9789113043654

dörren störtade sig doften av värme och havsluft mot näsan, men hans fru dök upp innan vänstra foten hade hunnit lämna tröskeln. ”Blir du borta länge?” ”Jag ska ju bara bort till slutet av vägen.”

Hon fortsatte se upp mot honom med sina mossgröna ögon och sin gracila haka, och han önskade att han hade hittat de rätta orden men det gjorde han inte, åtminstone inte på ett sätt som skulle göra någon skillnad. Han längtade efter att röra vid henne som förr i tiden, att lägga huvudet mot hennes axel och låta det vila där. ”Adjöss, Maureen.” Han stängde ytterdörren mellan dem och var noga med att inte smälla igen den högt.

Husen längs Fossebridge Road var byggda på en höjd ovanför Kingsbridge och hade vad fastighetsmäklarna kallade en förnämt upphöjd position, med vidsträckta vyer över staden och landsbygden. Men deras trädgårdar sluttade i betänkliga vinklar ner mot trottoaren som låg lägre, och många växter slingrade sig runt sina bambuspjälor som om de höll sig fast för glatta livet. Harold strosade nerför den branta betonggången lite hastigare än han möjligen skulle ha önskat, och lade märke till fem nya maskrosor.

I eftermiddag skulle han kanske ta fram ogräsmedlet. Det vore ju alltid något.

Grannen i huset intill fick se Harold, vinkade och styrde stegen mot det gemensamma staketet. Rex var en kort man med nätta fötter längst ner, ett litet huvud högst upp och en mycket rund kropp i mitten, något som ibland fick Harold att frukta att det skulle vara omöjligt att få stopp på honom om han ramlade omkull. Han skulle rulla utför sluttningen som en tunna. Rex hade blivit änkling för sex månader sedan, ungefär samtidigt som Harold gick i pension. Efter Elizabeths död ville han helst prata om hur svårt livet var. Han ville prata om det mycket och länge. ”Det minsta man kan göra är att lyssna på honom”, sa Maureen, 14