Mage som en aladåb
S
olen som tidigare strålat från en klarblå himmel har försvunnit, istället
lägger sig ett tungt molntäcke som ett lock över staden och plötsligt börjar regnet falla och vin- den tar vid. Eva tittar ut genom fönstret och tackar för det snabba vä- deromslaget, nu får hon en bra ursäkt till att slippa ge sig ut på motionsrundan. Det är bara att ta av sig träningskläderna, de trånga avslöjande trikåbyxorna, dry-fit tröjan och slutli- gen knäppa av sportbehån. Hon står naken framför spegeln i sovrummet och inser att egentligen borde det inte finnas någon ursäkt att avstå från träningen. Magen är plufsig, brösten hänger tungt och de fasta låren har försvunnit och istället framträder något rynkigt och slappt. Till och med fötterna ser tjocka ut och de en gång smäckra vaderna är ett minne blott. Det är bara att inse, det är en kvinna i övre medelåldern som står här. Inga korsetter i världen kan hjälpa till att göra henne slank igen. Det lätt cendréfärgade håret, döljer de få men ändå stän- digt nytillkomna gråa stråna. Runt munnen sitter ett nätverk av små fina rynkor och de två vecken som börjar vid näs- vingarna och går vidare lodrätt förbi munnen, är djupa som raviner och slutar i något som mer påminner om en hamsters kindpåsar. 11
Den en gång så vackra skarpa hakan är som bortblåst, i- stället finns något som hänger slappt och dallrigt över halsen ner till strupen. Vad var det som hände? Åren bara rusade fram och det som blev kvar är en tant. Det är svårt att ta till sig, ena dagen var hon ung och vital till att nu ha blivit gammal. Trots självförnekelsen, det är en tant som står framför henne. Spelar någon henne