9789162277451

H E L E N A B RO S S ANNA HANSEN C L A S RO S VA L L

ISBN: 978-91-622-7745-1

BON N I E RS www.bonnierutbildning.se

(7745-1)

BONNIER UTBILDNING Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon 08-696 86 00 Telefax 08-696 86 10 Redaktion: Mia Söderberg, Kerstin Jörgensen Grafisk form, omslag och temastartsidor: Ann Sjögren/Typoform Brytning och fotoredaktion: Anna Guttorp/Typoform Illustrationer: sidorna 22–23, 40–43, 104, 118, 121 Sara N Bergman; sidorna 48–49, 68–69, 106–111, 124 Johan Egerkrans; sidorna 72–76 Åsa Ekström; sidorna 14–19, 21, 37 Kiran M Gerhardsson; sidorna 8–9, 20, 82–89, 125 Magda Korotynska; sidorna 10–12, 52, 102, 114–117 Helena Lindholm; sidorna 28–29, 66–67, 77–78, 80–81 Linus Pettersson; sidorna 26–27, 35, 36, 92, 122–123, 127–128 Lou-Lou Pettersson; sidan 38 Jon Ranheimsæter; sidorna 30, 44–47 90–91, 126 Ulrika Sandhill; sidorna 70–71, 112–113 Anne Thorsell Foton: sidan 5 Conny Hedengren/IBL; sidan 6 Stefan Lindahl/IBL; sidan 7 Tom Thompson/Scanpix; sidan 31 IBL; sidan 32 Beautiful Sweden; sidan 33–34 Futureimagebank; sidan 50 David Parker/Science Photo Library IBL; sidan 51 Steve Alexander/Rex Features; sidan 54 Bonniers arkiv Scanpix; sidan 55 LOOK/IBL; sidorna 56–57 Paul Hansen/Scanpix; sidan 58 Everett Collection/IBL; sidan 59 Mia Söderberg; sidan 60 Rex Features/IBL; sidan 61 Norstedts; sidan 62 Per-Olof Andersson/ IBL; sidan 63 Viollet/IBL; sidan 64 IBL; sidan 94 Ablestock; sidan 95:1 Skeppshults; 95:2 Ablestock; sidorna 96–97 Lars Erik Nilsson; sidan 98:1–3 Ablestock; 98:4 ericssonhistory.com; sidan 99:1 Ablestock; 99:2 Telefon AB LM Ericsson; 99:3 Ericsson; 99:4 UPI/eyevine/IBL; sidan 102 Ablestock; sidan 103:1 Photos.com, 103:2–5 Futureimagebank

LäsDax 3 ISBN 978-91-622-7745-1 © 2009 Helena Bross, Anna Hansen, Clas Rosvall och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryck: Alfa Print, Sundbyberg 2009

Innehåll

3 Det kryper och krälar 13 Rätt eller fel?

25 Vi och våra grannar 39 Olösta gåtor 53 Berömda personligheer 65 Huvud, axlar, knä och tå 79 För länge, länge sedan 93 Finurliga uppfinningar 105 Det var en gång 119 Drömmar

Krokodiler Urtidskrokodilen På dinosauriernas tid levde en jättekrokodil i flo­ derna i Afrika. Den låg på lur i vattnet och spanade efter byten. När en dinosaurie kom ner till vattnet för att dricka var den vips där och öppnade sitt jät­ telika gap.

Krokodilen kallas Sarcosuchus imperator. Den var 1,8 meter lång och hade över hundra tänder.

Med sitt jättelika gap kunde den fånga djur som var upp till 10 meter långa. Krokodilen var 12 meter lång och vägde 8 ton.

10

Saltvattenskrokodilen Den största krokodil som lever nu är saltvattens­ krokodilen som finns i Australien. Den kan bli 10 meter lång och väga över 1 ton. Ibland kallas den också för deltakrokodilen.

Det händer att krokodiler äter upp människor.

Krokodiler kan ibland också svälja väldigt konstiga saker. I Australien sköts 1979 en krokodil som varit mycket besvärlig. Krokodilen, som kallades Sweet­ heart, brukade välta båtar och äta upp deras utom­ bordsmotorer. På ett år svalde han 20 stycken.

11

Kompisar, eller?

Scen 1 – Vid frukostbordet Berättare: Det är en helt vanlig morgon hos familjen

García. Mamma och pappa sitter vid frukost­ bordet. Elena kommer in. Hon verkar inte glad.

Det hörs popmusik i bakgrunden.

Mamma: Elena, jag tycker att du har sett lite ledsen ut på sista tiden. Är det inte bra i skolan?

Elena: (låter ledsen) Jo, allt är bra. Det har inte hänt något. Elena bara petar i filtallriken, äter nästan ingenting.

Pappa: Ramon! Kom och ät frukost!

Ramon kommer in och mimar till musiken.

Ramon: Jag övar mig ju! Skolans Melodifestival är på torsdag och jag ska vinna!

Mamma: Ramon, du håller väl ett öga på Elena i skolan. Jag tycker att hon verkar ledsen. Det är väl inga som är dumma mot henne?

Ramon: Mamma, vi går faktiskt inte i samma klass. Och just nu övar jag på rasterna.

Ramon hoppar runt.

Mamma: Sätt dig ner och ät nu, Ramon!

Elena: Tack för maten.

Mamma: Men du har ju nästan inte ätit någonting.

Elena: Jag är inte hungrig.

14

Scen 2 – På skolgården Berättare: Senare samma morgon är Elena på väg till skolan.

När hon kommer in på skolgården ser hon Fanny och hennes gäng stå där och prata och skratta.

Fanny, Melina, Olivia, Tea och Diana står i en klunga.

Elena: (för sig själv) Ska jag våga gå fram och prata med dem? Jag kanske inte får vara med i dag heller.

Elena närmar sig gänget.

Elena: Hej!

Ingen av de andra tittar på henne eller svarar.

Fanny: Kom, vi sticker bort till klätterställningen.

Fanny och hennes kompisar vänder ryggen åt Elena och går i väg. Elena står kvar och tittar efter dem.

Saga kommer fram till henne.

Saga: Konstigt att alla vill vara med Fanny.

Elena: Vi struntar i henne!

Fröken kommer ut och ringer i en klocka. De går in i klassrummet.

15

Vi och v책ra grannar

Danmark Valuta: dansk krone (DKK) Folkm채ngd: 5,5 miljoner Spr책k: danska Statsskick: monarki

26

Sverige Valuta: svensk krona (SEK) Folkmängd: 9 miljoner Språk: svenska Statsskick: monarki

Norge Valuta: norsk krone (NOK) Folkmängd: 4,8 miljoner Språk: norska Statsskick: monarki

Finland Valuta: Euro (EUR) Folkmängd: 5, 3 miljoner Språk: finska, svenska Statsskick: republik

27

Ökenspöken Det var en gång två spöken som bodde i en öken i en gammal pyramid där de spökade nattetid De smög omkring i mörka valv och stönade så valven skalv Men där fanns inga andra så de skrämde mest varandra Det ena spöket hette Spook och han var inte riktigt klok Hans gälla, kalla, galna skratt förpestade varenda natt Hans stön var unket, skrovligt, fult hans lakan smutsigt, nästan gult och genom hål i lakanet stack knotor ut av hans skelett

40

Det andra spöket hette Speck och han var mästare i skräck Hans tjut gick genom märg och ben hans suckar pulvriserade sten Hans kedjor rasslade natten lång hans entoniga döda sång den ekade hela tiden i den gamla pyramiden

Flickan som skrev dagbok När Anne Frank fyllde 13 år fick hon en dagbok i födelsedags­ present. Hon började genast att skriva i den.

Först berättade hon om sin födelsedag. I skolan bjöd hon klassen och lärarna på kakor och senare hade hon ett kalas för sina vänner. De tittade på film och hade roligt tillsammans.

Anne bestämde sig för att berätta saker för dagboken som om den vore hennes bästa vän.

Hon kallade dagboken för Kitty och varje gång hon skrev i den började hon så här: ”Kära Kitty!”

Sedan berättade hon om allt som hon tänkte på, om kompisar, om killar som hon gillade och om hur det gick i skolan.

Men snart började dagboken handla om andra och mycket allvarligare saker.

58

Anne Frank,

72

Kroppsrappar Nys-rapp Jag nyser, jag nyser, jag nyser så det skvätter Nu har jag nyst i hundra dar och nittionio nätter Man kallar mig för Prosit, det tycker man är lattjo Det tycker minsann inte jag – atjo, atjo, ATJO

Hick-rapp Jag hickar, jag hickar, kan inte sluta hicka Det började med att jag drack för mycket sockerdricka För varje hickning studsar jag tre fyra decimeter Sen i morse har jag studsat åtta kilometer

Host-rapp Jag hostar, jag hostar, jag hostar så jag kiknar Jag viker mig dubbel och mitt ansikte liknar en blossande, blodsprängd och mosig tomat som legat på vägen och blivit helt flat

77

Silverskatten

På berget – Far kommer hem snart, sa Tora. Det känner jag på mig.

– Så där har du sagt i flera dagar nu, sa Orm. De stod uppe på berget och spanade utåt vattnet.

Deras blickar letade sig långt bort mot horisonten, men de såg inga skepp.

Orm önskade också att far var på väg. Han öns­ kade att han skulle få se fars vackra långskepp komma från havet. Han kom ihåg hur det såg ut. Det var en smäcker båt med tjugo åror. När det satt starka män vid alla åror kunde skeppet fara som en pil över vatt­ net.

Far hade varit borta i nästan ett år. Egentligen vis­ ste de inte om han levde, men Orm ville tro det. Far var stark och modig och han hade många bra män med sig. Om han kom hem igen kunde det hända att han var en rik man. När han reste i väg hade båten varit fylld med vackra pälsar och god honung. Man kunde få bra betalt för det där borta i öster.

– Tora och Orm, vad gör ni här?

Det var mor som kom.

82

Ni har båda arbete att göra, sa hon. Tora ska hjälpa mig att mala säd och du Orm ska valla fåren och getterna.

Det var bäst att göra som mor sa. Men Tora såg att mor tittade ut mot havet. Hon väntade på far hon med, fast hon inte ville prata om det.

Skepp i sikte!

Efter kvällsmaten smög Tora tillbaka till berget. När hon kom dit upptäckte hon att Orm redan satt där.

Han satt med knäna uppdragna mot hakan och blicken riktad ut mot havet. Hon slog sig ner bred­ vid honom.

– Ser du! sa han plötsligt.

Tora ansträngde blicken.

– Där ute mellan öarna! sa Orm. Det är något där.

Han reste sig och kunde inte stå stilla. Först trodde Tora att han inbillade sig, men efter en stund såg hon också. En liten prick syntes långt, långt bort.

Hennes hjärta började slå fortare. Tänk om det var fars skepp!

83

Hjulmakarna i Kalleby Vad gör människorna på bilden? I Kalleby i Bohus­ län finns den här hällristningen som visar tre män­ niskor som alla håller i ett hjul.

Hällristningen gjordes under bronsåldern och vi vet att det fanns vagnar på den tiden. Till vänster på bilden finns en vagn utan hjul. Den står där och väntar på att hjulen ska bli klara.

Det är inte lätt att tillverka hjul. En lång tunn träbit måste böjas och fästas ihop. Det är svårt och man måste vara flera för att klara av det. Men de tre på bilden har hittat en teknik för att böja träet.

Vi vet inte hur det gick till när människorna i Kalleby började tillverka hjul. Kanske lärde de sig konsten av någon annan.

På bilder från Egypten kan man se att människorna där tillverkade hjul på samma sätt. Även där var de tre personer som höll i när träbiten skulle böjas. Personen till vänster är större än de andra. Vik­ tiga personer brukade göras större på bild. Det är antagligen arbetsledaren, själva hjulmästaren.

Hjulmakare i Egypten.

96

Hällristningar från Kalleby i Bohuslän.

Hävstången i Kalleby …

… och i Egypten.

På hällristningen i Kalleby är också en person till vänster lite större än de övriga. Kanske är det en kvinna. Man kan se att de två övriga är män. De hjälps åt att böja träet.

På båda bilderna har hjulmästarna ett verktyg, en hävstång som de använder när hjulet ska böjas. De två övriga håller emot.

Vi vet inte vem som uppfann hjulet eller var det hände. Men vi vet att människor på olika håll i världen hade hittat samma teknik för att tillverka hjul.

På hällristningarna i Bohuslän finns många vagnar. Hjulmakarna måste haft mycket att göra!

97

Guldgåsen Det var en gång en familj som hade tre söner. Den yngs­ te kallades för Dummerjöns och bröderna brukade reta honom och säga att han ingenting kunde.

En dag skulle den äldsta sonen gå ut i skogen och hugga ved. Hans mor skickade med honom en härlig äggkaka och en flaska vin. När han kom ut i skogen träf­ fade han en gammal, grå dvärg.

– Ge mig lite att äta och dricka, bad dvärgen. Jag är så hungrig och törstig.

– Om jag ger dig min matsäck så har jag ju ingenting själv, sa pojken. Ge dig i väg!

Men när han började arbeta dröjde det inte så länge förrän han högg sig i foten och fick halta hem.

Sedan gick den andra sonen ut i skogen. Han fick samma matsäck som sin bror och när han kom ut i skogen träffade han dvärgen som bad om lite mat.

– Om jag ger dig min matsäck så har jag ju ingenting själv, sa pojken. Ge dig i väg!

Han började arbeta och det dröjde inte länge förrän det gick illa för honom också.

Han högg sig i benet och måste bäras hem.

Då de båda äldre bröderna hade misslyckats sa Dum­ merjöns: 106

– Låt mig gå ut och hugga ved!

– Dina bröder har skadat sig. Du tror väl inte att du skulle lyckas bättre? sa fadern.

Men Dummerjöns tjatade och till slut fick han gå.

Modern gav honom en torr brödbit och en flaska surt öl.

När Dummerjöns kom ut i skogen träffade han dvärgen.

– Ge mig lite att äta! bad dvärgen.

– Jag har inget annat än en torrt bröd och surt öl, sa Dummerjöns. Men om det duger åt dig så sätter vi oss och äter.

De satte sig ner och när Dummerjöns plock­ ade fram matsäcken var det en fin äggkaka och gott vin. De åt och drack och sedan sa dvärgen: – Eftersom du har ett gott hjärta, så ska jag ge dig lycka. Hugg ner det där gamla trädet, så kommer du att hitta något vid stubben.

Och så var dvärgen försvunnen.

Dummerjöns fällde trädet och med ens satt det en gås vid stubben. Den hade fjädrar av renaste guld.

Pojken lyfte upp gåsen och tog med sig den till värds­huset där han tänkte övernatta.

107

124

Drömfångare En forskare som hette Frances Densmore kom till indianstam­ men Ojibwa.

Hon var intres­ serad av indianernas kultur och ville spela in deras musik.

Hos Ojibwa såg hon att det ofta hängde en vacker prydnad över småbarnens sängar. Frances fick veta att det var drömfångare. De skulle fånga upp onda drömmar, precis som spindelnätet fångar upp myggor och flugor.

Drömfångarna liknade också spindelnät. En smal rot eller gren hade formats till en ring och tunna senor bildade ett nät i ringen. Det fanns prydnader av fjädrar och pärlor.

Frances tyckte att drömfångarna var fina. Hon foto­ graferade dem och därför vet vi hur de såg ut.

Indianernas drömfångare har spritts över världen.

Om du vill kan du tillverka din egen drömfångare och hänga upp den över sängen. Kanske hjälper den dig att sova gott!

125

H E L E N A B RO S S ANNA HANSEN C L A S RO S VA L L

ISBN: 978-91-622-7745-1

BON N I E RS www.bonnierutbildning.se

(7745-1)