runda ögon. Hanna tycker att hon påminner om en stor fågel. Gabriella pratar lite med Sonja och Kari, sen visar hon runt dem i lokalerna. Först dagavdelningen där Hanna har varit tidigare och sen avdelningen för dem som är inlagda. Hanna visas in till ett rum där hon ska sova. Ett dubbelrum med två enkelsängar, ett fönster mot en innergård och ett litet bord uppställt mellan sängarna. I den ena sängen ligger en tjej i trettioårsåldern och lyssnar på musik. Hon hälsar lite avmätt innan hon reser sig och lämnar rummet. Hanna vill inte sova med någon hon inte känner! Hon ser desperat på sin mamma som försöker nicka lugnande. Gabriella öppnar en garderob och visar var Hanna kan lägga in sina kläder. De lämnar rummet och passerar dagrummet med olika soffgrupper med fårskinnsfällar här och var, några datorer och en teve. I den mörkblåa soffan som är placerad framför teven sitter ett skelett, dåligt skyld bakom en stor svart fleecejacka. Hon är bara skinn och ben och har ögon som svarta hål. Hanna försöker gömma sig bakom Kari, hon vill inte se. Varför ska hon vara här med någon som är så där sjuk? Gabriella tar med dem till sitt kontorsrum där hon åter igen berättar om behandlingen. Invägningarna varje vecka, där Hanna inte ens får se vikten, om kostplaneringen med dietisten, läkarundersökningarna och framförallt. Om mat. Mat. Mat. Hanna ska börja äta i ett ätlabb med Gabriella och hon vill att Hanna byter ut närningsdryck mot riktig mat så fort det går. – För många blir ångesten stor efter måltiderna, då kan man lägga sig i ett vilorum med en värmemadrass och där finns ett element man kan skruva upp som snabbt blir varmt. Det brukar hjälpa. Eller så kan man använda en 17
Bo rjan pa va rmen.indd 17
11-04-12 13.21.22