Konsekvenser av utredningens förslag
SOU 2011:9
försummelser av allvarlig art kommer att medföra betydande kostnader, som är svåra att beräkna med någon större säkerhet. Enligt utredningens bedömning kan denna kostnad inte finansieras inom ramen för samhällets samlade resurser för den sociala barnoch ungdomsvården. Hur kostnaderna för ersättningen ska prioriteras mot kostnader inom andra samhällsområden ligger utanför utredningens kompetens att bedöma. Med tanke på det gemensamma ansvaret för det som människor utsatts för har utredningen övervägt att föreslå att kostnaden för den ekonomiska ersättningen ska fördelas mellan stat och kommuner, men inte funnit någon rimlig fördelningsnyckel. Det är inte heller möjligt att urskilja enskilda kommuners ansvar för ersättningen till olika personer. Utredningen anser även att principiella skäl talar för att staten i egenskap av lagstiftare och ansvarig på nationell nivå bör ta ansvaret för finansieringen av den ekonomiska ersättningen. När det gäller de framåtsyftande åtgärder, som tas upp i kapitel 11 och 12, så anser utredningen att det är rimligt att kommunerna och andra huvudmän finansierar de åtgärder som innebär kostnader. Som utredningen tidigare framhållit förutsätter en allvarligt menad upprättelseprocess att det finns ett reservationslöst engagemang från ansvariga aktörer. Viljan att finansiera förbättringar inom den egna verksamheten innebär samtidigt ett erkännande av tidigare försummelser. Det vore därför orimligt om staten skulle behöva finansiera framtida insatser för att förhindra att barn och ungdomar far illa i samhällsvården. Sammanfattningsvis bedömer utredningen att en lämplig ordning är att regeringen tar kostnadsansvaret för den ekonomiska ersättningen till enskilda samt för ceremonin samt att kommuner, enskilda och offentliga vårdgivare samt berörda statliga myndigheter tar kostnadsansvar för insatser i syfte att förhindra upprepning i framtiden inom den egna verksamheten.
13.5
Uppföljning av processen
Utredningen anser att de åtgärder som kommer att vidtas inom ramen för upprättelseprocessen bör följas upp och att detta bör ske som en del av processen, dvs. vid vissa bestämda tidpunkter under genomförandets gång. Dels för att kunna justera en insats som inte genomförs på avsett vis, dels för att kunna dra erfarenheter inför hanteringen av liknande svåra situationer i framtiden.
296