När Ottos fru Ada dör efter femtio års äktenskap raseras i ett slag den trivsamma tillvaro de delat. Otto måste nu själv hantera de påträngande grannarna: ett apoteksbiträde som drömmer om att simma över Engelska kanalen, en ung antropolog som tittar på samma film om eskimåer varje kväll och en sjungande brevbärare som blandar ihop adresser. För varje ny kontakt med grannarna blir Otto alltmer misstänksam och snart inser han att något inte står rätt till. Har Ada varit inblandad i en mörkläggning av något som hänt i kvarteret? Otto börjar samla bevis: han måste få reda på sanningen.
vanessa barbara (f. 1982) är författare, journalist och översättare. Hon medverkade nyligen i Granta som en av de tjugo viktigaste litterära rösterna i dagens Brasilien och skriver regelbundet i The New York Times.
Med ett färgstarkt persongalleri och en stor portion skruvad humor skildrar Vanessa Barbara vardagen i en liten brasiliansk stad där ingenting är vad det verkar.
”En roman som börjar med en förlust: jag dras in redan från första sidan. Den verkliga berättelsen står alltid att finna i efterdyningarna och här har vi en ung författare som inte bara förstår det, utan också uttrycker det med ömsint humor.” granta
”Med filten över knäna kände Otto en impuls att gå ut i köket och tillaga ett rejält blomkålshuvud men tyckte att det var för tidigt. Han satt kvar i samma ställning, långsamt blinkande. Med hjälp av ledtrådar i form av ljud, dofter och syner (mixer, Baratil, arg hund) gissade han sig till grannarnas historier.” ur romanen
ISBN 978-91-27-13963-3 Författarporträtt: Nino Andrés Omslagsfotografier: Thanasis Zovoilis och Daniel Grill/ Getty Images Omslag: PdeR®
9 789127 139633
NOK inbunden 110 x 174 mm 18mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 80mm - 5mm Skärsmån CMYK
SalladsnätterHB.indd 1
5/14/14 4:19 PM
4-20 N&K Salladsn채tter 15 apr.indd 6
2014-04-15 08:30
När Ada dog hade tvätten ännu inte hunnit torka. Resårbandet i byxorna var fortfarande fuktigt, handdukarna, de tjocka strumporna och t-tröjorna hängda med avigan ut, ingenting var färdigt. Ett lakan låg i blöt i baljan. Hinkarna för sopåtervinning stod ursköljda vid diskbänken, sängen var obäddad, kexpaketen låg utspridda på soffan. Ada hade gått bort utan att vattna krukväxterna. Allt i huset höll andan och väntade. Sedan dess är huset utan Ada ett hus med tomma lådor. Otto och Ada gifte sig 1958 samtidigt som staden fick en ny borgmästare. De köpte ett gult hus och beslöt att de inte skulle ha barn, hundar, katter eller ens en kanin som keldjur. Den lilla staden låg uppflugen på en bergssluttning och bestod av några få parallella gator med hus som trängdes och klättrade över varandra. Många hade stått tomma i åratal. Otto och Ada levde fem decennier tillsammans, lagade mat, lade jättelika pussel som avbildade europeiska slott och spelade pingis på helgerna, tills artriten kom och omöjliggjorde den akti-
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 7
7
2014-04-15 08:30
viteten. Ada åldrades med Otto och med tiden gick det nästan inte att skilja mellan deras röster, skratt eller sätt att gå. Ada hade kortklippt hår, var mager och tyckte om blomkål. Otto hade kortklippt hår, var mager och tyckte om blomkål. De gick jämt omkring i korridorerna och bar ut soporna tillsammans. Ada skötte hushållet i alla dess detaljer och gjorde det mesta av arbetet medan Otto följde henne med historier utan poäng. De var goda vänner, så Adas död efterlämnade en tystnad i korridorerna i det gula huset. Med tiden lärde sig Otto vad han skulle göra med de utbrända lamporna, men han hade fortfarande ingen lust att byta från pyjamasen. Och så blev han sittande, invirad i den rutiga filten även under varma dagar, kände saknaden efter Ada och tog hand om hushållssysslorna, fläckarna på soffan, disken. Han var en tystlåten änkeman, resignerad och omsorgsfull. I sina göromål såg han hustruns närvaro och därför ville han inte längre gå ut. Han beställde hem matvaror från butiken och mediciner från apoteket, levde ett stillsamt liv och störde ingen. Varubuden upprätthöll denna tystnad av respekt: de knackade på som om de skulle stiga in i ett kloster, bad Otto skriva under kvittona, frågade om allt var bra bara för att fråga. De tyckte om att kasta en blick uppåt och säga: det blir nog regn fram mot kvällen, bäst att ta in tvätten, kanske blir det lite svalare och bäst att byta pyja8
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 8
2014-04-15 08:30
mas. Inte klokt vilket väder. Hur går det med ischiasen? Otto nickade medhåll, ganska förstrött, och tänkte att buden inte betedde sig så när Ada bodde där. Ada öppnade när det ringde på och bad apoteksbudet sätta sig. Nico tog upp något ur ryggsäcken och visade och där satt de två och tisslade om mycket viktiga ämnen, så att Nico ibland glömde att överlämna salvorna, Aspirin förpackningarna och tabletterna mot blodtrycket. Ada bevarade alla traktens hemligheter. Hon kände till historier om varenda granne och berättade dem nästan viskande under middagen med Otto: Nico jobbade för slavlön där på apoteket, egentligen ville han bli professionell simmare, han bodde hemma hos sin mor och tillbringade sin fritid i simbassängen. Han skrattade som en apa, med munnen så vidöppen det gick och utan ett ljud. En dag dök han i och när han kom upp skrattade han på det där viset. ”Alla tyckte det var kul”, berättade Ada. ”Han sjönk igen, kom upp. Alla skrattade. Då sjönk han en tredje gång och kom inte upp igen. Sensmoral: skrattar man med samma min som man drunknar bör man ändra sina vanor.” Men historien var inte tragisk och Nico beslöt sig för att han skulle korsa engelska kanalen, om han så skulle bli tvungen att övergå till att jobba halvtid på apoteket. Ada följde hans vattensaga med mycket öppna ögon och ett enormt intresse, som i en invecklad roman hon sedan
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 9
9
2014-04-15 08:30
kunde återberätta för Otto, kapitel för kapitel. Ada var huvudpersonen i grannskapet. Det var hon som organiserade basarerna, det var hon som löste problem och skaffade jobb åt dem som behövde ett, ja, även den som inte ville kunde plötsligt stå där med en fin befattning som packare hos grönsakshandlaren, lika förvånad som den som får besök en söndagsmorgon. Efter Adas död sörjde grannarna i tre dagar, en period under vilken inte ens Teresas hundar morrade. Brev bäraren slutade bära ut posten av ren känsla för det passande, eftersom han brukade göra sin runda skrålande en visa, ”Bra så ful var den”, och ingen vred upp radion på hög volym, ingen skrek i mobilen, ingen satte på mixern klockan två på morgonen för att göra avokadopuré. Efter den här perioden återgick staden till sitt vanliga oväsen. Ensam i det väldiga huset kände Otto sig ännu ledsnare: varje gång skärsliparen kom förbi var det en påminnelse om att Ada inte fanns kvar, hon skulle inte hoppa upp från soffan och skynda till fönstret och luta sig ut, yvigt vinkande, och fnissa. Nu blundade han varje gång Teresas hundar rymde och försökte föreställa sig Ada rusa hals över huvud ut på gatan och ropa åt alla att akta sig, verkligt skrämd av den bångstyriga hunden som kastade sig mot grindarna och lämnade ett spår av loppor på gatan, tills Teresa träffade den med en plastflaska och återställde ordningen. 10
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 10
2014-04-15 08:30
Otto hade levt med grannarna enbart genom Ada och var nu isolerad. Han bestämde sig för att sitta kvar i matsalen med filten över knäna och tigande betrakta dagarnas gång, utan Ada som kunnat förklara historierna, allt som följde på vartannat på ett osammanhängande sätt. Så småningom hörde Otto ett samtal här, en mixer där, och började förstå grannarna. (I bergen når ljuden långt. Väggarna var verkligen tunna och Otto hade mycket god fantasi.) Till exempel, kvällen då det nygifta paret i huset på gatan ovanför tittade på en dubbad film. Det var en dokumentär om kamelmamman Ingen Temee som föder en albinokamel. Men hon tycker inte om den och stöter bort den så att albinoungen gråter hela filmen igenom. I en dramatisk vändning bestämmer sig den lille pojken Ugna för att gå till byn och söka rätt på en fiolspelman som kan spela en så vacker låt att kamelmamman ska tycka om ungen. Det fungerar. Den lille Ugna är mycket klipsk. Sedan berättar Ugnas far för publiken att kamelerna ursprungligen hade horn, men en dag lånade de ut dem till hjortarna som ville bära dem på en fest. Därför stirrar de än idag oberört mot horisonten (och även medan de idisslar) i väntan på den dag då de ska få sina hornprydnader tillbaka. Killen sov under dokumentären, det hördes på snarkningarna, och frun blev lite stött men tittade ända till
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 11
11
2014-04-15 08:30
slutet. Sedan gick hon till sängs, och dagen därpå sa hon inte ett ord till sin man. Otto hörde honom försöka få henne att säga något, ”Var albinokamelen ledsen hela tiden?” men hon diskade utan att svara, ”Fick lille Ugna tag i nån spelman?” Hon avslöjade inte ett dugg. Förargelsen lade sig, som alltid, och det hela slutade med ett låtsasgräl där hon skrek ”Släpp kniven!” medan han sprutade lavendelparfym på henne. Ett par galningar, var Ottos slutsats, och han mindes pingis eftermiddagarna med Ada – de spräckta bollarna, de radikala manövrerna med racketen, Otto som ropade att det inte gilldes för att bollen träffade på fingret. Träffar den på fingret så gills det inte. Det var en av de få regler de följde i pingisen. En annan sak som Otto märkte redan under de första veckorna utan Ada, var att Teresas hus hotades av en nattlig armé av kackerlackor. I sängen framåt småtimmarna hörde han grannfrun till höger slå ihjäl insekter med toffeln. Visst hade hon försökt sanera vardagsrummet, att döma av lukten, men det hjälpte inte mycket eftersom ohyran älskar Baratil, han kunde nästan höra dem slicka sig om munnen och skynda i massor till huset bredvid. Desto bättre för honom som inte längre hade samma spänst eller lust att mosa dem med en bit hushållspapper, så som han brukat göra medan han bad Ada om en toffel, och hon gömde sig bakom gardinerna. 12
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 12
2014-04-15 08:30
Vid det här laget uppehöll sig Otto inte längre i trädgården på framsidan förutom när han hängde tvätt på tork. Det var där Otto och Ada förr brukade sitta i solen på eftermiddagarna, läsa kokböcker och lösa korsord. Ada sökte det perfekta receptet för panerad blomkål, ett där inte smeten lossnade under friteringen och blomkålen höll sig knaprig och fin. Hon fann det aldrig. Hon sträckte på benen ”för att värma upp vecken” och pratade på om gräsmattan, om växterna, om tulpanlökarna hon fått i present av Teresa i våras. Ottos och Adas trädgård var den största i staden, en gräsmatta full med kvarlämnade redskap, färgglada hinkar och knoppande tulpaner. Ada älskade trädgården. Otto älskade den också när han var med henne; ensam avskydde han tulpanerna lika mycket som grannarna. Med filten över knäna kände Otto en impuls att gå ut i köket och tillaga ett rejält blomkålshuvud men tyckte att det var för tidigt. Han satt kvar i samma ställning, långsamt blinkande. Med hjälp av ledtrådar i form av ljud, dofter och syner (mixer, Baratil, arg hund) gissade han sig till grannarnas historier.
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 13
13
2014-04-15 08:30
Nico
”Tvåhundratjugosju fall av självmordsförsök och onormalt beteende i hemmet, 297 fall av psykos, 525 fall av aggression eller fientlighet, 41 fall av mordiska tankar, 55 fall av hallucinationer och 60 fall av paranoia. Ojdå, den var inte dålig. Bara listan med biverkingar är lika lång som min kusin.” Nicos favoritläkemedel var vareniklintartrat och en hostsirap med körsbärssmak som han rekommenderade till alla apotekets kunder. Nico var besatt av bipacksedlarna som medföljde medicinerna. Rent teoretiskt skulle alla sjukdomar i världen kunna drabba den som tog en enkel tablett mot snuvan, och kombinationsmöjligheterna var oändliga. ”De bästa är de som kan orsaka paradoxala tillstånd, som dåsighet och sömnlöshet, stegring och dämpning av sexualdriften och naturligtvis antidepressiva läkemedel som orsakar depression. Influensamedicin som utlöser hicka”, sa han lutad över disken i apoteket. Klockan var bara elva på förmiddagen och butiken var tom. 14
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 14
2014-04-15 08:30
”Men vareniklinet är oslagbart: det kan ge svamp infektioner, virusinfektioner, frustration, öronsusningar, närsynthet, slembildning, rapningar, gaser, klåda och illamående.” ”Illamående …” ”Andra reaktioner: förstoppning, konvulsioner, ångest, emotionell instabilitet, svimningar och kollapser.” ”Jag gillar att de nämner illamående ”, anmärkte apotekets ägare lite sent. ”Det är som om de sa: Vad ni än känner, kan det vara vårt fel. Men det är inte vårt fel”, avslutade han medan han ordnade på hyllan med vitaminer. ”Frustration är också bra.” ”Alltså, den här informationen är otrolig”, kommenterade Nico. ”Det finns ett läkemedel som orsakar färgförändringar i synen: man ser allting i blått. Det ska visst blockera ett enzym som ger ögonproblem. Allvarligt. Och det finns ett läkemedel mot psykos som enligt bipacksedeln får patienten att tvångsmässigt smacka med tungan.” ”Du berättar väl inte det här för kunderna?” ”Och det finns sömnmedel som kan utlösa alla möjliga bisarra beteenden. Man somnar typ när man kör bil eller är på gymmet. Eller tvärtom, man stiger upp, tar nycklarna och går ut en sväng medan man sover. Jag läste i en veckotidning om en som vaknade med ett dussin omslag till glasspinnar på bröstet – först skyllde
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 15
15
2014-04-15 08:30
han på sina döttrar, sen upptäckte han att han själv hade satt i sig en låda Chicabon mitt i natten.” ”Det var som fan.” ”Seriöst. Sömnmedel är det vi har mest av. Man minns inget som hände dan innan, man kan gå omkring i sömnen och allt”, sa han och flyttade över tyngden på andra foten. ”En gång gick min kusin ut i köket, hämtade en sked och gav den till min moster, som var i vardagsrummet. Och så försökte hon kissa på soffbordet, alltihop medan hon sov. Rätt roliga mediciner faktiskt”, menade han och stödde huvudet i handen medan chefen förstrött ordnade på hyllorna. Utan att ta någon notis om det fortsatte Nico: ”Kolla den här: ’Biverkningar: oförklarlig dövhet.’ Kul.” ”Du, har du sålt alla öronproppar?” avbröt chefen och tittade upp. ”Ja, det har jag”, svarade expediten. ”Till den där tjejen som nyss flyttat hit. Du vet? Marina. Maria. Mariana. Hon sa att hennes man snarkar och köpte tjugo par på en gång.” ”Ring till distributören och beställ fler, är du snäll.” ”Okej.” ”Och be om mer förbandsmaterial.” Nico klottrade ner några rader i lagerboken, suckade och tittade på klockan. Det var strax lunch. Då skulle 16
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 16
2014-04-15 08:30
han springa till simskolan för att träna. Det var bara några månader sedan Nico hade lärt sig simma, men det faktum att han knappt kunde ta sig över en bassäng på 12,5 meter utan att flåsa ihjäl sig utgjorde inget hinder för hans storhetsdrömmar. Nico skulle besegra kanalen vid Dover. ”Vad kan jag göra åt att min lektion är direkt efter barnens och att vattnet är alldeles grumligt av kiss?” brukade han fråga Ada. ”Igår lärde jag mig att vrida huvudet åt sidan för att andas”, sa han. ”Förut lyfte jag på huvudet, så här. Det är helt fel.” Nico var ännu inte tjugo fyllda, han var lång, mager och hade tandställning. Han arbetade från 8 till 18 på apoteket och visste allt om generiska läkemedel och synonympreparat. Han var alltid glad och pratsam. Han var vän med chefen, men det hade inte den minsta inverkan på hans lön som knappt räckte till att köpa utrustning för simningen och hjälpa mamman att betala räkningarna. ”Jag blev tvungen att köpa simmössan på avbetalning”, påstod han. Förmodligen på skämt, men vem vet. Allt detta upptäckte Ada när han kom och levererade medicinerna till hemmet. Hon älskade Nicos besök och tog emot honom med morotskaka. ”Berätta hur det var på träningen igår”, sa hon och makade sig tillrätta i fåtöljen. ”Puh. Mera bubblor …” svarade han och himlade med ögonen. ”Jag orkar inte med mera bubblor. Läraren sa att jag inte rör tillräckligt på fötterna, de måste syn-
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 17
17
2014-04-15 08:30
kroniseras med armtagen”, avslutade han som om han talat om världsrekord och polemiken kring supersimdräkterna. Otto lyssnade med road min från köket. Han tyckte det var lustigt: Nico lyckades knappt flyta, ändå talade han om simning med all sakkunskap i världen. Han tävlade tre gånger i veckan i sällskap med en fetknopp som tycktes vara i färd med att dränka sig när han simmade. ”Ibland lägger han av mitt i, efter 6,25 meter sjunker han till botten och man tror att han är död. Men det är bara hans simstil, en liten djärvhet; jag hinner knappt vända mig om och vinka åt badvakten förrän tjockisen skjuter fart och går om mig igen, sprattlande med armar och ben som om han fått ett anfall”, berättade Nico. Tanten försökte trösta det unga apoteks biträdet och sa att han snart skulle lyckas vinna över rivalen. ”Man får inte ge upp, vet du”, upprepade Ada och föreslog att han skulle blåsa upp ballonger för att stärka andningen. Nico hade aldrig i hela sitt liv lyckats blåsa upp en ballong. Otto satt med filten över knäna trots att det var mycket varmt och väntade på att apoteksbiträdet skulle komma på besök med medicinerna han hade beställt. Klockan var redan två på eftermiddagen och Nico var sen – antag ligen hade han inte kommit tilbaka från simningen än och skulle dyka upp rynkig, med paketet med medici18
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 18
2014-04-15 08:30
nerna i ena handen och plastkassen med de våta badbyxorna i den andra och lämna ett spår av vatten efter sig. Han var en idiot, tänkte Otto. Om han inte skulle komma någonvart simmande som en ål, varför envisas? Varför inriktade han sig inte på farmaceutbanan, varför skrev han inte in sig på en högskola i huvudstaden och verkligen lade manken till för att en dag kunna överta apoteket och tjäna pengar? Och bli någon att respektera? Om hans mål var att imponera på Teresa, vilket han och Ada misstänkte, då vore det rätta att växa här i livet, skaffa sig en större lön, visa mognad och professionalism. Desto mer som Teresa var tjugo år äldre och inte lät sig luras av dessa pojkbravader – varje vecka mätte apoteksbiträdet sina axlar för att se om de blivit bredare, som en simmares. Hans hemliga passion för Teresa var rätt lustig, tänkte Otto, och fullständigt opassande. När dörrklockan ringde öppnade den gamle dörren på glänt och rättade till glasögonen. Han sträckte ut handen genom springan. Tanken var att ta emot paketet där, lämna över pengarna och slå igen dörren, men Nico var inte nödbedd utan steg in, tankspridd och klordoftande. ”Hej”, sa han. ”Jag är här med era mediciner.” Otto tog tigande emot paketet och räckte honom en hundrarealsedel. Nico rotade nervöst i fickorna. Han hade glömt växeln på apoteket. ”Fan också. Det var när
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 19
19
2014-04-15 08:30
varorna kom i morse”, förklarade han. ”Jag blev så glad för att vi fått vår sändning pramipexol … så jag glömde växeln.” Eftersom Otto fortsatte att tiga fortsatte Nico: ”Det är ett läkemedel med en otrolig lista på biverkningar. Det är bra för den som har parkinson, typ. Men ibland ser den som tar det folk som gömmer sig i garderoben.” Han gjorde en dramatisk paus, men Otto fortsatte ändå att stirra ner i golvet. Den gamle mannen satte sig i fåtöljen. ”Alltså, det kan ge hallucinationer. Och det kan även utlösa beroenden, typ förvandla en kille som inte dricker till alkoholist, en balanserad kille till manisk spelare … såna saker. Det är typ som det där malariamedlet som ger förföljelsemani.” ”Ah”, suckade Otto. ”Då ska jag bara hämta växeln …” sa Nico skamset. ”Jag är strax tillbaka.” Den lille gubben reste sig inte ens ur stolen. Han nöjde sig med att skaka på huvudet och grymta. Den dagen var Otto speciellt irriterad därför att han inte hade lyckats byta lampan i sovrummet. Ischiasvärken gjorde att han inte kunde ta sig upp på översta stegpinnen och han tänkte på hur Ada hade kunnat göra sådana här saker. Han bestämde sig för att sovrummet fick förbli mörkt, och hela huset skulle bege sig mot det totala mörkret allt eftersom månaderna gick. Det gjorde 20
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 20
2014-04-15 08:30
ingen skillnad för den som satt med en filt över knäna hela dagarna. Medan Nico vände honom ryggen mindes Otto en historia som han sett på teve om en man som tog tabletter för att kunna sova. Mitt i natten steg mannen upp, i sömnen, och körde ut bilen ur garaget. Hustrun märkte inget. Han körde alltså sovande till polisstationen, där han försökte stämpla in och anhölls, fortfarande i pyja mas. Enligt poliserna i tjänst var gärningsmannens avsikt att köra till kontoret som låg tio kilometer därifrån. ”Men det är svårt att hitta vägen när man blundar”, menade mannen som tog tjugo milligram zolpidemhemitartrat varje kväll. Otto tänkte på detta medan Nico gick och ville till och med berätta historien för apoteksbiträdet. Men han var alltför irriterad över den trasiga lampan, och förresten skulle Nico ändå inte tycka den var rolig. Om Ada varit här skulle han genast ha viskat anekdoten till henne och hon skulle åta sig att sprida den, men skydda källan. Men Ada var inte där och grabben hade redan gått för att hämta växeln. Nico gick till apoteket med de osäkra stegen hos den som just har gjort stora fysiska ansträngningar. Han tyckte Otto var en gammal tråkmåns och brukade bli nervös i hans sällskap. Det var otroligt att han hade varit gift med Ada i femtio år. Ingen i grannskapet förstod det
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 21
21
2014-04-15 08:30
egentligen. Men hon tillät inte att man talade illa om maken, så ingen sa något när hon glad i hågen dök upp med ett fat med morotskaka eller gratinerad blomkål. När Nico kom fram till apoteket stannade han i dörren för att få ut vattnet ur örat, hälsade på chefen och meddelade att han hade glömt växeln. ”Var gubben på bra humör?” frågade chefen, ställde en hostsirap åt sidan och gick och hämtade växeln i kassan. ”Han släppte inte filten för en sekund”, berättade Nico och suckade. Han ville inte säga mer. Visserligen gillade han inte Otto, men han ville inte tala illa om någon. Nico stödde sig på disken, hoppade på ett ben och slog sig på högra örat med öppen hand för att få ut vattnet ur det vänstra. Det var ingen på gatan som fann detta underligt. På grund av en missbildning av benet i örat levde han med det här problemet, ibland försökte han lägga huvudet på disken en stund eller gäspa gång på gång, droppa i sprit, men den bästa metoden för att rensa var att hoppa, ofta flera timmar efter simningen. En rännil varmt vatten rann ur pojkens öra. ”Kom sändningen med importerade varor? Medicinen mot kolesterol?” undrade han. Chefen skakade på huvudet och fnös. ”Häromdan gick jag förbi hans hus och vinkade, men han låtsades inte se och fick bråttom in”, sa han. Nico svarade inte 22
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 22
2014-04-15 08:30
utan nöjde sig med att ta emot växelpengarna. Han var besviken över att beställningarna från huvudstaden dröjde. ”Jag ser verkligen fram mot att läsa bipacksedeln”, erkände han. ”Det sägs att man inte kan äta grapefrukt, för det ökar koncentrationen av läkemedlet i blodet. Grape frukt! Man får verkligen lust att pröva.” Med början till ett skratt som kom av sig stoppade Nico pengarna i bakfickan och gick. Därinne fortsatte chefen att klaga över Otto, en gubbstrutt så sur att hundarna skällde när han gick förbi. En gång för flera år sedan hade Nico tagit ett läke medel med lovande biverkningar bara för att se vad som skulle hända. Tyvärr fick han bara en lätt förkylning och huvudvärk, symptom som inte direkt kunde härledas till medicinen. Efter det misslyckade experimentet visste Nico inte heller om läkemedlet fått den förväntade effek ten eftersom det var mot veninflammationer, och uppriktigt sagt visste han inte riktigt vad det var. Han hade aldrig träffat någon med veninflammation. I de medicinska substansernas vidsträckta universum ägnade han sig inte bara åt bisarra biverkningar utan kunde verkligen mycket om många läkemedel och hade ingående kännedom om mer komplicerade indikationer. Han visste till exempel vilka interaktioner som tilläts med monoaminoxidashämmande antidepressiva
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 23
23
2014-04-15 08:30
medel (MAO), vilka knappt tolererar några andra läke medel vid sin sida. Han visste när det var ofarligt att dricka alkohol och fascinerades av rubriken ”Graviditet och amning”, i synnerhet när bipacksedeln erkände att studierna var otillräckliga eller utan beviskraft och att det för säkerhets skull var bäst att de gravida undvek medicinen. För de intresserade höll Nico långa föreläsningar om generiska läkemedel. Han tyckte att det var väldigt tråkigt att jobba på ett apotek i en så liten stad med så få åkommor; det skulle inte skada med ett dussin patienter med sällsynta sjukdomar, ett antal hypokondriker och folk med tyfus och gikt. Ett utbrott av malaria vore inte illa. I det gula huset hade Nico två av sina bästa kunder. Otto tog hormoner mot struma, läkemedel för blodtrycket och för hjärtat, statiner för kolesterolen, vitaminer, urindrivande, tabletter mot magbesvär, för att sova och mot artriten, sammanlagt ett tiotal piller i regn bågens alla färger. Varje dag tog han en Aspirintablett för att förtunna blodet. Ada gillade att hålla sig à jour med nyheterna på förkylningsfronten, och trots att hon inte använde särskilt många läkemedel regelbundet köpte hon alltid medel mot influensa. En av höjdpunkterna i Nicos karriär var när han visade Ada en ny produkt som påstods bekämpa influensan vid de första symptomen, det var det enda hon talade om på junifesten och snart 24
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 24
2014-04-15 08:30
hade alla grannarna köpt varsin flaska Pre-Protect. I och med Adas död hade den farmakologiska scenen mist en av sina stora entusiaster. Men Otto var ännu i livet för att inmundiga nio till tretton tabletter om dagen, så Drogaria Nebraska kunde dra en lättnadens suck. Bara den dagen hade Nico leve rerat en ask natriumlevothyroxin, två kartor Aspirin, ett läkemedel mot snuva och kaptopril. Otto vägrade att köpa Caputen, märkesnamnet för kaptopril. ”En hjärtmedicin som heter Caputen duger inte”, sa han, och vem var Ada att invända mot det. Den unge mannen knackade lätt på den gula dörren och väntade på svar. Hans hår var fortfarande vått och han började frysa, ett perfekt tillfälle för en rejäl dos Pre-Protect. Om han ändå haft med sig en flaska för akuta situationer. Från vardagsrummet och sin framskjutna position i fåtöljen ropade Otto åt Nico att stiga in, lite mindre barskt den här gången. Grabben gick fram till den gamle med pengarna i handen och tänkte göra helt om och gå så snart som möjligt. Det var mörkare än någonsin inne i det gula huset, fönsterluckorna var stängda, luften tycktes aldrig ha sett sommaren som gått. Det såg ut som en hemvist för en uppstoppad släkting, det fattades bara en tavla med en gråtande clown, en bronsbyst och
4-20 N&K Salladsnätter 15 apr.indd 25
25
2014-04-15 08:30
När Ottos fru Ada dör efter femtio års äktenskap raseras i ett slag den trivsamma tillvaro de delat. Otto måste nu själv hantera de påträngande grannarna: ett apoteksbiträde som drömmer om att simma över Engelska kanalen, en ung antropolog som tittar på samma film om eskimåer varje kväll och en sjungande brevbärare som blandar ihop adresser. För varje ny kontakt med grannarna blir Otto alltmer misstänksam och snart inser han att något inte står rätt till. Har Ada varit inblandad i en mörkläggning av något som hänt i kvarteret? Otto börjar samla bevis: han måste få reda på sanningen.
vanessa barbara (f. 1982) är författare, journalist och översättare. Hon medverkade nyligen i Granta som en av de tjugo viktigaste litterära rösterna i dagens Brasilien och skriver regelbundet i The New York Times.
Med ett färgstarkt persongalleri och en stor portion skruvad humor skildrar Vanessa Barbara vardagen i en liten brasiliansk stad där ingenting är vad det verkar.
”En roman som börjar med en förlust: jag dras in redan från första sidan. Den verkliga berättelsen står alltid att finna i efterdyningarna och här har vi en ung författare som inte bara förstår det, utan också uttrycker det med ömsint humor.” granta
”Med filten över knäna kände Otto en impuls att gå ut i köket och tillaga ett rejält blomkålshuvud men tyckte att det var för tidigt. Han satt kvar i samma ställning, långsamt blinkande. Med hjälp av ledtrådar i form av ljud, dofter och syner (mixer, Baratil, arg hund) gissade han sig till grannarnas historier.” ur romanen
ISBN 978-91-27-13963-3 Författarporträtt: Nino Andrés Omslagsfotografier: Thanasis Zovoilis och Daniel Grill/ Getty Images Omslag: PdeR®
9 789127 139633
NOK inbunden 110 x 174 mm 18mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 80mm - 5mm Skärsmån CMYK
SalladsnätterHB.indd 1
5/14/14 4:19 PM