9789129667974

Alf Prøysen Catarina Kruusval

Rabén & Sjögren Bokförlag Box 2052, 103 12 Stockholm www.raben.se © Text: Alf Prøysen 1956 Sagan om mössens julafton ingick första gången i textboken Gumman som blev liten som en tesked 1956 © Bild: Catarina Kruusval 2008 Tryckt i Danmark 2008 ISBN 978-91-29-66797-4 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

4

5

Nu ska jag berätta om en familj med möss som bor

i en källare. Det är förresten samma möss, som det finns en visa om, och då kommer du nog ihåg hur de hade det på julafton.

6

7

För så här stod det ju i visan som de sjöng när de tog varandra i svansen och dansade runt: När nätterna blir långa och kölden sätter in, tar Mamma Mus och samlar hela barnaskaran sin.

Hon visar sen på fällan: ”Ni aktar er för den, så får vi allesammans fira jul igen.”

Och Mamma Mus är flitig, hon hämtar en bit kol och svärtar tak och väggar i sitt lilla musehål.

För nere uti källar’n har mössen sitt kryp-in, där städar barna skrymslena med svansen sin.

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’!

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’!

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’! …

Till slut så kommer kvällen som alla väntar på och Pappa Mus han letar fram en stövel utan tå.

Den har dom sen till julgran och pryder den så fint med spindelväv i gult och blått och gredelint.

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’! …

8

9

Och Pappa Mus han säger: ”Nu ska vi ta i ring.

Låt kängan stå i mitten. Sen så dansar vi omkring.

Så räck varandra svansen. Den kan vi hålla i.

För ett och två och tre och nu så börjar vi.”

Och gamla Mormor Mus hon har också kommit ner, och hennes gungstol gungar takt, när som hon dansen ser.

D’är ingen riktig gungstol, för som ni alla vet, så sitter hon och gungar på en stor potät.

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’! …

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’! …

Var unge får till julklapp en liten liten nöt, den gnider dom med kolapapper, så att den blir söt.

Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två, och den får allesammans lov att lukta på.

Hejsan, hoppsan fallerallera!

När julen kommer ska varenda unge vara gla’! …

10

11

Och precis så där hade de gjort i år också. Mamma Mus hade städat i alla vinklar och vrår och Pappa Mus hade prytt en stövel i stället för en julgran.

12

De hade fått var sin liten nöt till julklapp och alla hade fått lukta på en fläskbit, och till slut hade de också tagit varandra i svansen och dansat runt kring stöveln, medan Mormor Mus satt och gungade på sin potatis. Men så blev de avbrutna av Pappa Mus, som sa: ”Nej, nu tar vi oss en blund!” och då släppte alla musbarnen svansen och svarade: ”Nej!” ”Vad är det ni säjer för nånting?” sa Pappa Mus. ”Det där hör inte alls till visan om mössens julafton, för när jag har sagt: Nej, nu tar vi oss en blund! så ska ungarna lägga sig och Pappa ska hålla vakt.”

13

”Vi vill inte”, sa ungarna och gömde sig bakom Mormors gungstolspotatis. ”Vad är det här för skoj?” sa Mamma Mus. ”Nu är vi färdiga med julaftonen, så se nu bara till att ni kommer i säng.” ”Nej”, sa ungarna och kravlade upp i Mormors knä.

Hon lät dem gärna sitta där och frågade: ”Varför vill ni inte sova då, mina små gullungar?” ”Därför att vi vill gå upp i stora huset, och dansa runt en riktig julgran”, sa det största av musbarnen. ”Jag kikade genom en liten spricka i muren vid kakelugnen i kväll, och där såg jag en stor julgran och kring den dansade många stora och små människor och de sjöng hela tiden:

”Och människornas julgran var mycket vacker”, fortsatte det största av musbarnen. ”Den lyste av glitter och många ljus.” ”Vi vill också ha många ljus”, sa de andra musbarnen. ”Ja, ja”, sa Mormor Mus, ”men det kan vara farligt att gå dit upp i huset.” ”Nu har människorna gått och lagt sig”, sa det största musbarnet. ”Kan vi inte få lov att gå då?”

Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar intill påska.

Det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer fasta.

14

15

Mamma och Pappa Mus visste inte riktigt vad de skulle säga, men de tyckte inte att de kunde neka sina ungar nånting i kväll, när det var julafton och allting. ”Vi får väl ta med dem på en liten utflykt då”, sa Mamma Mus. ”Nåja, kom nu, men gå försiktigt bakom mig”, sa Pappa Mus. Så gick de. De smög sig förbi tre ansjovisburkar och två krukor med lingonsylt och en smörbytta. ”Gå försiktigt här”, sa Pappa Mus. ”Nu måste vi krypa förbi sex flaskor med saft. Är du med, Mormor?” sa han. ”Ja, jag är med”, sa Mormor Mus. Gå på ni bara. Jag har inte varit uppe i huset sen jag var en liten musflicka, så det ska bli roligt att se hur de har det däruppe nu för tiden.” ”Ja, men akta dej för fällan”, sa det äldsta musbarnet, ”den står bakom potatissäcken.” ”Jajamensan”, sa Musmormor. ”Den stod där när jag var en liten musflicka också, så den är jag inte rädd för”, sa hon och gjorde en stor sväng runt fällan och kilade uppför muren efter de andra.

16

17