9789144092072

INTERAKTIONS

DESIGN B O R T O M M Ä N N I S K A–D AT O R-I N T E R A K T I O N

Jennifer Preece Yvonne Rogers Helen Sharp

Originalets titel: INTERACTION DESIGN beyond human-computer interaction © 2015 John Wiley & Sons Ltd All Rights Reserved. Autorised translation from the English language edition published by John Wiley and Sons Limited. Responsibility for the accuracy of the translations rests solely with Studentlitteratur AB and is not the responsibility of John Wiley & Sons Limited. No part of this book may be reproduced in any form without the written permission of the original copyright holder, John Wiley & Sons Limited.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37754 ISBN 978-91-44-09207-2 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Lena Svensson och Maria Drangel Sakgranskning: Ylva Fernaeus och Mattias Wallergård Omslag: Jan Petterson Printed by Interak, Poland 2016

3

INNEHÅLL

Förord 13 Vad innehåller boken? 15

1 VAD ÄR INTERAKTIONSDESIGN? 21 1.1 Inledning 21 1.2 God och dålig design 22 1.3 Vad är interaktionsdesign? 29 1.4 Användarupplevelsen 34 1.5 Interaktionsdesignsprocessen 38 1.6 Interaktionsdesign och användarupplevelse 42 INTERVJU MED HARRY BRIGNULL 60

2 FÖRSTÅ OCH KONCEPTUALISERA INTERAKTION 63 2.1 Inledning 63 2.2 Förstå problemrymden och konceptualisera design 64 2.3 Konceptuella modeller 70 2.4 Gränssnittsmetaforer 74 2.5 Interaktionstyper 77 2.6 Paradigm, visioner, teorier, modeller och ramverk 86 INTERVJU MED KEES DORST 96

3 KOGNITIVA ASPEKTER 99 3.1 Inledning 99 3.2 Vad är kognition? 101 3.3 Kognitiva ramverk 124 4 SOCIAL INTERAKTION 143 4.1 Inledning 143 4.2 Att vara social 144 4.3 Samtal ansikte mot ansikte 145 4.4 Samtal på distans 151 4.5 Telenärvaro 156 4.6 Samnärvaro 163

© Studentlitteratur

4

I n ne h å l l

5 EMOTIONELL INTERAKTION 179 5.1 Inledning 179 5.2 Användarupplevelser och känslor 180 5.3 Expressiva gränssnitt 186 5.4 Frustrerande gränssnitt 188 5.5 Teknik för att upptäcka känslor och emotionell teknik 192 5.6 Teknik för övertalning och beteendeförändring 195 5.7 Antropomorfism och zoomorfism 203 6 GRÄNSSNITT 209 6.1 Inledning 209 6.2 Gränssnittstyper 210 6.3 Naturliga användargränssnitt och därutöver 277 6.4 Vilket gränssnitt? 279 INTERVJU MED LEAH BEUCHLEY 283

7 DATAINSAMLING 285 7.1 Inledning 285 7.2 Fem nyckelfrågor 286 7.3 Registrering av data 292 7.4 Intervjuer 295 7.5 Enkäter 307 7.6 Observation 318 7.7 Att välja och kombinera metoder 340 8 DATAANALYS, TOLKNING OCH PRESENTATION 347 8.1 Inledning 347 8.2 Kvalitativa och kvantitativa data 349 8.3 Enkel kvantitativ analys 352 8.4 Enkel kvalitativ analys 365 8.5 Verktyg som stödjer dataanalys 375 8.6 Användning av teoretiska ramverk 378 8.7 Presentation av resultat 392 9 INTERAKTIONSDESIGNSPROCESSEN 399 9.1 Inledning 399 9.2 Vad innefattar interaktionsdesign? 400 9.3 Några praktiska frågor 418 INTERVJU MED ELLEN GOTTESDIENER 435

© Studentlitteratur

I nnehåll 5

10 ETABLERA KRAV 439 10.1 Inledning 439 10.2 Vad, hur och varför? 440 10.3 Vad är krav? 443 10.4 Datainsamling för krav 452 10.5 Dataanalys, tolkning och presentation 460 10.6 Uppgiftsbeskrivning 463 10.7 Uppgiftsanalys 476 11 UTFORMNING, PROTOTYPTILLVERKNING OCH BYGGNAD 481 11.1 Inledning 481 11.2 Prototyptillverkning 482 11.3 Konceptuell design 495 11.4 Konkret design 506 11.5 Att använda scenarier 510 11.6 Att generera prototyper 510 11.7 Hopsättning 522 INTERVJU MED FRAMLIDNE GARY MARSDEN 532

12 INTERAKTIONSDESIGN I PRAKTIKEN 535 12.1 Inledning 535 12.2 Agil UX 536 12.3 Designmönster 548 12.4 Resurser med öppen källkod 553 12.5 Verktyg för interaktionsdesign 554 13 INTRODUKTION AV UTVÄRDERING 559 13.1 Inledning 559 13.2 Utvärderingars varför, vad, var och när 560 13.3 Typer av utvärdering 564 13.4 Fallstudier i utvärdering 572 13.5 Vad lärde vi oss av fallstudierna? 578 13.6 Andra frågeställningar att beakta vid utvärdering 580 14 UTVÄRDERINGSSTUDIER: FRÅN KONTROLLERADE TILL NATURLIGA MILJÖER 587 14.1 Inledning 587 14.2 Användbarhetstestning 587 14.3 Att genomföra experiment 599 14.4 Fältstudier 603 INTERVJU MED DANAH BOYD 615

© Studentlitteratur

6

I n ne h å l l

15 UTVÄRDERING: GRANSKNINGAR, LOGGANALYSER OCH PREDIKTIVA MODELLER 617 15.1 Inledning 617 15.2 Granskningar: heuristisk utvärdering och genomgångar 618 15.3 Logganalys 636 15.4 Prediktiva modeller 640 Referenser 647 Sakregister 681

© Studentlitteratur

Social interaktion

4.1 Inledning 4.2 Att vara social 4.3 Samtal ansikte mot ansikte 4.4 Samtal på distans 4.5 Telenärvaro 4.6 Samnärvaro

MÅL De övergripande målen i detta kapitel är att: • förklara vad som menas med social interaktion • beskriva de sociala mekanismer som används av människor när de kommunicerar och samarbetar • diskutera hur sociala medier har förändrat sätten som vi håller kontakt, tar kontakt och sköter våra sociala liv och arbetsliv • förklara vad som menas med telenärvaro • ge en översikt över delbara tekniker och några av de studier som visar hur de kan underlätta samarbete och gruppdeltagande.

4.1 Inledning Tänk dig att du inte har tillgång till din mobiltelefon eller internet under en vecka. Hur skulle du klara det? Skulle du bli uttråkad, få spastiska ryckningar eller kanske till och med bli galen? Skulle du känna dig isolerad och hela tiden undra vad som händer i ditt sociala internetbaserade nätverk? Många människor klarar inte av att vänta särskilt länge med att kolla de senaste meddelandena, tweetarna, Facebook-uppdateringarna, e-postmeddelandena etc. – inte ens när de är på semester. Många tittar på sin telefon det första de gör när de vaknar. Det har blivit till en daglig rutin och en integrerad del av deras sociala liv. Detta är inte förvånande, med tanke på att människor är sociala av naturen: de bor tillsammans, © Studentlitteratur

4

144

4 So c ial i n t e r a k tion

arbetar tillsammans, lär sig tillsammans, leker tillsammans, interagerar och talar med varandra och umgås.

Det finns många typer av socialitet och många sätt att studera den.

I det här kapitlet ligger vårt fokus på hur människor kommunicerar och samarbetar i sina sociala liv och arbets- och vardagsliv. Vi undersöker hur uppkomsten av en rad olika kommunikationstekniker har förändrat hur människor lever – hur de håller kontakt, får vänner och samordnar sina sociala nätverk. Vi tittar på de samtalsmekanismer som traditionellt har använts i interaktioner ansikte mot ansikte och undersöker hur dessa har förändrats för de olika typerna av datorbaserade samtal som äger rum på distans. Vi beskriver idén om telenärvaro, där nya tekniker har utformats så att en person upplever en känsla av att vara närvarande eller ger sken av att vara närvarande på en annan plats. Vi beskriver också några tekniker som har utvecklats för att tillåta nya former av interaktion och som fokuserar på hur delbara tekniker kan underlätta och stödja samlokaliserat samarbete. Slutligen beskriver vi några av de sociala fenomen som har uppkommit som en följd av användningen och tillägnandet av sociala medier.

4.2

Att vara social

En fundamental aspekt i vardagen är att vara social – att interagera med andra människor. Vi uppdaterar varandra löpande om nyheter, förändringar och utvecklingar om ett givet projekt, en aktivitet, en person eller ett evenemang. Vänner och familjer, t.ex., håller varandra informerade om vad som händer på jobbet, i skolan, på krogen, på klubben, hos grannen, i såpor och på nyheterna. På samma sätt håller människor som arbetar tillsammans varandra informerade om både sina sociala liv och vardagshändelser och om vad som händer på jobbet, t.ex. när ett projekt är på väg att slutföras, när man har planer för ett nytt projekt, problem med att hålla deadlines eller när det går rykten om nedläggningar.

Medan samtal ansikte mot ansikte förblir centrala för många av våra sociala interaktioner, har användningen av sociala medier ökat dramatiskt. Nu tillbringar många av oss rutinmässigt flera timmar om dagen med att kommunicera via nätet – sms, e-post, Twitter, Facebook, Skype, Yammer, chattar och så vidare. Det i stort sett universella utnyttjandet av sociala medier i det vanliga livet har resulterat i att många människor nu är sammankopplade på många sätt över tid och rum – sätt som var helt omöjliga att föreställa sig för 25 eller ens 10 år sedan. År 2014 hade exempelvis den genomsnittlige Facebookanvändaren 338 vänner (Pew Research) och många människor har fler än 500 arbetskontakter på © Studentlitteratur

4 Social interak tion 145

LinkedIn – många fler än de som skapats genom nätverkande ansikte mot ansikte. Sättet vi tar kontakt, hur vi håller kontakt, vem vi anknyter till och hur vi bibehåller våra sociala nätverk och familjband har ändrats oåterkalleligt.

En nyckelfråga som uppstår är hur vi klarar av den dramatiska ökningen av nätverkande i våra dagliga liv. Ändras de sätt på vilka vi lever och interagerar med varandra? Har konventioner, normer och regler som etablerats i interaktioner ansikte mot ansikte för att bibehålla social ordning kunnat migrera till interaktioner via sociala medier?

Eller har nya normer uppstått? Är etablerade samtalsregler och etablerad samtalsetikett – vars funktion är att tala om för människor hur de ska bete sig i sociala grupper – även tillämpliga på socialt beteende på nätet?

Eller har nya samtalsmekanismer utvecklats för de olika typerna av sociala medier? Hälsar människor på varandra på samma sätt, oavsett om de chattar på nätet, skypar eller är på fest? Turas människor om när de chattar på samma sätt som de gör när de pratar med varandra ansikte mot ansikte? Hur väljer människor vilken teknik eller vilken app de ska använda bland den mångfald som finns tillgänglig i dag för deras olika arbets- eller fritidsaktiviteter, t.ex. SnapChat, WhatsApp, sms, Skype eller för att ringa? För att kunna besvara de här frågorna beskriver vi i nästa avsnitt de sociala kärnmekanismerna som existerar i interaktioner ansikte mot ansikte, följt av en diskussion om i vilken utsträckning dessa finns kvar eller har ersatts av andra mekanismer i interaktioner på nätet.

4.3

Samtal ansikte mot ansikte

Att prata är något som inte kräver någon ansträngning och är helt naturligt för de flesta människor. Men att föra ett samtal är trots det en mycket kvalificerad samarbetsprestation, som har mycket gemensamt med egenskaperna hos en musikensemble. Nedan undersöker vi vad som utgör ett samtal. Vi börjar med att undersöka vad som händer i början.

A: Hallå där.

B: Hej! C: Hej. A: Allt bra?

C: Ja. Hur är det med dig?

A: Bra, och du?

C: Bra. B: Okej. Hur har du det? © Studentlitteratur

146

4 So c ial i n t e r a k tion

Sådana ömsesidiga hälsningar är typiska. En dialog kanske uppstår sedan där deltagarna turas om att ställa frågor, svara och göra yttranden.

När sedan en eller flera av deltagarna vill avsluta samtalet gör de det genom att använda antingen implicita eller explicita ledtrådar. Ett exempel på en implicit ledtråd är när en deltagare tittar på klockan, vilket signalerar indirekt till de andra deltagarna att han eller hon vill avsluta samtalet. De andra deltagarna kan välja att bekräfta denna ledtråd eller fortsätta och ignorera den. Oavsett vilket, kan den första deltagaren ge en explicit signal genom att säga: ”Nä, nu måste jag vidare. Måste jobba”, eller ”Oj, vad klockan är mycket. Måste sticka. Har ett möte”. När de andra deltagarna har bekräftat sådana implicita och explicita signaler avslutas samtalet med en avskedsritual. De olika deltagarna turas om att säga: ”Hej då!”, ”Hej då!”, ”Vi ses!”, och upprepar sig själva flera gånger innan de slutligen skiljs åt.

AK TIVITET 4.1 Hur börjar och avslutar du ett samtal när du (i) talar i telefonen eller (ii) chattar på nätet?

Kommentar Personen som svarar i telefonen startar samtalet med att säga ”hej” eller mer formellt med namnet på företaget/avdelningen (och ibland med det ringda telefonnumret). De flesta telefoner (fasta och smarta) har nummerpresentation, vilket gör att mottagaren av samtalet ser vem som ringer. Han eller hon kan då svara mer personligt, t.ex. ”Hej John. Hur är det med dig?”. Telefonsamtal startar vanligtvis med en ömsesidig hälsning och avslutas med ett ömsesidigt avsked.

Däremot har samtal som äger rum via chattar eller snabbmeddelanden utvecklat nya konventioner. Användandet av öppnings- och avslutningshälsningar när man går in i eller lämnar ett samtal används sällan. I stället börjar de flesta människorna sina meddelanden med det de vill säga och slutar när de har fått ett svar, liksom i mitten av ett samtal. ■

Dessa samtalsmekanismer gör det möjligt för människor att koordinera sitt prat med varandra och låter dem veta hur man ska börja och sluta.

Under ett samtal följer man ytterligare regler för hur man turas om så att människor vet när de ska lyssna, när det är deras tur att prata och när det är dags att sluta prata igen och låta andra ta till orda. Sacks et al.

(1978) – som är kända för sitt arbete om samtalsanalys – beskriver dessa utifrån tre grundläggande regler.

© Studentlitteratur

4 Social interak tion 147

■■ Regel 1: nuvarande talare väljer nästa talare genom att ställa en fråga, be om en åsikt eller göra en förfrågan.

■■ Regel 2: en annan person bestämmer sig för att börja prata.

■■ Regel 3: nuvarande talare fortsätter att prata.

Man förutsätter att reglerna tillämpas i ordningen ovan, så att närhelst det finns en möjlighet för ett talarbyte, t.ex. att någon kommer till slutet av en mening, tillämpas regel 1. Om lyssnaren som frågan eller förfrågan vänder sig till inte antar erbjudandet att ta ordet, tillämpas den andra regeln, varvid någon annan som deltar i samtalet kan ta tillfället i akt och ge sin syn på saken. Om så inte sker, tillämpas den tredje regeln och den nuvarande talaren fortsätter att prata. Reglerna upprepas cykliskt tills någon pratar igen.

För att underlätta att följa reglerna använder människor olika sätt att indikera hur länge de ska prata och om vilket ämne. Till exempel kan en talare säga precis i början av sin tur i samtalet att han eller hon har tre saker att säga. En talare kan också explicit efterfråga ett talarbyte genom att säga till lyssnarna: ”Okej, det är allt jag har att säga om detta.

Så vad tycker ni?” Mer subtila ledtrådar för att låta andra veta att deras tur i samtalet håller på att avslutas innefattar att man sänker eller höjer rösten för att indikera slutet av en fråga eller användningen av fraser som ”Eller hur?” eller bara ”Okej?” Återkoppling (hm, mmm), kroppsläge (t.ex. flytta längre bort från eller närmare någon), blick (stirra rakt på någon eller titta bort) och gester (t.ex. lyfta armarna) används också i olika kombinationer när man pratar för att signalera till andra när någon vill lämna över eller vara näst i tur i samtalet.

Ett annat sätt på vilket samtal koordineras och ges sammanhang är genom användning av turpar (Schegloff & Sacks, 1973). Yttranden antas komma i par där det första bygger upp en förväntan om vad som ska komma sedan och styr sättet som det som faktiskt kommer sedan tolkas. Till exempel kan A ställa en fråga som B svarar följdriktigt på: A: Ska vi ses kl. 8?

B: Hm, kan vi bestämma lite senare, typ 8.30?

Ibland blir turpar inbäddade i varandra, så att det kan ta lite tid för en person att få svar på sin ursprungliga fråga eller sitt ursprungliga påstående: A: Ska vi ses kl. 8?

B: Wow, titta på honom. © Studentlitteratur

148

4 So c ial i n t e r a k tion

A: Ja, snacka om konstig frisyr!

B: Hm, kan vi bestämma lite senare, typ 8.30?

För det mesta är människor inte medvetna om att de följer samtals­ mekanismer och skulle ha svårt att uttrycka hur de kan fortsätta ett samtal. Dessutom följer människor inte nödvändigtvis reglerna hela tiden. De kan avbryta varandra eller prata över varandra, även när innevarande talare tydligt har indikerat en önskan att fortsätta ha ordet några minuter till för att avsluta ett argument. Alternativt kan en lyssnare låta bli att tillmötesgå hinten från en talare att svara på en fråga eller att ta över samtalet, och i stället fortsätta vara tyst, trots att talaren kan göra det påtalande tydligt att det är lyssnarens tur att säga något. Det händer ofta att en lärare försöker lämna över samtalet till en student på ett seminarium genom att titta på studenten och ställa en specifik fråga. Men studenten tittar bara ner i golvet och säger ingenting.

Resultatet blir en pinsam tystnad, som leder till att antingen läraren eller en annan student tar upp samtalet igen.

Andra typer av samtalshaverier uppstår när någon säger något som är tvetydigt och samtalspartnern feltolkar betydelsen av det sagda.

I sådana situationer kommer deltagarna att samarbeta för att övervinna missförståndet genom att använda reparationsmekanismer. Titta på följande utdrag av ett samtal mellan två personer.

A: Hur hittar jag till bion Multiplex Ranger?

B: Du fortsätter ner här två kvarter och svänger sedan höger [pekar åt höger]. Fortsätt tills du kommer till trafikljusen.

Sedan ligger den på vänster sida.

A: Okej, så jag går här några kvarter och svänger sedan vänster och bion ligger vid trafikljusen [pekar rakt fram]?

B: Nej, du går på den här gatan några kvarter [pekar mer kraftfullt än tidigare på gatan till höger om honom och betonar orden den här].

A: Aha! Jag trodde du menade den där: så det är den här [pekar i samma riktning som den andra personen].

B: Öhm, ja det är rätt: den här.

Att upptäcka samtalshaverier kräver att talaren och lyssnaren är uppmärksamma på vad den andra säger (eller inte säger). När de väl har förstått misstagets natur kan de börja reparera det. När lyssnaren missförstår vad som har sagts upprepar talaren vad hon sa tidigare och använder en kraftigare röstintonation och mer överdrivna gester, enligt exemplet ovan. På så sätt kan talaren reparera misstaget och vara mer © Studentlitteratur

4 Social interak tion 149

explicit för lyssnaren så att hon kan förstå och hänga med bättre vad som sägs. Lyssnare kan också signalera när de inte förstår något eller vill ha ytterligare förtydligande genom att använda olika symboler, som ”Höh?” eller ”Va?” (Schegloff, 1981), kombinerat med en förbryllad min (vanligtvis rynkad panna). Framför allt gäller detta när talaren säger något som är vagt. Till exempel kan han säga ”Jag vill ha det” till sin partner, utan att säga vilket det han vill ha. Partnern kan svara med hjälp av en symbol eller alternativt genom att explicit fråga ”Vad menar du med det?”. Icke-verbal kommunikation spelar också en viktig roll för att förstärka samtal ansikte mot ansikte och involverar användningen av ansiktsuttryck, återkoppling (aha och mm), röstintonation, gester och andra typer av kroppsspråk.

Att turas om erbjuder också möjligheter för lyssnaren att initiera reparation eller be om förtydligande, eller för talaren att upptäcka att det finns ett problem och initiera reparation. Lyssnaren inväntar vanligtvis sin tur i samtalet innan han avbryter talaren för att ge talaren chansen att förtydliga det som sägs genom att avsluta yttrandet (Suchman, 1987).

AK TIVITET 4.2 Hur reparerar människor samtalshaverier när man pratar i telefon eller kommunicerar via e-post?

Kommentar I de här sammanhangen kan människor inte se varandra och måste således förlita sig på andra sätt att reparera sina samtal. Dessutom finns det fler möjligheter för att haverier uppkommer och färre tillgängliga mekanismer för reparation. När ett haveri uppkommer över telefonen brukar människor ropa högre och upprepa det de sa flera gånger och använda kraftigare intonation. När ett haveri uppstår via e-post kan människor bokstavligt skriva vad de menade och göra saker mycket mer explicita i ett efterföljande e-postmeddelanden genom att använda versaler, smilisar, utrop, fet stil, markeringar och så vidare. Om budskapet inte går att reparera, kan de ta till ett annat kommunikationsmedel som ger större flexibilitet för uttryck, antingen via telefon eller via samtal med mottagaren ansikte mot ansikte. ■

© Studentlitteratur

150

4 So c ial i n t e r a k tion

RUTA 4.1 SNAPCHAT – KORTLIVAD CHATT Enligt Forbes hade SnapChat över 50 miljoner användare runt om i världen år 2014; de flesta var tonåringar. En av anledningarna till att appen blivit så populär, är att den är snabb, rolig och lätt att använda. En annan är att den är kortlivad. Tonåringar tycker om att använda app för att skicka meddelanden som inte lämnar något digitalt spår, vilket låter dem uttrycka sig på ett personligt sätt utan att behöva vara rädda för att det hamnar i händerna på nyfikna föräldrar eller framtida arbetsgivare. Användarna tar bara en bild eller en video, kommenterar det och sedan bestämmer de sig för hur lång tid mottagaren har på sig att titta på det genom att ställa in tiden på 1–10 sekunder. Mottagaren har sedan så lång tid på sig att titta på det innan det försvinner. Oavsett om avsändaren har valt att avsätta så lite som 2 eller 3 sekunder, eller så mycket som 8 eller 9 sekunder till sin SnapChat, gör det att det blir lite mer intressant – mottagaren kan försöka förstå varför så lite eller så mycket vikt har lagts vid den speciella bilden. ■

Figur 4.1 En skärmdump av min SnapChat (raderad 8 sekunder efter att den har skickats till mottagaren).

© Studentlitteratur

4 Social interak tion 151

4.4

Samtal på distans

På artonhundratalet uppfann Alexander Graham Bell telefonen, som gjorde det möjligt för två personer att prata med varandra på distans.

Ett antal andra tekniker har utvecklats sedan dess som stöder synkrona samtal på distans, inklusive videotelefoner (se figur 4.2), videochattar och VoIP (Voice over Internet Protocol). I slutet av 1980-talet och på 1990-talet experimenterade man med nya generationer av mediarymder.

Målet var att se om det var möjligt för människor som var utspridda över tid och rum att kommunicera och interagera med varandra som om de faktiskt var fysiskt närvarande. Ljud-, video- och datorsystem kombinerades för att utöka världen av skrivbord, stolar, väggar och tak (Harrison et al., 2009).

Ett tidigt exempel var Xerox Media Space som utformades för att stödja de informella typerna av kommunikation som uppkommer i korridorer och vid vattenautomater och för att ge människor som var placerade på olika kontor inom ett företag möjlighet att delta i sociala samtal medan de satt vid sina skrivbord (Mackay, 1999). Andra media­ rymder innefattar Cruiser, Hydra (se figur 4.3) och VideoWindow (se figur 4.4). Cruiser bestod av ljud- och videoutrustning på en persons skrivbord som lät de uppkopplade ”kasta en blick” på vem som var på kontoret, och om de ville prata eller dricka kaffe (Fish, 1989). Tanken var att låta människor interagera med varandra via videoteknik på liknande sätt som de gör när de går i en fysisk korridor. Hydra använde rumslig bild och ljud för att förstärka kommunikationen med en grupp kollegor – separata enheter placerades på olika ställen på någons skrivbord, en a

© Studentlitteratur

b

Figur 4.2 (a) En av British Telecoms tidiga videotelefoner och (b) en tidig mobil videotelefon, utvecklad i Japan. Källa: (a) ©British Telecommunications Plc. Återgiven med tillstånd av Kyocera Corporation.

152

4 So c ial i n t e r a k tion

enhet per person som var uppkopplad till systemet (Sellen et al., 1992).

VideoWindow byggdes på Bellcore 1989 som en delad rymd som lät människor på olika platser delta i samtal såsom de skulle ha gjort om de hade druckit kaffe tillsammans i samma rum. Två sällskapsutrymmen som befann sig på 80 kilometers avstånd kopplades upp med ett 1 meter gånger 1,5 meter stort bildfönster på vilket videobilder av varje ställe projicerades. Den stora skärmen gjorde att tittarna kunde se ett rum med människor i ungefär samma storlek som de själva. En studie av dess användning visade att många av samtalen som ägde rum mellan distanssamtalarna inte gick att skilja från liknande interaktioner ansikte mot ansikte – med undantag av att de pratade lite högre och pratade om videosystemet hela tiden (Kraut et al., 1990).

Efter denna tidiga forskning finns det nu flera olika typer av teknik och meddelande-appar som används för synkron och asynkron kommunikation, inklusive videokonferenser, sms och chatt-grupper. Men trots att konversationerna på webben (via telefon, sms, chatt och/eller video-konferenser) finns överallt och ständigt blir allt populärare, ger de än så länge inte samma djup som konversationer ansikte mot ansikte.

För att kompensera för att man inte är där har människor anpassat sättet de för sina konversationer på, för att passa in med respektive tekniks begränsningar. De tenderar exempelvis att skrika mer då de är missförstådda via telefon. De tenderar också att tala högre när de talar i telefon, eftersom de inte vet hur väl den andra personen hör dem på andra sidan. På samma sätt tenderar människor att framhäva sig själva i större utsträckning när de deltar i en videokonferens. De behåller även ordet längre och avbryter inte varandra lika ofta (O’Connail et al., 1993), medan det tycks vara mer uttalat att man turas om, liksom att hälsningar samt avsked sker på ett mer ritualiserat sätt.

Figur 4.3 Hydra-systemet: Varje hydraenhet består av en kamera, skärm och högtalare och är avsedd att vara surrogat för en person på en annan plats. Designen är avsedd att bevara den personliga platsen som människor har i möten ansikte mot ansikte, och simulerar var de skulle ha suttit i den fysiska lokalen, om de hade varit fysiskt närvarande. Källa: A. Sellen, W. Buxton & J. Arnott: Användning av rumsliga hjälpmedel för att förbättra videokonferenser. ©1992 Association for Computing Machinery, Inc. Omtryckt med tillstånd.

© Studentlitteratur

4 Social interak tion 153

Figur 4.4 Bild av VideoWindow-system i användning. Källa: Kraut et al.

(1990). Informal communications in organisations: Form, function and technology. I: S. Oskamp & S. Krug (red.) Don´t make me think.

New Riders/Peachpit.

Konversationer via appar för sociala medier, inklusive Twitter, WhatsApp och Facebook, har också utvecklat sin egen särskilda interaktionsstil. Att publicera en statusuppdatering och att tweeta uppmuntrar en konversation med en avsändare och många mottagare, där människor uppdaterar flera vänner och följare samtidigt som de håller sig själva à jour med vad de andra gör. Kommunikationen kan även vara ensidig eftersom vissa personer inte skriver så mycket om sig själva, men gärna och entusiastiskt följer var deras vänner är och vad de gör, vilka bilder de publicerar osv. Onlinechatt och snabbmeddelanden har också utvecklat sina egna uttrycksformer som kompenserar för mediets begränsningar, som sms-språk, förkortningar, humörsymboler (roliga ansiktsuttryck, som en smiley ;-) som utvecklades genom att människor använde ASCIIsymboler skrivna på sidan i sina e-postmeddelanden), och emojier (uppfunna av Shigetaka Kurita år 1995 som en uppsättning små bildikoner som nu används av mobil-appar som ofta är landsspecifika).

Givet de många sätt man kan kommunicera på nu för tiden: Hur fattar människor beslut om vilket sätt de ska använda och i vilka sammanhang?

För det mesta växlar folk mellan dem utan någon särskild ansträngning, sms:ar när de bara vill skicka ett kort meddelande, e-postar när de vill skicka ett längre meddelande eller bifoga något och chattar när de är på webben tillsammans med några vänner. Men nu, när många har ett antal appar för att skicka meddelanden på sina smarta mobiler, kan det ibland vara svårt att komma ihåg vilken av dem man för tillfället använder eller i vilken grupp de kommunicerar. Det är lätt att göra misstag när något skickar ett meddelande eller skickar en bild till fel person eller grupp utan att titta närmare på vem som är tänkt att vara mottagare eftersom de tänker att de fortfarande är i en konversation med någon annan.

När sociala aktiviteter planeras eller samordnas växlar grupper ofta mellan olika alternativ. De flesta skickar hellre sms än de ringer någon © Studentlitteratur

154

4 So c ial i n t e r a k tion

men kanske går över till att ringa eller använda gruppmeddelanden (som exempelvis WhatsApp, GroupMe) vid olika faser av planeringen (Schuler et al., 2014). Det kan dock vara en nackdel eftersom konversationer om vad man ska göra, var man ska äta och vem som ska bjudas in blir mer och mer omfattande, ju fler personer som är inblandade.

Vissa personer kanske lämnas utanför, andra kanske inte svarar, och mycket tid kan läggas på argumenterande mellan olika appar och trådar.

När många personer är inblandade i samordningen kan det leda till ett konversationsöverflöd, så att planeringen urartar. Detta förvärras av att människor sällan vill binda upp sig förrän precis före själva händelsen – eftersom det finns en risk att det dyker upp en inbjudan som är intressantare från någon annan vän. I synnerhet ungdomar väntar ofta till sista minuten med att detalj-koordinera sina arrangemang med sina vänner innan de beslutar sig för vad de ska göra. De väntar i stället och ser om de får något bättre erbjudande snarare än att exempelvis bestämma sig för att gå på bio med en kompis om en vecka, och sedan hålla fast vid den planen. Detta gör att det kan vara enormt frustrerande för dem som tar initiativ till planeringen och väntar på att kunna boka biljetter innan det blir utsålt.

Hastigheten på kunskapsspridning via digitala volontärer under katastrofer kan också ge omedelbar effekt. Då detta kapitel skrevs pågick ett stort åskoväder som var mycket dramatiskt. Jag tittade på twitter-hashtaggen #hove (den ort i Storbritannien som jag befann mig på) och såg att hundratals personer hade laddat upp bilder på hagelkornen (som fick vägarna att se ut som om de vore täckta av snö mitt i sommaren!), översvämningar och uppdateringar varje minut om hur kollektiv­trafiken och den övriga trafiken påverkades. Det var lätt att få en känsla för ovädrets omfattning innan officiella mediakanaler rapporterade om det – och de använde sedan några av bilderna och citat från Twitter i sin nyhetsbevakning (se figur 4.5). Det gick till på ett liknande sätt när nyheten om en stor explosion i San Bruno i Kalifornien kom i september 2010 – då loggade chefen för Federal Emergency Management Agency i USA in på Twitter och letade efter ordet ”explosion”. Utifrån de twittermeddelanden som kom från området kunde han utröna att gasexplosionen och efterföljande brand var en lokal händelse, som inte skulle spridas till andra samhällen. Han konstaterade att han fick bättre och mycket snabbare uppfattning om situationen genom att läsa Twitter än att få information från officiella källor.

Det finns mycket potential i att utnyttja kraften och omedelbarheten hos Twitter och kunna förse dem som är på plats först och dem som bor i området med allra senaste information om hur en löpeld, ett åsk­ © Studentlitteratur

4 Social interak tion 155

Figur 4.5 En vädervarning som twittrades och återtwittrades rörande en kraftig storm i Hove, Storbritannien.

oväder eller en gasplym sprider sig. Men tillförlitligheten hos twittrad information kan vara ett problem. Till exempel kan vissa människor bli helt besatta när de kollar och postar twittermeddelanden, ibland utan att inse att de kan starta eller spä på rykten om de sprider gamla eller felaktiga nyheter. Regelbundna twittrare kan gå in i en påmatnings­ hysteri och lägga till nya meddelanden om en händelse hela tiden, något som bevittnades när det varnades för en överhängande översvämning (Starbird et al., 2010). Samtidigt som sådan medborgarledd spridning och återwittring av information från olika källor har de bästa intentioner kan detta också dränka twitterströmmar och göra det omöjligt att veta vad som är gammalt, aktuellt eller rykten.

Sociala medier har lett till nya sätt att kommunicera och hålla kontakten trots avstånd. Ett annat forskningsområde där datorverktyg och datortjänster har utvecklats för att stödja människor som inte kan vara fysiskt närvarande under möten eller sociala sammankomster är telenärvaro.

© Studentlitteratur

Jennifer Preece är professor och dekan på College of Information Studies – Maryland’s iSchool – vid University of Maryland.

Yvonne Rogers är chef för Interaction Centre vid University College London och professor i interaktionsdesign.

Helen Sharp är professor i programvaruteknik och biträdande dekan vid Faculty of Mathematics, Computing and Technology vid Open University.

INTERAKTIONSDESIGN B O R T O M M Ä N N I S K A–D AT O R-I N T E R A K T I O N Interaktionsdesign: bortom människa–dator-interaktion ger ett tvärvetenskapligt, praktiskt och processorienterat synsätt på människa–dator-interaktion. Boken beskriver grundläggande principer och tekniker för interaktionsdesign och ger framför allt exempel på hur dessa kan tillämpas.

Bokens fokus ligger på hur interaktiva produkter som utvecklar och förbättrar människors sätt att kommunicera, interagera och arbeta ska utformas. Den ger exempel på tekniska frågor men ger även perspektiv på sociala och etiska frågor inom ämnet.

Detta gör boken lämplig för såväl kurser inom interaktionsdesign, människa–dator-interaktion, informationsdesign, webbdesign och ubiquitous computing som kurser med en mindre teknisk inriktning. Boken innehåller även intervjuer med ledande forskare och utvecklare inom MDI vilket ger läsaren inblick i aktuella och framtida trender.

I den här svenska översättningen av den fjärde utgåvan av Interaction Design har en grundlig revidering och uppdatering gjorts.

För att återspegla områdets dynamiska karaktär har nya exempel, bilder, fallstudier, dilemman osv. inkluderats. Ett helt nytt kapitel har tillkommit, ”Interaktionsdesign i praktiken”, vilket behandlar hur praktiska UX-metoder, som agil UX och lean UX, alltmer används inom handeln och affärsvärlden.

Art.nr 37754 ISBN 978-91-44-09207-2

studentlitteratur.se

9 789144 092072