9789197726948

Claire Castillon

Därunder ett helvete Roman Översättning: Helén Enqvist

Helsingborg / Djursholm

Claire Castillon

Därunder ett helvete Roman Översättning: Helén Enqvist

Helsingborg / Djursholm

Av samma författare Insekt (Sekwa 2007) Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska (Sekwa 2008) Insekt (pocket, Sekwa, 2008)

Claire Castillon, Därunder ett helvete Originalets titel: Dessous, c’est l’enfer Copyright © Librairie Arthème Fayard, 2008 Svensk översättning © Sekwa förlag, 2009 This book is published by arrangement with Literary Agency Wandel Cruse, Paris. Boken utges efter överenskommelse med Literary Agency Wandel Cruse, Paris.

Ouvrage publié avec le concours du Ministère français chargé de la culture – Centre national du livre. Boken utges med stöd av franska Kulturministeriet – Centre national du livre. Översättning: Helén Enqvist Språkgranskning: Cecilia Franklin Omslag: Magnus Petersson Omslagsfoto: Claire Castillon Författarfoto: Patrick Swirc Sättning: Niclas Holmqvist (niclasholmqvist.se) Tryck: WS Bookwell, Finland 2009 ISBN 978-91-977269-4-8 Sekwa förlag Nedre Långvinkelsgatan 61 252 34 Helsingborg darunderetthelvete@sekwa.se

www.sekwa.se

… de kan inte föreställa sig att skrivandet upptar hela ens tid, hela ens kropp och själ, och vad värre är, det upptar hela ens liv och bryter ner det, sabbar det, förstör det när man inte får ur sig något, när det fastnar i halsen. De föreställer sig ingenting.

Bernard Desportes, Une irritation (”En irritation”)

… de kan inte föreställa sig att skrivandet upptar hela ens tid, hela ens kropp och själ, och vad värre är, det upptar hela ens liv och bryter ner det, sabbar det, förstör det när man inte får ur sig något, när det fastnar i halsen. De föreställer sig ingenting.

Bernard Desportes, Une irritation (”En irritation”)

Förbannelsen slår till igen . Först drabbades den gamla , sedan mamman och systern . Det är min tur att underkasta mig ödet – enligt all logik . Ja , nu är det min tur att låta mig förödmjukas av ett manligt intellekt , och om han är snäll , om han inte förstår mig , måste jag anpassa mig efter hans val av samtalsämne eller gömd i mitt huvud vänta på att han ska sluta . Trettio år , jag är en kvinna av min familj , det betyder ”betala” .

Förbannelsen surrar , fladdrar , gadden är slipad och vass , men jag kommer inte att bli stucken . Det bestämmer jag nu . Jag ska ta mig ur det . Det är ett år sedan jag träffade åsnan , och med dimmig blick – eller var jag klarsynt och sansad – slog in på vägen som han hade stakat ut åt mig: middag , promenader , löfte , resor till världens ände . Men det finns stigar omgivna av knotiga , starka träd med härvor av rötter och drömmar som inte kuvats . Jag tänker avvika från stora vägen .

11

Claire Castillon

Först måste jag berätta historien om den gamla för mig själv , i hopp om att jag den här gången ska lyckas skriva ner den , och sedan mammans , systerns och min egen , för att ta reda på varifrån den kommer , den svarta askan i kvinnornas blick . Och jag ska passa på att blåsa liv i glöden , det är det bästa jag kan göra eftersom åsnan inte sätter något i brand . Han beskyddar , men det är allt . Jag kan inte räkna med att han ska ta mig med så värst långt , men jag ska behålla honom den tid det tar att lura ödet , jag ska inte begå misstaget att släppa honom för snabbt , jag ska sluta söka efter en åsna , sökandet tar tid , och den här passar mig , han är inte så skrymmande , inte som de tidigare , de som hade farliga ansikten och försökte framstå som smarta . Åsnan fyller mina kvinnliga behov och tar hänfört hand om mig . En dag skulle jag vilja beskriva hans bekymrade min då mina ögonlock blir tunga av sömn . Jag måste koncentrera mig , hålla reda på vad jag sparar , vad jag förkastar , vad jag skriver och vad jag förbiser . Varenda minut uppstår frågor kring skrivandet . Vore det inte dags att börja leva för skrivandet ? Då skulle jag kunna bygga upp allt på nytt . Se det jag inte kan se rakt i ansiktet från sidan , bryta ner det som inte duger med orden , flytta runt bokstäverna , flytta in i orden och vara kvar där tills jag sätter punkt .

I dag vill åsnan att jag ska titta i en tidskrift och välja ut resmål för semestern . I går var det kök . Han har 12

Därunder ett helvete

prickat för sidor som jag genast blundar för . Han lämnar rummet med soppåsen i handen , ser ut som en ledsen hund , bravo , det är beundransvärt , han fattade snabbt att han skulle lämna mig ifred så fort jag ger tecken där jag ligger i soffan , döv och stum för hans önskemål och förväntningar . Han kommer att lära sig att ta promenader på egen hand medan jag hänger mig åt min försoffning .

Eftersom han visar så god vilja , ska jag se till att inte förstöra hans tidskrifter när jag somnar över dem .

På ett av omslagen leker tre barn med en flygande drake . Kan det vara den andra vink han ger mig på fyra dagar ? Det är i så fall grov oaktsamhet . I tisdags , efter en middag med crêpes , betraktade åsnan väggen med en äkta makes leende på läpparna och påstod att det fanns plats för en mellanvägg . Med ciderglaset i ena handen och den andra om min midja sade han: Det skulle passa fint med ett litet rum här , tycker du inte ?

Hundarna skäller , men karavanen drar vidare . Så snart jag blir änka , tänkte jag , ska jag skaffa mig en liten antikvitetsaffär .

Jag måste blunda , det beror på pianot som han har skaffat hit och som slukar vardagsrummet , ja , vi kan leva tillsammans , men en miniflygel är att ta i . I går sjöng han för mig med sin gnälliga kattröst , en låt om ålderdomen som jag hade glömt . Minnena strömmade till , jag är rädd att förlora dem om jag blåser för 13

Claire Castillon

Först måste jag berätta historien om den gamla för mig själv , i hopp om att jag den här gången ska lyckas skriva ner den , och sedan mammans , systerns och min egen , för att ta reda på varifrån den kommer , den svarta askan i kvinnornas blick . Och jag ska passa på att blåsa liv i glöden , det är det bästa jag kan göra eftersom åsnan inte sätter något i brand . Han beskyddar , men det är allt . Jag kan inte räkna med att han ska ta mig med så värst långt , men jag ska behålla honom den tid det tar att lura ödet , jag ska inte begå misstaget att släppa honom för snabbt , jag ska sluta söka efter en åsna , sökandet tar tid , och den här passar mig , han är inte så skrymmande , inte som de tidigare , de som hade farliga ansikten och försökte framstå som smarta . Åsnan fyller mina kvinnliga behov och tar hänfört hand om mig . En dag skulle jag vilja beskriva hans bekymrade min då mina ögonlock blir tunga av sömn . Jag måste koncentrera mig , hålla reda på vad jag sparar , vad jag förkastar , vad jag skriver och vad jag förbiser . Varenda minut uppstår frågor kring skrivandet . Vore det inte dags att börja leva för skrivandet ? Då skulle jag kunna bygga upp allt på nytt . Se det jag inte kan se rakt i ansiktet från sidan , bryta ner det som inte duger med orden , flytta runt bokstäverna , flytta in i orden och vara kvar där tills jag sätter punkt .

I dag vill åsnan att jag ska titta i en tidskrift och välja ut resmål för semestern . I går var det kök . Han har 12

Därunder ett helvete

prickat för sidor som jag genast blundar för . Han lämnar rummet med soppåsen i handen , ser ut som en ledsen hund , bravo , det är beundransvärt , han fattade snabbt att han skulle lämna mig ifred så fort jag ger tecken där jag ligger i soffan , döv och stum för hans önskemål och förväntningar . Han kommer att lära sig att ta promenader på egen hand medan jag hänger mig åt min försoffning .

Eftersom han visar så god vilja , ska jag se till att inte förstöra hans tidskrifter när jag somnar över dem .

På ett av omslagen leker tre barn med en flygande drake . Kan det vara den andra vink han ger mig på fyra dagar ? Det är i så fall grov oaktsamhet . I tisdags , efter en middag med crêpes , betraktade åsnan väggen med en äkta makes leende på läpparna och påstod att det fanns plats för en mellanvägg . Med ciderglaset i ena handen och den andra om min midja sade han: Det skulle passa fint med ett litet rum här , tycker du inte ?

Hundarna skäller , men karavanen drar vidare . Så snart jag blir änka , tänkte jag , ska jag skaffa mig en liten antikvitetsaffär .

Jag måste blunda , det beror på pianot som han har skaffat hit och som slukar vardagsrummet , ja , vi kan leva tillsammans , men en miniflygel är att ta i . I går sjöng han för mig med sin gnälliga kattröst , en låt om ålderdomen som jag hade glömt . Minnena strömmade till , jag är rädd att förlora dem om jag blåser för 13

Claire Castillon

mycket liv i dem . Men så länge de finns här , inom räckhåll för minnet , tuggar jag om dem efter behag , jag njuter av kinderna , jag spottar ut benen , äter rent skelettet . Jag kan alltid omhulla omgivningen senare .

Jag vill förstå varifrån jag kommer , jag själv och mamman före mig , och systern efter henne , och den gamla före dem . Låt oss ta en titt på den äldsta .

Den gamla tittar också i en broschyr . Den gamle får syn på en bild med grönska . Långt härifrån ? frågar han . Kan du inte hålla tyst ? svarar hon . En lummig park , och varför inte en tahitisk balett vid ingången till matsalen . Jag vidhåller att parken är viktig för den lillas skull , säger den gamle . Vad du än vill för den lillas skull , säger den gamla , men det är jag som bestämmer .

Jag var deras lillflicka . Jag har alltså de här gamlingarna att tacka för mina innersta tankar . Efter dem – syndafloden . Titta , det regnar på taket , åsnan kommer säkert snart , tänker att det här faktiskt är hans hem nu . Han kommer att stanna till ett ögonblick i entrén innan han går upp med en ursäkt till hands , iskall , man letar inte efter ett resmål om man tänker bli sjuk lagom till avfärden .

Det regnar fortfarande , det är kvavt som före ett åskväder . Jag måste resa mig och stänga sovrumsfönstret , äh , jag låter det regna in , då blir åsnan glad , han gillar mina små misstag , han berättar om dem vitt och brett .

14

Därunder ett helvete

Åsnan kommer att skratta och torka upp och säga en massa snälla saker: min stackars lilla sjöjungfru hade ju kunnat drunkna . Jag kommer skamset att jämra mig med händerna för ansiktet . Då kan han inte se förlägenheten och medlidandet i min blick . Jag är oförmögen att visa äkta känslor , vanlig omtanke , välbekant längtan , jag bär bara på mitt arv . Jag älskar och jag älskar inte , samtidigt .

Claire Castillon

mycket liv i dem . Men så länge de finns här , inom räckhåll för minnet , tuggar jag om dem efter behag , jag njuter av kinderna , jag spottar ut benen , äter rent skelettet . Jag kan alltid omhulla omgivningen senare .

Jag vill förstå varifrån jag kommer , jag själv och mamman före mig , och systern efter henne , och den gamla före dem . Låt oss ta en titt på den äldsta .

Den gamla tittar också i en broschyr . Den gamle får syn på en bild med grönska . Långt härifrån ? frågar han . Kan du inte hålla tyst ? svarar hon . En lummig park , och varför inte en tahitisk balett vid ingången till matsalen . Jag vidhåller att parken är viktig för den lillas skull , säger den gamle . Vad du än vill för den lillas skull , säger den gamla , men det är jag som bestämmer .

Jag var deras lillflicka . Jag har alltså de här gamlingarna att tacka för mina innersta tankar . Efter dem – syndafloden . Titta , det regnar på taket , åsnan kommer säkert snart , tänker att det här faktiskt är hans hem nu . Han kommer att stanna till ett ögonblick i entrén innan han går upp med en ursäkt till hands , iskall , man letar inte efter ett resmål om man tänker bli sjuk lagom till avfärden .

Det regnar fortfarande , det är kvavt som före ett åskväder . Jag måste resa mig och stänga sovrumsfönstret , äh , jag låter det regna in , då blir åsnan glad , han gillar mina små misstag , han berättar om dem vitt och brett .

14

Därunder ett helvete

Åsnan kommer att skratta och torka upp och säga en massa snälla saker: min stackars lilla sjöjungfru hade ju kunnat drunkna . Jag kommer skamset att jämra mig med händerna för ansiktet . Då kan han inte se förlägenheten och medlidandet i min blick . Jag är oförmögen att visa äkta känslor , vanlig omtanke , välbekant längtan , jag bär bara på mitt arv . Jag älskar och jag älskar inte , samtidigt .

Claire Castillon

han att leta upp någon att berätta det för: min blivande hustru sköljer håret i regnvatten . Och även om han inte skulle hitta någon att berätta det för , har han i alla fall tappat intresset för kvinnor som sköljer håret i duschen . Hans blivande hustru är så otroligt speciell .

Han kommer tillbaka in i vardagsrummet med tandborsten i munnen och uppknäppta byxor . Italien , om du vill , Italien helt enkelt , Venedig , du skulle väl gilla Venedig , va ?

Jag slår ner blicken , jag hör inte vad han säger på grund av tandkrämen .

Jag bad om betänketid innan jag svarade ja eller nej . Åsnan har beskrivit sin kärlek , dess djup , styrka , omfång , bröllop om jag så önskar . Han vill ta hand om mig . Allt ska vara gemensamt , säger han , tillsammans för hela livet , den breda vägen och de smala , till och med det innersta , vi odlar det inför varandras ögon , till och med frågan om katten som hans mamma ska få . Jag måste komma ihåg att beskriva åsnans ansiktsuttryck i det ögonblicket; endiv , korgosse , förlorat ägg . En liten kisse , du skämtar , en kattunge till din mamma , en underbar överraskning , i en korg kanske , röd rosett eller vit ?

Bröllop alltså , allting tillsammans , det svär han på .

Jag behåller bara min död och mina minnen , barndomsåren , tonåren , mognad och trolöshet . En stor fest , lovar han , prinsessklänning , buffé , orkester , levande ljus , rosa tofsar och tomma konservburkar bakom bilen som spräcker trumhinnorna . Men jag måste erkänna att tutandet trots allt påminner mig om något . Och ibland tänker jag att åsnan mycket väl 25

Claire Castillon

han att leta upp någon att berätta det för: min blivande hustru sköljer håret i regnvatten . Och även om han inte skulle hitta någon att berätta det för , har han i alla fall tappat intresset för kvinnor som sköljer håret i duschen . Hans blivande hustru är så otroligt speciell .

Han kommer tillbaka in i vardagsrummet med tandborsten i munnen och uppknäppta byxor . Italien , om du vill , Italien helt enkelt , Venedig , du skulle väl gilla Venedig , va ?

Jag slår ner blicken , jag hör inte vad han säger på grund av tandkrämen .

Jag bad om betänketid innan jag svarade ja eller nej . Åsnan har beskrivit sin kärlek , dess djup , styrka , omfång , bröllop om jag så önskar . Han vill ta hand om mig . Allt ska vara gemensamt , säger han , tillsammans för hela livet , den breda vägen och de smala , till och med det innersta , vi odlar det inför varandras ögon , till och med frågan om katten som hans mamma ska få . Jag måste komma ihåg att beskriva åsnans ansiktsuttryck i det ögonblicket; endiv , korgosse , förlorat ägg . En liten kisse , du skämtar , en kattunge till din mamma , en underbar överraskning , i en korg kanske , röd rosett eller vit ?

Bröllop alltså , allting tillsammans , det svär han på .

Jag behåller bara min död och mina minnen , barndomsåren , tonåren , mognad och trolöshet . En stor fest , lovar han , prinsessklänning , buffé , orkester , levande ljus , rosa tofsar och tomma konservburkar bakom bilen som spräcker trumhinnorna . Men jag måste erkänna att tutandet trots allt påminner mig om något . Och ibland tänker jag att åsnan mycket väl 25