9789127118393 by Smakprov Media AB

FOTO: MATS BÄCKER

Om När Orfeus vände sig om: ”Den talar om de allra viktigaste frågorna. Det är en bok som gör mig egendomligt upprymd: just så här komplex och rik är en människa.” Karin Johannisson i NoK Direkt ”Beck-Friis bygger på en imponerande belästhet, egen neuroendokrinologisk forskning och lång praktik. Den har sin speciella charm genom att samtidigt vara personlig och strikt vetenskaplig.” Jan-Otto Ottosson i Läkartidningen

OMSLAGSBILD: Nina Bondeson OMSLAG: Cina Stegfors

Den nakna skammen omslag.indd 1

Boken ger en initierad och kunskapsrik läsning om skammens natur och uppkomst, liksom dess biologiska och psykiska utveckling. Den visar tydligt på två vägar som skammen kan ta – till skamlös omnipotens eller livsbejakande skamfrihet. Men också hur modet att möta skammen kan förlösa det sanna självet och frigöra förmågan att öppna sig mot omvärlden. I utforskandet av orsakerna till folksjukdomen depression är Den nakna skammen ett fängslande bidrag – förankrad i aktuell forskning och med exempel från både patientberättelser och fascinerande konstnärsöden: Erik Johan Stagnelius, Ernst Josephson, Esaias Tegnér med ﬂera. Boken riktar sig såväl till professionen som till alla med intresse för sambandet mellan skam och depression.

DEN NAKNA SKAMMEN

Johan Beck-Friis är med.dr och docent i psykiatri med lång erfarenhet av såväl medicinsk som psykoterapeutisk hjälp till deprimerade personer. Han disputerade på en avhandling om melatoninets roll vid depressiva tillstånd och har publicerat en mängd vetenskapliga artiklar. Han är medlem i Svenska psykoanalytiska föreningen och har varit privatpraktiserande psykoanalytiker. På Natur & Kultur har han tidigare publicerat När Orfeus vände sig om. En bok om depression som förlorad självaktning.

I Den nakna skammen belyser psykiatern och psykoanalytikern Johan Beck-Friis skammens komplicerade väsen. Huvudfokus är det ofta förbisedda sambandet mellan depression och svåra skamkänslor. I botten av depressionen ﬁnns inte sällan ett komplex av skuld- och skamkänslor låsta till varandra.

JOHAN BECK-FRIIS

Naken skam är den öppna skam som vi kan känna in på bara kroppen. När vi orkar bära den lär den oss vad hänsyn, respekt och ömsesidighet är. Skam som vi inte står ut med kan däremot göra oss skamlösa och destruktiva – eller deprimerade.

JOHAN BECK-FRIIS

DEN NAKNA SKAMMEN

”Arma gubbe, varför spela? Kan det smärtorna fördela?” Med detta respektlösa tillrop från en liten pojke knäcks plötsligt självaktningen hos Näcken i Erik Johan Stagnelius dikt med samma namn. Han – den gamle och sårbare – tystnar och hörs aldrig mer: ”Gigan tystnar. Aldrig Näcken spelar mer i silverbäcken.” Näcken påminner om Stagnelius eget liv. När Näckens konstnärliga existens ifrågasätts innebär det en skamfylld och allvarlig narcissistisk kränkning. Det är skammen som får honom att dra sig undan och gömma sig, kanske ta sitt liv… På så vis blir dikten en ingång till att förstå sambandet mellan sårad självkänsla, skam och depression. Ett samband som författaren funnit inte bara hos Stagnelius, utan även hos många deprimerade patienter. På omslagsbilden av Nina Bondeson är Näckens ﬁol blå: ”Jag tolkar det så att den blå ﬁolen står för det anemiska, blodfattiga och impotenta i Näckens kraft efter det att han hånats av den lille pojken. Det blå är depressionens färg.” Johan Beck-Friis

GRUND FÖR DEPRESSION ELLER VÄG TILL ÖMSESIDIGHET 09-09-28 09.55.57

92901_Den nakna_ORI.indd 6

09-09-17 14.19.08

Innehåll Förord 11 Introduktion – Näcken tystnar 17 Erik Johan Stagnelius 17 Näcken 26 Ernst Josephson 28 Det sanna och det falska självet 30

I DEN NAKNA SKAMMEN 1. Skammens natur och avgränsning 35 Skam, skamlöshet och skamfrihet 35 Den nakna skammen 37 Skammens dubbla förankring 42 Skam, smärta och utanförskap 44 Skam och skuld 48 Skam och avund och girighet 50 Skam och smaklöshet 53 Hämmande skam och kreativ skam 54

92901_Den nakna_ORI.indd 7

09-09-17 14.19.08

2. Skammens födelse 59 Skammens fysiska och biologiska grund 59 Skammens psykologiska och sociala grund 65 Francis J Broucek 67 Skam och narcissism 69 Införlivanden. Skuld och skam, överjag och jagideal 71 Från nakenhet till trygg öppenhet 73 Skam och de erogena zonerna 78

II SKAM OCH DEPRESSION 3. Skam som depressionens dolda moder 85 Depression som förlorad självaktning 88 Esaias Tegnér 91 Skam och narcissistisk sårbarhet 95 Skam och omnipotens 97 Skam och stolthet 100 Anestesia dolorosa 101 Depressionens inre arkitektur 104

4. Olika aspekter på skam och depression 114 Skam och utmattningsdepression 114 Skam och bipolär sjukdom 117 Skam, alkoholism och depression 124 Genusaspekter på skam och depression 126 Sammanfattande reflektioner 129

92901_Den nakna_ORI.indd 8

09-09-17 14.19.08

Varför depression? 130 Två konstnärers livsöden: Martinson och Tjajkovskij 133

III NÄR SKAM FÖRLÖSES OCH FÖRLÖSER 5. Skamförmåga och skamfrihet 139 Skam och psykoanalys 145 Skam och mediciner 154 Näcken som den utstötte 155

Efterord 165 Noter 167 Litteratur 180 Register 189

92901_Den nakna_ORI.indd 9

09-09-17 14.19.08

92901_Den nakna_ORI.indd 10

09-09-17 14.19.08

Förord

Under senare år har det skrivits och talats alltmer om skam och skamreaktioner, och det har givits ut flera nya böcker i ämnet, både som skön- och som facklitteratur.1 Detta växande intresse för frågor kring skamtyngdhet, skamlöshet och tillhörande moraliska frågeställningar är positivt med tanke på den undanskymda plats som skammen så länge haft i olika sammanhang. Den har till stor del varit osynlig och undanskuffad. Säkerligen av flera skäl, men troligtvis mycket beroende på dess specifika karaktär. Det ligger i skammens natur att vi vill gömma oss för den, samtidigt som det är svårt för oss att undgå den. Så vad motiverar ytterligare en bok om skam? Jo, ämnet är viktigt och stort och det finns fortfarande mycket att säga! Ämnet inbjuder till en analys ur flera aspekter, där framställningen av en teori inte utesluter riktigheten i eller behovet av ytterligare framställningar. Min egen nyfikenhet på skammen härrör huvudsakligen från mitt arbete som psykiater och psykoanalytiker med ett särskilt intresse för depressioner och depressionssjukdomar. Min erfarenhet är att skammen spelar en betydligt viktigare roll i uppkomsten – och även utvecklingen – av en depression 11

92901_Den nakna_ORI.indd 11

09-09-17 14.19.09

än vad jag tidigare varit medveten om. Det har därför blivit en viktig fråga för mig att söka fördjupa min förståelse av sambandet mellan skam och depression. Detta samband handlar inte bara om att man skäms för att vara deprimerad, utan mycket talar för att skammen också tycks vara något av ett nav i depressionens inre dynamik. Under arbetet med boken har jag även blivit medveten om vad som skulle kunna vara skammens djupaste mening och syfte, nämligen den att vara en medfödd, biologisk länk till vår förmåga att känna empati med andra. Eller uttryckt på annat sätt: en medfödd förmåga som är nödvändig för att nå ömsesidighet med vår omgivning. På så sätt har jag förstått att skam kan utvecklas i åtminstone två riktningar: den kan gömmas och låsas in, i till exempel en depression, eller den kan möjliggöra en ömsesidighet med vår omvärld. Det är i första hand om dessa två vägar som denna bok kommer att handla. Liksom i min förra bok När Orfeus vände sig om2 , så använder jag också denna gång dikter, berättelser och myter för att illustrera det jag önskar säga. Erfarenheten har lärt mig hur rika på djup mänsklig kunskap dessa källor är. Mer än att vara en spegel av verkligheten, ger de oss läsare möjligheten till en rättvänd bild av denna genom att vara skrivna inifrån författarnas egna upplevelser. Som sådana är de mångfasetterade och konfliktfyllda, öppna för tolkningar av olika läsarter, just såsom livet är. Poeterna och diktarna vet ofta ur kraften av sin kreativitet och de egna djupen vad vi andra endast anar.3 På så sätt kan dessa berättelser många gånger ge oss en säkrare vägledning när vi vill närma oss svåra och komplicerade upplevelser och sinnestillstånd, som till exempel skam och skuld. Detta är 12

92901_Den nakna_ORI.indd 12

09-09-17 14.19.09

bakgrunden till att de finns med i boken bredvid de olika patientvinjetterna, som i sin tur är där för att förankra budskapet i den kliniska vardagen och verkligheten. Dessa vinjetter har dock samtidigt anpassats, så att de inte kan röja någons identitet. Jag låter Erik Johan Stagnelius berömda dikt »Näcken« vara bokens utgångspunkt. För mig är det så tydligt en skamreaktion som Näcken visar oss när han i dikten kränks av en liten pojkes ifrågasättande. En skamreaktion som jag uppfattar får ödesdigra följder genom den tystnad som följer. Dikten har länge varit en idékälla för mig i mitt arbete att förstå hur en depressiv tystnad kan uppstå: en kedja av känsloreaktioner som i slutändan blir en djup depression. Det är en myt att myter inte kan ge oss sanningar. Sanningen är snarare den att det kan finnas flera sanningar om den verklighet vi söker att förstå, och att vi alltid är hänvisade till att göra tolkningar av det vi ser och vill förstå. Myter är berättelser som inbjuder till flera tolkningsmöjligheter, något vi behöver och hjälper oss när vi försöker närma oss företeelser med komplexa sammanhang. En myt kan aldrig tolkas bokstavligt. Mytens sanning är den tolkning som ur det redan kända öppnar för något nytt, som kan bredda och fördjupa vårt medvetande. Men det finns ändå en viktig skillnad mellan myt och verklighet, liksom mellan dikt och verklighet. Vi kan ha fel i vår verklighetsbedömning. Därför måste sanningar så långt det är möjligt också kunna prövas. Det är viktigt att slå fast att de tankar jag för fram i boken om en möjlig länk mellan skam och depression, är en tolkning och en arbetshypotes från min sida. Jag visar fram möjliga teoretiska 13

92901_Den nakna_ORI.indd 13

09-09-17 14.19.09

samband kring iakttagelser jag gjort i min egen kliniska verksamhet, om bland annat skammens och skuldens låsning till varandra. Det är tankegångar som jag tog upp redan i boken om Orfeus, och som jag nu velat fördjupa. Men fortsatta studier, liksom en dialog i ömsesidigt utbyte, måste ta vid. Även om min tolkning skulle visa sig stämma för en del deprimerade, behöver den inte göra det för andra. Mitt arbete ska ses som en länk i en lång kedja av en pågående utforskning av depressionens komplicerade väsen, till vilken jag hoppas kunna ge ett bidrag men där inga »evidensbaserade« resultat ännu går att hämta. Läsaren av denna bok uppmanas därför till fortsatt eget kritiskt tänkande. Om jag lyckats inspirera till ett sådant tänkande och öppnat upp för en fortsatt dialog, har jag nått det egentliga målet med mitt arbete. Om jag dessutom lyckas leda läsaren in på nya, ännu inte kända, spår har jag nått längre än min ursprungliga förhoppning. * Också denna gång är det många personer som på olika sätt och alla med stor generositet har hjälpt mig att få denna bok färdig, och som jag nu vill tacka. Mitt första tack går till Iréne Matthis och Else-Britt Kjellqvist, båda pionjärer i svensk skamforskning, till Iréne för att hon stödde mig att närmare studera skammen och till Else-Britt för givande diskussioner och samarbete. Förre förlagsredaktören Christian Nilsson var den som sjösatte min bok om Orfeus, och som nu på ett engagerat sätt hjälpte mig att komma igång med det nya projektet. Robert J Rössel har generöst delat med sig av sin stora kunnighet inom ämnesområdet. Studiegruppen 14

92901_Den nakna_ORI.indd 14

09-09-17 14.19.09

om melankoli vid de psykoanalytiska föreningarna har varit ett viktigt forum: Göran Borg, Alice Breuer, Lisbeth Klawitter, Tord Nystedt, Eve Suurvee-Råstrand och Sara Wasersztrum. I denna grupp har även Sonja Härdelin och Staffan Lang deltagit, som båda därutöver enskilt har givit mig viktiga synpunkter och kreativa idéer kring innehållet i boken. Granskande och stödjande hjälp har jag vid skilda tillfällen också fått från kollegorna Hans Karlsson, Sven Lagerlöf, Eva Rosmark Calltorp och Christer Sjödin. Från lekmannahåll har Beatrice och Göran Alm, liksom Katja Scheel givit mig värdefulla och kloka synpunkter. Studenterna på Psykoterapeutprogrammet psykodynamisk inriktning vid Umeå universitet gav mig ett betydelsefullt gensvar vid ett besök där. Mitt tack går också till de analysander som välvilligt ställt upp och kommit för särskild intervju. Min tacksamhet gäller slutligen medarbetarna på Natur & Kultur: Lena Forssén för hennes stöd och tålamod och Jessica Rydén, som på ett lyhört och skickligt sätt svarat för den slutliga redigeringen. Från Bertil Wennborgs stiftelse har jag erhållit värdefullt ekonomiskt bidrag. Mitt tack till er alla är uppriktigt och mycket hjärtligt.

Stockholm i juni 2009 Johan Beck-Friis

92901_Den nakna_ORI.indd 15

09-09-17 14.19.09

92901_Den nakna_ORI.indd 16

09-09-17 14.19.09

Introduktion – Näcken tystnar

Erik Johan Stagnelius »Arma gubbe, varför spela? Kan det smärtorna fördela?« Med detta respektlösa tillrop av en liten pojke knäcks plötsligt självkänslan och självaktningen hos Näcken. Han – den gamle och sårbare – tystnar och hörs aldrig mer: »Gigan tystnar. Aldrig Näcken spelar mer i silverbäcken«. Hur är detta möjligt? Vem är det som är så känslig? Det finns en närhet mellan sårad självkänsla, skam och depression som enligt min mening så tydligt framgår i Erik Johan Stagnelius (1793–1823) diktning. Om någon, så visste Stagnelius av egen erfarenhet vad dessa känslor står för. I sin berömda dikt »Näcken« beskriver han skörheten i självkänslan hos detta vattenväsen, som bär drag av både människa och naturväsen och som äger en magisk förmåga att genom fiolspel kunna locka till sig och trollbinda omgivningen.

92901_Den nakna_ORI.indd 17

09-09-17 14.19.09

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa, Och den bladbekrönta Näcken Gigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilar I violens ånga vilar, Klangen hör från källans vatten, Ropar i den stilla natten: »Arma Gubbe! varför spela? Kan det smärtorna fördela? Fritt du skog och mark må liva, Skall Guds barn dock aldrig bliva! Paradisets månskensnätter, Edens blomsterkrönta slätter, Ljusets Änglar i det höga – Aldrig skådar dem ditt öga.« Tårar Gubbens anlet skölja, Ned han dyker i sin bölja. Gigan tystnar. Aldrig Näcken Spelar mer i silverbäcken. Visst är det en trolig beskrivning av hur en depression uppstår som Stagnelius här ger oss? Näcken påminner om diktaren själv. När hans konstnärliga existens ifrågasätts innebär det en skamfylld och allvarlig narcissistisk kränkning. Och när han på grund av denna kränkning tystnar och tystnar definitivt ligger det nära till hands att tolka detta som ett 18

92901_Den nakna_ORI.indd 18

09-09-17 14.19.09

uttryck för djup depression, där skammen är den bärande känslan. Det är skammen som får Näcken att dra sig undan och gömma sig, kanske ta sitt liv. Vad är det som får mig att tolka dikten på detta sätt? Man skulle kunna tänka sig en annan tolkning, nämligen den att Näcken genom pojkens anmärkning vaknar upp ur en drömtillvaro och sedan med sin tystnad visar att han anpassat sig till verkligheten. Då gjorde pojken egentligen gubben en tjänst som bröt illusionen om det fullkomliga som han fastnat i. Näckens tystnad skulle då kunna vara ett uttryck för en insikt om nödvändigheten i att sluta drömma falska drömmar. Jag vill dock inleda boken med att utveckla mina tankar kring min första tolkning, som jag menar tydligare än den andra lyfter fram och tar hänsyn till den narcissistiska skörhet som måste ligga bakom tystnandet. Men kanske är det också så att dessa båda tolkningar inte behöver utesluta varandra. För pilten kan även ses som Näckens eget inre samvetsöga, det inre ögat som vi självkritiskt avslöjar oss själva genom, och som är den inre instans inför vilken vi egentligen skäms. * Stagnelius tillhör utan tvekan vårt lands största författare. Han har inspirerat och påverkat generationer av kollegor och andra läsare efter sig. Hans »Vän! I förödelsens stund« är en av de mest omtyckta svenska dikterna4och ofta citerad genom de berömda slutraderna: »Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud.« Av många räknas Stagnelius som en av de största diktarna i Europa. Hans känsla för 19

92901_Den nakna_ORI.indd 19

09-09-17 14.19.09

språkets valörer och dess rytmik, liksom språkhantering, var genialt utvecklad. Hans beläsenhet var stor, liksom bredden i hans produktion. De djupa kunskaperna i filosofi och religion och hans egna erfarenheter i själens mystik, förebådade mycket av psykoanalysens upptäckter. Jag tänker då exempelvis på innebörden i det vi kallar narcissism. Stagnelius levde i den romantiska tidsåldern. Hans filosofi var grundad i den romantiska världsåskådningen. I denna ingick föreställningen om en helhet mellan människan och naturen, det jordiska livet som en del i denna helhet, liksom existensen av något bortomjordiskt som ständigt påverkar oss: andens och de höga idealens kraft, det vi strävar emot men här på jorden bara kan ana existensen av. Den biografiska och litteraturvetenskapliga forskningen kring Stagnelius är stor. Ändå tillhör han de svenska författare vars uppväxt och personliga värld är minst dokumenterad. Det finns därför ingen entydig bild av honom. Enligt några samtida beskrivningar var han en särling. Det finns få avbildningar av honom, men en profilbild visar att han hade ett stort huvud av en märklig form med en brant och påtagligt hög panna, en toppad hjässa, en liten, utmejslad uppnäsa och ett nedåtsluttande, liksom avhugget, bakhuvud. Även om det i dag finns osäkerhet i denna bilds äkthet har Stagnelius beskrivits som ful, vilket redan tidigt måste ha påverkat hans självkänsla och uppträdande. Det är omvittnat att han tidigt kom att allvarligt missköta sitt yttre och sin hygien. Han var skitig och luktade illa. Med dagens ord skulle man säga att han var något av en »kuf«, eller »ett bergatroll« för att citera litteraturhistorikern K Arne Blom5. 20

92901_Den nakna_ORI.indd 20

09-09-17 14.19.10

Med.dr Carl Lindgren har i Läkartidningen (2007) framfört hypotesen att Stagnelius kan ha levt med en ärftlig utvecklingsstörning – Noonans syndrom – som bland annat medför hjärtfel, skolios, speciella ansiktsdrag och kortvuxenhet, vid sidan av psykiska besvär och brist på social kompetens. Hypotesen är att Stagnelius tillsammans med två bröder ärvt detta ärftliga tillstånd från sin mor. Vad som emellertid inte stämmer in med syndromet på Erik Johan är hans stora språkbegåvning och hans litterära kreativitet. Stagnelius växte upp i Gärdslösa församling på Öland, där hans far var kyrkoherde och senare prost för att till sist utnämnas till biskop i Kalmar. Erik Johan var då 14 år. Fadern sägs ha lidit av en patologisk snålhet – inte bara vad gällde pengar och ägodelar – utan också rörande känslomässig kontakt med omgivningen. Detta gjorde honom avvisande och likgiltig inför andras känslor6 (Hägg, 2007, s 60), något som säkerligen även omfattade de egna barnen, sammanlagt sex stycken, varav Erik Johan var näst yngst (Ullén, 2003, s 31). Någon värme i kontakten med pappan torde inte ha funnits, och inte heller med mamman som han i sitt skrivande aldrig nämnde ens vid namn (Hägg, 2007, s 61). På både faderns och moderns sida hade han prästpåbrå i flera generationer. Hans egen religiositet var därmed grundmurad redan från barnsben och kom att prägla hans livssyn, liksom hans diktning. Som tydligt framgår i många av hans dikter var han samtidigt en lidelsefull person med starka erotiska behov och begär. På grund av sitt utseende och ovårdade yttre hade han dock ingen framgång hos kvinnor, utan fick söka sin »kärlek« hos prostituerade. Så 21

92901_Den nakna_ORI.indd 21

09-09-17 14.19.10

blev det när han vid 22 års ålder – efter studier först i Lund och sedan i Uppsala – flyttade till Stockholm där han levde sina sista år fram till sin död 1823, 29 år gammal. Under denna tid missbrukade han förutom alkohol, som han gjort i många år, också opium. Hans olyckliga och obesvarade kärlek till en ung kvinna är beskriven i ett antal dikter som han tillägnade sin »musa« Amanda. Hans frustration över denna olyckliga kärlek, tillsammans med hans redan introspektiva läggning, gjorde honom alltmer världsfrånvänd. Han riktade sin längtan inåt med ett starkt intresse för drömmar och den inre världen. Hans frustration över bristande kärleksframgångar i den yttre världen kompenserades på det sättet av hans rika inre liv med drömmar om bortomjordiska framgångar. Han sökte och fann också under långa tider meningen med sitt liv i kärleken till Gud och Kristus. Samtidigt stod mot denna kärlek till det gudomliga det starka kroppsliga begäret och hans fysiska längtan till en kvinna. Han sökte föreningen mellan dessa världar men nådde den endast i drömmen, aldrig i verkligheten. Hur talande är därför inte slutstroferna i dikten »Endymion«: Herden sover i ro: elysiskt glimma I hans krusiga hår Gudinnans tårar. På hans blomstrande läppar Brinner dess himmelska kyss. Tystna, suckande vind i trädens kronor! Rosenkransade Brud, på saffransbädden Unna herden att ostörd Drömma sin himmelska dröm. 22

92901_Den nakna_ORI.indd 22

09-09-17 14.19.10

När han vaknar en gång, vad ryslig tomhet Skall hans lågande själ ej kring sig finna! Blott i drömmar Olympen Stiger till dödliga ned. Det finns hos Stagnelius en spänning, en ambivalens, en konflikt mellan den rika inre världen med dess drömmar om höga ideal, evighet, lycka och framgång å ena sidan, och den yttre bistra verkligheten å andra sidan. Denna spänning förstärktes, som nämnts, av hans starka förankring i den andliga världen och hos Gud. I dikterna uttrycker han plågan av sina kroppsliga och jordiska begär som ständigt hemsökte honom. Livet och vilan hos Gud blev för honom den stora befrielsen från dessa begär. Det gav honom lycka och glädje, liksom en existentiell legitimitet. Men det var en legitimitet med förbehåll. För det är uppenbart att Stagnelius i sina himmelska drömmar också vävde in sina jordiska begär. Den himmelska kärleken sexualiserades, det vill säga laddades av sexuella begär. Begären utsläcktes inte utan förstärktes och antog en kvalitet av allsmäktighet. Han lockades med i drömmarna till ouppnåeliga höjder, där den sexuella vällusten drev honom närmast till besatthet. Det var denna besatthet och eufori som styrde honom allt längre in i de odödligas idévärld, och därmed drev honom ytterligare in i utanförskapet. Det är därför den mytologiska gestalten Näcken så väl stämmer in på honom själv, liksom Narcissus. I den välkända dikten om Narcissus skriver han: Ve den vars själ sin egen gudom känner Och idealets verklighet begär! För honom jorden inga rosor bär. 23

92901_Den nakna_ORI.indd 23

09-09-17 14.19.10

Stagnelius visste av egen erfarenhet att höga, omnipotenta, orealistiska ideal står i vägen för jordisk lycka. Konflikten för honom var om och hur ideal och verklighet kan förenas. »Tvenne lagar styra människolivet. Makten att begära är den första. Tvånget att försaka är den andra« skriver han i dikten »Suckarnes Mystèr«. * Skammen står, som vi konstaterat, nära narcissismen. Denna befinner sig i sin tur också i ett kraftfält mellan omgivningen och det vi kallar självet (inklusive upplevelsen av oss själva) (Sigrell, 1994, s 162–167). Narcissistiska sår uppstår ur och ger upphov till avbrott i ömsesidigheten. Det sistnämnda leder till en osund form av narcissism som kan visa sig i känslor av kränkthet, ilska, avståndstagande, förakt et cetera – men framför allt i omnipotens eller allsmäktighet.7 Stagnelius torde på grund av sina yttre tillkortakommanden ha kämpat för sin självkänsla redan från det att han var liten. Även om det i skildringarna av honom inte klart uttalas att han led av återkommande depressioner, ligger det ändå nära till hands att tolka att så kunde ha varit fallet. I flera dikter – förutom den om Näcken – går det lätt att känna igen en återkommande depressiv läggning som i till exempel »Vän! I förödelsens stund« och »Till förruttnelsen«, liksom i vissa av de sena dikterna till Amanda. Hur kan man tänka sig att Stagnelius återkommande depressioner såg ut? Jag tror att man kan förstå dem utifrån den påtagliga utsattheten han befann sig i vad gällde kampen för sin självkänsla, för sin värdighet och för meningen med sitt liv. Det utanförskap som hans yttre i kombination med 24

92901_Den nakna_ORI.indd 24

09-09-17 14.19.10

en emotionellt kylig barndom måste ha förorsakat honom, gjorde honom redan från början skör i kontakten med omgivningen. Det ligger nära till hands att tänka sig att han bar på en djup skamkänsla som främlingen, som den oönskade, den fule, den som inte kan älskas. Denna låga självkänsla kunde han framgångsrikt hålla i schack med sin kreativitet på språkets, diktandets och poesins område. Den rika inre värld, som han så genialt och vackert kunde förmedla i sina dikter, tjänade också syftet att hålla den djupa skammen och depressionen borta. * När jag läste »Näcken« första gången i gymnasiet kunde jag inte förstå den underliga vändningen i diktens berättelse. Först i vuxen ålder, med mina kunskaper om narcissism, har diktens innebörd klarnat för mig och framstår nu som en gripande skildring av narcissismens och skammens villkor. Det är glädje och stolthet som Stagnelius inledningsvis förmedlar: Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa, Och den bladbekrönta Näcken Gigan rör i silverbäcken. Men glädjen liksom stoltheten är skör. Den inre världen med Olympens närvaro i form av poetens gudomliga inspiration, ställs mot hans längtan efter jordisk lycka. Det är efter ömsesidighet med människorna som han längtar, inte med gudarna. Skörheten ligger i att den gudomliga 25

92901_Den nakna_ORI.indd 25

09-09-17 14.19.10

FOTO: MATS BÄCKER

OMSLAGSBILD: Nina Bondeson OMSLAG: Cina Stegfors

Den nakna skammen omslag.indd 1

DEN NAKNA SKAMMEN

JOHAN BECK-FRIIS

DEN NAKNA SKAMMEN

GRUND FÖR DEPRESSION ELLER VÄG TILL ÖMSESIDIGHET 09-09-28 09.55.57