9789144119267 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 6849 ISBN 978-91-44-11926-7 Upplaga 4:1 © Författaren och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbilder: Wilm Ihlenfeld, LeonART / Shutterstock.com Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2017

INNEHÅLL

Förord 7 Förkortningar 9 K A P I T E L 1 Inledning 11

1.1 1.2 1.3 1.4

Vad är immaterialrätt? 11 Historisk bakgrund 14 Konventioner 15 Immaterialrättens anknytningspunkter 16

K A P I T E L 2 Industriellt rättsskydd 19

2.1 Varumärkesrätten 19 2.1.1 Allmänt 19 2.1.2 Hur uppkommer skydd för varumärke? 20 2.1.3 Skyddets innebörd 28 2.1.4 Sanktioner 31 2.1.5 Upphörande av varumärkesrätt 37 2.1.6 Administrativ praxis 40 2.1.7 Judiciell praxis 47 2.2 Firmarätten – rätten till företagsnamn 52 2.2.1 Allmänt 52 2.2.2 Hur uppkommer skydd för firma/företagsnamn? 53

Innehåll

2.2.3 Skyddets innebörd 55 2.2.4 Sanktioner 57 2.2.5 Upphörande av rätt till firma/företagsnamn 59 2.2.6 Administrativ praxis 60 2.2.7 Judiciell praxis 62 2.2.8 Domännamn 66 2.2.9 Anförda rättsfall i avsnitt 2.1 och 2.2 67 2.3 Patenträtten 70 2.3.1 Allmänt 70 2.3.2 Hur uppkommer skydd för uppfinningar? 71 2.3.3 Registrering av patent 73 2.3.4 Skyddets innebörd 77 2.3.5 Föranvändarrätt och tvångslicens 80 2.3.6 Sanktioner 81 2.3.7 Upphörande av och inskränkningar i patenträtten 84 2.3.8 Administrativ praxis 85 2.3.9 Judiciell praxis 87 2.3.10 Arbetstagares uppfinningar 93 2.3.11 Anförda rättsfall i avsnitt 2.3 96 2.4 Mönsterrätten 97 2.4.1 Allmänt 97 2.4.2 Hur uppkommer skydd för mönster? 98 2.4.3 Skyddets innebörd 100 2.4.4 Sanktioner 102 2.4.5 Upphörande av mönsterrätt 102 2.4.6 Administrativ praxis 103 2.4.7 Judiciell praxis 103 2.4.8 Arbetstagares rätt 105 2.4.9 Anförda rättsfall i avsnitt 2.4 108 K A P I T E L 3 Upphovsrättsskydd 109

3.1 Upphovsrätten 109 3.1.1 Allmänt 109 3.1.2 Hur uppkommer skydd för verk? 110 3.1.3 Skyddets innebörd 110

Innehåll

3.1.4 Inskränkningar i upphovsrätten 114 3.1.5 Närstående rättigheter 119 3.1.6 Sanktioner 122 3.1.7 Upphovsrättens varaktighet och upphörande 125 3.1.8 Judiciell praxis 127 3.1.9 Upphovsrätten och digitaltekniken 137 3.1.10 Kretsmönster för halvledarprodukter 140 3.1.11 Anförda rättsfall i avsnitt 3.1 140 K A P I T E L 4 Immaterialrätten i ett konkurrensrättsligt perspektiv 143

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

Marknadsföringslagen 144 Företagshemligheter 146 Konkurrenslagen 149 Immaterialrättsliga avtal 150 Lojalitet och god sed 153 4.5.1 Anförda rättsfall i avsnitt 4.1–4.5 154

Litteraturförslag m.m. 155 Sakregister 159

FÖRORD

Detta är fjärde upplagan av Immaterialrättens grunder som först utkom 1999. Sedan tredje upplagan utkom 2012 har en hel del förändringar skett inom immaterialrätten och andra aviseras. Ett nytt varumärkesdirektiv, (EU) 2015/2436 tillkom 2015 med målet att varumärkesrätten så långt som möjligt blir enhetlig inom unionen. Resultatet av detta är SOU 2016:79, En känneteckensrättslig reform, som också föreslår en ny lag om företagsnamn, i stället för nuvarande firmalag. En ny patentlag, liksom ökad rättssäkerhet i ett enhetligt patentsystem inom EU föreslås också. En annan genomgripande förändring är att två nya domstolar inrättats, Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen. Detta har bl.a. lett till att Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten har upphört 2016. Namnrätten har beröringspunkter med känneteckensrätten och är därför av intresse i detta sammanhang. En ny namnlag är i kraft 1 juli 2017. Upphovsrätten, som behandlas i kapitel 3, är som tidigare ett dynamiskt område vilket kontinuerligt avspeglar sig i lagstiftningen. Avsikten med denna bok är att ge en samlad bild av immaterialrättens grundläggande struktur och användning. Utgångsperspektivet är svenskt men med internationella utblickar, då ämnesområdet har en internationell karaktär. Harmoniseringen med, och påverkan från, EU-rätten är givetvis också en viktig faktor. Immaterialrätten har också många anknytningspunkter till handelsrätten och affärslivets juridik. Boken kan därför med fördel användas inom juridiska, affärsjuridiska, handelsrättsliga och tvärvetenskapliga kurser. Boken passar också den som i andra sammanhang vill ta del av detta speciella rättsområde. Exemplifiering av respektive rättsområdes principer och tolkning sker fortlöpande med fall ur rättspraxis. Rättsfallen inkluderar oavsett årtal intressanta pusselbitar för att belysa © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Förord

och förklara rättsområdet och dess utveckling. I vissa fall är referaten av utförligare karaktär och syftet med detta är att ge en inblick i den rättsliga bedömningen och även i de argument som haft betydelse. Detta kan ju i sin tur påverka ett företags eller en rättighetshavares framtida agerande, inte minst ur strategisk synpunkt. Sist i boken finns litteraturförslag. Litteraturen och artiklarna där är ett urval som jag inspirerats av, och som fördjupar resonemang kring specifika frågeställningar. Många av de refererade utredningarna och propositionerna som följer under rubriken Offentligt tryck, är i sin tur mycket intressanta och dessutom oundgängliga för att få vägledning i olika immaterial rättsliga frågeställningar. Pia Valentin Rehncrona

FÖRKORTNINGAR

AD AUL AvtL

Arbetsdomstolen; Arbetsdomstolens domar Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BrB Brottsbalken (1962:700) CF Sveriges Civilingenjörsförbund; nu Sveriges Ingenjörer EEG Europeiska Ekonomiska Gemenskapen EG Europeiska Gemenskapen EES Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet EPC European Patent Convention EPO European Patent Office EU Europeiska unionen EUPIO European Union Intellectual Property Office; Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet FHL Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter FL Firmalag (1974:156) FN Förenta nationerna FPL Förvaltningsprocesslag (1971:291) GATT General Agreement on Tariffs and Trade HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten) HovR Hovrätt ICANN The Internet Corporation for Assigned Names and Numbers ICC International Chamber of Commerce IIS Internetstiftelsen i Sverige KL Konkurrenslag (2008:579) KML Lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter MD Marknadsdomstolen; nu Patent-och marknadsdomstolen

Förkortningar

MF MFL ML NIR NJA NJA NL

Mönsterskyddsförordning (1970:486) Marknadsföringslag (2008:486) Mönsterskyddslag (1970:485) Nordiskt Immateriellt Rättsskydd Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I Nytt Juridiskt Arkiv, avd. II Namnlag (1982:670); upphävd 2017-07-01 genom SFS 2016:1013, Lag om personnamn NU Nordisk Utredningsserie OHIM Office for Harmonization in the Internal Market; nu EUPIO PatL Patentlag (1967:837) PBR Patentbesvärsrätten; nu Patent-och marknadsöverdomstolen PCT Patent Cooperation Treaty Prop Proposition PMD Patent-och marknadsdomstolen PMT Patent-och marknadsdomstolen/tvistemål PMÖD Patent-och marknadsöverdomstolen PRV Patent- och registreringsverket PTS Post-och telestyrelsen RB Rättegångsbalken (1942:740) RegR Regeringsrätten; nu HFD RF Regeringsformen (1974:152) RH Rättsfall från hovrätterna RÅ Regeringsrättens Årsbok; nu HFD SAF Svenska Arbetsgivareföreningen; nu Svenskt Näringsliv SALF Sveriges Arbetsledareförbund; nu Ledarna SFS Svensk författningssamling SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet; nu Unionen SOU Statens Offentliga Utredningar STIM Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå TF Tryckfrihetsförordningen (1949:105) TR Tingsrätt TRIPs Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights UDRP The Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy URL Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk VmL Varumärkeslag (2010:1877) VäxtfL Växtförädlarrättslag (1997:306) WIPO World Intellectual Property Organization (fransk beteckning: OMPI) WTO World Trade Organization

K apitel 3

Upphovsrättsskydd

3.1 Upphovsrätten 3.1.1 ALLMÄNT

Bakgrunden till den svenska lagstiftningen finner man i de internationella konventionerna på området, nämligen Bernkonventionen från 1886 och Romkonventionen från 1961. Svensk rätt har också traditioner, bl.a. från tryckfrihetsförordningen 1810. Så småningom tillkom lagarna 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk och rätt till bildande konst. Nu gällande lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL, är en omfattande lag som också innefattar en mängd ändringar beroende på såväl teknikens landvinningar som fortlöpande EU-direktiv. Anpassningen har behövt göras relativt snabbt och det har systematiskt lösts så att nya paragrafer skjutits in under redan existerande och några kapitel dubblerats. Det har i sin tur lett till att lagen i sitt nuvarande skick till viss del är svår att överblicka. Det kan här åter nämnas att förslag har lagts om en ny upphovsrättslag som i så fall kommer att innebära en regelförenkling och underlätta tillämpningen. Lagen består f.n. av nio huvudkapitel och tre dubblerade kapitel, nämligen 2 a, 3 a och 6 a. Kap. 1 tar upp vad som är föremål för upphovsrätt och vad upphovsrätten innehåller. Kap. 2 behandlar de viktiga inskränkningarna i upphovsrätten. Ett komplement till detta kapitel är kap. 2 a som reglerar rätten till ersättning. Paragraferna är fortlöpande numrerade genom kapitlen. Kap. 3 tar upp upphovsrättens övergång och inleder med allmänna bestämmelser om överlåtelse i 27 § URL. Kap. 3 a ställer upp gemensamma bestämmelser om avtalslicenser. Därefter följer kap. 4 med reglering för upphovsrättens giltighetstid. Kap. 5 behandlar de intressanta närstående rättigheterna, som t.ex. en utövande © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

109

3 Upphovsrättsskydd

konstnärs rätt till sitt framförande eller en producents rätt till ljudupptagningar. I kap. 6 har en del särskilda bestämmelser införts; ett exempel är skyddet för titel, pseudonym eller signatur. Kap. 6 a följer upp med skydd för tekniska åtgärder. Därefter följer i kap. 7 regler om ansvar och ersättningsskyldighet, dvs. olika sanktioner vid intrång. I kap. 8 finns regler om lagens tillämpningsområde och kap. 9, slutligen, är av mer formell natur och behandlar ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. 3.1.2 HUR UPPKOMMER SK YDD FÖR VERK?

Skyddet för en upphovsrättslig prestation uppkommer helt formlöst, nämligen då ett verk är skapat. Skapelseögonblicket är därför utgångspunkten. Tidpunkten i sig är inte viktig eftersom det inte är fråga om någon prioritetsrätt. Problemställningen kommer i stället framför allt att kretsa kring definitionen av verk. Lagen definierar dock inte kriterierna för ett verk utan räknar i 1 § URL i stället upp olika typer av verkskategorier. Skyddet omfattar litterärt eller konstnärligt verk som kan komma till uttryck på de mest skilda sätt – i form av ett datorprogram likaväl som i form av ett alster av brukskonst eller byggnadskonst. Litterärt eller konstnärligt verk är den juridiska utgångspunkten som inte ska innefatta några egentliga värderingar utan ha ett självständigt innehåll. En teknisk ritning kan ha skydd enligt lagen liksom förberedande designmaterial för datorprogram. De olika slag av verk som exemplifieras i 1 § URL är: 1 2 3 4 5 6 7

skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk, fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst, alster av byggnadskonst eller brukskonst, eller verk som har kommit till uttryck på något annat sätt.

3.1.3 SK YDDETS INNEBÖRD

Vad innebär upphovsrätt? Lagen skiljer mellan två huvudtyper av rättig heter, nämligen ekonomiska och ideella. De ekonomiska rättigheterna reg110

3 Upphovsrättsskydd

leras i 2 § URL. I 2 § 1 st anges att upphovsrätten innefattar två huvudbefogenheter, nämligen dels uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar, dels göra det tillgängligt för allmänheten. Rätten att framställa exemplar utgör en rätt att mångfaldiga verket. Det kan göras på olika sätt, och ”innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket” enligt 2 § 2 st. Det spelar ingen roll vilken metod som används eller i vilken form verket uppträder. Rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten sker på fyra olika sätt enligt 2 § 3 st: 1. när verket överförs (trådbundet eller trådlöst) så att man kan ta del av det, 2. när verket framförs offentligt, 3. när exemplar av verket visas offentligt, och 4. när exemplar säljs eller sprids på andra sätt, som exempelvis uthyrning. Dessa exklusiva förfoganden ger en upphovsman möjlighet till kontroll av utnyttjandet av det egna verket. Skulle en upphovsman välja att helt eller delvis överlåta dessa kontrollmöjligheter – och därmed följande rättigheter – innebär detta också en ekonomisk befogenhet i form av en förmögenhetsrätt. De ideella rättigheterna regleras i 3 § URL. Lagtexten anger att upphovsmannen ska anges ”i den omfattning och på det sätt god sed kräver” när exemplar av ett verk framställs eller ett verk görs tillgängligt för allmänheten. Inom upphovsrätten skyddas alltså inte bara ekonomiska intressen utan även vad man brukar uttrycka med en fransk term, droit moral, den moraliska eller ideella rätten. Den innefattar för det första den ovan nämnda namnangivelserätten eller paternitetsrätten, droit à la paternité. Man kan därför inte bara ”radera ut” upphovsmannen, oavsett om de ekonomiska befogenheterna är överlåtna. I 3 § 2 st finns också den andra sidan av den ideella rätten, nämligen respekträtten. Ett verk får inte ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende kränks. Verket får inte heller göras tillgängligt för allmänheten på ett sådant sätt att upphovsmannen kränks. Den ideella rätten kan inte avtalas bort med bindande verkan. I rättspraxis har denna typ av fall inte förekommit särskilt ofta. Ett exempel på paternitetsfall är NJA 1974 s. 94, Gunilla Rudling. I detta fall avlägsnades en konstnärinnas namn på tryckta reproduktioner. Frågan var också om det var kränkande att beskära och dela upp dessa och sätta upp dem utanför en porrbio. Gunilla Rudling hade utfört ett antal målningar i livliga färger

111

3 Upphovsrättsskydd

framställande oklädda kvinnor i stark stilisering, där deras hår och motiv av blad och blommor flätades samman som ram eller bakgrund för kvinno bilderna. Avsikten var att framställa romantiska motiv med anknytning till vissa samtida strömningar bland ungdomar. Reproduktionerna av målningarna upptog även konstnärinnans namn. AB Europafilm, som var svarande i målet, hade sommaren 1970 inköpt sju sådana reproduktioner. Dessa användes som reklam utanför en biograf där pornografiska filmer visades för allmänheten. Vid monteringen arrangerades reproduktionerna så att vissa delar föll bort, bl.a. logotyper med konstnärinnans namn. Fotografier med samlagsmotiv placerades på reproduktionerna. HD fann att ingreppen beträffande reproduktionerna var av otillåten karaktär och stod i strid med 3 § URL. Vidare hade ”montaget, som fått bilda ram kring en plansch med stiliserade samlagsställningar, anbringats utanför en biograf med en repertoar som – enligt vad som framgår av bolagets egen reklam – var grovt pornografisk”. Bilderna hade därför gjorts tillgängliga för allmänheten i ett sammanhang som var kränkande för upphovsmannen just på ett sådant sätt som avses i 3 § URL. Gunilla Rudling var därför berättigad till ersättning för förlust, lidande och annat förfång som hade tillfogats henne genom intrånget enligt 54 § URL.

I 2 § 1 st URL framgår att den uteslutande förfoganderätten även innefattar olika slags bearbetningar av ett verk. En fristående bearbetare har enligt 4 § rätt till verket i denna form men äger inte förfoga över bearbetningen i strid med originalverket. I denna paragraf anges även att den som har översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till en annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i det utförandet. Vissa andra bearbetningar kan i stället hamna under 4 § 2 st som nya och självständiga verk. Dessa är i sådana fall inte beroende av originalverket. Hit brukar av tradition parodier och travestier räknas. En parodi, liksom travestin, innefattar ju något som förvränger, härmar eller förlöjligar. Dessa slag av bearbetningar innefattar ett slags igenkännande av ett originalverk men har ett helt annat syfte. En förutsättning för tillåtlighet torde dock vara att det finns ett humoristiskt drag. Allvarliga politiska budskap har i rättspraxis inte ansetts kunna klassas som parodi. Frågan var aktuell i NJA 1975 s. 679, Sveriges flagga. Huvudfrågan gällde där om en sång, inspelad på grammofonskiva, var kränkande för upphovsmännen till ”Sveriges flagga” på det sätt som anges i 3 § 2 st URL. Verken

112

3 Upphovsrättsskydd

i fråga var Karl-Gustaf Ossiannilssons dikt ”Sveriges flagga” och Hugo Alfvéns musik till denna dikt. Båda verken kan uppfattas som en välkänd hyllning till den svenska fosterlandssymbolen. Första raden av diktens första strof var identiskt återgiven, nämligen ”Flamma stolt mot dunkla skyar”. Musiken var densamma. Den nya texten hade däremot följande lydelse: ”måtte fanan brinna som halm, liksom Vietnams skogar, fält och byar, liksom människor i napalm, Amerikaner, nota bene, vi vill ej bränna er! Vi vill bara, vi vill bara bränna erat djävla stjärnbaner!” Verket ”Sveriges flagga” var på sin tid ett beställningsverk till firandet av den första Svenska flaggans dag 1916, och musiken och texten hörde därför ihop och har fått viss karaktär av nationalsång. HD fann, beträffande svarandens invändning att det rörde sig om en parodi, att bara första raden var identisk och att texten sedan inte alls följde originalet. Avsikten var inte att skämta om det fosterländska innehållet i originalet. Sångtexten kunde därför inte anses vara någon parodi på originalverket. Svaranden i målet hävdade att tolkningen skulle göras liberalare när det gällde politisk propaganda, eftersom yttrandefriheten annars kunde begränsas. HD noterade emellertid att upphovsrätten värnar om enskildas intressen och att upphovsmännens skydd inte kunde inskränkas så som svaranden hävdade. Bedömningen från domstolens sida blev att Ossiannilsson hade utsatts för kränkning genom att en del av hans dikt hade använts i ett främmande verk. Vid bedömningen inverkade att lånet från Ossiannilssons dikt avsåg de genom Alfvéns musik välkända inledningsorden. Dessa hade lånats till en politisk propagandasång som hänförde sig till helt andra förhållanden än dem som hade inspirerat Ossiannilssons dikt. Vidare hade Alfvén utsatts för kränkning genom att hans musik framförts med annan text än den originalverket skrevs för.

Några av de följande paragraferna i 1 kap. URL avser fall där flera upphovsmän kan komma ifråga för upphovsrätt. Samlingsverk är en kategori som behandlas i 5 §. Den som gör en sammanställning av verk eller delar av verk och därigenom åstadkommer ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta verk. Fortfarande har naturligtvis upphovsmän© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

113

3 Upphovsrättsskydd

nen till de i samlingsverket ingående verken upphovsrätt till sina verk. I 6 § behandlas det fall där flera upphovsmän har åstadkommit ett verk. De har då gemensam upphovsrätt. Det första offentliggörandet av ett verk anser man att upphovsmannen bör ha kontroll över – eventuella fordringsägare ska inte kunna tvinga fram detta. Ett verk anses enligt 8 § offentliggjort när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten. Samma paragraf anger att ett verk är att anse som utgivet då exemplar av verket med upphovsmannens samtycke har förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten. För vissa kategorier tillerkänns inte upphovsrätt och de anges i 9 §. Upphovsrätt gäller inte till författningar, beslut av myndigheter, yttranden av svenska myndigheter och officiella översättningar av dessa kategorier. I handlingarna kan dock upphovsrätt finnas till verk som har tagits in i dem, som kartor, alster av bildkonst, musikaliska verk eller diktverk. Det är också så att upphovsrätt tillkommer ett verk som ingår i en beslutsbilaga från en myndighet, om beslutet ifråga avser rätten att ta del av den allmänna handling där verket finns. Upphovsrätten kan alltså hävdas i den typen av fall. Det är viktigt med den frihet som 9 § ger, att allmänheten har rätt att få tillgång till allmänna handlingar. Samtidigt ska den nyss nämnda upphovsrätten i en beslutsbilaga ge skydd för verk som kanske ännu inte har utgivits. I annat fall skulle man i missbrukssyfte kunna göra ett verk allmänt tillgängligt under täckmanteln av allmänna handlingars offentlighet. 3.1.4 INSKRÄNKNINGAR I UPPHOVSRÄT TEN

I 2 kap. URL behandlas ett antal inskränkningar i upphovsrätten. Här kan man urskilja tre grupper, nämligen fria utnyttjanden, tvångslicenser och avtalslicenser. Beträffande den första gruppen talas ibland om ”rena” inskränkningar och då avses utnyttjanden som kan göras utan att någon överenskommelse har träffats på förhand och utan att någon ersättning ska utges av utnyttjaren. Bakgrunden till denna typ av utnyttjanden vilar på praktisk grund. Informationsfrihet är i många fall ett samhällsintresse och praktiska skäl talar ibland också för att sådana inskränkningar har ett berättigande. De fall som utgör typiska exempel här är användning för privat bruk, 12 §, 114

3 Upphovsrättsskydd

och rätten att citera, 22 §. När det gäller framställning av exemplar för privat bruk är att märka att det som har framställts fritt för eget bruk inte får användas för annat ändamål. Viktigt är givetvis att förlagan är lovligen framställd eller spridd. Det privata bruket har stramats åt så att man endast får framställa ”ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk” till sig själv. Om det är litterära verk får man bara framställa begränsade delar. En kontroll är naturligtvis svår att genomföra i praktiken. Möjligheten i 12 § innebär undantag från upphovsrätten, men 12 § innehåller dessutom undantag i sin tur från denna möjlighet, exempelvis datorprogram som inte får framställas ens för privat bruk. Framställning av exemplar i digital form av sammanställningar i digital form undantas också, dvs. databaser. (Med digital form avses att sammanställningarna finns elektroniskt i form av binära koder, vanligen bestående av ettor och nollor.) Rätt att uppföra byggnadsverk som är upphovsrättsligt skyddade medges inte heller. Man får vidare inte låta en utomstående framställa exemplar av musik- eller filmverk, framställa bruksföremål eller skulpturer eller efterbilda andra konstverk oavsett om avsikten är att göra det för den privata sfären. I detta sammanhang kan noteras att 11 a § ger utrymme för tillfälliga former av exemplarframställning om det sker i en teknisk process men är av underordnad betydelse. När det gäller rena inskränkningar enligt ovan i 12 §, är huvudprincipen att det som hör till privatlivet normalt inte inkräktar på upphovsrätt. Genom tillkomsten av ny teknik har emellertid detta ibland ifrågasatts och vissa skärpningar har fått införas. Huvudvikten ligger på innebörden av uttrycken ”några få exemplar” och ”privat bruk”. I 26 g och 26 h §§, som inte bara avser privatlivsfallen, framgår dock att man får göra reserv exemplar och säkerhetsexemplar i fråga om datorprogram – men inte mer. För att kunna undersöka programmets samverkansförmåga är reverse engineering tillåten. Detta innebär att man gör en dekompilering, dvs. en översättning av datorprogrammets maskinläsbara objektkod tillbaka till den ursprungliga källkoden. Denna bestämmelse i 26 h § är närmast av konkurrensrättslig natur; den information som man får genom dekompileringsåtgärderna ska inte kunna användas på ett sätt som strider mot upphovsmannens intressen. Paragrafens sista stycke innehåller en tvingande regel innebärande att man inte kan avtala bort användarens ovan angivna möjligheter. © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

115

3 Upphovsrättsskydd

I fråga om citaträtten innebär ett utnyttjande att citeringen ska ske i oförändrat skick och att källan ska anges. Utnyttjandet ska vidare respektera de krav som ställs i fråga om den ideella rätten. Paragrafen anger, liksom 23 §, att var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet, dvs. att citeringen ska vara lojal och att omfattningen får anpassas till omständigheterna. Citeringen är att uppfatta så att den utgör ett led i ett större sammanhang. Vad som här kan vara inom det tillåtnas gräns kan vara svårt att avgränsa, samtidigt som det ena fallet inte är det andra likt. Citatregeln i 22 § har som huvudprincip att citat får göras ur alla slags verk. Den allmänna citaträtten enligt 22 § gäller dock inte för fotografisk bild (vilket indirekt framgår av 49 a §, eftersom 22 § inte är med i uppräkningen). Undantag görs även för konstverk men det har inte ansetts nödvändigt att framhålla detta direkt i lagtexten. Det hänger samman med att 23 § anger när konstverk får återges; detta kan ske i en vetenskaplig eller kritisk framställning (dock inte i digital form) eller i en tidning i samband med en dagshändelse (s.k. konstcitat). Till de rena inskränkningarna hör också 20 a §, som tar upp möjligheten att framställa och sprida exemplar av konstverk som ingår i en film, ett tv-program eller en bild, om konstverket spelar en underordnad roll i sammanhanget. Besläktat med citering och återgivande är möjligheterna att avbilda ett skyddat verk, t.ex. genom att göra en teckning som föreställer verket. I 24 § anges när konstverk respektive byggnader får avbildas. För konstverk gäller att de får avbildas om de är stadigvarande placerade utomhus, på eller vid allmän plats. Avbildning får också ske om det gäller att annonsera en utställning eller en försäljning, eller om konstverken ingår i en samling eller katalog (men inte digitalt). Byggnader får avbildas fritt. Återgivande av verk får också ske om det gäller information angående dagshändelser genom radio, tv m.m. enligt 25 §. Ett radio- eller tv-företag som har rätt att sända ut ett verk får under vissa förutsättningar arkivera sådant material enligt 26 e §. Den statliga myndighet som övervakar reklam inom radio/tv, kan enligt samma paragraf återge verk som ingår i utsändningar, om det motiveras av tillsynsbehovet. Av de angivna slagen av inskränkningar som låter tala om sig, är kanske citaträtten den som oftast blir åberopad men inte alltid används korrekt. Den röda tråden vid utnyttjande är att det ska följa god sed. Här uppstår naturligtvis utrymme för tolkning och tolkningsproblem. 116

3 Upphovsrättsskydd

Andra fria utnyttjanden eller rena inskränkningar, beroende på vilket perspektiv man anlägger, är framställning och spridning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek enligt 16 §. I denna paragraf tas behoven för dessa institutioner upp. Det kan gälla forskningsändamål eller de lånesökandes behov av exempelvis artikelutdrag. Bibliotekens funktioner underlättas och säkras genom denna typ av bestämmelser. Den andra gruppen av inskränkningar som berördes ovan är tvångs licens. När finns då möjlighet till en sådan? Först kan sägas, att det får ske i mycket begränsad omfattning eftersom Bernkonventionen i grunden är negativ till denna typ av licens. Ett fall som är aktuellt här är 17 § som gäller framställning av exemplar m.m. till personer med funktionsnedsättning. Verk kan då t.ex. framställas genom ljudupptagning som t.ex. talböcker, så att man kan ta del av verket på det sättet. Dessa möjligheter ökas enligt förslag i prop. 2016/17:119. (Denna proposition innefattar dessutom en ny lag om medling på upphovsrättsområdet). Ett annat fall är samlingsverk för undervisningsändamål enligt 18 §. Efter en tidsfrist om fem år från v erkens utgivning finns denna möjlighet till utnyttjande. Villkoren är att det inte sker i förvärvssyfte, att verken inte har skapats för undervisning och att det handlar om begränsade delar. I 26 a § behandlas återgivning av verk i vissa allmänna handlingar. Upphovsmannen har i dessa fall också rätt till ersättning om det inte handlar om myndighetsagerande och liknande. Skillnaden i förhållande till de rena inskränkningarna är alltså att det i tvångslicensfallen ska utgå ersättning, som får bestämmas av parterna eller domstol. Tillstånd för användningen behöver dock inte inhämtas i förväg. I praktiken blir det i regel så att organisationer som företräder upphovsmän sluter avtal med t.ex. organisationer för dem som avser att utnyttja ett verk. Till tvångslicensfallen finns också det som beskrivs i 47 § 1 st, nämligen att ljudupptagningar kan användas vid ett offentligt framförande eller en överföring till allmänheten (dock inte utnyttjanden som enskilda skulle kunna råda själva över vad gäller tid eller plats). Den tredje gruppen av inskränkningar, som är beroende av avtalslicens, har samlats i kap. 3 a, som inleds med 42 a §. Här stadgas principerna för avtalslicenserna, innebärande att ett avtal ska finnas mellan den som utnyttjar ett verk och organisationen som företräder upphovsmän, baserat på kollektiv grund. Det som är speciellt för avtalslicensmodellen är att användare ges rätt att utnyttja ett verk av den typ som avses med avtalet; © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

117

3 Upphovsrättsskydd

och detta även om verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. Avtalslicensmodellen har visat sig vara en praktisk modell för de fall som är svåra att avtala individuellt om. Administrativt sköts dessa avtal i stället av organisationer, vilket skapar en speciell avtalsmarknad. De fall som är anknutna till 42 a § är framställning av exemplar inom myndigheter, företag och liknande (42 b §), inom undervisning (42 c §), arkivs och biblio teks möjligheter att framställa/tillgängliggöra exemplar av verk (42 d §), utsändningar i radio och tv (42 e §), vidaresändning av verk i radio- och tv-utsändning (42 f §) och 42 g § som gäller återanvändning av verk i radio och tv under vissa förutsättningar. Det finns också en bestämmelse om generell avtalslicens (42 h §), innebärande att var och en inom ett avgränsat användningsområde, och under vissa villkor, får framställa exemplar av verk om avtalslicens gäller. Den rätt till särskild ersättning, som regleras i kap. 2 a, gäller t.ex. ersättning när konstverk säljs vidare enligt 26 n §, också benämnt droit de suite, följerätt. Det gäller vid yrkesmässig försäljning och ersättningen uppgår till olika procentsatser av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt enligt anvisningar i 26 o §. En förutsättning är att försäljningspriset överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet och att upphovsrätten fortfarande gäller. Endast organisation som företräder ett flertal av upphovsmännen inom det aktuella området kan kräva in beloppet. Utdelning görs sedan till den som är berättigad till ersättning. Genom denna klausul kan alltså även upphovsmannen få del av en värdestegring beträffande konstverk, vilket inte var möjligt tidigare. Ett annat fall är ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning enligt 26 k §. Beloppen preciseras närmare i 26 l §. I 26 m § anges att det även i detta fall är en organisation inom området som ombesörjer ersättningarna vad gäller avtal och belopp. I rättspraxis har frågan kommit upp om fler än en organisation kan vara berättigad att kräva in droit de suite/följerätts/-ersättning. I NJA 2000 s. 445, Behörig organisation, utgjordes organisationerna av Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, BUS, och Konstnärernas Intresseförening för droit de suite upphovsrätt i Sverige, DUR. AB Stockholms Auktionsverk hade reserverat inkomna belopp eftersom man var osäker på vilken av föreningarna som var behörig. HD ansåg att man skulle tolka lagtexten så att monopol inte var avsett utan att mer än en organisation kunde vara behörig.

118

3 Upphovsrättsskydd

1§ VERK RÄTTIGHETER: 2 § EKONOMISKA

3 § IDEELLA

INGEN UPPHOVSRÄTT 9§ INSKRÄNKNINGAR I UPPHOVSRÄTTEN 1. Rena inskränkningar 11 a § 12 § 16 § 20a § 22 § 23 § 24 § 25 § 2. Tvångslicenser 17 § 18 § 26a § 47 § Figur 3.1

Sambandet mellan vissa av de berörda paragraferna i upphovsrättslagen.

3. Avtalslicenser 42a § – 42h §

Att lägga märke till i detta sammanhang är att 5 kap. URL, som handlar om närstående rättigheter, bygger på ett hänvisningssystem; se t.ex. 45 § som handlar om utövande konstnärers förfogandemöjligheter. Detta medför att vissa inskränkande bestämmelser kommer att gälla även denna kategori. 3.1.5 NÄRSTÅENDE RÄT TIGHETER

I 5 kap. behandlas rättigheter som står nära den egentliga upphovsrätten. Här finner man skydd för utövande konstnärer i 45 §, skydd för framställare av ljud- eller bildupptagningar (producentskyddet) i 46 § och för båda kategorierna i 47 §, skydd för radio- och tv-företag i 48 § och 48 a §, skydd för framställare av kataloger (katalogskyddet) i 49 § och skydd för fotografer i 49 a § (fotobildskyddet). Vissa av dessa regler hänvisar som nämnts tillbaka till reglerna i 2 kap. URL. Vad innefattar då detta slag av skydd? © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

119

3 Upphovsrättsskydd

I 45 § ges skydd för den utövande konstnärens framförande av ett verk, eller uttryck av folklore, och dennes exklusiva rätt att vara den som har rätt att ta upp framförandet i en form som kan återge det, eller göra det tillgängligt för allmänheten, med vissa undantag. Paragrafen hänvisar också bl.a. till 3 § URL som ju behandlar den ideella rätten. I 45 a §–45 d § behandlas regler för ersättning och andra avtalsvillkor. En exklusiv rätt till förfogande, motsvarande den i 45 §, har producenten av ljud eller rörliga bilder i 46 §. Ett offentligt framförande, även icke-kommersiellt, ger enligt 47 § anspråk på ersättning till framställare och utövande konstnär. Denna bestämmelse är av stor ekonomisk betydelse när inspelningar används offentligt, särskilt då i radio och tv. Regeln i 48 och 48 a §§ handlar som ovan nämnts om skyddet för radio och tv-utsändningar; 48 a § ger t.ex. en möjlighet för andra televisionsföretag inom EES att återge utdrag ur evenemang av stort allmänintresse och nyhetsintresse, även om en ensamrätt finns för ett specifikt televisionsföretag. Det s.k. katalogskyddet är däremot av utpräglat konkurrensrättslig natur. Här skyddas mer än bara direkt kopiering. Samtidigt är skyddet beträffande denna typ av arbeten inriktat på att skydda just arbetsinsatsen som sådan, när det gäller att sammanställa en stor mängd uppgifter eller en större investering. Skyddstiden är kortare i 49 §: femton år från framställandet. Regeln avsåg ursprungligen kataloger men efter databasskyddets genomförande (96/9/EG) innefattas också rätt enligt detta direktiv för databasen som en egenart (sui generis-skydd). Ett exempel på ett avgörande inom detta område är NJA 2005 s. 924, Svenska Spel. Här anklagades Svenska Spel för att ha brutit mot upphovsrättslagen då man hade använt uppgifter om fotbollsligor i Stryktipset, Måltipset och Oddset; uppgifterna hade hämtats utan lov. HD bedömde att en databas med spelanordningar för fotbollsligor inte var skyddad som ett resultat av en väsentlig investering. Det var inte heller exemplarframställning eller något tillgängliggörande av hela eller en väsentlig del av databasen när man använde uppgifterna. Avseende fotobildskyddet i 49 a § ska alla typer av fotografier ha samma skydd. Hur gränserna mer exakt ska dras blir en fråga för praxis att avgöra. Från de ovan berörda inskränkningarna och de närstående rättig heterna kommer man osökt in på vad tekniken har kommit att betyda i

120

3 Upphovsrättsskydd

upphovsrättsliga sammanhang. Det har framgått att upphovsrätten på många sätt innebär försök att få en balans mellan det skyddade och det som ska vara tillgängligt. Genom alltmer förfinad teknik har möjligheterna att kopiera skyddat material fortlöpande ökat. Direktivet om upphovsrätten i informationssamhället, 2001/29/EG, infosocdirektivet, har medfört stora förändringar i synen på vad som ska omfattas av upphovsrätten. De närstående rättigheterna närmar sig mer och mer vad som gäller skyddet för verk. Direktivets artiklar 6 och 7 har implementerats i kap. 6 a i URL, 52 b–52 h §§, och rubriken anger att det gäller skydd för tekniska åtgärder. Kapitlet i sig har bestämmelser för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning. Vad är då en teknisk åtgärd i det här sammanhanget? Lagtexten definierar den som en verkningsfull teknik, som ska hindra att man kan få del av ett skyddat verk utan samtycke. Kapitlet innebär alltså att vissa tekniska skyddsåtgärder också innefattas i upphovsrätten. Den som är innehavare av rätten kan kontrollera tillgången till material som är lagrat digitalt. Om någon kringgår sådana tekniska åtgärder som t.ex. kopieringsspärrar, kan det bedömas som ett intrång i upphovsrätten. Här finns inte tillåtlighet att göra en kopia för privat bruk. Denna begränsning har väckt en hel del motreaktioner i användarledet och den fria tillgängligheten har i debatten anförts som en demokratisk rättighet. Problemet är att göra en avvägning mellan vad som är användarvänligt och konsumentinriktat och samtidigt ett korrekt skydd för upphovsrättshavarna. Bestämmelserna i infosocdirektivet har medfört begränsningar i den digitala tillgängligheten till verk och kan därför uppfattas negativt. Det tekniska skyddet för verk gäller också de närstående rättigheterna enligt 52 h §. Undantag finns och gäller bl.a. när verket är ett datorprogram enligt 52 c § – då kan spärrarna brytas. I detta fall styr datorprogramdirektivet (91/250/EEG) och inte infosocdirektivet. Ett kringgående får givetvis bedömas med hänsyn tagen till omständigheterna i det enskilda fallet. Skyddet för rättighetsförvaltning, som också behandlas i kap. 6 a, avser elektronisk information som har anknytning till ett verk som är upphovsrättsligt skyddat. Den information som avses ska identifiera verket, och behövs för att beräkna ersättning eller visa på avtalsvillkor som ska respekteras av en användare.

121