9789147111213

Upplaga 1

Rådgivning på värdepappersmarknaden Licensieringstest för rådgivare

Mats Beckman • Magnus Björkman • Robert Dahlström Ella Grundell • Erik Holmstrand • Lennart Lundquist Urban Rydin • Alf-Peter Svensson • Jan Wiberg

Rådgivning på värdepappersmarknaden Licensieringstest för rådgivare ISBN 978-91-47-11121-3 © 2013 Författarna och Liber AB Förläggare: Anders Abrahamsson Omslag: Cecilia Waxberg Typografi: Daniel Sjöfors Sättning: LundaText AB Upplaga 1:1 Tryck: Tyskland 2013

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal t­ ecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och ­universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som ­digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

Förord/Författar­ presentation Rådgivning på värdepappersmarknaden är framtagen av Liber utifrån SwedSec:s kunskapskrav för licensieringstest för rådgivare. Kunskapskra­ ven utgör en grundnivå av kunskap som licenshavare i målgruppen måste ha, oavsett arbetsuppgifter och roll. Författarnas ambition är att boken ska bli ett bra hjälpmedel för den som står inför sin licensiering.

Vi som har skrivit är: Mats Beckman är ansvarig för compliance inom SEB:s division Stora Före­ tag & Institutioner och ledamot i SwedSec:s prövningsnämnd. Han har ti­ digare bland annat varit chefsjurist på Nasdaq OMX Nordiska Börs och kansliråd/rättssakkunnig på Finansdepartementets värdepappersmark­ nadsenhet. Mats har även varit expert i Marknadsmissbruksutredningen och i Värdepappersmarknadsutredningen.

Magnus Björkman är verksam vid Grönberg Advokatbyrå, med särskild inriktning på finansmarknadsrätt. Han har tidigare arbetat som advokat på Linklaters Advokatbyrå, varit chef för Compliancefunktionen på Danske Bank i Sverige samt rättsenhetschef på Finansinspektionen.

Robert Dahlström är jur.kand. och har mångårig erfarenhet inom finansoch försäkringsbranschen. Han driver idag juristfirman RODA Finans & Juridik AB med specialisering inom finans och försäkring. Robert har tidi­ gare arbetat som biträdande jurist på en advokatfirma med specialisering inom pensionsrätt, arbetat som licensierad försäkringsförmedlare samt va­ rit ägare av och delägare i försäkringsförmedlarföretagen.

Ella Grundell är idag Skattejurist på Swedbank och arbetar med interna­ tionella skattefrågor. Hon har tidigare varit verksam som bolagsjurist vid Euroclear Sweden AB, med särskild inriktning på bolagsrätt, värdepappers­ rätt, skatterätt och compliance-frågor. Hon har även varit expert i Fiscal Compliance Group (FISCO) i EU kommissionen samt i Aktievinstkon­ trollutredningen på Finansdepartementet.

3

F örord / f ör fattarpr e s e n tatio n

Erik Holmstrand är civilingenjör inom teknisk fysik (Lunds Tekniska hög­ skola) och civilekonom (Ekonomihögskolan i Lund). Han arbetar som ana­ lytiker på Danske Bank med fokus på modeller för risk- och skatterådgiv­ ning inom private banking.

Lennart Lundquist, civ.ek, arbetar på Danske Capital (Danske Bank) som Senior Project Manager inom området Wealth Management. Han har lång erfarenhet av placeringsrådgivning.

Urban Rydin är jur.dr och chef för Skattebyrån inom LRF Konsult. Han är skatteansvarig inom Lantbrukarnas Riksförbund och har uppdrag som expert i flera statliga skatteutredningar.

Alf-Peter Svensson är advokat och delägare vid Grönberg Advokatbyrå, med särskild inriktning på värdepappersmarknadsrätt. Han har lång er­ farenhet från värdepappersmarknaden, bland annat som värde­pappers­ jurist inom SEB samt som chefsjurist och Compliance Officer hos Nordiska Fondkommission.

Jan Wiberg är grundare av och Managing Partner i DuLac Familj Office Ltd. i Zurich. Han har lång erfarenhet av kapitalförvaltning från både SEB och Swedbank, i Sverige och internationellt. Jan är medförfattare till flera böcker om kapitalmarknaden och är även styrelseledamot i SNS lokalför­ ening i Zürich och i Scientia Fund Management.

4

Innehåll Förord/Författar­presentation.......................................................... 3 Del 1 Produkter och hantering av kundens affärer.... 11 1.1 Sparandeformer och finansiella instrument.......................... 13 1.1.1 Bankverksamhet och banksparande...................................... 13 1.1.2 Aktier och depåbevis................................................................ 17 1.1.3 Kapitalskyddade placeringsprodukter................................... 24 1.1.4 Marknadsplaceringar såsom bevis och certifikat................. 28 1.1.5 Hävstångsplaceringar............................................................... 31 1.1.6 Obligationer och andra räntebärande instrument............... 32 1.1.7 Aktiefonder................................................................................ 44 1.1.8 Räntefonder............................................................................... 45 1.1.9 Övriga fonder såsom blandfonder och hedgefonder........... 46 1.1.10 Börshandlade produkter (framför allt ETF:er)..................... 52 1.1.11 Standardiserade derivatprodukter och terminer.................. 54 1.1.12 Allmän fondkunskap................................................................ 59 1.1.13 Teckningsoptioner och konvertibler...................................... 65 1.1.14 Investeringssparkonto (ISK).................................................... 67 1.2 Information avseende utgivare av aktier och andra finansiella ­instrument............................................................. 70 1.2.1 Skillnaden mellan olika emissionsformer, ny- och fondemission, split och omvänd split, inlösen...................... 70 1.2.2 Anmälnings- och teckningsrutiner vid emissioner............. 75 1.2.3 Aktieutdelning.......................................................................... 79 1.2.4 Offentliga uppköpserbjudanden i praktiken......................... 80 1.2.5 Informationsplikt för noterade bolag, budgivare och större aktieägare........................................................................ 82 1.3 Handel med fi ­ nansiella instrument........................................ 89 1.3.1 Handel på aktiemarknaden..................................................... 89 1.3.2 Handel med börshandlade certifikat, ETF:er och ­kapitalskyddade produkter...................................................... 94 1.3.3 Handel på räntemarknaden (utom interbank­marknaden). 100 1.3.4 Handel med börshandlade derivat......................................... 102 1.3.5 Bästa orderutförande................................................................ 107 1.3.6 Orderhantering i övrigt............................................................ 111 1.3.7 Kommission, självinträde och handel i eget lager................ 113

5

i nneh åll

1.3.8 Svenska marknadsplatser och handelsplattsformar samt några större utländska ................................................... 115 1.3.9 Kursinformation....................................................................... 119

1.4 Kontoföring, clearing och avveckling..................................... 121 1.4.1 Värdepapperskonton och VPC-systemet.............................. 121 1.4.2 Bokföring av affärer, likvidhantering och betalningar......... 126 1.4.3 Depåhantering i praktiken...................................................... 129 1.4.4 Redovisning av affärer.............................................................. 130 1.5 Pensioner och ­försäkring........................................................ 135 1.5.1 Allmän pension......................................................................... 135 1.5.2 Övrig lagstadgad försäkring.................................................... 139 1.5.3 Avtalspension............................................................................ 141 1.5.4 Övriga avtalade försäkringar................................................... 144 1.5.5 Privat pensionssparande.......................................................... 145 1.5.6 Kapitalförsäkring och kapitalpension.................................... 149 1.5.7 Förvaltningsformer för privatsparande, liv- och k­ apitalförsäkring................................................................................... 150 1.5.8 Försäkringsteknik och försäkringsbegrepp såsom ­ återbäring och återköp............................................................. 152 1.5.9 Solvens och konsolidering....................................................... 154 Del 2 Ekonomi...................................................................................... 155 2.1 Nationalekonomiska begrepp................................................. 157 2.1.1 Grundläggande begrepp.......................................................... 157 2.1.2 Penningpolitik – Riksbanken.................................................. 161 2.1.3 Finanspolitik.............................................................................. 168 2.1.4 Valutapolitik – EMU................................................................ 174 2.1.5 Korta och långa räntor, avkastningskurvan.......................... 175 2.2 Tidsvärdet av kapital och värdering....................................... 179 2.2.1 Nuvärden, slutvärden och värderingsprinciper.................... 179 2.2.2 Enkel och effektiv ränta........................................................... 184 2.2.3 Nominell ränta och real ränta (avkastning).......................... 186 2.2.4 P/E tal för bolag och hela marknader.................................... 188 2.3 Begreppen avkastning och risk............................................... 190 2.3.1 Lägesmått (aritmetiskt och geometriskt medelvärde)......... 190 2.3.2 Avkastningens komponenter.................................................. 193 2.3.3 Spridningsmått: Marknadsrisk mätt som standard­avvikelse .................................................................................... 194 2.3.4 Faktisk och förväntad avkastning och risk............................ 195

6

I n n e hå l l

2.3.5 Riskpremie och det riskfria placeringsalternativet .............. 197 2.3.6 Total risk ................................................................................... 199 2.3.7 Marknadsrisker inkl. ränte-, valuta- och kursrisker ........... 201 2.3.8 Kredit- och motpartsrisker...................................................... 205 2.3.9 Likviditetsrisk............................................................................ 206 2.3.10 Operativa risker ....................................................................... 207

2.4 Grunderna i ­portföljläran....................................................... 209 2.4.1 Samvariation (korrelation) ..................................................... 209 2.4.2 Diversifieringsmöjligheter ...................................................... 211 2.4.3 Begreppen effektiva portföljer, effektiv front och CAPM.... 214 2.4.4 Marknadsrisk (betavärde) för en portfölj och företagsspecifik risk för en portfölj...................................................... 220 2.5 Utvärdering av ­portföljer och fonder..................................... 223 2.5.1 Riskjusterade avkastningsmått, Sharpekvoten och ­ Jensens alfa som utvärderingsmått......................................... 223 2.5.2 Utvärdering i praktiken: Tracking error och informationskvot...................................................................... 225 2.5.3 Relevanta jämförelseindex....................................................... 226 2.5.4 Rating av fonder........................................................................ 228 2.6 Privatekonomi......................................................................... 230 2.6.1 Analys av sparutrymme (löpande ekonomi)........................ 231 2.6.2 Förmögenhetsanalys (tillgångar, skulder, ­nettokapital)....... 233 2.6.3 Effekter av belåning av värdepapper...................................... 234 2.6.4 Placeringshorisont och olika typer av sparmål..................... 236 2.6.5 Analys av riskvilja..................................................................... 237 2.6.6 Fondportföljer för olika risknivåer......................................... 240 2.6.7 Strategisk och taktisk allokering mellan tillgångsslag.......... 244 2.6.8 Effekter av nationell respektive internationell ­ diversifiering.............................................................................. 246 Del 3 Kundmöte, etik och r ­ egelverk........................................ 249 3.1 Finansiell rådgivning.............................................................. 251 3.1.1 Definition av investeringsrådgivning..................................... 251 3.1.2 Kraven på rådgivarens kompetens......................................... 252 3.1.3 Inhämtande av information från kunden.............................. 254 3.1.4 Kravet på att råden ska vara lämpliga för kunden................ 256 3.1.5 Omsorgs- och avrådandeplikten............................................ 258 3.1.6 Kraven på dokumentation och utlämnande av d ­ okumentation.......................................................................... 260

7

i nneh åll

3.1.7 Skadeståndsskyldighet vid vårdslös rådgivning och vid tillhandahållande av investeringstjänster i övrigt................. 262 3.1.8 Omsorgsplikt utanför rådgivningssituationer (inkl passandebedömningar).................................................. 264 3.1.9 Kundkategorier......................................................................... 265 3.1.10 Tillhandahållande av okomplicerade instrument ­(execution only)........................................................................ 265 3.1.11 Investeringsbedrägerier........................................................... 267

3.2 Grundläggande etik på värdepappers­marknaden.................. 273 3.2.1 Grundläggande etiska värderingar och uppträdande på värdepappersmarknaden......................................................... 273 3.3 Finansinspektionen, branschorganisationer och självreglering........................................................................... 277 3.3.1 Finansinspektionens roll och regelverk................................. 277 3.3.2 Branschorganisationer och självreglering............................. 282 3.3.3 SwedSecs regelverk................................................................... 287 3.4 Information till kund vid tillhandahållande av i­ nvesteringstjänster................................................................. 292 3.4.1 Information till kund vid tillhandahållande av ­ investeringstjänster................................................................... 292 3.4.2 Vanliga branschgemensamma avtal....................................... 295 3.5 Intressekonflikter.................................................................... 306 3.5.1 Kravet att ta tillvara kundernas intressen och handla hederligt, rättvist och professionellt....................................... 306 3.5.2 Intressekonflikter och incitament........................................... 307 3.5.3 Regler om egna och närståendes värdepappersaffärer........ 311 3.6 Penningtvätt och ­finansiering av ­terrorism............................ 316 3.6.1 Åtgärder mot penningtvätt och terrorismfinansiering........ 317 3.7 Mutor....................................................................................... 324 3.7.1 Regler om mutor....................................................................... 324 3.8 Marknadsmissbruk................................................................. 333 3.8.1 Marknadsmissbruksbrotten och rapporterings­skyldigheten............................................................................... 333 3.8.2 Anmälningsskyldighet och handelsförbud för ­insynspersoner.......................................................................... 346

8

I n n e hå l l

3.9 Lagen om ­investeringsfonder.................................................. 351 3.9.1 Lagen om investeringsfonder; fondbolag, fondföretag, ­värdepappersfond, specialfond, förvaringsinstitut............... 351 3.9.2 Faktablad och övrig information till kund om f­ ondandelar................................................................................ 366 3.10 Särskilda regler ­rörande försäkring och för­säkringsförmedling............................................................................... 369 3.10.1 Författningar om försäkringsrörelse och försäkringsavtalsrätt................................................................. 369 3.10.2 Lagen om försäkringsförmedling och god f­ örsäkringsförmedlingssed...................................................... 374 3.10.3 Karenstider, oriktiga uppgifter och begränsningar av f­ örsäkringsbolagets ansvar...................................................... 381 3.11 Civilrättsliga frågor och familjerätt....................................... 383 3.11.1 Grundläggande principer för avtal......................................... 383 3.11.2 Fullmakter.................................................................................. 386 3.11.3 Egendomsförhållandena och bodelningsregler.................... 388 3.11.4 Arvsreglerna inklusive testamente......................................... 391 3.11.5 Gåva............................................................................................ 393 3.11.6 Omyndiga och dess ställning.................................................. 394 3.11.7 Bolagsrätt................................................................................... 401 3.12 Skattefrågor............................................................................. 415 3.12.1 Inkomst av tjänst och regler för skatteberäkning................. 415 3.12.2 Inkomst av kapital och regler för skatteberäkning............... 422 3.12.3 Beskattning av direktsparande i aktier och fonder............... 427 3.12.4 Beskattningsregler avseende investeringssparkonto (ISK). 435 3.12.5 Beskattningsregler avseende pensions- och k­ apitalförsäkringssparande..................................................... 439 3.13 Tystnadsplikt........................................................................... 444 3.13.1 Tystnadsplikt............................................................................. 444 3.14 Klagomålshantering................................................................ 451 3.14.1 Klagomålshantering................................................................. 451 3.14.2 Organisationer för konsumentskydd..................................... 453 3.15 Insättningsgaranti och investerarskydd................................. 457 3.15.1 Insättningsgaranti och investerarskydd................................. 457

9

Del 1

Produkter och hantering av kundens aff채rer

SwedSec: Delområde 1 omfattar kunskap om olika sparformer, finansiella instrument och kapitalförvaltning i ett brett perspektiv. En licenshavare ska besitta och nyttja denna kunskap som referensram i sina kundrelationer. I praktiken innebär det grundläggande kunskap om flertalet finansiella instrument samt relativt djupa kunskaper avseende de vanligaste sparformerna för icke professionella kunder.

Licenshavaren ska förstå och kunna förklara de olika delar som pensionen består av och hur de fungerar samt övriga lag- och avtalsstadgade försäkringar. Kunskapskraven omfattar även övriga former av försäkringssparande såsom kapitalförsäkring och kapitalpension. Innebörden av grundläggande försäkringsbegrepp behandlas även inom området.

Delområde 1 omfattar också kunskap om handel och administration av kunders finansiella instrument i ett brett perspektiv. En licenshavare ska kunna använda denna kunskap i kundmöten.

1.1 Sparandeformer och finansiella instrument 1.1.1 Bankverksamhet och banksparande SwedSec: Licenshavaren ska förstå och kunna förklara de olika ränteberäkningsmodeller som tillämpas på banksparande. Dessutom förväntas licenshavaren ha förståelse för vad som påverkar bankräntan samt vilken risk ett banksparande innebär. Vidare ska licenshavaren förstå grundläggande begrepp som berör bankverksamhet och banksparande.

Kognitiv nivå: K/F

Banksparande är den vanligaste formen av placering med rörlig ränta. Det är en enkel och i princip riskfri placeringsform som omfattas av den statliga insättningsgarantin som är ett konsumentskydd för sparande på konto.

Ränta Ränta kommer av latinets réndo som betyder återge eller återställa. Räntan ska bevara (återge) kapitalets köpkraft. Räntan är det pris låntagaren får betala för att få låna pengar. En person som lånar ut sitt kapital kommer att få tillbaka ett högre sammanlagt belopp än vad han lånat ut. Begreppet ränta används för att beskriva denna skillnad. Räntan mäts som en andel av det ursprungliga lånebeloppet och uttrycks vanligen i procent, räntesats.

13

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

Om en person lånar ut 100 000 kr och får tillbaka 105 000 kr är räntan 5 procent ((105 000–100 000)/100 000). Detta kallas enkel ränta, eftersom man inte tar hänsyn till vilken tidsperiod lånet avser.

Alla räntor på kreditmarknaden har en bestämd gemensam löptid, näm­ ligen ett år. På kreditmarknaden består ett år av 360 räntedagar och varje månad består av 30 räntedagar. Detta gäller trots att året har 365 kalender­ dagar och oavsett om månaden innehåller 28 eller 31 kalenderdagar. Det gör det enklare att räkna ut vad räntan blir för ett visst antal dagar genom att använda följande ekvation: (Räntesats / 360) × antal dagar.

Om perioden för ränteberäkningen är ett år blir den enkla årsräntan i exemp­let ovan fem procent. Om långivaren exempelvis vill veta vad ränte­ intäkten för 17 dagar är kan du med ovan nämnda ekvation räkna fram följande: (5/360) × 17 = 0,236 %

För att räkna fram vad månadsräntan blir är det enklare att dividera årsrän­ tan med 12. Kvartalsräntan får du fram genom att dividera årsräntan med fyra, osv.

För att kunna jämföra ränteplaceringar måste du ta hänsyn till kapitaliseringseffekten. Det brukar också uttryckas som ränta-på-räntaeffekten, möj­ ligheten att återinvestera den utbetalda räntan. Genom att justera den enkla årsräntan med det antal återinvesteringar av räntan som kan göras under ett år, får du fram den effektiva årsräntan.

Utbetalas räntan efter ett år (360 dagar) är den enkla årsräntan lika stor som den effektiva årsräntan, men om den betalas oftare kommer den ef­ fektiva årsräntan att överstiga den enkla årsräntan.

Betalas räntan i det tidigare exemplet kvartalsvis blir den effektiva årsräntan 5,09 procent (1,0125 × 1,0125 × 1,0125 × 1,0125). Betalas räntan månadsvis blir den effektiva räntan 5,12 procent (1,00417 × 1,00417 × … × 1,00417). Formeln för att räkna ut den effektiva årsräntan bygger på att den erhållna räntan kan återinvesteras till samma räntenivå.

Ovan har vi berört den nominella räntan, dvs. räntan på det nominella värdet hos ett värdepapper. I ovannämnda fall motsvarar det nominella

14

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

värdet lånebeloppet. Den nominella räntan tar inte hänsyn till inflation (köpkraftsförsämring). Den del av den nominella räntan som inte går åt till att återställa det utlånade beloppets köpvärde kallas realränta. Realräntan är den verkliga avkastningen (köpkraftsförbättringen) på en räntebärande placering.

Antag att du idag erhåller 5 procent i ränta. Denna ränta ska beskattas innan den kan återinvesteras eller konsumeras. Om skatteuttaget är 30 procent blir det 3,5 procent kvar. Om den långsiktiga inflationstakten är 1 procent innebär det en realavkastning på 2,5 procent.

Ränta bestäms varje dag på marknaden och varierar beroende på vem som är låntagare och lånets löptid.

Ränta kan vara fastställd för viss kortare eller längre tidsperiod, bunden ränta (även kallad fast ränta). För långfristiga instrument kan det finnas räntejusteringsklausuler som innebär att den fasta räntan ändras eller marknadsanpassas, t.ex. vart femte år.

Med kort ränta menas bindningstider upp till ett år, medan bindningstider därutöver kallas lång ränta.

Räntan kan också variera med det allmänna ränteläget, rörlig ränta. An­ passningen till marknadsläget kan ske varje dag eller med lite längre inter­ valler, t.ex. veckovis eller när ränteläget ändrar sig till en viss nivå.

För sparkapital på bankkonto är behållningen nominellt bestämd – en in­ sättning på 100 kr motsvarar ett värde på 100 kr jämte eventuell ränta. Den disponibla behållningen kommer aldrig att understiga summan av de be­ lopp som spararen sätter in på kontot (förutsatt att inga uttag görs).

Storleken på de insatta beloppen är inte bestämda i förväg. Räntan bestäms dag för dag och är beroende av dels kontobehållningen, dels kontovillkoren (som i sin tur är beroende av ränteläget).

Insättningsgarantin Insättningsgarantin innebär att staten ersätter de pengar kunden har satt in på konton hos banker och kreditmarknadsföretag och andra liknande institut. Garantin gäller för insättningar på alla typer av konton utom det individuella pensionssparandet. Se vidare i avsnitt 3.15.1.

15

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

Investerarskyddet Investerarskyddet omfattar värdepapper som ett institut hanterar för sina kunders räkning i samband med att en investeringstjänst utförs (t.ex. köp, försäljning och deponering av värdepapper). Med värdepapper menas bland annat aktier, obligationer och olika typer av derivat. Skyddet gäller också de pengar som institutet tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med investeringstjänsten. Se vidare i avsnitt 3.15.1.

Tre slags konton Det går att urskilja tre sorters konton. Det är transaktionskonton, uppsam­ lingskonton och sparkonton efter deras respektive användningsområde.

Vad de kallas i verkligheten och vilken ränta de ger varierar mellan ban­ kerna. Även pris och avgiftsstruktur skiljer sig mellan bankerna.

Kunder måste aktivt välja det som passar bäst och löpande kontrollera vad bankerna erbjuder. Konkurrensen om spararna är hård, och därför förnyar bankerna ofta sina erbjudanden.

I dag är det enkelt för kunderna att besöka olika banker via internet och jämföra struktur på konton och avgifter. Det är viktigt att banken informe­ rar om vilka tjänster som är tillgängliga, om avgifter och om vilken service den erbjuder när den blir kontaktad av en presumtiv kund. Omvänt gäller också för kunden att undersöka villkor, avgifter och servicegrad.

För löpande inkomster och utgifter, kassaförvaltning, används ett transaktionskonto. Det kan t.ex. vara ett lönekonto eller ett pensionskonto. Dessa konton ger normalt sett en mycket lägre ränta än andra konton. Det är till dessa konton som det är lämpligt att koppla tilläggstjänster som banko­ matkort, betalkort, internetbanks-, telebanks- och betaltjänster. Det brukar finns en möjlighet att knyta en rörlig kredit till dessa konton. En sådan kredit blir nästan alltid billigare för kunden än kontokortskrediter och av­ betalningsköp.

För att klara oförutsedda utgifter är det lämpligt att kunden bygger upp ett buffertsparande. Buffertsparandet bör ske på ett konto. Annars är risken stor att den oförutsedda situationen inträffar vid en tidpunkt då det inte är så fördelaktigt att sälja t.ex. aktier eller fonder. Hur stort kapitalet bör vara får bestämmas från person till person. Det allmänna rådet brukar vara 1–2 månadslöner per familjemedlem. Eftersom det är fråga om medel som inte ska användas för löpande utgifter, kan kunden välja ett kontoslag som har

16

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

högre ränta än ett transaktionskonto. Det kallas för ett uppsamlingskonto.

Vanligen har de villkor som t.ex. begränsar antalet uttag per år.

Det tredje kontoslaget är sparkonton och de lämpar sig för långsiktigt målsparande. Det kan vara konton med lång bindningstid, där mycket få uttag per år är tillåtna. Räntan på dessa konton är högre än på andra. Andra långsiktiga sparformer är t.ex. bosparande, där en av förmånerna i vissa fall är kopplad till förtur till ett boende.

Ett annat sparkonto är framtidskonton där ränteutbetalning sker efter en överenskommen tidsperiod, t.ex. 2–5 år. Både banker och staten (genom ett riksgäldssparkonto) tillhandahåller sådana konton. Det går också att öppna ett konto med en fast realränta hos Riksgälden.

Det går att placera bankmedel på konton i utländsk valuta. Detta gör kun­ den genom att öppna ett valutakonto i en svensk bank. I ett valutakonto väljer kunden en annan valuta än svenska kronor. Det går numera också att öppna konton i utländska banker. Ett konto i en annan valuta ger andra räntenivåer än konton i svensk valuta. En lägre ränta kompenseras av en starkare valuta, medan kunden får en högre ränta när han placerar pengar i en svagare valuta. Det finns alltså inte möjlighet att placera till en högre ränta i en, förväntat, starkare valuta än den svenska.

En generell regel är att ha så lite innestående på transaktionskontot som är möjligt och rimligt med hänsyn till det dagliga livet.

1.1.2 Aktier och depåbevis SwedSec: I aktiemarknaden används olika typer av noteringsformer och en rad specifika begrepp som många gånger är av central betydelse för att förstå och kunna förklara värdepappersmarknaden vilket licenshavaren förutsätts kunna. Kognitiv nivå: K/F

Aktiebolaget har allt sedan 1800-talet haft en viktig roll i industrialise­ ringen av västvärlden. Stora Kopparberg är troligen världens äldsta ännu verksamma aktiebolag med rötter från 1200-talet (ingår idag i Stora Enso).

Aktiebolagsformen gjorde det möjligt att få fram riskvilligt kapital genom att delägarna i princip bara riskerade sin kapitalinsats. Det är svårt att före­ ställa sig att någon vill satsa pengar i ett företag om han därigenom riskerar

17

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

att tvingas betala företagets skulder. Möjligheten att få in riskvilligt kapital genom att ge ut aktier är en förutsättning för företags utveckling och till­ växt.

Det började växa fram ett behov av en andrahandsmarknad, en marknads­ plats för att köpa och sälja aktier, under 1800-talet. Den första svenska börsauktionen hölls 1863 i Stockholm. Den brukar räknas som starten för NASDAQ OMX Stockholm. Idag finns det aktiebörser i alla länder. Un­ der de senaste tio åren har det skett en teknologisk utveckling, med ökad datorisering och koppling till internet som har underlättat handeln. Det blir även mer och mer vanligt att göra aktieaffärer via smarta mobiler och surfplattor. Den teknologiska utvecklingen har bidragit till att internatio­ naliseringen och handel över landsgränser är vanligt. Börshandeln pågår i princip dygnet runt.

Det finns två reglerade marknader i Sverige för aktiehandel: förutom ­NASDAQ OMX Stockholm, som har en dominerande ställning, finns även Nordic Growth Market (NGM). Det finns också fyra handelsplattformar i Sverige: First North, Nordic MTF, Burgundy och Aktietorget. Marknads­ värdet på NASDAQ OMX Stockholm var i augusti 2012 ca 3 835 miljarder kr, eller 99 procent mätt som marknadsvärdet av de aktier som handlas i Sverige.

Ledande internationella aktiebörser Värdet av världens aktiemarknader uppgick till drygt 47 billioner USD i slutet av 2012 enligt World Federation of Exchanges. Inte oväntat toppar den amerikanska aktiemarknaden den globala börsligan.

18

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Del av världens samlade börsvärde (USD bn) Land NYSE Euronext (USA) NASDAQ OMX (USA) Tokyo Stock Exchange Group London Stock Exchange Group NYSE Euronext (Europa) Hong Kong Exchanges Shanghai SE TMX Group Deutsche Börse Australian SE

Slutet av 2012 Slutet av 2011 14 086 11 796 4 582 3 845 3 479 3 325 3 397 3 266 2 832 2 447 2 832 2 258 2 547 2 357 2 059 1 912 1 486 1 185 1 387 1 198

Förändring 19,4 % 19,2 % 4,6 % 4,0 % 15,8 % 25,4 % 8,1 % 7,7 % 25,5 % 15,7 %

Källa: WFE

För tio år sedan stod USA för nästan hälften av världens totala börsvärde; den amerikanska dominansen minskar alltså. Samtidigt ökar Kinas andel.

Sammantaget är Amerika den klart största regionen när det gäller börsvär­ det. Asien är tvåa strax före Europa.

Utländskt/svenskt ägande På NASDAQ OMX Stockholm AB har utländska placerare både blivit van­ ligare och viktigare. Det utländska ägandet har spritts till flera svenska börs­ bolag. Nästan vartannat svenskt bolag har ett betydande utländskt ägande.

Tabellen nedan visar fördelningen mellan utländskt och svenskt ägande i svenska börsbolag. Som svenska ägare räknas de som är registrerade som ”Sverigeboende” och övriga ägare klassas som utländska. Innehavet redo­ visas som antal aktier, utan hänsyn till deras värde.

19

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

90 % 80 %

74,6 %

76,9 %

74,6 %

74,6 %

68,2 %

70 %

72,7 %

60 % 50 % 40 % 30 %

31,6 % 25,4 %

25,1 %

25,4 %

25,4 %

27,3 %

Svenskt innehav Utländskt innehav

20 % 10 % 2012-09-30

2012-06-30

2011-03-31

2011-12-31

2011-09-30

2011-06-30

0%

Figur 1.1.

Liksom utländska aktieplacerare söker sig till svenska börser, söker sig svenska placerare till utländska börser. När OMX bildade en nordisk börs (exklusive Oslo men inklusive de baltiska länderna), underlättades handeln med aktier utanför de svenska gränserna.

Placerarens krav på avkastning Orsaken till att en person vill satsa pengar i aktier är att man förväntar sig vinster. Den avkastning som man kan få består av två delar: utdelning och värdeökning.

Placerare kräver normalt en total avkastning som är 4–5 procentenheter högre än vid en riskfri placering (t.ex. banksparande). Tror placerararen inte att aktierna kan ge den avkastningen över tid, är det bättre att ha peng­ arna placerade på ett mindre riskfyllt sätt, t.ex. i traditionellt banksparande.

Revisionsfirman PwC (PricewaterhouseCooper) har uppskattat riskpre­ mien på börsen under flera år, se nedanstående tabell. Undersökningen ba­ seras på svar från aktörer som arbetar med aktieförvaltning, transaktions­ rådgivning samt investeringar och värdering av svenska aktier.

20

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

%

Utveckling av marknadsriskpremien

6 5 4

5,6

5,4 4,3

4,1

4,5

4,6

4,9 4,3

4,3 4,5

4,3

4,6 4,5

3,5

3 2 1 0

Okt Okt Dec Dec Jan Jan Febr Jan Febr Febr Febr Mars Mars Mars 1998 1999 2000 2001 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

Figur 1.2.

Den svenska börsutvecklingen Börsutvecklingen hade en lång period av uppgång fram till år 2000. Exem­ pelvis steg generalindex med i genomsnitt 17 procent per år under perio­ den 1985–1995. Sedan millennieskiftet har det skett både nedgångar och återhämtningar. Den senaste tiden har präglats av stor osäkerhet vad gäller den framtida utvecklingen.

Finansiella transaktioner går på ett ögonblick. Integrationen mellan värl­ dens börser gör dessutom att de påverkar varandra. Framför allt har den amerikanska börsen stort inflytande på kapitalmarknader runtom i värl­ den. Därför bestäms den svenska börsens utveckling i hög grad av vad som händer i New York. Dock har de svenska aktierna ökat snabbare i värde än de amerikanska vid perioder av börsuppgångar men samtidigt har den svenska börsen fallit kraftigare än den amerikanska, vid perioder av börs­ nedgångar. Det innebär att den svenska börsen präglas av relativt stora kursförändringar över tiden.

Olika typer av aktier Sedan slutet av 1990-talet är alla fysiska aktiebrev slopade och ersatta med ett datoriserat kontobaserat system. Aktieägarnas innehav registreras på värdepapperskonton, vp-konton. Dessa administreras av Euroclear Sweden.

21

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

Fördelarna med det papperslösa systemet är bland annat ökad säkerhet, mindre risk för förfalskning och snabbare leveranser mellan köpare och säljare, kort sagt en effektivare marknad. Aktieägarna aviseras om det sker en förändring på vp-kontot. En aktieägare kan välja mellan att ha ett vpkonto eller att registrera aktierna i en depå, hos en bank eller i ett värdepap­ persbolag.

Det finns två sätt för investerare att förvara sina värdepapper (källa Euro­ clear): Vp-konto/ägarregistrerat innehav. Om kunden har sina värdepapper på ett vp-konto innebär det att innehavet är registrerat i hans namn, alternativt i bolagets namn om det är en juridisk ägare. När kunden har ett vp-konto kommer kunden/bolaget per automatik att tas upp i både den offentliga aktieboken och i bolagsstämmoaktieboken, och inga ytterligare åtgärder krävs. Detta innebär att kunden inte behöver rösträttsregistrera sig inför en bolagsstämma utan automatiskt registreras som ägare. Det är alltid kun­ dens bank eller fondkommissionär som ansvarar för att öppna och sköta alla registreringar på ett vp-konto.

Depå/förvaltarregistrerat innehav. Om kunden har sina värdepapper i en depå är det vanligt att bank/fondkommissionär är registrerad hos Euroclear Sweden som förvaltare. Detta kallas ”i ägares ställe”. Om kunden vill delta i en bolagstämma behöver han därför meddela bank/fondkommissionär att den ska anmäla aktierna i kundens/bolaget namn, s.k. rösträttsregistrering.

Förändringar på vp-konton registreras av det kontoförande institutet di­ rekt i Euroclear Swedens system, Euroclear Sweden tillhandahåller ingen personlig service till vp-kontohavare. Det beror på att Euroclear Sweden av sekretesskäl inte kan lämna ut information om enskilda personers vär­ depappersinnehav. Euroclear Sweden kan inte heller utföra några föränd­ ringar på vp-konton.

Förvaltarna är skyldiga att föra register över de aktieägare som de förvaltar ”i ägares ställe”. På begäran från Euroclear Sweden ska förvaltarna lämna uppgifter om samtliga aktieägare och antal aktier i registret, en s.k. för­ valtarförteckning. I förvaltarförteckningen specificeras de aktieägare som i aktieboken återfinns under förvaltarens namn med tillägget ”i ägares ställe”.

Aktier belagda med hembud kan endast förvaras på vp-konton.

Det finns aktier med olika funktion och rättigheter:

22

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Stamaktier är vanligast och kan tillhöra serie A, B eller C. Grundtanken är att en aktie ska motsvara en röst på bolagsstämman. Aktiebolagslagen ger dock möjlighet till att olika aktier kan ha olika röststyrka. A-aktier har högre röststyrka än övriga.

Orsaken till att det finns röstskillnader mellan aktieslagen är att de ur­ sprungliga ägarna vill ha större inflytande över bolaget än de nya aktie­ ägarna. Enligt lagen får den röststarkaste aktien i ett bolag aldrig ha mer än tio gånger så många röster som den röstsvagaste aktien. I vissa fall finns det aktieslag där rösträttsskillnaden är betydligt större. Förklaringen till av­ vikelsen är att bolaget bildades innan aktiebolagslagen kom till.

En ägare äger 25 procent av aktiekapitalet i ett bolag. Låt oss anta att merparten av detta innehav är röststarka A-aktier som ger hela 51 procent av rösterna.

Då har övriga aktieägare merparten av sitt innehav i B-aktier och endast 49 procent av rösterna. Då många frågor avgörs på bolagsstämman har ägaren med A-aktierna kontroll över bolaget i kraft av sina röststarka aktier.

I många fall har det inte så stor betydelse om kunden väljer att köpa A- ­eller B-aktier. I vissa situationer kan det vara värdefullt att inneha A-aktier, näm­ ligen om det plötsligt skulle uppstå en maktkamp om bolaget.

Kunden bör beakta hur likvida aktieserierna är. I vissa fall är det nästan ingen omsättning på A-aktier. Det kan innebära att man med ett förhål­ landevis litet antal aktier kan påverka aktiekursen. Ska kunden exempelvis sälja A-aktier med liten likviditet finns det en risk att det finns väldigt få köpare för stunden och kursen av tekniska skäl trycks ned.

Utdelning som lämnas för stamaktier kan variera beroende på företagets vinstutveckling. Utdelningen på A-aktier och B-aktier ska vara lika stora.

På börsen finns det några bolag som har särskilda egenskaper. Dessa egen­ skaper är bolagsspecifika och ska inte sammanblandas med andra bolags aktieslag. Det är viktigt att ta reda på vilka villkor som gäller vid köp av en sådan aktie.

En mer ovanlig aktie är preferensaktien. De har i många fall företräde till utdelning före stamaktier. Om det blir utdelning ska preferensaktieägarna få sin utdelning först och stamaktieägarna därefter. Om ett företag inte har lämnat utdelning under några år, ska preferensaktierna ha retroaktiv ut­ delning innan stamaktierna får utdelning. Utdelningen är å andra sidan ofta begränsad, limiterad, till en viss procent av det nominella värdet. Detta

23

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

tillsammans med andra inskränkningar gör att preferensaktier sällan ger någon större kapitaltillväxt. Däremot kan en placering i en preferensaktie ses som en ganska riskfri placering med en förhållandevis hög direktavkastning. Utbudet av preferensaktier på börsen är marginellt.

• A-aktier Ger en röst per aktie.

• B-aktier Ger mindre än en röst per aktie.

• Bolagsspecifika aktier Speciella egenskaper, exempelvis högre utdel­ ning under en period.

• Preferensaktier Företräde till utdelning (i regel begränsad).

Svenska och utländska depåbevis Svenska depåbevis, SDB, är utländska aktier som är börsnoterade i Sverige, t.ex. som Nokia tidigare var. En depåbank i Sverige utfärdar och ansvarar för de utländska depåbevisen som finns i Sverige. På ett svenskt depåbevis måste kunden betala utländsk källskatt på utdelningen.

Utländskt depåbevis är då ett svenskt bolag noteras på utländsk börs. Skill­ naden är att det blir det lokala landets regler som är gällande. Svenska bo­ lag, noterade på NASDAQ OMX i USA, hanteras via ADR (American De­ pository Receipt).

Aktieindex Ett index är ett hjälpmedel för att beskriva aktiernas utveckling över tiden.

Med hjälp av index kan kunden jämföra hur börsen har utvecklats, upp eller ned, sedan föregående börsdag, sedan årsskiftet eller annan valfri tids­ period. Vidare kan aktieägare jämföra hur aktier eller en bransch har ut­ vecklats i förhållande till ett svenskt eller utländskt börsindex. Förvaltare har behov av att jämföra hur deras förvaltning har gått i förhållande till ett index. Se vidare i avsnitt 2.5.3.

1.1.3 Kapitalskyddade placeringsprodukter SwedSec: Licenshavaren ska förstå och kunna förklara grundkonstruktionen avseende kapitalskyddade placeringar och vilka risker som är förenade med dessa. Vidare ska licenshavaren förstå de olika effekterna av villkoren i konstruktionerna. Kognitiv nivå: K/F

24

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Kapitalskyddade produkter är egentligen en underkategori av det som bru­ kar kallas för strukturerade produkter. Detta är produkter som normalt är sammansatta av två instrument, en obligation och en option.

1. Obligationen (nollkupongare) som ges ut av ett finansiellt institut, van­ ligtvis en bank, garanterar det nominella beloppet på förfallodagen eller det garanterade återbetalningsbeloppet som anges i avtalet. Garantin är dock begränsad av att det finansiella institutet kan stå för sina åtagande på förfallodagen.

2. Optionen, som baseras på förutbestämt underliggande värdepapper ­eller index som reglerar avkastningen.

Option

Ev. överkurs

Option Option



 Avkastning  med överkurs   Avkastning   utan överkurs

        

Option Nominellt belopp Obligation

Obligation vid förfall

START FÖRFALL

Återbetalningsbelopp = Nominellt belopp + eventuellt Tilläggsbelopp Tilläggsbelopp = Nominellt belopp × Indexutveckling × Uppräkningsfaktor Figur 1.3.

Ett vanligt samlingsnamn för kapitalskyddade produkter är Aktieindex­ obligationer.

Aktieindexobligationer Inflödet av pengar till aktiemarknaden och nya kategorier av sparare har medfört att utbudet av aktieindexobligationer har ökat kraftigt. Under de senaste åren har kunder minskat insättningar till fonder till förmån för pla­

25

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

ceringar i aktieindexobligationer. Förklaringen är troligen att aktie­index­ obligationer upplevs som en tryggare placering. Det är viktigt att poängtera att det finns en risk för att en emittent går i konkurs. Om det sker riske­ rar kunden att förlora hela sin investering, oavsett hur den underliggande exponeringen har utvecklats. Det drabbade dem som hade investeringar i strukturerade produkter med investmentbanken Lehman Brothers som emittent när de gick i konkurs 2008.

Från början emitterades aktieindexobligationer normalt till nominellt be­ lopp, det belopp som investeraren var garanterad att få tillbaka. Under se­ nare år har marknadsaktörerna, för att öka möjligheten till högre avkast­ ning, emitterat aktieindexobligationer till överkurs. Det innebär att kunden riskerar att få tillbaka ett belopp som är lägre än det han har satsat. Om in­ dexet är oförändrat eller sjunker får kunden kanske bara tillbaka 90 procent av investerat kapital, men om indexet stiger blir avkastningen desto högre.

Det finns andra konstruktioner, t.ex. att kunden får en viss garanterad mi­ nimiavkastning. Den kan bestå i att det garanterade återbetalningsbeloppet överstiger det nominella med ett visst belopp, eller motsvarande en årlig ränta.

Det aktieindex som en aktieindexobligation är kopplad till kan vara ett ge­ nerellt börsindex eller ett branschindex.

På förfallodagen, dvs. när löptiden är slut, fastställs ett återbetalningsbe­ lopp. Beräkningen baseras på ett antal i förväg angivna mätpunkter, och resultatet av dessa avgör hur stort återbetalningsbeloppet är.

Om aktiemarknaden har stigit under löptiden, utbetalas ett tilläggsbelopp utöver det nominella beloppet. Hur stort det blir beror på aktiemarknadens utveckling och indexfaktorn eller uppräkningsfaktorn. Ju högre uppräk­ ningsfaktor, hävstång, desto större tilläggsbelopp. I vissa fall kan det vara en indexfaktor som är mindre än vad det underliggande indexet ger. I gengäld ges det kanske en högre garanti.

26

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Anta att en bank ger ut en indexobligation. Avkastningen är kopplad till aktuell aktiemarknad via ett index, och indexfaktorn ger en hävstång åt utvecklingen.

En indexfaktor på 1,3 innebär att avkastningen blir 30 procent högre än börsutvecklingen. En indexfaktor lägre än 1 innebär att avkastningen blir lägre än börsutvecklingen. Om indexfaktorn är 0,9 blir avkastningen 10 procent lägre än börsutvecklingen. Om börsuppgången är 30 procent, blir den totala avkastningen i dessa båda exempel 39 procent respektive 27 procent.

En aktieindexobligation är en relativt riskfri placering. I de flesta fall kom­ mer kunden att få tillbaka det satsade kapitalet, exklusive eventuell över­ kurs och avgifter. Bortsett från emmittentrisken riskerar kunden enbart att inte få avkastning på kapitalet han har investerat.

Aktieindexobligationer brukar inte ha någon valutarisk eftersom samtliga beräkningar och betalningar brukar ske i svenska kronor.

De flesta aktieindexobligationer är noterade på NASDAQ OMX Stockholm AB men kunden ska vara medveten om att trots det kan likviditeten och kurssättningen i en aktieindexobligation vara dålig under löptiden. Det innebär att kunden i princip bör se placeringen som ett bundet kapital un­ der löptiden. Det är emittenten eller arrangören som ställer priser på an­ drahandsmarknaden.

Kom ihåg att kapitalskyddet bara gäller på slutförfallodagen och att under löptiden kan det pris som ställs understiga det nominella värdet. Det kan finnas flera olika förklaringar till detta: hur aktörerna bedömer framtiden, likviditeten i marknaden och volaliteten, dvs. hur mycket eller lite priset svänger.

För en strukturerad produkt kan prisutvecklingen på andrahandsmark­ naden påverkas av ränteutvecklingen. Om marknadsräntan stiger sjunker priset på obligationen, och vice versa. Ju längre tid som återstår till förfal­ lodagen, desto större blir prispåverkan när ränteläget ändras. Det är ganska vanligt att kunder kontaktar sin rådgivare och undrar varför deras struk­ turerade produkt inte har gått upp i pris då marknaden har stigit kraftigt.

I många fall finns förklaringen i att obligationsdelen har fallit och ätit upp prisökningen på optionsdelen.

Den som har köpt en aktieindexobligation som har stigit kraftigt i värde och det är lång tid kvar till förfallodagen, kan sälja den för att säkra kurs­

27

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

vinsten. Sedan kan kapitalet omplaceras i en ny aktieindexobligation eller i något annat placeringsalternativ.

Strukturerade produkter kan vara bra investeringsalternativ för många in­ vesterare, men samtidigt kan de vara svåra att förstå, särskilt för investerare som inte har tillräcklig erfarenhet och kunskap om handel med finansiella instrument.

I dessa fall har ofta inte heller investerarens rådgivare förstått produkten, vilket lett till olämplig rådgivning. Med anledning av detta – och att många av de kunder som lidit skada har varit privatpersoner – har lag­stifta­ren och Finansinspektionen lyft fram dessa produkter som ett priori­terat område för ökat kundskydd.

Om du som rådgivare diskuterar en investering i dessa produkter med sin kund bör man därför vara extra uppmärksam på att produkten faktiskt pas­ sar kunden utifrån dennas personliga förhållanden, t.ex. när det gäller eko­ nomi, erfarenhet och placeringshorisont.

1.1.4 Marknadsplaceringar såsom bevis och certifikat SwedSec: Licenshavaren ska förstå och kunna förklara de vanligast före­ kommande varianterna av marknadsplaceringar och förstå de risker som är förknippade med dem. Vidare ska licenshavaren ha kunskap om olika emittenters olika benämningar på många gånger samma typ av produkter. Kognitiv nivå: K/F

Andra strukturerade produkter Ett konvertibelt skuldebrev är ett mellanting mellan en aktie och en obli­ gation. Ett konvertibelt skuldebrev är ett sätt för ett företag att låna upp pengar på marknaden. Den som tecknar lånet (dvs. placeraren) får ett skul­ debrev med fast löptid, viss årlig ränta samt en rättighet att byta, konvertera, det mot aktier i bolaget till ett förutbestämt pris.

En omvänd konvertibel är ett mellanting mellan en ränte- och en aktiepla­ cering och är kopplad till en eller flera underliggande aktier eller index. En omvänd konvertibel brukar baseras på en portfölj bestående av 2–4 bolag.

Löptiden kan variera.

28

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Den som köper en omvänd konvertibel erbjuds en avkastning på t.ex. 30 procent. Det innebär att kunden får den avtalade avkastningen samt det in­ satta kapitalet alternativt aktierna på slutdagen, oavsett om börsen är oför­ ändrad eller går upp eller ner. Om aktiekursen faller får kunden aktierna plus den fasta avkastningen. Aktierna ersätter det satsade kapitalet. Har aktiekursen stigit på slutdagen får kunden behålla både den fasta avkast­ ningen och insatt kapital. Den avkastning som kunden får fungerar alltså som buffert mot kursförluster, i detta fall maximerat till 30 procent.

Om kunden tror att börsen kommer att stiga mer än 30 procent under den aktuella tidsperioden, är det bättre att köpa aktier direkt. Förväntas börsen falla mer än 30 procent, är det bättre att placera i räntepapper. Således är en omvänd konvertibel intressant att placera i om man tror att börsen kommer att röra sig inom intervallet +/– 30 procent (i detta exempel).

Risken är mindre i en omvänd konvertibel än vid en direkt aktieplacering. Den fasta avkastningen gör att kunden får en buffert som skyddar mot kursfall.

Vid kraftiga kursfall kan placeringen medföra förlust. Därför är det viktigt att undersöka om det finns en fungerande andrahandsmarknad så att kunden kan kliva av placeringen om marknaden förväntas falla kraftigt.

En annan form av konvertibla skuldebrev är konvertibelt vinstandelsbevis.

De kan också bytas till aktier. Skillnaden är att räntan på ett konvertibelt vinstandelsbevis varierar med företagets resultat och aktieutdelning. Vanli­ gen uppgår räntan på konvertibla vinstandelsbevis till 115 procent av aktie­ utdelningen i företaget. Löptiden på ett konvertibelt vinstandelsbevis kan vara ända upp till 40 år.

Ett open end-certifikat är, i likhet med andra strukturerade produkter, en finansiell produkt som är baserad på ett så kallat ”underliggande instru­ ment”. Underliggande kan vara enskilda aktier eller en grupp aktier, råva­ ror, valutor, officiella index eller specialdesignade index – oftast finansiella instrument som är svåra för konsumenten att nå direkt på egen hand.

På marknaden finns det olika sorters certifikat såsom maxcertifikat, in­ dexcertifikat, hävstångscertifikat. Gemensamt för dem är att de är kon­ struerade av emittenter och anpassade efter olika placeringsstrategier och riskprofiler och kan innehålla villkor som skiljer sig oerhört mycket åt. Om en kund funderar på att investera i certifikat är det därför viktigt att upp­

29

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

muntra honom till att först studera prospektet med fakta om placeringen så att kunden både förstår syftet och riskerna. Prospekt ska alltid finnas på emittentens hemsida.

Några exempel: Produkt

Marknadstro

Avkastning

Risk

Maxcertifikat – finns med enskild aktie samt några med aktieindex

Stillastående eller svagt uppåtgående kurs

Begränsad – sätts av emittenten

Kunden förlorar hela sitt satsade kapital om aktiekursen går ner till noll

Certifikat utan hävstång – följer utvecklingen på en underliggande tillgång

Uppåtgående marknad

Ingen begränsning i avkastningen

Går marknaden ner gör innehavaren en motsvarande förlust; hela kapitalet kan gå förlorat

Certifikat med hävstång – följer marknaden med en hävstång oftast på 2–3 gånger utvecklingen på under­liggande tillgång

Kunden tror på antingen en uppgång eller en nedgång

Om hävstången är 2 och marknaden ändras 10 % blir avkastningen 20 %. Oftast ingen begränsning i avkastningen

Marknaden går åt fel håll jämfört med kundens tro; hela kapitalet kan gå förlorat

Det är viktigt att notera att kunden inte är garanterad att få sina pengar tillbaka, om företaget han har köpt sitt certifikat av går i konkurs. Därför är det viktigt att bedömma vilket bolag som ligger bakom ett certifikat.

Jämfört med många andra instrument är det väldigt lätt att genomföra en registrering av ett certifikat hos Finansinspektionen; det går på några dagar i stället för på flera månader (olika regelverk). Känns en speciell marknad het eller är en viss sorts aktie i ropet, går det snabbt att lansera ett nytt cer­ tifikat.

Den som vill handla med certifikat kan göra detta t.ex. via de nätmäklare eller banker som erbjuder handel på Nasdaq OMX Stockholms certifikat­ lista. Priset per certifikat ligger ofta runt hundralappen.

Prissättningen är transparant vilket innebär att ett certifikat går upp med två procent om indexet som certifikatet bygger på har gått upp med två procent.

30

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

1.1.5 Hävstångsplaceringar SwedSec: Licenshavaren ska känna till olika typer av hävstångsplaceringar avseende strukturerade placeringar och då framförallt vilka risker som är förknippade med dessa placeringar. Kognitiv nivå: K

För den kund som är beredd att ta en större risk, och har en bestämd upp­ fattning om vart marknaden är på väg, kan en hävstångsplacering vara ett intressant alternativ. Detta oavsett om tron är att marknaden ska stiga ­eller om den ska falla. Marknaden kan exempelvis vara en aktiemarknad, en rå­ vara eller en valutaposition. Grunden kan vara ett certifikat som en bank har gett ut och där det är kopp­lat en option till den underliggande mark­ naden.

Tror kunden exempelvis att oljepriset ska stiga kan han köpa ett certifi­ kat som ger två gånger uppgången, dvs. om oljepriset stiger med 3 % ökar placeringen med 6 %. En placering med den tillväxttron kallas Bull. Det kommer från det amerikanska uttrycket Bullish för en positiv marknads­ syn. Risken blir i gengäld dubbelt så stor. Om oljepriset istället faller med 3 % tappar investeringen 6 %.

Den som i stället har en negativ syn på oljepriset kan placera efter att olje­ priset ska gå ned. Omvänt mot en Bullstrategi tjänar kunden 6 % på att oljepriset föll med 3 % men skulle förlorat om oljepriset stigit. En place­ ring med den marknadssynen kallas Bear efter det amerikanska uttrycket ­bearish för en negativ marknadssyn.

Förutom den uppenbara marknadsrisken i hävståndsplaceringar finns det även en kreditrisk om banken inte kan fullfölja sina åtagande att lösa in certifikatet på slutdagen. Det finns även en likviditetsrisk om handeln på andrahandsmarknaden skulle minska drastiskt.

De vanligaste hävstångscertifikaten är börsnoterade och handlas precis som vanliga aktier, och även om certifikaten ofta har en löptid på mer än 10 år görs ofta en hävstångsplacering på mycket kort tid.

31

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

1.1.6 Obligationer och andra räntebärande instrument SwedSec: En licenshavare ska förstå och kunna förklara olika typer av obligationsplaceringar samt förstå vilka effekter förändringar i marknaden eller olika villkor på obligationen har på en obligationsplacering.

Kognitiv nivå: K/F

Obligation betyder förbindelse. Juridiskt är det fråga om ett löpande skul­ debrev, som är avsett att fritt kunna överlåtas. Obligationen löper på ett visst (nominellt) belopp, och i villkoren anges bland annat vilken ränta ut­ givaren betalar och lånets löptid. Privatobligationer noteras i procent av nominellt belopp. Det finns olika slags obligationer, och de kan indelas efter hur avkastningen bestäms.

Marknaden för lånat kapital har successivt vuxit fram utifrån olika intres­ senters behov av finansiering. Utvecklingen har skapat stor flexibilitet i möjligheterna att låna kapital. Även på kreditmarknaden förekommer en primärmarknad och en sekundärmarknad (andrahandsmarknad).

På primärmarknaden lånas kapital upp genom att låntagare nyemitterar skuldebrev. Vanligen åtar sig banker och värdepappersbolag att stå för upplåningen. Det innebär att de köper skuldebreven och sedan säljer dem vidare på marknaden – de agerar med andra ord som återförsäljare på sekundärmarknaden.

De nya kreditmarknadsinstrument som började se dagens ljus på 1980-talet var, jämfört med föregångarna, mer inriktade mot allmän handel. En ökande sekundärmarknad innebär att långivare när som helst kan sälja värdepapper, vilket i sin tur ökar intresset. Genom kreditmarknaden lades också grunden för Riksbankens möjligheter att bedriva penningpolitik, dvs. att kunna påverka i första hand penningmarknadsräntorna.

32

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Fakta om Riksbanken (se även avsnitt 2.1.2) Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under Riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Banken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Riksbankens tolkning av målet om ett fast penningvärde är att inflationen ska vara låg och stabil. Konsumentprisindex, KPI, ska hållas på 2 procent. Riksbankens främsta verktyg för att påverka inflationen är reporäntan.

Betalningssystemet och kreditförsörjningen spelar en central roll för att ekonomin ska fungera effektivt. Riksbanken gör fortlöpande bedömningar av risker i de svenska storbankerna och i den centrala finansiella infrastrukturen.

Riksbanken ger också ut sedlar och mynt samt förvaltar Sveriges guld- och valutareserv.

Riksbanken anses vara världens äldsta centralbank och grundades 1668.

Riksbanken fick 1904 ensamrätt att ge ut sedlar och mynt.

Den 1 januari 1999 fick Riksbanken en lagstadgad självständig ställning.

Riksbanken är inte den enda statliga institution som arbetar med ekonomisk politik. Finansdepartementet ansvarar för finanspolitiken, det sköter statens inkomster och utgifter. Finansinspektionen är en myndighet under regeringen som övervakar finansföretag (såsom banker och försäkringsbolag) och finansmarknader. Riksgälden har till uppgift att förvalta statens finanser.

Sparande i penning- och obligationsmarknader Penning- och obligationsmarknaderna har vuxit fram ur de stora aktörer­ nas behov. Aktörer på lånesidan är staten, kommunerna, kreditmarknads­ bolagen, hypoteksinstituten och de större industri- och kraft­verks­före­tagen.

Aktörer på placeringssidan är t.ex. försäkringsbolagen och AP-fonderna.

De instrument som de handlar med har alltför stora volymer för att kunna vara intressanta för småsparare. Det är få förunnat att på ett bräde kunna placera en eller ett par miljoner kronor. Därför kan småsparare bara i be­ gränsad utsträckning få tillgång till de värdepapper som hanteras på pen­ ning- och obligationsmarknaderna.

Efterfrågan från småsparare har inneburit att marknadsaktörerna numera även riktar sig direkt till småsparare. Bostadslåneinstitut och banker ger ut flera privatobligationslån. Sedan början av 1990-talet, då obligationsbör­

33

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

sen SOX (en elektronisk börs inom NASDAQ OMX Stockholm) startade handel med obligationer riktade mot privatpersoner, har alltfler upptäckt denna placeringsform. Eftersom det saknas en vedertagen benämning kal­ lar vi dessa räntebärande värdepapper för privatobligationer. De riktar sig till småsparare.

Obligationsplacering När det gäller obligationer och andra ränteinstrument är det upplånade/ investerade beloppets storlek bestämt i förväg, det representerar ett nomi­ nellt värde som kunden har rätt att återfå vid löptidens slut. Detta är en skillnad jämfört med banksparande som sker i form av mer oregelbundna insättningar.

Utgivaren av obligationen åtar sig att betala en fastställd ränta under löp­ tiden. Räntan kan vara lägre eller högre än det allmänna ränteläget. Om räntesatsen motsvarar ränteläget för löptiden, kan värdepapperet emitteras till pari, dvs. till nominellt värde (100 procent kurs).

I vissa fall emitteras skuldebrev som inte ger någon löpande avkastning, kupongränta, under löptiden. Då sker emissionen till underkurs, och av­ kastningen blir skillnaden mellan kursen vid emissionstillfället och det no­ minella belopp som utbetalas vid löptidens slut.

Emittereras till

Ränta

Kupongobligation

Nominellt värde

Årlig

Nollkupongare

Underkurs

Vid slutförfallodagen

Om det allmänna ränteläget förändras, påverkas räntan på bankkontot.

Motsvarande effekt uppkommer inte för en obligation med ett nominellt belopp och med fastställda ränteutbetalningar under löptiden.

Det förändrade ränteläget får betydelse för obligationens kurs på sekun­ därmarknaden. En räntesänkning innebär att priset höjs (köparen kan mot bakgrund av det lägre ränteläget nöja sig med en lägre avkastning), medan en räntehöjning innebär att priset sänks.

För de värdepapper som noteras på börsen indikerar aktörerna köp- och säljränta, dvs. den räntenivå de vill göra affär på. Räntesättningen sker kontinuerligt och förändras beroende på marknadens värdering. I det här

34

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

sammanhanget brukar man benämna förändringar i ränteläget med punkter. Går räntan upp 0,05 procent har den gått upp fem punkter. Köp- och säljräntan kan vid handel omräknas till procent av nominellt värde. Vär­ depapper noteras och betalas i procent av nominellt värde (som i sin tur representerar ett värde i kronor och ören).

Risker och möjligheter med privatobligationer Den som placerar pengar i obligationer måste i likhet med aktieplaceraren välja risknivå och tidsperiod för sin investering. Tumregeln är: ju kortare placeringstid, desto mindre risk. Samtidigt innebär det att chanserna till en kraftig vinst minskar.

Stiger räntorna ska kunden investera på penningmarknaden eller i obliga­ tioner med kort löptid. Därigenom har han möjlighet att successivt göra omplaceringar till nya obligationer med högre ränta. Om räntorna förvän­ tas falla ska han placera i obligationer med en lång löptid. Kunden behåller den högre räntan när marknadsräntan sjunker. Dessutom finns det möjlig­ het att göra en kursvinst.

• När räntorna börjar falla (konjunkturen vänder nedåt) ska man börja köpa obligationer med lång löptid.

• När räntorna börjar stiga (konjunkturen vänder uppåt) ska man successivt välja placeringar med kort löptid.

Den som hösten 2002 köpte obligationer med en återstående löptid på fem år erhöll en fast ränta under löptiden på 5 procent. Kunden kunde vid denna tidpunkt köpa obligationen till nominellt värde. Ett drygt år senare kunde kunden sälja samma obligation med en kursvinst på cirka 10–11 procent. Detta innebär att placeraren erhöll en avkastning (kursvinst + ränta) på över 15 procent om obligationen såldes efter första året.

Ränterisk Trots att räntan är känd vid inköpstillfället finns det en ränterisk. Orsaken till det är att obligationens marknadsvärde beror på obligationens nomi­ nella ränta (den räntesats som sätts när obligationen ges ut), den rådande marknadsräntan och den återstående löptiden på obligationen. Om det finns en risk för att det utgivande bolaget ska gå i konkurs eller få problem med att lösa in obligationen påverkar priset och därmed förräntningen. Det

35

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

som framför allt påverkar obligationens värde är om marknadsräntan för­ ändras. Om den går upp kommer värdet på obligationen att sjunka. Om den sjunker kommer värdet att öka. Ju närmare slutdagen för obligationens löptid, desto mer närmar sig obligationens pris det nominella värdet.

Anta att du har en obligation med ett nominellt värde på 100 000 kr och fem års löptid. Den emitteras vid ett ränteläge som är 5 procent. Om du köper den kommer du att erhålla 5 000 kr i ränta per år under fem år. Då är marknadsvärdet på obligationen 100 000 kr.

Skulle ränteläget för femårsobligationer förändras från 5 till 7 procent, innebär det att du skulle kunna få 7 000 kr per år i ränta för en nyemitterad obligation.

Då är ingen intresserad av att köpa en gammal obligation för 100 000 kr. Köparen vill betala mindre för den. Marknaden kompenserar sig genom att sänka priset på obligationen så att den ger samma effektiva avkastning som andra likvärdiga placeringar vid den aktuella tidpunkten. Vad blir då priset? Det är inte helt enkelt att räkna ut. För att man ska få 12 procent ränta måste priset sjunka så att de fem årens ränteutbetalningar (totalt 25 000 kr) motsvarar fem år med 7 000 kr i ränta (totalt 35 000 kr). Det skulle innebära en värdesänkning med 10 000 kr. Alltså skulle marknadsvärdet (kursen) på obligationen bli 90 000 kr.

Obligationens värde behöver inte förändras så dramatiskt. De framtida ut­ betalningarna bör nuvärdeberäknas till dagens penningvärde. En småspa­ rare behöver inte bry sig speciellt mycket om denna beräkning. Marknaden sätter det rätta priset på obligationen. Det är däremot viktigt att förstå me­ kanismen och inse ränterisken liksom möjligheten till kursvinster.

Olika privatobligationer Kupongobligation. Detta är en obligation med årlig avkastning som utbe­ talas under löptiden i form av en fast nominell ränta. På återbetalningsda­ gen (inlösendagen) får kunden obligationens nominella belopp utbetalat tillsammans med det senaste årets ränta.

Den effektiva räntan beräknas med hänsyn till att utfallande ränta kan om­ placeras till samma effektivränta som vid emissionstillfället. Kupongobli­ gationer emitteras i regel till en fast försäljningskurs, vanligtvis pari (= no­ minellt belopp).

Nollkupongare. Detta är en obligation där räntan formellt sett är noll pro­ cent. Det sker ingen årlig utbetalning av ränta under löptiden. Avkastningen

36

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

erhålls när kunden säljer eller löser in obligationen. Skillnaden mellan det belopp kunden betalar när han köper obligationen och det belopp han får när han säljer den utgör avkastningen under spartiden. Då noll­ku­ponga­ren inte ger någon ränta under löptiden emitteras den under pari, dvs. lägre än nominellt belopp. Priset bestäms bland annat av återstående löptid och det aktuella ränteläget.

Företagsobligationer Det har blivit populärt med företagsobligationer eftersom kunden kan få en högre avkastning jämfört med sparkonton och statsobligationer. Vidare kan ett företag finansiera sin verksamhet genom att emittera företagsobli­ gationer och behöver då inte sprida ägandet.

Som kund är det viktigt att skilja på följande två typer av företagsobligatio­ ner: • High Yield – hög risk (kreditbetyg B eller sämre).

• Investment Grade – lite lägre risk (kreditbetyg AAA – BB).

Om företagets resultat försämras kraftigt finns det risk för att ett kreditvär­ deringsinstitut sänker kreditbetyget. I sämsta fall kan värderingen ändras från Investment Grade till High Yield vilket kommer att resultera i att obli­ gationen faller i värde och att räntan blir högre.

För att sprida risken bör en kund köpa olika företagsobligationer och/eller en fond som placerar i företagsobligationer.

Kunder bör tänka på att en High Yield-obligation ofta har en stor korrela­ tion, följsamhet, med aktiemarknaden, speciellt i negativa perioder.

Premieobligation. Denna typ av obligation emitteras endast av staten. Av­ kastningen (räntan) betalas ut i form av lotterivinster till den som innehar obligationen. Staten har vid emissionstillfället förbundit sig att köpa till­baka det nominella beloppet efter löptidens slut. Det finns premieobligationer med olika nominellt belopp, t.ex. 1 000 kr och 5 000 kr. Någon garanterad avkastning finns i princip inte, men för de flesta premielån gäller att den som har 10, 20, 50 eller 100 i nummerföljd är garanterad en viss avkastning.

Inför varje dragning kan Riksgälden (med undantag för äldre premieobliga­

37

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

tioner) anpassa vinstsumman till det allmänna ränteläget. Inter­vallet som vinstsumman får variera inom finns angivet i villkoren för respektive lån.

Om Riksgälden Riksgälden förvaltar statens finanser och har fyra ansvarsområden, vilka beskrivs så här på Riksgäldens hemsida (www.riksgalden.se): • Vi är statens internbank. Vi ansvarar för statens betalningar, och myndigheterna kan låna och placera pengar hos oss. Statens betalningar påverkar statsskulden. Om utgifterna är större än inkomsterna lånar vi, och statsskulden växer. Om staten har överskott minskar statsskulden.

• Vi förvaltar statsskulden. Uppdraget är att göra det till så låga räntekostnader som möjligt utan att ta för stora risker. Vi säljer statsobligationer och statsskuldväxlar till pensionsfonder och andra investerare för att finansiera statsskulden. En mindre del finansieras med premieobligationer och sparkonton för privatsparare.

• Vi ger statliga garantier och lån. Vi värderar vilken ekonomisk risk staten tar när vi ger en garanti eller ett lån. För denna risk tar vi ut en avgift. Avgifterna ska täcka kostnaderna för förluster på lång sikt.

• Vi hanterar det statliga bankstödet och insättningsgarantin. Syftet med bankstödet och insättningsgarantin är att värna stabiliteten i det finansiella systemet. Stödet innebär att banker t.ex. kan få kapitaltillskott eller statlig garanti på en del av sin upplåning.

De obligationer som har beskrivits är nominella obligationer, avkastningen kan relateras till det nominella beloppet. På senare tid har det även emitte­ rats reala obligationer, obligationer där avkastningen har inflationssäkrats.

Realränteobligation Detta är en särskild typ av nollkupongsobligation respektive kupongobli­ gation. Den ges ut av staten. Avkastningen, oavsett om den sker i form av värdestegring eller årliga ränteutbetalningar, är inflationsskyddad. Med en realränteobligation spelar det ingen roll hur inflationen utvecklas. Ju högre inflationen är, desto större blir beloppet som återbetalas. Redan vid köpet vet kunden den verkliga (reala) avkastningen. Realränteobligationer för småsparare emitterades första gången i Sverige 1994.

38

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Antag att en kund ska köpa en realränteobligation som har en realränta på 5 procent och en löptid på tio år. För att illustrera hur inflationen påverkar utgår vi från en inflation på 3 respektive 7 procent per år. För en obligation på nominellt 25 000 kr får kunden betala cirka 15 350 kr. Realräntan ger en avkastning på cirka 9 650 kr, som utbetalas på återbetalningsdagen tio år senare.

På återbetalningsdagen har det nominella beloppet dessutom räknats upp med inflationen under sparperioden. En inflation på 3 procent medför att det nominella beloppet uppräknas till 33 600 kr, dvs. en inflationskompensation med 8 600 kr. En inflation på 7 procent medför att det nominella beloppet uppräknas till 49 180 kr, en inflationskompensation med 24 180 kr.

Vad påverkar ränteläget?

Priset på en obligation avgörs av löptiden, kupongräntan och det rådande ränteläget. Men vad är det som styr räntan, eller närmare bestämt det all­ männa ränteläget?

Räntan är priset på att låna pengar. Det innebär att räntan styrs av utbud och efterfrågan på pengar. När det finns gott om pengar att låna, men låne­ be­hovet är litet, är räntan låg. I en lågkonjunktur minskar företagens be­ hov av investeringar och hushållen drar ned på sin konsumtion. Behovet av pengar liksom förväntningarna om framtida inflation minskar, vilket innebär att räntan sjunker.

Detta innebär inte automatiskt att en kund får lägre (verklig) avkastning på sitt sparkapital. Skälet är att den som har överskott på kapital i första hand är intresserad av real avkastning, dvs. avkastning efter inflation. Om för­ väntningarna om framtida inflation är låg, behöver man en lägre nominell ränta för att låna ut sitt överskott. Det intressanta är inte storleken på den nominella avkastningen utan den avkastning som överstiger kompensatio­ nen för köpkraftsförsämringen.

Lång ränta Även den svenska kronans utveckling gentemot andra valutor påverkar ränteläget i Sverige. Avregleringen av räntemarknaden har gjort det svå­ rare för Riksbanken att ensidigt styra räntan. Våra gränser har öppnats, och kapital flyter obehindrat och blixtsnabbt mellan länder och söker sig till de valutor och placeringsformer som bedöms ge bäst avkastning. Det är tillståndet i den svenska ekonomin som avgör ränteläget, det ränteläge

39

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

som marknaden tycker är rimligt. Eftersom USA är den största ekonomin i världen bestämmer den också nivån på räntan i övriga världen. Ska du som rådgivare bedöma den svenska långräntan bör du även studera ränteläget i USA och i de länder som har euro. Genom att Sverige är med i EU kommer den svenska räntan att vara följsam mot den räntenivå som bestäms av EU:s centralbank. Lång ränta har räntebindningstider på över ett år, ofta på fem år eller tio år.

På de internationella kapitalmarknaderna konkurrerar placeringar i svens­ ka räntebärande papper med utländska. Om placerarna tror att den svenska valutan ska bli svagare gentemot andra valutor, kräver de högre ränta för att placera (låna ut) i Sverige. Den högre räntan kompenserar den ökande risk en placering i svenska kronor medför.

Kort ränta För den korta räntan, dvs penningmarknaden, med bindningstider på upp till ett år, är bilden annorlunda. De korta räntorna styrs till stor del av Riksbankens penningpolitiska åtgärder vars syften är att påverka ränteläge och likviditet på kreditmarknaden. Genom dessa åtgärder justeras dagslånerän­ tan, dvs. den ränta som bankerna får på sina tillgodohavanden eller skulder hos Riksbanken. Basen för dagslånemarknaden, eller som den också kallas, over-night-marknaden, är bankernas kontoställning hos Riksbanken.

Syftet med systemet är att hjälpa bankerna att klara sitt varierande behov av pengar. Dagligen sker väldiga volymer av betalningar mellan företag, kommuner, staten och privatpersoner. Varje dag görs en clearing mellan bankernas kontoställningar hos Riksbanken. Nettobeloppen debiteras eller krediteras respektive bank.

Politikerna i riksbanksfullmäktige fastställer en inlåningsränta (golvet) och en utlåningsränta (taket) och mellanrummet kallas för räntekorridoren.

Det är de räntesatser som tillämpas i Riksbankens in- och utlåning som utgör den korridor inom vilken riksbankschefen kan lägga reporäntan.

40

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Att styra räntan Så här fungerar räntestyrningssystemet: Riksbanken kan alltid bestämma räntan när ett institut behöver placera eller låna i centralbanken med en dags löptid. Räntan från en dag till en annan kallas dagslåneränta. Genom att styra dagslåneräntan påverkar Riksbanken de korta marknadsräntorna. De korta marknadsräntorna ska spegla den förväntade utvecklingen i dagslåneräntan. En högre räntenivå ger, allt annat lika, en lägre aktivitet i ekonomin och därmed ett lägre inflationstryck och vice versa.

Riksbanken har flera medel till sitt förfogande för att styra dagslåneräntan: • Riksbanken tillhandahåller så kallade stående faciliteter. Det innebär att bankerna kan låna pengar av, respektive placera pengar hos, Riksbanken över natten. Den ränta som banken får när den placerar pengar hos Riksbanken över natten är Riksbankens inlåningsränta. På motsvarande sätt får banken betala Riksbankens utlåningsränta om banken lånar pengar av Riksbanken över natten. Det finns en räntekorridor, där inlåningsräntan utgör golvet och utlåningsräntan utgör taket. Räntekorridoren är knuten till reporäntan med plus/minus 0,75 procentenheter. Dagslåneräntan kommer alltid att hamna inom räntekorridoren eftersom en bank med lånebehov alltid kan låna i Riksbanken till utlåningsräntan och en bank med placeringsbehov alltid kan placera överskottet i Riksbanken till inlåningsräntan. Eftersom det är en skillnad mellan inlånings- och utlåningsräntan har bankerna incitament att komma överens om en ränta som ligger mellan den ränta som respektive bank skulle få betala eller erhålla hos Riksbanken.

• Riksbanken använder reporäntan som den viktigaste signalräntan. Med denna ränta signalerar Riksbanken var dagslåneräntan ska ligga en vecka framåt.

Det är Riksbankens direktion som fattar beslut om reporäntan. En repa (från engelskans repurchase agreement) är ett köp av värdepapper där det ingår ett samtidigt avtal om att köpet ska gå tillbaka ett bestämt antal dagar senare. Om banksystemet har ett underskott i förhållande till Riksbanken, tillgodoses detta genom att Riksbanken genomför en repotransaktion varje vecka (dvs. Riksbanken köper värdepapper). Om banksystemet istället behöver placera, ger Riksbanken ut riksbankscertifikat. För närvarande (2013) behöver banksystemet som helhet låna.

• Riksbanken genomför finjusterande operationer varje dag för att stabilisera dagslåneräntan. Det sker genom att banksystemet som helhet får låna eller placera i Riksbanken till reporäntan plus/minus 0,1 procentenheter, beroende på om det finns ett sammantaget över- eller underskott mot Riksbanken.

Detta leder till att dagslåneräntan hålls inom ett smalare band än räntekorridoren och bidrar till att den penningpolitiska signaleringen blir tydligare.

Källa: Riksbanken

41

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

Depositmarknad Varje bank har en in- och upplåningsmöjlighet som motsvarar 4 procent av ränteberäkningsbasen (normalt bankens kapitalbas). Överskrids grän­ sen för upplåning får banken erlägga en ränta till Riksbanken som ligger 0,75 procent över utlåningsräntan på det överskjutande beloppet. Om inlå­ ningsgränsen överskrids, får banken på motsvarande sätt en ersättning som ligger 0,75 procent under den aktuella inlåningsräntan.

Eftersom olika banker har olika likviditet och därmed olika lånekostnader vid upplåning i Riksbanken, finns det motiv till handel med pengar mellan banker (interbankhandel). Därmed kan de minska lånekostnaderna respek­ tive öka avkastningen. En bank som har överskottslikviditet lånar hellre ut pengarna till en annan bank, om det kan ske till en högre ränta, än lånar dem till Riksbanken.

Har Riksbanken fastställt utlåningsräntan till 2,75 procent och inlåningsräntan till 1,25 procent, är det intressant för en bank med överskottslikviditet att låna ut till 2,25 procent till en bank som befinner sig på eller över taket.

Bankernas behov av att jämna ut likviditeten på längre löptider har lett till uppkomsten av STIBOR Fixing (Stockholm Interbank Offered Rates – fastställs klockan 11.00), där varje bank anger räntesatserna för utlåningsräntan till andra banker. STIBOR noteras fortlöpande på löptider från en vecka upp till tolv månader och används relativt ofta som en referensränta. Mark­ naden för detta kallas depositmarknaden.

Reporänta Eftersom Riksbanken har monopol på utgivning av svenska kronor kan den påverka räntan genom att öka eller minska utbudet av likvida medel.

Om Riksbanken genomför en repa innebär det att den ökar likviditeten på marknaden genom att köpa stats- och bostadsobligationer av banker och värdepappersbolag (med avtal om återförsäljning efter en viss tid). Om Riksbanken istället vill minska likviditeten på marknaden, genomför den en omvänd repa, den säljer stats- och bostadsobligationer som banker och värdepappersbolag är tvingade att köpa.

För att uppnå önskad likviditet, att banksystemet som helhet ligger inom vissa intervall, använder Riksbanken reporna som ett instrument för att

42

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

styra så att dagslåneräntan hamnar mellan in- och utlåningsräntorna. Det innebär att reporäntan ska ligga inom räntekorridoren. För att uppnå det önskade ränteläget köper och säljer Riksbanken värdepapper som har två veckors löptid. Det är räntan på dessa värdepapper som kallas reporänta.

Riksbanken försöker styra likviditeten i banksystemet med hjälp av repor­ na så att bankernas upplåningsbehov ligger nära noll. Banksystemet som helhet ska normalt sett varken behöva låna eller deponera hos Riksbanken.

En förändring av reporäntan fortplantar sig, bland annat genom interbankhandeln, till övriga räntor på penning- och obligationsmarknaderna. Ju längre löptid, desto mindre betydelse får reporäntan eftersom andra fak­ torer, t.ex. inflationsförväntningar, tar över. Marknadsräntorna kan också avvika om det finns förväntningar om att reporäntan snart kommer att ändras. Skillnaden är ett mått på marknadens förväntningar på Riksban­ kens räntepolitik.

Definition av olika räntor

Ränta: Ränta uttrycks i procent och är det pris kunden betalar för att låna pengar.

Kort ränta: ränta på lån med löptid under 1 år.

Lång ränta: ränta på lån med löptid över 1 år.

Nominell ränta: Den ränta som man får av t.ex. banken. Denna ränta tar inte hänsyn till inflation.

Realränta: Realränta är den ränta man får om man räknar bort inflationen från den nominella räntan.

Reporänta: Reporäntan är Riksbankens viktigaste styrränta med vilken den styr inflationen i ekonomin. Namnet kommer från engelskans repo (re­ purchase agreement) som betecknar de återköpsavtal som används när rän­ tan sätts.

Styrränta: Den ränta som inflationen styrs med. I Sverige är det främst repo­ räntan, men det finns också en inlånings- och en utlåningsränta.

Ett sätt att följa ränteutvecklingen är att rita upp en avkastningskurva, en yieldkurva. Avkastningskurvan visar marknadens räntesättning vid en viss tidpunkt för instrument med olika löptider. Genom att jämföra avkast­ ningskurvor, som är ritade vid olika tidpunkter, får man fram en bild över hur räntesättningen ändrar sig. En kurva med en positiv lutning innebär att längre löptider noteras till en högre räntesats jämfört med kortare löptider.

43

Del 1. Pro dukte r och h a n t e rin g av k u n d e n s a ffä r e r

En negativ kurva innebär att längre löptider noteras till en lägre räntesats jämfört med kortare löptider.

1.1.7 Aktiefonder SwedSec: Licenshavaren ska förstå och kunna förklara aktiefonders konstruktion, villkor och risker. Vidare ska licenshavaren kunna förklara aktiefonder för en kund samt redogöra för när det är lämpligt att placera i dessa. Kognitiv nivå: K/F

Det finns flera typer av aktiefonder: Globala fonder placerar över hela världen för att uppnå en viss geografisk spridning. Fördelningen på länderna i fonden brukar avspegla ländernas andel i världsekonomin. I vissa fall och under vissa tidsperioder kan fonden övervikta respektive undervikta sig på vissa marknader. Fonderna kan över tiden omvikta mellan världsdelar samt förändra aktiesammansättningen i fonden.

Regionala fonder placerar enbart i en viss världsdel. För en fond som pla­ cerar i Fjärran Östern brukar följande länder ingå: Hongkong, Indonesien, Kina, Korea, Malaysia, Singapore, Taiwan, Thailand och Australien. När det gäller Japan varierar det. Vissa fondförvaltare har valt att ha en separat Japan­fond.

Andra exempel på regionala fonder är Nordamerika, Sydamerika, Europa, Östeuropa och Norden. Ländernas fördelning över tiden kan variera be­ roende på vilka aktiemarknader inom den aktuella regionen som bedöms vara mest intressanta.

Globala och regionala fonder passar bra för ett långsiktigt sparande. Den bredare placeringsinriktningen ger en relativt jämn utveckling.

Länderfonder placerar i ett visst land, t.ex. Sverige. Även om fondbolaget är begränsat till att placera i ett visst land har det möjlighet att anpassa fördelningen och sammansättningen av branscher i förhållande till de eko­ nomiska utsikterna.

44

1 .1 . Spa r a n d e f o r m e r o c h f i n a n si e l l a i n st r u m e n t

Det finns fonder med etisk eller ideell inriktning. Dessa fonder placerar bara i en viss typ av aktier eller låter bli att placera i vissa företag, t.ex. de som tillverkar krigsmaterial.

Andra fonder har valt att årligen dela ut en del av fondförmögenheten, van­ ligen 1–2 procent, till ideella organisationer, exempelvis Amnesty, som är anslutna till fonden. Vissa fonder har valt att inrikta sig mot en organi­ sation, medan andra stödjer en viss inriktning. Om organisationer är an­ slutna till fonden kan kunden påverka vilken organisation han vill stödja.

Inom branschfonderna finns det två inriktningar. Antingen placerar kun­ den i en utvald bransch, t.ex. läkemedel, eller så finns det möjligheter att förändra branschvalet över tiden till de branscher som anses ha de bästa förutsättningarna.

Fondens fokus kan t.ex. vara de fyra branscher som anses ha de bästa ut­ vecklingsmöjligheterna. Vid en senare tidpunkt väljer fondförvaltaren kan­ ske en annan sammansättning av branscher och företag. Om placerings­ reglerna medger det behöver förvaltaren inte vara begränsad till ett land.

Målet för en indexfond är att följa utvecklingen på en börs. Sammansätt­ ningen av fondens innehav ska motsvara de företagsaktier som ingår i ett relevant index.

En svensk indexfond för aktier ska röra sig lika mycket upp och ner som den svenska börsen. För att lyckas med det måste fondens sammansättning i stort sett motsvara börsens sammansättning.

Småbolagsfonder är fonder som enbart placerar i små och medelstora före­tag.

1.1.8 Räntefonder SwedSec: Licenshavaren ska förstå och kunna förklara olika typer av räntefonders konstruktion, villkor och risker och kunna förklara dessa för en kund samt redogöra för när det är lämpligt att placera i räntefonder. Kognitiv nivå: K/F

Som tidigare beskrivits delas kreditmarknaden upp i en penningmarknad och i en obligationsmarknad. På penningmarknaden finns instrument med

45

Etik och regelverk på värdepappersmarknaden Rådgivning på värdepappersmarknaden är framtagen av Liber utifrån SwedSec:s kunskapskrav för Licensieringstest för rådgivare. Boken är anpassad till kunskapskraven och ger aktuella, grundläggande kunskaper.

SwedSec ansvarar för licensiering av anställda på den svenska värdepappersmarknaden. Syftet är att skapa och upprätthålla allmänhetens förtroende för branschen, genom att säkerställa en hög kunskapsnivå hos de anställda.

Författarna har lång erfarenhet från värdepappersmarknaden, utifrån en rad olika roller. Läs mer på sidan 3 i boken.

För SwedSec:s Licensieringstest för värdepappersmarknaden erbjuder Liber följande titlar: Sparande, kapitalförvaltning och finansiella instrument (delområde 1–2), Finansiell ekonomi (delområde 3) samt Etik och regelverk på värdepappersmarknaden (delområde 4–5).

Best.nr 47-11121-3 Tryck.nr 47-11121-3