SÄRBEGÅVADE BARN – i förskoleålder
BRANCA LIE
Originalets titel: Begavede barn – i barnehagealderen av Branca Lie © Cappelen Damm AS, Oslo, 2016
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 39428 ISBN 978-91-44-11598-6 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Susanne Uhler Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Martine Castoriano Film & Photo Printed by Dimograf, Poland 2017
INNEHÅLL
Förord 5
1 Inledning 7
2 Särbegåvning och karakteristiska drag hos särbegåvade förskolebarn 13 Intellektuellt särbegåvade barn 15 Kreativt särbegåvade barn 18 Karakteristiska drag hos särbegåvade förskolebarn 22 Fallpresentationer 25 Fallet Victor 25 Fallet Angela 27 Fallet Daniel 28 3 Några teoretiska betraktelser 31 Centrala kännetecken på intellektuell särbegåvning hos förskolebarn 36 Viktiga egenskaper hos förskolebarns särbegåvning 40 Kognitiva och socio-emotionella egenskaper 40 Affektiva egenskaper 45 4 Sociala och känslomässiga karakteristika hos särbegåvade förskolebarn 51 Socio-emotionella aspekter av särbegåvningen 52 Särbegåvade barns egenskaper som lätt kan feldiagnostiseras 58 © S t ud e n t li t t e r at u r
3
Innehåll
Sensorisk integrationsstörning (dysfunktion) 63 Sensoriska integrationsstörningar hos särbegåvade barn 70 Känslomässig intensitet och överkänslighet 73 Känslomässig överkänslighet hos särbegåvade barn 76 Leken i förskolan 78 Särbegåvade barns känslomässiga intensitet i en lärandesituation 79 Relationer till jämnåriga 81 Särbegåvade barns problem som hänger samman med det att vara särbegåvad 83 Identitetsskapande hos särbegåvade barn 84 5 Identifiering av särbegåvning hos förskolebarn 87 Testsituation 89 Olika tillvägagångssätt vid identifiering (kartläggning och testning) av särbegåvning hos barn i förskolan 90 I. Översikt av informella och formella prov eller tester vid identifiering av särbegåvning 93 II. Standardiserade skattningsskalor 95 III. Presentation av intelligenstester (IQ-tester) som kan användas vid identifiering av särbegåvning hos förskolebarn 100 IV. Dynamisk testning, och identifiering av kreativitet 109 Identifiering av kreativitet 112 6 Pedagogiska behov 117 Pedagogiskt tillvägagångssätt med avseende på särbegåvade barn 120 Samarbetet mellan förskola och föräldrar till särbegåvade barn 126 Samarbetet med förskollärare 128 Samarbetet med föräldrar till särbegåvade förskolebarn 128 I stället för en konklusion 131 In ultima linea 135 Litteratur 137
4
© S t ud e n t li t t e r at u r
KAPITEL 2
Särbegåvning och karakteristiska drag hos särbegåvade förskolebarn
Intresset för forskning om särbegåvade barn började med Lewi Terman (1877–1956) och särbegåvning definierades då som en exceptionellt hög intellektuell förmåga. Särbegåvade barn ansågs vara sådana barn som hade en IQ över 130 och goda kognitiva förmågor, som till exempel verbala färdigheter och logiskt tänkande. I dag uppfattas särbegåvning som något mer än goda intellektuella förmågor. Den inkluderar exceptionella kognitiva förmågor, motivation, kreativitet och fysiska färdigheter på ett bestämt område. Det antas också att särbegåvning hos barn visar sig på ett eller flera domän specifika områden och som en väl utvecklad förmåga eller en kombination av flera extraordinära förmågor (Lie 2014a). I denna bok betecknas begreppet särbegåvning som ett samspel mellan biologiska, psykologiska, psykosociala och pedagogiska faktorer på ett sådant sätt att alla dessa faktorer påverkar utvecklingen av särbegåvning. Resonemanget tar stöd i teorier om att detta att vara högt intellektuellt särbegåvad är ärftligt, men att det är miljön och omgivningen som skapar möjligheter för att kunna vidareutveckla särbegåvningen. I boken används ”särbegåvning” i vid bemärkelse, eftersom särbegåvade barn kan vara såväl högt särbegåvade som måttligt särbegåvade (jämför kapitel 5). Det finns en del talangfulla barn i förskolan, och det är lätt hänt att förskolepersonalen felaktigt definierar dem som särbegåvade. Vissa fackböcker använder begreppen ”talang” respektive ”särbegåvning” synonymt, men i denna bok görs åtskillnad mellan dessa med stöd i Gagné (2005), som betecknar särbegåvning som framstående naturliga förmågor som utvecklas automatiskt, medan talang betecknas som enastående bemästrande av en enda systematiskt utvecklad förmåga eller färdighet, och kunskap på minst ett område (Lie 2014a). © S t ud e n t li t t e r at u r
13
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
Enligt Webb m.fl. (2005) är särbegåvning hos små barn inte så väl synlig. Vissa särbegåvade barn är duktiga på att dölja sin särbegåvning tillsammans med alla aspekter av den, exempelvis nedstämdhet och depression. Många särbegåvade barn lider i stillhet eller söker negativa sätt att uttrycka sin frustration och sin ilska på, till exempel genom utmanande beteende. De vill inte heller erkänna att de behöver hjälp, eftersom de då kan uppfattas som mindre duktiga. Därmed är det svårt för personalen i förskolan att upptäcka dem. Upptäcks särbegåvningen inte i barndomen kan detta senare när barnen börjar skolan resultera i större problem. Därför är det viktigt, enligt forskare på detta fackfält (Webb m.fl. 2005, Sankar-DeLeeuw 2004), att identifiera dessa barn redan i tidig ålder och att under hela deras uppväxt i förskolan kontinuerligt och systematiskt arbeta med deras särbegåvning. Barnen behöver nämligen pedagogisk hjälp för att få en kunskapsrik och meningsfull undervisning som står i samsvar med deras särbegåvning och psykologisk hjälp för sin känslomässiga intensitet (jämför kapitel 4). Kort sagt så konfronteras såväl föräldrar som lärare med en hel del utmaningar i mötet med särbegåvade barn. Därför måste förskollärare och föräldrar bli mer uppmärksamma på barnens egenskaper och behov och på de problem som följer av att vara ett särbegåvat barn samt stötta dem i deras annorlundahet. Detta är viktigt för att barnens känslomässiga intensitet och sårbarhet inte ska utvecklas till mer allvarliga känslomässiga störningar. En förutsättning härför är att personalen i förskolan har kunskap om särbegåvade barn och särbegåvade barn med olika svårigheter (Fonseca 2011). Sankar-DeLeeuw (2004) hävdar att tidiga tecken på särbegåvning kan ses redan i spädbarnsålder grundat på hur länge intresset för något varar, men generellt sett kan särbegåvning hos små barn komma till uttryck på många olika sätt. Många särbegåvade barn säger sina första ord innan de är 1 år gamla, och de flesta visar språkliga färdigheter innan de har fyllt 3 år. De som inte har utvecklat språkliga färdigheter före 3 års ålder har istället mycket god förståelse av det som krävs av dem (bra receptivt språk). Vissa barn kan alfabetet redan när de är 9 månader gamla och andra uppvisar ”en språkexplosion” så snart de börjar tala, och då med avancerade språkfärdigheter. Sankar-DeLeeuw (2004) hävdar vidare att många särbegåvade barn har ett mycket expressivt språk. Vissa uppfattar snabbt abstrakta idéer, och vissa har osedvanligt god meningsstruktur och ett språkbruk som är typiskt för mycket äldre barn. 14
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
von Károlyi och Winner (2005) menar att särbegåvning hos små barn inte alltid kan utläsas av goda prestationer, varför den istället bör definieras som en potentiell särbegåvning. Särbegåvning kan då ofta registreras utifrån barns starka känslor, brinnande intressen, aktiviteter och uppträdande utanför förskolan. Vidare menar de att små särbegåvade barn kan ha stora förmågor utan att visa dem genom prestationer, och att de bara kan uppnå goda prestationer på den domän där de har goda potentiella förmågor. Även då kan det emellertid hända att de inte uppnår prestationer som står i samsvar med deras särbegåvning på grund av olika inlärnings‑ och beteende problem (barn med dubbelriktad begåvning1), uttråkning, perfektionism eller underprestation. Det är därför viktigt att förskollärare tidigt upptäcker barns förmågor (särbegåvning). Detta förutsätter dock att de kan känna igen de tidiga tecknen på särbegåvning hos barn och har kunskap om hur dessa kan identifieras. Detta är inte så lätt, eftersom särbegåvade barn ofta anpassar sig till de genomsnittliga krav som gäller vanliga barn och stannar där, något som kan leda till att deras särbegåvning inte upptäcks vare sig i förskolan eller senare i skolan. Bland de särbegåvade barnen finns många med olika intellektuella förmågor, men inte alla särbegåvade barn har en hög intellektuell kapacitet. Vissa kan vara särbegåvade på andra områden, till exempel genom att vara mycket kreativa, såsom beskrivningarna nedan av 1) intellektuellt särbegåvade barn respektive 2) kreativt särbegåvade barn visar.
Intellektuellt särbegåvade barn För att förstå vad intellektuellt särbegåvade barn är tas utgångspunkt i Sternbergs m.fl. (2011) definition av intelligens, nämligen att intelligens är detsamma som förmåga att lära av erfarenhet och använda den metakognitiva processen för att förbättra inlärning samt förmåga att anpassa sig till olika sociala och kulturella sammanhang. Anledningen härtill är att de nämnda aspekterna på intelligens är karakteristiska (i olika grad) för intellektuellt särbegåvade barn.
1 Den engelska termen är ”twice exceptional” (övers. anm.).
© S t ud e n t li t t e r at u r
15
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
Intellektuellt särbegåvade personer har skilda grad av särbegåvning, och enligt Ruf (2003) beskriver forskare och specialister som arbetar med intellektuellt särbegåvade personer de olika nivåerna på följande sätt: • • • •
måttlig särbegåvning: IQ 125+ hög särbegåvning: IQ 145+ exceptionell särbegåvning: IQ 160+ extrem särbegåvning: IQ 180+
Några barn är särbegåvade på de flesta områden och i alla akademiska ämnen, speciellt språk och matematik, eftersom de har ett starkt utvecklat logiskt tänkande. De får höga poäng (höga IQ-poäng) på intelligens tester, och de löser testuppgifter på ett divergerat sätt (uppfinningsrikt och fantasif ullt). De har stor lust att lära, är självständiga och mycket engagerade och uthålliga i det de tycker om att arbeta med. Forskare betecknar dessa barn som globalt särbegåvade eller intellektuellt särbegåvade barn. Intellektuellt särbegåvade barn har en extrem särbegåvning – en osedvanligt stor förmåga eller potential oberoende av område (jämför Victors fall senare i kapitlet). Många intellektuellt särbegåvade barn är perfektionister, och på grund av sin strävan efter att göra saker på det perfekta sättet kan de komma att uppfattas som barn med tvångssyndrom (OCD, obsessive compulsive disorder)2. De kan vara ganska intoleranta mot andra barn som inte är lika särbegåvade som de själva och som inte delar deras intressen, eftersom de av både sig själva och andra kräver en hög standard och har problem med att hitta det ”normala” kriteriet som de kan vara nöjda med. De kan såra andra barn, något de inte gör med avsikt utan för att de har problem med att förstå att andra inte är i stånd att prestera det som de själva har så lätt för (Lie 2014a). Enligt Webb m.fl. (2005) går intellektuellt särbegåvade barn snabbare genom olika lekfaser i förskolan. De går raskt från parallell lek till integrerad lek, och de försöker organisera andra barn i sina lekar med komplexa regler, 2 Tvångssyndrom (kallas också obsessivt-kompulsivt syndrom eller obsessiv-kompulsiv störning; övers. anm.) omfattar tvångshandlingar och tvångstankar, där personen känner sig tvungen att upprepa vissa bestämda handlingar och har överväldigande oönskade tankar som kan resultera i irritation och ångest.
16
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
något som gör det problematiskt för de icke särbegåvade barnen att delta. Resultatet blir att andra barn tar avstånd från dem, och att de själva blir frustrerade och olyckliga. Särbegåvade barn i 5–6 års ålder vill helst läsa för sig själva och inte delta i en gemensam lästimme, och de blir otåliga eftersom de redan kan läsa (och många också skriva), medan andra barn fortfarande bara håller på att lära sig bokstäverna. När man jämför dessa barn med deras jämnåriga som inte är särbegåvade, måste man ha i minnet att särbegåvade barn mentalt sett är mycket äldre än sin biologiska ålder. Därför är det också naturligt för dem att söka äldre barns eller vuxnas sällskap. Vissa särbegåvade barn uppvisar ett utmanande beteende, till exempel att sitta oroligt på sin plats, stirra runt i rummet, ge förskolläraren fräcka kommentarer, rätta vuxna och liknande. I en formell lärandesituation kan de påbörja en ny uppgift, och får de lov att avsluta den uppgiften så påbörjar de en ny. De kan också vara mycket envisa och vägra att förhandla. Detta kan förklaras med deras starka behov av uppmärksamhet och gör att de kan distrahera både förskollärare och föräldrar med sina påfund. Denna tendens kan man registrera hos särbegåvade småbarn redan när de är 2,5 år gamla (Sankar-DeLeeuw 2004). Sankar-DeLeeuw (2004) hävdar att intellektuellt särbegåvade barn ofta har en imaginär vän redan vid 3 års ålder, mestadels en karaktär från böcker eller tv-program, som de talar med när de är ensamma eller irriterade. Dessutom är de mycket motiverade när de är sysselsatta med egna aktiviteter som de är intresserade av. De tycker om att se på tv, ofta program för vuxna eftersom de är intresserade av så många saker, och de kan sitta flera timmar framför datorn, men de måste uppmuntras och styras när det gäller ”vanliga” uppgifter som de inte är intresserade av. De har ett stort behov av stimulering (jämför Angelas fall senare i kapitlet), och för många särbegåvade barn är gemensamma aktiviteter i förskolan, till exempel gemensam läsning och andra uppgifter, mycket långtråkiga. Uppgifter som är nog så utmanande för andra barn kan vara alltför lätta för dem. Att vara uttråkad i en ordinär lärandesituation är ett karakteristiskt drag hos intellektuellt särbegåvade barn, eftersom de redan för länge sedan har förstått det som de andra, ”vanliga” barnen först förstår efter hand, och därmed blir de uttråkade. Avsaknad av förståelse från förskollärares och andras sida och dessutom avsaknad av differentierad undervisning kan leda till stor frustration hos dessa barn. © S t ud e n t li t t e r at u r
17
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
Enligt Sankar-DeLeeuw (2004) har särbegåvade barn på grund av sin stora energikapacitet ett starkt behov av att hela tiden ha något att göra, och några har behov av att vara ”vakna” hela tiden. Detta medför att de har problem med att lägga sig i vanlig tid, såsom små barn annars gör, eftersom de känner att de kan gå miste om något viktigt medan de sover. Winner (1997) anser att sömnlöshet, mardrömmar och/eller stort sömnbehov är mer utbrett hos särbegåvade barn. Sömnmönstret visar sig mycket tidigt i barnets liv, och det fortsätter upp i vuxen ålder. Ett viktigt utmärkande drag hos intellektuellt särbegåvade, och något som skiljer dem från deras icke särbegåvade jämnåriga, är det sätt på vilket särbegåvade barn uppfattar världen. De uppvisar ofta exceptionell förmåga att resonera, något som leder till snabba läranderesultat, och de uppfattar raskt de instruktioner de får och har god förmåga att förstå abstrakt informat ion. De är skickliga på att intuitivt hitta kreativa lösningar på komplexa problem, har synnerligen livlig fantasi och är mycket snabba att se förbindelser mellan till synes orelaterade ting. Många särbegåvade barn är ytterst kreativa såväl i användningen av det egna språket som i förståelsen av andras språkbruk. De har en stark inre motivation och tycker om att lära sig saker, och de söker efter nya intressanta vägar i tolkningen av sin egen värld (Fonseca 2011). Särbegåvade barn, styrda av sina kognitiva förmågor, har ett oerhört starkt behov av att förstå sin värld, och eftersom de är duktiga på att resonera logiskt, söker de detaljer och ordning i tillvaron. De har en vuxens förståelse av sociala och moraliska aspekter på samhället eftersom de har tidigt utvecklad empati och etiska värderingar. Samtidigt tar de risker i sin strävan efter att bli perfekta, och de kan vara rigida i sitt tänkande (von Károlyi & Winner 2005).
Kreativt särbegåvade barn Enligt forskarna är kreativitet en komponent i särbegåvningen. Det är en kognitiv process när det gäller problemlösning där personlighet och motivation spelar en stor roll. Vygotskij och Cole (1978) uttalar att kreativitet betecknar alla mänskliga handlingar som resulterar i något nytt, oavsett om det är ett fysiskt objekt eller en mental eller känslomässig konstruktion som 18
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
finns inom personen. Sternberg och Davidson (2005) anser att kreativitet inkluderar analytiska färdigheter att bedöma idéer och förmåga att välja den bästa av olika kognitiva lösningar vad angår att kunna generera många olika idéer. Sternberg m.fl. (2011) visar på olika element i kreativiteten som kan finnas hos de kreativa personerna, som till exempel att uppfatta problem annorlunda och lösa dem på ett originellt sätt. Enligt författarna är kreativt särbegåvade personer mer villiga att tänka över sina beslut ytterligare en gång och att omdefiniera dem, och de är medvetna om sina egna styrkor och svagheter. Kreativitet kan sägas beteckna färdigheter och inställningar som behövs för att skapa idéer som man kan påverka andra personer med, och detta gäller både barn och vuxna. Att tillägna sig kunskap kan hämma kreativt tänkande (tunnelseende och överrationalisering), men också främja kreativitet, eftersom kreativa personer är mer öppna för att söka råd om vägen vidare (Sternberg m.fl. 2011). Man kan också säga att kreativitet, såsom en aspekt av särbegåvning hos unga och vuxna, handlar om förmågan att skapa genom konst, litteratur, design och teknologi, medan kreativitet hos barn i högre grad handlar om att finna förbindelser som inte är synliga. Hos kreativt särbegåvade barn är kreativiteten ett resultat av deras förmåga att se världen runt omkring sig på ett annorlunda sätt. De visar sin kreativitet genom att ägna mycket tid åt att teckna, måla, skriva, sjunga, dansa och liknande. De gör saker med många små detaljer, hittar på ord, gestikulerar när de berättar om vanliga händelser, och de tillfogar många fantasifulla detaljer. De älskar att skapa komplicerade lekar, och de hittar på många ursäkter som också kan närma sig lögn (Galbraith 2000). Enligt Webb m.fl. (2005) är vissa särbegåvade barn mycket kreativa i sitt okonventionella sätt att lösa problem, och de är hela tiden på jakt efter nya saker och nya situationer. En form av kreativt tänkande är också användningen av känslor och stämningar, och det är typiskt för kreativt särbegåvade barn. De skapar fantasifulla och positiva saker eller sätt att göra saker på, men de kan uppleva att de blir missförstådda eftersom de tycker om att göra saker på sitt eget sätt istället för på det sätt som förväntas av förskollärare och föräldrar. Från det att de är små klär de sig kreativt och uppför sig kreativt, något som kan skapa oförståelse hos vuxna och andra barn. Barn som inte är kreativa kan också uppfatta dem som ”konstiga”, och vuxna kan uppfatta dem som provocerande och som bråkmakare (Webb © S t ud e n t li t t e r at u r
19
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
m.fl. 2005). Enligt Webb m.fl. (2005) lär sig särbegåvade barn utifrån sin inre motivation och sina egna intressen och inte utifrån sin kronologiska ålder, och det de själva initierar bör accepteras, oavsett hur ”konstigt” det än upplevs av andra barn och vuxna, eftersom det utgör deras utgångspunkt för att lära sig vidare. Kreativa barn är bra på att finna yttre belöning för egen inre motivation i arbetet med kreativa idéer, och många av dem förblir kreativa också som vuxna under förutsättning att de är mycket intresserade av det som är föremål för deras kreativitet. Hellre än att stagnera fortsätter de att vara intellektuellt kreativa. En av anledningarna till att de fortsätter att vara kreativa och ackumulera sina kreativa erfarenheter och sin expertis är att de under hela sitt liv har lätt för att anpassa sig till förändringar (Sternberg m.fl. 2011). Forskningen på fältet visar att särbegåvade barn i förskoleålder har ett osedvanligt stort ordförråd för sin ålder, har kunskap om olika och ”speciella ämnen” samt är intresserade av breda och abstrakta teman. De har också en stark perceptionsförmåga – de ser och är intresserade av mer jämfört med vanliga barn i deras egen ålder, och de är mycket engagerade i det de är intresserade av. Det är också välkänt att de är perfektionister när det gäller det de arbetar med, och att de ofta är självkritiska. I kontakt med andra barn tycker de om att organisera dem efter sina egna regler och system. I övrigt är de mycket nyfikna och har stort sinne för och en speciell sorts humor. De flesta tycker om det abstrakta och logiska i lärandet, och de anpassar sig med lätthet till nya lärandesituationer (Andrilović & Čudina-Obradović 1996). Webb m.fl. (2005) hävdar att många forskningsrelaterade studier beskriver karakteristiska drag som avser intellektuell särbegåvning hos barn men säger mindre om kännetecken på socio-emotionellt beteende hos särbegåvade barn, och de uttalar att särbegåvade barn har ett starkt behov av att experimentera och att skapa komplexa spel samt att göra saker på sitt eget sätt och att organisera andra barn och vuxna. De lär sig redan i förskole åldern att läsa och skriva på egen hand, men de kan också vara intensiva och överkänsliga. Enligt Galbraith (2000) är de flesta särbegåvade barn kognitivt nyfikna och i hög grad kreativa i sitt sätt att lösa uppgifter, men de kan också som ett resultat av sin asynkrona utveckling ha sociala och känslomässiga problem, något förskollärare ofta kan tolka som att de har behov av special 20
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
pedagogisk hjälp och därmed utgör en grund till att hänvisa dem till PPT (pedagogisk-psykologisk tjeneste)3. Som tidigare nämnts kan många särbegåvade barn ha olika sociala och känslomässiga störningar som en aspekt av deras asynkrona utveckling, och detta kan vara en utmaning för den pedagogiska personalen i förskolan. Det är inte enkelt att upptäcka dessa barns behov eftersom de har täta humörsvängningar och kan vara utagerande, ledsna och depressiva, vilket i sin tur medför att det är svårt att acceptera och anpassa deras behov i förhållande till andra barn och till förskolans olika krav. Enligt Webb m.fl. (2005) och Fonseca (2011) kan många särbegåvade barn ha relationella problem i form av intensiva maktkamper, argumentationer, vredesutbrott, syskonrivalitet, tillbakadragenhet och underprestation. Deras beteende bidrar till att de anses vara oförskämda, fräcka och konstiga, och de blir ofta kritiserade eller straffade på grund av bristande kommunikation och bristande disciplin, medan deras beteende egentligen är ett resultat av nyfi kenhet, intensitet och känslighet. Detta kan förklaras med att sär begåvade barn ofta är mycket intensiva, antingen i sin känslomässiga reaktion, sina intellektuella aktiviteter eller syskonrivalitet eller i maktkamp med auktoriteter (lärare och föräldrar). Deras intensitet yttrar sig i form av hög motorisk aktivitet och fysisk rastlöshet, och de är otåliga såväl när det gäller dem själva som andra. Många är mycket känslomässiga och extremt känsliga för ljud, beröring och smak (jämför kapitel 5). Intensiv är också deras ”drive” och deras stora behov av att fråga om allt, liksom deras inneboende förmåga att se möjligheter och alternativ. Alla dessa egenskaper skapar stora utmaningar för deras föräldrar och för förskolepersonalen (Webb m.fl. 2005, Cross 2005 och Fonseca 2011). Oavsett hur krävande det än må vara för förskolan, så har emellertid särbegåvade barn enligt den norska förskolelagen, barnehageloven, rätt till utmanande uppgifter som är anpassade till deras sociala, känslomässiga och kognitiva utveckling, något som förutsätter kompetenta och förstående förskollärare.
3 Se fotnot 1 (övers. anm.).
© S t ud e n t li t t e r at u r
21
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
Karakteristiska drag hos särbegåvade förskolebarn I åldern 3–6 år utför särbegåvade barn på egen hand uppgifter som deras jämnåriga behöver hjälp med. Frågorna de ställer är mer insiktsfulla och kräver aningen mer avancerade svar från vuxna, och kännetecknen på deras särbegåvning på speciella områden blir mer konkreta och precisa. Nedan presenteras de specifika kännetecken som avspeglar särbegåvning – beteende, förmåga och tendenser hos särbegåvade barn i åldern 3–6 år (fritt efter Smutny 1989):
• De ställer hypotetiska frågor och förväntar svar, och de har ofta • • • • •
• • • • • •
•
22
själv svar på frågorna. De använder grammatiskt korrekta meningar och tycker om att leka med ord och att dikta och rimma. De tycker om (och är duktiga på) att klassificera saker och organisera och leda andra. De är mycket självständiga och har ett originellt sinne för humor. De fantiserar mycket och har en imaginär vän. De visar förståelse för komplexa och abstrakta begrepp som ”döden”, ”tiden”, ”Gud” och vissa etiska frågor som gäller fattigdom, rättvisa och orättvisa. De har lätt att uppfatta orsak–verkan-förhållanden mellan saker och förstår intuitivt hur saker fungerar. De har ett rikt ordförråd med rikligt med metaforer och analogier, lär sig snabbt orden och använder dem logiskt i samtalet. De samlar ”konstiga” saker och försöker lära sig allt om dessa saker. De har lätt att förstå kroppsspråk och är mycket mottagliga (sensitiva) för andras känslor. De hittar på nya och differentierade leksituationer. De har lätt för att anpassa sig till andra barns färdigheter, och de är bra på att anpassa sitt eget sätt att uttrycka sig i kontakt med barn som är yngre än de själva. De visar empati gentemot barn med funktionshinder.
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
• De har god verbal förmåga, och de använder den i konfliktsitua-
tioner.
• De behärskar enkel huvudräkning och förstår pengars värde. • De förstår tidsbegrepp och är intresserade av klocka och kalender. • De lär sig snabbt noter och har lätt för att registrera olika toner,
och de lär sig snabbt nya saker (teman).
• De kommer under lång tid ihåg händelser och detaljer i det som
har skett och kan förbinda dem med det som sker här och nu.
• De registrerar snabbt förändringar i huset och hos människor
• • • • • • •
•
(möbler, ny frisyr, glasögon, kläder och liknande), men tycker själva illa om förändringar. De kommer ihåg instruktioner med flera processer och har en tendens till perfektionism. De använder erfarenheter i nya situationer och föredrar ordning. De har stor energikapacitet och behöver mindre sömn än sina jämnåriga. De väljer att tala med äldre och har en stark känsla för rättvisa. De lär sig läsa (och vissa att skriva) på egen hand, och de besvarar vuxnas frågor på ett ovanligt och intelligent sätt. De kan ur minnet göra en korrekt ritning av ett rum. De har lätt att uppfatta många sidor av en fråga, förstår tvetydig heter bra, till och med när det gäller problem med sanna och falska hypoteser. De har välutvecklad uppmärksamhet och kan återberätta innehållet i äventyr eller berättelser genom att använda många detaljer, och de kan koncentrera sig på uppgifter som de tycker om (har uthållighet).
Dessa karakteristiska drag som presenterats ovan betecknar gemensamma drag hos särbegåvade barn i åldern 3–6 år och utgör en del av deras utveckling, men dessa drag eller egenskaper varierar såväl i grad, intensitet och omfång som med hänsyn till på vilket område barnen är särbegåvade. Enligt Silverman (2002) avspeglar karakteristiska drag hos särbegåvade barn både deras intellektuella och personlighetsrelaterade egenskaper. Barn © S t ud e n t li t t e r at u r
23
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
med intellektuella egenskaper har exempelvis goda kognitiva förmågor och komplexa tankeprocesser, de är ivriga att få lära och utför egenhändigt uppgifter som deras jämnåriga behöver hjälp med. Frågorna de ställer är mer insiktsfulla och kräver lite mer avancerade svar från de vuxnas sida, och kännetecknen för deras särbegåvning på speciella områden blir mer konkreta och precisa. Barn som inte är intellektuellt särbegåvade är insiktsfulla, har behov av mental stimulans och behov av precision och logik. De ovan nämnda kännetecknen på särbegåvning gäller för alla särbegåvningens områden, men alla karakteristiska drag är inte alltid närvarande. I tillägg till de många kännetecken på särbegåvning hos förskolebarn som nämnts ovan, finns det också vissa centrala karakteristiska drag som avspeglar specifika problem, vilka kan vara av såväl extern som intern karaktär, som till exempel (fritt efter Schuler 2011):
• • • • • • • • • • • • • •
24
De vägrar att utföra rutinmässiga och repetitiva uppgifter. De kritiserar andra på ett opassande sätt. De är inte medvetna om vilken verkan (negativ) de har på andra. De saknar utmaningar i skolarbetet. De har svårigheter med sociala relationer. De löper risk att bli deprimerade – något som ofta gör att de blir uttråkade. De kan känna ångest och förtvivlan. De har problem med att acceptera kritik. De kan dölja sin särbegåvning för att anpassa sig till sina jämnåriga. De sätter sig upp mot auktoriteter. De har en överdriven tävlingslust. De isolerar sig från jämnåriga. De har låg frustrationstolerans. De har problem med att välja bland många intressen, eftersom allt kan fresta dem.
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
Fallpresentationer Nedan presenteras tre fall som handlar om särbegåvade förskolebarn. Barnen som beskrivs i de tre fallen är 3–6 år gamla. Fallen utgår från barns intellektuella, sociala och känslomässiga domäner samt beteendemönstret hos särbegåvade barn i förskoleåldern och deras prestationer. Detta för att illustrera problematiken med de utmaningar som små barn lever med på grund av sin särbegåvning. Fallen används också som exempel för att förklara teorin om särbegåvade barn. Valet av fall är baserat på forskningsbaserad facklitteratur som utgör referensramar för specifika kännetecken i fallet och som beskrivs i teoretiska resonemang i denna bok. För att förklara och underbygga fallens specifika rön, tas utgångspunkt i kända teorier som återfinns i fackböcker upptagna i litteraturlistan. Fallen har valts utifrån kriteriet att de fokuserar på barns individualitet och att de handlar om barns autentiska problem och aspekter, något som presenteras med hjälp av existerande forskningslitteratur. Genom de tre fallen lär man känna specifika egenskaper hos särbegåvade barn, deras starka och deras svaga sidor, vad som är problematiskt för dem och vad problemen handlar om såväl hemma som i förskolan. Fallen används inte för att generalisera de egenskaper som beskrivs, utan som en viktig källa till förståelse av karakteristiska drag som tillhör fenomenet särbegåvning.
Fallet Victor Detta fall handlar om en pojke med extrem särbegåvning, som uppvisar prestationer flera standardavvikelser över det som uppfattas som normalvärdet. Då Victor bara var 8 månader gammal4 visade han mycket god språklig förmåga, och 15 månader gammal hade han ett ordförråd på cirka 200 ord. Från det att han kunde uttrycka sig med en mening (innan han var 1 år gammal) gick det mycket snabbt vidare till att han kunde använda sig av flera meningar. Vid 2 års ålder kunde han berätta genom att använda flera 4 Det vill säga ett år före det som anses vara vanligt för barns språkutveckling.
© S t ud e n t li t t e r at u r
25
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
komplexa meningar, och vid 5 års ålder läste han böcker om andra språk som han var särskilt nyfiken på. I den åldern började han också konstruera sitt eget språk och skapa ett teckenspråk med egna koder. Då brukade han ge ett kodord till sin mamma och be henne läsa det han skrev högt. Han hade ett behov av att testa om det hon läste var rätt. Vid 3 års ålder lärde sig Victor hela alfabetet, och han förstod förhållandet mellan fonem (ljud) och grafem (bokstav), och några veckor senare började han läsa fonetiskt. Han lärde sig läsa med hjälp av ett eget ”program” som gick ut på att hans mamma läste högt samtidigt som hon pekade på de ord som hon läste medan Victor intensivt följde med. Detta gjorde hans mamma flera gånger om dagen under en vecka, och veckan därpå gjorde hon detsamma med en ny bok. Efter två veckor började Victor läsa på samma sätt (pekade på orden medan han läste högt), och när han fick problem med att uttala några ord, bokstaverade han dem högt flera gånger tills han blev nöjd. Kort tid efter dessa två veckor började han läsa tyst för sig själv, snabbt och intensivt. Då Victor var 3,5 år gammal läste han böcker som var avsedda för elever i sjätte klass, och som 4-åring läste han böcker med specifikt fackinnehåll – teman som han var mycket intresserad av, som till exempel vulkaner, skillnaden mellan ett våldsamt oväder och tornador och liknande. När han tappade intresset för dessa teman övergick han till att läsa biografier om kända personer. Han läste flera böcker samtidigt, och vid 5 års ålder hade han tillägnat sig en stor mängd fakta och kunskap om olika fenomen. Victor började visa intresse för skrivande innan han var 3 år gammal, och vid 4 års ålder började han att skriva brev till sina vänner och till vissa familjemedlemmar. Bara 5 år gammal skrev han berättelser och anteckningar om olika naturfenomen i förskolan, men dessa skrev han på datorn eftersom han hade problem med handskriften. Det kunde möjligen bero på att hans tankar var snabbare än hans koordination av handen. Victor var lika bra på siffertal som på ord, och intresse för tal visade han bara 15 månader gammal. Då kunde han räkna till tio, och i 4-årsåldern behärskade han huvudräkning i de grundläggande matematiska räknesätten (speciellt addition och subtraktion), och då med flera siffror. Han kunde räkna till hundra och förstod platsvärde och tänkande i bråk innan han började förskolan. Victor var också mycket nyfiken, och han visade ett stort behov av att lära. Han ställde hela tiden komplicerade frågor till vuxna runt omkring sig, och han gav sig inte förrän han var nöjd med svaret. Då Victor var 2 26
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
år gammal frågade han sin mamma om hur en viss leksak fungerade, och han accepterade inte svaret förrän hon ritade och demonstrerade hur den fungerade. Vid 3 års ålder frågade han hur vind uppstår och var inte tillfreds med svaret förrän hans mamma förklarade det med hjälp av en teckning. Victor använde datorn med lätthet, hade exceptionellt goda matematiska färdigheter för sin ålder och goda muntliga språkfärdigheter. Han var självständig och hade god koncentration och motivation. Källa: Bearbetat efter Winner (1997)
Fallet Angela Angela är en högt särbegåvad flicka som ofta var mycket arg och frustrerad, och innan hon var 6 månader gammal kunde hon sitta och klappa händerna och göra ljud som hon upprepade gång på gång till dess att hon var nöjd. Då log hon belåtet och ville sova. Då Angela var 8 månader gammal började hon använda ordet ”gå” medan hon argt pekade på vad hon ville5, och hon använde ordet ”cic” när hon var nöjd, och ”ciiiiiic” för att uttrycka stor begeistring. Vid 11 månaders ålder visade hon tecken på stor energikapacitet och behov av rörelse, till exempel vaknade hon på natten och gjorde saker som hon inte fick lov att göra på dagen. Då satte hon på datorn och öppnade alla lådor, tog ut saker och satte in dem igen – så kunde hon hålla på i många timmar. När hon höll på med egna aktiviteter var hon av och till frustrerad och arg, och om hon inte fick som hon ville grät hon högljutt, otröstligt och intensivt. Angela förstod snabbt innehållet och budskapet i boken som hennes mamma läste för henne. Hon följde med ända till slutet, men insisterade på att hennes mamma skulle läsa fort, något som stod i samsvar med hennes förståelse och förmåga att uppfatta innehållet samt otålighet som skapade behov av att fortsätta med nästa bok. Detta var inte överraskande för föräldrarna eftersom hon bara var 20 månader gammal då hon fordrade att hennes mamma skulle läsa för henne om teman i uppslagsböcker. I åldern 3–4 år var Angela omättlig när det gällde att inhämta kunskap och frågade om allt möjligt, och fick hon inte några svar blev hon mycket 5 Enligt Angelas mamma betydde detta ord både ”gå”, ”göra något” och ”komma”.
© S t ud e n t li t t e r at u r
27
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
frustrerad och arg. Då Angela nästan 4 år gammal började i förskolan, vägrade hon under fyra månader att tala med andra barn och i vissa sociala situationer också med personalen (selektiv mutism), och under denna period gömde hon sig i läshörnan och läste aldrig högt. Hon var så stilla att man inte märkte att hon över huvud taget befann sig i rummet. Angela hade en avancerad vokabulär och god läsförståelse, hon uppfattade med lätthet relationer och kunde obehindrat generalisera och överföra sin kunskap från ett område till ett annat. Hon var mycket observant och hade ett utmärkt sinne för detaljer, hon var också mycket regel‑ och rutin orienterad, men enligt föräldrarna samtidigt osystematisk, slarvig och fysiskt klumpig. Angela testades i förskolan och diagnostiserades som ett intellektuellt särbegåvat barn. Den pedagogiska personalen i förskolan talade om för föräldrarna att hon behövde speciellt anpassade lärandesituationer, såväl kognitivt som socialt. De försökte balansera mellan Angelas individuella behov (behoven hos ett mycket särbegåvat barn) och andra, icke-särbegåvade barns behov, och hon fick lov att följa med på aktiviteter för äldre barn (6 år gamla), men hon kunde också (vissa gånger) arbeta med egna projekt och experiment, något hon trivdes mycket bra med. Föräldrarna talade om för förskolepersonalen att det var krävande att leva med ett sådant barn, men att det blivit lättare efter att de införskaffat facklitteratur om särbegåvade barn och inlett ett nära samarbete med förskolans psykolog. Källa: Bearbetat efter Cvetković-Lay (2002)
Fallet Daniel Denna beskrivning kan användas som ett exempel på särbegåvade barn med beteendeproblem (barn med dubbelriktad begåvning)6. Daniel var som liten mycket verbal och använde sig av starka logiska resonemang. Hans verbala förmåga var långt över det som var vanligt i hans ålder, och han använde sammansatta meningar mycket snart efter att han började tala (1 år gammal), och vid 2 års ålder berättade han för föräldrarna 6 En beskrivning av begreppet ”dubbelriktad begåvning”(på norska ”dobbelt eksepsjonell” finns i Lie (2014a).
28
© S t ud e n t li t t e r at u r
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
att han skulle bli paleontolog eftersom han tyckte om fossiler. Han kunde läsa flytande innan han var 5 år gammal, och redan dessförinnan (vid 3–4 års ålder) kunde han läsa alla namnen på de dinosaurier som han var mycket intresserad av. Daniel var oerhört utåtriktad och tog själv kontakt med obekanta vuxna för att tala om olika saker. Då han var 3 år gammal visade han ett unikt sinne för humor och en god förståelse för ordlekar och abstrakt tänkande. I förskolan tyckte Daniel om att kategorisera föremål och sortera saker efter färg, storlek och liknande, men han fungerade mycket dåligt socialt, med undantag av om han befann sig i vuxet sällskap. Han hade problem med att anpassa sig till spelregler och ordningsregler i förskolan, och där hade han inga vänner. Däremot hade han en vän i grannskapet där han bodde, men Daniels bästa vän var egentligen en imaginär vän som ”bodde i ett annat land och med en annan familj”. Hans imaginära vän var mycket äldre än Daniel, allt enligt Daniel själv. Daniel klarade inte av att stå i kö under en längre tid eller att sitta stilla när han var tvungen att arbeta med uppgifter som han inte tyckte om. I sådana situationer slutade han arbeta eller sprang ut i gången. Detta hände speciellt under formella lässtunder och andra organiserade former av lärande i grupp i förskolan. Han ville göra saker och lösa uppgifter på sitt eget sätt, och han hade problem med att göra som förskolläraren krävde. Daniel tyckte bäst om att leka med dinosaurier fram till han var 5 år gammal, därefter föredrog han att bygga robotar av Lego. Alla legobitar han fick gjorde han om till olika robotar som han byggde och tog isär flera gånger. Problemen med Daniel började då han var 5 år gammal. Han kunde skriva, men vägrade att skriva i förskolan. Hemma skrev han bara när han fick lov att berätta om något han själv valde (det som han hade fantiserat om). Däremot tyckte han om att berätta olika historier, och det var han mycket bra på. Daniel visade tendens till perfektionism då han bara var 2–3 år gammal, och det upptäcktes när han började förskolan. Han upplevde det som mycket betungande att han inte kunde skriva tillräckligt bra (det tog lång tid för honom att bli färdig), och att han inte skrev snyggt. Det mest frustrerande för honom var att han inte kunde uttrycka sina tankar i skrift och i sitt eget tempo. Efter några månader vägrade Daniel också att läsa, och när förskolläraren försökte pressa honom, sprang han ut. Daniel trivdes inte i förskolan, © S t ud e n t li t t e r at u r
29
2 Särbegåvning och karakteristiska drag …
och han hade det inte bra med sig själv. Han berättade för föräldrarna att han var dum och att han inte kunde det som de andra barnen i förskolan klarade av. Då han bytte förskola och fick en hund blev han lite gladare, och då började han också läsa, men han hade fortfarande problem med att skriva. Daniel utreddes och fick diagnosen ADHD (attention-deficit/hyperactivity disorder). Det var en lätt form av ADHD med dominans av impulsivitet (enligt psykologen). Källa: Bearbetat efter Kostelnik m.fl. (2002)
30
© S t ud e n t li t t e r at u r
SÄRBEGÅVADE BARN
– i förskoleålder
Särbegåvade barn – i förskoleålder handlar om barn i förskoleålder som avviker från ”vanliga” barn. Avvikelsen inbegriper barnens snabba sätt att uppfatta saker, deras reaktioner och att de uppfattar relationer mellan saker. Den inbegriper också det sätt de uttrycker sig på i form av ett stort ordförråd och deras förmåga att generalisera. Sådana barn betecknas som särbegåvade. Vissa av dem har utomordentligt goda kognitiva och psykomotoriska förmågor och därmed lätt för att lära, medan andra med lätthet kan anpassa sig till andra barn och omgivningen. Detta gäller dock inte alla särbegåvade barn. Här presenteras även några fall för att illustrera särbegåvade barns karakteristika, för att understryka synpunkter i forskningslitteraturen och för att etablera bättre insikt i problematiken kring fenomenet ”särbegåvning” hos barn. Följande är några av de teman som författaren tar upp i föreliggande bok: • vilka de särbegåvade barnen är • hur särbegåvade barn identifieras • sociala och känslomässiga karakteristika hos särbegåvade barn • samarbete mellan förskola och föräldrar till särbegåvade barn. Det som här sägs om varje enskilt tema är ett försök att ge ett svar på särbegåvade barns utmaningar och behov i de speciella situationer de befinner sig i såväl hemma som i förskolan. Boken riktar sig till studenter i pedagogisk psykologi och specialpedagogik, grund- och vidareutbildningar inom förskollärarutbildningen, men den kan också vara av intresse för fackfolk och rådgivare i PPT samt för föräldrar till särbegåvade barn. Art.nr 39428
studentlitteratur.se