oss, desto mindre verkade vi förstå. Var hade Blodet kommit ifrån från början? Var låg dess första rike? I underjorden hade Hösthag gan kallat oss för främlingar och Gytak sa att något var fel med oss eftersom våra följare inte gick fritt nere i underjorden. Tydligen bar vi dem inuti oss själva. Sunia hade stött på urgamla berättelser om Blodet i underjor den. Repfolket hade de kallats. Vildar, klädda i hudar, som jagade och dödade i Nolafolkets land tills det första Förbundet slöts. Då förbjöds de underjordiska att röra Blodet. Och Blodet gav sig ut för att erövra resten av världen. Men det var så mycket jag inte visste. Bergsfrun hade talat om Imperiet och dess huvudstad Miduma – den som nu kallades Un baurgs. Hon berättade att det var Blodets första stora rike efter vandringen. Men senare hade hon antytt att Funisburg också va rit centrum i ett stort land styrt av Blodet. Nu undrade jag hur mycket det var som Frun undanhöll oss. Eller hur mycket vi bara trodde att vi förstod. Jag suckade djupt, reste mig och plockade fram skidorna. Jag visste att ynglet borde ha hittat Gytak nu. De var mycket olika våra båda vägvisare, men ett hade de gemensamt – de verkade alltid kunna hitta varandra. Sommarynglet – resultatet av Sunias avtal med underjorden. Ett nytt förbund, upprättat för att ta oss ut ur Hösthaggans näste. Nu hoppades vi att det skulle hjälpa oss att hitta de gömda regalierna, men jag kände mig ändå osäker. Om det verkligen var Sunias egen idé att söka efter Blodets re galier – hur kom det sig att Sommarynglet så lägligt hade kläckts med fars karta som ansikte? Var det resultatet av Sunias egna önskningar? Hade de format Sommarynglet och återfört kartan, som gått förlorad? Det var möjligt att det var så.
• 34 •
Frostskymn inlaga_2.indd 34
2014-01-13 15:46