9789172056251

II boken boken ges ges inledningsvis inledningsvis en en översikt översikt över över röntgenprocessen, röntgenprocessen, därefter därefter följer följer en en mer mer detaljerad detaljerad information information om om processens processens olika olika delar. delar.

Boken Boken vänder vänder sig sig till till studerande studerande på på tandhygienistutbildningen tandhygienistutbildningen och och den den preprekliniska kliniska delen delen av av tandläkarutbildningen. tandläkarutbildningen. Fungerar Fungerar även även utmärkt utmärkt för för tandvårdstandvårdsteamet teamet som som vill vill uppgradera uppgradera och och utveckla utveckla sina sina kunskaper kunskaper ii ämnet. ämnet.

Hans-Göran Gröndahl (red)

nytta och För För att att få få stor stor diagnostisk diagnostisk nytta och samtidigt samtidigt hålla hålla stråldoserna stråldoserna låga låga krävs krävs goda goda kunskaper kunskaper om om röntgenundersökningar röntgenundersökningar inom inom hela hela tandvårdstandvårdsteamet. teamet.

om

dont

ORAL RADIOLOGI

dont

dont

Röntgenundersökningen Röntgenundersökningen är är ett ett av av tandvårdens tandvårdens viktiviktigaste gaste diagnostiska diagnostiska hjälpmedel. hjälpmedel. All All nödvändig nödvändig informainformation tion ska ska erhållas erhållas med med minsta minsta möjliga möjliga stråldos. stråldos.

Oral radiologi g om

om

Oral radiologi

en bok i OmOdont-serien

Hans-Göran Gröndahl (red)

Oral radiologi HANS- GÖRA N GRÖNDA HL ( RED)

Om författarna Samtliga författare är verksamma vid Avdelningen för Oral och Maxillofacial Radiologi, Odontologiska institutionen, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och vid Specialistkliniken för Odontologisk Radiologi, Odontologiska universitetsklinikerna, Göteborg.

Annika Ekestubbe Hans-Göran Gröndahl Kerstin Gröndahl Agneta Lith Björn Molander Margareta Ahlqwist, Göteborgs universitet, var medförfattare i tidigare upplaga.

Agneta Lilja har svarat för huvuddelen av illustrationerna.

Institutionssekreterarna Eva Frantzich och Gerd Ivarsson har hjälpt på många olika sätt.

© 2008 Författarna och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7205-625-1 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt ­förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm.

Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mång­faldigande.

Redaktör: Birgitta Wahlman Laurell Omslag: Jonaz Vaneryd/damano Grafisk form: ord & form, Gudbrand Klæstad Fjärde upplagan, sjätte tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2014 Denna bok är tryckt på miljövänligt papper Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, Fax 08-644 46 67 www.gothiafortbildning.se

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 3

Innehåll Introduktion ......................................................................................................... 5 Diagnostikens uppgifter ...................................................................................... 7 Ansvar för röntgenarbetet ................................................................................... 8 Särskilda regler för tandhygienistens rätt att bedriva röntgendiagnostik ......... 9 Röntgendiagnostikens bas ................................................................................... 10 Den radiologiska processen................................................................................. 11 Materia .................................................................................................................. 14 Röntgenstrålning.................................................................................................. 16 Röntgenstrålningens egenskaper ......................................................................... 16 Röntgenstrålningens uppkomst .......................................................................... 18 Röntgenapparaters uppbyggnad .......................................................................... 18 Den dentala röntgenapparaten ............................................................................ 20 Olika typer av dentala röntgenapparater ............................................................ 22 Strålningens kvalitet och kvantitet ..................................................................... 23 Exponeringsfaktorer ............................................................................................. 25 Röntgenstrålningen i patientens vävnader......................................................... 26 Strålbiologi, stråldoser och strålskydd ............................................................... 28 Faktorer som påverkar den biologiska effekten .................................................. 28 Stråldoser, enheter och definitioner .................................................................... 29 Radioaktivitet........................................................................................................ 30 Strålkällor .............................................................................................................. 30 Stråldoser vid odontologiska undersökningar.................................................... 31 Skador av joniserande strålning........................................................................... 32 Praktiskt strålskydd .............................................................................................. 34 Filmer och förstärkningsskärmar ....................................................................... 37 Dentalfilm ............................................................................................................. 37 Förstärkningsskärmar........................................................................................... 37 Skärmfilm.............................................................................................................. 38 Filmförvaring ........................................................................................................ 39 Filmmärkning ....................................................................................................... 39 Mörkrumsprocessen ............................................................................................ 40 Olika framkallningsmetoder ................................................................................ 41 Mörkrummet och dess utrustning ...................................................................... 43

Oral Radiologi materia 104 s

4

02-09-08

10:00

Side 4

INNEHÅLL

Intraoral bildtagning............................................................................................ 45 Projektionslära ...................................................................................................... 46 Periapikalbilder ..................................................................................................... 48 Undersökningar i överkäken................................................................................ 54 Undersökningar i underkäken ............................................................................. 56 Vanliga fel vid tagning av periapikalbilder.......................................................... 58 Bitewingbilder....................................................................................................... 58 Vanliga fel vid tagning av bitewingbilder ............................................................ 59 Översiktsbilder ...................................................................................................... 60 Axialbilder ............................................................................................................. 62 Tredimensionell kartläggning .............................................................................. 63 Hygien ................................................................................................................... 66 Röntgenanatomi................................................................................................... 67 Överkäkens röntgenanatomi................................................................................ 69 Underkäkens röntgenanatomi ............................................................................. 70 Anatomin i översiktsbilder................................................................................... 72 Röntgendiagnostik ............................................................................................... 73 Karies ..................................................................................................................... 73 Periradikulär diagnostik....................................................................................... 75 Marginala parodontiets diagnostik...................................................................... 78 Implantatundersökningar ................................................................................... 81 Preoperativ röntgenundersökning....................................................................... 81 Postoperativa röntgenundersökningar ................................................................ 82 Panoramaundersökningar ................................................................................... 84 Specialröntgenapparater...................................................................................... 86 Digital radiografi.................................................................................................. 88 Kvalitetssäkring .................................................................................................... 93 Felsökning ........................................................................................................... 100 Lösningar på lägesbestämningsfallen............................................................... 102

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 5

Introduktion

Röntgenundersökningen – ett av tandvårdens viktigaste diagnostiska hjälpmedel

Tandvård går ut på att förebygga sjukdomar i tänderna och deras omgivande vävnader, att bota sjukdomar som uppstått och att återställa funktionen hos skadade vävnader. För att tandvård ska kunna utföras på bästa möjliga sätt, måste man kunna veta att sjukdom finns, hur omfattande skador den orsakat och hur snabbt den utvecklar sig. För detta behövs noggranna undersökningar – diagnostiken måste vara bra.

En mycket stor del av alla de sjukliga förändringar, som kan finnas i tänderna och deras omgivande vävnader, kan man inte upptäcka enbart med ögats hjälp.

Därför måste man använda olika hjälpmedel. Röntgenundersökningen är ett av de viktigaste.

För att en röntgenundersökning ska kunna bidra till god diagnostik, och på det sättet lägga grunden till en god vård, måste man ställa höga krav på hur röntgenundersökningen utförs.

Ett viktigt motto inom röntgendiagnostiken säger: All nödvändig information ska erhållas med minsta möjliga stråldos. Om en röntgenundersökning inte görs så bra som möjligt – från början till slut – är det lätt att man inte får fram all den information som behövs. Dessutom kan stråldoserna till patienten lätt bli mycket större än de behövt vara.

Man kan få stor diagnostisk nytta och stråldoserna kan bli låga, om man genomför röntgenundersökningar på ett tekniskt riktigt sätt. För detta krävs goda kunskaper inom hela tandvårdsteamet.

I bokens inledande delar finns en kort genomgång av den radiologiska processen. Den är tänkt att ge en översikt över röntgenprocessen och en förståelse för att dess olika moment är delar av en helhet. Därefter följer en mer detaljerad information om processens olika delar. Vi skriver alltså ibland om samma saker flera gånger. Det är inte av misstag utan i högsta grad avsiktligt.

Boken är i första hand avsedd för tandsköterske- och tandhygienistutbildningarna, men kan också vara lämplig inom den prekliniska utbildningen i odontologisk radiologi för tandläkarstuderande. Vi hoppas att den kan vara av värde på kliniker där tandvårdsteamet gemensamt vill se över sina röntgenologiska arbetsformer.

Göteborg i maj 2005 Författarna

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 1

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 7

Diagnostikens uppgifter Olika uppgifter i olika sammanhang Avgöra om misstänkt sjukdom föreligger

Kartlägga utbredningen av sjukdom

Följa sjukdomsförlopp, bedöma behandlingseffekter

Lugna patient

Välja bäst behandling

Man använder diagnostiska metoder för att avgöra om en patient har en viss sjukdom, när kliniska tecken eller symptom har gjort att man misstänker detta. Man gör t ex en röntgenundersökning, för att ta reda på om det finns en benförändring vid en tands rotspets, när en patient har ont och är svullen i området kring tanden.

Man använder också diagnostiska metoder för att kartlägga omfattningen av en sjukdomsprocess för att kunna göra en riktig behandlingsplanering. Om man tror att det finns en benförändring vid en tands rotspets, ska röntgenundersökningen inte bara kunna visa om en sjuklig förändring finns. Den måste också visa hur stor den är och hur den påverkar sin omgivning.

Efter genomförd behandling kan diagnostiska metoder användas för att kontrollera effekten av den utförda behandlingen. De kan också utnyttjas för att följa ett sjukdomsförlopp över en tidsperiod. I dagens tandvård spelar röntgenundersökningar en viktig roll i sådana sammanhang. Man kan t ex följa en kariesskada, som inte behandlats med fyllningsterapi, för att se om den avstannat med hjälp av någon annan behandling.

Diagnostiska metoder kan också användas för att söka efter sjukdom hos patienter, som inte har kliniska tecken eller symptom på sjukdom. Det rör sig då om s k screeningundersökningar, som innebär att man undersöker alla som tillhör en viss grupp människor. För att utföra odontologiska röntgenundersökningar ska det alltid finnas kliniska skäl, dvs misstanke om att det kan finnas sjukdom hos den enskilda individen.

Ibland kan en undersökning utföras för att lugna en patient, t ex då patienten är orolig för att ha en allvarlig sjukdom, fastän kliniska sjukdomstecken eller symptom saknas.

Diagnostikens allra viktigaste uppgift är att göra det möjligt att välja den behandling som på sikt har den bästa möjligheten att lyckas (den bästa prognosen). För många sjukdomar i tänderna och tändernas omgivningar har röntgenundersökningen en mycket stor betydelse för att man ska kunna välja den bästa behandlingen.

Flera samtidiga uppgifter Flera samtidiga uppgifter

En diagnostisk metod har ofta flera uppgifter samtidigt. I de flesta fall är det inte tillräckligt att man diagnostiserat att en patient har en speciell sjukdom för att rätt behandling ska kunna väljas. Minst lika viktigt är att fastställa hur omfattande sjukdomen är. Detta gäller t ex både för kariessjukdomen och för den marginala parodontiten (tandlossningssjukdomen). Olika omfattning gör att olika behandling väljs.

När man gör en röntgenundersökning för att man misstänker att ny sjukdom har uppstått, kan man ibland också använda den för att kontrollera tidigare utförd behandling inom samma område.

Oral Radiologi materia 104 s

8

02-09-08

10:00

Side 8

DIAGNOSTIKENS UPPGIFTER

Ansvar för röntgenarbetet Det är viktigt att all personal inom tandvården känner till hur röntgendiagnostik fungerar. Då förstår man bättre när och hur röntgenundersökningar måste utföras för att den diagnostiska nyttan ska bli så stor som möjligt och stråldosen så liten som möjligt. Även en tekniskt sett mindre god röntgenundersökning är ibland tillräckligt bra, för man ska kunna se att det finns en bestämd sjukdom. Ändå kanske den inte är så bra att man på ett riktigt sätt kan se hur utbredd sjukdomsprocessen är. Då är den inte någon bra utgångspunkt för att bedöma hur behandlingen lyckats.

Dålig undersökningskvalitet begränsar diagnostikens möjligheter

Hela tandvårdsteamet har ansvar för att nyttan med röntgenundersökningarna blir stor och stråldosen liten

Bristande kvalitet i undersökningarnas genomförande kan allvarligt försämra de diagnostiska möjligheterna. Samtidigt kan det lätt bli så, att det diagnostiska värdet av undersökningen inte uppväger den stråldos patienten utsatts för. Orsaken till dålig kvalitet i röntgenarbetet kan ligga i en eller flera av dess olika delar. Därför har var och en i tandvårdsteamet ansvar för att kvaliteten i röntgenarbetet blir den bästa tänkbara, även om den ytterst ansvariga alltid är klinikchefen.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 9

DIAGNOSTIKENS UPPGIFTER

9

Särskilda regler för tandhygienistens rätt att bedriva röntgendiagnostik Statens strålskyddsinstitut och Socialstyrelsen har fattat ett gemensamt beslut om tandhygienisternas rätt att under eget ansvar bedriva odontologisk röntgendiagnostik: ”Enligt Statens strålskyddsinstituts (SSI) föreskrifter (SSI FS 2007:1) ska verksamhet med strålning vid tandkliniker och tandläkarmottagningar bedrivas av antingen legitimerad tandläkare eller under ledning av legitimerad tandläkare. Detta innebär att legitimerad tandhygienist, som arbetar i egen mottagning utan legitimerad tandläkare, inte kan använda sig av röntgenutrustning i denna mottagning. Legitimerad tandhygienist har avlagt tandhygienistexamen. Enligt högskoleförordningen (SFS 1993:100) är målet med hygienistutbildningen att vederbörande förvärvat de kunskaper och färdigheter som fordras för att självständigt kunna arbeta som tandhygienist samt tillägnat sig förmågan att svara för regelbundna undersökningar av munstatus. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:19) om kompetenskrav och behörighet för tandhygienister m m är utformade med utgångspunkt i högskoleförordningens målbeskrivning för tandhygienistutbildningen. Tandhygienist är formellt behörig att diagnostisera karies och parodontit. Detta innebär att tandhygienist själv, efter tandläkares anvisning vid den inledande terapiplaneringen, kan avgöra om röntgen behöver tas på revisionspatienter vid de regelbundna undersökningarna. För att all information i den tagna röntgenbilden ska kunna utnyttjas fullt ut ska de av tandhygienisten tagna röntgenbilderna sedan överlämnas till legitimerad tandläkare för att möjliggöra röntgendiagnostik av annat än karies och parodontit.

För nytillkomna patienter – så kallade saneringspatienter – genomför legitimerad tandläkare undersökning, diagnostik och terapiplanering. Därvid kan tandhygienist genomföra tagning av de röntgenbilder som tandläkaren bestämt ska tas på samma sätt som tandsköterska enligt SSI:s allmänna råd (SSI FS 1990:3) kan genomföra röntgenarbetet. Saneringspatient som söker primärt hos tandhygienist bör hänvisas till tandläkare för total undersökning och eventuell tagning av röntgenbilder. Om legitimerad tandhygienist i egen mottagning utan legitimerad tandläkare översänder en ny patient för tagande av röntgenbilder vid mottagning med legitimerad tandläkare är det denna tandläkare som avgör vilka röntgenbilder som ska tas samt fullgör röntgendiagnostiken av annat än karies och parodontit”.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 10

Röntgendiagnostikens bas Skillnader i massa inom det undersökta området Med röntgenstrålnings hjälp kan man få diagnostiska upplysningar om ett område i kroppen. Men detta kräver att det finns strukturer, som är tillräckligt olika i kemisk sammansättning, fysikalisk täthet eller tjocklek. Dessa faktorer gör att olika strukturer har olika massa. Därmed har de också större eller mindre förmåga att antingen släppa igenom eller absorbera röntgenstrålning. En sjukdomsprocess kan leda till att massa förloras inom ett parti av en kroppsdel eller att en ökning av mängden massa äger rum. På det viset blir det möjligt för en röntgenundersökning att signalera att det finns en sjukdom i området. Inte sällan går det också att bestämma vilken sjukdom det rör sig om.

Sjukdomar kan leda till minskning eller ökning av massa

Det är röntgenundersökningens uppgift att överföra diagnostiskt viktiga massskillnader inom det undersökta området – objektkontraster – till svärtningsskillnader i röntgenbilden – bildkontraster. En alltför liten masskillnad gör att en sjuklig förändring inte kan avslöjas, trots att den faktiskt finns. En masskillnad, som är tillräckligt stor för att kunna upptäckas om röntgentekniken är bra, kan lätt döljas om någon del i röntgenprocessen inte är av tillräckligt god kvalitet.

Att upptäcka och känna igen mönster

Mönsterigenkännande

En röntgenbild består av ett mönster som motsvarar skillnaderna i massa inom det avbildade föremålet. Med ledning av det bildmönstret ska betraktaren kunna förstå den bakomliggande verkligheten. Frågor man måste ställa sig är: motsvarar mönstret normal anatomi eller någon patologisk (sjuklig) process? Om det rör sig om en sjuklig process, vad kan det då vara för någon?

Detta sätt att bedriva diagnostik brukar benämnas mönsterigenkännande. För att ge bra resultat måste bilden, så tydligt som möjligt, visa de strukturer inom det undersökta området som är viktiga, för att man ska kunna göra en rätt tolkning.

Det krävs naturligtvis också att dessa verkligen upptäcks av den som ska tolka röntgenbilden. En förutsättning för detta är att denna har kunskap om vilka strukturer som kan tänkas förekomma. Observatören måste också ha goda kunskaper om olika sjukdomars utseende i röntgenbilden. Varje typ av patologisk (sjuklig) förändring kan uppträda i många olika varianter. Den anatomiska bakgrund mot vilken en patologisk process uppträder kan också vara olika i olika fall. Den beror på t ex patientens ålder och tidigare genomgångna sjukdomar. Hur masskillnaderna i föremålet avspeglas som ett igenkännbart mönster beror mycket på röntgentekniken. Inte minst är det viktigt hur röntgenstrålningen riktats mot föremålet; dvs projektionen är helt avgörande för att man ska kunna få ett mönster i röntgenbilden, som man kan känna igen.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 11

Den radiologiska processen En kedja av händelser En röntgenundersöknings olika delmoment utgör tillsammans en lång process.

Under processens gång överförs information, som från början finns dold inom patienten, till filmen – eller en digital detektor – för att slutligen visa sig som svärtningsskillnader i röntgenbilden. Då är informationen tillgänglig för tolkning och analys.

Röntgenundersökningen – en kedja som inte är starkare än sin svagaste länk

Röntgenprocessen består av en kedja av händelser, där resultatet av en händelse bildar utgångspunkten för nästa. Detta beroendeförhållande gör att processens slutliga resultat, diagnosen, kan spolieras på grund av att ett enda tidigare moment inte varit av tillräckligt god kvalitet.

Från objektkontraster till strålkontraster Vid röntgenundersökningen träffas den kroppsdel man vill undersöka – objektet – av en strålning som är jämnt fördelad över den bestrålade ytan.

När strålningen passerar genom objektet kommer den att försvagas i olika grad beroende på masskillnaderna i strålningens väg. Efter passage av objektet är därför strålningen inte längre jämnt fördelad. I stället består den av delar med olika mängd strålning – en strålrelief har skapats. Skillnaderna i strålmängd inom strålreliefen avspeglar skillnaderna i massa inom objektets olika delar. Objektkontrasterna har överförts till strålkontraster, dvs till skillnader i mängd strålning i olika delar av strålknippet.

Projektionens betydelse Röntgenstrålningen vidarebefordrar i princip information om allt som finns i dess väg fram till röntgenfilmen. Inriktningen av strålknippet mot det område som ska undersökas – projektionen – har därför ett avgörande inflytande på vilken information som röntgenbilden sedan kommer att innehålla.

Oral Radiologi materia 104 s

12

02-09-08

10:00

Side 12

D E N R A D I O LO G I S K A P RO C E S S E N

Om man riktar strålknippet så att det också kommer att gå igenom andra delar av objektet än de som är diagnostiskt intressanta, blandas den eftersträvade informationen med ointressant. I värsta fall kommer den väsentliga informationen att helt överskuggas av den oönskade.

Illustration av hur man genom rätt strålriktning (till höger) undviker att få med icke önskade detaljer i röntgenbilden.

Korrekta projektioner är en nödvändig förutsättning för att rätt information ska kunna erhållas. Med rätt projektioner får man också de lägsta stråldoserna.

Från strålkontraster till latent bild Informationen i strålreliefen överförs till film och skapar en latent bild

Latent bild = bild som existerar men som för tillfället inte kan observeras

För att göra den information som finns i strålreliefen tillgänglig för tolkning måste den göras synlig. Det görs genom att en röntgenfilm (eller annan detektor) placeras i strålningens väg. Röntgenstrålningen absorberas i detektorn och informationen i strålreliefen överförs på det viset till detektorn.

När man använder film kommer informationen om det undersökta föremålet att finnas i filmen som en s k latent bild av föremålet tills filmen framkallats. Den latenta bildens kvalitet är beroende av mängden strålning, som träffat filmen. En latent bild, tillkommen genom för liten mängd röntgenstrålning – för låg exponering – innehåller för lite information. En latent bild tillkommen genom för mycket strålning – för hög exponering – är också bristfällig med avseende på dess informationsinnehåll. Informationsbrist i den latenta bilden kan inte åtgärdas i senare moment av röntgenprocessen.

Från latent till synlig bild Steget från latent till synlig bild tas genom mörkrumsprocessen, när man använder film som detektor. När mörkrumsprocessens olika moment är genomförda återfinns informationen om objektet i form av oliksvärtade partier i röntgenbilden. Objektets masskillnader har överförts till svärtningsskillnader – bildkontraster. För att bildens svärtningsskillnader på ett så bra sätt som möjligt ska återge masskillnaderna inom det undersökta området krävs ett mörkrumsarbete av hög kvalitet.

Från svärtningsskillnader till näthinnebild Den latenta bilden görs synlig genom framkallning

När man granskar en röntgenbild, överförs mönstret i denna till näthinnan i betraktarens öga. För att näthinnebilden så väl som möjligt ska motsvara röntgen-

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 13

D E N R A D I O LO G I S K A P RO C E S S E N

13

bilden är det viktigt att granskningen sker mot en tillräckligt ljusstark bakgrund.

Man måste också granska bilden så noggrant att alla diagnostiskt viktiga detaljer i dess mönster har en chans att upptäckas.

Från granskning till tolkning Tolkningen av en bild innebär att man skapar sig en förståelse för vad det upptäckta mönstret motsvarar i form av anatomi eller sjukliga processer. För detta behövs det både att man har goda kunskaper om hur en röntgenbild skapas och om hur normala förhållanden och sjukliga processer kan se ut i röntgenbilder.

Röntgenbilder som underlag för diagnostik och behandling När man använder röntgenbilder som hjälp för att ta reda på om sjukdom finns och för att planera en behandling, måste man ha mer information än den som man får från enbart röntgenbilderna.

Diagnostik och behandlingsplanering kräver mer information än den som röntgenbilden ger

En ordentlig anamnes (sjukdomshistoria) är av mycket stor betydelse. Det är också viktigt att man känner till vilka kliniska tecken det finns på sjukdom och om patienten har symptom och vilka dessa är. Man måste också ha kunskaper om olika sjukdomars röntgenologiska utseende och deras förekomst i olika befolkningsgrupper. Dessutom måste man ha kunskaper om sjukdomars förlopp, om de inte behandlas, samt om möjligheten för olika behandlingar att lyckas – behandlingsprognosen.

Det är viktigt att förstå skillnaden mellan att se ett mönster i en röntgenbild och att förstå vad det betyder och hur denna förståelse påverkar vad man väljer att göra.

Diagnostik kräver kunskaper som går långt utöver dem som man får genom att upptäcka mönster i röntgenbilden.

Det är därför som ansvaret för diagnostiken, i den mån den ligger utanför hygienistens kompetensområden, ytterst vilar på tandläkaren. Andra medlemmar av tandvårdsteamet kan dock bidraga till en korrekt diagnostik genom att lägga märke till tecken i röntgenbilden, som ibland undgår även vältränade ögon.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 14

Materia Alla fysiska föremål är uppbyggda av materia, som består av olika grundämnen.

Grundämnena är i sin tur uppbyggda av atomer. Atomer är de minsta delar som ett grundämne kan delas upp i utan att ämnets karaktäristiska egenskaper förändras. För att förstå hur röntgenstrålning uppkommer och vad som händer när den kommer in i kroppens vävnader, behöver man känna till något om materiens uppbyggnad. Processerna vid röntgenstrålningens uppkomst, liksom vid dess försvagning i vävnaderna, äger nämligen rum på det atomära planet.

Atomens viktigaste delar

Syreatom – kärna och omgivande elektronskal

Vattenmolekyl

Elektroner kan tillföras eller avlägsnas från atomer och molekyler varvid dessa joniseras

Atomen består av en kärna och av elektroner som roterar kring kärnan. Kärnan innehåller protoner och, utom hos väteatomen, neutroner. Protonerna är positivt laddade men neutronerna saknar elektrisk laddning.

Elektronerna är negativt laddade. Antalet elektroner som kretsar kring atomkärnan är lika stort som antalet protoner i kärnan. Eftersom varje proton har en positiv laddning och varje elektron en lika stor negativ laddning blir atomen som helhet elektriskt neutral.

Antalet protoner i kärnan ger de olika atomerna deras karaktäristiska egenskaper. Antalet protoner är specifikt för varje grundämne och är detsamma som ämnets atomnummer. Antalet protoner plus neutroner bestämmer atomens masstal.

Elektronerna rör sig oerhört snabbt runt kärnan i olika banor, s k elektronskal.

Elektronskalen befinner sig på bestämda avstånd från kärnan. Ju närmare kärnan ett elektronskal befinner sig, desto starkare är dess elektroner bundna till atomen.

Varje skal kan bara innehålla ett maximalt antal elektroner. Skalet närmast kärnan kan t ex aldrig innehålla mer än två elektroner.

Flera atomer, av samma eller av olika sort, kan sammanbindas med varandra.

På så sätt bildar de molekyler.

Jonisation Om en elektron lämnar en atom blir antalet protoner större än antalet elektroner.

Atomen blir då positivt laddad och har förändrats till en positiv jon – atomen har joniserats. En jonisation kan också ske genom att en atom tillförs en elektron. Då får man en negativ jon. Även en molekyl kan joniseras. Så kan t ex en vattenmolekyl delas upp i en positiv vätejon, H+, och en negativ hydroxyljon, OH-. En molekyl kan också splittras i s k fria radikaler. Fria radikaler liknar joner, men är oladdade. Vatten kan t ex delas upp i två fria radikaler, en H. och en OH. Det krävs tillförsel av energi för att molekyler ska kunna splittras i joner och fria radikaler. Energi kan tillföras i form av röntgenstrålning. Röntgenstrålning kan alltså göra så att joner och fria radikaler kan bildas. Röntgenstrålning ingår därför i en grupp av strålning, som kallas joniserande strålning.

Såväl joner som fria radikaler är mycket reaktiva, d v s de förenar sig mycket lätt med andra ämnen. Det är det som gör att röntgenstrålning kan ge upphov till biologiska effekter.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 15

M AT E R I A

Vattenmolekyl joniserad till H+ och OH–

15

Vattenmolekyl splittrad till fria radikaler, H• och OH•

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 16

Röntgenstrålning Röntgenstrålning – en liten del av ett stort spektrum Röntgenstrålningen upptäcktes den 8 november 1895 av den tyske fysikprofessorn Wilhelm Conrad Röntgen.

Eftersom det var en tidigare okänd typ av strålning kallade han den för xstrålning. I den engelskspråkiga delen är uttrycket x-rays alltjämt vanligt.

Våglängd

Röntgenstrålning är en av de strålningsformer som med ett gemensamt namn kallas elektromagnetisk strålning. Denna strålning är en form av energitransport. Energin utbreder sig i rummet och tiden precis som vågorna på en vattenyta. Elektromagnetisk strålning behöver dock inget medium och kan därför också transporteras genom vakuum. Den förflyttar sig med ljusets hastighet (300 000 km per sek).

Andra elektromagnetiska strålningsformer är bl a radiovågor, infraröd strålning, synligt ljus, ultraviolett strålning och kosmisk strålning. Skillnaden mellan de olika strålningstyperna är deras olika energi. Radiovågor har låg energi, medan kosmisk strålning har mycket hög. Avståndet mellan två på varandra följande motsvarande punkter i en våg är lika med strålningens våglängd. Ju kortare våglängd strålningen har, desto högre är dess energi.

Liksom den elektromagnetiska strålningen i sin helhet utgör ett spektrum av strålning med olika energi, har varje ingående strålningstyp sitt spektrum. Det synliga ljuset kan t ex delas upp i olika färger, var och en med sin energi. Rött ljus ligger i det synliga ljusets lågenergetiska del, violett inom dess högenergetiska. Ultraviolett strålning, som ligger strax utanför spektret för det synliga ljuset, har högre energi än detta.

Röntgenstrålningen gränsar till den ultravioletta strålningen i det elektromagnetiska spektret, men har högre energi. Det är detta som gör att röntgenstrålning kan tränga igenom vävnader. Den hör till en typ av strålning som ibland benämns genomträngande strålning.

Även röntgenstrålningen har ett spektrum

Ju kortare våglängd – högre energi – desto större genomträngningsförmåga

Även röntgenstrålningen består av en blandning av strålning med olika energi.

Man kan därför tala om låg- och högenergetisk röntgenstrålning. Den lågenergetiska strålningen har liten genomträngningsförmåga, den högenergetiska stor.

Inom röntgendiagnostiken använder man sig av röntgenstrålning som består av en blandning av olika energier. Man säger att strålningen är polyenergetisk – mångenergetisk.

Olika sätt att betrakta och beskriva röntgenstrålning För att förstå röntgenstrålningens egenskaper är det nödvändigt att betrakta den på två olika sätt. Vissa egenskaper kan man bara förklara om man ser på röntgenstrålning som en vågrörelse. Andra kräver att man ser på den som ett flöde av små energipaket, s k fotoner. För att förstå hur röntgenstrålningen fungerar som diagnostiskt hjälpmedel, är det bäst att betrakta den som en ström av fotoner.

Röntgenstrålningen som en ström av fotoner från en strålkälla

Röntgenstrålningens egenskaper Röntgenstrålning är energirik

Den kan därför tränga igenom materia, som är ogenomtränglig för synligt ljus.

Det är den egenskapen som gör att röntgenstrålning kan användas för att ge bilder av förhållanden i kroppen som man inte kan studera direkt med ögat.

Oral Radiologi materia 104 s

02-09-08

10:00

Side 17

RÖNTGE NSTRÅLN I NG

Röntgenstrålning är osynlig

Röntgenstrålning kan tränga in i materia och avge en del av sin energi till denna.

Röntgenstrålning kan påverka fotografisk film och andra material.

Röntgenstrålning kan få vissa ämnen att fluorescera, dvs utstråla synligt ljus.

Röntgenstrålning går rakt fram.

Röntgenstrålning saknar elektrisk laddning.

17

Med tanke på strålskyddet är detta av stor betydelse. Det gör det nämligen omöjligt att veta om exponering pågår, om inte detta markeras med ljud- och/eller ljussignal.

Det är detta som gör att det kan uppstå förändringar i levande vävnad. Det betyder att det är viktigt att röntgenundersökningar bara görs på korrekta indikationer och på sådant sätt att stråldosen blir så liten som möjligt.

Variationer i strålmängd efter passage av en kroppsdel kan därmed göras synliga i form av mönster i en röntgenbild.

Egenskapen kommer till användning då man utnyttjar kombinationer av fluorescensskärmar (förstärkningsskärmar) och film för att minska stråldosen vid andra typer av röntgenundersökningar än de man gör i munnen.

Röntgenstrålning kan, på grund av sin höga energi, inte böjas eller brytas i vanliga prismor eller linser. Den kan därför inte fokuseras (brytas mot en punkt).

Den kan därför inte påverkas av elektriska eller magnetiska fält.

Egenskapen innebär att man inte kan böja av, fokusera eller på annat sätt förändra röntgenstrålningens riktning med sådana fält.

II boken boken ges ges inledningsvis inledningsvis en en översikt översikt över över röntgenprocessen, röntgenprocessen, därefter därefter följer följer en en mer mer detaljerad detaljerad information information om om processens processens olika olika delar. delar.

Boken Boken vänder vänder sig sig till till studerande studerande på på tandhygienistutbildningen tandhygienistutbildningen och och den den preprekliniska kliniska delen delen av av tandläkarutbildningen. tandläkarutbildningen. Fungerar Fungerar även även utmärkt utmärkt för för tandvårdstandvårdsteamet teamet som som vill vill uppgradera uppgradera och och utveckla utveckla sina sina kunskaper kunskaper ii ämnet. ämnet.

Hans-Göran Gröndahl (red)

nytta och För För att att få få stor stor diagnostisk diagnostisk nytta och samtidigt samtidigt hålla hålla stråldoserna stråldoserna låga låga krävs krävs goda goda kunskaper kunskaper om om röntgenundersökningar röntgenundersökningar inom inom hela hela tandvårdstandvårdsteamet. teamet.

om

dont

ORAL RADIOLOGI

dont

dont

Röntgenundersökningen Röntgenundersökningen är är ett ett av av tandvårdens tandvårdens viktiviktigaste gaste diagnostiska diagnostiska hjälpmedel. hjälpmedel. All All nödvändig nödvändig informainformation tion ska ska erhållas erhållas med med minsta minsta möjliga möjliga stråldos. stråldos.

Oral radiologi g om

om

Oral radiologi

en bok i OmOdont-serien

Hans-Göran Gröndahl (red)