9789144077802

16 mm

MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET

I den här boken möts tre forskningsdiscipliner – didaktik, litteraturvetenskap och språkvetenskap – som har ett gemensamt intresse i skolans svenskämne och som format dess innehåll och undervisning. Tolv forskare bidrar utifrån sin kunskapstradition med analyser av alltifrån boksamtal, ungdomslitteratur, genreskrivning, multimodalitet i läromedel och lärares litteraturval till elevers utveckling av källkritik och digitala språkbruk.

Boken vänder sig främst till blivande och verksamma lärare i svenska i grundskolans senare år och på gymnasiet.

Art.nr 35937

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07780-2_01_cover.indd 1

| MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET

Svenskämnets klassrum är fyllt av texter – texter som eleverna läser, samtalar om och reflekterar över, texter som eleverna producerar, bearbetar och får bedömda, texter i form av bilder som informerar, underhåller eller övertalar. Mycket av allt det som händer med texter i klassrummet är svåråtkomligt för både lärare och forskare, men kanske just därför så viktigt att belysa ur olika vinklar.

A. Boglind P. Holmberg A. Nordenstam (red.)

Bokens tre redaktörer Per Holmberg, docent i nordiska språk, Ann Boglind, universitetslektor i svenskämnets didaktik, och Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap, är alla verksamma vid Göteborgs universitet. I boken medverkar också Theres Bellander, Lotta Bergman, Åsa af Geijerstam, Christian Mehrstam, Anita Norlund, Christina Olin-Scheller, Michael Tengberg, ­Karolina Wirdenäs och Mia Österlund.

M M MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET ANN BO GLIND PER HO L MB ERG ANNA N O R DENSTAM (R ED.)

2014-04-14 16:40

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35937 ISBN 978-91-44-07780-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Werner Schmidt Printed by Graficas Cems S.L, Spain 2014

978-91-44-07780-2_01_book.indd 2

2014-04-14 16:27

INNEHÅLL

Författarpresentationer 9 Inledning 13 Svenskämnets mötesplatser 13 Fram till 1970 14 1970- och 80-talen 16 1990-talet och 2000-talets första decennium 17 2011, nu och framtiden 19 TEMA 1: TEX T OCH LÄSNING K apitel 1

Att ha och inte ha 27

Om kunskap, mätning och deltagande i litteraturundervisning C h r i s t i a n M e h r s ta m Ryggrader, styrdokument och traditioner 28 Cullers litterära kompetens 29 Torells litterära kompetens 32 Ytterligare problem med kompetensbegreppet 35 Ett radikalkonstruktivistiskt alternativ 37 Mot det dubbla kundperspektivet 40

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 3

3

2014-04-14 16:27

Innehåll K apitel 2

Läsandet och sammanhanget 47

Läspositioner i olika ämnen i skolan Å s a a f Ge i j e r s ta m Inledning och syfte 47 Teoretisk inramning 47 Tidigare forskning om läsande och läsförståelse av olika typer av texter 49 Material 50 Ett första analytiskt steg – textrörlighet 51 Resultat textrörlighet 57 Ett andra analytiskt steg ‒ textrörlighetspositioner 57 Resultat av textrörlighetspositioner 59 Sammanfattning och diskussion 61 TEMA 2: TEX T OCH SAMTAL K apitel 3

Texten, läsarna och samtalet 67

Om elevers förhållningssätt till litteratursamtalet som kunskapskälla M ic h a e l T e ngbe rg Inledning 67 Tidigare forskning 70 Undersökningen 72 Metod och material 72 Analysperspektiv 73 Resultat 73 Diskussion 76 Textförståelse 76 Monologiska och dialogiska samtal 77 K apitel 4

Samtal som lärandestöd 85

En samtalsanalytisk studie av klassrumsinteraktion K a rol i na W i r de nä s Inledning 85 Samtalsanalys som teori och metod 86 Materialöversikt och klassrumskontext 89

4

978-91-44-07780-2_01_book.indd 4

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Innehåll

Analys 93 Lärarens iscensättning av modellsamtalet 93 Lärarens samtalsledning 96 Lärarens frågor om texten 99 Elevernas initiativ i samtalet 101 Avslutningsvis 103 Bilaga: Transkriptionsprinciper 107 TEMA 3: TEX T OCH GENRE K apitel 5

Genre under förhandling 111

Gymnasister skriver deckare Pe r Hol m be rg Teoretiska utgångspunkter: deckare som genre och textaktiviteter 112 Material och metod 115 Deckare som tillägnat lärandeobjekt: elevernas deckarkapitel 118 Deckare som avsett lärandeobjekt: lärarens betygsättning och kommentarer 121 Deckare som iscensatt lärandeobjekt: de lästa deckarna och tankekartorna 123 Didaktiska slutsatser 126 K apitel 6

Att läsa som en detektiv 131

Deckargenrens didaktiska möjligheter A n n B o gl i n d Syfte 132 Material och metod 133 Deckargenren och kreativ läsning 133 Tonårsdeckarens förhållande till genrekonventionerna 136 Deckargenren och narrativ fantasi 140 Magnus Nordins Svart drama 142 Deckargenren och demokratisk fostran 144 Mats Wahls Den osynlige 146 Avslutning 147

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 5

5

2014-04-14 16:27

Innehåll TEMA 4: TEX T OCH BILD K apitel 7

Läroboksbilden som resurs i svenskämnets debattundervisning 155

Ett multimodalitetsperspektiv A n i ta Nor lu n d Syfte och frågeställningar 156 Urval och material 157 En modell för bildanalys 158 Analys 160 1. Den ideationella metafunktionen 160 2. Den interpersonella metafunktionen 164 3. Den textuella metafunktionen 169 Diskussion 171 Avslutande kommentar 175 K apitel 8

Gränsöverskridande grafiska romaner 179

En hemtam hybridform för unga läsare M i a Ö s t e r lu n d Ungas visuella läskunnighet 182 Omdebatterad läsning 183 Rehabiliterad pojkläsare 185 Uppgörelser med flickskapet 194 På väg mot nya paradigm 200 TEMA 5: TEX T OCH NYA MEDIER K apitel 9

”Till salu: Bit av runsten” 209

Om literacy, källkritik och digital visdom i ett nytt medielandskap C h r i s t i na Ol i n- S c h e l l e r Berättande och textbegrepp i omvandling 211 Literacies i det nya medielandskapet 213 Kollektivt lärande 216

6

978-91-44-07780-2_01_book.indd 6

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Innehåll K apitel 10

Digitalt språkbruk – vad är det? 223

En analys av en artonårings språkliga val T h e r e s Be l l a n de r Tidigare studier om ungdomars språkanvändning 224 Teoretiska utgångspunkter och analytiska verktyg 225 Analys av Gustavs språkbruk utifrån verksamhetsramar, mål och roller 227 Gustavs digitala kommunikation 228 Jämförelse med muntlig interaktion i hemmet 231 Jämförelse med muntlig interaktion på arbetsplatsen 233 Jämförelse med texttypen rapplåt 235 Målens, rollernas och teknikens betydelse för Gustavs språkbruk 238 TEMA 6: TEX T OCH VÄRLDEN K apitel 11

Textval i en global värld 245

Lärares tankar om val av texter i svenska på gymnasiet L o t ta Be rg m a n Utbildningspolitik och tidigare forskning 246 Metod 249 Tradition och förändring 251 Gemensam läsning och bearbetning 253 Läsning som utmanar 255 Pluralism med förhinder 257 Avslutande diskussion 260 K apitel 12

Sverige = Världen? 265

Svensk samtidsrealistisk ungdomsroman 2011 A n na Nor de n s ta m Syfte och frågeställningar 266 Ungdomslitteratur – ett svårdefinierat begrepp 268 Urval, metod, material 271 Analys 273 Utlandsresor 273 Om världen i Sverige 277 © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 7

7

2014-04-14 16:27

Innehåll

Avslutande reflektion 279

Sakregister 285

8

978-91-44-07780-2_01_book.indd 8

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

FÖRFATTARPRESENTATIONER

Theres Bellander är fil.dr och universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning vid Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet.

Hennes forskning har hittills främst rört den sociala kontextens betydelse för individers val av språkliga resurser. Hon har i sin avhandling Ungdomars dagliga interaktion: en språkvetenskaplig studie av sex gymnasieungdomars bruk av tal, skrift och interaktionsmedier (2010) studerat gymnasieungdomars kommunikation i tal och skrift via digitala och traditionella medier, och är i pågående forskning intresserad av ålderspensionärers bruk av digitala medier.

Lotta Bergman är fil.dr och universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning vid Malmö högskola. Bergman har skrivit avhandlingen Gymnasieskolans svenskämnen – en studie av svenskundervisningen i fyra gymnasieklasser (2007) och är en av författarna till Makt, mening, motstånd – litteraturundervisningens dilemman och möjligheter (2009). Hon arbetar för närvarande med projekten ”Författaren i klassrummet”, ”Textsamtal som stöd för studenters akademiska skrivande” samt ”Att läsa och skriva i högre utbildning – en utmaning för högskolans studenter och lärare”.

Ann Boglind är universitetslektor i svenskämnets didaktik vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Hon har lång erfarenhet av arbete som svensklärare på högstadiet och har skrivit läroböcker i svenska för mellan- och högstadiet. Hon har tillsammans med Anna Nordenstam författat Från fabler till manga. Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barn- och ungdomslitteratur (2010, 2011). Tillsammans med Anna Nordlund har hon utarbetat Litteraturbankens skola www. litteraturbanken.se/skola (2014). © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 9

9

2014-04-14 16:27

Författarpresentationer

Åsa af Geijerstam är fil.dr i lingvistik och universitetslektor i didaktik med inriktning svenska vid Uppsala universitet. Hennes forskningsintressen rör framför allt läs- och skrivutveckling i olika ämnen i skolan. Hon disputerade 2006 på avhandlingen Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan och har publicerat artiklar som ”Scientific Literacy and Students’ Movability in Science Texts” i Exploring the Landscape of Scientific Literacy (2011) och ”Swedish. An updated school subject?” i Education Inquiry (2012). Hennes pågående forskningsprojekt rör internationella läsförståelsetest samt elevers skrivande i skolans tidiga år.

Per Holmberg är docent i nordiska språk och universitetslektor vid Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet. Han disputerade 2002 på avhandlingen Emotiv betydelse och evaluering i text, och har därefter varit med att introducera systemisk-funktionell lingvistik i böckerna Grammatik med betydelse (2006) och Funktionell textanalys (2011). Pågående forskning är inriktad mot elevers skrivande, speciellt i svenska skolor där engelska är dominerande undervisningsspråk. Holmberg är, tillsammans med Anna Nordenstam, koordinator för forskarnätverket Svenska med didaktisk inriktning (Smdi) 2013–14.

Christian Mehrstam är fil.dr och universitetslektor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning på Högskolan Väst. Han disputerade på avhandlingen Textteori för läsforskare (2009) och har sedan dess skrivit en rad artiklar, däribland ”Svenskämnet och undergången: Om genre, identitet och läsning i katastrofrapporternas tid” i Svenskämnet igår, idag, i morgon, Svensklärarföreningens årsskrift 2012. Mehrstam forskar för närvarande om populärkultur och litteraritet i lärkontexter. Han intresserar sig också för spänningen mellan skol- och fritidsläsning i ett barn- och ungdomsvetenskapligt perspektiv.

Anna Nordenstam är docent och universitetslektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon disputerade 2001 på avhandlingen Begynnelser. Litteraturforskningens pionjärkvinnor 1850–1930 och har utgivit en rad antologier, däribland Nya röster – 150 år med kvinnotidskriften (2014), VR-rapporten Genus och arkiv (2008) och, tillsammans med Ann Boglind, boken Från fabler till manga. Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv 10

978-91-44-07780-2_01_book.indd 10

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Författarpresentationer

på barn- och ungdomslitteratur (2010, 2011). Hon är, tillsammans med Per Holmberg, koordinator för forskarnätverket Svenska med didaktisk inriktning (Smdi) 2013–14.

Anita Norlund är fil.dr i ämnesdidaktik med inriktning mot svenskämnet och universitetslektor vid Högskolan i Borås. Norlund har disputerat med avhandlingen Kritisk läsning i gymnasieskolan – didaktiska perspektiv på läroböcker, lärare och nationella prov (2009). Hon har också publicerat artiklar i Journal of Curriculum Studies och Utbildning & Demokrati. Hennes senaste projekt har handlat om elevdebatter i klassrummet.

Christina Olin-Scheller är fil.dr i litteraturvetenskap, docent och universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Hon disputerade på avhandlingen Mellan Dante och Big Brother. En studie om gymnasieelevers textvärldar (2006). I böckerna Såpor istället för Strindberg? (2008) och Författande fans (2010) diskuterar hon barns och ungas läsande, skrivande och identitetsskapande i ett nytt medielandskap. Hon studerar också hur barn i glesbygd använder medier för lärande och utveckling och i en pågående interventionsstudie undersöks hur svenskundervisningen kan utveckla elevers avancerade läs- och tolkningsförmåga.

Michael Tengberg är fil.dr och universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Han disputerade 2011 på avhandlingen Samtalets möjligheter. Om litteratursamtal och litteraturreception i skolan och har skrivit en rad artiklar, däribland ”Litteraturläsningens och läsundervisningens mål” i Svenskämnet i förändring? Svensklärarföreningens årsskrift 2011. För närvarande forskar han om läsning och läsundervisning och arbetar med projektet ”Läsa mellan raderna” som handlar om relationen mellan lärares undervisning och utvecklingen av elevers läsförmåga.

Karolina Wirdenäs är fil.dr och universitetslektor i svenska vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet. Hon disputerade 2002 på avhandlingen Ungdomars argumentation: om argumentationstekniker i gruppsamtal och har också därefter forskat om ungas interaktion. På senare år har hennes forskning inriktats på skrivutveckling och klassrumsinteraktion. Hon har publicerat artikeln ”Skrivpedagogik i praktiken. Textkedjor, © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 11

11

2014-04-14 16:27

Författarpresentationer

textsamtal och textypologier i tre svensklärares klassrum” (tillsammans med Per Holmberg) i Språk och stil 2010.

Mia Österlund är docent och universitetslärare i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Avhandlingen Förklädda flickor. Könsöverskridning i 1980-talets svenska ungdomsroman (2005) behandlar könsmatriser och berättarstrategier i ungdomsromaner ur genusperspektiv. Österlund har publicerat en rad artiklar om hur genus görs i bilderböcker. Hon är vetenskaplig redaktör för Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning samt aktiv i flickforskningsnätverk. Hon har redigerat antologierna Till en evakuerad igelkott.

Festskrift till Maria Nikolajeva (2012) och Flicktion. Perspektiv på flickan i fiktionen (2013).

12

978-91-44-07780-2_01_book.indd 12

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

INLEDNING

Svenskämnets mötesplatser Med denna antologi vill vi presentera tolv nyskrivna artiklar som alla berör svenskämnet i skolan. Artiklarna behandlar aktuell forskning om ämnets texter och textarbete under grundskolans senare år och på gymnasiet. Boken är planerad utifrån sex tematiska block: 1) text och läsning, 2) text och samtal, 3) text och genre, 4) text och bild, 5) text och nya medier samt 6) text och världen. Det är teman som inte bara är aktuella inom forskningen utan också i hög grad engagerar lärare, lärarstudenter och elever. Vi har inom varje block två artiklar, dvs. två kapitel, som från olika utgångspunkter – metodologiskt, teoretiskt och disciplinmässigt – belyser blockets tema, och varje block är försett med en kort inledande presentation.

Bokens tolv kapitel presenterar forskning som bedrivits inom olika vetenskapliga discipliner, vilka alla lämnar bidrag till förståelsen av skolans svenskämne. Det är – vad vi vet – första gången under svenskämnets långa historia som fulla dussinet forskare från olika discipliner möts inom pärmarna för en och samma bok med syftet att tillsammans belysa centrala delar av ämnet. För svenska som skolämne har ju som bekant ingen självklar motsvarighet i ett enskilt universitetsämne. Medan språk och litteratur hålls ihop i skolämnet svenska, är språk och litteratur traditionellt skilda åt som universitetsämnen i Sverige, med olika forskarutbildningar och olika forskningstraditioner.

Därtill ska läggas didaktik som är ett eget universitetsämne och forskarutbildningsämne på flera lärosäten och centralt för skolämnet svenska. Tor Hultman, landets första professor i svenska med didaktisk inriktning, satte i en intervju i Svensklärarföreningens årsskrift 2005 fingret på denna komplexitet: ”De viktigaste ämnena är då förstås våra tre moderdiscipliner språk- och litteraturvetenskap och pedagogik. Men hit hör också all humanistisk forskning som handlar om barn- och ungdomskultur och populärkultur. Att också © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 13

13

2014-04-14 16:27

Inledning

psykologin och sociologin lämnar viktiga bidrag till förståelsen av elevers allmänna språkutveckling är självklart” (Einarsson 2005, s. 8). Idag skulle vi kanske säga att didaktik är en av de tre ”moderdisciplinerna”.

Oavsett hur lärosäten valt att organisera och etikettera sina ämnen tror vi att de här tre kunskapstraditionerna – språkvetenskap, litteraturvetenskap och didaktik – känns igen, och att det finns mycket att vinna på att vidga arenor och skapa mötesplatser för ett ökat utbyte mellan dem. Med antologin Mötesplatser vill vi bidra något till detta. För att tala om möten av detta slag, har man ofta använt bilden av hur den ämnesdidaktiska bron förbinder skolämne med universitetsämne(n) (se t.ex. Sjøberg 2000). Men brometaforen förutsätter två områden, vilka trots brobygget ligger kvar där de alltid legat.

Som vi ser det är mötesplats en metafor som är mer öppen för förändring. Vi vill med denna antologi visa att olika discipliner med ett gemensamt intresse i skolans svenskämne kan mötas och berika varandra och ibland slå följe, och att sådana möten kan vara till gagn för både vetenskap och skola.

Som en bakgrund till bokens tolv forskningsbidrag vill vi kort skissera några förändringar som präglat ämnet svenska i senare delen av skolsystemet, liksom några förändringar inom svensklärarutbildningens tre universitetsämnen. Vi tar ett par snabba kliv genom historien, och låter några av skolans läroplaner utgöra de kronologiska brytpunkterna, nämligen Lgr69/ Lgy70, Lpo94/Lpf94 samt Lgr11/Gy11.

Fram till 1970 Historien om skolämnet svenska, eller modersmål som beteckningen först var, är sammanvävd med samhällsutvecklingen. Själva införandet av allmän folkskola 1842 är förknippat med behov av bättre läs- och skrivkunnighet för både flickor och pojkar. I den s.k. normalplanen 1878 angavs för modersmålet först och främst momenten läsa och skriva, men också vilka skönlitterära, ofta nationalistiskt och kristet färgade, texter som skulle läsas ur Läsebok för folkskolan. Det var ett fåtal manliga elever som vid denna tid gick vidare till studier på de statliga gossläroverken – flickorna var utestängda från dessa fram till 1927, då en ny skolreform möjliggjorde samskolor. Som svar på behovet av kvinnlig arbetskraft skapades ett omfattande privat flickskolesystem från mitten av 1800-talet i Sverige (Florin 2009 och Florin & Johansson 1993). Också på de statliga läroverken mötte de unga pojkarna ämnet 14

978-91-44-07780-2_01_book.indd 14

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Inledning

modersmålet, vilket sedan 1856 fått svenska språket och litteraturen som sitt officiella innehåll. Under första halvan av 1900-talet, då de statliga läroverken alltså var indelade i realskola för yngre tonåringar och gymnasium för äldre, befäste modersmålet sin roll av att vara det centrala bildningsämnet. Såväl realexamen som studentexamen krävde ett slutprov i svensk skrivning, men i praktiken blev i regel litteraturundervisning ämnets huvudsakliga innehåll, framförallt i gymnasiet. De elever som istället fortsatte sina studier i folkskola, och sedan eventuellt i yrkes- eller fackskola, undervisades i ett mer färdighetsinriktat svenskämne. (Se vidare Thavenius 1999, s. 11–34.)

Flera av de stormar kring svenskämnet som vi känner från senare tid blåste med full kraft redan under ämnets första århundrade. Mer än något annat ämne kom just svenskämnet att bli en spelplan för konflikter mellan motstridiga samhällsintressen. Dessa debatter illustrerar väl hur skolan som institution å ena sidan är ett oöverträffat medel för social reproduktion, men å andra sidan rymmer en potential för demokratisering. Det kom exempelvis att handla om spänningen mellan å ena sidan de formalistiska övningarna i välskrivning, avskrivning och rättskrivning och å andra sidan idén om att ”skrivning liksom läsning sker för innehållets skull”, som det framsynt hette i anvisningarna för rikets folkskolor 1919, eller om skillnaden mellan litteraturhistoriskt faktaplugg och litteratur som ”medborgerlig bildning” eller ”personlighetsdaning”, för att välja honnörsord som började användas i mitten av 1900-talet (se Dahl 1999, s. 35–42, Thavenius 1999, s. 30–33).

Men allt detta påverkade i ganska liten utsträckning universitetsämnena.

Visserligen skulle den blivande svenskläraren för att undervisa på läroverk, på realskola eller gymnasium, läsa huvuddelen av sin utbildning på institutioner för litteraturvetenskap och nordiska språk, men universitetsämnenas kurser tog ingen direkt hänsyn till vilken kunskap som skulle krävas för någon speciell framtida yrkesutövning (se Josephsson 2012, s. 81–87, Linné 1996). Lärarutbildning för folkskolan låg helt och hållet på seminarier, och från mitten av 1900-talet på lärarhögskolor, där den första inrättades i Stockholm 1956, följt av lärarhögskolor i Göteborg, Malmö, Uppsala och efterhand på fler orter. Undervisningen prioriterade pedagogik och metodik, vilket var didaktikämnets mer praktikbaserade föregångare. Ämneslärarna studerade alltså sina huvudämnen nordiska språk och litteraturvetenskap vid universitetet och avslutade sin utbildning med ett år med pedagogik, metodik och praktik vid lärarhögskolan (se Linné 1996). © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 15

15

2014-04-14 16:27

Inledning

1970- och 80-talen Andra världskrigets slut innebar starten för ett omfattande utredningsarbete vilket, efter hårda partipolitiska strider, skulle leda fram till två stora skolreformer: Den nioåriga grundskolan ersatte folkskolan och realskolan (1962), liksom systemet med flickskolor. I samband med detta avskaffades i och med läroplanen Lgr69 också valet mellan olika linjer i årskurs 9. Tanken var att det skulle finnas en skola för alla och att klasskillnaderna därmed skulle minska (Florin 2009). Den nya gymnasieskolan ersatte från och med läroplanen Lgy70 vad som tidigare varit yrkesskola, fackskola och gymnasium, även om en liknande indelning bibehölls genom två- respektive treåriga linjer med skilda kursplaner. Indelningen av olika sociala klasser i olika skolformer tycktes otidsenlig, och erfarenheterna från kriget ledde till att idealet om skolans antiauktoritära, demokratiska fostran inte kunde ifrågasättas öppet (se Englund 1992, s. 104 f.). Också skolans traditionella stoffurval syntes i behov av modernisering, också i svenskämnet. Det är i kursplanerna från denna tid som man först möter inslag som filmkunskap, sakprosa och elevvald skönlitteratur. Samtidigt präglades utbildningsreformerna av en teknologisk optimism som ledde till att läromedelsmarknadens utbud av övningsmaterial för individuellt arbete ökade. På den tvååriga gymnasieutbildningen, liksom på grundskolans högstadium, kom ofta läromedelsstyrd träning av olika färdigheter att dominera (se Malmgren 1999, s. 103 f.). Försök att korrigera en sådan ensidighet gjordes i grundskolans läroplan Lgr80, som förespråkar att läsning, samtal och skrivande ska ske i meningsfulla sammanhang för god språk- och kunskapsutveckling (se Svedner 2010, s. 24 f.).

Det är mot denna bakgrund som man kan förstå sprängkraften i 1970och 80-talens debatt om svenskämnets ”isolerade färdighetsträning”. En stark röst i denna debatt var den s.k. Pedagogiska gruppen som bestod av pedagoger, litteraturvetare och verksamma lärare i Lund och Malmö. Innan gruppen bildades förekom få teoretiska resonemang, klassrumsforskning eller historiska studier kring svenskämnet (Bergöö 2005, s. 39). Men här formulerades ett program om hur det vetenskapliga beforskandet av skolämnet skulle stimulera praktiskt utvecklingsarbete, och vice versa (se förordet till Svenska i verkligheten 1977, en av gruppens debattskrifter). Även om det skulle dröja innan denna programförklaring fick bredare genomslag, genomgick de språk- och litteraturvetenskapliga universitetsäm16

978-91-44-07780-2_01_book.indd 16

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Inledning

nena under denna period stora förändringar som understödde, och delvis också understöddes av, ämnenas engagemang i utbildning av svensklärare.

Det handlade i första hand ännu inte om att intresset riktades direkt mot vad som pågick i skolans svenskämne, men väl om ett kunskapsbygge som ökade relevansen för lärarutbildning och skola. Inom svensk språkvetenskap skedde vid denna tid exempelvis genombrottet för språksociologi, samtalsanalys och sakprosaforskning (se Josephsson 2012). Inom svensk litteraturvetenskap startade på allvar litteratursociologisk forskning och feministisk litteraturforskning liksom undersökningar av populärkultur samt barn- och ungdomslitteratur (se t.ex. Bergsten (red.) 1998/2002). Faktiskt kom denna vidgning av kunskapsintresset att skapa en större åtskillnad mellan de två universitetsämnena, åtminstone vad gäller val av forskningsobjekt, eftersom det språkvetenskapliga studiet av s.k. litterär stilistik blev ovanligare efter introduktionen av sakprosaforskning. Under större delen av perioden läste blivande ämneslärare i svenska en universitetsutbildning där språkliga och litterära kurser kombinerades med vissa ansatser till integration, varefter studier i pedagogik och metodik följde. Didaktikämnet infördes i lärarutbildningen först 1988.

1990-talet och 2000-talets första decennium I början av 1990-talet skedde en avreglering och decentralisering av skolan genom den s.k. kommunaliseringen (1991), friskolereformen (1992) och det fria skolvalet (1992). De två senare reformerna innebar att föräldrarna själva kunde välja i vilken skola barnen skulle gå (kommunal eller privat, närmast hemmet eller längre bort). Kravet på att skolan skulle vara en målstyrd verksamhet ledde till en ny utformning av grundskolans och gymnasieskolans läroplaner i Lpo94 respektive Lpf94 och tillhörande kursplaner.

I styrdokumenten framträder ett svenskämne som är lika för alla, inte bara i grundskolan utan också i två obligatoriska gymnasiekurser vilka ledde till högskolebehörighet. Också ämnet svenska som andraspråk ges mycket snarlika målformuleringar. Men beskrivningar av vilka mål och resultat som skulle uppnås gav stort tolkningsutrymme, vilket medförde stora skillnader mellan olika program, skolor och lärare (se Olin-Scheller 2006, Bergman 2007, Lundström 2007, Knutas 2008).

Nytt för kursplanerna i svenska var inslag som att ”utveckla lust att lära © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 17

17

2014-04-14 16:27

Inledning

genom läsning av skönlitteratur” (se Parmenius Swärd 2011, s. 44). Lärarens roll var att stödja, stimulera och utveckla elevernas lust att lyssna, tala, läsa och skriva. De litterära texterna skulle fungera som inspirationskälla för samtal om sociala och existentiella frågor (se Mossberg Schüllerqvist 2008).

Litteraturvetenskapliga begrepp och litteraturhistoria fick under åren före millennieskiftet träda tillbaka till förmån för medborgarfostran och personlig utveckling (Martinsson 2012, s. 188 f.). Nytt var också att gymnasiets olika betyg i litteratur och svenska språket blev ett samlat betyg i svenska.

Ytterligare en viktig förändring som ägde rum var att den statliga granskningen av läromedel, som tidigare utfördes av Statens läroboksnämnd fram till 1974 och därefter av Skolöverstyrelsen och från 1983 av Statens Institut för Läromedelsinformation, lades ner 1991. Därmed upphävdes den statliga granskningen av de läromedel som används i skolorna och förlagsmarknaden kunde styra fritt. Som forskare påpekat kan Skolverket granska läromedel i efterhand, men detta har endast skett en gång varför det är rimligt att tolka detta som ett icke högprioriterat område. (Johnsson Harrie 2009, Carlsson & von Brömssen 2011).

Införandet av didaktik i lärarutbildningen, som alltså skedde 1988, kan kopplas till nya slags krav på professionalitet i en målstyrd verksamhet, men rymmer också viss kritik av de ämnen som dittills varit utbildningens hörnstenar. Dels skulle didaktikämnet fylla glappet mellan den generella pedagogiken och metodikens praktiska överväganden, dels skulle ämnet föra in mer reflektion kring hur språk- och litteraturvetenskap bäst kan bidra till en forskningsbaserad professionsutbildning. Statens satsningar på didaktik – såväl i lärarutbildning och forskarutbildning som genom riktade forskningsanslag – skapade incitament för en forskning med direkt fokus på svenskämnets praktik och villkor. Denna utbildningsvetenskapliga forskning har på kort tid växt sig stark inom både det nya didaktikämnet och de två äldre ämnena. Inom didaktikämnet (som också institutionaliserats med andra beteckningar) har forskningen om svenskämnet baserats på teorier om lärande, undervisning eller ämneskonception. Inom litteraturvetenskap har tendensen varit att litteraturdidaktiken formerat sig som ett eget fält med skolans och i viss mån fritidens litteraturläsning som sitt speciella forskningsobjekt (se Arfwedson 2006, Degerman 2013). Avgörande för fältets utveckling har varit kopplingen till olika receptionsteorier, men som Degerman konstaterar är det receptionsteoretiska forskningsområdet 18

978-91-44-07780-2_01_book.indd 18

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Inledning

”naturligtvis större än det litteraturdidaktiska fältet i sig” (Degerman 2013, s. 75). Thavenius uppmärksammade redan 1981 att den svenska litteraturdidaktiken var tvärvetenskaplig till sin karaktär och rörde sig i gränsområden mellan litteraturvetenskap och pedagogik, litteraturvetenskap och sociologi (Thavenius 1981, Degerman 2013, s. 94). Idag, trettio år senare, kan vi lägga till gränsområdet mellan litteraturvetenskap och didaktik. Eller som Anders Öhman konstaterar i Tidskrift för litteraturvetenskaps temanummer om litteraturvetenskap och didaktik (Öhman 2010, s. 3): ”Intresset för litteraturen i sig går således inte att separera från intresset för att förmedla litteraturen.

Lite tillspetsat kan man därför säga att om didaktikerna idag tenderar att bli mer teoretiska, blir även teoretikerna mer didaktiska.” Språkvetenskaplig forskning har under årens lopp mer framhävt kontinuiteten mellan språkligt inriktad ämnesdidaktisk forskning och tidigare ansatser. Det som händer med texter i svenskämnets olika klassrum genom skrivande, läsning och interaktion har setts som forskningsobjekt inom räckhåll för olika typer av språkvetenskapliga text- och diskursteorier. Dessutom har den språkvetenskapliga forskningen om svenska som andraspråk från början naturligt inbegripit frågor kring lärande (se t.ex. bibliografin i Svedner 2006).

Under perioden tillkom flera forskarskolor inriktade mot svenskämnets didaktik, vilka företrädesvis rekryterat verksamma svensklärare. Den första startade 1995 under namnet Svenska med didaktisk inriktning (förkortat Smdi) och var lokaliserad till lärarutbildningen i Malmö. Denna forskarskola, med inriktning mot ”vetenskapliga studier av svenskundervisning samt fördjupade kunskaper i litteraturvetenskap och språkvetenskap i ett didaktiskt perspektiv”, blev startpunkten för det nationella nätverk som sedan 2003 anordnar forskarkonferenser och publicerar konferensrapporter.

2011, nu och framtiden Redan 2011 kom nya styrdokument för grundskola och gymnasieskola, Lgr11 respektive Gy11 som gav nya riktlinjer för ämnena svenska och svenska som andraspråk. Ambitionen är här att balansera målstyrningens inneboende vaghet genom att t.ex. ge tydligare mätbara kunskapskrav för fler betygssteg, och införa fler nationella prov. I gymnasieskolan återinförs tydligare skillnader mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program.

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 19

19

2014-04-14 16:27

Inledning

Grundskolans svenskämne ser i presentationen av ämnet i Lgr11 ut att vara en renodlat språk- och kommunikationsämne: Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära.

Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, genrationer och språk möts. (Lgr11 s.222)

I formuleringarna av ämnets centrala innehåll och kunskapskrav blir det emellertid klart att litteratur ska förstås som en viktig del av det som i inledningen heter ”språk”.

I gymnasieskolan består ämnet nu av en eller tre obligatoriska kurser (Svenska 1, 2 och 3), beroende på om eleven går på ett yrkesförberedande eller högskoleförberedande program, samt tre programfördjupningskurser: Litteratur, Retorik och Skrivande. Ämnesplanens syftesbeskrivning avslutas med nio mål, varav tre är inriktade på retorik och tre på skönlitteratur och andra medier, tre på facktext och de nordiska språken.

Flera forskare med inriktning mot svenskämnets didaktik har diskuterat vilka risker det innebär att logiken bakom målstyrning, mätbarhet och nyttotänkande skärpts ytterligare i dessa styrdokument. En konsekvens kan bli att litteraturläsning får svårare att hålla sin plats i ämnet och blir ”nedmonterad”, eller att kultur över huvud ges en snävare och mer instrumentell roll (Lundström m.fl. 2011, Liberg 2012, s. 112, jfr också Sjöstedt 2013).

En annan punkt som diskuterats är vad som händer när styrdokumenten, för att konkretisera ämnets innehåll och kunskapskrav, lånar terminologi från aktuell forskning, exempelvis genre, berättarperspektiv, inre och yttre dialoger samt lässtrategier. Sådana begrepp är sällan entydiga och kan inte utan vidare göras om till betygskriterier (se t.ex. Lundström m.fl. 2011, Liberg 2011, Molloy 2011). En annan förändring är att det vidgade textbegreppet som infördes i förra kursplanen i svenska, nu försvunnit och ersatts med ”genom skilda medier” och ”olika estetiska uttrycksformer” (Lundström m.fl. 2011, s. 33). Slutsatsen är att trots att kursplanen betonar vikten av olika medier tas vår tids konvergenskultur, som Jenkins (2006) talar om, med dess kollisioner mellan olika mediala fenomen, i liten utsträckning upp i styrdokumenten, vilket gör att klyftan mellan fritidsläsning och skolläsning förefaller bli större än förut (Lundström m.fl. 2011, s. 34).

20

978-91-44-07780-2_01_book.indd 20

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Inledning

Såväl skolan som lärarutbildningen står inför stora omvälvningar med de nya styrdokumenten Lgr11 och Gy11. Och skolfrågor hör som bekant ihop med ideologi. Vilket svenskämne vill vi ha? Och vad vill vi att elever, lärare och forskare ska ägna sig åt idag och i framtiden?

Göteborg den 14 februari 2014 Ann Boglind, Per Holmberg, Anna Nordenstam LITTER ATUR FÖRTECK NING

Arfwedson, Gerd B. (2006). Litteraturdidaktik från gymnasium till förskola. En analys av litteraturundervisningens hur-fråga med utgångspunkt i svenska didaktiska undersökningar i ett internationellt perspektiv. Vetenskapsrådets rapport 11:2006.

Bergsten, Staffan (red.) (1998, 2002). Litteraturvetenskap – en inledning, Lund: Studentlitteratur.

Bergman, Lotta (2007). Gymnasieskolans svenskämne – en studie av svenskundervisningen i fyra gymnasieklasser. Akademisk avhandling. Malmö: Malmö högskola, Lärarutbildningen.

Bergöö, Kerstin (2005). Vilket svenskämne? Grundskolans svenskämnen i ett lärarutbildningsperspektiv. Akademisk avhandling. Lärarutbildningen Malmö högskola.

Carlsson, Marie & von Brömssen, Kerstin (2011). Kritisk läsning av pedagogiska texter – en introduktion. I: Carlsson, Marie & von Brömssen, Kerstin (red.)

Kritisk läsning av pedagogiska texter. Genus, etnicitet och andra kategoriseringar. Lund: Studentlitteratur, s. 15–46.

Dahl, Karin (1999). Från färdighetsträning till språkutveckling. I: Thavenius, Jan (red.) Svenskämnets historia. Lund: Studentlitteratur, s. 35–89.

Degerman, Peter (2012). ”Litteraturen, det är vad man undervisar om.” Det svenska litteraturdidaktiska fältet i förvandling. Akademisk avhandling. Åbo: Åbo Akademis förlag.

Einarsson, Jan (2005). Inledning: Svenskämnet och didaktiken. I: Ask, Sofia (red.) Perspektiv på didaktik. Svenskämnet i fokus. Svensklärarföreningens årsskrift 2005. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 7–14.

Englund, Tomas (1992). Tidsanda och skolkunskap. I: Richardson, Gunnar (red.) Ett folk börjar skolan. Folkskolan 150 år 1842–1992. Allmänna förlaget: Stockholm, s. 88–111.

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 21

21

2014-04-14 16:27

Inledning

Florin, Christina (2009). Kampen om kunskapen. I: Göteborgs universitetsbiblioteks webbplats för kvinnohistoriska portaler. www.ub.gu.se/kvinn/ portaler/kunskap/historik Florin, Christina & Johansson, Ulla (1993). ”Där de härliga lagrarna gro …”.

Kultur, klass och kön i det svenska läroverket 1850–1906. Stockholm: Tiden.

Gy11, Ämnesplan för Svenska. Stockholm: Skolverket.

Jenkins, Henry (2006). Convergence Culture: Where Old and New Media Collide.

New York: New York University Press.

Johnsson Harrie, Anna (2009). Staten och läromedlen. En studie av den svenska statliga förhandsgranskningen av läromedel 1938–1991. Akademisk avhandling. Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för beteende­ vetenskap och lärande.

Josephsson, Olle (2012). Språkvetenskapen och svenskämnet i hundraårsperspektiv. I: Skar, Gustaf & Tengberg, Michael (red.) Svenskämnet i går, i dag, i morgon. Svensklärarföreningen 100 år 1912–2012. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 81–99.

Knutas, Edmund (2008). Mellan retorik och praktik. En ämnesdidaktisk och läroplansteoretisk studie av svenskämnena och fyra gymnasielärares svenskundervisning efter gymnasiereformen 1994. Akademisk avhandling. Falun: Högskolan i Dalarna.

Lgr11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Stockholm: Skolverket.

Liberg, Caroline (2012). Svenska med didaktisk inriktning – forskningsämne och nätverk I: Skar, Gustaf & Tengberg, Michael (red.) Svenskämnet igår, idag, i morgon. Svensklärarföreningen 100 år 1912–2012. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 100–114.

Linné, Agneta (1996). Moralen, barnet eller vetenskapen? En studie av tradition och förändring i lärarutbildningen. Akademisk avhandling. Stockholm: HLS Förlag, Studies in Educational Sciences 6.

Lundström, Stefan, Manderstedt, Lena & Palo, Annbritt (2011). Den mätbara litteraturläsaren. En tendens i Lgr11 och en konsekvens för svensklärarutbildningen. Utbildning och demokrati, 20:2, s. 7–26 Lundström, Stefan (2011). Förnimmelser av fiktion. I: Ellvin, M., Skar, G. & Tengberg, M. (red.) Svenskämnet i förändring? Perspektiv på de nya kurs- och ämnesplanerna. Svensklärarföreningens årsskrift 2011. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 29–39.

22

978-91-44-07780-2_01_book.indd 22

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

Inledning

Lundström, Stefan (2007). Textens väg. Om förutsättningar för texturval i gymnasieskolans svenskundervisning. Akademisk avhandling. Umeå: Umeå universitet.

Martinsson, Bengt-Göran (2012). Litteraturundervisning som motståndets didaktik? Om förhållandet universitetsämne, ämnesdidaktik och skolämne.

I: Ongstad, S. (red.) Nordisk morsmålsdidaktikk. Forskning, felt og fag. Oslo Novus forlag, s. 185–202.

Molloy, Gunilla (2007). Skolämnet svenska. En kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

Molloy, Gunilla (2011). Where is the money? I: Ellvin, M., Skar, G. & Tengberg, M. (red.) Svenskämnet i förändring? Perspektiv på de nya kurs- och ämnesplanerna. Svensklärarföreningens årsskrift 2011. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 17–28.

Mossberg Schüllerqvist, Ingrid (2008). Läsa texten eller ”verkligheten”.

Tolkningsgemenskaper på en litteraturdidaktisk bro. Akademisk avhandling.

Stockholm: Stockholms universitet.

Olin-Scheller, Christina, (2006). Mellan Dante och Big Brother: en studie om gymnasieelevers textvärldar. Akademisk avhandling. Karlstad: Karlstads universitet, Avdelningen för språk.

Parmenius Swärd, Suzanne (2011). Blir det lättare nu? Nedslag i gymnasiets ämnesplaner i svenska, Gy11. I: Ellvin, M., Skar, G. & Tengberg, M. (red.)

Svenskämnet i förändring? Perspektiv på de nya kurs- och ämnesplanerna.

Svensklärarföreningens årsskrift 2011. Stockholm: Svensklärarföreningen, s. 40–55.

Sjøberg, Svein (2000). Naturvetenskap som allmänbildning – en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.

Sjöstedt, Bengt (2013). Ämneskonstruktioner i ekonomismens tid. Om undervisning och styrmedel i modersmålsämnet i svenska och danska gymnasier.

Akademisk avhandling. Malmö: Malmö högskola.

Svedner, Per Olov (2006). Ämnesdidaktisk litteratur i svenska. I: Arfwedson, Gerd B. Litteraturdidaktik från gymnasium till förskola. En analys av litteraturundervisningens hur-fråga med utgångspunkt i svenska didaktiska undersökningar i ett internationellt perspektiv. Vetenskapsrådets rapport 11:2006.

Svedner Per Olov (2010). Svenskämnet & svenskundervisningen. Delarna och helheten. Uppsala: Kunskapsförlaget.

Thavenius, Jan (1981). Litteratur ur bruk eller i bruk. I: Malmberg, Lars-Göran & Thavenius, Jan Två uppsatser om litteratur och pedagogik Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen. © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 23

23

2014-04-14 16:27

Inledning

Thavenius, Jan (red.) (1999). Svenskämnets historia. Lund: Studentlitteratur. Öhman, Anders (2010). ”Inledning” i Tidskrift för litteraturvetenskap, temanummer: Litteraturvetenskap och didaktik, vol. 40, nr 3–4, s. 3.

24

978-91-44-07780-2_01_book.indd 24

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:27

K AP I T E L 6

Att läsa som en detektiv Deckargenrens didaktiska möjligheter

A n n Bo gl i n d

Deckare inbjuder till en läsning som är lustfylld, uppslukande och inlevelsefull, vilket är utmärkande för populärlitteratur. Magnus Persson argumenterar i Varför läsa litteratur? Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen (2007) för att litteraturundervisningen inte ska ”isoleras till små fredade reservat där man enbart sysslar med den goda eller den stora litteraturen för dess egen skull” (2007, s. 278 f.). Litteraturen i svenskämnet kan istället legitimeras med tre nyckelord: kreativ läsning, narrativ fantasi och demokrati.

Kreativ läsning innebär att läsaren kombinerar personlig och kritisk läsning; det ska inte behöva förekomma någon motsättning mellan dem (Persson 2007, s. 9 f.). En litteraturundervisning som inte fäster någon som helst vikt vid litteraturens form kan knappast kallas för litteraturundervisning (Persson 2007, s. 265, 270 f.; 2012, s. 26), eller som Tengberg (2011, s. 28) uttrycker det: ”Hur texten är konstruerad är alltså en avgörande fråga för meningsskapandet i läsningen.” Olika texter ger alltså olika förutsättningar, samtidigt som en och samma text ger olika förutsättningar för olika elever.

Med hjälp av sin narrativa fantasi tränar läsaren sin inlevelseförmåga och förmåga att byta perspektiv. Detta är något som också poängteras i skolans kurs- och ämnesplaner. I gymnasiets ämnesplan är det formulerat på följande vis: Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv. (Gy11 s. 144)

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 131

131

2014-04-14 16:28

Tema 3: Text och genre

Naturligtvis kan svenskämnet inte leva upp till dessa ambitiösa riktlinjer enbart genom att arbeta med deckare, men i denna genre finns en potential som kan vidareutvecklas vid fortsatt litteraturarbete.

Svenskämnet som demokratiämne innebär att svenskämnets texter och arbetet med dem berör och behandlas utifrån existentiella frågor och skolans värdegrund, samtidigt som svenskämnets språkutvecklande uppdrag möjliggör ett aktivt deltagande i ett demokratiskt samhälle. Både arbetsformerna och innehållet i de skönlitterära texterna bidrar till att eleverna utvecklas i denna riktning. Det är fler än Persson som hävdat att svenskämnet eller modersmålsämnet bör vara ett demokratiämne. Tidigt ute var den amerikanska forskaren Louise Rosenblatt som redan 1938 framförde dessa tankar i sin Literature as Exploration (i svensk översättning 2002). I Sverige har flera forskare som Gunilla Molloy (2002, 2011 m.fl.) och Eva Hultin, Caroline Liberg, Margareta Petersson och Gun Malmgren (i Utbildning och demokrati 2003:2), framfört liknande åsikter.

I detta kapitel används begreppet deckare för berättelser, både i romanoch novellform, om hur en eller flera detektiver försöker lösa brott som har begåtts. Detektiverna kan vara antingen professionella eller amatörer.

Beteckningen deckare används alltså här synonymt med hur andra använder termerna detektivroman och pusseldeckare. Jag ser deckare som en av flera genrer som kan ingå i den vidare kategorin kriminalroman, vilken t.ex. också innefattar thrillergenren, som ju handlar om brott som begås, men inte löses (Todorov 1995).

Syfte Syftet med detta kapitel är att utveckla och utreda Perssons tre nyckelord på följande vis med tanke på deckargenren: • Deckargenren inbjuder till kreativ läsning genom att kombinera naiv

och kritisk läsning. Det finns ”regler” för genren, som är intressanta att ställa mot de deckare man läser.

• Deckargenren stimulerar läsarens narrativa fantasi i och med att den inbjuder till aktivt medskapande och perspektivbyte.

• Deckargenren utmanar läsaren att ta demokrati på allvar genom att öppna för känslomässigt engagemang i etiska och moraliska frågor.

132

978-91-44-07780-2_01_book.indd 132

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:28

6 Att läsa som en detektiv

Material och metod Mitt resonemang kring deckargenrens didaktiska möjligheter kommer att utvecklas och stödjas med forskningsanknytningar samt exempel ur 12 svenska och 2 norska ungdomsdeckare utgivna 2000‒2010. Urvalet ungdomsdeckare är gjort efter de romaner som är klassificerade som ungdomsdeckare på Göteborgs stadsbibliotek. Avsnittet om kreativ läsning illustreras med exempel ur samtliga 14 ungdomsdeckare (se litteraturförteckningen), medan avsnitten narrativ fantasi och demokrati, för tydlighetens skull, vardera illustreras med en analys av en enda ungdomsdeckare ur just den aspekten.

Syftet med analyserna är att visa hur man kan resonera kring deckargenrens didaktiska möjligheter. (Naturligtvis kan lärare på liknande sätt utforska andra genrers speciella didaktiska möjligheter.)

Deckargenren och kreativ läsning I detta avsnitt görs först en genomgång av den klassiska deckarens typiska drag. Dessa genretypiska drag jämförs sedan med ett antal ungdomsdeckare.

Förkunskap om den genre man läser underlättar läsningen (Miall 2006, s. 101). Deckargenren är en förhållandevis lättigenkännlig genre som de flesta har en viss kunskap om. Skolans styrdokument för svenskämnet förespråkar ett aktivt arbete både med genrer och kunskaper i berättarteknik (Lgr11 och Gy11). Genrepedagogiken inriktar sig i första hand på att utveckla elevernas skrivförmåga, genom att de först läser och studerar den genre som som ska skrivas. När de funderar över och använder sin kunskap om genretillhörigheten hos den text de läser blir läsakten mer aktiv och medveten.

Gränsen mellan läsning och skrivning är i nya medier mer eller mindre upplöst. Det har skapats nya begrepp för denna företeelse: ungdomar är s.k. literary prosumers, dvs. både consumers och producers eller wreaders, dvs. både writers och readers (Olin-Scheller & Wikström 2010, s. 41 f., Ryan 2001, s. 9). Därför är det extra viktigt att även i skolan ge förutsättningar för ett kulturellt medskapande. I exemplet deckare kan en kreativ läsning innebära att eleverna både läser naivt, dvs. fångas av spänningen, och kritiskt, dvs. iakttar genretypiska drag.

Betoningen på berättarteknik behöver inte innebära att läsarens personliga erfarenheter och känslor kommer i skymundan. För att nå en så djup och

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 133

133

2014-04-14 16:28

Tema 3: Text och genre

mångsidig läsupplevelse som möjligt, är det viktigt att kombinera den personliga, vardagliga upplevelsen med iakttagelser i den litterära formen, dvs. att läsa kreativt och aktivera både den naiva och den kritiska läsningen (Miall 2006, Felski 2008, Bergenmar 2010). Texters form lär oss något om hur olika genrer och medier berättar om verkligheten på olika sätt (Persson 2007, s. 263 f., 273 f.).

I båda dessa avseenden är deckare tydliga och instruktiva att arbeta med.

I skolsammanhang är det pedagogiskt att till en början arbeta med tydliga genrer. Deckargenren är en sådan tydlig genre. Den är en av de genrer som kan betecknas som formellitteratur. Formellitteratur bygger på narrativa strukturer som är relativt stabila och därför lätta att känna igen. På samma gång har den litterära formeln en fast förankring i en specifik historisk och sociokulturell kontext (Cawelti 1976, s. 2, Kärrholm 2005, s. 11). Mönstret för vad vi idag uppfattar som en typisk deckare utvecklades redan under perioden 1918–1930, under genrens s.k. guldålder, i England och USA. Vid slutet av 1920-talet fungerade till och med explicita genreregler för kritiker vid recension av nyskrivna deckare (Bergman & Kärrholm 2011, s. 20 f.). Ett exempel på en sådan genrelista, som återges nedan i Todorovs sammanfattning, är kriminalförfattaren S. S. Van Dines regler för genren: 1. Romanen får ha högst en detektiv och en illgärningsman, och måste ha minst ett offer (död).

2. Brottslingen får ej vara en yrkesförbrytare; han får ej vara identisk med detektiven; han måste bli mördare av personliga skäl.

3. Kärlek har ingen plats i en kriminalroman.

4. Gärningsmannen måste vara en någorlunda viktig person, nämligen: a) verkliga livet: det får inte vara en betjänt eller en kammarjungfru b) boken: det måste vara en av huvudpersonerna.

5. Allt måste vara rationellt förklarligt, något fantastiskt får inte förekomma.

6. Beskrivningar och psykologiska analyser är överflödiga.

7. Vad beträffar den information som meddelas om historien, måste man hålla sig till följande homologi: ”Författare: läsare = den skyldige: detektiven”.

8. Banala situationer och läsningar undvikes.

(Todorov 1995, s. 189) 134

978-91-44-07780-2_01_book.indd 134

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:28

6 Att läsa som en detektiv

Några av punkterna gäller enligt Van Dine mer allmänt kriminallitteratur (5, 6 och 8), inte bara just deckaren. På dessa punkter har stilidealet förändrats genom att psykologiska analyser av människors beteende är vanliga och inslag av kärlek vanligt förekommande. Punkt 7 innebär att författaren och naturligtvis den skyldige brottslingen från början vet vem som har begått brottet, medan läsaren och detektiven först successivt ska förstå detta. Idag bryter författare mot många av Van Dines regler i och med att psykologiska analyser av människors beteende är vanliga och inslag av romantik och kärlek är ofta förekommande.

Redan Van Dines lista av genretypiska drag pekar på olika sätt att beskriva genren, vilka har återkommit i den fortsatta diskussionen. Det handlar om hur den litterära texten är uppbyggd (punkt 7), om hur karaktärer konstrueras (punkt 1–4), om hur berättelsen ska ges viss koncentration (punkt 6 och 8) samt följa en inre logik (punkt 5). Jag ska i det följande visa hur dessa fyra genredrag beskrivits och sedan visa vilket genomslag dessa mönster har i dagens ungdomsdeckare.

Richard Alewyn har liknande regler för vad han kallar detektivromanens anatomi, dess uppbyggnad (1995, s. 158). John G. Cawelti har beskrivit pusseldeckarens första genredrag uppbyggnad eller handlingsmönster enligt följande: a) detektiven introduceras, b) brott och ledtrådar införs, c) undersökning genomförs, d) brottets lösning annonseras, e) förklaring av brottets lösning ges, f) upplösning (här kan tillfångatagandet av brottslingen ingå).

Det är inte alltid som dessa beståndsdelar uppträder i den här ordningen, men de finns ändå alltid med i en klassisk deckare (1976, s. 82, 87).

Todorov har visat att den klassiska deckaren har två tidsplan, två historier: historien om brottet och undersökningshistorien, där den första historien har avslutats innan den andra har börjat (1995, s. 185). Det är genom undersökningshistorien som läsaren får reda på vad som hänt. Ytterligare ett sätt att beskriva detektivromanens uppbyggnad är att säga att den består av frågor och svar. Den centrala frågan är ”Vem har gjort det?”, medan andra frågor är ”Var?”, ”Med vilka medel?”, ”På vilket sätt?” (Alewyn 1995, s. 165).

Dessutom ställer sig läsaren frågan ”Varför?” Men för att läsaren ska ställa sig dessa frågor krävs att berättaren är förtegen och håller honom/henne nyfiken (Alewyn 1995, s. 167).

Karaktärerna tillhör alltid en sluten krets, dvs. de är passagerare på samma tåg, de är på samma fest, de arbetar på samma arbetsplats osv. Mördaren är © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 135

135

2014-04-14 16:28

Tema 3: Text och genre

alltid en i kretsen som är med från början i handlingen, medan detektiven alltid kommer utifrån (Alewyn 1995, s. 172). I den klassiska deckaren är det fyra karaktärer som spelar huvudrollerna: offret, brottslingen, detektiven samt de som är hotade av brottet, men inte kapabla att lösa det (Cawelti 1976, s. 91). Deckargenren innehåller ovanligt utmejslade personporträtt, eftersom läsaren måste kunna bedöma vem av de olika karaktärerna, som skulle kunna vara brottslingen, och vilka motiv som skulle kunna ligga bakom.

Det tredje genredraget innebär att handlingen i en klassisk deckare är koncentrerad. Det förekommer inte några bihandlingar utan lösningen av brottet är det som står i fokus. Slutet är alltid lyckligt i och med att allting ordnar sig: boven åker fast och får sitt straff och på så sätt skipas rättvisa (Alewyn 1995, s. 176, Pyrhönen, 1999 s. 164, 174, Heller 1995, s. 141).

Det fjärde genredraget, logik, är viktigt. Frank Heller har påpekat vikten av respekt för det sannolika i deckare och att det inte bör finnas alltför orimliga motiv och händelseförlopp (1995, s. 153). Alla ledtrådar ska redovisas för att läsaren ska kunna räkna ut vem som har begått brottet. En ledtråd är något som avviker från normen och den vardagliga ramen. Alewyn ger ett par exempel: jorden i trädgårdslandet är ingen ledtråd, men jord på den äkta mattan är det. De dammiga böckerna på hyllan är inte någon ledtråd, men den enda boken som inte är dammig kan vara en ledtråd (1995, s. 170). Som regel förekommer det inte någon magi eller övernaturlighet.

Tonårsdeckarens förhållande till genrekonventionerna Genom kreativ läsning får man möjlighet att ställa typiska drag för den klassiska deckaren mot de deckare man läser och på så sätt undersöka hur de förhåller sig till de klassiska genrekonventionerna. Detta avsnitt bygger på en undersökning av 12 svenska och 2 norska deckare skrivna för tonåringar under åren 2000‒2010.

Deckare läses som aldrig förr, både av vuxna och av barn och ungdomar (Svenska barnboksinstitutet 2009). Deckare skrivna för barn har stora likheter med de klassiska deckarna (Boglind & Nordenstam 2010, s. 155).

Ungdomsdeckarna har däremot oftast inspirerats av thrillerns uppbyggnad och berättarteknik och liknar vuxendeckarna genom att de i stor utsträckning präglas av våld och att brotten oftast är mord (Fredriksson 2011, s. 12 f.).

Ann-Marie Alfvén-Eriksson fann att ungdomsdeckare i större utsträckning 136

978-91-44-07780-2_01_book.indd 136

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:28

6 Att läsa som en detektiv

motsvarar verklighetens brottsstatistik, medan vuxendeckare har mycket högre mordfrekvens än vad som är fallet i verkligheten (1986, s. 66 f.).

Vad beträffar ungdomsdeckarens uppbyggnad finns det idag en strävan att förnya genren berättartekniskt genom prologer och epiloger, genom att bryta upp det raka berättandet med framåtblickar, tillbakablickar, perspektivbyten och inre monologer.

Exempel på prolog finns i Ritta Jacobssons Afrodite och döden (2006), där läsaren genom offrets perspektiv får ta del av hennes sista halvtimme.

I Magnus Nordins thriller Prinsessan och mördaren (2003) begås ett mord i prologen, eller snarare ett mordförsök eftersom offret överlever utan att mördaren vet om det. I Kjetil Johnsens Mördarens ansikte (2010) utspelar sig vartannat kapitel i nutid och vartannat kapitel sju år tidigare, för att ge en bakgrund till händelserna.

Antalet karaktärer i ungdomsdeckarna är något utökat jämfört med de klassiska deckarna i och med att föräldrar och lärare ofta spelar en viktig roll i ungdomarnas liv.

I klassiska vuxendeckare är brottslingen nästan alltid en vuxen man, medan det i dagens svenska ungdomsdeckare lika ofta är ungdomar av båda könen som har begått brotten. De kan, som Alfvén-Eriksson visat, vara olika kategorier av brottslingar: de alltigenom onda, de tämligen samvetslösa med vissa försonande drag samt brottslingar som omvänds (1986, s. 53). Exempel på brottslingar av den första kategorin kan hämtas ur Mats Wahls kriminalkvartett Den osynlige (2000), Tjafs (2002), Kill (2003) och Återkomst (2005).

Här begås rasistiska mord och Anneli, Henrik och Marcus, tre tonåriga nynazister, är onda, destruktiva och ilskna brottslingar. Den norske litteraturvetaren Svein Slettan menar att dessa böckers egentliga hjälte är läsaren som får möta böckernas utmaningar och måste reflektera över dem (2008, s. 42). Ett exempel på den andra kategorin är bilmekanikern Kalle med spelskulder i Ritta Jakobssons Afrodite och döden (2006), medan den arbetslösa mamman som inte får ekonomin att gå ihop i Katarina Kuicks Svarta kläder, svart mask (2004) är en brottsling med försonande drag.

Ofta avviker ungdomsdeckarna från regeln att det ska vara en av huvudkaraktärerna som är brottslingen. Ett exempel är den ovan nämnda bilmekanikern Kalle (Jakobsson 2006).

Läsaren av ungdomsdeckare får ofta ta del av händelseförloppet via flera olika karaktärers tankar och känslor. I Mördarens ansikte växlar berättar© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 137

137

2014-04-14 16:28

Tema 3: Text och genre

perspektivet mellan de inblandade ungdomarna (Johnsen 2010). I Emma Valls Sabotage kan läsaren till och med följa hur brottslingen tänker inför sina handlingar: Det här skulle bli lättare än han hade trott. Den lilla fågeln som hade rört sig runt i tältet kände han igen. Hon skulle inte bli något problem att övermanna den här gången heller om hon mot all förmodan kom på honom. (Vall 2000,

s. 155)

Tonårsdeckare avviker från den klassiska genrekonventionen koncentration genom att de inte bara har fokus på uppklarande av brott, utan de behandlar också vanliga motiv i ungdomslitteratur som identitetssökande, kärlek och sexualitet (Boglind & Nordenstam 2010, s. 162). Både lesbisk kärlek och en sexuell relation mellan lärare och elev är exempelvis ett motiv i Kjetil Johnsens serie ”Tre” (2010). Nordins Prinsessan och mördaren, som 2003 utnämndes till årets barn- och ungdomsdeckare, är i långa stycken snarare en vanlig tonårsroman där kärlek, sexdebut, fylla, trassliga föräldrar och skola spelar en stor roll (Boglind & Nordenstam 2010, s. 162).

Händelserna utspelas ofta i ett hårt samhälle, ett samhälle som spelar stor roll i intrigerna. Här finns samhällsproblem som handel med droger som i Johnsens serie ”Tre” och konflikter mellan olika grupper av människor beroende på klass och etnicitet som i Valls Sabotage. Striderna mellan elever som kommer från olika delar av ett bostadsområde är så allvarliga att skolans rektor satsar på ett stort teaterprojekt för niorna, för att de alla ska ”lära känna varandra bättre, också över ‘klassgränserna’ så att säga […]”(2000, s. 15). Den kloka huvudkaraktären Svala vet ”att hon borde försöka lära känna Nesima, Harim och de andra, åtminstone stå ut med dem tills skolan var slut. Men hon undvek dem. I själva verket var hon rädd för vissa situationer i skolan den senaste tiden. Det var hat från alla håll” (2000, s. 12). Det går så långt att Svala är säker på att det är ”de andra”, ungdomarna från Dalen, som saboterar. Men under teaterarbetets gång blir alla vänner och hjälps åt att ta fast sabotören, som visar sig vara en lärare, som är emot rektorns olika projekt med integration och ”flummigt” teaterarbete.

Ytterligare ett exempel på hur ungdomsdeckaren överskrider principen om koncentration på det som är relevant för brottet är att det ofta förekommer musikreferenser. Sångare och band nämns och citat ur låtar finns med i praktiskt taget varje ungdomsdeckare, både inne i den berättande texten 138

978-91-44-07780-2_01_book.indd 138

© F ö rfattarna och S tudentlitteratur

2014-04-14 16:28

6 Att läsa som en detektiv

som identitets- och tidsmarkörer och som paratexter. Det senare är texter av exempelvis Meat Loaf, Ane Brun, Cutting Crew och Kim Larsen som inleder de olika kapitlen i Ett sista offer av Johnsen. I Valls Sabotage (2000) nämns ”en fransk raiskiva med en sångare som hette Faudel” (s. 62). I Nor­ dins Huset vid vägens slut (2004, s. 19) beskriver berättaren vad han gör efter en uppgörelse med sin kriminelle storebror: ”Senare sitter jag på mitt rum och lyssnar på Stiff Little Fingers Inflammable Material. De nordirländska punkarna vrålar Alternative Ulster och jag bestämmer mig för att brorsan inte ska få förstöra sommaren för mig.” I Blodets röst lyssnar den kvinnliga polisen till Patty Smiths hesa röst.

Nordin avviker från det klassiska genrekravet logik redan i Skuggvarelser (2002). Där flyttar tre mystiska människor in i ett öde hus, men läsaren vet av bokens prolog att de tillhör varulvsfolket, som bär ”vargens instinkter och människans förnuft” (s. 7). Uppföljaren, Blodets röst (2010), börjar med orden (s. 5): ”I en mycket gammal sägen som finns spridd över hela världen berättas det om ett gåtfullt folkslag som kallas vargfolket eller varulvsfolket.”

Här förstår läsaren genast att det finns en mytisk botten till händelserna som utspelas på dagens Gotland. Båda dessa böcker har två berättelseplan, ett helt realistiskt med en vanlig deckargåta och ett mytiskt bland varulvsfolket, men dessa skilda världar löper samman. I andra ungdomsdeckare förekommer mystiska företeelser som oförklarliga rop och röster, foton som försvinner och konstiga sekter. I Wahls Den osynlige (2000) finns den döde med som en osynlig ung man, som kan ta del av jakten på sin egen mördare. Det är en tydlig tendens i dagens ungdomsdeckare att de är fulla med inslag, som annars är vanliga i skräck- och fantasylitteratur (Bergman & Kärrholm 2011, s. 152).

Sammanfattningsvis kan man konstatera att även om ungdomsdeckare har tydliga drag av den klassiska deckarens grundstruktur, kan de ställas i kontrast till denna på flera punkter, vilka inbjuder till kreativ läsning och kreativa samtal i klassrummet. Många av ungdomsdeckarna präglas av en uppbruten berättarstruktur. De är inte koncentrerade, utan det förekommer ungdomslitterära inslag som musikreferenser samt motiv som kärlek, fylla, sexdebut. De är mer lika thrillern i sin uppbyggnad. Persongalleriet är inte heller lika koncentrerat som i de klassiska deckarna. Flera författare har valt att bryta mot den gamla logikregeln och lägga in inslag som annars är vanliga i skräck- och fantasylitteratur. © F ö rfattarna och S tudentlitteratur

978-91-44-07780-2_01_book.indd 139

139

2014-04-14 16:28

16 mm

MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET

I den här boken möts tre forskningsdiscipliner – didaktik, litteraturvetenskap och språkvetenskap – som har ett gemensamt intresse i skolans svenskämne och som format dess innehåll och undervisning. Tolv forskare bidrar utifrån sin kunskapstradition med analyser av alltifrån boksamtal, ungdomslitteratur, genreskrivning, multimodalitet i läromedel och lärares litteraturval till elevers utveckling av källkritik och digitala språkbruk.

Boken vänder sig främst till blivande och verksamma lärare i svenska i grundskolans senare år och på gymnasiet.

Art.nr 35937

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07780-2_01_cover.indd 1

| MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET

Svenskämnets klassrum är fyllt av texter – texter som eleverna läser, samtalar om och reflekterar över, texter som eleverna producerar, bearbetar och får bedömda, texter i form av bilder som informerar, underhåller eller övertalar. Mycket av allt det som händer med texter i klassrummet är svåråtkomligt för både lärare och forskare, men kanske just därför så viktigt att belysa ur olika vinklar.

A. Boglind P. Holmberg A. Nordenstam (red.)

Bokens tre redaktörer Per Holmberg, docent i nordiska språk, Ann Boglind, universitetslektor i svenskämnets didaktik, och Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap, är alla verksamma vid Göteborgs universitet. I boken medverkar också Theres Bellander, Lotta Bergman, Åsa af Geijerstam, Christian Mehrstam, Anita Norlund, Christina Olin-Scheller, Michael Tengberg, ­Karolina Wirdenäs och Mia Österlund.

M M MÖTESPLATSER – TEXTER FÖR SVENSKÄMNET ANN BO GLIND PER HO L MB ERG ANNA N O R DENSTAM (R ED.)

2014-04-14 16:40