Issuu on Google+

Hans M책rtensson

Tr채 ute

snickerier till hus och tr채dg책rd


Hans M책rtensson

Tr채 ute snickerier till hus och tr채dg책rd


Innehåll Inledning 4 Tankar om uterum 6

Sommaraltanen 7 Vresrosor och doftande kaprifol 8 Uteplatsen – husets sommarrum 9

Grindar, staket & plank 66

Sirliga portar, grindar och staket 68 Trädgårdsgrind med svängd överkant 73 Röda grinden, helt enkelt 76 Snickra en solgrind 80 Trädgårdshus 84

Hus med uterum 10

Man lånar en bit mark av naturen 10 Strandhuset 13 Nära havet vill jag bo 15 Det solgula huset 17 Lågt och naturnära 19 Ljus och transparens 21 Det enkla är svårast 23 Träprisat fritidshus 25 Villa Ståhl 27 Utsikt över strandängar och hav 28 Sommarhusets utedäck 31

Bygg ett litet växthus 84 Långsmalt trädgårdshus 88 Fem kvadrat 92 Utemöbler 96

Trädgårdsbord, stadigt och långsmalt 96 Snickra en trädbänk 100 Flytta ut köket till sommaren 102 Snickeri i köksträdgården 105

Arbetsbord i trädgården 108 Krukhylla 110 Trädgårdskompost 113

Att bygga till 32

Torpet blev permanenthus 32 Tillbyggt på längden 34 Diskret tillbyggnad 35

Portaler och broar 115

Byggnadsvård 36

Målning & underhåll 121

Vårda byggnaderna varsamt 36 Fiskeläge 40 Verandor och lusthus 42 Föredömlig renovering 43 Ny takkupa gav ljus och luft 46 Efterlängtad glasveranda 50 Används åter som permanenthus 54 Sommarverandan 55

Lyckas med målningen 121 Sköt om gamla trädgårdsmöbler 130

Lusthus 56

Register med ordförklaringar 150

Alla älskar lusthus 56 Lusticum 38 Trädgårdshuset av lövträ 60

Trädgårdsportaler 115 Trädgårdsbro 118

Trä i dag 132 Praktikan 136

Trästolpar för grindar, staket och plank 136 Utedäck/altan 144


→6←

kapitel


tank ar om uterum

Sommaraltanen En bit upp på ön ligger mitt sommarhus. Byggnaderna har jag snickrat själv under sju somrar. Den traditionella utformningen anpassades till öns äldre hus. Tänk vilka stora projekt man gav sig på i yngre dagar! Att bygga ett hus som man kan bo i är förmodligen det ultimata gör-det-självarbetet. Nu, när allt är färdigt, känns det tillfreds­stäl­lande på ett sär­skilt sätt. Två hus förbinds med ett vinklat trädäck i olika nivå­er, inspi­rerat av bryggor. Denna träaltan, som vänder sig mot solsektorn, har ett skyddan­ de norr­plank i ryg­gen. Efter tjugo år har däckets tjocka, tryck­im­preg­ nerade furubrä­dor i dimensionen 32 × 170 mm fått en färgton som är ­naturligt ljusgrå. Den obehandlade ytan torkar direkt efter regn. Däcket är byggt på ett system av upp­höjda plin­tar, syllar och reglar en bit över mark­y tan så att vinden kommer åt att venti­lera undertill. Vart femte år rengörs altangolvet med hög­trycksspruta och ett roterande special­ munstycke.

→7←


→1 2 ←

kapitel


hus med uterum

Strandhuset Långsträckt och grått ligger huset under berget. Det är byggt i samklang med hav och kala gra­nit­k lippor. Fasader och faltak är av obehandlat trä. Huset har samma färgtoner som stenarna och vrakvirket nere vid stran­ den, där Olle brukar hämta ved till täljstenskaminen. Olle Wåhl­ström är arkitekt och pen­sio­nerad professor. Under gott och väl fyrtiofem somrar har han byggt och underhållt sitt älska­de strandhus. Det har utökats på längden och förändrats lite efter hand. Nu är det tjugosex meter långt, med en varierande bredd av ungefär fyra meter. ”Vi köpte tomten för länge sedan, en bit berg och ett stenröse på öns ­lovartsida, där vin­den och havet ligger på. I motsats till denna placering finns öns äldre bostadshus på lä­sidan, väl skyd­dade, med små trädgårdar. Förmodligen ansågs vi som lite tokiga när vi valde plats och byggnadssätt. Men vi är så nöjda och trivs, det är ett bohuslänskt som­marhus som passar just för oss. Här är underbart att vara.”, säger Olle. I den solglittrande rännan utan­för passe­rar båtar och vita segel på rad. Utsikten är ständigt föränderlig. Husets alla fönster och burspråk fyller rummen med solljus. Plan­lösningen påminner om en lång tåg­kupé med olika avdelningar och små rum på rad – sovrum, kök, ateljé och glas­veranda. På lä­sidan komplet­ ­terar en rymlig gäststuga. Åt väster, mot havet och den oänd­liga utsik­ten, av­slutas huset med en inglasad altan.

Kök

sovr.

förråd gästrum

storstuga

sovr.

sovr.

sovr.

veranda

→13 ←

Huset, eller samlingen av hus, har två sidor – en som vänder sig mot utsikten i sydväst och det mäktiga havet, och en som bildar ett uterum i lä, med berget och gäststugan som skydd. Invid gäststugan finns ett förhöjt trädäck, tre trappsteg upp. Vinden blåser högt över tak och berg. Kring husen har Olles hust­ru Gisela arrangerat en ­naturlig trädgård, eller snarare hjälpt naturen en bit på väg. Som av en slump kantas övergången mellan berg och gräs av ut­valda vackra stenar, fetknopp, strandråg och trift. Mot solvarma granithällar klänger ran­kor av blom­mande kaprifol som strävar uppåt, mot ljuset. Åt havet till, på lovart­ sidan, ansluter buskage av slån. Vinden och Giselas häcksax har format dem på ett aero­dynamiskt vis.


→20←

kapitel


hus med uterum

→ 21←

En ö och fyra hus – ett kringbyggt sommarhus med gäststuga, bastu och ateljé. Trots en öppen placering känns byggna­derna diskre­ta och låga. Dimensionering och material är an­passade för platsen, en flack skär­ gårdsö. Interiört upplevs husen som mycket trans­parenta, med stora fönsterytor och panora­ma­utsikt mot havet. De grå tak- och fasadbrädorna är strukna med järnvitriol, en kemisk, vattenbaserad bets som för­ändrar träytan så att den blir ljusgrå. Denna färg harmonierar med granitbergen och himlens och havets blåton. De ljusa rummen av glas och den kringbyggda innergården är ett signum för arkitektens sätt att planera. Innergården är formad som ett stort uterum, kanske ett av som­marhusets mest användbara. Här finner man lä när västlig kuling står på utifrån havet; hus­taken är vinkla­de på ett sätt som gör att vinden blåser över byggnaderna. När jag ser mig om­k ring på den omslutande innergården, får jag en känsla av gamla, rofyllda gårdsbyggnader med väg­gar av solvarmt gråtimmer som aldrig målats. Här finns en koppling till arkitekten Anders Land­ströms inspiration från och upp­växt i norra Sverige. Trämaterial till utedäck och faltak är ut­valt med omsorg – sen­v uxen kärnfuru från Väster­botten. Väggar av granpanel. Även fön­ ster- och dörr­snick­erier är av tätvuxen kärnfuru, radialsågat, rakfibrigt virke med ståen­de års­ringar.

Ljus och transparens

På öns norrsida står en vacker ateljébyggnad. Fönsterluckor kan skjutas framför hörn­fön­st­ ren från två håll, dels för att däm­pa solljuset, dels som skydd under vinter­halvåret. Även här finns ett utedäck av trä. Från ateljé­huset har man sjöutsikt i frånljus, och dess helvita interiör känns mycket rofylld. Arkitekten ser sig tank­ fullt omkring i det ljusa rummet, ut över de glittriga vatten­ ytorna och säger: ”Tänk om man hade ett ­sådant arbetsrum …”

← Vid öns brygga möts jag av en sjöbod med vedeldad bastu, en gråbod med pulpettak. Den har en enkel och självklar form som på bohuslänska kallas halvtäcka. Från bastulaven, av mjukt rundade aspribbor, är siktlinjen vidsträckt genom högsmala fönsterglas.

Huset är byggt i vinkel med omslutande gäststuga och förråd. I öppningen mellan bygg­ na­derna kan en stor glasport skjutas för när det blåser. Breda trappor och trä­­däck for­mar uterum åt sydostligt morgonljus. Den vindskyddade innergården är ett atrium­rum, där man fin­ner sol och lä hela dagen.


→28←

hus med uterum

Utsikt över strandängar och hav Hus­grunden är hög, så trädäckets bjälklag bärs upp av ett system av stolpar, syllar och reglar som är fixerade mot grunden och gjutna betongplintar. Undertill finns ett förrådsutrymme för gräs­k lippare, skottkärra och trädgårdsredskap. Däcket ligger i morgonoch förmidags­sol. Åt norr skärmar ett högt ribbplank av mot vinden. De smala ribborna är klyvsågade av tryckimpregnerat virke. Allt trä är ­obehand­lat för att gråna efter hand.

Den gamla skolan på sydöstra Öland fungerar som kombinerad bostad och inspirerande ar­betsplats för en ung konst­hantverksfamilj. Form­ giveriet, som drivs av Haidi Björk och PG Olsson, är det samman­fat­tande namnet för verksam­heten. Husets framsida är sluten – ett stillsamt gårdsrum i lä med stora uppväxta träd. Här råder ett lantligt, harmoniskt lugn. Den mer privata baksidan öppnar sig mot öster i en vid vinkel mot strand­ängar och hav. Det är en storslagen utsikt mot det öländ­ska ljuset, som är så speciellt. Ut­ blicken finns där hela tiden genom stora fönsterytor. Husets om­byggnad från gammal skola till bostad och ar­betsplats görs efter hand i egen regi. Tidplanen är anpas­sad så att även andra viktiga saker i livet prioriteras, som familj, vänner och arbete. På baksidan finns ett nybyggt uterum, som är upphöjt till samma nivå som husets golv. Innanför det måttbeställda fönsterpartiet av isolerglas är ett nytt kök.


hus med uterum

→29←

Det smäckra räcket har bysmeden svetsat ihop av plattjärn och rundjärn efter PG:s ritningar. Räcket är rödmålat och har en avrundad över­ liggare av ek. Ytterligare ett räcke är planerat utefter långsidan. Övergången mellan gräsmatta och trädäck täcks med grå, hyvlad kalksten. PG köpte ett parti sten där breddmåttet är samma men längderna varierar. Man säger då att längderna är fallande.

Det fina, runda bordet har PG ritat och tillverkat själv. Smeden gjorde underredet och skivan består av tunna, kvistrena eklister. I mitten passar ett nedsänkt, svart keramikfat.

Trappan är bekväm, bred och sittvänlig och fungerar samtidigt som en trevlig, stor hylla för krukor. En sådan trappa görs av två eller tre snedställda, kraftiga reglar. Ovanpå dessa fixeras trekantiga klossar, som är anpassade till trappstegens djup och höjd. Vangstyckena syns inte så mycket, eftersom trappstegens plan- och sättsteg överlappar dem med någon decimeter vid sidorna.

Det nya trädäcket är integrerat med huset på ett snyggt sätt. Nedanför altanen har kalk­stenen ställts på högkant, som kantsten till ett odlingsland. I den fina matjorden trivs blommor och kryddväxter i en härlig blandning. På den här sidan fungerar ribb­planket som en hög spaljé, där rosorna klättrar uppåt.


gr i n da r, stak et & pl a n k

e­ xpanderar fast i tapphålet. Därefter sågas utstickande tappändar bort. Om man vill kan man förstärka konstruktionen ytter­ ligare genom att borra in och limma två rundstavar genom spjälorna A och tap­ parna. En enklare montering av delarna A och C kan göras med urtag halvt-i-halvt. Delarna limmas ihop med fuktsäkert lim och pressas samman med skruvtvingar. Slutligen förstärks konstruktionen med träskruvar vid varje fog. På gångjärnssidan används dessutom genomgående bultar med mutter och bricka, vilket förstärker fogarna och gångjärnens infästningar. Med tiden kan en grind hänga ner sig. Därför bör en diagonal snedsträva fixeras baktill, från nedre gångjärnet och snett upp, med exakt passning mot delarna A och C. Den ena grinden låses mot marken med en kraftig skjutregel ner i en gjuten ­liten betongplint. Gjut in en varmförzin­ kad rörbit för skjutregeln i betongen. Den andra grinden låses med en U-formad hand­tagsbygel som fälls över den ena mitt­ spjälan A.

960 1900

1060

vatten rinner av. De lodräta grindspjä­lorna är infällda i tvär­reglarna med 45 mm mel­ lan­rum. Dessa urtag görs enklast med elektrisk byggcirkelsåg eller för hand med bred­ bladig fog­svans­såg, stämjärn och fil. Mät upp och markera urtagen med anslagsvinkel och spetsig blyerts­penna. Såga tre snitt, hugg bort träet med platt stämjärn och jämna till med grov flat fil eller rasp. Spjälorna limmas och spikas/skruvas fast, vilket kallas spik- eller skruvlimning. Den som är snickarkunnig gör fyrkantiga tappar i ändarna på reglarna C som passar i genom­gående hål i de kraftigare ytteroch mittspjälorna A. Tapparna, som bör vara 15 mm längre än de kraftigare spjälornas bredd, markeras noga och sågas ut. Exakt form filas fram med flat fil. Gör sågsnitt i tapparna för pas­sande flacka träkilar så som illustrationen visar. Motsva­ rande tapphål markeras och borras ur från två håll. Slutligt tapphål huggs och filas fram med platt stämjärn och smal, flat fil. Prova så att tapp och tapphål har god och trög passning. Vid monteringen, med lim, knackas den lilla kilen in så att tappen

1000

→78←


gr i n da r, stak et & pl a n k

I det låga räcket bredvid köksingången är små, dekorativa trekanter utsågade i skarvarna mellan spjälorna. Stolpen består av två ihopspikade reglar, 45 × 95, vilket gör att mittsprickor inte bildas. Spjälorna täcks av en överliggare.

A

Även blomlådan utanför fönstret är faluröd. Vid husknuten fungerar en låg spaljéställning som avskärmning. På gäststugan klättrar rosorna mot horisontella spaljéribbor, som är spikade mot läktpanelen.

B

C

D

→79←


→10 0 ←

utemöbler

Snickra en trädbänk En bänk runt ett träd är sympatiskt. Trädet upplevs som tak, och bänken blir en rofylld plats i trädgården. Finns det inget träd på rätta stället, kan det planteras. Vissa plantskolor säljer stora träd. Från bänken utgår olika siktlinjer mot din tomt, och du kan välja att sitta i rätt väderstreck, i sol eller skugga. Bänken har sex sidor och är stadig. Endast en virkesdimension används, 22 × 70 mm tryckimpregnerat furuvirke, men det är inte fel att välja en tjocklek på 28 mm. Alternativt kan tätvuxet furuvirke eller lärkträ väljas, men det håller inte lika bra. Välj virke utan stora kvistmärken och sprickor. Obehandlat, utan träolja eller målarfärg, får tryckimpregnerat trä efter­hand en naturligt grå färgton. Vid monteringen oljas ändträytor försiktigt, vilket minskar sprickbildningen. Använd sten eller betongplattor under bänken. Lägg sten/plattor i ett utplanat bärlager av fint grus, med geotextil underst. För att undvika ogräs i fogas skarvarna med cementbruk. Viktigt är att bänken står plant, avvägd med vattenpass, uppallad eller stående på plant underlag.

→ Bänkens mått är tilltagna så att sitsen fungerar bra med dyna och ryggkudde. Följer du byggbeskrivningens dimensionering blir hålet, för trädstammen, ca 39 cm. Träd växer, så ut­ rymmet bör vara tilltaget. Den plana sitsytan fungerar även som en generös krukhylla.


utemöbler

Ritningen visar bänk och bänkbock från sidan, rakt framifrån och ovanifrån.

H

B E

I

J

J

520

En bänkbock består av: framben A, bakben B med ca 10 graders lutning bakåt, nedre sarg C (2 st) som liksom sitssarg D monteras på var sida om benen. Framändarna på D snedsågas i 30 graders vinkel, så att framkant F ansluter väl. Den dubbla sitssargen D ger bra skruvfäste för sitsbrädorna I och gör att skruvarna inte hamnar för nära ändträ. För att få skruvfäste för ryggbrädorna J fixeras skruvlister E på var sida om bak­ benets överdel. Framkanten på E sned­sågas eller hyvlas i 30 graders vinkel. Skruva ihop benbockarna två och två, förslagsvis med bakre sistbrädan I och täcklisten H. De tre bänksektionerna ställs på sina exakta platser och vägs av med vattenpass. Ev. kan de först skruvas ihop med provisoriska läkt, som avlägsnas vartefter bänken monteras. Förbind sektionerna med resterande täcklister H och bakre sitsbrädor I. Fixera därefter de främre sitsbrädorna I och framkanten F. Nu kan övriga sitsbrädor I och ryggbrädor J mätas in på plats och kapas i exakt passande längder och vinklar. Främre sitsbrädan I och övre ryggbräda J ska överlappa F resp. och H. Snyggt blir det med lodrätt fixerade täcklister G framtill på benen.

F

I

F

D

F

D

425

G A

C

G

B

A C

A

D

B

J

Material Delarna A–F är en benbock. A B C D E F G H I J

Framben 403 mm Bakben 800 mm Sarg nere 490 mm Sitssarg 555 mm Skruvlist 385 mm Framkant 890 mm Täcklist 335 mm Täcklist ca 310 mm Sitsbrädor 910 – 450 mm Ryggbrädor 390 – 310 mm

2 st 2 st 2 st

Totalt åtgår 80 meter 22 × 70 mm brädor och då är ca 7,5 meter inräknat som kapmån.

E

800

Sex likadana ”bänkbockar” ska monteras ihop med rostfri krysskruv. Se till att skruvarna är tillräckligt långa, men inte för grova, och har en skalle som är smal och går att försänka. Förborra nära ändträ med ett borr som är aningen tunnare än skruven. Fuktsäkert snickerilim förstärker skarvar och utestänger fukt. Använd en 30-graders vinkelmall vid markering av kapsnitt och såga delarna. Alla skarpa sågsnittskanter bryts lätt med slippapper

91 0

Byggbeskrivning

→101←


→10 8 ←

snickeri i kökstr ädgården

Arbetsbord i trädgården Ett uppfällbart arbetsbord i trädgården har sina praktiska fördelar när drivplantor i krukor ska skötas och planteras om eller när nyupptagna grönsaker ska hanteras. Andra ställen där en sådan här arbetsyta kan vara bra att ha är i garaget, utanför det lilla fritidshuset som disk- eller matlagningsplats eller kanske som arbetsbänk i sommarens ute­kök bredvid grill­platsen. Arbetsbordet fästs mot en vägg, ett plank eller som här mot en mur. Baktill fixeras det med gångjärn, och i nedfällt läge hålls det på plats med två metallkedjor. Uppfällt låses det med en vridregel av trä. Den tillhörande konsolen har här fått en dekorativ utformning som ger plats för en krukväxt eller, varför inte, ett glas vin. Bordet, som naturligtvis kan förlängas till 2 meters längd, är 48 × 140 cm. Lämplig ståarbetshöjd är 80–85 cm.

480

(B) 22 × 45

0 14

(A) 22 × 45 (C) 34 × 70

0


snickeri i kökstr ädgården

Byggbeskrivning

Arbetsbordet är tillverkat av ekribbor A med sågad yta. Om ribborna inte ytbehandlas får de en natur­lig, gråbrun nyans. Ek kan beställas från en snickerifirma eller ett lövträsågverk. Alla kanter bryts med slippapper eller hyvel. Ribborna skruvas fast i reglarna B med rostfri trallskruv t.ex. 4,2 × 42 mm. Arbetet underlättas med en elektrisk skruvdragare. Skruvhål bör förborras i ek. Konstruktionen för­stärks om fuktsäkert snickerilim används. Limmet motverkar dessutom röta, efter­som vatten inte tränger in i de överlappande skarvarna.

Mot väggen fixeras en horisontell regel C med franska skruvar eller kraftiga spikar. För att få skruvfäste i ”stenvägg” måste man använda skruvpluggar av plast. Gångjärnen skruvas fast mot regeln och den bakre bänkribbans bakkant. Kedjorna D fästs upptill och nedtill med skruvöglor och små schackel. Om träytorna ska ytbehandlas, använd olja eller lasyrfärg för utomhusbruk. Vridregeln sitter på en dekorativ träkonsol av tre delar med en liten hylla upptill. Den är utsågad med bandsåg och därefter putsad.

→10 9 ←


snickeri i kökstr ädgården

Gammal krukhylla Krukhyllor var vanliga för ett sekel sedan. Vi köpte vår i en antikbod. Hyllan är tillverkad på ett hant­­verksmässigt sätt och försedd med dekorativa diagonalkryss som ger konstruktionen stadga. Den tilltalande färgen är tunn, grönblå oljelasyr. Carl Larsson hade en variant på sin gård Sundborn. Ibland ställdes sådana golvhyllor, fulla med blommande kruk­växter, på glasveran­dan. Över­sta hyllan är i fönsterbänkshöjd. Tillsam­mans med korgmöbler och vita, tunna gar­diner som silar sol­ljuset blir det ett vackert arrangemang. I orangeriet eller växthuset kunde de an­vändas för sticklingar eller övervintrande krukväxter. Hyllan kan göras lite bre­dare, eller så kan man ställa flera hyllor bredvid varandra eller rygg mot rygg.

450

22 0

22 × 22

240

G

C H

20 0

J

240

F

760

180

16 × 16 I K

D A

28 0

→110 ←

16 × 28 E

28 × 34

B


för snickeri i kökstr ädgården

Byggbeskrivning

Materialet är hyvlad, rakfibrig furu utan stora kvistmärken. Ek eller värmebehandlat lövträvirke är trevliga alternativ. Efter­ som krukhyllan är tillverkad på den tiden när var­ken byggvaruhus eller standard­ dimensioner existerade, kan vissa virkes­ dimensioner vara svåra att köpa eller beställa. Dimensionen 16 × 16 mm kan klyvas med cirkelsåg ur virke som är 16 × 34 mm, liksom dimen­sionen 28 × 34 kan klyvas ur standarddimensionen 28 × 70 mm. Man kan få hjälp med detta på bygg­varuhuset. Bredden på krukhyllan går att öka till ca 550 mm. Om flera hyllor ska ställas bredvid varandra, kapas ribbhyllorna jäms med bengaveln, annars kan de sticka ut 20 mm. För att inte tappkonstruktionerna ska börja glappa, är det viktigt att virket är relativt torrt. Mät upp och kapa först gaveldelarna i dimensionen 28 × 34 mm med tilltagen kapmån på längden för tapparna. Att tillverka fyrkantiga tappar och tapphål eller slitstap­par är ett fin­snickeri som kräver noggrannhet vid markering och utförande. Som alternativ till tappar kan 100 mm långa träskruvar användas i förborrade hål, men det blir inte lika starkt. Markera för tappar och tapphål. Använd måttband, spetsig bly­erts­penna, ritsmått och anslagsvinkel. Tap­parna sågas 15 mm för långa med fin­tan­dad, bredbladig såg. Genomgående tapphål borras ur från två håll. Borra in­nan­för markeringarna med en skarp spiral­borr med centrum­spets. En pelarborrmaskin underlättar. Skär rent tapp­hålen från två håll med ett platt, nyslipat stämjärn. Finjustera tappar och tapphål med flat fil så att passningen blir trög. Tapphålens halvrunda kortändar kan be­hållas om tapparna ­an­pas­sas till denna form med fil. Vid monteringen kan tapparna ­k ilas fast, se byggbeskrivning på grind på s. 79.

Varje gavel består av sju delar i dimen­ sionen 28 × 34 mm. Bryt alla kanter och hörn med slippapper vikt runt en kloss före monteringen. Limma samman delarna med fuktsäkert snickerilim. Spänn ihop konstruktionen med limknektar och skruvtvingar medan limmet torkar. Kon­trollera att fo­garna blir vinkelräta. Såga slutligen av utstickande tappar och slätputsa ytorna. Längdkapa och anpassa nu gavlarnas diagonalkryss med dimensionen 16 × 16 mm. Mät och markera på plats så att passningen blir exakt. I mitten fogas kryssen samman halvt-i-halvt. De spiklimmas fast i gavel­ delarna med klen dykertspik i förborrade hål. Spikningen underlättas med en spikförsänkare. När gavlarna är färdiga spiklimmas ribborna till hyllorna fast, 16 × 28 mm. För­ borra för spikhål och använd kort, plattskallig trådspik som är varmförzinkad. Det bakre diagonal­krys­set, 22 × 22 mm, anpassas och fälls in i urtag halvt-i-halvt i bak­ benen. Ändarna spiklim­mas fast. I mitten fogas de samman halvt-i-halvt. En horisontell tvärbit, 28 × 34 mm, kan fällas in eller skruvas fast mellan fram­ benen 150 mm upp för bättre stadga.

Måttlista Lägg till kapmån.

16 × 16 mm

28 × 34 mm

4 st. à 475 mm (H) 4 st. à 270 mm (I)

2 st. à 745 mm (A) 2 st. à 265 mm (B) 2 st. à 515 mm (C) 2 st. à 275 mm (D) 2 st. à 600 mm (E) 2 st. à 235 mm (F) 2 st. à 220 mm (G)

22 × 22 mm 2 st. à 620 mm (J)

16 × 28 mm 13 st. à 450 mm (K)

→111←


→13 6 ←

praktikan

Trästolpar för grindar, staket och plank Gärdesgårdar av trä, tillverkade av bon­dens gallrings­virke – störar av hållbart eneträ, vidjor av uppvärmda mjuka grangrenar och slanor av utgallrade smala granar eller aspar – är vackra och tidlösa i sitt rätta sammanhang. Hållbarheten är lång, 30–40 år, och därefter kan materialet återanvändas i en ny trägärdesgård. Traditionell, röd grind från Dalarna.

Trästolpar står ofta i nära eller direkt kontakt med marken så att fukt i kombination med jord­bakterier gör att träet ruttnar nedtill. När man talar om fukt i mark menas inte bara rinnande vatten, utan även fukt i form av ånga. Nedgrävda stolpar får stadigt markfäste men utsätts efter hand för påkänningar av röta och måste därför vara av särskilt bra virkeskvali­tet. Så­ledes är det tryck­impregnerat furuvirke klass A, lärkträ eller tätvuxet kärnvirke av furu eller ek som är bäst att använda. Tänk på att ekens ljusa ytved ruttnar lätt, därför använder båt­byggare endast kärn­ virke. Ett gammalt bonde­knep är att värma stolpändar­som ska vara ­under mark vid öppen eld. Sådan värme­behandling, liksom ytbehand­ling med upp­värmd tjära, gör att träet håller bättre. Det fungerar fortfarande.


praktikan

Överst i plintarna sätts kraftiga, varmförzinkade plattjärnsbeslag fast i den lösa betongen. Till höga och kraftiga stolpar bör långa beslag användas på två motstående ­sidor på stolpen. Beslagen har bulthål, där

Stolparnas dimension får inte vara för klen. Välj 95 × 95, 120 × 120 eller 145 × ­145 mm eller kombinationer av dessa mått. De grövre dimensionerna används till grind­ stolpar eller höga plankstolpar. Ta hänsyn till vind­påkänningen, som kan bli stor mot höga plank. När man väljer ut eller beställer grövre virkesdimensioner ska man se till att träet är kärnkluvet. Om cent­rum av kärn­veden, märgen, finns kvar, uppstår spänningar som ger sprickor och vrid­ningar när virket torkar. Ett sätt att undvika detta är att stolpar spikas eller skruvas ihop av två eller flera reglar. Två tryckimpreg­nerade reglar på 45 × 120 mm som spikas eller skruvas ihop blir en stabil stolpe som är 90 × 120 mm. Grindstolpar av mas­sivt virke, som har många sprickor och kvist­märken, kan kläs in fyrsidigt med snyggare brädor av furu ­eller ek. För att vattenavrinningen på stolparna ska bli bra upptill, bör de övre ändarna sned­sågas eller täckas med plåtar eller plattor av trä. Ibland kombineras sådana avtäckningar på grindstolpar med dekorativt svarvade träknoppar, vilket ser trevligt ut. Ju längre ner i marken stolpändarna kommer, desto stadigare blir infästningen. Bero­ ende på markens beskaffenhet, brukar man gräva hål som är 60–90 cm djupa. Spetsade stolpar slås dessutom ner en bit i hålets botten, riktas och stagas med några snedställda läkt. Kontrollera med hjälp av långt vattenpass att de står lodrätt, det kan räcka att en person håller stolpen och att en annan fyller hålet. Ett beprövat sätt är att först fylla på och packa sten runt stolpen. Översta decimetern, närmast markytan, täcks slutligen med cement. Ste­narna stagar bra och gör att rinnande fukt drä­neras runt stopen. Ett annat sätt att fixera stolpar i mark är att först gjuta betongplintar i hål i marken.

→13 7 ←

Här visar vi hur man kan gjuta en plint av betong som understöd för en träaltan eller ett litet hus. Gräv hål till fast underlag, eller så djupt att tjälskjutning undviks. Färdig betong med grus finns i 25 kg säckar och blandas endast ut med vatten. Ska man gjuta många plintar blandas betongen av grus och cement i en ­betongblandare. Gjut först en bottenplatta i det grävda hålet. Tryck fast en bit armeringsjärn i mitten – det ska vara så långt att det senare kommer att sticka upp en bit i gjut­formen. När bottenplattan har stelnat, sätts papprören, som fungerar som gjutform, på plats och längdkapas. Det är viktigt att överkanten blir hori­sontell. Återfyll jord runt papprören och fyll dem med ­betong. När betongen har börjat härda lite trycks ev. plattjärns­ beslag eller stolpskor ner och fixeras i lämpligt läge med träbitar.

plattjärnsbeslag


praktikan

← Så här tillverkas ett vanligt staket med tryck­ impregnerad stomme och spjälor av granvirke. 34 × 120–145 34 × 120–145

→1 4 0 ←

34 × 120–145

Spjälor med några olika ändavslutningar. Fundera på hur ni kan kombinera dessa i olika höjder till trevliga varianter. Alla spetsarna är snedsågade eller kontursågade så att vatten rinner av. Mellanrummen mellan spjälorna ska inte vara för breda.

mall

snittet i underkant görs med s.k. droppnäsa suger ändträ åt sig betydligt mindre med vatten. Avståndet till mark ska vara så pass stort att spjälornas undersida kan målas med vinklad flatpensel. En vanlig spjäl­ dimension är 22–25 × 45–50 mm, den grövre dimensionen är ohyv­lad, dvs. med sågade ytor. Färg fäster bäst på finsågade ytor. Staket är krångliga att måla, eftersom det är svårt att komma åt ordentligt. Vita staket är snygga och fräscha så länge de inte blir smutsiga och gröna. Just därför är det mer praktiskt med gröngrå oljefärg eller traditionell falurödfärg, båda nyanserna passar till träd­gårdens ­grönska. Faluröd­ färg, som är en slamfärg, är billigast, bäst och enklast att sköta. Oav­sett vilken färg som väljs, bör spjälornas ändar först ställas i en burk med linolja som får suga in i träet


praktikan

Ett högt plank behöver tre spik- eller skruvreglar för de lodräta brädorna. Förankra stolparna ­ordentligt så att planket tål kraftig blåst. Det kan vara trevligt med en överliggare som har målats i en annan färg än planket i övrigt.

22 × 95 22 × 70 skarv 45 × 120 2 st45 × 95–120

så att ändträet blir mättat. Det motverkar att vatten sugs in där. Dessutom bör spjälor och stomme oljegrundas och målas separat innan de slutmonteras, då blir träet yt­ behand­lat även i anliggningsytorna. Röda spjälstaket med vita spetsar ser trevligt ut. Först målas de ut­sågade spjälorna med falurödfärg och sedan doppas spetsarna i en burk med vit olje­f ärg. De vita spetsarna blir till en dekorativ kant upptill och oljefärgen skyddar staketspetsarna mot vatten och sprick­bildning. En enkel staketkonstruktion kan göras utan spikreglar och med liggande bredare spjä­lor, t.ex. tre till fyra horisontella brädor som är 32 × 145 mm.

Plank

Någonstans går gränsen mellan vad som är staket eller plank. Plank är högre och tätare, vilket gör att de skärmar av och fungerar som väggar i ett trädgårdsrum. En tomt behöver egentligen inte vara särskilt stor, bara den är skyddad mot insyn. Trädgårdens mikroklimat blir dess­utom bättre med ett plank, som dessutom ger lä. Plank i tomtgränsen kräver bygglov och, natur­ligtvis, grannarnas godkän­nande. Ett plank kan bli ett bra samarbetsprojekt mellan två grannar. Har man svårt att komma överens om vilken sida plankets ”baksida”

22 × 120–145

droppnäsa betongplint plattjärnsbeslag

→1 4 1←


9789153433576