vore nog är området också ökänt för sina jordbävningar. – Det är något av det jag är mest rädd för, säger Chris K, som under sitt volontärarbete i Pakistan 2005 upplevde den förödelse och de mänskliga tragedier som jordbävningar för med sig. Skardu har alltid varit en plats för mellanlandning för många expeditioner, inte bara till K2, utan också till Broad Peak, Trango Tower och Gasherbrum för att nämna några få. Vi passerar småbutiker som säljer allt från coca cola och kaffe till madrasser och tegelstenar, vi kör förbi en grupp skolflickor i blå kostymer som fnittrar när vi vinkar åt dem och vi ser män på gatorna som svetsar på sina traktorer. Gemensamt för alla är att de stirrar på oss kritvita västerlänningar. En utsmyckad och handmålad buss puttrar förbi oss som ett rullande konstverk. Taimur berättar att detta är en tradition, ägarna lägger mycket tid och energi på att dekorera sina fordon. Jag är imponerad. Själv är jag glad om min bil är ren. Vi tar in på hotellet Masherbrum och något man vet med all säkerhet är att sängarna blir mindre sköna, ventilationen allt sämre och tillgången till dusch en lyx ju närmare K2:s basläger man kommer. Stickers från årtionden av expeditioner smyckar hotellets anslagstavlor. Här sitter ryska, amerikanska, italienska, franska, brittiska, polska klistermärken som vittnar om stora drömmar och ambitioner. De nästkommande dagarna tillbringar vi med att packa i ordning och väga all packning så att varje kolli inte väger mer än 25 kilo som är maxvikten för en bärare. Vi handlar grönsaker, plastpåsar, sopborstar, juice, tandkräm och även liggunderlag så att vi ska få det lite bekvämare i tältet 31
Sträng_K2_inlaga.indd 31
2010-05-21 09.42