser blir minnen, sa hon med Silviauttal. 17
Vinterkarusellen inlaga.indd 17
2012-03-20 11:10
Jag tyckte egentligen att det lät trist för jag önskade mig kläder, men sa inget. – Och vi är ändå inte hemma i jul, tillade jag. Vi tar nog en restresa till Egypten. Pappa satte nästan cheesecaken i halsen. – Det har vi diskuterat hundratals gånger. Jag har inte råd. Men du kan väl åka till mormor över nyår? Jag skakade envist på huvudet. – Förra året var det dötrist. Hon bara spelade golf och träffade sina väninnor. Jag vill åka med dig. – Det går inte gumman. Men jag tror att mormor mår bättre nu. Det var ju bara ett år efter att mamma hade gått bort och … Han avslutade inte meningen. Farmor lade handen på hans arm. – Det kostar mycket pengar att åka till Egypten, Sanna. Det måste du förstå. – Det gör jag. Men jag kan börja jobba. Jag är ju ung och stark. Farmor gav mig en fundersam blick. – Jag pratade förresten med Tekla Johannesson idag, sa hon. – Jaha? Hon sköt bort sin cheesecaketallrik. – Du kan nog få jobba hos henne i blomsteraffären. – Va? Varför tror du det? – För att hon berättade att hon har ont i ryggen och att hon 18
Vinterkarusellen inlaga.indd 18
2012-03-20 11:10
behöver hjälp med att dela ut julgrupper. Men det lär inte räcka till en Egyptenresa, så bli inte alltför glad. Jag struntade i det sista och gav henne en bamsekram. Farmor mumlade att lönen säkert var rätt låg. Dessutom skulle jag antagligen få jobba i en kolmörk källare. Men det brydde jag mig inte om. Pappa skakade på huvudet. – Jag vet inte om det är en bra idé. Du har ju så mycket med skolan, sa han. Jag stirrade chockat på honom. – Med skolan? Nu får du väl ge dig! Du säger ju alltid att skolan är för lätt för mig och att vi borde ha mer läxor och sådär. Det är klart att jag hinner med ett extraknäck! – Extraknäck? – Ja, extraknäck! Du tror väl inte att jag ska jobba åtta till fyra? Det är ju bara på fritiden och nu gör vi ändå inget i skolan. Vi tränar bara till julspelet. Och fröken berättade ju på utvecklingssamtalet att jag var på extrauppgifterna både i matte och engelska. Som du kanske minns? – Jo … – Det är väl jättebra om Sanna tjänar lite extrapengar, sa gullefarmor och lade sin rynkiga hand över min. Det ville ju du också i hennes ålder. Eller ni kanske behöver hjälp med något på ditt jobb? – Det är ett gruppboende för utvecklingsstörda, muttrade 19
Vinterkarusellen inlaga.indd 19
2012-03-20 11:10
pappa. Man måste vara arton år för att arbeta där. – Men då är väl blomsteraffären en toppenidé? sa farmor och strök pappa över armen. Minns du verkligen inte känslan av att tjäna egna pengar när du var i Sannas ålder? Pappa erkände att han hade börjat dela ut tidningar när han var nio och att han hade plockat så mycket jordgubbar att han fortfarande var allergisk. Men farmor fnös och sa att de enda jordgubbar han hade plockat var sådana som han stoppade i munnen. Hon tog ut en burk jordgubbssylt ur kylen och ställde den mitt på bordet. – Allvarligt talat, är du allergisk, Olof? – Den är Sannas! Pappa sköt demonstrativt bort burken till mig. Det var en ren lögn för han är den av oss som slevar upp massvis med sylt på gröten. – I alla fall så nämnde jag för Tekla att du säkert skulle vilja jobba hos henne, sa farmor. – Gullefarmor, gjorde du? – Såja, lugn och fin, mandarin, sa farmor och nöp mig i kinden igen. Så om du är intresserad kan du gå dit på lördag och prata med henne. – Om jag är intresserad? Du sa väl ja direkt hoppas jag? – Du får svara för dig själv, sa farmor bestämt och pillade lite på en servett. När jag hade glufsat i mig en portion cheesecake till ringde 20
Vinterkarusellen inlaga.indd 20
2012-03-20 11:10
jag Liv. Hon tyckte också att det lät fantastiskt. – Jag kanske också kan få jobba där? sa hon. – Men du ska ju till Egypten? – Jo, men inte ännu. Du kan väl fråga i alla fall? Jag lovade göra det fast jag egentligen inte hade lust. Jag menar, hon hade ju faktiskt Egyptenresan att se fram emot. Plus att hon får nya kläder och saker hela tiden. Hon vet ju att pappa aldrig har ett öre. Kunde hon inte låta det här få bli min grej? Att jag fick göra något spännande för en gångs skull? Måste Liv alltid ha allting? Säkert hörde hon min tvekan. – Jag frågade ju faktiskt mamma om du fick följa med oss till Egypten, sa hon irriterat. Jag kom inte på något att svara utan lovade igen att jag skulle fråga. Fast när jag borstade tänderna kom jag på att jag kunde vänta med det några dagar. Så kanske Tekla märkte att jag klarade jobbet på egen hand.
21
Vinterkarusellen inlaga.indd 21
2012-03-20 11:10