9789144075297

Perspektiv pĂĽ svenskt uttal FONOLOGI, BRYTNING OCH DIDAKTIK

Elisabeth Zetterholm Mechtild Tronnier

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35760 ISBN 978-91-44-07529-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by GraphyCems, Spain 2017

INNEHÅLL

Förord 7 Del I Fonologi och didaktik 1 Olika perspektiv på uttal 11

Studier om uttal 13 Läromedel för vuxna inlärare 15 Bokens disposition 16 2 Språkljud, språkmelodi och språklig variation 19

Fonetisk skrift, IPA 20 Språkljud i svenska 26 Melodi och rytm 27 Svensk prosodi 30 Fonologiska regler 37 Uttal i löpande tal 39 Variationer i svenskan 40 3 Uttalsvarianter och brytning – mål med undervisningen 43

Brytning och uttalsvarianter 46 Mål med undervisning i muntlig interaktion och produktion 47 4 Transfer från L1 till L2 i tal och skrift 51

Talspråk och skriftspråk 52 Relationen mellan uttal och stavning på svenska 54 Olika skriftspråk 58 Stavfel som hör ihop med modersmålet 59 Litteracitetsutveckling i flera språk 63

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

3

Innehåll

5 Didaktiska implikationer 67

Mål med uttalsundervisningen 68 Inlärarens ålder och kontakt med L2 69 Moment i uttalsundervisningen 70 Lärarens betydelse 73 Att utveckla sina färdigheter som lärare 74 6 Generella svårigheter i svenskt uttal 77

Generella svårigheter i fråga om svenskans vokaler 78 Generella svårigheter i fråga om svenskans konsonanter 79 Generella svårigheter i fråga om svenskans prosodi 79 Andra intressanta iakttagelser att ta fasta på 80

Del II Brytningsanalys

Albanska 89 Språkgemenskap 89 Språkstruktur 89 Brytningsanalys: albanska 91 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 93 Arabiska 95 Språkgemenskap 95 Språkstruktur 95 Brytningsanalys: arabiska 97 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 99 Engelska 101 Språkgemenskap 101 Språkstruktur 102 Brytningsanalys: engelska 104 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 105 Finska 107 Språkgemenskap 107 Språkstruktur 107 Brytningsanalys: finska 109 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 110 Kurdiska 113 Språkgemenskap 113 Språkstruktur 113 Brytningsanalys: kurdiska 116 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 117

4

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Persiska (farsi) 119 Språkgemenskap 119 Språkstruktur 119 Brytningsanalys: persiska 121 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 123 Polska 125 Språkgemenskap 125 Språkstruktur 125 Brytningsanalys: polska 127 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 129 Ryska 131 Språkgemenskap 131 Språkstruktur 131 Brytningsanalys: ryska 133 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 134 Serbiska 135 Språkgemenskap 135 Språkstruktur 135 Brytningsanalys: serbiska 137 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 139 Somaliska 141 Språkgemenskap 141 Språkstruktur 141 Brytningsanalys: somaliska 143 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 145 Spanska 147 Språkgemenskap 147 Språkstruktur 147 Brytningsanalys: spanska 149 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 151 Thailändska 153 Språkgemenskap 153 Språkstruktur 153 Brytningsanalys: thai 155 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 156 Vietnamesiska 159 Språkgemenskap 159 Språkstruktur 159 Brytningsanalys: vietnamesiska 161 Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal 163 Referenser 165 PRAAT, introduktion och kort handledning 173 Sakregister 175 © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

5

KAPITEL 1

Olika perspektiv på uttal

Som infödd talare är man oftast känslig för ett avvikande uttal hos andra som talar samma språk. Man kan ganska snabbt höra om talaren kommer från en annan del av landet med en annan regional dialekt eller om talaren har ett annat modersmål än svenska. I det senare fallet har personen ofta en brytning genom vilken man kan identifiera talarens modersmål. Det är då i första hand uttalet av de svenska språkljuden och språkmelodin som avslöjar talarens ursprung eller tidigare språkkunskaper. Att kunna kommunicera på det nya målspråket, i det här fallet svenska, är viktigt av flera olika skäl: för den enskilda individens självkänsla och möjlighet att göra sig förstådd och kunna delta i samtal, och i ett större samhällsperspektiv för att kunna få ett arbete eller studera i landet. Målet med uttalsundervisningen bör vara att inläraren får ett uttal som är på en nivå där det är möjligt att kommunicera utan alltför stora avbrott och missförstånd. I undervisningen bör man arbeta med teori i form av kunskap om det svenska språkets struktur och uttalsvariation liksom praktiska uttalsövningar som leder till att inläraren erövrar ett förståeligt uttal. Här är det värdefullt med konstruktiv återkoppling.

Många elever på sfi har ett eller flera förstaspråk 1 eller har, på olika sätt, tillägnat sig flera språk i livet, vilket också har betydelse för inlärningen av svenska eftersom olika strukturer ofta överförs från tidigare inlärda språk, både i tal och skrift. Det handlar om olika grammatiska mönster som exempelvis morfologi och syntax liksom lexikon och fonologi. Personer som redan behärskar ett eller flera språk har mer eller mindre medvetna förväntningar på hur ett språk är uppbyggt och hur det används för kommunikation, vilket ofta påverkar inlärningen på olika sätt (Bardel, Falk & Lindqvist 2016). Det är vanligt att man 1 Modersmål eller förstaspråk är det språk man tillägnar sig först, vanligtvis genom sina föräldrar. Man kan ha fler än ett modersmål/förstaspråk om man tillägnat sig flera språk parallellt under sina första år. Termerna används här synonymt.

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

11

Del I Fonologi och didaktik

tar med sig särdrag, som exempelvis grammatiska former och uttal av språkljud, från ett språk till nästa. Detta kallas för transfer eller crosslinguistic influence (CLI) (Jarvis & Daller 2013; Jarvis & Pavlenko 2012).

CLI är den metalingvistiska kompetens som vi överför mellan olika språk vid inlärning av ytterligare ett språk. Det kan gälla såväl ordföljd och uttal som ordkunskap eller andra språkliga särdrag. Transfer innebär att vi applicerar tidigare kunskaper i nya kontexter och CLI är mer konkret språkrelaterad transfer. Vissa drag i inlärarens brytning är ganska tydliga och karaktäristiska, vilket gör att en infödd talare av målspråket ofta kan höra vilket modersmål andraspråkstalaren har. Att lära sig uttalet på ett nytt språk medför ibland ovana artikulatoriska inställningar i talapparaten då nya språkljud ska läras in, vilket ofta leder till en brytning på målspråket. En brytning kan också bero på att inläraren inte uppfattar nyansskillnader mellan olika språkljud. Det är inte alltid de mest uppenbara och tydliga skillnaderna som är svårast att uppfatta, utan lika ofta de små subtila uttalsskillnaderna. Eftersom det finns ett samband mellan perception och produktion (Flege 1995) blir det då svårt att uttala språkljud som exempelvis inte förekommer i tidigare inlärda språk. Det är viktigt att läraren förstår att inläraren förvisso kan höra att det finns en skillnad i uttalet mellan olika språk, men att det ändå inte är någon självklarhet att inläraren själv kan producera en tydlig uttalsvariation.

Det primära målet för uttalsundervisning bör, enligt vår åsikt, generellt inte vara ett helt brytningsfritt uttal utan att inläraren når en nivå där hen kan kommunicera med andra som talar svenska, d.v.s. att få ett förståeligt och lyssnarvänligt uttal som fungerar i kommunikationen.

Det stämmer väl med internationell forskning inom området, där Levis (2005) definierade the Intelligibility Principle i kontrast till the Nativeness Principle avseende uttalsundervisning.

Forskning inom svenska som andraspråk har bedrivits i Sverige under ett par decennier. Forskningen har ofta fokuserat på t.ex. teorier om andraspråksinlärning, diskussioner om mognads- och ålders­ begränsningar eller inlärning av den svenska grammatiken och syntaxen, medan forskning om svenskt uttal inte har haft en lika framträdande position. Det finns studier som visar att infödda personer ibland gör en bedömning av andraspråkstalares yrkeskunskaper och kunskaper i allmänhet utifrån talarens uttal (Boyd & Bredänge 2013). Detta kan i vissa fall bidra till att den som har en något kraftigare brytning får svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Den här medvetenheten om problem som kan uppstå beroende på uttalet av ett 12

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Olika perspektiv på uttal

nytt språk indikerar att det är dags att rikta ljuset mot forskning om uttal och utveckla didaktiska metoder för undervisning i svenska som andraspråk. Det är angeläget att förstå vad som kan orsaka uttalssvårigheter så att man kan anpassa undervisningen utifrån individuella behov.

Genom systematiska jämförelser mellan inlärares L1 (förstaspråket/ modersmålet) och L2 (andraspråket) kan man finna strukturella orsaker till brytning som är gemensamma för talare med samma L1. Man kan också upptäcka vad som genererar generella svårigheter i uttalet av svenska oberoende av inlärarens L1. Målet är enligt kursplanen för sfi att inlärarna ska erövra ett svenskt språk som är användbart och begripligt i en kommunikativ situation. Uttalsundervisningen är då en viktig pusselbit för att nå dit.

Studier om uttal Det finns ett antal tidigare studier av uttalet vid inlärning av svenska som andraspråk, exempelvis Bannert (1990), Markham (1997), Kjellin (2002) och Thorén (2008). Studierna har fokuserat på vuxna inlärare, men resultaten kan till viss del även appliceras på barn och ungdomar som lär ett andraspråk. Det förutsätter då att de har ett etablerat första­ språk som de behärskar muntligt men ej nödvändigtvis skriftligt. En av de första studierna gjordes av Bannert (1990), där han lyfter fram problem som kan uppstå beroende på skillnader i fonemuppsättning och prosodi mellan det svenska språket och några olika modersmål.

Den bygger på ett stort antal inspelningar av L2-svenska där han bedömer talarens specifika uttalssvårigheter utifrån olika kriterier. Bannert tar upp såväl språkets segmentella egenskaper – vokaler och konsonanter – som språkets suprasegmentella egenskaper – språkmelodi och intonation – och de uttalssvårigheter som ofta uppstår hos inlärare.

Vidare gjorde han en rangordning av uttalsavvikelserna utifrån mer eller mindre viktiga strukturer som bidrar till ett begripligt och accepterat uttal på svenska. Här menar Bannert att det finns fenomen man måste prioritera i undervisningen och inlärningen för att talaren ska få ett svenskt uttal som är acceptabelt, medan andra saker är mindre viktiga ur den aspekten. Till de viktigaste uttalsmålen hör framför allt prosodiska drag, vilket innebär talets rytm med ord- och satsintonation liksom kvantitet (vokal- respektive konsonantlängd). Bannert menar att det till stor del beror på att betoningen är nyckeln till det svenska uttalet.

Att inläraren får ett korrekt svenskt uttal av vokaler och konsonanter är inte lika angeläget, förklarar Bannert. Detsamma gäller de svenska © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

13

Del I Fonologi och didaktik

ordaccenterna som inte heller är helt nödvändiga för att tillgodogöra sig ett acceptabelt eller förståeligt svenskt uttal. I sin uttalsanalys gör han även en rankning av språken med hänvisning till skillnader i fonologin mellan språket ifråga och svenskan baserat på observerade uttalsfel hos talare med olika modersmål. De språk som är analyserade hos Bannert är de som för tillfället var de vanligaste i sfi-utbildningen i Sverige vid denna tid (d.v.s. före 1990).

Andra forskare i ämnet, som Kjellin (2002) och Thorén (2008), studerar framför allt inlärningen av den svenska prosodin. Kjellin presenterar en teori om att göra inläraren medveten om språkets prosodi genom att bland annat tala i kör. Thorén lyfter fram betoning och längd i en teori han kallar basprosodi. Inriktningen mot prosodi visar att de båda har samma idé som Bannert om det som är det väsentligaste när man lär sig svenska. Slutligen har vi Markham (1997) som studerade individuella variationer vid inlärning av några olika språk inklusive svenska och svenska dialekter. I sin avhandling diskuterar Markham olika faktorer som påverkar inlärningen av ett andraspråk, som exempelvis inlärningsålder, hur mycket inläraren lyssnar på målspråket och hur mycket och vilken typ av återkoppling inläraren får.

Andra studier inom området uttal och brytning har i högre grad varit inriktade på jämförelser mellan inlärarens förstaspråk och målspråket.

Sådana studier med svenska som målspråk har gjorts av bland andra McAllister, Flege & Piske (1999) samt Tronnier & Zetterholm (bl.a. 2013, 2014, 2015) och Zetterholm (2013, 2014). Internationellt finns framstående forskning med kontrastiva analyser där framför allt engelska har en framträdande roll som målspråk, d.v.s. English as a second language (ESL), samt studier med fokus på uttal och uttalsundervisning i andraspråksinlärning (exempelvis: Yamada & Tohkura 1992; Flege 1995; Chun 2002; Mennen 2004; Kennedy & Trofimovich 2010 och Derwing & Munro 2013, 2015). Det är således ett forskningsfält på frammarsch och sedan 2014 finns även en internationell vetenskaplig tidskrift, Journal of Second Language Pronunciation, som samlar vetenskapliga artiklar om uttal och uttalsundervisning vid inlärning av ett andraspråk.

Under de senaste åren har invandringen till Sverige varit hög, vilket innebär att det finns många modersmål representerade i landet. Här finns såväl nyanlända i olika åldrar liksom andra och tredje generationens invandrare som talar flera språk utöver svenska. Det talas således många olika språk på alla nivåer inom det svenska utbildningsväsendet, från förskola upp till gymnasium, vuxenutbildning och högskola.

Vilka modersmål som finns representerade beror i hög grad på globala 14

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Olika perspektiv på uttal

omständigheter och varierar därför över tid. I boken Sveriges språk i siffror beskriver Parkvall (2015) vilka dialekter och språk som talas i Sverige och hur många talare det rör sig om i de olika språken. Han tar upp såväl inhemska språk och nationella minoritetsspråk som invandrarspråk och främmande språk. En beskrivning av svenskans ljudsystem och vad som är vanligt och ovanligt i svenskan jämfört med några andra språk återfinns i Garlén (1988), där fonemsystem i ett antal språk redovisas i ett appendix. Denna beskrivning kan med fördel användas av sfi-lärare.

Läromedel för vuxna inlärare De allra flesta läromedel för sfi innehåller uttalsövningar och en kort förklaring till hur språkljuden artikuleras. Omfånget är dock ganska begränsat och uttalet behandlas ofta tillsammans med ordkunskap och grammatik samt läs- och skrivövningar. Det är i många fall ett utmärkt upplägg då man kan öva uttalet i något som kan liknas vid spontantal i naturliga kontexter. Vi tror dock att explicita uttalsövningar gynnar uttalsutvecklingen mera. Sådana övningar kan, och bör, motiveras utifrån varje enskild inlärares behov och med förklaringar av hur uttalet av språkljud och språkmelodi skiljer sig mellan L1 och L2. Konstruktiva och kontrastiva förklaringar saknas tyvärr ofta i läromedlen, trots att de säkert skulle kunna underlätta inlärningen för många. Det saknas även konkreta instruktioner till läraren, och eftersom uttalsövningarna endast utgör en liten del av den totala mängden övningar blir det upp till lärarens kunskaper och ambitionsnivå att verkligen öva på uttalet.

Några läroböcker har både lyssnar- och uttalsövningar och ibland tillhörande digitalt material. Exempel på mer renodlade uttalsläromedel är Hör och härma – Gröna boken – lite svårare (Brandeby 2011a), Hör och härma – Röda boken – lite lättare (Brandeby 2011b), Svensk prosodi i praktiken (Kjellin 1995), Uttalsboken: svenskt uttal i praktik och teori (Rosenqvist 2007), Så ska det låta (Littman Persson 2007), Svensk fonetik för andraspråksundervisningen (Thorén 2014) och Svenska med melodi (Westergren 2000). Det finns även läromedel som kombinerar inlärning av ord och uttal med sånger, ett exempel är Sjunga och träna svenska (Bogren & Sundström 2011). Här är det förstås viktigt att melodin i sången och den musikaliska strukturen överensstämmer med ord­ betoningen i tal.

De förklaringar till uttalet som finns i en del av litteraturen med bilder på munnar och enkla intonationskurvor är inte alltid enkla att förstå. Läraren behöver därför förklara språkljudens uttal i olika kon© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

15

Del I Fonologi och didaktik

texter och det svenska betoningsmönstret på ord- och frasnivå. Utifrån de tidigare nämnda enkätsvaren från verksamma sfi-lärare (Zetterholm, under bearbetning), där det framgick att många har liten kunskap om just uttalsundervisning, är risken stor att uttalet får mindre utrymme i undervisningen. Fokus för uttalsundervisningen bör vara att inläraren får ett förståeligt uttal som kan användas för kommunikation i olika språkliga sammanhang. För att nå dit behöver inläraren såväl vägledning som tid för övning.

Liknande litteratur för inlärning av det svenska uttalet som riktar sig till barn och ungdomar är emellertid svår att hitta. En bok som innehåller många specifika uttalsövningar, framför allt för barn som behöver lite extra träning i sin språkutveckling, är Tala ut och prata på av Juhlin (2009).

Bokens disposition Boken inleds med en kort introduktion och beskrivning av språkljud, språkmelodi och språklig variation såväl i svenska som i ett vidare perspektiv (kapitel 2). Vi förklarar även ett antal språkvetenskapliga termer och begrepp. Kapitel 3 tar upp uttalsvarianter och brytning och diskuterar uttal och hörförståelse i relation till styrdokument för grundoch gymnasieskola samt sfi. I kapitel 4 behandlas transfer från L1 till L2 i tal och skrift och relationen mellan talspråk och skriftspråk. Olika didaktiska implikationer tas upp i kapitel 5, medan generella svårigheter vid inlärning av svenska som andraspråk diskuteras i kapitel 6.

I del 2 återfinns så brytningsanalyser gjorda utifrån inspelningar av talare som representerar 13 olika modersmål som är vanligt förekommande i dagens sfi-klassrum. Språken presenteras i alfabetisk ordning.

Genom kontrastiva analyser av svenska och de olika modersmålen vill vi belysa det som kan ge upphov till svårigheter för inlärare av svenska som andraspråk. Här beskriver vi specifika svårigheter som är relaterade till kontrasten mellan svenska och respektive språk både på den segmentella (språkljuden) och den suprasegmentella (prosodiska) nivån. Vi tar dels upp mer generella uttalsdrag som kan härledas till ovanliga särdrag i svenskan, dels mer specifika svårigheter beroende på den typologiska relationen mellan talarens förstaspråk och svenska. Vi är medvetna om, och vill uppmärksamma lärare på, att det finns en stor individuell variation mellan inlärare. När vi talar om svårigheter menar vi här det som i uttalet kan leda till missförstånd i kommunikationen eller att uttalet inte uppfattas som enkelt att förstå.

16

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Olika perspektiv på uttal

Som grund för brytningsanalyserna ligger ett stort antal inspelningar av inlärare, företrädesvis deltagare i sfi-undervisning på olika nivåer. Modersmålen är valda utifrån officiella rapporter från Skolverket2, Statistiska Centralbyrån samt information hämtad från sfi-lärare i södra Sverige. Samtliga analyserade språk finns således representerade på sfi-utbildningar runt om i landet, även om det finns en variation vad gäller antal deltagare per modersmål på olika orter.

På studentlitteratur.se finns den här boken också i digital form, med direktlänkar till de webbplatser och webbsidor som det hänvisas till i texten. Följande symbol ( ) visar var i boken länkarna finns. Instruktioner för hur du kommer åt den digitala boken finns på omslagets insida.

2 www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/ utbildning-i-svenska-for-invandrare

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

17

ALBANSK A

Språkgemenskap Albanska är ett indoeuropeiskt språk och talas företrädesvis i den sydvästra delen av Balkanhalvön, närmare bestämt i republiken Albanien samt Kosovo, men också i omkringliggande länder som Makedonien, Serbien och Montenegro, d.v.s. länder som utgjorde det forna Jugoslavien.

Albanska är indelat i två större dialekter: gegiska som talas i den norra delen och toskiska som talas i den södra delen. Floden Shkumbin är en naturlig geografisk avdelare mellan de båda dialekterna. Talare av de båda dialekterna förstår varandra även om det finns skillnader mellan dialekterna. År 1972 etablerades den tosk-baserade standardalbanskan och därefter används enbart tosk i skriftspråket.

Språkstruktur Vokaler

Standardalbanskan, som är baserad på dialekten tosk, har sju vokaler: tre höga vokaler (främre rundad och orundad samt bakre rundad), tre mellanvokaler (främre och central orundad samt bakre rundad) och en låg vokal. Den gegiska dialekten har ytterligare fem distinktiva nasala vokaler, men gör också skillnad mellan lång och kort vokal. Tosk som talas längst ner i söder har distinktionen lång och kort vokal, medan tosk-varianten som talas i de norra delarna endast har korta vokaler.

Bortsett från de nasala vokalerna förekommer alla albanska vokaler även i svenskan. Svenskans /ʉ/ och /ø/ avviker mest från vokalerna i albanska. Det finns ingen motsvarighet till svenskans samverkan mellan vokallängd och vokalkvalitet i albanskan.

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

89

Albanska

Del II Brytningsanalys

Tabell över albanska vokaler. främre

medial

orundad

rundad

sluten

i (ĩ)

y (ỹ)

halvsluten

e (ẽ)

orundad

bakre

rundad

orundad

rundad u (ũ) o

ə

halvöppen

ɑ (ɑ̃)

öppen

Konsonanter

Den toskiska varianten av albanska har 29 konsonantfonem medan den ghegiska har 32. Överensstämmelsen med svenskans konsonantfonem är relativt stor. Notera dock att albanskan har affrikator: /ʦ ʧ/. Affrikatan /ʧ/ liknar [tɕ] som förekommer som en variant av /ɕ/ stavelseinitialt i några svenska dialekter, t.ex. i finlandssvenskan. Svenskans /ɧ/-ljud har ingen motsvarighet i albanskan och tonlösa klusiler är oaspirerade i albanskan. Det finns två fonem i albanskan som påminner något om de olika varianterna av /r/ i svenskan, varav det ena liknar uttalet av /r/-fonemet i engelska: approximanten [ɻ ]. Det finns också två fonem i albanskan som påminner om svenskans /l/-fonem, där uttalet av det ena liknar ”the dark l” i engelskan: [ɫ].

Tabell över albanska konsonanter. bilabial klusiler nasaler

p

labio­ dental

dental/alveolar /postalveolar

palatal

velar

b

td

c

k

m

n

lateraler affrikator halvvokaler

90

ɡ

ɲ

r, ɾ

R-ljud frikativor

ɟ

glottal

f

v

θð

s z ʃ ʒ

h

l

ʟ ʦ ʣ ʧ ʤ j

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Prosodi

Betoningens placering är i likhet med svenskan rörlig och det finns minimala par där betydelsen skiljer sig mellan två ord genom betoningens placering: ˈbari ’gräset’ och baˈri ’(fåra-)herdar’. I de flesta fall ligger betoningen på näst sista stavelsen. Någon motsvarighet till svenskans ordaccenter finns inte i albanskan.

Fonotax och andra språkspecifika särdrag

En stavelse i albanska får inledas och avslutas med ingen eller maximalt två konsonanter, vilket då kan beskrivas som C(0-2)V C(0-2). Det innebär att albanskan har en något enklare stavelsestruktur än vad svenskan har.

Brytningsanalys: albanska Vokaler

Vad gäller vokaler förekommer avvikelse i uttalet hos L2-talare av svenska med albanska som L1 endast i fråga om den svenska vokalen /ʉ/, som uttalas som [u]: svenskans gul och jul blir *[ɡuːl] och *[ juːl]. Andra vokaliska uttalsdrag är bundna till konsonantkontexten och behandlas därför nedan.

Konsonanter

Ett framträdande drag är uttalet av /r/-fonemet. Även om det finns många allofoner i svenskan som också överlappar med /r/-allofoner i albanskan, så används dessa på annat sätt än förväntat i svenskan. Hos dessa inlärare blir det i flera fall ett ovanligt starkt uttal i slutet av en stavelse eller ett ord, när ljudet snarare bör uttalas med en svagare form av /r/, som t.ex. med ett vokalliknande eller approximantiskt uttal som i ordet talar [tʰɑːlaɹ].

Tonlösa initiala klusiler är aspirerade i svenskan, framför allt när stavelsen är betonad. Aspirationen saknas ofta i inlärarens uttal och ord som tall blir *[talː].

Ett annat framträdande drag är avtoningen av stavelsefinala konsonanter – utljudsskärpning – som återfinns framför allt hos frikativor och tonande klusiler. Här resulterar uttalet av orden golv i *[ɡɔlv̥ ] och ägg i *[ɛɡ̊ ʰː].

De svenska frikativorna /ɕ/ och /ɧ/ ersätts med /ʃ/ som finns i albanskan. © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

91

Albanska

Albanska

Del II Brytningsanalys

Prosodi

Betoningens placering skiljer sig ofta från ett standardsvenskt uttal.

I många fall hamnar betoningen på näst sista stavelsen, där den hör hemma i albanskan. Detta leder till uttalsavvikelser i enkla och sammansatta ord, t.ex. ˈläraren som blir *läˈraren, ˈarbetar som blir *arˈbetar och ˈgrönˌsaker som blir *grönˈsaker. Även framhävning av specifika ord i fasta fraser berörs och blir felaktiga: hade ˈpå sig blir *hade på ˈsig, ˌvackert ˈväder blir *ˈvackert ˌväder och ˌvid ˈjul blir *ˈvid ˌjul.

Kvantitetsskillnader såsom de förekommer i svenskan blir otydliga.

Detta leder till att skillnader i uttalet mellan å ena sidan busar, lös, väg och vila och å andra sidan bussar, löss, vägg och villa faller bort. Talarna föredrar oftare uttalet med lång vokal i den betonade stavelsen.

Kontrasten mellan betonade och obetonade stavelser är i största allmänhet inte så tydlig som förväntas i svenskan. Antagligen beror detta på att alla stavelser – oavsett betonade eller obetonade i svenska – uttalas med ungefär samma längd och styrka, trots att betonade stavelser i svenska bör vara tydligt längre och starkare än obetonade stavelser.

Andra intressanta iakttagelser

Det finns också några karaktärsdrag i svenskt L2-uttal av talare med albanskt L1 som berör egenskaper som är mer komplexa och hör ihop med fonologiska egenskaper på flera olika nivåer. Till exempel förekommer det en mycket stark nasalisering av vokaler tillsammans med reduktion av efterföljande nasala konsonanter, så att man kan resulterar i *[mãː kãː] och glänste blir *[ɡlɛ̃stə].

Det finns även andra förekomster av assimilationer som kan leda till missförstånd. Ett exempel på detta är en ovanligt stark progressiv avtoning av /v/ – som då liknar [f ] – i ord som kvällen och två.

Svenskans /ŋ/ i många uttalas som *[mɔŋɡa], d.v.s. en klusil [ɡ] skjuts in efter nasalen.

Kvalitetsskillnader för vokaler förekommer i svenskan i samband med kvantitetsskillnader. Denna företeelse är mest framträdande för /a/, där den korta vokalen uttalas som [a] och den långa som [ɑː]. Albanska talare föredrar dock vokalkvaliteten [a] även vid lång vokal och ordet vas uttalas då som *[vaːs].

92

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Rekommendationer för ett mera lättförståeligt uttal I jämförelse med många andra L2-talare av svenska är det generellt sett inte några större problem för svenska lyssnare att förstå talare med albanska som modersmål. De största avvikelserna i uttalet härrör från en mera komplex samverkan mellan olika uttalsegenskaper och är inte orsakad av förekomst eller icke-förekomst av enskilda fonem eller prosodiska drag.

Betoningsplacering på fel stavelse är en avvikelse som har stor inverkan på förståeligheten, eftersom den kan resultera i att ett ord får en annan betydelse eller att lyssnarens uppmärksamhet leds åt fel håll. Även när vokallängden – och därmed även konsonantlängden – blir fel kan det vara svårt för lyssnaren att koppla till rätt ord, framförallt om det finns ett annat ord med den motsatta vokallängden (jämför väg–vägg).

Läs och lyssna på albanska Albanska på Skolverkets webbsida Tema Modersmål: http://modersmal.skolverket.se/albanska/ Radiostationer som sänder på albanska: www.radio.se/sprak/Albanska

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

93

Albanska

Albanska

ARABISK A Arabiska

Språkgemenskap Arabiska tillhör den semitiska språkfamiljen. Det talas i många länder i Mellanöstern och i de norra delarna av Afrika. I skriftspråket samt vid högtidliga tillfällen liksom i media används klassisk arabiska eller modern standardarabiska. Barnen lär sig standardarabiska i skolan men talar sin dialekt i vardagslivet. I de arabiska varianterna som talas i olika länder finns skillnader vad gäller såväl fonemuppsättning som prosodi, liksom vad gäller ord och uttryck. Klassisk arabiska har endast tre vokaler, /i, u, a/, men närmare ett 30-tal konsonantfonem. I den här studien har inspelningar av talare med irakisk arabiska använts och därför är det denna variant som ligger till grund för analyserna.

Språkstruktur Vokaler

Förutom de tre vokalerna /i u a/ som finns i klassisk arabiska i en kort och en lång variant har irakisk arabiska ytterligare två långa vokaler, nämligen [eː] och [oː] samt [o] som en kort variant. Det gör att dialekten anses ha nio vokaler totalt.

Tabell över arabiska vokaler enligt klassisk arabiska. främre orundad sluten

i

öppen

a

bakre rundad

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

orundad

rundad u

95

Elisabeth Zetterholm är docent i fonetik och verksam vid Institutionen för språk­ didaktik, Stockholms universitet.

Mechtild Tronnier är fil.dr i fonetik och verksam vid Språk­ och litteraturcentrum, Lunds universitet. I sin forskning har de särskilt intresserat sig för uttal och uttals­ undervisning i svenska som andraspråk.

Perspektiv på svenskt uttal FONOLOGI, BRYTNING OCH DIDAKTIK Att lära sig uttalet i ett nytt språk är för många ett mödosamt arbete. Det gäller att kunna urskilja och producera allt ifrån ljud­ segment till enskilda ord och prosodiska element, att få grepp om olika uttalsvarianter och förstå relationen mellan uttal och stavning. För att nå bästa tänkbara resultat för sina individuella uttalsmål behöver inläraren ofta professionell handledning och explicit undervisning.

Perspektiv på svenskt uttal är en handbok som ger lärare råd och vägledning i uttalsundervisningen. I den första delen beskriver författarna svenskans fonetik och fonologi utifrån ett andraspråksperspektiv med fokus på uttal och uttalsunder­ visning. I den andra delen samlas fonologiska beskrivningar av 13 olika modersmål jämte brytningsanalyser, som belyser de olika fenomen som påverkar inlärarens uttal i svenska.

Boken vänder sig främst till lärarstudenter och verksamma lärare inom sfi och svenska som andraspråk.

Art.nr 35760

studentlitteratur.se