9789127136038 by Smakprov Media AB

»Jag börjar på måndag och det är idag, men sen är det ju måndag nästa vecka också.« När börjar man sitt nya liv och tar tag i alla gamla dåliga vanor? I morgon, på måndag, efter nyår. Sällan just nu i alla fall. Charlotta Lithman, »Dessertdrottningen«, tackade med vånda ja på frågan om hon ville bli coachad av två experter för att ta nya hälsotag. Hennes nya hälsosammare mat- och motionsvanor dokumenterades inför öppen ridå under några månader i en stor dagstidning. Det blev början till en sundare livsstil. Charlotta – en helt vanlig, lätt överviktig, ganska nyskild, tämligen stressad person strax över 40 – skriver här om sin väg till bättre vanor där fokus ligger på att må bra och inte på hur mycket vågen visar. Innehåller ett tjugotal recept på god, lätt och bra mat (och några godsaker). »En viktig egenskap när man lägger om hela sitt liv är envishet. Med envishet kommer man hur långt som helst. Att sätta upp delmål att nå på vägen mot slutmålet tror jag också på. Och att ta hjälp av andra. Att berätta att nu börjar jag ett nytt liv. Att berätta för så många som möjligt är bra. Då går det inte att gömma sig och fuska lika lätt. Det finns alltid någon som ser och frågar och peppar.« foto: Sara Mac Key

ISBN 978-91-27-13603-8

9 789127 136038

Lithman_jagborjar_org_16mm.indd 1

2013-07-10 13:37

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 5

7/5/13 10:31 AM

Fredag 7 september

Nej, jag är inte en sådan som tränar Vi börjar med det här: Min stora kärlek gjorde slut i förra veck-

an. Med ett sms. Tack och hej. Samma sak gjorde han för sexton år sedan, fast då med ett brev på posten. Lite mer hederligt kan man tycka såhär i det digitala årtiondet. Den stora kärleken gick tillbaka till sin familj, nu som han gjorde då, men inte till samma familj. Under tiden som jag haft fullt upp med att skapa en egen familj hade han hunnit göra sig av med en och bilda en ny. Tillbaka till förra veckan. Förlovningen med stora kärleken höll bara i några månader. Den splitternya förlovningsringen måste av. Lämnas tillbaka till affären. Vad måste mer lämnas tillbaka? En sliten gammal grå tröja och en Crock Pot (en sorts hightech kastrull där maten lagas av sig själv). Jo, de överflödiga kilona också. Valkarna. Magen som putar ut. Pluffset som hänger. Kinderna som döljer kindbenen. Dubbelhakan. Helst också groparna i låren om man nu kan få önska fritt. Eftersom jag skilde mig från barnens pappa för två år sedan har jag redan provat på singellivet ett tag. Jag trivdes inte så bra med det. Jag tror att jag är en sådan som helst vill leva i symbios med en annan vuxen människa för att må som allra bäst. Nu är jag tillbaka på singelmarknaden igen och varumärket Charlotta måste dammas av. Märkligt att detta sammanfaller med att jag blivit tillfrågad av den stora dagstidningen att bli deras nya kom-i-formare. Under ett antal veckor ska mina vanor granskas och förändras till en mer hälsosam livsstil och det hela ska dokumenteras i artiklar i söndagstidningen. Vilken ära. Vilken utmaning. Men mest, vilken mardröm. Jag som är en sådan som aldrig tränat. Som är en sådan som hellre köper ett par nya högklackade än ett par springskor. 5

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 5

7/5/13 10:31 AM

Jag som i många år har skrivit för tusentals läsare om den godaste citronpajen, tipsat om det bästa lakritsparfait-receptet och förklarat hur man får till den krämigaste risotton (knepet är massor med parmesan, vin och smör och en halvtimmes frenetiskt vevande med träsleven). Vad jag däremot aldrig har gjort är att berätta om min icke existerande kondition, mina svaga muskler och den pinsamma avsaknaden av träning och motion i mitt liv. Jag har aldrig heller berättat att jag inte kommer i mina favvojeans längre. Nu ska en 42-årig, dumpad fyrabarnsmamma med heltidsjobb och varannan vecka-liv bli en vältränad 42-årig, dumpad fyrabarnsmamma med heltidsjobb och varannan vecka-liv. Till min hjälp att komma i form har dagstidningen gett mig en medicinjournalist, Gunilla Eldh, som jag kallar coach 1, och en hjärnprofessor, Martin Ingvar, som får heta coach 2. Jag tänker att det ska mycket till för att misslyckas med dessa experter vid min sida. Vem är då jag? Charlotta. En skåning som bott alldeles för länge i Stockholm. Med det menar jag att jag alltid har en längtan ner, söderut, hem, till kullerstenarna i Lund. Det här med Stockholm var bara en grej jag skulle prova på ett tag när jag var 20. Nu är jag 42. Fortfarande kvar i Stockholm, bosatt på en vacker Mälarö en bit utanför staden. Jag är heltidsarbetande copywriter (snyggare ord för reklamskribent) på en stor reklambyrå belägen högt uppe på Södermalms höjder. En reklambyrå som alldeles för ofta bjuder på alldeles för goda och alldeles för onyttiga saker till frukost, lunch, trefika och after work! Jag bor i mitt lilla hus vid vattnet. I köket tronar kylskåpet. Helt vanligt utanpå. Men när man gläntar på kylskåpsdörren öppnar sig en dörr till himmelriket. På översta hyllan: Brie de Meaux, Appen zeller, Taleggio, kittostar från Alsace. Som i en smärre delikatessbutik. I kylen finns också smultronmarmelad, fikonmarmelad, matlagningsgrädde, champagne, fänkål, egenplockade kantareller, fetaost, halloumi, parmesan, mozzarella, flera sorters brie (vad är min hang-up på ost egentligen?), vaniljyoghurt, tomatpuré, soltorkade tomater, vanliga tomater, chokladsås, kolasås, lakritssås, hallonsylt, smör och senap. 6

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 6

7/5/13 10:31 AM

Såhär i början av min kom-i-form-resa kan det vara bra att ni får ta del av min egenhändiga kroppsinventering. Bara så vi vet vem vi har att göra med. Kroppsinventering: När jag var yngre var jag smal. Faktiskt rik-

tigt mager. ”Lotta, nu måste du äta lite mer.” Jag minns allt tjatande vid måltiderna. Nu är jag äldre och spegeln visar något annat. Sakta men ack så säkert har osten och pastan satt sig runt midjan och suddat ut det där som man kallar för just midja. Det hände och jag märkte ingenting. Känner ni igen er? Motionsinventering: Hur mycket rör jag mig egentligen? Varje

morgon går jag från sovrummet till duschen. Sedan in i barnens rum för väckning, sedan ut i köket. Efter det sätter jag mig på min rosa moppe och kör in till jobbet. På jobbet går jag massor. Säkert femton gånger upp- och nerför trapporna varje dag. När det är lunchtid går jag Bellmansgatan upp till den goda restaurangen med den goda pastan minst tre gånger i veckan. Är det fint väder tar jag och min bästa vän L den rosa moppen till något ställe downtown där jag får äta ännu godare pasta. Hem på moppen. Om det är vinter byts rosa moppen ut mot tunnelbanan. Konstaterande: Jag, Charlotta, har noll kondition. Rör mig abso-

lut så lite jag kan. Jag har aldrig tränat regelbundet i hela mitt liv. Har tio kilos ost/pasta/pannacotta-övervikt. Och jag har alldeles för dålig karaktär. Vad jag däremot har i massor är envishet. Och det är envisheten jag kommer att använda som instrument för att komma i form! Utmaningen för mig är att få in daglig motion och att äta mindre och bättre. Motionen ska vara någon form av pulshöjande aktivitet varje dag. Maten ska innehålla färre snabba kolhydrater och portionerna ska minskas. Dagens bästa och sämsta: Noll koll på hälsa och motion men

full koll på allt det goda i livet.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 7

7/5/13 10:31 AM

Måndag 10 september

Jag börjar på måndag och det ä r idag, men sedan är det ju måndag nästa vecka också Coach 1 kom hem till mig. Jag hade städat hela lilla huset och jag hade också bakat en citronpaj. Det sista gjorde jag av gammal vana. Gäster som kommer bör få något gott att äta. Tyvärr åt inte coachen av pajen. Omgivningen runt mitt hem är vacker. Skogen inpå knuten. Mälaren ett stenkast bort. Coach 1 blev smått lyrisk över hur vackra stigar det fanns att springa på. Jag kände mig ganska hurtfrisk när jag satte på mig mina nyinköpta knallgula shorts och knöt gympaskorna. Nu skulle jag allt visa att jag inte är någon vanlig soffpotatis. Okej då, kanske en soffpotatis, men en envis sådan. Coachen valde ut en runda som vi skulle springa tillsammans. Nu måste vi alla komma ihåg att jag aldrig har sprungit. Att röra benen och fötterna sådär fort kändes som en dålig film. Dessutom har jag fruktansvärt dålig balans vilket är en nackdel med tanke på alla pinnar och stenar som finns i skogen. Vi sprang. Och vi gick. Sprang. Och så skulle vi helt plötsligt springa skitfort. På tårna dessutom, med ansiktet uppåt, framåt och med händerna som Usain Bolt. Jag trodde att jag skulle dö. Men det gjorde jag inte. Vi kom hem efter min första riktiga löparrunda på 3,5 kilometer och nu skulle vi laga några lätta, mättande rätter. Coachen vispade ihop en omelettsmet och stekte den på ett proffsigt sätt. Med det menar jag att hon liksom drog undan ome letten så att det hela tiden kom ner ny smet i pannan som gick ihop med den stora omeletten. Sedan lät hon den elegant glida ner på tallriken. Gott och enkelt. Första dagen på mitt nya liv är just över.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 8

7/5/13 10:31 AM

Tisdag 11 september

Konsten att springa, stanna, fortsätta springa och sedan försöka stretcha rätt Morgonpigg som jag är passar det mig bra att klara av träningen tidigt på morgonen, så är den liksom över och avklarad. För röra dig måste du göra. Välj en fin runda som gör att du inte kommer att tröttna på den om en vecka eller två. Min springrunda går genom skogen, uppför en liten backe, förbi en båthamn, nerför en jättelång backe och efter det längs med en fantastiskt vacker stenstrand. Men tillbaka till morgonens runda. Jag sprang och sprang. Enligt min coach skulle jag absolut inte göra så. Istället var planen att jag skulle börja lite försiktigt med att växla mellan att gå och springa och sedan springa fort för att sedan gå igen. Nu märkte jag att det finns något som heter eftersvettningar. Utanför huset tänjer och stretchar jag lite hursomhelst. Men det känns ingenting och jag vet inte vilket ben som ska sträckas ut och vilket som ska böjas in. Men proffsigt ser det ut, hoppas jag. Ni har väl sett alla som står lite snyggt nonchalant och stretchar vid ett träd. Jag gillar att krama träd. Har hört att det är balsam för själen att vara ett med naturen. ”Har du verkligen sprungit idag?” Kollegorna på jobbet tror inte att det är sant när jag berättar om morgonens runda. På mitt jobb tränar alla hela tiden. Det springs lopp hit och dit och det bestigs berg i Himalaya. Varje gång det har pratats träning har jag demonstrativt vänt mig om och gått. Mitt försvar har hela tiden varit att på jobbet pratar man jobb och arbetar. Träningen har med fritiden att göra och är dessutom vansinnigt trist att lyssna på om man är en sådan som jag. En sådan som inte tränar.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 9

7/5/13 10:31 AM

Jag tar tillfället i akt och berättar för mina kollegor om att jag nu har börjat en ny vecka och ett nytt liv. Det finns en annan sak som ingår i mitt nya liv. Det är att jag ska göra slut, finito, med en av mina stora kärlekar i livet. Pastan. Han som besöker mig i olika skepnader. Ibland kommer han som ett tunt vackert spagettistrå. Ibland som en liten knubbig makaron och någon gång då och då knackar han på min dörr i form av en exklusiv lång och smal importerad italienare. Vår långa och heta kärlekshistoria ska nu ta slut. Det är dags och det finns ingen återvändo.

Börja träna rätt: Några ord om hur jag ska springa nu när jag just har börjat. Jag ska jogga sakta i åtta minuter utan att stanna. Känna att pulsen ökar. Jag ska helst bli lite varm och andas snabbare. Efter det här ska jag springa så fort jag bara kan i två minuter. Sedan ska jag gå en liten stund för att börja jogga sakta i åtta minuter och springa så fort jag bara kan i två minuter och gå några steg igen. Och igen. Och igen. Det är så jag ska göra och så ni ska göra. Strunta i att jag är ivrig och tror att jag är en övermänniska som bara springer hela rundan istället. Jag gör helt fel. Dagens bästa: Jag är redo. Sprang jag inte riktigt snabbt om man tänker efter noga? Dagens sämsta: Saknar min italienare. Tips: Bara gör det. Ut med dig. Spring, gå eller kryp. Det viktiga är

att du gör någonting idag!

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 10

7/5/13 10:31 AM

Onsdag 12 september

800 000 ögon på mig Vaknar och inser att jag sovit längre än jag borde. Måste till jobbet fort som tusan. Jag undrar om någon kommer att märka om jag inte springer min runda idag. Men – det känns inte helt bra att börja fuska redan nu, två dagar efter start. Att fuska ligger inte för mig. Nog för att jag kan ta den lätta vägen ibland men att fuska nu skulle bara drabba mig själv och ingen annan. Jag snör på mig skorna och tar ett djupt andetag, tänker att jag gjort rätt val. Det är enklare än jag trodde. Väl i skogen småspringer jag. Min enda tanke är att jag är duktig och att jag är väldigt stolt över mig själv. På jobbet är jag piggare än jag brukar. Tror att det kan vara den friska luften från skogen som ger energi och kraft. Det känns bra att inte bara hjärnan får jobba som den brukar, utan även mitt hjärta och mina lungor. Ikväll hade jag planerat för middag med några tjejkompisar. På menyn stod det skaldjursrisotto (sådär krämig som den blir med massor med parmesan, smör och vin i). Till efterrätt var tanken att jag skulle bjuda på en av världens godaste efterrätter, fransk citronpaj. Tanken på att laga detta, servera och sedan sitta med och inte få äta kändes helt plötsligt inte som en bra idé. Resultatet blev att jag ställde in middagen. Jag inser att det är på tok för tidigt att börja jonglera med risotto- och pajmiddagar. Det kan jag göra om en vecka när jag är tio kilo lättare och i maratonklass. För så är det väl, att komma i form tar inte så lång tid, eller? I min föreställningsvärld är det iallafall så. En vecka eller två. Inte mer. Jag förstår när jag tänker efter att det kommer att ta mycket längre tid än så. Men, otålighet är mitt mellannamn. Jag är otålig om det ska sys ett par gardiner. Läggas upp och strykas. Behövs det verkligen? Sick

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 11

7/5/13 10:31 AM

sackas. Är det nödvändigt? Och om jag ska platsbygga en garderob. Behöver man mäta så himla noga? Sådan är min inställning och ofta är det en inställning som får mig att göra saker, även om det kanske inte blir helt hundra. Mitt förnuft säger att det här kommer att ta tid. Men jag ser ingen återvändo om det inte är så att jag ska behöva gå runt med en papperspåse på huvudet resten av livet för att slippa höra: Där är hon som stora dagstidningen satsade på. Vilket dåligt kort. Mina vänner hade iallafall full förståelse för mitt val. Det finns massor med chanser till många härliga middagar framöver. Dock inte krämiga risotto- och pajmiddagar. Dagens bästa: Jag vet inte. Tänker och tänker men kommer inte

på något. Allt behöver inte vara så himla bra hela tiden. Livet är ju upp och ner.

Dagens sämsta: Kan inte räkna antalet gånger jag ställt in sociala

sammankomster men då på grund av den sorgliga asociala sidan av mig själv. Jag väljer ofta att bara vara hemma med en bra bok istället för att umgås med mina vänner. Att jag nu har något att skylla på med anledning av ändrat matupplägg och massor med träning kommer inte att förstärka min sociala sida precis.

Torsdag 13 september

Första kolhydraten var gratis, sedan började det kosta – i form av min figur Jag heter Charlotta och jag är beroende. Av kolhydrater. Idag har jag tänkt på pasta med hemmagjord pesto sju gånger och på den 12

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 12

7/5/13 10:31 AM

stora kärleken två gånger. Tänk att pastan vinner över den stora kärleken. Jag har inte förstått att jag faktiskt är så beroende av kolhydrater som jag är. Vissa har en kamp med sockerbomben, andra med läsktjuven. Jag har problem med kolhydratknarket. Efter en stor portion pasta mår jag bra. Tillfredsställd om än kanske en aning trött. Visste ni att jag är världsbäst på att sno ihop en pastasås på två röda sekunder, av nästan ingenting. Bara basen är pasta blir det gott. Sedan kan det räcka med några droppar tryffelolja, några chiliflakes, lite upphettat vitlökshack och några skivor parmesan över hela alltet. Nu i mitt nya liv har mina coacher tagit bort nästan alla snabba kolhydrater från min kost. Snabba kolhydrater funkar som så att de påverkar blodsockernivån negativt, så att den stiger hastigt och sedan stupar brant. Ett lågt blodsocker gör dig trött, hängig och inte sällan godissugen. Snabba kolhydrater finns i allt som innehåller mycket socker och vitt mjöl, till exempel godis, läsk, saft, kakor, bullar, kex och vitt bröd. Snabba kolhydrater är numera förbjudet område. Långsamma kolhydrater finns i bönor och baljväxter, rotfrukter och grönsaker och grovt bröd. Man kan säga att kolhydraterna i mitt liv nu kommer att minska drastiskt. Oavsett om de är snabba eller lång samma. Vad ska jag äta istället då? Jo, kära vänner, jag kommer att få lära mig att gilla att äta ägg. Ägg är något som jag har haft svårt för hela mitt liv. Jag vet inte om det kan bero på att mina föräldrar vispade ner ett rått ägg i min chokladpudding utan att jag visste det. Inte bara en gång utan varje dag i minst ett år. Chokladpudding var tydligen det enda mina föräldrar fick i mig under en lång period när jag var liten. Oavsett vad min starka motvilja mot ägg beror på måste jag lära min hjärna att gilla det nu. Jag försöker tänka på alla ägg som jag har använt i mina mest älskade efterrätter genom åren. Marängsviss, tiramisù och härligt kladdiga kladdkakor. 13

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 13

7/5/13 10:31 AM

”Vad är det som luktar?” Mina kollegor undrar när jag kommer in i konferenslokalen. Det tar en stund innan jag inser att det kanske är jag. I min väska ligger ett hårdkokt ägg. Jag la i det där igår och glömde helt bort att jag hade det med mig. Nu när jag antagit den här utmaningen är det mycket jag funderar på. Kommer jag att klara av det? Hur jobbigt kommer det att bli? Hur ska jag kunna vara utan mina älskade efterrättspajer, lakritsparfaiter och nybakade sockerkakor? Jag har ju testat massor med gånger tidigare att gå ner i vikt och komma i form. En gång provade jag en kvällstidnings viktnedgångsprogram. Man skulle inför varje måltid skriva upp vad man stoppade i sig. Det funkade ett tag och jag tappade kanske ett eller två kilo under tiden jag höll på. Men vad jobbigt det var att fylla i allt hela tiden, anteckna och räkna. Jag klarade inte heller av Viktväktarna. Där var jag med så långt som att anmäla mig och betala in dyra pengar. Sedan gick det inte mer. Det är svårt att helt byta livsstil och göra allt annorlunda och tvärtom mot vad man brukar göra. Nu när jag har fått den här chansen att bli coachad av två ytterst kompetenta människor, och dessutom göra det i landets största dagstidning, känns det som att jag har vunnit en miljon på lotto. Jag vet att mina coacher tänker se till att min tillvaro fylls av annat så att jag slipper tänka på allt det smaskiga som jag lätt kan röra till i köket med hjälp av lite goda utvalda ingredienser. Jag ska inte tänka så mycket på mat. Jag ska äta rätt och ofta och mindre och då slipper jag bli sådär vansinnigt hungrig som jag alltid brukar bli, då enda alternativet är att ta en macka eller en god kanelbulle. Det här med min springrunda längs med Mälarens strand är noga uttänkt av mina coacher. Rundan är precis nedanför mitt hus och det finns inga undanflykter, som att det är för långt eller för jobbigt att ta sig dit. Det är bara att gå ut genom dörren och ta några steg ner i en backe så är min springrunda där. Jag tror att tanken är att när tiramisùsuget sätter in kan jag bara ta på mig springskorna och ge mig ut. 14

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 14

7/5/13 10:31 AM

Dagens bästa: Jag saknar pasta och andra goda snabba kolhydrater mer än jag saknar den stora kärleken. Och det ser jag som ett framsteg. Dagens sämsta: Koka gärna ett ägg och ha med er i väskan som

nödmat, men se till att komma ihåg att det ligger där.

Söndag 16 september

Jag kan vara skyldig till att torsk beståndet sjunkit en del, förlåt I mitt nya kom-i-form-liv har jag bunkrat upp med torskryggar i frysen. För mig är det viktigt att ha så få valmöjligheter som möjligt i början av min kom-i-form-period. Torskryggen tillagar jag med lite smält smör och riven pepparrot. Väl i ugnen sprider sig en fantastiskt härlig doft (om man som jag gillar pepparrot förstås). Till fisken äter jag en sallad bestående av små salladsblad, härliga cocktailtomater, några rårivna morötter och gurkbitar. Frysta torskryggfiléer hittar ni i affärens frysdisk. Ett måste att ha hemma i frysen. Precis som det är ett måste att ha frysta laxfiléer hemma. Nu känns det som att det kan vara på sin plats att ha en liten genomgång om vad som gäller enligt coachernas matschema särskilt framtaget för Charlotta. En helt vanlig 42-årig fyrabarnsmamma mitt i karriären som vill komma i lite bättre form. Frukost: Ett hårdkokt ägg blandat med hackad purjolök, en klick majonnäs och en halv avokado.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 15

7/5/13 10:31 AM

Mellanmål: 5 mandlar eller lite naturell yoghurt. Lunch: Soppa kanske. Eller räksallad. Mellanmål: Precis som det jag åt på förmiddagen. Före middagen: En bit parmesanost. Middag: Pepparrotstorsk eller en laxfilé med gräddsås.

I fredags, efter en lång dag på jobbet, kom jag hem och möttes av en vacker blombukett utanför dörren. På kortet stod det: Heja dig i ditt nya liv. Avsändare fanns inte angiven och jag kände inte igen hand stilen heller. Nu är det väl så att de som jobbar i blomaffären är de som skriver korten antar jag. Men det är någon som peppar mig. Någon som vill mig väl. Någon som tycker att jag är värd beröm. En liten nanosekund trodde jag att det var stora kärleken som kommit till sina sinnens fulla bruk. Men inte. Jag kollade med honom genom att skicka iväg ett sms. Han skickade ett frågetecken som svar. Jag får nöja mig med att det finns någon därute som hejar på mig. Och som vill visa det genom att ge mig en härligt stor bukett röda rosor. Att få blommor bara sådär får mig att tänka att det här kom-i-formandet inte är så dumt ändå. Nu måste jag iväg och köpa mig en vas eller två. Jag lämnade alla vaser i det gamla äktenskapet och har inte behövt någon sedan dess eftersom jag vare sig fått blommor eller unnat mig själv några. Dagens bästa: Det känns helt okej för att vara den sjunde dagen. Om jag minns rätt ska man vila den sjunde dagen. Känns skönt och jag är så värd att bara få lägga mig i soffan under filten med min spännande deckare.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 16

7/5/13 10:31 AM

Måndag 17 september

Starta dagen som en … eh …, vad var det nu … jo – guldfisk! Eller …? Coach 1 har tipsat mig om att jag ska försöka att inte tänka när jag vaknar. Jag ska låtsas att jag är en guldfisk med en minimal hjärnverksamhet. Min coach menar att om man tänker så lite som möjligt krymper motståndet mot det som känns som något jobbigt. Och om man har minne som en guldfisk har man snabbt glömt hur kämpigt det var förra springrundan. Så när jag öppnar ögonen på morgonen går det till såhär: Jag hasar mig ur sängen och tittar inte ens ut genom fönstret för att kolla vädret. Skulle jag ha gjort det skulle det vara kört oavsett. Det regnar = Jag blir blöt. Det är sol = Jag blir svettig. Det är för lerigt = Jag blir smutsig. Det är för blåsigt = Jag får löv i ansiktet.

Jag tittar inte heller på mig själv i spegeln. Igår hängde jag till och med om spegeln i hallen. Den får inte sitta så att jag kan kasta en blick i den när jag går mot mina springskor. En blick på mig själv och jag kommer att se att jag inte är någon guldfisk utan faktiskt en väldigt trött kvinna som behöver en halvtimme i duschen och minst lika lång tid framför spegeln med sminkgrejerna. Jag vill inte se mig själv eftersom jag på något sätt har lyft mig ur min egen kropp och klivit in i en akvariefisk. Det enda jag vet är att jag måste fram till ytterdörren och springa direkt till skogs. Tips: Ha skorna i närheten av sängen. Likaså träningskläderna.

När du vaknar är det bara att tänka: ”Tänk inte.” På med kläderna, öppna dörren och ge dig ut. Orkar du inte springa så gå istället. Allt är bättre än att strunta i det. 17

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 17

7/5/13 10:31 AM

Min springrunda: Min utstakade morgonrunda är på 3,5 kilo-

meter. Jag har fått veta att jag ska springa i princip varje dag. Anledningen till det är att en vana är något som sätter sig efter ungefär 30 dagar. Att bryta en vana lär ta lika lång tid. I mitt fall har jag nya vanor att nöta in men även gamla vanor att bryta. Så det där med 30-dagars-regeln är bra att komma ihåg. Det är bara att hålla ut och veta att hjärnan fungerar så. Att inte ge upp är det viktigaste. HUR jag ska springa min springrunda: Först ska jag börja jog-

ga i sakta mak i åtta minuter. Sedan ökar jag och springer snabbt i två minuter. Efter det går jag några steg för att få ner andningen och när jag känner att jag har kontroll på den börjar jag jogga igen. NÄR jag ska springa min runda: Jag har valt att springa före

frukosten. Grejen med det är att jag ökar fettförbränningen och att frukosten som jag sedan äter efteråt omvandlas till bra energi istället för att lägga sig på (den redan obefintliga) midjan. Jag har i dagsläget inte någon midja. Från armhålan och neråt går det en rak linje. Det putar till och med ut lite. Vissa skulle kalla det för midjevalk. Jag vet inte om det är ett särskilt fint ord att beskriva sin kropp med – nu ska vi ju vara positiva och att då göra ner sin kropp med ett ord som midjevalk känns inte okej. På jobbet märker mina kollegor av att jag är i början av mitt nya kom-i-form-liv. Jag gör en liten grej av det för att det inte ska kännas så himla allvarligt. När jag ställde mig upp på ett intern möte idag trodde alla att jag hade något viktigt att säga, men det var inte det det handlade om. Det var helt enkelt att jag kände att jag var tvungen att stretcha lite. Sådär skönt och en aning nonchalant, som om jag inte gjorde annat än tränade som värsta elitmotionären varje dag. Jag tänkte om mig själv: Vilken cool tjej som står här och tänjer bakbenen. Vad de andra i rummet tänkte lämnar vi därhän känner jag. Till mellanmålet på förmiddagen slog jag till med en halv apelsin med lite kanel på toppen. 18

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 18

7/5/13 10:31 AM

Till mellanmål på eftermiddagen blev det mandelfrosseri med fem mandlar. Osaltade. Efter jobbet måste jag ut till alla svampar som bara står och väntar på mig i skogen. Jag älskar den här årstiden. Tänk att det bara är att gå ut i skogen, andas frisk luft och dessutom få med sig mat hem. Jag förstår hur de gamla jägarna hade det. Dagens bästa: Jag tror att jag heter Charlotta Ewerlöf eller Bolt.

Så bra går det att springa!

Dagens sämsta: Fem mandlar till mellanmålet på eftermiddagen.

Det är ju ett skämt vad lite det är. En hel påse är det som jag skulle tagit om jag inte var beordrad annat.

Tisdag 18 september

Jag älskar barnen, men just nu är det bra att jag är barnfri Jag är utan barnen den här veckan. Helt perfekt för en gångs skull. Annars brukar jag sakna dem så det gör ont i varenda mamma-cell i kroppen. Men just den här veckan är det bara bra eftersom fokus är på att klara övergången från ett kolhydrat-liv till ett kom-iform-liv. Jag behöver ha den här tiden för att fokusera på att göra rätt. Jag ska ju komma i mitt livs form är tanken. Dagstidningen vill att jag skriver en krönika om hur jag mår hitintills. Den kommer att handla om min längtan efter kolhydrater och särskilt då pasta. Det kan även hända att den kommer att handla om saknaden efter den stora kärleken. För allt hör faktiskt ihop. Hur man mår i livet beror inte bara på hur man äter eller 19

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 19

7/5/13 10:31 AM

motionerar. Det beror lika mycket på om man är i balans på fler plan. Om man är sorgsen. Sårad. Glad. Eller lycklig. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag har världens finaste barn. Jag har ett jobb som jag älskar. Jag har kollegor som är smarta och intressanta och roliga. Jag har vänner som är de bästa man kan ha. Jag har föräldrar och en syster som jag inte skulle byta ut för allt smör i Småland. Jag har mitt eget lilla hus vid vattnet som är det finaste ställe jag någonsin bott på. Jag har allt man kan tänka sig. Men ändå finns det en saknad. Och nu menar jag inte efter pastan. Det jag saknar är kärlek. Eller kärleken kanske. Den stora. Jag vet inte. Imorse när jag sprang i skogen träffade jag på en man jag har träffat några gånger tidigare. Det är en äldre herre med en stor hund. Han nickar igenkännande och peppande och så säger han något. Tyvärr hör jag inte vad det är han vill eftersom jag har Freddie Mercury på alldeles för högt i hörlurarna. Hela resten av rundan undrar jag vad han sa för något. Kände han igen mig tro? Sa han att jag sprang med snygg springstil? Eller ville han bara säga hej? Det finns en sak som jag måste berätta nu. Jag fick ett återfall. Efter en riktigt lyckad svamppromenad som resulterade i en hel korg trattkantareller och massor med vanliga kantareller kunde jag inte motstå. Jag rensade svampen. Upptäckte mig själv när jag stod vid spisen och hade satt igång en kastrull med vatten och pyttelite salt i. Det blev en av mina absolut bästa favoritpastarätter. Man steker helt enkelt upp trattkantareller i smör och olivolja tillsammans med schalottenlök och vitlök och lite vitt vin. Sedan tar man grädde och låter detta puttra ihop till en härligt gräddig svampsås. Ovanpå pastarätten har man givetvis massor med parmesan och lite nymald peppar. Jag var bara tvungen. Förlåt. Om man ändå ska se något bra i det här återfallet, som jag brukar gilla att göra, var det att jag kokade en aning mindre mängd pasta den här gången. Skönt att jag har lärt mig något under den här korta kom-i-formtiden. Och förresten, när jag nu ändå är igång och erkänner mina syn20

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 20

7/5/13 10:31 AM

der är det lika bra att ta en till. Jag var på ett litet mingel i helgen. Vilka fantastiskt goda snittar av smördeg som serverades där! Men förutom de två snedstegen ovan håller jag mig till min diet och till mitt träningsupplägg. Och med träningen menar jag min springrunda på morgonen före frukosten. Att träna med vikter på gym har jag inte börjat med. Inte heller att gå och dansa zumba eller någon annan social träningsform. Jag gillar att min träning utövas i ensamhet. Vem vet, jag kanske kommer att gilla det någon gång senare. Just nu är det som sagt bara fokus på mig själv och inte på någon annan när det gäller mitt nya liv. En sak som jag märker mer och mer är att det tar tid att ändra sina vanor. Men jag försöker hålla i och inte halka in på den lätta vägen genom att fuska mig fram. Den enda som får betala för det är ju tyvärr jag själv. Dagens sämsta: Jag saknar den stora kärleken. Jag var förälskad.

Kär. Galen. Lycklig. Jag vet att det kunde ha blivit så bra. Vi hörde liksom ihop på ett oförklarligt sätt. Ja, jag vet att jag har en hangup här. Det är inte så himla lätt att säga åt sin hjärna och sitt hjärta att glömma, släppa och gå vidare. Men jag jobbar på det varje dag, timme, minut och sekund. Dagens bästa: Att komma hem och få checka in i ”Charlies lilla

hus vid vattnet”. Varför har jag döpt mitt hus så? Kanske har det något att göra med att Charles Ingalls (pappan till Laura) i Lilla huset på Prärien var min barndoms drömman.

Jag_börjar_på_måndag_inlaga_1.16.indd 21

7/5/13 10:31 AM

ISBN 978-91-27-13603-8

9 789127 136038

Lithman_jagborjar_org_16mm.indd 1

2013-07-10 13:37