Del 2
Pragmatik – teorier, utveckling och svårigheter
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2 riktar sig främst till logoped studenter, logopeder och specialpedagoger men kan även läsas av studenter i psykologi, pedagogik och språkvetenskapliga ämnen. Den kan också användas som fördjupningslitteratur i forskarutbildning inom dessa ämnen. Även andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn med olika slag av pragmatiska svårigheter kan ha nytta av boken.
Art.nr 32616
Pragmatik – teorier, utveckling och svårigheter
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2
• Block I ger en historisk översikt av hur pragmatiska svårigheter, inklusive autism, beskrivits och väcker frågor om normalitet. • Block II sätter beskrivningar av pragmatiska svårigheter i relation till grundläggande teorier om pragmatik. • Block III redovisar forskning om pragmatisk utveckling hos barn med typisk utveckling.Teorier och begrepp inom barnspråksforskning med relevans för pragmatisk utveckling och svårigheter diskuteras också. • Block IV behandlar pragmatiska svårigheter i relation till språkstörning och andra funktionsnedsättningar. I slutet presenteras en övergripande teoretisk modell för att förstå hur pragmatiska svårigheter kan uppstå. Blocket ger också pedagogiska och kliniska implikationer för inter- vention.
Språkutveckling och språkstörning hos barn
|
Behovet av en bok på svenska som samlar olika forskningsperspektiv och ger en översikt av kommunikativa (pragmatiska) svårigheter hos barn har länge varit stort. Denna bok utgör andra delen i serien Språkutveckling och språkstörning hos barn. Boken är uppdelad i fyra block:
Ulrika Nettelbladt
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2
& Eva-Kristina Salameh (red.)
Ulrika Nettelbladt är leg. logoped och professor i logopedi vid Lunds universitet. Eva-Kristina Salameh är leg. logoped, doktor i medicinsk vetenskap och verksamhetsansvarig för Språkens hus vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Ulrika Nettelbladt Under medverkan av Eva-Kristina Salameh (red.)
www.studentlitteratur.se
978-91-44-01764-8_01_coverA.indd 1
2013-04-04 10.54
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av a llmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 32616 ISBN 978-91-44-01764-8 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Fackgranskning: Per Linell Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Bengt Nettelbladt Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013
978-91-44-01764-8_01_book.indd 2
2013-03-26 14.57
Innehåll
Förord 9 Teckenförklaringar 12 Block I Inledning K apitel 1
Barn med språkstörning och barn med pragmatiska svårigheter 15
Inledning 15 Pragmatiska svårigheter hos barn 20 Olika vetenskapliga perspektiv 22 Bokens disposition 30 K apitel 2
Pragmatiska svårigheter hos barn ur ett historiskt perspektiv 31
Inledning 31 Barnpsykiatri och autism ur ett historiskt perspektiv 32 Inledningen på ett vetenskapligt studium av autism 39 Pragmatiska svårigheter hos barn med språkstörning 54
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 3
3
2013-03-26 14.57
Innehåll K apitel 3
Olika perspektiv på normalitet av språkstörning och pragmatiska svårigheter 63
Inledning 63 Normalitet ur olika perspektiv 66 Internationella klassifikationssystem 71 Pedagogiska och kliniska professioners syn på normalitet 73 Föräldrarnas och barnets perspektiv 79 Funktionsnedsättning som en social konstruktion 80 Den svårfångade normaliteten 84 Block II Teoretisk bakgrund K apitel 4
Kognitivt inriktade teorier om pragmatik 91
Inledning 91 Språkfilosofisk inriktning 93 Psykologiska inriktningar 107 Etologisk inriktning 112 Avslutande kommentar 117 K apitel 5
Språkvetenskapliga teorier och begrepp med relevans för pragmatik 119
Inledning 119 Deixis 127 Koherens, kohesion och referens 129 Samtalsämnen eller topikstruktur 134 Bildspråkliga uttryck 135 Formelspråk 137 Berättelse- eller narrativstruktur 140
4
978-91-44-01764-8_01_book.indd 4
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Innehåll K apitel 6
Samtalsforskning och interaktion 145
Inledning 146 Conversation Analysis 150 Kliniska tillämpningar av Conversation Analysis 158 Initiativ–respons – en interaktionell analys relevant för barnlogopedi 164 En klinisk tillämpning av IR-analys i dialoger med barn med språkstörning 171 Likheter och skillnader mellan CA-analys och Initiativ–responsanalys 178 En syntes av olika teoretiska perspektiv på samtal 179 K apitel 7
Grundläggande socio-interaktionistiska teorier 181
Inledning 181 Mead och den symboliska interaktionismen 182 Vygotskij och den sociokulturella skolan 190 Markovás modell över utveckling av mänskligt medvetande och empati 200 Moscovicis teori om sociala representationer 203 Piagets och Kohlbergs teorier om moralutveckling 205 Block III Pragmatisk ut veckling hos barn K apitel 8
Tidig pragmatisk utveckling 211
Inledning 211 Förspråklig utveckling 213 Utveckling av gester och deixis 216 Proto-konversation 220 Barnets första ord 223 Emergenta språkliga funktioner 226 Intersubjektivitet 228 Barnanpassat språk 233 Sammanfattning av tidig pragmatisk utveckling 235
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 5
5
2013-03-26 14.57
Innehåll K apitel 9
Pragmatisk utveckling i förskoleåldern 237
Inledning 237 Sociala pragmatiska funktioner 238 Turtagningssystemet 238 Reparationer 240 Theory of mind och referentiell kommunikation 244 Empatisk förmåga 247 Lekutveckling 248 Stadier i lekutveckling 250 Kamratinteraktion 253 Språkliga pragmatiska funktioner 256 Språkliga och kommunikativa lekar 256 Kommunikativa funktioner hos barn 260 Koherens och kohesion 262 Samtalsämnen 266 Fonologiska, grammatiska och lexikala aspekter 267 Sammanfattning av pragmatisk utveckling i förskoleåldern 269 K apitel 10
Pragmatisk utveckling i skolåldern 271
Inledning 271 Sociala pragmatiska funktioner 272 Turtagning och reparationer 273 Indirekthet och artighetsformer 274 Presuppositioner och inferens 277 Kamratinteraktion 277 Språkliga pragmatiska funktioner 280 Fonologiska, grammatiska och lexikala aspekter 280 Referens, koherens och kohesion 283 Bildspråk 284 Narrativ förmåga 286 Metapragmatisk förmåga 291 Sammanfattning av pragmatisk utveckling i skolåldern 293
6
978-91-44-01764-8_01_book.indd 6
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Innehåll K apitel 11
Teorier om språkutveckling med relevans för pragmatik 297
Inledning 297 Tidig barnspråksforskning 300 Strategier inom barnet och i interaktionen 303 Språklig variation och individuella kommunikativa strategier 310 Gestaltstrategier i ett livslångt utvecklingsperspektiv – formelyttranden 321 Avslutande kommentar 328 Block IV Pragmatisk a svårigheter hos barn K apitel 12
Pragmatiska svårigheter hos barn med språkstörning 331
Inledning 331 Pragmatiska funktioner som studerats hos barn med språkstörning 339 Avgränsning mot autism och andra autismspektrumtillstånd 350 Avgränsning mot andra funktionsnedsättningar 355 Förklaringsmodeller till pragmatiska svårigheter 358 Avslutande kommentar 363 K apitel 13
En modell för kategorisering av pragmatiska svårigheter hos barn 365
Inledning 365 Kategorier av pragmatiska svårigheter 366 Fyra dimensioner av pragmatik 376 En integrerad modell av kategorier och dimensioner i ett utvecklingsperspektiv 382 Betydelsen av förståelse i relation till de fyra dimensionerna 383 Två aspekter av pragmatiska svårigheter 389 Avslutande kommentar 390
Appendix till kapitel 13 392 Olika beskrivningar av pragmatiska problem 392
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 7
7
2013-03-26 14.57
Innehåll K apitel 14
Pragmatiska svårigheter hos barn med annorlunda villkor för utveckling 401
Inledning 401 Visuella funktionsnedsättningar/blindhet 404 Kombinerad grav syn- och hörselnedsättning eller dövblindhet 408 Vargbarn eller gravt försummade barn 411 Autism 419 Språklig och pragmatisk utveckling på annorlunda villkor 424 Avslutande kommentar 428 K apitel 15
En syntes utifrån dialogiska teorier 431
Inledning 431 Vygotskijs sociokulturella teori 434 Potentialer och sårbarhet 437 Intersubjektivitet och alteritet 440 Förståelse och respons 444 Ett emergent perspektiv på dialog, utveckling och pragmatiska svårigheter 445 Dialogismens principer 446 Dialogism i relation till monologism 447 K apitel 16
Kliniska och pedagogiska implikationer 451
Inledning 451 Betydelsen av teorier för intervention av pragmatik 454 Utveckling av den professionella rollen 458 Bedömning och intervention av barn på ett tidigt utvecklingsstadium 461 Bedömning och intervention av olika pragmatiska funktioner 467 Pragmatiskt orienterad intervention 480 Avslutande kommentar 488
Referenser 489 Person- och sakregister 525
8
978-91-44-01764-8_01_book.indd 8
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Förord
Detta är den andra av två böcker på svenska som handlar om språkutveckling hos barn med typisk språkutveckling och hos barn med språkstörning. Del 1 behandlar fonologisk, grammatisk och lexikal utveckling. Denna bok, som är nummer 2 i serien, handlar om pragmatik – teorier, utveckling och svårigheter. Med tanke på bokens omfattning, är den indelad i fyra block för att underlätta för läsaren. Båda böckerna har fokus på talad interaktion. Läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi behandlas inte i dessa böcker. Inte heller de speciella svårig heter som tillkommer hos flerspråkiga barn med språkstörning diskuteras, då framställningen skulle bli alltför komplex. En av utgångspunkterna för denna bok har varit två doktorandkurser, Diskursanalys och Pragmatisk utveckling, som jag höll tillsammans med Karin Aronsson vid tema Barn, Linköpings universitet under 1990-talet. Vid Tema Barn hade jag också förmånen att ta del av socialhistoriskt inriktad forskning om barn, vilket gav nya perspektiv för de historiska avsnitten och frågor om normalitet. Mycket värdefullt för denna bok har också varit kurserna Pragmatik för logopeder som jag tillsammans med Jan Anward höll vid avdelningen för logopedi, Karolinska institutet under 1990-talet. I Lund har bedrivits en bred forskning om språkstörning hos barn i ett flertal forskningsprojekt sedan början av 1990-talet. I ett tidigt projekt, Hur specifik är specifik språkstörning, togs de första stegen mot en karaktäristik av pragmatiska svårigheter hos barn tillsammans med projektmedarbetarna Birgitta Sahlén och Christina Reuterskiöld Wagner. Senare har samarbetet fortsatt också tillsammans med Karl Radeborg i arbetet med Svenska CCC. I flera andra projekt har grammatisk förmåga och interaktion hos barn med språkstörning undersökts. Dessa projekt genomfördes tillsammans © F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 9
9
2013-03-26 14.57
Förord
med Kristina Hansson, i ett senare projekt också med Gisela Håkansson. Grunden till den samtalsanalys som presenteras i boken, liksom många av bokens samtalsexempel, kommer från dessa projekt. I senare projekt har interaktionen ytterligare studerats, nu också tillsammans med Barbro Bruce, liksom prosodi tillsammans med Christina Samuelsson. I ett mer sentida projekt, som direkt riktar sig till pragmatiska svårigheter, har Pernille Holck och Annika Dahlgren Sandberg varit viktiga samarbetspartners. I projektet jämfördes barn med cerebral pares, ryggmärgsbråck och pragmatisk språkstörning. Den typologi om pragmatiska svårigheter som presenteras i boken, grundlades i detta projekt, inte minst uppdelningen i socialt respektive språkligt baserade pragmatiska svårigheter. Intervjuer och diskussioner med kliniskt och pedagogiskt verksamma logopeder och specialpedagoger, har också haft stor betydelse för den kliniska och pedagogiska tillämpningen, speciellt för bokens fjärde block. Särskilt vill jag framhålla följande personer: Catharina Anderson, Pernille Holck, Cecilia Holmkvist, Ketty Holmström, Inger Hulterstam, Cecilia Lundström, Margareta Lundskog, Viveka Lyberg Åhlander och Catarina Ragnar. Viktiga samtalspartners för bollande av idéer, tankar och diskussioner av olika teorier, och som haft ett direkt inflytande på denna bok har varit följande personer: Mats Andrén, Dorothy Bishop, Annika Dahlgren Sandberg, Marianne Gullberg, Henrik Gyllstad, Gisela Håkansson, Victoria Johansson, Per Linell, Ivana Marková, Marianne Ors, Michael Perkins, Karl Radeborg, Eva-Kristina Salameh, Suzanne Schlyter, Sven Strömqvist och Håkan Svenbro. Många årgångar av logopedstudenter i främst Lund har fungerat både som inspirationskälla och försökskaniner för de olika idéer som framförs i boken. Värdefulla synpunkter har också erhållits vid kurser om pragmatik för logopeder och specialpedagoger på olika håll i Sverige och Danmark tillsammans med Pernille Holck. Boken vänder sig framför allt till logopedstudenter och logopeder men även till specialpedagoger. (I boken används genomgående den sistnämnda termen även om vi är medvetna om att också andra termer, som speciallärare, förekommer.) Den kan även vara av intresse för andra professionella grupper som psykologer, barnpsykiatriker och barnläkare. Men boken kan även läsas av studenter i psykologi och olika språkvetenskapliga ämnen, med intresse för barns språkutveckling. 10
978-91-44-01764-8_01_book.indd 10
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Förord
Följande myndigheter har möjliggjort detta arbete genom mångårigt ekonomiskt stöd: Lunds universitet, särskilt medicinska fakulteten, men också institutionen för lingvistik och fonetik samt forskningsfinansiärerna: Riksbankens Jubileumsfond, Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Socialvetenskapliga forskningsrådet, National Institutes of Health, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap samt Sunnerdahls handikappfond och Norrbacka-Eugenia institutet. Olika versioner av tidigare kapitel har lästs och kommenterats av Mats Andrén, Annika Dahlgren Sandberg, Kristina Hansson samt ”pragmatikgruppen” Catharina Anderson, Pernille Holck, Cecilia Holmkvist, Ketty Holmström och Catarina Ragnar. Jag tackar för era värdefulla kommentarer. Jag vill också tacka Bengt Nettelbladt och Ketty Holmström som bidragit med bildmaterialet i boken. Fackgranskning är utförd av Per Linell. Jag har också haft förmånen att under många år föra ingående diskussioner med honom om framför allt bokens teoretiska delar och tillämpningen av dialogiska teorier. Redaktionellt arbete har utförts av Eva-Kristina Salameh. Men vi har också under lång tid haft många givande diskussioner om bokens olika delar, inte minst den logopediska och kliniska relevansen. Båda har haft en avgörande betydelse för bokens slutgiltiga innehåll och utformning. Lund i januari 2013 Ulrika Nettelbladt
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 11
11
2013-03-26 14.57
Teckenförklaringar
Versaler starkt betonad eller framhävd () minipaus 00:01 paus … del av samtalet utelämnat (eh) tvekljud ne* avbrutet ord Draken kommer nog å> avbryter sig själv (in i ne*) omformulering plus avbrutet ord (tillrättavisande) kommentar om hur yttrandet låter 4;10 år;månader
12
978-91-44-01764-8_01_book.indd 12
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Kapitel 3
Olika perspektiv på normalitet av språkstörning och pragmatiska svårigheter
So wenig sich eine scharfe Grenze zwischen Normalem and Abnormem, zwischen Physiologischem och Patologischem im allgemeinen ziehen lässt, so wenig genau lässt sich angeben, wo eine Sprache anfängt krankhaft zu sein. Treitel 1894: 1
Lika lite som det är möjligt att dra en skarp gräns mellan det normala och det onormala, mellan det fysiologiska och det patologiska, lika lite är det möjligt att ange när ett språk börjar vara sjukligt.
Inledning Det kan tyckas självklart vad som kan betraktas som normalt respektive vad som avviker från det normala. Men som citatet ovan anger har man i över hundra år reflekterat över detta, inte minst i relation till vad som kan anses vara ett normalt eller avvikande språk. Än idag är det inte självklart vad som utgör ett normalt språk hos ett barn. Detta sätts ännu mer på sin spets när det gäller pragmatiska svårigheter hos barn. Arbetet med att identifiera, diagnostisera och behandla barn med språkstörning och pragmatiska svårigheter sker inte i ett vakuum, oberoende av det omgivande samhället och dess värderingar. Det är viktigt att se ett samband mellan å ena sidan samtida samhällsförhållanden och förändringar i dessa och å andra sidan samtida teoriers inverkan. Dessa är i sin tur av stor betydelse för framväxten av nya professioner som blir ansvariga för identifiering och diagnostisering. I slutet av 1800-talet fanns troligen ett samband mellan å ena sidan industrialiseringen, den obligatoriska skolans utbyggnad, expansionen av lärarutbildningen, etableringen av nya vetenskapliga teorier, särskilt fonetik, © F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 63
63
2013-03-26 14.57
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
och å andra sidan identifieringen eller upptäckten av språkstörningar hos barn (Nettelbladt 2007b; Samuelsson & Nettelbladt 2008). Det är sannolikt inte en slump att pragmatiska svårigheter hos barn började uppmärksammas under 1900-talets sista decennier. Bidragande orsaker är sannolikt ökande krav på det moderna samhällets medborgare att klara verbal kommunikation på alltmer sofistikerade sätt. Men också skolans ändrade arbetsformer kan ha spelat in med införande av projektarbeten, där eleverna får arbeta i grupp och mer självständigt, liksom en ofta drastisk utökning av elevantalet. Neddragningar av övrig skolpersonal kan också menligt ha inverkat på elever med behov av extra vuxenstöd. Samtidigt hade det vetenskapliga studiet av pragmatik på allvar påbörjats under denna tid, vilket möjliggjorde en avgränsning av olika beteenden som kunde tolkas i pragmatiska termer. I detta kapitel kommer olika perspektiv på normalitet att belysas utifrån olika akademiska discipliner, men också genom att diskutera olika professioners synsätt på språkstörning och pragmatiska svårigheter. Kort presenteras även socialkonstruktivismen och teorin om stigma (Goffman 1963/1972) och dess betydelse för den pågående debatten om stigmatisering av barn med funktionsnedsättning. I slutet av kapitlet diskuteras hur olika synsätt kan kombineras för att på ett optimalt sätt ge intervention för barnet med språkstörning och pragmatiska svårigheter. Normal eller t ypisk ut veckling jämfört med av vik ande ut veckling
Definitioner av språkstörning och pragmatiska svårigheter hos barn förutsätter att man också definierar vad som inte utgör en språkstörning, dvs. vad som kan betraktas som en normal språkanvändning hos ett barn. Som också framgår av citatet ovan var man redan för drygt hundra år sedan medveten om att kunskap om normal språkutveckling är central för att förstå språkstörningar hos barn. Men om man försöker definiera normalt språk och normal språkanvändning infinner sig genast flera problem. Ett barn är ju mer eller mindre kontinuerligt statt i utveckling, så även barnets språk och språkanvändning. Detta innebär att barnets språk hela tiden utvecklas och förändras. Från studier av barn med normal språkutveckling finns många studier som visat att utvecklingen inte går som en rät linje från enklare former till mer avancerade former. Snarare är det så att ett barn under den 64
978-91-44-01764-8_01_book.indd 64
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
tidiga språkutvecklingen kan återfalla till ett tidigare stadium, t.ex. när det försöker lära in nya och fonologiskt och/eller semantiskt svårare ord eller mer komplexa grammatiska konstruktioner. Detta fenomen kallas ibland U-kurva (Strömqvist 2003). Det kan vara betydligt lättare att frikänna ett barn från problem än att bestämma att det har problem och vilken typ av problem det uppvisar. Samtidigt är det i allmänhet så att barn med en misstänkt språkstörning och pragmatiska svårigheter blivit remitterade för bedömning, vilket innebär att logopeden i allmänhet har viss förhandsförväntan. Det hör således till ovanligheterna att man undersöker ett barn helt förutsättningslöst. Detta gjordes inom ramen för ett forskningsprojekt, där relationen mellan täta öroninflammationer och språkutveckling undersöktes. En grupp barn med konstaterade öroninflammationer matchades till en grupp med öronfriska barn (Harsten et al. 1993). Barnen undersöktes blint, dvs. forskaren som bedömde barnens språk visste inte till vilken grupp ett aktuellt barn hörde. Resultaten visade att det noterades fler avvikelser för barnen utan språkstörning än förväntat. Det omvända kan också vara fallet, där språklig variation tolkas som språklig kreativitet om det gäller ett barn med typisk språklig utveckling men som bedöms vara avvikande om man vet att barnet har en språkstörning (Ingram 1991; Nettelbladt 1994). För att kunna göra en bedömning av ett barns språk är det nödvändigt att försöka få fram ett representativt urval av barnets språk och språkanvändning. Men representativitet kan innebära olika saker: något som är heltäckande, ett idealbeteende eller också det som kan räknas som ett typiskt beteende. Typiskt beteende kan i sin tur innebära något vanligt, ofta förekommande, eller något som innebär ett vanemässigt beteende.
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
Definition av vad som kan utgöra typiskt beteende • vanligt
• förväntat • dagligen
• vanemässigt
I den internationella barnspråkslitteraturen har man allt mer kommit att övergå från termen normal till typisk språkutveckling. Denna betydelse ligger © F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 65
65
2013-03-26 14.57
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
närmare tolkningen av det vanliga, och innebär därför något förväntat, snarare än något som inte är avvikande. Det är också den term som fortsättningsvis kommer att användas i denna bok.
Normalitet ur olika perspektiv Medicinsk a perspektiv Hälsa kontra ohälsa
Inom ett medicinskt perspektiv, som logopedi är starkt präglat av, finns en grundläggande dikotomi mellan hälsa kontra ohälsa. Under slutet av 1800-talet beskrevs korrekt tal i kontrast till patologiskt tal sett ur ett vuxenperspektiv (se vidare Nettelbladt 2007b). Även termer som beskrev artikulatoriska avvikelser förekom, baserade på en artikulatorisk–fonetisk beskrivningsmodell. Skiljelinjen gick mellan korrekt respektive inkorrekt artikulation utifrån ett perspektiv som byggde på en vuxen normaltalare, företrädesvis med högstatusdialekt. Detta är exempelvis tydligt i Alfhild Tamms beskrivningar där titeln på en av hennes skrifter från 1918 löd: Skorrningar och andra uttalsfel (Nettelbladt 2007b). Framför allt inom den somatiska sjukvården är det naturligt att definiera patienten utifrån huruvida han eller hon uppvisar symtom på sjukdom eller inte. En utopi är en ideal norm, som innebär fullständig frihet från sjukdomssymtom. Denna norm kommer i konflikt med en statistisk norm, eftersom flertalet människor kan ha övergående sjukdomssymtom, exempelvis förkylning eller huvudvärk. Inom framför allt vuxenpsykiatrin används även termen autopsykisk norm som avser en persons vanemässiga sätt att bete sig och uppleva omvärlden (Ottosson 2009; Cullberg 2000). Om en person plötsligt eller gradvis börjar avvika från sitt invanda beteende kan detta tyda på sjukdom. Detta är dock framför allt tillämpligt på vuxna och äldre. Endast i undantagsfall är det tillämpligt på barn och kan då innebära ett allvarligt förebud om ett progredierande sjukdomsförlopp. Etiologiska beskrivningar Under en stor del av 1900-talet har man relaterat språkstörning till olika etiologiska kategorier. Det anknyter till förklaringsmodeller i kontrast till förståelsemodeller som diskuterades i kapitel 1. Termerna har ofta varit hämtade från afasiologisk diagnostik. Typiska engelska 66
978-91-44-01764-8_01_book.indd 66
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
termer som användes för att beskriva språkstörning hos barn var: infantile aphasia, congenital aphasia, developmental aphasia. Termen dysfasi som länge använts i Danmark återspeglar ett sådant etiologiskt, afasiologiskt synsätt (Nettelbladt 1998, 2007a). I Sverige användes under 1970-talet diagnosbeteckningen idiopatisk talförsening, som innebar ett konstaterande av att det inte fanns någon känd etiologisk orsak. Dagens användning av olika neuropsykiatriska diagnoser som autismspektrumtillstånd och ADHD inkluderar ofta olika slag av pragmatiska svårigheter, och kan också ses ur ett etiologiskt perspektiv. Särskilt den tidigare använda termen MBD (= minimal brain dysfunction) implicerar ett etiologiskt samband mellan en minimal hjärndysfunktion och barnets beteende.
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
Avvikelseperspektiv Besläktat med uppdelningen hälsa kontra ohälsa är definitionen av språkstörning utifrån ett avvikelseperspektiv. I takt med att man inom språkvetenskaplig forskning under 1970-talet började använda mer systematiska språkliga beskrivningar och teoretiska förklaringar, diskuterades om de språkliga mönster som barnen uppvisade var avvikande från typisk utveckling. Dikotomin försening kontra avvikelse diskuterades mycket under 1970-talet, då språkvetenskapliga teorier började introduceras (Nettelbladt 1983). Frågan gällde om barn med språkstörning uppvisade språkliga mönster som var helt annorlunda, och följaktligen avvikande, jämfört med barn med typisk utveckling. David Ingram diskuterade tre olika kombinationsmöjligheter som särskilt gällde fonologi men som är tillämpligt också för andra språkliga domäner inklusive den pragmatiska (1976: 115). Försening
Avvikelse typ 1
Avvikelse typ 2
Samma förenklingar
Samma förenklingar
Unika förenklingar
Samma användning
Persisterande, ihållande användning
Ihållande användning
Termer som illustrerar ett avvikelseperspektiv är följande: infantile speech, deviant speech, speech disorder, deviant language. Fortfarande under slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet antog man inom den chomskyanska traditionen att barn med språkstörning har ett underliggande, defekt språksystem. Detta kan ses inom ramen för ett avvikelseperspektiv. Ett ytterligare exempel på ett avvikelseperspektiv finns © F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 67
67
2013-03-26 14.57
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
i definitioner av autism som en abnorm funktion i social interaktion, språk och fantasilekar som debuterar före tre års ålder (DSM-IV: 44). Statistisk norm Det man kanske framför allt tänker på i relation till termen norm är den statistiska definitionen. Det är en i forsknings- och testsammanhang vanligt förekommande definition, som rör avvikelser i statistisk mening. En statistisk norm, baserad på kvantitativa variabler, utgår från ett tänkt normaltillstånd, som ligger i den mittersta delen av normalfördelningskurvan. Inom detta område finns en majoritet av populationen. Barn med språkstörning skulle inom detta perspektiv kunna sägas ligga i den vänstra svansen, dvs. den del där de lägsta testvärdena finns, inom en viss population (Leonard 1991; 1998). Den avgörande frågan är var man sätter gränsen, gränsvärdet (cut-off point) mellan normal och avvikande språkutveckling (Nettelbladt & Salameh 2007a). Sådana gränsvärden blir godtyckliga eftersom man kan välja vilken cut-off man ska ha, dvs. hur stor avvikelsen från medelvärdet ska vara. Termen specifik språkstörning (specific language impairment, SLI), som framför allt används i forskningssammanhang, definieras utifrån en statistisk norm baserad på resultatet från normerade tester. Det finns problem med statistiska normalitetsmått. Sådana mått är statiska, vilket gör det svårt att kombinera dem med ett utvecklingsperspektiv. Det är svårt att inkorporera fluktuationer i ett barns beteende från olika tillfällen, liksom att barnet under en tid skenbart kan gå tillbaka i sin utveckling, den tidigare nämnda U-kurvan. Det är inte heller ovanligt att barn med språkstörning uppvisar en ojämn språklig profil, där vissa språkliga aspekter är mer utvecklade än andra (Leonard 1998). Det är därför svårt att göra en rättvisande bedömning av barn med en ojämn utvecklingsprofil enbart med hjälp av statistiskt baserade mått. Ut vecklingsperspektiv
I den svenska logopedutbildningens barndom under 1960-talet talade man om tal- och språkförsening. Detta var förenligt med den tidens starka pediatriska och utvecklingspsykologiska synsätt. Barnläkare och barnpsykologer beskrev barns fysiska, motoriska och kognitiva utveckling genom uppställande av scheman för respektive utvecklingsområde där milstolpar kunde avgränsas (Hwang & Nilsson 2003; Miller 2002). Även barnets språkutveck68
978-91-44-01764-8_01_book.indd 68
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
ling beskrevs på liknande sätt genom att man exempelvis mätte hur många ord barn kunde producera eller förstå vid en viss ålder (Nettelbladt 1983). I en välkänd utvecklingsteori, utarbetad redan på 1920-talet av den amerikanske psykologen Arnold Gesell (se kapitel 2), uppställdes normer för typisk utveckling på basis av systematiska beskrivningar inom olika utvecklingsområden. Andra utvecklingspsykologiska teorier, särskilt Jean Piagets och Lev Vygotskijs teorier, är inriktade på barns kognitiva utveckling. Det finns emellertid stora skillnader mellan deras teorier. Medan Piaget betonar det individuella barnets förmåga, ett intra-individuellt perspektiv, framhålls det inter-individuella inom Vygotskij-traditionen, där det sociala ursprunget till all kommunikation och allt tänkande är avgörande för utvecklingen. Bådas teorier innebär ett mer integrerat synsätt än de tidiga utvecklingsskalorna eftersom samband mellan olika delförmågor systematiskt beskrivs. Särskilt känt inom Piagets teori är postulerandet av olika kognitiva utvecklingsstadier. Härigenom är det möjligt att predicera barns utveckling. För att i detalj förstå hur barns utveckling nära samverkar med omgivningen, skapade Vygotskij begreppet proximal utvecklingszon. Med detta avsåg han den utveckling som ligger nära och inte alltför långt från barnets aktuella utvecklingsstadium (Miller 2002). Den proximala utvecklingszonen har även definierats på följande sätt:
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
Proximal utvecklingszon: skillnaden mellan barnets faktiska utvecklingsnivå definierad som barnets oberoende problemlösning och barnets potentiella eller möjliga utveckling bestämd genom problemlösning under vuxen ledning. Miller 2002: 377, vår översättning
Teorin om den proximala utvecklingszonen ter sig tilltalande, särskilt ur ett kliniskt och pedagogiskt interventionsperspektiv. Det kan därför vara intressant att känna till att Vygotskij tidigt kom i kontakt med barn med olika funktionsnedsättningar och fann det angeläget att finna lämpliga interventionsmetoder. Det var utifrån dessa erfarenheter som han byggde upp sin teori (Hwang & Nilsson 2003; Miller 2002). Ett utvecklingsperspektiv innebär ett mer dynamiskt synsätt. Barn med språkstörning utvecklas språkligt, om än långsamt. De står alltså inte stilla i sin språkutveckling, som mer absoluta normer implicerar. Inom ett utvecklingsperspektiv beskrivs språkstörning framför allt som en sen debut © F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 69
69
2013-03-26 14.57
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
av barnets första ord och en fortsatt långsam språklig utveckling inom en eller flera språkliga domäner. Termen försening ger intryck av att samtliga språkliga delförmågor är lika försenade. Att barn kan uppvisa olika utvecklingsprofiler tar man inte hänsyn till inom ett strikt utvecklingsperspektiv. Termer som återspeglar ett utvecklingsperspektiv är följande: developmental aphasia, delayed speech, delayed language, language disability, developmental speech impairment. Med hjälp av de nyetablerade språkvetenskapliga metoderna för analyser av barns språk som utvecklats under 1960- och 70-talen, kunde betydligt mer detaljerade analyser göras än som tidigare varit möjligt. Inspirerade av särskilt Piagets utvecklingsteori, presenterades i slutet av 1970-talet två olika utvecklingsmodeller för beskrivning av barns fonologiska respektive grammatiska utveckling (Ingram 1976, respektive Crystal, Fletcher & Garman 1976; se även Nettelbladt 1983 för en stadiemodell för fonologisk utveckling hos svensktalande barn). Stadiemodellerna hade som syfte att användas vid klinisk bedömning och intervention av barn med språkstörning. Man hävdade att det var nödvändigt att relatera deras utveckling till utveckling hos barn med typisk språkutveckling. Inom modellerna organiseras utvecklingen inom respektive domän, fonologisk respektive grammatisk, i olika utvecklingsstadier. Ett senare exempel på en stadiemodell för andraspråksinlärning av grammatik, som visat sig användbar kliniskt, särskilt för flerspråkiga barn med språkstörning, är processbarhetsteorin (Salameh, Håkansson & Nettelbladt 2004; Salameh 2011). Ett dialogiskt perspektiv
Inom ett dialogiskt perspektiv tar man stor hänsyn till att språk inte förekommer isolerat inom en individ utan används i samspel med andra, alltså ett tydligt inter-individuellt perspektiv (Linell 2009). Även om man kan tolka Vygotskijs teori inom ett utvecklingsperspektiv, finns det också en grundläggande dialogisk, social komponent i hans begrepp den proximala utvecklingszonen. Avgörande för att ett barn ska klara av en bestämd aktivitet inom zonens ram, är att den vuxne eller ett äldre barn stöttar och underlättar barnets försök. Omgivningens betydelse är alltså av avgörande betydelse för att barnet ska utvecklas. Vygotskij såg språket som ett socialt redskap för utveckling. 70
978-91-44-01764-8_01_book.indd 70
© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
2013-03-26 14.57
Centralt inom ett dialogiskt perspektiv är betydelsen av kontexten. Verksamheter, situationer, samtalspartners och samtalsämnen skapar olika förväntningar och förutsättningar för barnet. Det är också av avgörande betydelse att kunna ta den andres perspektiv, för att på så sätt kunna föregripa vad som ska hända i samtalet. Ett sådant interindividuellt perspektiv är nödvändigt för att fullt ut förstå barn med språkstörning och barn med pragmatiska svårigheter. I ett dialogiskt perspektiv kan språkstörning och pragmatiska svårigheter delvis ses som en funktion av samtalssituationen eftersom problemen egentligen inte ger sig till känna förrän barnet börjat tala och interagera med sin omgivning (se vidare block IV).
B lo c k I
3 Olika perspektiv på normalitet av språkstörning …
Internationella klassifikationssystem ICD -10 OCH ICF
I Världshälsoorganisationens (World Health Organization, WHO) sjukdomsklassifikation ges explicita kriterier för hur språkstörning hos barn bör definieras. Den nu aktuella versionen av klassifikationssystemet kallas ICD-10 (International Classification of Disease). I första hand relateras till en statistisk norm där språkförmågan bedöms med hjälp av standardiserade och normerade test. Språkstörning definieras som -2-standardavvikelser (SD) under medelvärdet för barnets ålder. Dessutom anges ett diskrepanskriterium mellan barnets icke-verbala och verbala begåvning (Nettelbladt & Salameh 2007b). Skillnaden ska vara minst -1 SD. Emellertid ges inte bara explicita kriterier för hur en störning (impairment) ska definieras i relation till normen. Det anges även att det är viktigt att beakta i vilken grad en funktionsnedsättning (disability) hindrar eller försvårar för individen att utföra dagliga aktiviteter. Vidare bör anges om störningen ger individen ett handikapp i dagens samhälle (Bishop, 1997). Under 2001 gav Världshälsoorganisationen ut International Classification of Functioning, Disability and Health, förkortat ICF, som finns översatt och bearbetad till svenska förhållanden. Här går man ett steg vidare beträffande hur en funktionsnedsättning påverkar individens livssituation. ICF beskrivs som en bio-psyko-social modell, där de medicinska, psykologiska och sociala faktorerna beskrivs mer utförligt än i tidigare klassifikationssystem. Interaktionen mellan dessa faktorer är också av stor betydelse för bedömningen av en persons prognos. ICF anknyter till ett dialogiskt perspektiv på funk© F ö r fat ta r e n och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-01764-8_01_book.indd 71
71
2013-03-26 14.57
Del 2
Pragmatik – teorier, utveckling och svårigheter
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2 riktar sig främst till logoped studenter, logopeder och specialpedagoger men kan även läsas av studenter i psykologi, pedagogik och språkvetenskapliga ämnen. Den kan också användas som fördjupningslitteratur i forskarutbildning inom dessa ämnen. Även andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn med olika slag av pragmatiska svårigheter kan ha nytta av boken.
Art.nr 32616
Pragmatik – teorier, utveckling och svårigheter
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2
• Block I ger en historisk översikt av hur pragmatiska svårigheter, inklusive autism, beskrivits och väcker frågor om normalitet. • Block II sätter beskrivningar av pragmatiska svårigheter i relation till grundläggande teorier om pragmatik. • Block III redovisar forskning om pragmatisk utveckling hos barn med typisk utveckling.Teorier och begrepp inom barnspråksforskning med relevans för pragmatisk utveckling och svårigheter diskuteras också. • Block IV behandlar pragmatiska svårigheter i relation till språkstörning och andra funktionsnedsättningar. I slutet presenteras en övergripande teoretisk modell för att förstå hur pragmatiska svårigheter kan uppstå. Blocket ger också pedagogiska och kliniska implikationer för inter- vention.
Språkutveckling och språkstörning hos barn
|
Behovet av en bok på svenska som samlar olika forskningsperspektiv och ger en översikt av kommunikativa (pragmatiska) svårigheter hos barn har länge varit stort. Denna bok utgör andra delen i serien Språkutveckling och språkstörning hos barn. Boken är uppdelad i fyra block:
Ulrika Nettelbladt
Språkutveckling och språkstörning hos barn del 2
& Eva-Kristina Salameh (red.)
Ulrika Nettelbladt är leg. logoped och professor i logopedi vid Lunds universitet. Eva-Kristina Salameh är leg. logoped, doktor i medicinsk vetenskap och verksamhetsansvarig för Språkens hus vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Ulrika Nettelbladt Under medverkan av Eva-Kristina Salameh (red.)
www.studentlitteratur.se
978-91-44-01764-8_01_coverA.indd 1
2013-04-04 10.54