9789186293215

När en röd buss med en abonnerad-skylt ovanför vindrutan rullade in framför kiosken hade ett trettiotal personer samlats. Alla bar på kasse.

Påsarnas form och ljud avslöjade att de flesta innehöll öl, i flaska eller på burk.

Bussens dörrar öppnades och bröderna drog med sig Håkan till de fem sitsarna på rad som utgjorde bussens baksäte. »Flytta in dig«, sa Lisbet Bertilsson bestämt till Håkan Ågren, som snart satt inträngd i baksätets högra hörn med systern som buffert mot männen.

En kassett med låtar av Beach Boys hade getts till chauffören, som lydigt stoppat in den i den kombinerade radio- och kassettbandspelare som matade bussens musikanläggning. Över sorlet och musiken hördes då och då giftigheter om töntiga kläder, klena dryckesvanor och kärringtakter. Ingen brydde sig om anslagen om rökförbud. Cigarettröken sved i Håkans ögon. »Får man en sup eller får man en sup?« frågade Jonny Bertilsson och slog ännu ett säkert vänskapligt menat knytnävsslag över Håkans vänstra överarm, som nu ömmade rejält.

Håkan insåg med dödlig klarhet vad det skulle innebära att dra upp en vinflaska i det här sällskapet. Men hans lama försök till protester hjälpte föga. Jonny körde ner näven i kassen och halade upp innehållet. Han rullade upp tidningen och drog upp flaskan med rödvin. »Kolla, kärringolja!« vrålade han. »Se upp, syrran. Här är en kille med musöppnare på butelj.« Jonny ryckte upp korken, som han kastade framåt i bussen och tog en stor klunk. »Vilket surt helvete«, gnölade han. »Dricker ni sånt här skit i Stockholm? Inte undra på att stan är full av bögar.« Göran tog flaskan och drack ur resten av innehållet i några djupa klunkar. »Så, då var den ur världen. Nu kan vi börja supa«, sa han och rapade. »Bry dig inte om dem. De är som barn. Jag gillar vin, du kan väl bjuda hem mig på vin någon gång. Gärna i glas«, sa hon och klappade Håkan ganska högt upp på lårets insida med ena handen medan hon med den 42