9789140689467

Ann Boglind & Anna Nordenstam

Från fabler till manga 2 LITTERATURHISTORISKA OCH DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ UNGDOMSLITTERATUR

Innehåll 1. Inledning

7

2. Tidslinje

17

3. Modern ungdomsroman

21 Realism 23 Den moderna realistiska ungdomsromanens framväxt 23 Från socialrealism till psykologisk realism 25 Från 1985 och framåt 30 Att vara ung: några teman och motiv 36 Identiteter, kärlek och sexualiteter 36 Chick lit jr 47 Våld, mobbning och utsatthet 49 Sjukdom och död 57 Mångkultur och rasism 62 Ungdomar i andra länder 67 Läsa och skriva 72 Moderna historiska romaner 76 Fantasy 82 Anglosaxisk fantasy 84 J.R.R. Tolkien 85 Ursula Le Guin 88 Philip Pullman 88 Tysk fantasy 91 Nordisk fantasy 93 Twilight – fantasy eller kärleksroman?

101 Thriller och skräck 104 Dystopier 113

Didaktiska uppslag Litteraturanalys Enkelt analysschema för prosa Jämförande analys Realism och faktion i klassrummet Historisk fiktion i klassrummet Fantasy i klassrummet

126 126 127 128 128 129 130

4. Bild och text i samspel

131 Experimentella bilderböcker 133 Bildromaner 142 Serier och serieromaner 148 Serier för unga 149 Japanska serier – manga 154 Didaktiska uppslag 155 Bildromananalys 155 Specialstudium av en tecknad serie/serieroman/seriealbum 156

5. Ungdomslyrik

157 Författares ungdomsdikter 159 Prosalyrik 160 Centrallyrik 163 Poetry slam och rap 167 Rocklyrik 171 Didaktiska uppslag 172 Enkel lyrikanalys 174 Diktläsning 174 Diktskrivande 176

6. Litteraturdidaktisk och metodisk orientering

177 Receptionsforskning 179 Litterär kompetens 181 Lässtrategier 185 Läraren som litteraturläsare 186 Perspektiv på val av bok 187 Bedömning av litteraturläsning 188 Bok och film 192 Texter i andra medier 193

Critical literacy 195 Nya former 196 Några metoder som främjar litteraturupplevelse och litteraturförståelse 198 Litteraturanalys 198 Högläsning 198 Närläsning 199 Litteratursamtal 199 Läslogg 201 Genrestudier 202

Efterord

205

Noter

207

Litteraturlista (ungdomslitteratur)

227

Litteraturlista (facklitteratur)

233

Personregister

253

Verkregister

261

Bildförteckning

269

Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet

271

1 Inledning Ungdomslitteratur är en spännande och brokig värld. Det är ingen egen genre, utan ungdomslitteraturen består av en stor skara litterära texter av olika slag, stil och komplexitet, där de allra flesta har skrivits av vuxna och varit avsedda för unga läsare.1 Men här inryms även romaner som ursprungligen skrivits för vuxna, som Robinson Crusoe och Anne på Grönkulla. Dessa har blivit ansedda som ungdomsböcker i efterhand, för att bara nämna två av världslitteraturens alla klassiker. Ett viktigt perspektiv för diskussionen om vad ungdomslitteratur är och kan vara är förstås läsarna. Litteraturen är skriven och tänkt för ungdomar, men många böcker läses också av vuxna. Det har under senare år blivit en global trend att allt fler vuxna läser böcker som är avsedda och utgivna för barn och unga, och startskottet till denna utveckling brukar förläggas till 1997, då J.K. Rowlings första del av Harry Potter-serien utkom i England. När fler och fler vuxna läste dessa böcker började de att tryckas i två versioner, med samma text, men med två olika omslag och olika sättning. För de vuxna var boken försedd med ett grått sobert omslag utan illustrationer och tät text i mindre storlek, medan det färgglada omslaget med illustration och större text riktade sig till barn (och följaktligen blev det en tjock bok). Sedan dess har allt fler ungdomsböcker i den anglosaxiska världen utkommit också med omslag som riktar sig till en vuxenläsare, dock inte i Sverige. Markus Zusaks Boktjuven är ett exempel på en roman som lästs och hyllats av vuxna i stor omfattning och som står både på ungdoms- och vuxenhyllan på bibliotek och i bokhandeln.

Att vuxna läser ungdomslitteratur kan vara ett tecken på infantilisering, som att vuxna drömmer om att bli unga på nytt eller om att komma tillbaka till sin ungdomstid, menar Rachel Falconer. Hon poängterar emellertid att fenomenet kan ses i ljuset av att ungdomslitterära verk kan ge vuxna något väsentligt, bland annat genom sin komplexitet.2 Litteraturen läses inte längre bara för barnens/de ungas skull, utan den har ett egenvärde också för den vuxna läsaren.3 I Norge har ordet allalderslitteratur använts, det vill säga litteratur som tilltalar alla, för litteratur som vänder sig till både vuxna läsare och barnläsare; även i Sverige har begreppet allålderslitteratur varit i bruk.4 I dag är det emellertid vanligare att tala om crossoverlitteratur, ett begrepp som lanserades i början av 2000-talet och som fått alltmer spridning genom framför allt Sandra ­Becketts två studier 7

Från fabler till manga 2 Crossover Fiction. Global and Historical Perspectives (2009), Cross­over Picturebooks.

A Genre for all Ages (2012) och Rachel Falconers The Crossover N ­ ovel. Contemporary Children’s Fiction and Its Adult Reader­ship (2009). Crossover­litteratur rör sig över åldersgränserna och betyder för Beckett huvudsakligen att böcker som är ämnade för unga läsare också läses av vuxna. Men hon ger även äldre exempel på crossoverböcker som har rört sig över åldersgränsen från vuxen- till barn­ läsare. Fenomenet är inte nytt, men det är både vanligare och mer uppmärksammat i dag. Det finns åtskilliga barn- och ungdomsböcker som lästs och älskats av vuxna länge, som Alice i underlandet, Unga kvinnor, Peter Pan, böckerna om Nalle Puh, Narnia-böckerna, Sagan om ringen-trilogin, Guldkompassen, Sophies värld och på senare år ungdomsböcker, som Torsdagsbarn, Så har jag det nu, Pojken i randig pyjamas, Twilight-serien och Hungerspels-trilogin.

Utgivningen av ungdomslitteratur är stor och i växande. En hel del av det som ges ut är, precis som inom vuxen- och barnlitteraturen, litteratur som står sig ett litet tag eller knappt ens läses. Men det finns förstås en stor mängd ungdomslitteratur som är mycket skickligt berättad i olika stilar och former, med genreblandningar och med intressant tematik. Denna litteratur är väl så komplex som mycket av den vuxenlitteratur som finns (om man nu ska hålla på att jämföra och fortfarande behöva försvara ungdomslitteraturen). Många av dessa realistiska romaner och fantasyromaner, dikter, crossoverbilderböcker och serieromaner är betydelsefulla för ungdomslitteraturens utveckling och några av dem är lovprisade och blir kanske framtida klassiker. I denna volym behandlar vi såväl komplex ungdomslitteratur som ungdomslitteratur av det lite enklare slaget samt ungdomslitteratur där enkelheten är en litterär strategi, för att visa på bredden och mångfalden inom fältet.5 Också muntliga berättelser ska i detta sammanhang nämnas. Några muntliga berättelser har nedtecknats i efterhand, som en del fabler och folksagor, vilka ursprungligen var berättelser för vuxna. Säkerligen lyssnade även de unga på dessa och folksagorna har stor betydelse inom ungdomslitteraturen, särskilt som intertexter. Med intertextualitet menas sammanhang och relationer mellan texter. Text betyder väv på latin. Man kan alltså tänka sig att en ny litterär text innehåller trådar som vävs samman till en ny väv. Det finns med andra ord spår av andra texter (i form av citat, genre, stil etc.) som har betydelse och skapar mening för den nya litterära texten.

Fabler och folksagor räknar vi i dag till barnlitteraturen, men de läses förstås fortfarande av såväl vuxna som ungdomar. I Från fabler till manga 1, som handlar om barnlitteratur, skriver vi mer om dessa två genrer. I Från fabler till manga 2, som behandlar ungdomslitteraturen, tar vi upp romaner och noveller inom olika genrer, som realism, fantasy, historiska romaner, bildromaner och serieromaner, men också crossoverbilderböcker och lyrik.

Det är mycket svårt att dela in böcker för unga efter ålderskategorier och 8

1. Inledning genrer. Men förlagsmarknaden gör detta och uppdelningen är tydlig i bokhandel och på bibliotek. Det finns alltså en iver att etikettera litteraturen efter ålder.

Samtidigt, som vi ovan diskuterat, är crossoverlitteratur ett fenomen och uppluckrade gränser mellan olika genrer ligger i tiden. Men det är i dag svårt att svara på Becketts fråga: Var slutar till exempel en bilderbok och var börjar en bildroman?6 En annan tendens och ett faktum är att många författare skriver både barn- och ungdomslitteratur och ibland dessutom vuxenlitteratur.7 I Sverige avgränsas ungdomslitteraturen till en tänkt ålder, oftast av praktiska skäl, men också med tanke på att det finns många vuxenföreställningar om vad som är lämpligt att läsa i olika åldrar. Men vad är då en ungdom i dag, vad var den i går och vad är den i framtiden? Cat Yambell ger olika förslag: ”12–18? 13–19? 12–15? 14 and up?”8 Svaren varierar förstås beroende på historisk tidpunkt och plats. Begreppen young adult (YA) eller teenager användes knappt i västvärlden och USA före 1950-talet och den idé vi i dag lever med att ungdomstiden är något speciellt, mitt mellan, är alltså ett relativt modernt fenomen. Heather Scutter har beskrivit ungdomslitteraturen som en osäker plats, mellan de två säkra områdena barnlitteratur och vuxenlitteratur.9 I Sverige är begreppet ungdomslitteratur vedertaget, men på senare år används även kategorierna ”unga vuxna” och ibland också ”+15” eller ”nästan vuxen” i stället för ”ungdom”. Svenska barnboksinstitutet (SBI) avgränsar ungdomsböckernas målgrupp från 12 år och upp till vuxenböckerna.10 Enligt barnkonventionen är man barn upp till 18 års ålder. I denna bok tänker vi oss alltså ett ungefärligt åldersspann mellan 12 och uppåt som läsare av de böcker vi behandlar här.

Men det är svårt att dra gränser, särskilt när läsarna är just i tolvårsåldern, eftersom både mognad, läsvanor, läsintresse och lässituation spelar en mycket stor roll för vilka böcker som blir aktuella. Några ungdomar läser vuxenböcker tidigt, andra växlar mellan olika sorters böcker och åter andra läser snarare barnlitteratur eller inget alls.

Det är i andra sammanhang ovanligt att definiera en kategori litteratur med utgångspunkt i läsarens ålder, men en definition av litteratur för barn och unga kan vara att det finns en ”gulf between their writers and their intended readers”, som Perry Nodelman uttrycker det.11 Barnlitteratur är precis som ungdoms­ litteratur speciell, eftersom det är vuxna, med några få undantag, som skriver litteraturen. Det betyder att det är medvetna eller omedvetna föreställningar och gestaltningar av ungdomen som skildras.12 Hur ungdomar själva skulle gestalta ungdomslivet eller sättet de skulle skriva på och teckna till, ger inte ungdomslitteraturen svar på. Det handlar här om att de vuxna skriver och ritar för ungdomar och att det ofta är ungdomar som skildras och som är protagonister i berättelserna och dikterna. Samtidigt bidrar ungdomslitteraturen till att skapa världen.13 Det finns en tydlig åldersmaktordning, det vill säga en tydlig maktrelation mellan de vuxna (som skriver litteraturen) och de unga (som ska 9

Från fabler till manga 2 läsa litteraturen) och Maria Nikolajeva har föreslagit begreppet aetonormativitet (på latin betyder aeto ålder) för denna åldersnorm.14 Men ungdomslitteratur har inte bara med de förmodade läsarnas ålder att göra. Svein Slettan beskriver den genuina ungdomslitteraturen som en litteratur som förmedlar ett ungdomsperspektiv.15 Detta ungdomsperspektiv är motorn i ungdomslitteraturen. Vuxna författare skapar texter med en känsla som unga kan leva sig in i, en representation av ungdomserfarenheter. Ungdomslitteraturen kan också jämföras med den vuxenlitteratur, som handlar om ungdomar, men denna har oftare ett mer distanserat förhållande till ungdomen med ett tillbakablickande.

Ungdomslitteratur har ofta en speciell ton och ett speciellt språk. Det kan vara ett vardagsspråk som påminner om samtidens med slang, uttryck och förkortningar som finns och skildras i sms och chatt. Att teknologier är med i modern ungdomslitteratur är vanligt. Det finns även ungdomslitteratur där språket inte går att lokalisera till samtiden. Det kan röra sig om språk och stil som gör romanen mer allmängiltig, eftersom ungdomars språkbruk skiftar snabbt blir slang och modeord ofta föråldrade. Hur ungdomsförfattarna hanterar frågan om språk, ordval, slang och stil varierar mycket.

Ungdomslitteraturen präglas ofta av speciella teman, motiv och uttryckssätt.

Att vara ung innebär att man utvecklas och formas som människa och därför är det naturligt att det vanligaste och starkast uttryckta ungdomslitterära motivet är identitetssökande och ett sökande efter meningen med livet, vilket vi behandlar utförligt i denna bok. Identitetssökande handlar om vem man är och vill vara, om relationer till andra och till samhället. Kärlek och sexualiteter är vanliga motiv, och andra ofta förekommande motiv i ungdomslitteratur är mörka sidor av livet, som våld, mobbning, utsatthet, sjukdom och död. I anslutning till dessa motiv finns ofta ett etiskt perspektiv med frågor om vem som är ond och vem som är god och där det är avgörande vilka val som görs i utsatta situationer.

När man håller på att växa upp förändras ens förhållande till föräldrar, far- och morföräldrar, lärare och andra vuxna. I modern ungdomslitteratur skildras ofta de vuxna i förbigående och ungdomarna står i centrum. Hur skildringen gestaltas och identitetssökandet formeras samt vilka motiv och språk och stilar som används skiftar och varierar i ungdomslitteraturen beroende på historisk tidpunkt och plats. Dock är identitetsproblematiken ofta förekommande i såväl den realistiska litteraturen som i fantasylitteraturen, i lyriken och bilderboken, bildromanen och serieromanerna.

Hans-Heino Ewers ser barnlitteraturen som en intressant källa till föreställningar om barns tillvaro. Vi menar att detta också gäller ungdomslitteraturen.

Ewers skriver om fyra olika föreställningar om barn, som är kopplade till olika författartyper under olika historiska perioder, och han kallar den moderna författaren för den kritiska författaren, som genom sina texter vill göra barnen/ 10

1. Inledning de unga bättre förberedda och rustade att möta världen. Denna författarsyn gäller i hög grad även ungdomslitteraturens författare. Men det gäller att vara medveten om att det inte går att tala om en universell ungdom och en universell ungdomslitteratur och ungdomskultur, utan det gäller att ha klart för sig i vilket sammanhang litteratur och läsare vistas i.16 Synen på barn och unga ser olika ut kulturellt och historiskt. Förr var barn och unga på olika sätt beroende av sina närmaste vuxna, men i dag talar vi snarare om kompetenta barn som är självständiga och har förmåga och företagsamhet att klara sig själva. Synen på ett kompetent barn finns redan hos pedagoger som Lev Vygotskij, Maria Montessori och i Reggio Emilia-pedagogiken, där man använder sig av beteckningen ”det rika barnet”, men begreppet har aktualiserats i senare tids pedagogiska och psykologiska forskning och förskolans läroplan, Lpfö 98, reviderad 2010, utgår från att barn har rika förmågor att bygga vidare på. Temat ”det kompetenta barnet” har numera blivit vanligt både i litteratur för små barn och i litteratur för ungdomar.17 Ungdomsperioden är en förhållandevis modern företeelse i och med att man ansågs bli vuxen tidigare förr. Den obligatoriska skoltiden har blivit längre och därför är också ungdomstiden längre. Forskning om ungdomskultur har förekommit i Sverige sedan slutet av 1930-talet och forskning om ungdomslitteratur sedan 1960-talet. Begreppet tonåring började användas efter andra världskrigets slut i samband med att en speciell tonårsmarknad för kläder, musik, filmer och tidningar uppstod, men det är först från slutet av 1970-talet och decennierna framåt som ungdomskulturforskning med tvärvetenskaplig inriktning medvetet behandlar ungdomskulturens olika funktioner och betydelser för unga. Det finns ett tydligt samband mellan dagens föränderliga samhälle och ungdomars kulturella aktiviteter.18 Förr gick ungdomar ofta i sina föräldrars spår när det gäller arbete, livsstil och bostadsort. I dag präglas ungdomstiden av osäkra strukturer och rutiner samt en mängd valmöjligheter på många områden. Olika ungdomskulturella yttringar kan ses som kollektiva svar på dessa levnadsvillkor; man kan betrakta dem som möjliga rum i vilka ungdomar kan söka och utveckla sin identitet.19 Ove Sernhede ser olika tidsmässiga faser i detta identitets­ sökande i ungdomskulturen: på 1950- och 1960-talen med raggar-, mods- och hippiekulturerna tematiserades identitet i förhållande till klass, och på 1970- och 1980-talen levde detta fortfarande kvar, men med mer fokus på identitet i förhållande till kön genom olika musikstilar, som glitterrock, punk och hårdrock, och artister som David Bowie, Annie Lennox och Michael Jackson. Från 1990-talet hamnade identitetsfrågor i samband med etnicitet i förgrunden i ungdomskulturen, som en följd av en ökad migration och globalisering, även om både klass och kön fortfarande spelade en stor roll.20 Exempel på musikstilar med olika etnisk bakgrund var vit makt-musik å ena sidan och rap och hip hop å andra sidan. I ungdomslitteraturen spelade klassfrågor en viktig roll på 1950- och 11

Från fabler till manga 2 1960-talen, medan 1970- och 1980-talen var mer inriktade på frågor om kön, och i början av 2000-talet handlade identitetssökande i ungdomslitteraturen om en kombination av klass, sexualitet, kön och etnicitet. I dag spelar också nya medier som internet och dataspel stor roll för ungdomars kulturella aktiviteter, exempelvis för cosplay och fanfiction.

Begreppet ungdomslitteratur används dock inte när det gäller äldre litteratur för ungdomar. På 1600-talet, exempelvis, gjorde man ingen skillnad på barn- och vuxenlitteratur; alla tog del av samma muntliga och skriftliga litteratur. På 1800-talet var det vanligt att erkända författare skrev för både barn och vuxna i en annan utsträckning än i dag och ofta lästes samma bok av barn och vuxna, något som alltså har blivit vanligare nu på 2000-talet igen.

De böcker som hade läsare i alla åldrar, är de som i dag har blivit så kallade klassiker, exempelvis Robinson Crusoe (1719, sv. 1740-talet), Gullivers resor (1726, sv. 1772 i förkortad version, i helhet 1872), Skattkammarön (1883, sv. 1887), Unga kvinnor (1868, sv. 1871), En världsomsegling under havet (1870, sv. 1870–1871) och Anne på Grönkulla (1908, sv. 1909). Dessa böcker utkommer fortfarande i nya upplagor och i nya medier.

I mitten av 1800-talet började man skilja på äventyrsromaner, som var riktade till pojkar, och familjeromaner, som var riktade till flickor. Det var vid den här tiden billigare att trycka böcker och bokmarknaden expanderade kraftigt. För de borgerliga familjernas flickor fanns nu också ett behov av god skönlitteratur.

I slutet av 1800-talet började skönlitteraturen delas in i ”högt” och ”lågt”, och då hamnade barnlitteraturen i det ”låga” facket, vilket fick betydelse bland annat för dessa författares ställning.21 Ett exempel är Louisa M. Alcotts Unga kvinnor, som fick ett mycket positivt mottagande och recenserades som en vuxenbok när den kom ut 1868. Kritikerna påpekade just att romanen vände sig till läsare i alla åldrar, både kvinnor och män. Men när den på 1900-talet började klassificeras som flickbok omvärderades den och togs inte upp på de amerikanska kanonlistorna. Detta kan jämföras med Mark Twains Huckleberry Finns äventyr (1884), som räknades som en vuxenbok och som därför fanns med på listor över rekommenderad amerikansk litteratur. Denna skillnad kan dels bero på att Unga kvinnor räknades som en flickbok, dels på att den är skriven av en kvinnlig författare.22 Flickboken utvecklades ur den borgerliga familjeromanen, som ofta var skriven av en kvinnlig författare, handlade om kvinnor och flickor och hade kvinnliga läsare som målgrupp. Den definieras alltså genom sitt kön.23 Unga kvinnor anses vara en milstolpe inom familjeromanen och den räknas som den första flickboken. Den har flickbokens alla drag genom att den utspelas i hemmiljö och handlar om fyra tonårssystrars uppfostran och inre utveckling. Boken, som bygger på författarens egen uppväxttid, har blivit en del av den amerikanska myten om en varm och sammanhållen familj med kloka föräldrar som ger sina 12

1. Inledning döttrar både kärlek och morallektioner.24 Romanen liknar till sin uppbyggnad John Bunyans Kristens resa (del 1 1678, del 2 1684, sv. 1727) med olika stationer på vägen till mognad. Den har ansetts vara både tillbaka- och framåtblickande.25 Det senare genom att i centrum står Jo med sina radikala åsikter om vad som passar unga kvinnor. Hon är den första så kallade tomboy eller pojkflicka i ungdomslitteraturen. Jo påpekar att hon skulle vilja vara en pojke och ha större frihet och rörlighet, hon bryr sig inte om sin klädsel, hon klipper sitt hår kort och hon vill yrkesarbeta.

Bara ett par år tidigare än Unga kvinnor utkom Lewis Carrolls Alice i underlandet (1865, sv. 1870), en bok om en flicka, men som inte räknas till flickböckerna, utan mera ses som en banbrytande roman som blandar realism och fantasi.

Den räknas till det Zohar Shavit kallar ambivalenta texter, eftersom den enligt henne med behållning kan läsas av både barn och vuxna. Boken beskriver en rad absurda och fantastiska händelser som inte har något annat sammanhang än att Alice deltar i dem alla och att de ingår i hennes dröm. Alice i under­landet, som skrevs före Sigmund Freuds Drömtydning (1900), har tolkats ur en rad olika perspektiv: symboliskt, semiotiskt, intertextuellt, lingvistiskt, filosofiskt, socialhistoriskt och inte minst psykoanalytiskt.26 Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery är också ett exempel på en roman som ursprungligen var tänkt för en allmän publik, och när den publicerades lästes den av både kvinnor och män och fick en posi­tiv recension av Mark Twain. Den svenska översättningen anpassades till yngre läsare och fick ingå i en serie ungdomsböcker och denna utveckling har följts i flera länder. Böckerna om Anne blev en serie på nio böcker, där läsaren får följa den före detta barnhemsflickan Anne från elva år upp till vuxen ålder. Det är framför allt Annes karaktär som har fångat läsare i många åldrar och kulturer. Hon beskrivs som en överlevare som med positivt sinne tar sig genom svårigheter. Hon är inte någon typisk flickbokshjältinna, eftersom hon inte är vacker och hon är både busig och frispråkig. Hon har jämförts med Jo i Unga kvinnor, men till skillnad från Alcott moraliserar inte Montgomery, utan hon ser det humoristiska i de olika situationer som hon försätter Anne i. Anne är en föregångare till Martha Sandwall-Bergströms Kulla Gulla och Astrid Lindgren har talat om Anne som en inspirationskälla till Pippi-karaktären, men också till Madicken som går på hustaken och till Emil med sina hyss. Även Astrid Lindgrens flickbokserie om Kati (1950–1953, nytryck i slutet av 1990-talet) har flera likheter med Anne på Grönkulla. Kati är rödhårig och hon är både allvarlig och full av upptåg.

Också äventyrsböckerna kan definieras efter kön i och med att det är manliga författare som skriver om pojkar med sikte på att böckerna ska läsas av pojkar. Medan flickböckerna utspelas i hemmiljö, förflyttar sig pojkprotagonisterna i äventyrsböckerna långt bort från hemmet. De reser till ofta till sjöss, som i Robinson Crusoe och Gullivers resor. Ingen av dessa böcker var från början 13

Från fabler till manga 2 avsedd för yngre läsare, men de har i förkortad form blivit föregångare för just pojkboken med sin karaktäristiska komposition: hem–uppbrott–resa–äventyr– hem igen.27 Andra klassiska äventyrsskildrare är Alexander Dumas d.ä. med romanerna De tre musketörerna (1844, sv. 1846) och Greven av Monte Christo (1844–45, sv. 1871), som båda har bearbetats för yngre läsare, Mark Twain med Tom Sawyers äventyr (1876, sv. 1877) och Huckleberry Finns äventyr (1884, sv. 1885) och Jules Vernes rika produktion, ett sextiotal romaner, varav hela 24 stycken översattes till svenska redan på 1870-talet. Jules Vernes manliga hjältar ger sig inte bara i väg på realistiska resor, utan Verne skapade tillsammans med H(erbert) G(eorge) Wells en ny genre, science fiction, där tekniska uppfinningar gjorde det möjligt att resa både till månen och till jordens medelpunkt.

De svenska pojkböckerna kan delas in i dels de som följer äventyrsberättelsen, som Sigfrid Siwertz Mälarpirater (1911), dels de som mer handlar om pojkars lek och busiga upptåg.28 Vanliga inslag i pojkböcker är sökandet efter spänning och äventyr, avståndstagande till flickor och ett beroende av pojkgänget.29 I dag talar man inte längre om pojk- respektive flickbok, även om det finns en viss uppdelning, framför allt genom förlagens marknadsföring och formgivning av bokomslagen. De flesta av dagens mer komplexa ungdomsböcker har en tematik som vänder sig till och intresserar både manliga och kvinnliga läsare.

Det var först på 1970-talet som de lärarutbildningar som riktade sig till högstadie- och gymnasielärare innehöll kurser i ungdomslitteratur. Tidigare hade ungdomslitteraturen lägre status och skolans kursplaner förespråkade läsning av enbart vuxenlitteratur, men från 1970-talet med nya kursplaner och nyskriven ungdomslitteratur, som knöt an till ungdomars förändrade livsvillkor, blev läsning av ungdomslitteratur mer accepterad. I dag finns det kurser i ungdomslitteratur både inom lärarutbildningarna och som enstaka kurser framför allt i litteraturvetenskap på olika nivåer på flera universitet och högskolor i landet. Forskningen är livaktig både i Sverige och internationellt och det finns en professur med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur vid Stockholms universitet sedan 1983.

Det finns många möjligheter att lära sig mer om ungdomslitteratur och hålla sig uppdaterad. Förutom att gå på universitetskurser på flera nivåer i landet, finns Svenska barnboksinstitutet (SBI), som är ett nationellt specialbibliotek helt inriktat på barn- och ungdomslitteratur. Här finns boksamlingar, databaser som ELSA, där man kan söka på såväl skönlitteratur som forskningslitteratur, och expertis att fråga. Institutet arrangerar regelbundet öppna föreläsningar och varje år en bokprovning, som innebär en översikt och statistik av föregående års bokutgivning. Svenska barnboksinstitutet grundades 1965 och ligger i Stockholm.30 Vi rekommenderar vidare att läsa specialtidskrifter som Barnboken.

Tidskrift för barnlitteraturforskning, som är tillgänglig online, liksom den nordiska digitala tidskriften BLFT – Barnelitterært forskningstidskrift. Därtill finns en rad 14

1. Inledning internationella tidskrifter, som The Lion and the Unicorn, Children’s Literature in Education, International Research in Children’s Literature, Bookbird: A Journal of International Children’s Literature och Jeunesse: Young People, Texts, Cultures.

Ungdomslitteraturen kan följas genom att läsa recensioner i dags­pressen och på bloggar samt genom att ta del av vilka verk och författarskap som får litte­ rära priser. ALMA-priset – Astrid Lindgren Memorial Award – är barn- och ungdomslitteraturens nobelpris. Priset instiftades 2002 i Sverige och går till författare, illustratörer och läsfrämjande arbete. Några exempel på författare som har fått pris för sitt författarskap, som också riktar sig till ungdomar, e­ ller som de själva skulle uttrycka det som riktar sig till alla, är Philip Pullman (2005), Sonya Hartnett (2008) och Meg Rosoff (2016). Andra prestigefulla litterära pris för barn- och ungdomslitteratur är Carnegie Medal (sedan 1936), Deutscher Jugendliteraturpreis (sedan 1956), H.C. Andersen-medaljen som delas ut vartannat år sedan 1956 och Nordiska rådets pris för barn- och ungdoms­litteratur (sedan 2013). Därtill finns Augustpriset, som varje år sedan 1992 delas ut för årets bästa svenska barn- eller ungdomsbok av Svenska Förläggareföreningen.

Att en skönlitterär ungdomsbok får ett litterärt pris betyder mycket för litte­ raturens status, för spridning och för forskningen. Till sist vill vi nämna Barnbokskatalogen, som ges ut i september varje år av Statens kulturråd. Den ger tips på årets barn- och ungdomsboksutgivning och inleder Bokjuryns årshjul.

Därefter kan barn och unga läsa böckerna och sedan rösta på vilken bok som de tycker är bäst. Resultatet delges i april och brukar få uppmärksamhet i pressen.

Den affisch som görs med tio-i-topp-listor för de olika åldersgrupperna sätts ofta upp på bibliotekens barn- och ungdomsavdelningar och får betydelse för spridningen. Bokjuryn fångar de röstande barnens och ungdomarnas åsikter.

Dessa står – ibland, men inte alltid – i samklang med de vuxna kritikernas och litteraturforskarnas ståndpunkter om vad som är en bra barn- eller ungdomsbok.

Från fabler till manga 2 är en bok om ungdomslitteratur. Den är en omarbetad och uppdaterad version av delar av Från fabler till manga som kom ut 2010. Vi har gjort en ny indelning, där Från fabler till manga 1 (2015) behandlar litteratur för barn upp till 12 år och Från fabler till manga 2 (2016) tar upp litteratur för unga från 12 år. De båda delarna ska ses och läsas som en helhet om man vill ha litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på både barn- och ungdomslitteratur, men delarna fungerar var för sig om man vill koncentrera sig på litteratur för endast ett åldersspann, exempelvis i utbildningssammanhang.

Med Från fabler till manga 2 vänder vi oss till studenter, lärare, forskare, bibliotekarier och andra som är intresserade av ungdomslitteratur och vill veta mer om ungdomslitteraturens utveckling och forskning. Vår förhoppning är att den kan läsas av nybörjare inom området, men också av andra som vill fördjupa sig inom ett spännande och växande fält. Bokens tänkta läsare har på ett sätt olika behov av kunskap om ungdomslitteratur, men samtidigt ett och samma behov, 15

Från fabler till manga 2 nämligen att få och utveckla sin kunskap inom fältet för att kunna fungera som goda litteraturförmedlare. Att få och utveckla goda kunskaper innebär att läsa översikter som denna bok, men även att läsa och själv analysera de ungdoms­ litterära verken. Ju mer kunskap man har, desto bättre förutsättningar har man som lärare, förmedlare och inspiratör. Lärare, bibliotekarier och litteratur­ förmedlare måste ta ställning till vilka böcker som passar de ungdomar man arbetar med; det är lättare att ta ställning och själv värdera om man har kunskap och beläsenhet. Ungdomslitteratur är verkligen en spännande och brokig värld som öppnar nya dörrar.

16

4 Bild och text i samspel Under senare år har bilder fått en alltmer framskjuten plats i vår kultur och i ungdomslitteraturen. Ungdomar spelar datorspel, ser på film och tvserier, lägger ut bilder på sociala medier, läser och ritar serier och gör grafiska bilder av olika slag.

Unga läser bild och text i skilda medier som serier, serieromaner, bilderböcker, grafiska romaner, bildromaner, datorspel, film, tv-serier, det vill säga i en uppsjö med multimodala texter, även så kallade sammansatta texter. Här handlar det om att olika modaliteter samverkar, och en av dem är alltså bild.1 Att arbeta med multimodala texter är något som skolan har i uppdrag att göra för att bygga vidare på den visuella kompetens som barn ofta redan har när de börjar skolan. Detta är inskrivet i kursplanen i svenska för grundskolan (2010) och i gymnasieskolans kursplan i svenska formuleras det på följande sätt: Undervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar.2

I den anglosaxiska världen skiljer man ofta mellan comics och graphic novels, där comics står för serier med pratbubblor och sekventiella rutor, medan graphic novels är ett bredare paraplybegrepp som omfattar serieromaner, det vill säga, böcker som består av en lång berättande tecknad serie, som de självbiografiska Art Spiegelmans Maus I–II (del 1 1973, sv. 1987, del 2 1986, sv. 1992), Marjane Satrapis Persepolis (2000–2003, sv. 2004–2005), Joe Saccos Palestina – Ockuperad nation: rapporter från Gaza och Västbanken (1996, sv. 2011), men också Alan ­Moores och Dave Gibbons superhjälteserie Watchmen (1986–1987, på svenska utgiven under namnet Väktaren X). Graphic novels inrymmer också serieromaner som bygger på en tidigare roman, som exempelvis Neil Gaimans Coraline (2002, sv. 2011) och en rad vuxenromaner som August Strindbergs Röda rummet i be­ arbetad serieform av Peter Demervall (2012) och Selma Lagerlöfs Bortbytingen av Emile Östergren (2014). Brian Selznicks En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (2007, sv. 2008) är ett exempel på en grafisk roman som diskuterats huruvida 131

Från fabler till manga 2 den ska betraktas som en grafisk roman eller inte, då den visserligen är filmiskt berättad med bilder i olika former, men inte innehåller några pratbubblor eller ljudmarkörer i strikt mening.3 Boken, som vann Randolph Caldecott Medal för bästa amerikanska bilderbok 2008, utmärker sig för sitt omfång på 550 sidor och för sin hybriditet av olika medier och tidsperspektiv. Boken skulle därmed också kunna benämnas som bildroman på svenska, med dess kombination av bild och text och dess form och storlek. Bildroman är ett begrepp som vi ser allt oftare och som Svenska barnboksinstitutet börjat använda under senare år.

En grafisk roman har många likheter med berättande i datorspel, serier och bilderböcker, då den kräver mycket av läsaren, som måste kunna läsa både text och bild. Unga är generellt bättre på detta än äldre vuxna.4 Brenner konstaterar att läsaren väljer hur hen ska titta, först på bilden eller på texten, eller på båda samtidigt översiktlig, först svepande på hela sidan och sedan på detaljerna ­eller bit för bit. Några läser bilden först, andra läser först texten. Den grafiska romanen förutsätter att bild och text läses ihop och de två medierna bildar en ny konstnärlig helhet tillsammans.5 Ofta används termerna grafisk roman och serieroman synonymt.6 Österlund talar om den grafiska romanen som ett hybridfenomen och menar att den är ”en experimentarena”.7 På svenska är i dag alltså beteckningen bildroman allt vanligare för de romaner där den berättande texten samspelar med bilden på ett vis som liknar bilderboken, och som då inte består av klart avgränsade serierutor och pratbubblor.

Det är då inte fråga om bilder som är med i romaner som illustrationer, utan i en bildroman har bilden lika stor betydelse som texten, men layout, placering och samspel mellan bilderna och texten kan variera inom samma bok. På så vis liknar bildromanen mer bilderboken, även om den senare i första hand är tänkt för mindre barn. I de traditionella bilderböckerna är bilderna dominerande, medan det i bildromanerna är en större balans mellan text och bild. Denna balans ger utrymme till ett symboliskt och psykologiskt djup i förhållandet mellan text och bild.8 Dock finns det allt fler bilderböcker som också uppskattas av vuxna, där det finns ett samtidigt tilltal, med intertexter som är till för de vuxna, liksom ironi och parodi som kanske i första hand roar vuxenläsaren (se Från fabler till manga 1). Bilderböcker har på senare år vidgats och blivit mycket experimentella och gränsöverskridande. De kan vara ordlösa, men de flesta innehåller bild och text som tillsammans bildar en helhet, en ikonotext, som uppstår i mötet med läsaren. Det finns alltså en överordnad ikonotext i en bilderbok. Begreppet är från Kristin Hallberg (1982) och gäller för bilderboken som helhet, men man kan också tala om ikonotexter för varje uppslag.9 De komplexa bilderböckerna är i dag alltså långt ifrån bara ett medium för barn, utan de är böcker också för ungdomar och vuxna. Sandra Beckett visar och diskuterar i sin studie Crossover Picturebooks. A Genre for All Ages (2012) hur en mängd internationella och några nordiska konstnärligt experimentella bilder132

4. Bild och text i samspel böcker läses av flera målgrupper och därför kan betecknas som crossoverböcker, det vill säga böcker som i första hand är skrivna eller tänkta för barn, men som också läses av ungdomar och vuxna för sin egen skull. Crossoverbilderböckerna har blivit en global trend som expanderat kraftigt under de senaste decennierna.

De luckrar inte bara upp gränser mellan åldrar, utan också gränser mellan olika typer av litteratur. Hybridformer tillsammans med den digitala utvecklingen har lett till att bild och text kan produceras på nya vis och de konstnärliga utformningarna är i dag mångfaldiga. Bilderböcker blir därmed också allt svårare att placera och kategorisera. Som Beckett konstaterar: ”Where does the picturebook end and the comic book, the artist’s book, or the graphic novel begin?

The picturebook itself is a generic hybrid crossover between text and image, so it is not surprising that it is the source of the greatest generic innovation.”10

Experimentella bilderböcker Den australienske bilderbokskonstnären Shaun Tan har kallats för ”multikonstnär”.11 Hans verk är crossoverlitteratur och läses av många unga. Tan är en mycket produktiv konstnär som gör bilderböcker, animerad film, appar, musikoch teaterföreställningar och illustrationer. Av Tans verk finns följande översatta till svenska: Borttappad (2000, sv. 2012), Det röda trädet (2001, sv. 2011), Ankomsten (2007, sv. 2010) och Berättelser från yttre förorten (2008, sv. 2012). Den mest uppmärksammade och prisbelönta av dem alla (hittills) är An­komsten, en 130 sidor lång helt ordlös berättelse, som består av bilder i helformat, halvformat, och smårutor i en sepia ton (som påminner om ett gammalt gulnat fotografi).

Boken har internationellt kallats för en grafisk roman, (graphic novel), men också för en ordlös bilderbok och en ordlös serie (comic) för alla åldrar. År 2007 vann den kategorin The Book of the Year i NSW Premier’s Literary Awards.

Beckett återger att priset utlöste en diskussion om ifall en ordlös bok bestående av bilder skulle kunna vinna ett sådant fint pris för bästa bok, då den kanske också skulle kunna betraktas som en konstbok.12 Men som Beckett visar, finns det en tradition av ordlösa bilderböcker, eller ordlösa berättelser (narratives) som hon hellre kallar dem, sedan många decennier tillbaka. Hon lyfter bland annat fram italienaren Bruno Munaris bokserie ”libri illeggibii” (vilket betyder ”icke läsbara böcker”), där inga ord fanns i den som först publicerades 1949. Inte heller Iela och Enzo Maris klassiska bilderböcker från 1960-talet innehåller några ord; några titlar har översatts till engelska, som The Chicken and the Egg (1970), liksom Raymond Briggs berömda The Snowman (1978), som finns översatt till svenska med titeln Snögubben (2008). Den sistnämnda är precis, som Ankomsten en filmisk bilderbok med 175 inramade olika bilder i bleka färger, som handlar om en pojkes äventyr med en snögubbe som han bygger och som blir hans vän.

Tillsammans flyger de i väg, men när han vaknar nästa morgon har snögubben 133

FrĂĽn fabler till manga 2

134

4. Bild och text i samspel smält och man kan fråga sig om allt var en dröm. Det filmiska greppet liksom ordlösheten finns som en intertext i Tans Ankomsten.13 Tans Ankomsten handlar om en man som lämnar sitt hem och land och emigrerar. Han tar avsked från sin familj, packar en koffert och reser länge över havet i en båt. Till sist anländer han till ett främmande land, där hamninloppet påminner om New York med en ö med skyskrapor som liknar Empire State Building, men helsidesbilden är långt ifrån realistisk, utan där finns märkliga främmande figurer och förstorade saker, som alltid i Tans bilder, och kraftiga perspektivförskjutningar. Den anländande mannen kan inte språket och boken gestaltar just språklöshet genom tystnaden i den ordlösa boken. Det är en talande tystnad.14 Tystnaden påminner också om stumfilm, vilken var den form som de flesta filmer före 1920-talet hade, liksom de svartvita filmerna som först i slutet av 1930-talet övergick mer till färg (jfr t.ex. med Borta med vinden 1939).

I paratexterna (som bokens titel och pärmen) finns bokens alla ord. Titeln består av bara ett ord ”Ankomsten”, det finns en dedikation ”Till mina föräldrar” och kort information på ett inlagt vykort med rubriken ”INSPEKTION”.15 I den långa berättelsen förekommer också skrifttecken som varken läsaren eller huvudpersonen i boken kan uppfatta eller tyda. Tecknen förblir främmande, tillsammans med en rad andra märkliga inslag av fantasifigurer, språkliga tecken, förstorade saker etcetera. Som Lassén-Seger lyft fram är alla dessa saker ”lika exotiska för läsaren som för emigranten, vilket skapar ett starkt empatiskt band dem emellan”.16 Den ordlösa narrativa berättelsen förs fram genom mannens seende. Han iakttar stadens myller och de människor han möter och så småningom förstår han alltmer. Men den grundläggande känslan är främmandeskap, vilket förmedlas i de gulnande handtecknade bilderna i blyerts, som för tankarna till äldre fotografier och böcker.17 Tan laborerar med bilder i olika storlekar och där det visuella också skapas med in- och ut-zoomningar, som påminner om en filmkameras rörelser. Filmmediet är starkt närvarande i denna immigrantberättelse, liksom tystnaden, som här inte används som ett sätt att hindra kommunikation, utan som ett sätt för att i konstnärlig form gestalta en känsla som är både främmande och välbekant. Tan har i arbetet med boken under flera år själv beskrivit hur han fått influenser från sin fars immigranthistoria, från bilder av resor över Atlanten, från historien om Titantic (som sjönk 1912), men också från andra immigrantberättelser, tavlor som ”Going South” från 1886, filmer som Vittorio de Sicas Cykeltjuven från 1948 och Briggs Snögubben.18 Att tematisera utanförskap och en frustration av att inte förstå finns som tematik i flera av Tans andra bilderböcker, som Det röda trädet (2001, sv. 2011).

Här är bilderna stora och med kraftfulla mörka färger och historien sträcker sig bara över en dag. Men precis som i Ankomsten råder tystnad och alienation, och den lilla flickan blir strandsatt instängd i en flaska. Här gestaltas mörka inre känslor och Tan har själv uppgett att ursprunget till boken kommer från 135

Från fabler till manga 2 en idé att bildmässigt framställa starka känslouttryck, och att det var allra mest intressant att visualisera mörker.19 Men slutscenen öppnar upp för lycka. För sitt banbrytande konstnärskap erhöll Tan 2011 ALMA-priset med motiveringen: Shaun Tan är en virtuos visuell berättare, en vägvisare till bilderbokens nya möjligheter. Hans bildvärldar utgör ett eget kosmos där inget är självklart och allt är möjligt. Minnet av barndomen och uppväxttiden är fasta referenspunkter men bildberättandet är universellt och berör alla oavsett ålder.

Bakom ett överdåd av minutiöst detaljerade bilder, av civilisationskritik och historia i symbolisk gestaltning finns en påtaglig värme. Människan är alltid närvarande och Shaun Tan gestaltar såväl vårt sökande som vårt utanförskap.

Han förenar briljant magiskt berättande med djup humanism.20

Utvecklingen har i många länder gått mot mer komplexa bilderböcker, där bilderböcker inte längre vänder sig till bara barn utan även till unga och vuxna.21 Som Beckett poängterar i den tidigare nämnda studien Crossover Picture­books är det också allt vanligare med gränsöverskridande tematik, vilket kan vara ämnen som främst förknippas med vuxna och vuxenvärlden. Tematiker som nämns som cross-generational themes är döden, våld, aggressivitet, svår barndom, sexualitet etcetera. Men barn- och vuxenlitteraturen har alltid tagit upp svåra ämnen, men då företrädesvis i andra genrer, som folksagorna. Perraults version av ”Sagan om Rödluvan” från 1697 slutar brutalt med att Rödluvan blir uppäten. H.C. Andersens konstsaga ”Flickan med svavelstickorna” slutar med flickans död och i Hoffmans Pelle Snusk klipper en vuxen av ett barns tumme som straff för att han sugit på den. Beckett tar upp fler exempel, som Alice i underlandet, där Alice upplever hemskheter i drömmen, och historien om Peter Pan, som har tydliga referenser till döden.22 När Nikolajeva för flera år sedan beskrev den nordiska bilderboken framhävde hon de danska och norska bilderböckerna som djärvare än de svenska, vilket är en iakttagelse som generellt fortfarande gäller. Frågan som kan diskuteras är varför och hur de norska och danska bilderböckerna på ett originellt och konstnärligt vis vågar bryta så många uppenbarliga tabun och göra det i nya former.23 En förklaring kan vara att norska staten, som enda land i världen, köper 1 500 exemplar av nyutkomna barnböcker och distribuerar dem till folkbiblioteken.

Det är som Gro Dahle förklarat inte försäljningen som räknas, utan den litterära kvaliteten, även om det förstås också finns underhållningsböcker i Norge.24 I Danmark och Norge har den nutida bilderboken utmärkt sig för att med intressanta formexperiment skildra ämnen som överskrider tabun där mörker och djup är karaktäristikum. En grupp illustratörer och författare som utmanar gränserna för hur en konstnärlig bilderbok kan se ut, och hur svår den får vara, är författarna Louis Jensen, Oscar K, Kim Fupz Aakeson och illustratörerna Dorte Karrebæk och Lilian Brøgger. De gör originella bilderböcker, bland 136

4. Bild och text i samspel andra Lilian Brøggers och Oscar K:s uppmärksammade De skæve smil (2008), där aborterade foster berättar om det liv de aldrig fått. I Brøggers och Kim Fupz Aakesons Pigen der skulle vælge (2007) tvingas det lilla barnet välja vilken förälder som måste dö och hämtas av Döden nästa dag.25 Inga av dessa böcker är översatta (ännu 2016) till svenska. Däremot finns det några bilderböcker översatta, till exempel Oscar K:s & Dorte Karrebæks Idiot! (2009, sv. 2010), som handlar om dödshjälp, genom en historia som handlar om ett förståndshandikappat barn och hans mamma. Detta är ett motiv som är sällsynt över huvud taget i barnlitteratur. I boken får man följa August som med sitt lilla Odjur, en liten kasse i rött snöre, leker på gatorna. Världen ses genom August ögon och han förstår att han är udda och inte som de andra barnen, och även om de kal­ lar honom för idiot, så tar han inte illa vid sig, utan det vet han redan. August verkar vara tillfreds i sin egen värld med sin mamma, men mamman reagerar: ”Tok-August! Tok-August! De borde få sig en knäpp på näsan, Mitt lilla odjur.”26 Historien berättas ur Augusts perspektiv på lyrisk prosa. Här blandas dialog med hans inre tankar och här finns inslag av ramsor, sagor, referenser till Bibeln och ordspråk.27 Texten flödar fram som en lång stream of consciousness, ett långt inre flöde, som innehåller rim och ljud som ibland låter som ren rapparkalja, från pojken som blir allt äldre under historiens förlopp.28 I slutet av boken är mamman gammal och trött och orkar inte längre ta hand om sin son, som nu har vuxit upp till vuxen man. Så när kvällen kommer slår de sig ned på en bänk: Mamman sätter sig. ”Varför skall jag ta piller?” ”Det blir bäst så, lille August. Jag är så trött.”

Kall vind i mörkret.

Vita fåglar flyger.

Snön faller, puderlätt.

Tågen kommer punktligt.

Det står en ängel under gatlyktan.

– Gokväll, August!

– Gokväll, Ängel.

Nu har klockan blivit många, nu får vi till att komma hem.

Ja, Gud, vad klockan är över tusen!

Varför blir det natt, mor och kallt och bitter vind?

Hör hur den lilla katten, mor den jamar och vill in!

Måsarna och tärnorna har ingenstans att bo.

137

Från fabler till manga 2 Å, hör nu sjunger stjärnorna de sjunger mig till ro!

Genom tunneln. Så mörk den är.

Farväl, Mitt lilla Odjur! Farväl jag!

Genom mörkret ut i ljuset, uppför himlastegen där jag ska sitta på Guds högra hand och drömma levande och döda.

De vita fåglarna blir mindre och mindre, till slut får de plats i bröstfickan … tag mig i beskydd.29

Med detta poetiska rytmiska språk och de detaljerade konstbilderna av Dorte Karrebæk skapas en smärtsam och vacker bilderbok, som ställer svåra frågor i vår tid.

Ett annat tecknar- och författarpar, som på senare år har översatts till svenska, är norska Gro Dahle och Svein Nyhus med Snäll (2004, sv. 2008), Den arge (2003, sv. 2009) Roy (2008, sv. 2009) och Mammas hår (2007, sv. 2012). I den första boken uppfattas titeln ironiskt, eftersom den lilla flickan Lussi är för snäll.

Föräldrarna vill att hon ska vara snäll och fokusera på att vara perfekt, vara tyst och ha ett glatt leende. Barn skulle förr vara tysta men inte synas, vilket förefaller vara föräldrarnas önskan. Lussi är så snäll att hon försvinner in i väggen, precis som Tove Janssons osynliga Ninni i novellen ”Det osynliga barnet” (1950). I Charlotte Perkins Gilmans vuxennovell ”The Yellow Wallpaper” (Den gula tapeten) från 1890 blir berättaren, en kvinna, ett med sin tapet och kvinnan i Patrice Kindl The Woman in the Wall (1997) fungerar också som intertext.30 Fantastiska och realistiska drag blandas i både text och bild. Svein Nyhus bildteknik är en blandning av akvarell och blyertsteckning med inslag av collage. På många av bilderna är det tabeller med siffror av olika slag, och tillsammans med den stora mängden klockor uppfattar läsaren ett samhälle som är präglat av teknik och tidsjakt.31 På flera uppslag med bilder av stora vuxna i ett underifrånperspektiv kan man se hur alla letar efter Lussi när hon försvunnit in i väggen. Den snälla lilla flickan Lussi måste bli arg för att bli synlig, precis som Lilla My uppmanar den osynliga Ninni hos Jansson, men det görs här på ett nytt och konkret sätt:32 Då känner Lussi ett pirr i halsen.

Det kittlar och surrar.

Det fräser och susar, brusar och spränger.

Ett skrik tränger fram ifrån magen.

Och skriket växer sig stort i munnen.

138

4. Bild och text i samspel Och leendet spricker i tiotusen bitar.

Och Lussi reser sig upp och skriker.

Och Lussi gastar och tjuter och vrålar.

Hon blir en hammare. Hon slår och slår.

Hon blir en syl och en borr och en hacka.

Hon stångar med skallen. Hon blir en oxe.

Hon slänger med svansen. Hon blir en påk.

Hon blir en slägga. Hon spänner och sparkar.

Hon blir en plog. Hon plöjer sig fram.

Och murbruket rasar.33

Lussi skriker: ”Nu får det var nog!”34 Borta är den stillsamma och prydliga Lussi och fram kliver en hungrig, smutsig och vrålande flicka, som, visar det sig, har banat väg för många kvinnor som stod där bakom väggen och tryckte. Sist kommer gammelfarmor fram. På bokens sista uppslag står en leende Lussi och petar sig i näsan; borta är det ansträngda leendet och den stela kroppshållningen.

Snäll är en bilderbok som i hög grad vänder sig till den vuxne läsaren, med sitt samtidiga tilltal. Dahle själv kallar sina böcker för allåldersböcker med texter ”med flera dimensioner och med olika intresseperspektiv för olika åldrar”.35 I Den arge kretsar historien kring ett mer tabubelagt ämne, kvinnomisshandel. I bilderboken blir den lilla pojken Boj vittne till sin pappas misshandel av mamman. Pappan som slår är den arge, eller som han kallas på norska, Sinnaman (arg man). Det är med andra ord inte pappan som slår, utan den arge som pappan förvandlas till, och sonen Boj känner av stämningen direkt: ”Är Pappa tyst? Är pappa glad? Är Pappa lugn?” och tar på sig skulden. När den arge kliver fram ur pappan illustreras han som stor och farlig. Pappan tecknas med stora händer och han växer ut på bilderna som i hög grad använder perspektivförskjutningar. Så blir mamman, iklädd något som liknar en ballerinaklänning, allt mindre och bakom henne gömmer sig Boj, där endast huvudet är synbart. I de hemskaste scenerna fullkomligt exploderar bilderna och den starka färgskalan med brandgult och rött täcker hela uppslaget. Hur vi uppfattar färger är starkt kulturellt och historiskt, men starka färger som rött och orange förbinds ofta med aggressivitet och hat, samtidigt som rött också är kärlekens färg.36 Färgernas dubbeltydighet speglar tematiken. Den arge slåss, men är samtidigt Bojs älskade pappa. Nyhus stora bilder i kvadratform är dramatiska och effektfulla liksom Dahles poetiska text: Boj hör Mamma gråta i branden. Boj hör Mamma skrika i vinden. Det fladdrar av lågor.

Allt smäller och piskar. Det kränger i huset.

Så tunt är huset av papper. Så tunt är huset av papper.37

139

Från fabler till manga 2 Mamman, som på bilduppslagen tidigare sträckt ut armarna för att skydda den lille rädde sonen Boj, behöver hjälp. Den som räddar situationen är Boj, som likt i sagans värld skriver ett brev till norska kungen, där han ber om hjälp och han får det. Bilderboken, som kommit till på initiativ från en familjeterapeut, slutar hoppfullt, eftersom det är en bok också för mindre barn. Men boken ska ruska om, beröra och skrämma.38 Dahle, som har läst boken för både stora och små barn, menar att barnen lyssnar till berättelsen som en saga, där den dumma pappan är ett elakt troll som gör bort sig, medan vuxna ser en helt annan historia med mörk psykologisk undertext.39 I Kriget (2013, sv. 2014), där Gro Dahle har samarbetat med sin dotter Kaia Dahle Nyhus, beskrivs en uppslitande skilsmässa med ord och termer från krigsskildringar. Perspektivet är den duktiga storasysterns: Kriget rullar rätt igenom Inga, rätt över Inga. Kriget klampar fram över hennes hjärta, pressar sig in i hennes huvud, tvingar sig in i hennes tankar, och letar sig in i minsta vrå. Hela Inga är ett slagfält. Djupa spår, mörka diken, en krater.

Ingen plats är trygg, ingen plats. Allt ligger i ruiner.40

Boken, som även den har kommit till på initiativ av familjeterapeuter, slutar också lyckligt. Det blir fred till slut. ”För inget krig varar för alltid […].”41 Det tabu som kanske är svårast att bryta är det kring Holocaust (Förintelsen).

Bilderboken Lägret (2011, sv. 2011), med text av Oscar K och illustrationer av Dorte Karrebæk, kan läsas som en allegorisk dystopi med för den vuxne läsaren tydliga referenser till Förintelsen.42 Av den paratext som står på uppslaget före själva berättelsen – ”Barndomen drabbar alla…”43 – drar läsaren slutsatsen att det är barndomen som beskrivs som ett läger dit barnen anländer med buss och tåg. Boken slutar med att barnen går med studentliknande mössor och har tagit vad man tidigare kallade mogenhetsexamen. Tiden däremellan beskrivs som ett ångestfyllt koncentrationsläger med sortering av barnen, duschar, taggtråd, avrakning av håret och mat som är både knapp och dålig. Att barnen får nummer i stället för namn är både en referens till koncentrationslägren och en framställning av de vuxnas syn på barnen som ett anonymt kollektiv.44 De yngsta barnen mumlar orden ”Ma’ariv, du som ger oss mörker”.45 Ma’ariv är det första ordet i den judiska kvällsbönen. Skylten över lägeringången är för den vuxne läsaren mycket lik Auschwitzskylten ”Arbeit macht frei”, men här står det i stället något som inbjuder till ironisk läsning: ”Kärleken besegrar alla.”46 Tillvaron i lägret beskrivs i både ord och bild som totalt känslokall. De vuxna avbildas som clowner i starkt röda kläder, ibland med klolika händer, likt vildingarna i Sendaks Till vildingarnas land. Här finns också tydliga referenser till Alice i underlandet på bilder med en grinande katt och en stressad kanin som tittar på sin klocka. Lägret kan liksom Alice i underlandet läsas som en bild av en galen vuxenvärld.

140

4. Bild och text i samspel

141

Från fabler till manga 2 Länge var döden ett tabubelagt område i bilderböcker, men det är det knappast längre (se Från fabler till manga 1). Alltmer mörker och djup karaktäriserar som vi sett ovan i komplexa bilderböcker.47 I den norska författaren Stian Holes trilogi bestående av Hermans sommar (2006, sv. 2008), Herman och eldsvådan (2009, sv. 2009) och Hermans hemlighet (2010, sv. 2010), skildras en sexårig pojke, Herman som är rädd och orolig.48 I första boken är Herman ängslig över att det snart är höst och han ska börja skolan. Han är också rädd för döden.

I den andra boken är han rädd för den äldre pojken Roy, som också lurar honom att tända en tändsticka så att han orsakar en eldsvåda. Dessa två böcker slutar inte med någon ljusning i Hermans tillvaro, vilket den tredje boken gör. Här umgås Herman mycket med Johanna och de är båda rädda för att bli vuxna.

På samma sätt som Pippi Långstrump äter krumelurpiller för att inte bli stor, försöker Herman stanna tiden genom att trycka på en låtsasknapp på Johannas rygg och hon svarar med att kyssa honom. På näst sista bilden i boken ser man Johannas glada glimt i ögat. Genom alla tre böckerna finns bilder av en fjäril, som är en traditionell symbol för förgänglighet, men som här i stället kan tolkas som symbol för förändring.49 Holes bilderböcker har rönt stor internationell uppmärksamhet och prisbelönats för sin nydanade montageteknik, där Hole arbetar helt och hållet digitalt med sina bilder. I bilderböckerna blandas realism med surrealistiska förvrängningar. Blommor kan vara större än hus. Hole klipper även in fotografier i sina teckningar, vilket ger ett autentiskt intryck och en närhet till den verkliga världen.50 Några av dessa foton föreställer kända personer, som Elvis Presley och Marilyn Monroe. Hole har själv sagt att han är inspirerad av den amerikanske konstnären Edward Hopper.

Bildromaner I Danmark har Dansklärarföreningen satsat på en utgivning av klassisk världslitteratur i ny form, som just bildromaner. Det har blivit flera böcker: Goethes Den unge Werthers lidande (2010, sv. 2012), Shakespeares Hamlet (2009, sv. 2011) och Voltaires Candide eller optimismen (2010, sv. 2011), som översatts till svenska.

Klassikerna utges som bildromaner, där de konstnärliga bilderna samspelar med texten. På insidan av den svenska pärmen står det: ”Serien presenterar klassiska verk i underfundiga bearbetade och illustrerade versioner, där texten och bildmaterialet har lika stor betydelse för helheten. Tanken bakom serien är inte att man som läsare absolut måste förstå klassiska verk, men att man ska få lust att förstå dem.”51 På liknande vis resonerar allt fler bilderbokskonstnärer, som Stian Hole, som också sagt att man inte behöver förstå allting. Många nordiska bilderbokskonstnärer delar denna syn och betonar vikten av god konst för unga.52 Bildromanen framhålls som en trend vad beträffar ungdomsböckernas form och är på stark frammarsch.53 Med begreppet menas romaner där text och bild 142

5 Ungdomslyrik Ungdomar lyssnar på musiktexter, söker tröst i kärleksdikter, bearbetar känslor genom att läsa och skriva dikter och de är upproriska i sitt rappande. Vad gör en dikt till ungdomsdikt? Är det ämnesinnehållet, språket, stilen, formen eller tonen? Eller är det den uttalade målgruppen? I de flesta diktantologier för ungdomar förekommer många dikter som är skrivna för och även läses av vuxna.

Ett exempel på detta är Hunger: dikter för unga i urval av Ylva Eggehorn (2007).

I den finns allt från dikter av Sapfo och verser ur Bibelns ”Höga Visa” till dagens låttexter av Kent och Lars Winnerbäck. På bibliotekens hyllor på tonårsavdelningarna samsas denna och liknande antologier med det fåtal diktsamlingar som är skrivna direkt för ungdomar, dikter skrivna av ungdomar, rocklyrik,1 poetry slam-texter, rapptexter och dikter skrivna av etablerade författare när de var unga.

Lyrik är den äldsta litterära genren och den framfördes från början muntligt.

Rytm, rim och upprepningar, vilka kännetecknar genren, fanns från början som stöd för minnet. Före mitten av 1800-talet fanns ingen nedtecknad svensk barn- och ungdomslyrik.2 De äldsta dikterna skrivna för ungdomar var så kal­ lade lärodikter som talade om hur de unga skulle uppföra sig och handla i olika situationer. De var riktade till överklassens ungdomar. Läsaren uppmanas att vara glad, flitig och ödmjuk.3 I Sverige kom ett trendbrott på 1940-talet med Lennart Hellsings omtumlande verser både till form och till innehåll, som följdes av 1970- och 1980-talens dikter av författare som Barbro Lindgren, Siv Widerberg, Kaj Beckman, Britt G. Hallqvist och Ingrid Sjöstrand, vilka alla tog barnens perspektiv (se vidare Från fabler till manga 1.) Någon uttalad ungdomslyrik skrevs däremot inte förrän i slutet av 1900-talet.

I England har termen urchin verse myntats för de verser som har stadens gator och lekplatser som sitt ursprung, till skillnad från den äldre diktens landsbygd och trädgårdar. Urchin betyder buspojke och rackarunge. Det var i samband med Michael Rosens diktsamling med den talande titeln Mind Your Own Business (1974), som en kritiker uppfann etiketten urchin verse. Detta är verser för ungdomar som är förlagda i nutid. De är skrivna på fri vers och med ett vardagligt språk med inslag av slang. De har inga rubriker och författarna använder få skiljetecken. De förmedlar ungas röster och handlar oftast om unga ur de lägre 157

Från fabler till manga 2 samhällsklasserna med icke-fungerande familjer och tristess i skolan. I England har många kritiker varit rädda för att denna typ av vers ska infantilisera den unga generationen genom att vara för enkel och lättillgänglig, men både Morag Styles och Matthew O. Grenby betonar att dessa dikter är mångbottnade, konstnärliga och tankeväckande, ofta med inslag av humor.4 I det här kapitlet används begreppen poesi, dikt och lyrik synonymt. Ordet poesi kommer från det grekiska poiein som betyder göra, tillverka. Att skriva dikt ansågs alltså som ett hantverk.5 Dikt kommer från tyska dicht som betyder tät eller latinets dictare, diktera. Det äldsta kriteriet för lyrik är musikalitet.

Ordet kommer av det grekiska ordet ”lyra”, som under antiken betecknade sång till spel på musikinstrumentet lyra. Sångtexter heter just lyrics på engelska.

Lyrik handlar om form och om innehåll, men också om ljud och klanger. Det som är kännetecknande för dikter är att vi ser och hör dem på ett annat sätt än när vi läser prosa.6 Det finns en rad kännetecken på lyrik.7 Det som slår läsaren vid anblicken av den tryckta dikten är de korta raderna; texten är versifierad, det vill säga medvetet formgiven. Det är författaren och inte utrymmet på pappret som anger radbrytningen. Radindelningen talar ofta om hur dikten ska läsas, var man ska ta paus. Längden på raderna påverkar lästempot. Korta rader innebär fler pauser och tempot blir då långsammare, medan långa rader får ett snabbare tempo.

En prosatext indelas i stycken, medan en dikt indelas i strofer, det vill säga en gruppering av ett regelbundet antal versrader som avskiljs med en blankrad. Så kallad fri vers är inte rimmad och grupperingen av versrader är inte regelbunden. Det finns dikter som formges ytterligare för att förtydliga innehållet eller som estetiskt uttryck. En festdikt kan exempelvis ha formen av en pokal. Även det vita utrymmet utanför bokstäver och skiljetecken har betydelse. Mycket luft runt orden inger en känsla av lugn och tystnad.

Det finns längre dikter som långa versepos och ballader, men de flesta dikter är korta. Utmärkande för genren är också att dikter är betydelsetäta: det är mycket innehåll och mening med hjälp av relativt få ord.

Det finns ett speciellt poetiskt språk. Liknelser, metaforer, personifiering, besjälning och upprepningar används flitigare i lyrik än i prosa. I en liknelse liknas en företeelse vid något annat för att förtydliga eller fördjupa; något är som något annat. Så här liknar Peter Birro en kvinna: Hon är vild och vacker som skenande hästar; sällsam som smultron8

Metaforer gör en företeelse eller sak tydligare, samtidigt som känslor och stämningar förstärks genom att likna företeelsen vid något med en bild, utan att 158

5. Ungdomslyrik använda liknelseordet som. Maria Larsson låter ett svart panterskinn vara en metafor för natten i sin dikt ”Natt”: Nu går jag mellan husen känner detta svarta panterskinn, natten kittlande längs vaden, stryker med sitt lena sammetshuvud upp längs låret, [---]9

I samband med metaforer talar man om ett sakled och ett bildled. Sakledet här är natten och bildledet är det svarta panterskinnet, som då är en metafor för natten. Om Maria Larsson skrivit att natten är som ett svart panterskinn, hade hon använt sig av en liknelse. I denna dikt finns också ett exempel på besjälning, vilket innebär att icke levande ting besjälas och får mänskliga egenskaper: ”Nattens tunga huvud vilar nu, / dess ögon aldrig riktigt slutna, / ser allt som ingen säger”.10 När något abstrakt handlar som en person kallas det personifiering: ”Måndag slår dig i huvudet med kylskåpsdörren”, som Daniel Möller skriver i sin dikt ”DU! Hitta rytmen”.

De flesta människor förknippar dikter med rim, men det är få moderna central­lyriska dikter som skrivs med rim. Däremot rimmas det friskt i rapptexter. Rimmen kan komma sist i raderna och kallas då slutrim eller inne i raderna, så kallade inrim eller assonans. Exempel på slutrim är ”Ibland vill man försvinna / Man och keff, att aldrig vinna”11 och exempel på inrim är ”har jag vandrat utan nåt, bara grått, nu har jag förstått”.12 Svenska språket har inte så många rimord, vilket gör att vissa rim har blivit mycket vanliga. Detta har i sin tur lett till att man ibland ser ned på slutrim. Att börja flera ord med samma ljud kallas allitteration: ”jag bryter is i bitar, orsakar orkaner, storm på/ oceaner […].”13 Rytm kan beskrivas som en växling mellan starkare och svagare stavelser. Om rytmen är regelbunden talar man om takt.

Något som också anses utmärka dikter är att det finns en närhet mellan den talande och det omtalade; det finns ett ”jag” som talar till läsaren eller till någon annan. Att ställa frågan ”Vem talar jaget till?” kan vara en givande analysfråga.14

Författares ungdomsdikter Två exempel på författares ungdomsdikter är Lukas Moodyssons Mellan sexton och tjugosex (2001) och Tomas Tranströmers Ungdomsdikter (2011). Tranströmers ungdomsdikter, som trycktes första gången i Södra Latins skoltidning Loke (1948), finns utgivna kommenterade av Jonas Ellerström. Han skriver bland 159

Från fabler till manga 2 annat följande: ”Fyrtiotalets ångest och spända uppmärksamhet på världsläget har passerats, inriktningen är på det enskilda, personliga nuet och jag uppskattar särskilt dess attribut ’detta fattiga vackra nu’” om Tranströmers allra första publicerade dikt. Det är en dikt som pekar framåt mot bland annat Tranströmers bildspråk och förmåga att med några få ord måla upp en stark scen: detta nu stiger som varm rök i kylig luft detta stilla nu hunden har sluppit sitt skall haren har sluppit sin ångest flöjten har sluppit människans mun och spelar ensam¨ i detta fattiga vackra nu som kämpar mot sekundernas armé och drunknar i en vattenvirvel men överlever mig15

Prosalyrik Prosalyrik – ordet låter som en motsägelse, men betecknar en textform som befinner sig i ett gränsland mellan poesi och prosa.16 Det är en öppen form utan fasta kännetecken utöver att den är skriven i korta rader, vilket är författarens sätt att tala om hur dikten ska läsas. Den kännetecknas ofta av en viss klang, ljudeffekter och rytm. Margaret Wilds ungdomsbok Jinx (2001, sv. 2004) är intressant, såväl i sin form som i sitt innehåll. Den kan beskrivas som en lång prosadikt, som är uppdelad i olika avdelningar där olika personer kommer till tals. Prosadikten handlar om den sjuttonåriga Jinx/Jen som bor med sin mamma och sin syster som har Downs syndrom, i en liten stad i Australien. Livet kretsar kring deras familj, pappan, ”Råttan” kallad, med sin nya sambo, liksom skolan, vänner och pojkvänner. Framför allt är texten stark då den med få ord närmar sig svåra ämnen, som ensamhet, vilsenhet, stark sorg, skuld och vrede.

Det senare utlöses när Charlie, Jens pojkvän, har begått självmord helt oväntat. ”JEN ››› ingen Charlie” Solen skiner, månen lyser, men Charlie finns inte mer.

Vinden blåser, regnet faller, men Charlie finns inte mer.

160

5. Ungdomslyrik Åt helvete med solen! Åt helvete med månen! Åt helvete med vinden! Åt helvete med regnet!

För Charlie kommer aldrig mer att finnas.17

Prosadikten markerar med rubriken att det är Jen som tänker här. I andra dikter är det föräldrar och vänner och pojkvänner som har ordet. På detta vis kommer många olika röster till tals och bildar tillsammans en text, som böljar fram i översättning av poeten Aase Berg. Det är starka scener och tankar om ensamhet som skildras, men här finns också plats för gemenskap, värme och vardagssituationer som denna dikt om Jens syster: ”grace” Mongoloid: Djingis khan-ord huligan-ord våldsamt men levande.

Downs syndrom: tuggmotstånd vagt medicinskt under kärleksfull kontroll.18

Aase Bergs poesiroman, Människoätande människor i Märsta (2009), utspelas i förorten. Med ett koncentrerat språk följer läsaren under knappt ett år trion Tove, Klara och Britta, eller som berättaren Tove beskriver dem: ”Vi är den trekroppade monsterödlan – / Britta är min högra hälft, / Klara är min vänstra vinge.”19 Klara är ”mystisk/delfinisk/vampyrisk/sensibilisk/upprorisk/humoristisk”, medan Britta är ”matematisk/realistisk/kategorisk/flegmatisk/sarkastisk/ fantastisk”.20 Flickorna går igenom de vanliga tonårskriserna, som kamratsvek, lycklig och olycklig kärlek, mobbning, föräldrahat och uppror mot vuxenvärlden. Berg skildrar allt detta med få ord, men ord som väcker många tankar, som exempelvis dikten ”Vassa klor”, som också innehåller många liknelser: ”Du stannar inne, hör du det, du GÅR INGENSTANS!” skriker morsan med gäll bestämmarröst som jag låtsas ignorera

161

Från fabler till manga 2 medan vassa klor skrapar i magen och jag hör dörren smälla bakom mig när jag springer ut.

När jag står på busshållplatsen vispar mageklorna runt i köttet och jag tänker att jag ska rita en teckning av hur bråket känns: Som skrapspetsar mot mjukdelar, som en järndank i svalget, eller som när jag har pressat i solen i tre timmar utan solskyddsfaktor, röd och sårig som en babianstjärt.

Resterna av bråket fräter i mina inälvor för jag vill bli omtyckt som jag är utan att behöva vara så jävla kristen präktig.

Fattar de inte att jag klarar mig?21

På ett seglarläger skapas en dikt som är mer som centrallyrik, det vill säga en kort koncentrerad dikt som beskriver en stämning: Vindöga är världens vackraste ord Vindöga är stället i vindriktningen där det inte finns någon vind.

Där jag är ensam med mig själv.

Där allt är stilla.22

Den amerikanska författaren Sonya Sones har skrivit så kallade poesiromaner: Vad mina vänner inte vet (2001, sv. 2010), Vad min mamma inte vet (2003, sv. 2010), Vad min flickvän inte vet (2008, sv. 2010) och En sån där vidrig bok där mamman dör (2004, sv. 2012). Till formen har de korta rader och ett koncentrerat språk med vissa enkla lyriska grepp som upprepningar, medan innehållet är den typiska tonårsromanens. I den fjärde boken är det en tonårsflicka, Ruby, som känner sig vilsen i sin nya hemstad. Här skildras längtan efter och svek från både en 162

5. Ungdomslyrik väninna och en pojkvän, en far som länge varit frånvarande samt en ny förälskelse. Allt är berättat i jagform med inslag av mejl till och från olika personer.

Så här beskriver Ruby sin längtan efter barndomens träd: Jag traskar fram genom Whips patetiska palmskog när jag plötsligt blir brutalt överfallen av en nostalgisk längtan efter lönnen i trädgården hemma.

Jag saknar trädets gamla knotiga armar och den där grenklykan längst ner, som är som ett knä som man kan sitta i, så lätt att klättra upp i att man kan tro att det har växt så med flit bara för min skull.

Jag läste Prinsen och strykpojken i det där trädet.

Jag läste Ett veck i tiden där.

Och Tuck Everlasting: en saga om evigt liv.

[---] Det var ett träd det.23

Texten visar den på ytan tuffa tonåringens längtan efter en idylliserad barndom med litterära referenser.

Centrallyrik I antologin Orden brinner i hjärnan (2004) har Malin Isaksson samlat samtida dikter. I Inger Edelfeldts dikt är det ett tydligt jag som talar till ett du, men det finns flera tolkningsmöjligheter av vad som sägs: Det är sant att vi möts, sant att jag har burit något på mina axlar hela vägen hit.

Just mina axlar har något att säga dig: de slutar inte att skaka med mindre än att du rör dem.24

163

Från fabler till manga 2 Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på ungdomslitteratur

Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr. 132

Ann Boglind & Anna Nordenstam

Vad skrivs det för litteratur för ungdomar i dag och hur förhåller den sig till ungdomslitteraturen från senare delen av 1900-talet? FRÅN FABLER TILL MANGA 2 ger en översikt över svensk och översatt ungdomslitteratur i olika genrer, som realism, historisk roman, fantasy, dystopi och skräck, men också lyrik skriven för ungdomar och bild- och serieromaner. Boken ger historiska perspektiv på ungdomsromanens utveckling, och här finns också avsnitt med olika teman och motiv, som identitet, kärlek och sexualiteter; våld, mobbning, utsatthet; sjukdom och död; mångkultur och rasism samt om att läsa och skriva. Läsaren får göra bekantskap med både komplexa och enklare böcker, som Torsdagsbarn, Hungerspelen, Ankomsten, Ingen grekisk gud, förstås, Skjut apelsinen, När hundarna kommer, Boktjuven och Maus, och aktuell lyrik.

Boken innehåller förslag på hur man kan arbeta med de olika genrerna i klassrummet och en orientering i litteraturdidaktik och metodik.

FRÅN FABLER TILL MANGA 2 riktar sig till studenter, lärare, forskare, bibliotekarier och alla som vill lära sig mer om det spännande och ständigt växande området ungdomslitteratur. FRÅN FABLER TILL MANGA 1 (2015) behandlar litteratur för yngre barn upp till mellanåldern. De två volymerna kan läsas fristående, men är också tänkta ihop. Tillsammans ger de en mycket god överblick över barn- och ungdomslitteraturen i Sverige från den äldsta barnlitteraturen till dagens ungdomslitteratur.

Bokens författare är Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet, och Ann Boglind, tidigare universitetslektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet.

ISBN 978-91-40-68946-7

9 789140 689467