9789113038421

Innehåll

Förord

12

Kompost och gödsel

14

Vad händer i komposten?

...................................

Vad lägger man i komposten?

Gör en kompost

..............................

18

..............................................

18

Sköt om komposten

.........................................

Problem med komposten

...................................

Allt behöver inte komposteras Vad är gödsel?

24 25

...............................................

27

...........................

27

..............................................

28

De vanligaste naturgödselmedlen När och hur gödslar man?

..........................

29

..................................

34

Växternas olika näringsbehov Gröngödsling

24

.............................

Naturgödsel kontra konstgödsel Brunnen gödsel

17

..............................

35

................................................

36

Jord

38

Olika jordarter och deras egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jordförbättra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Torv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Planteringsjord i påse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De som lever i marken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Platsen

41 47 49 50 50

54

Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Välja plats för köksträdgården . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Mikroklimat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Karta: Odlingszoner och härdighetsbeteckningar . . . . . . . . . 60 Platsens själ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Vanliga problemplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Föröka

70

Det här behöver man . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Frösådd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Tabell: Såkalender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Ta vara på självsådda plantor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Samla frö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Odla eget frö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Förvaring och grobarhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Sticklingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Föröka perenner genom delning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

Föröka träd, buskar och klätterväxter med rotskott och avläggare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Tabell: Förökning av perenner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 Föröka växter som har lökar och knölar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Tabell: Vegetativa förökningsmetoder för några vanliga buskar och klätterväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Ympning och okulering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Problem med sådder och sticklingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

Plantera

114

När är det bäst att plantera? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jordförbättra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hur många plantor? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köpa plantor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plantera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den första tiden efter planteringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köpa träd och buskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plantera träd och buskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Flytta ett träd eller en stor buske . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plantera klätterväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köpa perenner och ettåringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plantera perenner och ettåringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köpa lökar och knölar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Plantera höstlökar och knölar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lökar på rea . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sommarblommande lökar och knölar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

117 118 120 121 122 122 124 125 128 129 130 131 132 132 134 135

Köksträdgården

136

Att anlägga ett grönsaksland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Planera växtföljd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Dags att så . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förodling och utplantering av grönsaksplantor . . . . . . . . . .

Gödsel och näring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Täckodling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skörda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Köksväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Odla frukt och bär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Beskära

139 140 144 149 149 150 153 157 181

190

Beskärningstider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 Viktigt att tänka på när man beskär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 Beskära buskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 Beskära klätterväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Beskära prydnadsträd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Beskära barrväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Klippa häckar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Formklippa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 Stamma upp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Beskära fruktträd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Tabell: Metoder och tidpunkter för beskärning av träd, buskar och klätterväxter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Beskära bärbuskar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 Beskära vinranka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 Spaljera frukt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217

Problem

222

Starka växter är friska växter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Monokultur ger många problem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Motståndskraftiga sorter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 De vanligaste skadedjuren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 Nyttodjuren – skadedjurens naturliga fiender . . . . . . . . . . . . 240 Sjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244 Ogräs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250

Året runt

254

Hösten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vinter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sommar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Redskap

257 264 266 270

280

Ta hand om redskapen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 Några användbara trädgårdsredskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284

Bra adresser på internet

290

Register

292

Förord

N

är jag var sex år gammal samlade jag kärnor från grannens hästkastanj och grävde ner dem på rad i rabatten nedanför badrumsfönstret. Det blev fem nya små träd.

Ett av dem planterade jag på framsidan av huset där vi bodde och en sommar 15 år senare, det året då mina föräldrar sålde huset, blommade trädet för första gången. Hela min uppväxt fortsatte jag odla. Jag tiggde växter hos folk med trädgårdar, grävde upp plantor i naturen och tog hem. Vissa blev ogräs som mina föräldrar svor över, andra blev fi na trädgårdsväxter. Fortfarande är något av det bästa jag vet att se ett frö gro, en stickling rota sig eller en lök dela sig i flera. Nytt liv skapas hela tiden och i en trädgård får man vara delaktig i det.

Växterna ger mig också en känsla av direktkontakt med äldre tider. Mina strimmiga kejsarkronor med namnet ’Aureomarginata’ är bokstavligt talat samma som dem Amsterdams stormrika handelsmän köpte för dyra pengar och satte i sina trädgårdar under 1600-talet. Mina lökar är sidolökar som har delats om och om igen. På så sätt lever en del av världshistorien vidare under ett av mina äppelträd på kolonin. Nästan som att ha en egen målning av Rembrandt.

Som jag ser det börjar och slutar allt i trädgården med komposten. Trädgården blir som ett eget kretslopp där komposten är hjärtat, eller snarare levern, som rensar och städar kroppen. Odling baserad på naturliga gödselmedel och utan kemiska

bekämpningsmedel brukar benämnas ekologisk eller ibland alternativ. Den här boken bygger helt och hållet på ett ekologiskt sätt att odla. Men jag har medvetet undvikit att kalla det för något särskilt, eftersom detta odlingssätt egentligen är det mest naturliga.

Inte heller odlingsåret har någon riktig början eller något riktigt slut. Redan innan höstens sista blommor har vissnat är det dags att sätta blomsterlökar för vårens blomning och vitlök att skörda nästa år. Och så fort tjälen går ur marken på våren kan man skörda små mangoldblad och jordärtskockor från övervintrade plantor. Man kan säga att trädgårdsåret fungerar som en ringlinje där du som odlare kan hoppa på när du vill.

Idén till boken föddes efter det att jag arbetat med »Handboken« i tidningen Allt om Trädgård under några år. Handböckerna innehöll så mycket information som man har nytta av och för varje år byggdes det på med nytt. Efter hand har det känts allt mer motiverat att samla all information i en bok, där man också kan fördjupa sig mer.

Med Odlarens handbok vill jag ge dig som läsare en utförlig och lättläst guidning genom trädgårdens alla årstider, platser, utmaningar och lyckostunder.

13 Förord

Lycka till med odlingarna!

André Strömqvist

Jord

T

rädgården är ett kretslopp där allt går runt, runt. Allt börjar och slutar som jord och därför kan man säga att det är jorden man odlar. Är jorden dålig blir odlingsresultatet också dåligt. Men egentligen går det inte att klassificera jord som antingen bra eller dålig – det beror nämligen på vad det är man ska odla. Somliga växter mår bra i en välgödslad trädgårdsjord medan andra trivs i en jord med mindre näring.

När man talar om en bra jord i trädgårdssammanhang brukar man mena en djup och välgödslad jord som är rik på mullmaterial och dessutom någorlunda väldränerad. I en jord som mår bra blir plantorna starka och står lättare emot sjukdomar och skadedjur.

Jorden är levande och förändringsbar. En jord som är dålig för växterna kan bli bra om man arbetar med den, och alla jordar blir till slut dåliga om man inte tar hand om dem. Om man bara odlar och skördar utan att tillföra näring och mull försämras jorden successivt och då försvagas växterna.

Genom att veta hur jorden, näringsämnena och växterna fungerar kan man minska näringsförlusten och bidra till att minska övergödningen av sjöar och vattendrag. Viktigast av allt är att ha en egen kompost där man kan lägga alla växtdelar

som blir över. Då får man både näring och mullämnen att föra tillbaka till jorden.

Olika jordarter och deras egenskaper Detta avsnitt tar upp de vanligaste jordarterna i Sverige. Man delar in de olika odlingsjordarna i mineraljordar och organiska jordar.

Mineraljord En mineraljord består till största delen av små partiklar av sten som slipats loss från berggrunden, medan en organisk jord framför allt består

41 Jord

J rd Jo r ar a t oc o h jo j rd d må mån J rd Jo rd a arr te en be berä rrä ätttar ar om jo orrd den ns sa samm mm m man ansä sä ätttniing n ng. En ng. n finko korn nig g jorrd me ed sttor or and ndel e lerr kal el allllla as exem as ex xem mp pe ellvviss lerra, a med e an an en gr grov ovko ov korn korn rniig g jo orrd be en nä ämn ns sa and n jord jo ord d.

Jor o dm mån ån är d de en öv övre e del elen en av jjo ord den en,, dä därr matj ma tjor tj jor orde en ut ug gö ör de d t al allr lra a öv ver erst sta, a, bea a, earb arbet rb bet etad ad de jo ord r lagr la agrret e t.

Viilk l en n jo or rd i tr träd ädgå äd gå år rd den n?

F r at Fö att ta ta red eda på på vililke ken jo ke ord rdar arr t du d ha arr i din i trräd dgå g rd rd kan du g gö öra öra a ettt så ka kallllat a rulllpro lprov. lp ro ov. v Ta liite e jorrd i ha h nd n en n. Fa Fallller jor orde d n is i ä ärr är de d t en e n san nd djjo orrd. d Fuk k ta ta jorde orde or en lä lätt och h knå nåda åda d den t llls de ti den en sslluttar ar kliibb ba a.. Rul u la la sed edan dan sna abb bbt utt bbt jjo ord rdku k la an ti t llll en så å sma mall ko korv rvv som m möj öjlililigt gtt. Ju Ju tunn tu nnar nar a e korv korv ko ven en bliir,, des esto o mer ler era iin nn ne ehå åll-le ler er jo jord rd den en.. Gå Går de den en sö sönd n er nd er vid d 4 miilllil me ete ers r tjjoccklek kllek k e är jo jord rde rd en n en mj mä älla a,, vid id 2 mililliliime mete terr en lätt lä ttle era r occh h viid d 1½ mi m llllim imet me etter er mel ellanl la anl nler e a. er a Går år det at det de attt ru rulllla a ut u kor orvve en ti till 1 miilllliime ime mete t rss tjock te jock jo kle ek ärr de ä ett en sttyv y le erra. a. Ju va vana na n are e man an är, r, des esto to to säkr sä äk krrar are e ka k n ma man fa f stst sttssttä ällla a jor orda dart rtte en n med ed ettt rullllllpr ru lpr p ov ov, så så öva a någ ågra ågra a gån nge ger. r. Utrul trrul ulln l in ng gssprrove vet et fu funger ng gerrarr doc ock inte inte på en in e n le errjo jord r som rd om in nn nee håll hå ållller ller myyccke et or o ga gani niisk s t ma mate mate erriial al, de et vi v ll säg ga mult mu llttna nand nde e djjur ur occh h väx xtdel td del elar ar. ar.

neral har en bra förmåga att förse växterna med näring. Mineraljord är med andra ord inte ett tomt material som måste fyllas med näring. Däremot förbrukar en intensiv odling näringsämnen i jorden snabbare än de frigörs från mineralpartiklarna. Det är därför man måste gödsla.

Organisk jord När man talar om organiska jordar i Sverige menar man uteslutande torvbaserade jordar. Det vill säga delvis nedbrutna växt- och djurdelar som lagrats på fuktiga platser där nedbrytningen går långsamt på grund av dålig tillgång på syre. Sådana områden har man dränerat för att de ska bli odlingsbara. Dräneringen gör att det organiska materialet kommer i kontakt med syre och nedbrytningen tar

Gränsen är tydlig mellan den mörka, brukade matjorden och den ljusa, obearbetade alven.

av mer eller mindre kraftigt nedbrutna djur- och växtdelar.

Mineraljordarna delas i sin tur upp efter storleken på mineralpartiklarna. De fi nkornigaste partiklarna kallas ler och bildar lerjord, medan de lite grövre helt enkelt är sand och bildar sandjord.

Kornstorleken hos mojord och mjäla ligger mellan lerjord och sandjord.

Partiklarnas storlek har stor betydelse för jordens egenskaper. En fi nkornig jord håller vatten och näring bra. En grovkornig jord torkar upp snabbt, men värms i gengäld upp fort på våren.

Berggrundens uppbyggnad av ett eller flera mineral påverkar mineraljordens näringsinnehåll.

En jord som innehåller lättvittrat, näringsrikt mi-

Mineraljord (lerjord) som är omgrävd och jordförbättrad.

Organisk jord (torvbaserad planteringsjord).

fart. Nedbrytningen leder till att odlingsjorden så småningom försvinner.

Organiska jordar är den ovanligaste typen av jord i svenska trädgårdar.

att porerna blir större än om partiklarna varit separata. Lerjordens större porer innehåller luft eller vatten som är tillgängligt för växterna, medan dess minsta porer innehåller vatten som är så hårt bundet att växterna inte kan tillgodogöra sig det.

Man brukar prata om växttillgängligt vatten.

En lerjord håller alltså fukt och näring bättre än en sandjord. Det här kan vara både en fördel och en nackdel, eftersom en riktigt tät lerjord kan bli så blöt att växterna ruttnar under regniga höstar och vintrar.

Partiklar och porer Minst lika viktiga som jordpartiklarna är hålrummen, eller porerna, mellan jordpartiklarna. En mineraljord består nämligen till ungefär hälften av partiklar och till hälften av porer (som innehåller luft och vatten). I en organisk jord kan andelen porer vara ännu högre.

Andelen porer har betydelse för näringsinnehållet och mängden luft i jorden. På ytan av de små jordpartiklarna binds näringsämnen och vatten. En väldigt fi nkornig mineraljord innehåller många fler korn än en sandjord. Det gör att den sammanlagda partikelytan som kan binda näring och vatten är mycket större i en fi nkornig jord, så kallad lerjord. Dessutom klumpar de små lerpartiklarna ihop sig till grupper, och det i sin tur gör

Jordmån, matjord och alv Jordmånen är den övre delen av jorden, där egenskaperna förändras av klimatet, växterna, markdjuren, mikroorganismerna och de människor som brukar jorden. Eftersom det svenska klimatet är kallt och jordlagren unga är jordmånen sällan djupare än 1 meter. I tropikerna, där klimatet är varmt och jordlagren gamla, är jordmånen däremot ofta flera meter djup.

43 Jord

Tack vare sitt djupa rotsystem kan vallörten ta upp näring från alven.

Jordmånen består av flera skikt, där det översta alltid kallas matjorden. Det är här det mesta i jorden händer. Här lever de flesta markorganismerna som bryter ned organiskt material och här fi nns den största delen av växternas rötter. Matjordsskiktet brukar vara 2–3 decimeter tjockt.

Tjockleken har betydelse för växternas livskraft; ett tjockt matjordslager ger frodigare växter och större skörd.

Jordlagret under matjorden kallas alven. Den innehåller betydligt mindre organiskt material än matjorden och är kompaktare och ljusare i färgen.

Det går att göra matjordsskiktet djupare genom att gräva ner i alven och blanda in mullmaterial.

Men det tar tid eftersom man måste göra det stegvis för att undvika stora mängder kompakt alv i matjorden. Ett enklare sätt att fördjupa matjorden

är att odla växter med djupa rötter, till exempel kål- och ärtväxter, som på sikt luckrar alven och ökar mullhalten i den.

Man skulle kunna säga att matjorden är lönekontot och alven sparkontot. Det är i matjorden de flesta transaktionerna av mullämnen, näringsämnen och vatten sker. Alven fungerar däremot som en buffert av fukt och näring. Men näringsämnena i alven är framför allt tillgängliga för växter med

Ler Le r el elle l r le er ra a? Leer är är en k ko orngr rn ngr g up pp meda m me eda dan le lera era ra är en n jo orrdart da art r som om inn neh ehål ålle ål l r miinss t en sjä mins ätt t ed dell ler e . Lerp Lerpar Le rp parr ti t kl klar a na a har a en ko ornst rn nst s orrle lek på min lek nd drre än ä 0,0 ,0 02 02 milillilime m ter. me te err..

44 Jord

djupa rotsystem, till exempel vissa gröngödslingsväxter och då i synnerhet lupin och blålusern.

Om alven innehåller mycket sand eller grus rinner vattnet snabbt igenom och tar med sig näringsämnen. En lerig alv håller istället kvar näringsämnen och fukt.

Lerjord En lerjord består av många små partiklar, och partiklarnas sammanlagda yta är mycket större än i de mer grovkorniga mineraljordarna. Eftersom näringsämnen och vatten binds till partiklarnas ytor är lerjordar för det mesta näringsrika och har en bra förmåga att hålla vatten. Dessutom vittrar mineralpartiklarna och frigör ny näring. Ju finare lerpartiklarna är, desto mer tungarbetad är jorden. En lerjord med riktigt små partiklar brukar man kalla styv lerjord.

Den stora mängden vatten som fi nns i en lerjord gör att den värms upp långsamt under våren. Man kan alltså inte komma igång med odlingen lika tidigt som i en sandig jord. På hösten gör det höga vatteninnehållet istället att jorden behåller värmen länge. Det kan leda till att vissa växter går in i sin vintervila för sent. Känsliga växter som odlas i en lerjord löper därför större risk att drabbas av frostskador under hösten än de som fått växa i en sandigare jord.

ODL A PÅ LERJORD Börjar man bruka en lerjord för tidigt på våren kan man förstöra strukturen och jorden blir då tät och hård. Det gör det svårare för växternas rötter att ta sig fram, men innebär också att jorden blir fattigare på syre. Därför bör man bearbeta och gräva om lerjordar under hösten. Då

fryser dessutom de grova jordkokorna sönder. När våren kommer krattar man framför allt till och jämnar ut ytan inför sådden.

Det är viktigt att gå så lite som möjligt på en lerjord. Tyngden gör att jorden packas ihop och de värdefulla luftporerna försvinner. Då får växternas rötter svårt att överleva. En vårfuktig lerjord är extra känslig.

Ett regnigt år kan lerjorden bli så blöt att den drabbas av syrebrist. Om jorden istället torkar tidigt på säsongen kan den bli så hård att rötterna hos nysådda eller nyplanterade växter får svårt att ta sig fram i jorden.

Men allt är inte elände! En lerjord som man förbättrat med organiskt material kan bli en fantastisk odlingsjord. Den bildar inte lika lätt en skorpa efter regn, den är lättare att bearbeta och porerna, som rymmer vatten och luft, är stora. De större porerna gör att växternas rötter har lättare att ta sig fram i jorden. Det är viktigt att veta att organiskt material bryts ner successivt och bokstavligt talat äts upp av smådjur och mikroorganismer. Därför måste man tillföra nytt organiskt material varje år.

En lerjord krymper och spricker när den torkar. Sprickbildningen har en positiv inverkan på jordstrukturen. Om man låter en lerjord torka så mycket att den spricker sönder bildas nya porer som gör jorden luftigare. En riktigt styv lerjord torkar dock sällan ordentligt.

Det innebär att man inte kan dra nytta av sprickbildningens påverkan på jordstrukturen. Eftersom inte heller alven spricker i någon större utsträckning är dräneringen ofta dålig på de allra styvaste lerjordarna.

TORK A OCH DR ÄNERING

45 Jord

Ett enkelt sätt att få lerjorden bättre dränerad och därmed varmare är att anlägga upphöjda bäddar. Lägg på så mycket jord på själva odlingsytan att den blir ett par decimeter högre än marken runt omkring. Den förbättrade dräneringen gör att jorden torkar upp snabbare på våren och därför kan man komma igång med odlingen tidigare.

Att blanda grus i lerjorden förbättrar också dräneringen och gör jorden varmare. Använd inte sand, den gör jorden kompakt och hård.

Man kan ta reda på vilken typ av lerjord man har genom att studera färgen. En lätt lerjord är ljusgrå när den är torr. Ju styvare en lerjord är, desto mörkare färg har den. Det är viktigt att göra jämförelsen när jorden är torr eftersom en fuktig jord alltid är mörkare än en torr.

Mjäla och finmojord Mjälor och mojordar kallas ibland med ett samlingsnamn för siltjordar. De är uppbyggda av mineralpartiklar som är mindre än sand och större än ler. De är mer lättbearbetade än lerjordar och förmågan att hålla vatten och näring är bättre än hos sandjordar.

Partiklarna klibbar inte ihop som i en lerjord.

Därför har mjälor mindre porer och blir lätt blöta och kompakta med risk för uppfrysning under vintern. Vid uppfrysning pressas sten upp från djupare nivåer. Så även om man har rensat en yta med mjäla från sten kan det hända att det dyker upp nya stenar efter vintern. En torr mjäla är ljus, nästan gråvit, i färgen och bildar stora kokor som är ganska lätta att trycka sönder. Både mjälan och finmojorden kan hålla mycket vatten och de små porerna gör att grundvattnet lätt stiger upp i jorden. Det ger en

jämnare fuktighet under sommaren men kan också innebära att jorden blir för blöt under hösten.

Jordar med stor andel mjäla får lätt en hård skorpa när det har regnat. Skorpan gör det svårt för luft att tränga ner i jorden, men man kan motverka skorpbildningen med täckodling. Annars bör man luckra jorden om det bildats en skorpa. Æ Läs om täckodling på sidan 150 i kapitlet Köksträdgården.

Sandjord Sandjorden är den lättaste av mineraljordarna.

De stora kornen klibbar inte ihop och bildar inte porer som en lerjord. Det gör att sandjorden håller vatten och näring sämst av mineraljordarna.

Sandjordens dåliga förmåga att behålla näring gör det viktigt att gödsla på rätt sätt. Man ska inte gödsla mer än nödvändigt eftersom överskottet rinner rakt igenom och hamnar i vattendragen istället. Om man har en sandig odlingsjord är det även extra viktigt att jorden ligger öppen så lite

Ma M ark rkan andn andn d niin ng Li Lite e för ören nkl klat la att ha arr vi lä ärtt oss at os at t mä änn nnis isko kor ko or oc oc h d djjur ur gerr ifrrån n siig g kol o di diio id ox d medan ed dan a n vä äx x te er ge er if i rå rån ån si sig ig sy syre e. De Det är både bå d rä ätt t oc o h fe el. l. Väx x te ern rnas ass röt öt tte er fö förb rb brru uka ka r näml nä mlig ig e en n syr yre eo occh ge ger er if i rå rån ssiig ko kold dio oxid, x id xi d,, så ka allllad d rot otan andn dnin dn dnin ing. g. Des esssu ssu uto om fö förb bru rukar ruka ka r m ka ma arrk kklevva le and de d djjur jurr och h mikro ik kro r or o ga gani ani n sm smerr syr y e, e villke ket ket inne in ebä bä r a attt t t mä äng ngd de en ko kold ld ldio dio ox xiid ärr hög ögre re ne erre i ma m rk rken en e n än o ovva an nfö för. r. Därfö r. är fö är ör är ä det et vik ikti k ti tigt gt att tt mark ma ark ken en kan n and ndas a – dett viilll säga sä äg ga a att t t luf ufte f ten te en i marken ma rrk ken en har ar brra a konta on nta takt ak ktt med ed luf ufte f te ten o ovvan anfö nfö för. r. r.

46 Jord

som möjligt. Genom att tillföra organiskt material som kompost minskar man problemen med urlakning så att sandjorden behåller vatten och näring bättre. Man kan även så fånggrödor efter säsongens sista skörd och vända ner dem i jorden när våren kommer. Æ Läs om fånggrödor på sidan 36 i kapitlet Kompost och gödsel.

Det finns inga fördelar med att höstgräva en sandjord. Den frostsprängningseffekt som påverkar en höstgrävd lerjord positivt gäller inte för sandjorden.

Sandjordens stora fördel är att den värms upp tidigt på våren och går att bruka först av jordarterna. Odlar man växter på gränsen för deras härdighet är en sandjord ofta bra eftersom den är varmare än de andra jordarterna. Sandjorden kyls ner snabbare under hösten och det gör att växterna går i vila tidigare, vilket också är bra när man odlar känsliga växter.

Jordförbättra Det finns flera sätt att förbättra egenskaperna hos en odlingsjord. Det viktigaste när man vill förbättra en mineraljord är att tillföra organiskt material.

Man kan jordförbättra när som helst så länge marken inte är frusen, men det är lättast i samband med att man bearbetar jorden. Lägg på ett ordentligt lager (åtminstone 5 centimeter) med till exempel kompost eller barkmull och vänd eller mylla ner det i jorden. I rabatter och odlingsytor som man inte gräver om kan man täcka jordytan med organiskt material. Markorganismerna kommer upp till ytan och hämtar materialet. Eftersom organiskt material bryts ned och försvinner måste man jordförbättra regelbundet, helst varje år.

Löv bryts ner olika fort. Eklöv tillhör de långsammaste och är nästan läderartade till strukturen.

Jordförbättra med färskt gräsklipp kan man göra under hela växtsäsongen. Men man bör inte lägga gräsklipp på samma växter mer än ett par gånger per säsong, eftersom det är mycket näringsrikt.

Med en fungerande kompost fi nns det organiska materialet redan tillgängligt i trädgården.

Trädgårdskompost, halm, löv och barkmull kan man lägga på i stora mängder eftersom näringsinnehållet är så lågt. Stallgödsel, kökskompost och gräsklipp måste man vara försiktigare med.

Gödslar man för mycket kan växterna ta skada.

Dessutom lakas näringen ur jorden och rinner ut i vattendragen, där den gör skada istället för nytta.

Förutom att fungera som näringsförråd har det organiska materialet stor betydelse för jordens förmåga att hålla vatten och för jordens struktur i sin helhet. En jord med hög andel organiskt material är luftig, fuktighetshållande och lätt för växternas rötter att ta sig fram i.

47 Jord

Att försöka förbättra en lerjord genom att blanda i fi n sand är ingen bra idé. Den fi nkorniga leran smiter in mellan sandkornen och täpper till porerna. Det gör jorden ännu mer kompakt, och när den torkar blir den hård som cement. Däremot kan man förbättra lerjorden med grov sand som har en kornstorlek på åtminstone 4–8 millimeter.

Tjälens sprängkraft En kompakt lerjord är syrefattig och blir lätt alldeles för blöt. Genom att höstgräva en tung lerjord kan man dra nytta av tjälen under vintern.

Om lerjorden är bar och någorlunda fuktig när temperaturen går under noll grader bildas iskristaller. Samtidigt som vattnet blir till is ökar dess volym och orsakar en sprängverkan som gör att jorden faller isär i mindre bitar. Dessutom bildas ett system av sprickor i jorden. Det gör lerjorden luftigare med fler och större porer, vilket är bra.

Kalka eller inte?

En föreställning som levt kvar länge är att en jord blir bördigare av att kalkas. Detta har sin upprinnelse i jordförsök som gjordes i början av 1900-talet, då man jämförde mer och mindre bördiga jordar och kom fram till att de bördigaste hade ett högt pH-värde. De var med andra ord rika på kalk. Slutsatsen blev att ett högt pH-värde gav en bördigare jord.

Det fi nns viss grund för påståendet eftersom kalkning kan frigöra befi ntliga näringsämnen i jorden genom att skynda på nedbrytningen av organiskt material. Kalkning kan alltså på kort sikt ge en bättre tillväxt och högre skörd. Men i

Benmjöl innehåller kalk och bidrar till att höja jordens pH-värde.

ett längre perspektiv gör kalkningen att jorden blir fattigare på både näring och organiskt material.

På 1930-talet kom kritiken mot den omfattande kalkningen av svensk jordbruksmark. Forskaren Alfred Åslander jämförde kalkning med att pressa en utmattad häst till en sista kraftansträngning.

Enligt hans åsikt var dock jordens näringsbalans viktigare än pH-värdet.

Om det trots allt är nödvändigt att höja jordens pH-värde är kalkning den snabbaste metoden. Mer långsiktigt höjs pH-värdet om man regelbundet tillför stallgödsel, kompost eller kalkrika gödselmedel som benmjöl och Algomin.

Vill man istället sänka pH-värdet på sin jord är det lättaste sättet att tillföra ogödslad och okalkad torv. Undvik också vattning med kalkhaltigt vatten från vattenledningen (använd regnvatten istället), och gödsla enbart med kalkfria gödselmedel som rododendrongödsel.

48 Jord

Torvens struktur varierar beroende på hur starkt nedbruten den är. Här har nedbrytningen inte gått så långt och torven är ganska grov.

Det är svårt att sänka pH-värdet i en riktigt kalkrik jord tillräckligt mycket för att surjordsväxter som rododendron och ljung ska trivas. Det är också svårt att höja pH-värdet kraftigt i en sur jord.

Torv Torv är en jordart som bildas i skogar som växer på ständigt fuktig och syrefattig mark. Syrebristen gör att nedbrytningen går extremt långsamt. Nedbrytningstakten bestäms av materialet, klimatet, syretillgången och mängden näringsämnen. Eftersom nytt material fylls på snabbare än det gamla bryts ner blir lagret tjockare och tjockare.

Den torv som används till planteringsjord kommer från mossar som framför allt är bevuxna med vitmossa (Sphagnum). Den är ganska svampig i strukturen och kan hålla stora mängder vatten.

Mossetorven har ett lågt pH-värde och är fattig på

näringsämnen. Tillför man näring går den att göra till en bra odlingsjord, och vidare kan man tillföra ler, sand eller annat material för att få en jordstruktur som passar de växter man tänker odla.

Den andra vanliga torvtypen är kärrtorven, som är rikare på näring än mossetorven. Områden med kärrtorv har man dikat ut för att använda som odlingsmark, och matjordslagret på sådana platser kallas mulljord.

Torv betraktas som en ändlig resurs eftersom nybildningen sker oerhört långsamt. I England arbetar man hårt med att minska användningen av torv, eftersom torvmossarna där börjar sina. I Sverige är torv däremot långt ifrån någon bristvara; landets yta täcks till 15 procent av torv. Om man inte tidigare dikat ut en stor del av våtmarkerna hade andelen varit ännu större. Utdikningen syresätter nämligen torven, vilket sätter fart på nedbrytningsprocessen.

Ett viktigt problem som diskuteras allt mer är att man genom användningen av torv frigör bunden koldioxid på samma sätt som vid användning av olja och andra fossila bränslen. Från miljösynpunkt är det alltså bättre att använda barkmull, stallgödsel och kompost som jordförbättringsmedel, eftersom de materialen innehåller koldioxid som redan cirkulerar. Enligt vissa beräkningar kommer mängden koldioxid i atmosfären att fördubblas, eller till och med tredubblas, under detta århundrade. All koldioxid som vi kan hålla kvar bunden i marken är därför viktig. Använd alltså i första hand egen kompost som inte behöver transporteras och i andra hand stallgödsel och barkmull.

Torven kan vara olika starkt nedbruten. Det kalllas humifieringsgrad. Låghumifierad torv påverkar jordstrukturen på längre sikt eftersom mindre av nedbrytningsarbetet är gjort.

49 Jord