9789144082578 by Smakprov Media AB

EKG hos barn och ungdomar kan ofta uppfattas som mycket svårare att bedöma än vuxen-EKG. Det är inte nödvändigtvis fallet. Denna bok visar på ett pedagogiskt sätt på de särdrag som präglar barnets EKG och handleder dig till en ökad säkerhet i tolkningen. Pediatrisk EKG-tolkning tar upp basal hemodynamik och elektrofysiologi samt ger definitioner och pediatriska normalvärden för de olika EKG-begreppen. Därefter definieras och exemplifieras den normala åldersberoende EKG-utvecklingen som utgångsläge för senare kapitel som behandlar EKG-bilden vid vanliga pediatriska sjukdomstillstånd i hjärtat. Vissa anatomiska och elektrofysiologiska baskunskaper förutsätts, liksom ett visst kunnande i det mest basala om EKG-teorier och praktiska förfaringssätt vid EKG-tagning. Pediatrisk EKG-tolkning är i första hand en klinisk handbok för sjukvårdspersonal som kommer i kontakt med barn: barnläkare, distriktsläkare, barnsjuksköterskor m.fl. Den kan med fördel även användas som komplement i läkarutbildning och vidareutbildning av sjuksköterskor.

| Pediatrisk EKG-tolkning

Pediatrisk EKG-tolkning

Nelson Jägervall

Nina Nelson är barnläkare, professor i pediatrik vid Hälsouniversitetet i Linköping och chefläkare med FoU-ansvar vid Landstinget i Östergötland. Martin Jägervall är överläkare vid barnoch ungdomskliniken, barnoch kvinnocentrum (BKC) i Växjö, Landstinget Kronoberg.

Pediatrisk EKG-tolkning

Art.nr 36200

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08257-8_Cover.indd 1

NinA Nelson Martin Jägervall

2013-10-30 10:29

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 36200 ISBN 978-91-44-08257-8 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2013

978-91-44-08257-8_1_book.indd 2

2013-10-28 08:38

INNEHÅLL

Förord 7 Förteckning över vanliga förkortningar 9 K apitel 1

Barnets hemodynamik 11

K apitel 2

Undersökningsmetoder 15

Anamnes 16 Inspektion 17 Palpation 18 Auskultation 19 Pulsoximetri 23 Blodtrycksmätning 24 Elektrokardiografi (EKG) 32 Röntgen 34 Fonokardiografi (FKG) 34 Ekokardiografi 36 Övriga undersökningsmetoder 36

978-91-44-08257-8_1_book.indd 3

2013-10-28 08:38

Innehåll K apitel 3

Principer för EKG-registrering 41

Anatomi 41 Elektrofysiologi 42 Praktiska synpunkter 44 Esofagusregistrering 48 Datortolkning av vilo-EKG 48 Pacemaker-EKG 52 Långtids-EKG 52 Arbets-EKG 52 Övervakning under förlossning 53 K apitel 4

EKG – Grundläggande begrepp och bedömningsanvisningar 55

Datortolkning av EKG 58 Kvalitetskontroll 58 Rytm 59 P-vågen 60 PQ-intervallet 62 QRS-komplexet 65 Elektriska axeln 68 ST-sträckan 71 T-vågen 79 QT-intervallet 82 U-vågen 84 Referenser för normalvärden 92

978-91-44-08257-8_1_book.indd 4

2013-10-28 08:38

Innehåll K apitel 5

Barnets normala EKG-utveckling 93

1 dag 94 1 vecka 96 1 månad 98 6 månader 100 1 år 102 3–8 år 104 16 år 108 K apitel 6

Arytmier och retledningshinder 111

Sinusbradykardi 111 Sinusarytmi 112 Sinustakykardi 116 Sinusknutedysfunktion och sick sinus syndrome 116 Supraventrikulära extraslag (SVES) 117 Paroxysmal supraventrikulär takykardi 118 Förmaksfladder 123 Förmaksflimmer 128 Ventrikulära extraslag (VES) 128 Atrio-ventrikulära block (AV-block I-II-III) 131 Grenblock 137 Långt QT-syndrom (LQTS) 142 K apitel 7

EKG vid hypertrofi och belastning 145

Förmakshypertrofi 145 Kammarhypertrofi 149 Belastning 156

978-91-44-08257-8_1_book.indd 5

2013-10-28 08:38

Innehåll K apitel 8

EKG vid de vanligaste medfödda hjärtmissbildningarna 157

Shuntmissbildningar 158 Stenosmissbildningar 174 Cyanotiska hjärtmissbildningar 188 Övriga hjärtmissbildningar 200 Dextrokardi – situs inversus totalis 200 K apitel 9

Övrigt 207

Inflammatoriska tillstånd 207 Kardiomyopati 212 Hjärtinfarkt 216 Elektrolytrubbningar 224 Läkemedelseffekter 236 Anorexi 237

Litteratur 241 Appendix 1 243 Tolkningsschema – EKG hos barn och ungdom 243

Appendix 2 247 EKG-linjal 247

Sakregister 249

978-91-44-08257-8_1_book.indd 6

2013-10-28 08:38

FÖRORD

Tillväxt och utveckling är grundläggande begrepp inom pediatriken. All sjukvårdspersonal, såväl inom öppen som sluten vård, och som kan komma i kontakt med sjuka barn bör ha kännedom om det friska barnets normala tillväxt och utveckling. Hjärtat är ett av de organ som mest markant förändras med åldern och som vid sjukliga förändringar kan komma att påverka övrig utveckling. I och med hjärtats normala tillväxt genomgår EKG-bilden en åldersberoende utveckling, vilket medför att bedömningskriterier för vuxen-EKG ofta inte är tillämpliga på barn. En allmän uppfattning är att bedömning av EKG hos barn och ungdomar är mycket svårare än tolkning av vuxen-EKG. Detta är dock inte nödvändigtvis fallet, vilket vi vill visa med denna introduktion och handledning i tolkning av barn-EKG. Även om modern registreringsapparatur oftast erbjuder tolkningshjälp, är det viktigt att känna till principerna för normal utveckling och avvikelser av betydelse. Som bakgrund tar vi upp basal hemodynamik och elektrofysiologi samt ger definitioner och pediatriska normalvärden för de olika EKG-begreppen. På så vis hoppas vi att öka förståelsen för patologiska fynd i barnets EKG och därmed underlätta EKG-tolkningen. Därefter definieras och exemplifieras den normala åldersberoende EKG-utvecklingen som utgångsläge för senare kapitel som behandlar EKG-bilden vid vanliga pediatriska sjukdomstillstånd i hjärtat, såsom arytmier, retledningshinder, hypertrofi, belastning, medfödda hjärtfel, mm. För att begränsa bokens omfång och göra den så lättillgänglig som möjligt förutsätts vissa anatomiska och elektrofysiologiska baskunskaper, liksom ett visst kunnande i det mest basala om EKG-teorier och praktiskt förfaringssätt vid EKG-tagning. Grundläggande begrepp inom dessa områden har därför endast ytligt berörts. Vi har heller inte berört terapeutiska riktlinjer vid de © F örfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08257-8_1_book.indd 7

2013-10-28 08:38

Förord

olika hjärtsjukdomar som tas upp, utan hänvisar till annan litteratur i ämnet barnkardiologi. Pediatrisk EKG-tolkning är tänkt att vara en klinisk handbok för sjukvårdspersonal som kommer i kontakt med barn: barnläkare, distriktsläkare, barnsjuksköterskor, m.fl. Dessutom kan boken med fördel användas som komplement till annan litteratur vid läkarutbildning och vidareutbildning av sjuksköterskor. Pediatrisk EKG-tolkning är en lämplig introduktion och handledning i ämnet. Vår förhoppning är att läsaren, med hjälp av vår bok, upptäcker de särdrag som präglar barnets EKG och härigenom får en ökad säkerhet vid tolkning av barn-EKG. För den som stimuleras till vidare studier inom ämnesområdet hänvisas till kompletterande litteratur. Boken har en förlaga som gavs ut för ett kvarts sekel sedan. Den används fortfarande som en klinisk handbok vid barnoch ungdomskliniker runt om i Sverige. Dessutom efterfrågas den ofta vid barnkardiologiskt inriktad utbildning. Vi känner en stor tacksamhet mot Studentlitteratur som vill satsa på en ny bok i ämnet. Boken har en given plats vid kliniker och mottagningar som kommer i kontakt med barn och ungdomar. För värdefulla synpunkter på faktainnehållet vill vi tacka professor Eva Nylander, avdelningen för klinisk fysiologi vid Universitetssjukhuset i Linköping, samt docent Katarina Hanséus, Barnhjärtcentrum vid Skånes universitetssjukhus, Lund. Vi vill också tacka adjunkt Inger Ekman, avdelningen för klinisk fysiologi vid Universitetssjukhuset i Linköping, samt Erik Berlin, kliniskt fysiologiska laboratoriet vid Centrallasarettet i Växjö, i arbetet med att ta fram lämpliga EKG-exempel. Linköping och Växjö, sommaren 2013 Nina Nelson & Martin Jägervall

978-91-44-08257-8_1_book.indd 8

2013-10-28 08:38

FÖRTECKNING ÖVER VANLIGA FÖRKORTNINGAR

ALCAPA Anomalous left coronary artery from the pulmonary artery AS Aortastenos Förmaksseptumdefekt (atrial septal defect) ASD AV Atrioventrikulär AVNRT Atrioventrikulär nodal återkopplingstakykardi Atrioventrikulär återkopplingstakykardi AVRT CoA Coarctatio aortae Dilaterad kardiomyopati DCM Ektopisk förmakstakykardi EAT EKG Elektrokardiografi FKG Fonokardiografi Grown ups with congenital heart disease GUCH Hypertrofisk kardiomyopati HCM HOCM Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati Interkostalrum (revbensmellanrum) I Anterolateralt fascikelblock (left anterior hemiblock) LAH Vänstergrenblock (left bundle branch block) LBBB Posterobasalt fascikelblock (left posterior hemiblock) LPH LVH Vänsterkammarhypertrofi (left ventricular hypertrophy) Långt QT-syndrom LQTS MAPCA Major aorto-pulmonary collateral arteries MS Mitralisstenos PaS Pulmonalartärstenos PDA Persisterande ductus arteriosus PFC Persisterande fetal cirkulation PFO Persisterande foramen ovale © F örfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08257-8_1_book.indd 9

2013-10-28 08:38

Förteckning över vanliga förkortningar

PM Punctum maximum POX Pulsoximetri PPHN Persistent pulmonell hypertension PPI Peripheral perfusion index PS Pulmonalisklaffstenos QTc Korrigerad QT-tid RBBB Högergrenblock (right bundle branch block) RCM Restriktiv kardiomyopati RVH Högerkammarhypertrofi (right ventricular hypertrophy) SSS Sick sinus syndrome SVES Supraventrikulära extraslag TGA Transposition av de stora artärerna (transposition of the great arteries) UKG Ultraljudskardiografi (ekokardiografi) VAT Ventrikulär aktiveringstid VES Ventrikulära extraslag VF Ventrikelflimmer VKG Vektorkardiografi VOC Medfödda hjärtmissbildningar (vitium organicum cordis) VSD Kammarseptumdefekt (ventricular septal defect) VT Ventrikeltakykardi WPW Wolff-Parkinson-Whites syndrom

978-91-44-08257-8_1_book.indd 10

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

Symtom vid hjärtsjukdom, framför allt hos spädbarn, kan också vara svåra att skilja från symtom vid andra sjukdomstillstånd, t.ex. krampsjukdomar, infektioner, sjukdomar i gastrointestinalkanalen, förgiftningar eller vid psykosocial problematik. En fullständig anamnes ska alltid innehålla uppgifter om hereditet för hjärtmissbildningar och andra hjärtsjukdomar.

Inspektion Första åtgärden i den kliniska undersökningen är att titta på barnet och därigenom försöka se tecken på hjärtsjukdom eller annan sjukdom som kan förklara barnets anamnestiska besvär. Förekomst av dyspné (andfåddhet) och takypné (ökad andningsfrekvens) bör noteras vid olika moment av den kliniska undersökningen. Är barnet andfått i sittande eller liggande? Blir barnet andfått vid avklädning och påklädning? Blir andningen ansträngd vid lek i undersökningsrummet? Ödem hos barn uppvisar i förekommande fall andra kliniska särdrag än hos vuxna. Hos spädbarn är synliga ödem ovanliga, men kan ibland ses kring ögonen samt på handryggar och fotryggar. Upprepad vägning är ett bra hjälpmedel för att följa upp och värdera ödem- och inkompensationstendens. Cyanos kan ses när mängden deoxihemoglobin, reducerat hemoglobin (ej syresatt hemoglobin), överstiger 40 g/l. Hudens pigmentering, tjocklek samt kapillärstatus påverkar hur grav cyanosen uppfattas vid inspektion. Mest framträdande är cyanosen på nagelbäddar, perioralt och på slemhinnor. Central cyanos kan i vissa fall noteras när SaO2 (syremättnadsgrad, SaO2, uttrycks i procent och beskriver hur stor andel av hemoglobinmolekylerna som är syresatta) fallit till 85 % hos kaukasier, medan det blir påtagligt hos mörkhyade först vid cirka 75 %. Cyanos visar sig inte alltid genom klassisk blå färgton, utan kan vid lätt cyanos te sig mer blekt gråaktig. Detta gäller speciellt hos barn med anemi, där cyanos inte framträder vid samma nivå av brist på syresättning eftersom det är den totala mängden av deoxyhemoglobin som resulterar i cyanos. Långdragen arteriell hypoxemi kan ge urglasnaglar och trumpinnefingrar. Förändrad thoraxkonfiguration i form av voussure kan avslöja vissa typer av hjärtförstoring.

978-91-44-08257-8_1_book.indd 17

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

Patologiska venpulsationer, t.ex. på halsen, stöder också misstanke om hjärtsjukdom.

Palpation Att känna på barnet är, liksom att titta, ett ofta försummat steg i den kliniska undersökningen. Palpationen kan ge viktiga kliniska upplysningar. Ökat volymarbete ger ökad anläggningsyta av hjärtat mot thoraxväggen och därmed ökad utbredning av hjärtaktiviteten, medan ökat tryckarbete ger större kraft och därmed ökad intensitet. Ökade parasternala pulsationer, som är lokaliserade bakom sternum och längs dess vänstra kant, är ett uttryck för höger kammares arbete. Iktus (hjärtspetsstöten), som normalt är fingerbred och lätt hävande, är mer ett uttryck för vänster kammares arbete. För båda gäller att de känns bredare vid dilatation och hårdare vid hypertrofi. Palpation av artär- och venpulsationer kan också ge värdefull information. Artärpulsationer i armar och ben ska alltid palperas – avsaknad eller reduktion av pulsar i nedre extremiteten är ett viktigt tecken vid coarctatio aortae. Palpabla femoralispulsationer vid coarctatio aortae är ofta fördröjda i förhållande till pulsen i höger radialisartär. Accentuerade pulsar är ett vanligt fynd vid persisterande ductus arteriosus och aortainsufficiens. Perifera pulsar såsom arteria dorsalis pedis och arteria tibialis posterior bör kunna kännas utan större svårighet. Palpation av pulsen i karotisartärerna är värdefull vid t.ex. aortastenos. Vid aortastenos av betydelse är ofta pulsationen långsam i stigningen. Pulsationer i halsens vener ger en bild av trycksituationen i höger förmak. Halsvenpulsationer förekommer normalt i liggande, men inte i sittande. Leverförstoring och mjältförstoring kan vara ett tecken på högerkammarsvikt. Starka blåsljud medför ibland vibrationer i bröstkorgsväggen och ger då en darrande och surrande känsla, sk. frémissement. Förutom över bröstkorgen, kan frémissement kännas även i jugulum och över carotiderna, t.ex. vid aortastenos. Ibland kan man även känna accentuerade hjärttoner.

978-91-44-08257-8_1_book.indd 18

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

Auskultation Att lyssna med stetoskop ingår som tredje moment i den kliniska undersökningen. Viktigast vid auskultationen är lokalisation och bedömning av hjärttoner och blåsljud. Fyra hjärttoner kan höras vid auskultation (tabell 2.1). TABELL 2.1

Hjärttoner.

Ton

Auskultationsområde

Uppkomstmekanism

1:a tonen

Hörs bäst över apex

Mitralis- och trikuspidalisklaffarna stängs

2:a tonen

Hörs bäst basalt, vä I:2

Aorta- och pulmonalisklaffarna stängs

3:e tonen

Ofta hörbar över apex

Snabb, tidigdiastolisk kammarfyllnad

4:e tonen

Vä I:3–4 ner mot apex, sällan hörbar

Förmakskontraktion

Förstatonen upplevs normalt inte splittrad. Vid vissa klaffel uppkommer dock en typisk, knäppande extraton som benämns systolisk ”klick”. Tidigsystoliska klick kommer i nära anslutning till förstatonen och hörs som en dubblering av tonen. Denna typ av ton förekommer t.ex. vid vissa aortastenoser och pulmonalisstenoser. Mittsystoliska och sensystoliska klick kan bero på fel i mitralisklaffarna och trikuspidalisklaffarna. Starkare förstaton hörs vid ökad cardiac output, t.ex. vid feber, anemi och upphetsning. Andratonen hörs normalt kluven pga. asynkront arbetande kammare där ejektionstiden för höger kammare är längre än för vänster kammare, dvs. pulmonalisklaffarna stängs något senare än aortaklaffarna. Den normala splittringen varierar med andningen. Splittringen ökar under inspiriet och kan helt försvinna under exspiriet. Accentuering av andratonens pulmonaliskomponent förekommer vid högt tryck i lilla kretsloppet, t.ex. hos det nyfödda barnet som ännu inte adapterat sig till det extrauterina livet. Paradoxal splittring, dvs. ökad splittring under exspiriet och minskad under inspiriet, förekommer ibland vid t.ex. aortastenos och kardiomyopati. Ökad splittring av andratonen talar för fördröjd tömning av höger kammare, vilket kan bero på vänster–högershunt (t.ex. förmaksseptumdefekt), pulmonalisstenos eller högergrenblock. Tredje- och fjärdetonerna kan ibland höras svagt hos det friska barnet. När tonerna hörs accentuerade uppkommer en typisk tre-tons galopprytm som kan vara tecken på tömningssvårigheter eller ökat flöde genom förmaken.

978-91-44-08257-8_1_book.indd 19

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

BLÅSL JUD

Turbulenta strömningar genom klafföppningar, klaffläckage, abnorma förbindelser samt andra abnormiteter i hjärtväggar och kärl kan ge upphov till blåsljud. Dessa förstärks vid ökad turbulens, hastighet och flöde (t.ex. vid feber, ansträngning och anemi). Följande uppställning kan vara till god hjälp vid beskrivningen av ett blåsljud: • typ

• duration • karaktär • styrka • form

• lokalisation.

Typ

Blåsljudets typ ger en beskrivning av läget i hjärtcykeln: systoliskt respektive diastoliskt. Begrepp såsom tidig-, mitt-, sen- och holo- eller pan-systoliskt respektive -diastoliskt, ger en ytterligare lägesprecisering. Duration

Durationen beskriver blåsljudets längd; kort, medellångt eller långdraget. Karaktär

Blåsljudets karaktär anges antingen efter frekvensinnehåll (hög-, medelrespektive lågfrekvent) eller beskrivande (vinande, väsande, duschande, surrande, skorrande, grovt, mjukt, strävt, etc.). Styrka

Blåsljudets styrka, eller intensitet, anges ofta i en sexgradig skala enligt Levine, men kan även förenklat anges som svagt, måttligt respektive starkt.

978-91-44-08257-8_1_book.indd 20

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder TABELL 2.2

Blåsljudets styrka, gradering enligt Levine.

Grad I

Det svagaste blåsljud som kan uppfattas, oftast efter en stunds lyssnande

Grad II

Svagt, men hörs genast

Grad III

Måttligt starkt, utan frémissement

Grad IV

Starkt, med frémissement

Grad V

Mycket starkt, hörbart även med stetoskopet lätt lyft från thoraxväggen

Grad VI

Extremt starkt, hörs även utan stetoskop

Form

Det kan vara svårt att enbart via auskultation beskriva blåsljudets form eller konfiguration. För detta ändamål kan därför det i klinisk praxis numera mer sällan använda fonokardiogrammet vara till hjälp (se figur 2.4–2.6). Blåsljudets form kan beskrivas som jämnt, tilltagande (crescendo) eller avtagande (decrescendo). Ett crescendo–decrescendo-blåsljud kallas även ”ruter-essblåsljud”. Blåsljuden vid de olika medfödda hjärtmissbildningarna har ofta karaktäristisk form, såsom decrescendo vid aorta- eller pulmonalisklaffinsufficiens samt crescendo-descrescendo vid aortastenos och pulmonalisstenos. Lokalisation

Blåsljuden fortleds oftast i blodströmmens riktning och anges lokaliserade utifrån deras auskultationsområde på thoraxväggen. FYSIOLOGISK A BLÅSL JUD

Alla barn har sannolikt någon gång under uppväxttiden ett svagt systoliskt blåsljud, grad I–III, lokaliserat till pulmonalisområdet eller utmed vänster sternalkant. Vid vanlig BVC-undersökning upptäcker man fysiologiska blåsljud hos minst 25–30 procent av alla friska barn. Fysiologiska blåsljud, som i de allra flesta fall åtföljs av normala EKG och hjärt-lungröntgen, är ofta växlande vad gäller intensitet, duration och karaktär. Dessutom varierar det fysiologiska blåsljudet ofta med kroppsläge och aktivitetsgrad.

978-91-44-08257-8_1_book.indd 21

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

FIGUR 2.1 Blåsljudens auskultationsområden. A = aortaklaffel P = pulmonalisklaffel M = mitralisklaffel T = trikuspidalisklaffel Blåsljuden från persisterande ductus arteriosus och förmaksseptumdefekter (ASD) hörs vanligen över P, kammarseptumdefekter (VSD) över T.

Begreppet ”fysiologiska blåsljud” är ett samlingsnamn för olika typer av blåsljud, t.ex. strömnings- eller pulmonalisblåsljud, vibrationsblåsljud, venous hum, kardiorespiratoriska biljud samt karotisblåsljud. • Strömnings- eller pulmonalisblåsljud uppkommer pga. turbulens i

pulmonalisutflödet. Denna typ av blåsljud är tidig-mittsystoliskt, mjukt blåsande och bäst hörbart parasternalt över vänster I:2–I:3 med styrka upp till grad III. Strömningsblåsljudets hörbarhet ökar med hjärtfrekvensen vid t.ex. ansträngning, feber och stress. • Vibrationsblåsljud uppkommer enligt en teori pga. vibrationer i chordae tendinae. Blåsljudet är tidig-mittsystoliskt, musikaliskt tonande och hörbart över vänster I:3–I:4 med styrka upp till grad II. Hörbarheten kan variera med kroppsläget. Vibrationsblåsljudet är vanligast i åldrarna 2 till 7 år. • Venous hum uppkommer pga. turbulens i jugularisvenerna. Blåsljudet är systo-diastoliskt, mjukt och bäst hörbart på halsen och supraclavikulärt höger med styrka upp till grad III. Venous hum-blåsljudet kan 22

978-91-44-08257-8_1_book.indd 22

2013-10-28 08:38

2 Undersökningsmetoder

provoceras på många barn i stående vid bakåtböjning av huvudet, medan det försvinner i liggande, speciellt med lågt huvudläge, eller vid kompression av vena jugularis. Blåsljudets styrka ökar vid t.ex. feber, ansträngning och anemi. • Kardiorespiratoriska biljud uppkommer eventuellt som biljud av en kompression av lungvävnad när hjärtat kontraherar sig. Blåsljuden är distinkt lokaliserade, av kort duration, som regel mitt- eller sensystoliska och ibland föregångna av en klick. De växlar med andningen och är gnällande eller skrikande till karaktären, varför de ibland kallas fiskmåsljud. • Karotisblåsljud uppkommer när blodet passerar ut i höger sidas arteria karotis. Blåsljudet är tidig-mittsystoliskt, tämligen strävt och hörbart över höger karotisartär med styrka upp till grad III. Karotisblåsljud är inte ovanliga i skolåldern.

Pulsoximetri Pulsoximetri är en icke-invasiv metod för att mäta syresättningen. En puls oximeter visar barnets värden för funktionell syremättnad (%SpO2) och saturationen är andelen hemoglobin i blodet som blivit syresatt. Pulsoximetern fastställer SpO2-värdet och pulsfrekvensen med hjälp av två våglängder av ljus som passerar genom kroppsvävnaden till en fotodetektor. Signalerna bearbetas och de tidskonstanta parametrarna, till exempel vävnadstjocklek och hudfärg, filtreras bort från de parametrar som varierar över tiden, såsom arteriell blodvolym och SpO2. Därefter identifieras pulsfrekvens och syrgasmättnaden i blodet. Det är möjligt att fastställa syrgasmättnaden eftersom syresatt blod absorberar mindre rött ljus än syrefattigt. Pulsoximetri besvarar dock endast frågan om vilken syremättnad barnet har. Det krävs blodgasanalys med bestämning av pO2 och pCO2 för att ge svar på frågan om patienten är tillräckligt ventilerad. Bestämningen kan ske arteriellt, venöst eller transkutant. Screening med pulsoximetri av nyfödda har införts allmänt på BB-avdelningar för att tidigt identifiera duktusberoende cirkulation som medför risk för akut hjärtsvikt och död när ductus arteriosus sluts. Pulsoximetriscreening innebär att saturationen mäts i höger hand samt båda fötterna vid 12–24 timmars ålder. Positiv screening definieras som a) något av de uppmätta © F örfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08257-8_1_book.indd 23

2013-10-28 08:38

| Pediatrisk EKG-tolkning

Pediatrisk EKG-tolkning

Nelson Jägervall

Pediatrisk EKG-tolkning

Art.nr 36200

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08257-8_Cover.indd 1

NinA Nelson Martin Jägervall

2013-10-30 10:29