Page 1

FSC ® är en oberoende, internationell medlemsorganisation som verkar för ett miljöanpassat, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt nyttjande av jordens naturtillgångar. När du köper en bok från Fenix kan du därför känna dig trygg med att du gör en värdefull insats för ett ansvarsfullt bruk av världens skogar.

I_Caine_Glashuset_s1-4.indd 1

2012-05-28 - 22 09.52


I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 2

2012-05-25 09:43:08


barbara ewing

Under stjärnor av glas Översättning Melinda Hoelstad

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 3

2012-05-25 09:43:09


Citat på sid 16–17 är taget från Shakespeares Macbeth, Ordfront förlag, 2003, öv. Göran O. Eriksson (1993) Citat på sid 59 är taget från Shakespeares Trettondagsafton i Världs­litteraturen, Albert Bonniers förlag, 1926, översättning av Per Hallström Citat på sid 134 är från Coleridges, S. (1960) Sången om den gamle sjö­mannen, Stockholm: Sällskapet Bokvännerna, i svensk tolkning av Ragnar Eklund

www.fenixbok.se Originalets titel The Mesmerist Copyright © 2007 Barbara Ewing First published in Great Britain by Little, Brown Book Group Limited in April 2007 Omslagsfoto © Nagib El Desouky/Arcangel Omslagsdesign Renée Lundvall Första svenska utgåva Albert Bonniers Förlag 2008 Fenix 2012 Tryckt hos UAB PRINT IT, Litauen 2012 ISBN 978-91-7525-029-8

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 4

2012-05-25 09:43:09


Till Chad och Kath

I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 5

2012-05-25 09:43:09


I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 6

2012-05-25 09:43:09


Tack

Jag vill särskilt tacka doktor Bob Large vid The Auckland Regional Pain Service på Nya Zeeland för våra intressanta diskussioner om hypnos och smärta samt Simon O’Hara i London för lärorika samtal om the coroners, dödsfallsutredarna och deras historia.

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 7

2012-05-25 09:43:09


I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 8

2012-05-25 09:43:09


… Jag minns att en miss Preston från Bloomsbury … som nyligen gick bort, utövade magnetismen under större delen av sitt liv, och jag minns att det för tjugo år sedan var många som vände sig till en magnetisör i Kennington … Professor John Elliotson, Human Physiology I, 1835

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 9

2012-05-25 09:43:09


I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 10

2012-05-25 09:43:09


I 1838

I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 11

2012-05-25 09:43:09


I_Ewing_Under stj채rnor av glas_s1-413.indd 12

2012-05-25 09:43:09


Ett Det hördes en åskskräll. Fast det var ingen riktig åska utan teaterdirektören som höll på att testa järnplåten. Om plåten sprack blev ljudet för skramligt och miste sin storslagenhet. Mrs Cordelia Preston stod, med capen tätt svept omkring sig mot kylan, lutad mot en slarvigt målad och ganska otymplig slottsvägg, som inte ens med bästa fantasi kunde beskrivas som storslagen. ”Den där feta direktören är en riktig jävel”, muttrade hon ilsket till mrs Amaryllis Spoons som satt på en fyrkantig stubbe. Den tomma, ekande teatern luktade lampolja, stearin, damm och gårdagens publik, kanske även skådespelare. Fotrampen på små hjul hade sänkts till utrymmet nedanför, så att lampornas vekar kunde putsas, och scenen var upplyst av stearinljusens matta fladdrande sken. De stelfrusna skådespelarna stod och gnuggade händerna mot varandra och andades ånga. Cordelia och Amaryllis, två av de tre sjungande häxorna (den tredje spelades av direktörens svärmor) var med sina magra löner tvungna att själva betala scenkläder, hår, puder och smink, maten, hyran och resor. Den här gången hade direktören kallat in skåde­spelarna extra tidigt för att ge dem deras löner, och nu stod han och 13

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 13

2012-05-25 09:43:09


gungade på hälarna på kanten av den svagt upplysta scenen och meddelade att han hade sänkt deras löner igen. ”Publiken vill inte ha skådespelare längre”, sa direktören i ett sista kraftfullt angrepp och Cordelia tänkte förargat att det hade varit skönt att få sparka till honom så att han ramlade ner i teatersalongen. ”Numera vill publiken se riktiga spektakel! Och med det menar de inte medelmåttiga skådespelare och en sjabbig gammal häst. Jag får hit en elefant imorgon – och nästa månad kommer en cirkuspojke.” Gungandet upphörde och han skyndade in i dunklet bakom scenen. Medelmåttiga skådespelare? En elefant i Macbeth? Huvudrollsinnehavaren George Tryfont stod mitt på scenen och stirrade misstroget på pengarna i sin hand. Den skådespelerska som spelade lady Macbeth hade redan storgråtande rusat därifrån. De övriga skådespelarna stod i små klungor, muttrade missnöjt och drog sina caper tätare om sig, nu när vintern led mot sitt slut utan några tecken på vår. Mr Tryfont lutade sig dramatiskt mot träden i Birnams skog (som stod kvar efter gårdagens föreställning) så att han och trädets spetsiga grenar kastade långa spöklika skuggor över scenen. Amaryllis såg att Cordelia, som också återspeglades mot slottets målade vägg i ljusets sken, var ilsken men lika vacker som vanligt. Den ovanliga vita strimman i hennes hår såg ut att skimra i de dunkla skuggorna. Rekvisitören kom lunkande över scengolvet med famnen full av väldiga fat och bägare av tenn till bankettscenen. Om han visste mer än skådespelarna om pjäsens framtid och huruvida en elefant skulle vara med i den, så var det inget han sa. Det ekande ljudet av hans fotsteg försvann in bland kulisserna. Mr Tryfonts stämma dånade (det kunde han inte rå för) ut över den tomma teatersalongen, ända upp till logerna och läktaren, och han var medveten om dess klang. ”En elefant i Shakespeare! Om jag bara hade valt ett mer hedervärt yrke! Den där direktören är skandalös, han betalar mer för hästar 14

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 14

2012-05-25 09:43:09


som uppträder än för skådespelare i min ställning.” Rekvisitören kom tillbaka, med häxornas kittel balanserande på ryggen, fortfarande utan att säga något. ”Jag har förresten hört från en tillförlitlig källa att så snart elefanten anländer imorgon, kommer alla de äldre kvinnorna … ”Mr Tryfont kastade en giftig blick tvärs över scenen, ”att bli av med sitt arbete. Publiken tycker inte om gamla kvinnor.” Cordelia och Amaryllis tittade på varandra. Begreppet ”äldre kvinnor” syftade på dem (trots att de båda vara något yngre än mr Tryfont) och de kunde inte ifrågasätta att en elefant fick ersätta de sjungande häxorna i en föreställning med Macbeth (för det här var en dålig turné där vad som helst kunde hända). Nu hade de knappt råd att ta sig hem. Men sådant hade inträffat hundratals gånger förr. De hade båda pengar under golvbrädorna hemma i London för nödsituationer och gjorde ett hastigt överslag i tankarna. Skådespelarna skingrades med ens till följd av ett högt varningsrop nerifrån och ljudet av ännu fler hjul. Det var hjulen som särade på de målade träden i Birnams skog och förde dem utom synhåll bakom kulisserna på båda sidor om scenen i väntan på höjdpunkten i kvällens föreställning. Rekvisitören dök upp bland de rullande träden. Han bar på en stor skål med röd vätska. Det var blodet på deras händer och paret Macbeths händer, när de begick mord om nätterna. De var inkvarterade i smutsiga kalla rum som låg i en lada utanför Guildford. Några skådespelare satt och tjurade i hörnen och drack billig whisky inför kvällens föreställning. Cordelia Preston rostade bröd över elden. Amaryllis Spoons satt melankoliskt och tuggade i sig två äpplen. De visste att de inte borde ha följt med på den här turnén, för de visste hur nyckfull en dålig turné kunde vara med urusla löner och föreställningar på de sämsta teatrarna. Men mrs Preston och mrs Spoons var båda över fyrtio 15

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 15

2012-05-25 09:43:09


och allmänt betraktade som gamla (som mr Tryfont så ovänligt hade påpekat) och de behövde pengarna. ”Ja, den där feta direktören är en riktig jävel”, sa Rillie (som Amaryllis kallade sig). När den röda ridån gled upp den kvällen, för sent som vanligt, stampade och visslade den otåliga publiken. Ljusen i fotrampen dämpades och scenen mörklades sakta. De sjungande häxorna (direktören påstod att publiken ville höra sång) kunde nätt och jämnt urskiljas som spöklika figurer på scenen, medan röken steg bakom dem. Direktörens svärmor höll på att kvävas av röken och rekvisitören skramlade högt med järnplåten för att åstadkomma ljudet av en storm (och för att överrösta ljudet av häxans hosta). När de tre häxorna böjde sig över kitteln i halvmörkret, sänkte sig ändå tystnaden (oavsett intresset för äldre kvinnor), som alltid när de välkända orden fängslade publiken. När ska vi tre ses igen? I blixt och åska, eller regn? När tumultet här är klart, Fört till vinst och nederlag.

I den här uppsättningen kom Macbeth inridande på en häst, som trots att den var skabbig fick publiken att jubla. Det blev dock enda jublet den kvällen. Hästen försvann snabbt ut igen, medan mr ­Tryfont stannade kvar, i en evighet. Mr Tryfonts Macbeth föredrog pauser, och ikväll tycktes han föredra dem mer än någonsin. Publikens leda och besvikelse började stiga upp mot scenen genom d ­ ammet och stanken av lampolja, lukten av smink och skådespelare­. De ville se handling, mer stigande rök, fler hästar, trummor och rörelse på scenen. Föreställningen närmade sig sin höjdpunkt och mr Tryfont gjorde en extra lång paus och stirrade uppåt med dramatisk min. Livet är bara skuggan som passerar hördes en högljudd viskning 16

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 16

2012-05-25 09:43:09


från sufflörluckan nedanför scenen. Mr Tryfont kastade en vredgad blick på sufflören som bara hade velat vara hjälpsam. Livet är bara skuggan som passerar, En stackars skådespelare som väsnas Och kråmar sig sin timmes tid på scenen Och aldrig –

En äppelskrutt landade på scenen. ”Och aldrig mer hörs av, tack och lov!” ropade någon från bortre parketten. ”Fortsätt då!” ropade en annan. ”Det är en skröna, en dåres pladder, det kan du upprepa. Som ingenting betyder, precis som du din gamle bock!” ”Usla amatör!” hojtade den förste igen. ”Fortsätt då, du är ju lastgammal för fan!” Det började susa i träden i Birnams skog som snart skulle dyka upp på ett mirakulöst vis, när mr Tryfont, som blivit avbruten mitt i sin viktiga, poetiska replik, med ens tappade fattningen. Han tog ett stort språng ner från scenen (”Inte helt ofarligt i hans ålder!” viskade Cordelia längst bak på scenen) och gick till attack mot sina plågoandar med knytnävarna. Publiken visslade av förtjusning, andra skådespelare lade sig i, sedan flera av åskådarna. Det började bli spännande. Cordelia och Amaryllis tittade på varandra. Arbetslösa, kallt ute, inga vårtecken. Sedan pekade Cordelia på bordet med rekvisita och blåste ut de stearinljus som var närmast. Hon och Rillie lyfte med gemensamma krafter upp den stora skålen med blod och vräkte ut de röda resterna över skådespelarna och publiken. Den glänsande blodiga vätskan skvätte åt alla håll. Under det tumult som uppstod rafsade de tyst ihop sina saker och försvann, ännu iklädda häxkläder – för scenkläderna hade de ju själva fått köpa, och på kvällarna var det säkrare att gå klädd som häxa än som dam. 17

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 17

2012-05-25 09:43:09


*

*

*

Och så kan någon ha sett dem, två spöklika varelser som stoiskt traskade ner mot London Road, två gamla väninnor, medel­ ålders arbetslösa skådespelerskor, en kylig februarikväll. ”Om min döda stackars mor hade sett mig nu”, sa Cordelia, ”då skulle hon verkligen ha förstått!” ”Om min levande stackars mor hade sett mig nu”, sa Rillie, ”skulle hon inte ha förstått ett dugg”, och de fnissade i mörkret. Det var ett halvhjärtat försök att skämta, för Rillies mor var dement. När ska vi tre ses igen? I blixt och åska, eller regn?

De sjöng där de gick, för att hålla humöret uppe och stråtrövarna borta, och någonstans på vägen i den kyliga natten tyckte sig Cordelia kunna höra de envisa, skojfriska andarna av sin mor och moster, och de sa så som de alltid brukade, att hon fick lov att kämpa vad som än hände, och uthärda allt.

18

I_Ewing_Under stjärnor av glas_s1-413.indd 18

2012-05-25 09:43:09

9789175250298  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you