9789144088877

23 mm

HÅKAN SANDBERG

Håkan Sandberg är docent i vårdpedagogik och tidigare författare till bl.a. artiklar, rapporter och läroböcker om teamarbete, bl.a. ”Det goda teamet – om teamarbete, arbetsklimat och samarbetshälsa” (2006) samt ”Samarbetshälsa – om effektivt samarbete och välbefinnande” (2011). Han driver också företaget Samarbetshälsan som arbetar för att stärka medarbetares hälsa och verksamheters prestation genom att samarbetet mellan medarbetarna förbättras.

| SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL

SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL PROFESSIONALITET OCH MEDMÄNSKLIGHET Sjuksköterskans samtal ger en bild av den mest relevanta kunskapen om kommunikation som samtal inom sjuksköterskans många olika verksamhetsområden. Boken är en kunskapsöversikt både över forskning och samtalsmodeller i dessa sammanhang.

Samtidigt ger den nya grundläggande perspektiv på hur samtal kan beskrivas, analyseras och utvecklas. Boken lämpar sig väl som lärobok genom hela sjuksköterskeutbildningen samt för vidareutbildning av yrkesverksamma. Varje kapitel avslutas med en seminariedel, som ytterligare kan utveckla kunskap och kompetens kring samtal.

Ur sakgranskarens förord: I din hand håller du nu en bok om sjuksköterskans samtal. Samtal och kommunikation är varken enkla eller entydiga, utan en mångfacetterad och ibland svår del av sjuksköterskans arbete. ... Boken kan läsas i sin helhet, men lämpar sig även att användas uppdelad under sjuksköterskeutbildningens tre år. Centralt för boken är samtalets stora betydelse för både patientens upplevelse av hälsa och sjuksköterskans upplevelse av att kunna bedriva omvårdnad med omsorg. Du har nu i denna bok fått ett utmärkt redskap för att kunna utföra en av sjuksköterskans viktigaste omvårdnadsåtgärder – samtalet!

SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL PROFESSIONALITET OCH MEDMÄNSKLIGHET

Art.nr 37287

HÅKAN SANDBERG www.studentlitteratur.se

978-91-44-08887-7_Cover.indd All Pages

2014-08-13 12:44

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37287 ISBN 978-91-44-08887-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Marianne Kisthinios Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Shutterstock/Click Bestsellers Författarfoto: Robert Westin Printed by Pozkal, Poland 2014

978-91-44-08887-7_01_book.indd 2

2014-09-03 14:32

Till alla de k채rleksfulla och professionella personer som arbetar inom v책rd och omsorg

978-91-44-08887-7_book.indd 3

2014-09-01 12.43

978-91-44-08887-7_book.indd 4

2014-09-01 12.43

INNEHÅLL

Författarens förord 9 Bokens disposition 11 Sakgranskarens förord 15 1 Inledning 17

Vård och omsorg 17 Sjuksköterskans kompetens och roller 18 Samtalets uppgifter och funktioner 21 Det organisatoriska sammanhanget 23 Förändring 25 ”Samtal” och några andra ord 28 Seminarium 1 29 2 Modeller för kommunikation och samtal 33

Människan 34 Redan de gamla grekerna 35 Symbolisk interaktionism, nätverk och interaktion 36 Relationer 39 Att knyta an 41 Perspektiv på kommunikation och samtal 42 Basmodellen 42 Talare–lyssnare-interaktionsmodellen 43 Brus 44 Carl Rogers 48 Förhållningssätt och förståelse 50 Bokens samtalsmodell – ”isberget” 55 Centrala begrepp 57 Kroppsspråket 66 Sammanfattning 73 Seminarium 2 73

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 5

5

2014-09-01 12.43

Innehåll

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården 77

Inleda samtal och få det rätt från början 77 Första kontakten 84 Social perception 88 Samtalet som utvecklar relationen 91 Dialogen i vården 93 Samma vård – olika världar 102 Att nå fram 112 Svenska värderingar 115 Makt, status och roller 116 Hindrande och underlättande för goda samtal 119 Sammanfattning 131 Seminarium 3 132 4 Sjuksköterskan som samtalspartner 135

Samtal stödjer patientens hälsa 137 Avsluta samtalet 141 Empati 142 Motiverande samtal 149 Det vårdande samtalet 156 Sjuksköterskan och barnet 158 Sammanfattning 161 Seminarium 4 162 5 Informera och undervisa 165

Informera 165 Följa informationen eller inte 176 Krav på bra samtal 178 Att fråga 183 Telefonrådgivning 187 Samtal i svåra situationer 189 Brytpunktssamtal 196 Närstående 198 Undervisning 207 Sjuksköterskan själv 208 Sammanfattning 211 Seminarium 5 212

6

978-91-44-08887-7_book.indd 6

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.43

Innehåll

6 Samtal och bestående förändring 215

Samtal som förändrar 218 En förändrad patient lämnar vården 222 Förändringsprat 226 Sammanfattning 227 Seminarium 6 228 7 Sjuksköterskan som teammedlem och ledare 231

Tänka och samtala som team 231 Team resource management (TRM) 233 Konflikter och konstruktiva kontroverser 235 Rapportering 240 SBAR 242 Kommunikativa faser och samarbetsvinster 244 Medarbetare eller motarbetare – om arbetsklimat 247 Kulturer av samarbetshälsa 252 Vem gör vad? 255 Grupptänkande och samförståndets diktatur 255 Värdebas, teamtänkande och teamempati 258 Personalmöten och samtal 260 Lära sig samtal i teamet 263 Den som alltid snackar 264 Våra konstruerade kön – genus 265 Sjuksköterskans samtal som ledare 271 Handledning och coachning 276 Sammanfattning 279 Seminarium 7 280 8 De goda samtalen 283

Många olika goda samtal 283 Samtalet – etik och existens 286 Sjuksköterskehumor 291 Manipulation och diskvalifikation 292 Coping, exemplet kronisk sjukdom 294 Existentiella kriser 296 Samtalet som färdighet 297 Lära sig samtal i vården 303 Att lära sig samtal genom att förstå ”isberget” 307

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 7

7

2014-09-01 12.43

Innehåll

Sjuksköterskans samtal och vårdkulturen 317 Ditt eget goda samtal – en balansakt 319 Framtidens samtal 324 Medmänskligt och professionellt – om orienteringssätt 326 Kan hönan värpa ett guldägg? En avslutande reflektion 335 Sammanfattning 336 Seminarium 8 337 Att läsa vidare 339 Referenser 341 Sakregister 353

8

978-91-44-08887-7_book.indd 8

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.43

FÖRFAT TARENS FÖRORD

Litteratur om samtal med just sjuksköterskan i centrum är inte vanlig.

Det finns relativt omfattande litteratur och forskning om samtal i många andra sammanhang. En del av detta kan också tillämpas i vården.

En annan del av bokens långa förhistoria är min egen som författare, lärare och forskare. Jag har sedan 1970-talet arbetat med psykologi, pedagogik, team- och organisationsfrågor. I samband med detta har jag bl.a. skrivit och forskat om kommunikation, inte minst i min roll som teamforskare. Det alltid varit en följeslagare i mitt eget yrkesliv, men det är först nu jag fått möjlighet att sammanfatta kunskap om samtal, särskilt för arbetet som sjuksköterska.

I detta arbete har jag haft ett mycket värdefullt stöd av en referens­ grupp med tolv erfarna sjuksköterskor från olika delar av vården: primär­vård, operationssjukvård, kommunal hemtjänst, äldrevård, intensivvård, akutsjukvård, medicinsk vård, kirurgisk vård och demensvård. Ett stort tack till Lisa, Hanna, Astrid, Elin, Elisabeth, Gun, Gunnel, Alice och Cecilia, som tog sig tid att reflektera, kommentera och exemplifiera i fokusgrupper (Morgan 1996). Förutom den metaanalys som denna bok i stort innebär, finns det alltså nya exempel på samtal genom de berättelser vi får ta del av. Arbetet med referensgrupperna har bestått av sammanlagt 22 timmars samtal i fokusgrupper med två–sex referenspersoner varje gång.

Till referensgruppen hör också sjuksköterskorna Leif, 30 år, Hans, 60 år och Eva, 30 år. Samtal med dessa har genomförts individuellt. Ett stort tack till er alla! Ett stort tack också till den utmärkta granskningen av hela manus av adjunkt Marianne Kisthinios, Malmö högskola.

Utvecklingsledare Anita Segring, ett särskilt tack för alla goda samtal och din konstruktiva kritik. Tack också till Classe Fältström för att du påminde mig om det här med ”samförståndets diktatur”!

Förutom referensgruppens många exempel finns här exempel från berättelser jag fångat upp under åren, genom mitt eget arbete som teamforskare och teamutvecklare, men också som patient, närstående

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 9

9

2014-09-01 12.43

Författarens förord

och vän. Det förekommer också exempel från annan litteratur. Enstaka exempel är ”typexempel” och beskriver tänkta situationer utifrån bokens resonemang och tidigare studier. I de kommande upplagorna av denna bok kommer hela tiden nya exempel på samtal i vården att arbetas in. Det händer hela tiden nya saker; vård, behandling och omsorg står inte still!

Sjuksköterskan, liksom andra aktörer, kallas ibland ”hon/han” och ibland könsneutralt för ”hen”. Personer som är närstående till patienten kallas ibland ”närstående” och ibland ”anhöriga”. ”Anhörig” markerar oftast ett partnerskap eller nära släktskap, ”närstående” innefattar båda dessa, men kan också vara en nära vän. Både ”hen” och ”närstående” är termer som har introducerats på senare år.

Det övergripande syftet med denna bok är att beskriva samtal i sjuksköterskans yrkesfunktion och de sammanhang (kontexter) där samtalen förekommer. Av föregående stycke framgår också att begreppet samtal här är bestämt som muntlig kommunikation. Mer precise­ rat är syftet med denna bok att beskriva, analysera och dra användbara slutsatser av den muntliga kommunikation sjuksköterskan är inblandad i, kommunikation som har direkt eller indirekt betydelse för det arbete sjuksköterskan utför, och därigenom för patientens hälsa. Det finns ett stort antal aktörer som sjuksköterskan samtalar med. Det första många av oss tänker på är samtal med patienter. Andra samtalspartner är arbetskamrater, patientens anhöriga, administratörer och chefer.

Boken som helhet är vårdpedagogisk, vilket innebär att betydelse, lärande, utveckling och innebörd i ett fenomen inom vård, behandling och omsorg står i centrum för boken. Fenomenet i detta fall är sjuk­ sköterskans samtal. Med ambitionen att skapa en användbar helhetsförståelse för samtal och det komplexa sammanhang där samtal uppträder, refereras till olika akademiska ämnen. Förutom vårdpedagogik är det t.ex. vårdvetenskap/ omvårdnadsvetenskap, pedagogik, sociologi och psykologi.

Boken är framför allt skriven med tanke på sjuksköterskans professionella arbete. I texten finns det sammanhang och situationer som är närmast unika för just sjuksköterskor. Det hindrar inte att andra aktörer i vården, t.ex. sjukgymnaster, läkare, undersköterskor och arbetsterapeuter, har mycket att lära om samtal från denna bok, både för egen del och för att bättre förstå sjuksköterskan, som de alla möter och samarbetar med.

10

978-91-44-08887-7_book.indd 10

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.43

Författarens förord

Bokens disposition Boken kapitel kan läsas vart och ett för sig som i en antologi. Kapitlen är alltså relativt fristående från varandra, och vissa centrala definitioner och synpunkter återkommer i de olika kapitlen. Det är inte helt nödvändigt att ”börja från början” för att det ska vara meningsfullt.

Bokens inledande kapitel och en stor del av det andra kapitlet är allmänt skrivna, men kapitlen blir mer och mer specifikt orienterade mot samtal och främst sjuksköterskans arbete inom vård och omsorg.

Kapitlen 4–8 är tydligt orienterade mot sjuksköterskans arbete. Det sjunde kapitlet riktar in sig mot samtal inom organisationen, särskilt inom vårdteamet, och hur goda samtal kan skapas och stöttas av väl fungerande förhållanden i team och mellan arbetskamrater. Det avslutande kapitlet redovisar sammanfattningar och slutsatser.

Kapitlen 3–6 är alla på olika sätt fokuserade på samtal som arbets­ redskap och förändringskraft i sjuksköterskans arbete. I kapitel 3 sker en genomgång av vad en dialog innebär samt hindrande och underlättande faktorer för detta, kapitel 4 handlar om empati och det motiverande samtalet, kapitel 5 fokuserar på konsten att informera, samtal i svåra situationer och samtal med närstående samt samtalets pedagogiska uppgift. Det relativt korta kapitel 6 har ett ännu tydligare fokus på samtal som kan betyda djupare påverkan på patienten, med en tydlig förändring av patienten som följd.

I avsnittet om att läsa vidare i kapitel 8 återges referenser från referenslistan som är värdefulla för att man ska kunna fördjupa sin förståelse av de olika avsnitten och för att gräva lite djupare i sina speciella intressen. Dessutom framgår av detta avsnitt en stor del av den forskningsanknytning boken har.

Eftersom detta är en relativt omfattande bok kan det vara en bra idé att dela upp bokens kapitel på ett sätt som gör att den kan användas hela utbildningstiden. Kursansvariga för avsnitten om kommunikation, information och samtal bör fundera över hur denna uppdelning ska se ut, men generellt sett är de två sista kapitlen lämpligare i slutet av utbildningstiden än i början. De två första mer allmänna kapitlen bör på olika sätt vara med hela utbildningstiden, men möjligen vara mera uppmärksammande i början av utbildningstiden. Om boken används vid kortare vidareutbildning, bör ordningen bestämmas av den utbildningens syfte. Det är samtidigt viktigt att inledningsvis skaffa sig en överblick av hela innehållet, innan något beslut tas om i vilken ordning och omfattning boken ska vara ett redskap i studierna. Vissa aspekter © F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 11

11

2014-09-01 12.43

Författarens förord

som hör ihop med samtal återkommer på flera ställen i boken, beroende på att sammanhangen skiftar, och att dessa aspekter är mycket centrala i en rad olika sammanhang där samtal förekommer.

Sist i varje kapitel finns ett seminarium med anknytning till kapitlets innehåll.

Ordet seminarium betyder egentligen ”träd- eller plantskola” och har också en koppling till ”frö”. Vi kan alltså se seminariet som en plats för fortsatt växande! Varje seminarium i denna bok har tre ”steg”. Det första innebär att du som läser boken reflekterar över texten. Till varje seminarium finns det alltså reflektionsuppgifter, men du kan själv, i din studiegrupp eller med hela kursen och kursledaren bestämma er för andra reflektionsuppgifter. Att reflektera betyder helt enkelt att tänka efter vad texten säger och vad den kan betyda för dig. I detta finns förstås ofta frågor – och det är bra! I din reflektion försöker du hitta meningar med det texten handlar om. Det kan vara kopplingar till andra texter, kopplingar till ditt vardagsliv, till massmedia, till litteratur, till vård och omsorg etc. Dina reflektioner kan du kortfattat anteckna och ta med in i gruppen där ni diskuterar seminarieuppgifterna.

Seminariets nästa steg är diskussionen av texten och dina reflektioner.

På detta sätt kan reflektionerna bli mer omfattande, och du kan också lära av andra. Diskussionen blir på det sättet en gemensam större reflek­ tion. Den kan vara bra att ha när det tredje steget i seminarierna ska tas, nämligen att utveckla reflektioner och diskussioner till något mer än det som finns i texten och som reflektionerna över texten ger.

Att gå vidare i seminarierna är ett sätt att jobba för att se hur texten i boken handlar om den verklighet vi själva finns i, i våra vardagsliv eller i arbetet inom vård och omsorg. Att gå vidare kan ske genom til�lämpningsövningar, genom intervjuer, genom att läsa annan litteratur eller genom att skriva en dagbok om hur jag ser på samtal som sjuk­ sköterskestudent eller sjuksköterska och hur jag utvecklar min kompetens som samtalspartner inom vård och omsorg.

Vilka reflektions-, diskussions- och tillämpningsövningar ni arbetar med bestäms av studiegrupp och studieledare, utifrån den tid ni har för detta och era behov. Och, som sagt, det kan förstås finnas andra uppgifter än de som nämns i boken, som kan behöva tas upp! Bokens uppläggning med bl.a. seminarieuppgifterna gör det möjligt att bedriva studier om samtal i vården under lång tid, men det är också möjligt att arbeta med vissa avsnitt enbart under kortare tid, för att kanske återkomma till andra avsnitt vid andra tillfällen.

12

978-91-44-08887-7_book.indd 12

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.43

Författarens förord

Denna bok tillägnas alla yrkesverksamma sjuksköterskor, alla tidigare yrkesverksamma sjuksköterskor och alla studenter som utbildas till detta djupt meningsfulla yrke.

Arboga den 1 september 2014 Håkan Sandberg

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 13

13

2014-09-01 12.43

978-91-44-08887-7_book.indd 14

2014-09-01 12.43

SAKGRANSK ARENS FÖRORD

I din hand håller du nu en bok om sjuksköterskans samtal. Samtal och kommunikation är varken enkla eller entydiga, utan en mångfacetterad och ibland svår del av sjuksköterskans arbete. Ur ett omvårdnads­ perspektiv ledsagas du genom samtalets betydelse, utformning, möjligheter och svårigheter. Boken kan läsas i sin helhet, men lämpar sig även att användas uppdelad under sjuksköterskeutbildningens tre år. Centralt för boken är samtalets stora betydelse för både patientens upplevelse av hälsa och sjuksköterskans upplevelse av att kunna bedriva omvårdnad med omsorg. Du har nu i denna bok fått ett utmärkt redskap för att kunna utföra en av sjuksköterskans viktigaste omvårdnadsåtgärder – samtalet!

Malmö den 3 mars 2014 Marianne Kisthinios

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 15

15

2014-09-01 12.43

Foto: Shutterstock/michaeljung

978-91-44-08887-7_book.indd 16

2014-09-01 12.43

KAPITEL 3

Patienten möter sjuksköterskan och vården

Människor låter sig bättre övertalas av argument som de själv har utvecklat än av dem som andra kommit på.

Blaise Pascal

Inleda samtal och få det rätt från början Lisa: Samtalet med patienten börjar med att jag tittar på patienten för att få kontakt och skapa trygghet. Ögonkontakt. Tar lite i axeln, men kroppskontakt passar inte alla.

Lisa, sjuksköterska, demensvård.

Alla typer av kommunikation är beroende av en rad olika omständigheter. Ett samtal upplevs på olika sätt av sjuksköterskan, patienten eller en anhörig. I exemplet som följer är sjuksköterskan bekymrad över den anhörigas situation, medan den närstående tycker att det är så bra som det kan vara. Sjuksköterskan hade troligen vunnit på att tala en längre stund med den närstående. I stället drog hen slutsatser som utgick från vad hen själv skulle uppleva i samma situation som den närstående.

Sjuksköterskan fångade inte in den närståendes upplevelser, utan byggde i stället på antaganden utifrån sig själv: Som anhörig sitter jag vid sängkanten hos min gamla pappa. Han är mycket gammal och döende. En sjuksköterska kommer in på rummet och frågar i lugn ton: ”Är allt som det ska vara? Behöver du något?” Jag tittar på sjuksköterskan och säger: ”Allt är helt bra, bortsett från döden förstås. Jag behöver ingenting.” Sjuksköterskan går ut ur rummet och verkar mycket bekymrad för hur jag mår och lite skakig inför dödens närhet. Hon ser till så att jag, fast jag inte bett om det, får te och smör­ gåsar på rummet. Jag sa till igen att jag inte vill ha det. ”Jag sa ju att allt var bra och att jag inte behövde något” säger jag. ”Varför kommer ni då med te och smörgåsar?”

Anhörig till senare avliden förälder berättar för författaren.

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 77

77

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

Vad är allmänt sett viktigt i mötet mellan patient och sjuksköterska?

I kapitel 1 har några olika samtalsfunktioner beskrivits. Här kommer fyra övergripande samtalsfunktioner att diskuteras och exemplifieras: • En känslomässig funktion, vilken innebär att bidra till tillit och

lugn hos patienten.

• En social funktion, vilken innebär att patienten är medveten om,

kan identifiera och tydligt relatera till en professionell person med vilken det går att skapa en öppen och tillitsfull relation.

• En arbetsfunktion, vilken innebär att det är tydligt för patienten var och varför samtalet sker (meta-kommunikativ tydlighet), vilken tid och plats som finns för samtalet och för de efterföljande insatserna och vilka insatser som sker eller som kommer att ske.

Arbetsfunktionen omfattar också medicinska och omvårdnadsmässiga insatser inom ramen för sjuksköterskans arbetsroll.

• En förståelsefunktion som innebär att sjuksköterska och patient kan dela synen på patientens hälsoproblem, eventuellt också varför det har uppkommit och hur vården eller omsorgen kan påverka patientens hälsa.

Den ordning som dessa funktioner har kan växla från ett tillfälle till ett annat. Det är inte heller alltid nödvändigt att alla samtalsfunktioner finns med samtidigt i sjuksköterskans möte med patienten. Det beror på det sammanhang som utgörs av patienten, hälsoproblemet och arbetssituationen.

De funktioner som möten mellan sjuksköterskan och patienten har ska tillfredsställa både patientens agenda och den professionella agen­ dan. Patienten befinner sig i vården med sina hälsoproblem, kunskaper, förväntningar, attityder och prioriteringar. Vårdens professionella agenda är inriktad på att klarlägga och arbeta med medicinska och omvårdnads­mässiga problem och att täppa till de kunskapsluckor som finns, dvs. utvecklas, för att gynna patientens hälsa. Lärandet i vården har alltså mycket att vinna på möten med patienterna, men för att lärandet ska vara meningsfullt och bestående fordras reflektion och dokumentation i vårdteamet.

Mötet mellan patientens agenda och den professionella agendan stämmer mer eller mindre väl. Här följer ett exempel på hur en patients agenda och den professionella vårdagendan kan se ut:

78

978-91-44-08887-7_book.indd 78

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

Vera är en kvinna i 40-årsåldern som varit inlagd en längre tid på sjukhus, först för en akut hjärninfarkt och senare i eftervård på en medicinavdelning.

Läkarna är inte nöjda med hennes tillstånd och tycker att de har mer att ta reda på innan de vågar släppa hem henne. Veras allmäntillstånd är så pass bra att hon kan delta i medicinska, fysioterapeutiska och arbetsterapeutiska utredningar tillsammans med bedömningar hos en neuropsykolog. Vårdteamet kring Vera träffas då och då och bedömer under några veckor att det krävs ytterligare utredningar så att inte Vera ”ska gå in i väggen”.

Vera själv upplever sig som mycket trött men hjärtligt utled på att vara på sjukhuset. Hon har mer och mer börjat tänka på sitt jobb och allt som är att göra hemma. Hon ser fram emot varje besök av sina barn, sin man och sina vänner. Även om hon oftast deltar i vårdteamets möten, så delar hon sällan vårdteamets bedömningar. Att hon har lite svårt att få med sig en fot när hon går eller att hon inte skulle kunna läsa allt så snabbt och korrekt som tidigare bedömer hon som ”skitsaker som bara håller mig kvar i vården”. Hon tycker att hon ”vill ha ett liv, så släpp ut mig!”

En sjukgymnast berättar om en patient för författaren.

Möten och samtal mellan sjuksköterskan och patienten sker i ett samman­hang av vård och hälsa. Det som kan uppfattas som ”prat” är alltså nästan alltid relaterat till ohälsa och vård och kan användas för att gynna patientens hälsa. Patienters välbefinnande kan också vara beroende av patienters samtal med andra patienter: Lisa: Jag har en rastlöst äldre dement kvinna på det demensboende där jag arbetar. Jag låter henne följa med mig då jag går runt på avdelningen, till exempel då jag ser till de övriga patienterna och säger god natt. Det blir jättebra. Vi går där och småpratar. Hon småpratar med de andra patienterna och säger godnatt hon också.

Lisa, sjuksköterska inom demensvården.

I det inledande mötet mellan människor spelar våra förväntningar och tidigare erfarenheter alltid in: Lisa: Vi hade en kvinna med cancer i bukspottkörteln på min kirurgavdelning. Den andra vårdpersonalen sa: ”Du kan väl gå in”. Jag presenterar mig och säger att jag läst journalen. Och så säger jag till kvinnan: ”Jag finns här för dig”. Kvinnan var bitter. Men vi möttes verkligen. Vi pratade om henne och vi pratade om mig. Ibland är det bra för patienten att få fokusera på något annat. … Patienten mår bra av att man öppnar sig och ger tillbaka av sig själv. Och att man ger tiden.

Lisa, sjuksköterska, om en erfarenhet på kirurgisk avdelning.

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 79

79

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

Ett annat exempel visar hur viktigt det är att bilda sig en egen uppfattning om patienten: Hanna: Vi har en mycket gammal dam i vården här. Hon vägrar att överlåta journaler för vår läsning. Hon är väldigt envis och innan jag träffade henne för första gången sa den övriga personalen: ”Gå inte dit ensam”. Jag var tvungen att intervjua henne, men jag gick själv för att inte patienten skulle hamna i underläge. Jag vågade själv och hon berättade mycket för mig då. Vi har stor respekt för varandra.

Lisa: Hon är speciell den damen.

Hanna: De andra tjejerna på jobbet var yngre och mer oerfarna. Denna dam är en riktig prövning. Hon öser ut all sin ilska. Men jag sa: ”Du borde väl förstå att alla är olika”. Det skapade också respekt oss emellan.

Hanna och Lisa, sjuksköterskor inom demensvård.

Vi kanske har en speciell bild av hur en sjuksköterska ska vara. Många män som är sjuksköterskor har t.ex. upplevt att de antas vara läkare, speciellt av äldre personer. Inom viss populärlitteratur har spridits en uppfattning att sjuksköterskan är en blond och rar yngre kvinna. När patienter som är påverkade av detta möter en färgad kraftig medelålders kvinna, kan det ta sin tid innan mötet kommer att handla om ett möte mellan en professionell sjuksköterska och en patient. Det handlar inledningsvis snarare om mötet mellan två personer som försöker att förstå varandra och skapa tillit till varandra för att på bästa möjliga sätt kunna komma vidare i en vårdprocess. De börjar med att klargöra sin meta-kommunikation (se föregående kapitel). Det finns hur många exempel som helst på hur förväntningar på vem sjuksköterskan ska vara har visat sig fel. Det kan också vara så att sjuksköterskan har bildat sig en uppfattning om vem patienten är, t.ex. genom att läsa en patientjournal eller få en muntlig överrapportering, vilken sedan inte alls stämmer med den patient som hen sedan möter. Vi kan tala om att det finns stereotyper (förenklade uppfattningar) om både sjuksköterskor och patienter.

I det första mötet mellan en sjuksköterska och en patient sker en orientering från båda håll. Vem är den andra? Vad är det för situation jag befinner mig i? Vad förväntas av mig? är frågor som båda kan ha mer eller mindre medvetet. I början av kontakten är de båda parterna främlingar för varandra, men det går inte att förbli fullständiga främlingar för varandra om vården ska vara meningsfull.

Det första samtalet en sjuksköterska har med en patient är mycket viktigt. Det är ett samtal med en människa som kanske är med om en dramatisk förändring av sitt liv. Kontakten med de närstående är på 80

978-91-44-08887-7_book.indd 80

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

ett motsvarande sätt särskilt viktig första gången, eftersom patientens sjukdom kan påverka också deras liv djupt och de är starkt känslomässigt engagerade med sin oro.

Det finns två huvudvägar för sjuksköterskan vid det första mötet med patienten. Den första vägen är att se hela människan. Det innebär en personorientering som till stora delar har en social och känslo­mässig funktion och som visar på förståelse för hela situationen. Denna huvudväg innebär att sjuksköterskan eftersträvar en kunskap om den person hon möter. Detta inkluderar förstås också kunskap om den sjukdom eller skada personen har. Samtidigt kan inte den kunskapen handla om allt, utan om det som är relevant för den medicinska och omvårdnads­ mässiga behandlingen och bemötandet. Kunskapen behövs också som en bakgrund till hjälp i arbetet för att stärka en människa och upprätthålla hennes värdighet. Att se hela människan är alltså att både se de medicinska och omvårdnadsmässiga behoven och den person som har dessa behov. Vi kan sammanfattningsvis kalla detta för en patient­ centrerad vård. Här är ett exempel på detta: Patienten: Jag kan inte acceptera den här sjukdomen.

Sjuksköterskan: Hur skulle du vilja att det är om till exempel ett år?

Patienten: Att jag blir bättre, så jag inte behöver ändra ribban.

Sjuksköterskan: Jag förstår mycket väl att du vill det. Tänk om det inte blir så och du fortfarande har ont och är trött som nu?

Patienten: Då önskar jag att jag kunde komma dit hän att det kändes okej att jobba lite mindre.

Fjerstad (2012, s. 132)

Den andra vägen är att undvika människan/personen och helt fokusera på de medicinska och omvårdnadsmässiga behoven. Ur detta perspektiv handlar patienters oro i första hand om medicinska problem och kommunikationen fokuserar därför på detta. Samtidigt innebär en strikt uppgiftscentrerad vård och fokusering på samtalets arbetsfunktion att kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten kan leda till både medicinska och omvårdnadsmässiga misstag samt utarma relationen mellan de båda i vården. Att en relation ”utarmas” på detta sätt innebär kortfattat att patient och sjuksköterska enbart har instrumentella krav och förväntningar på varandra. Samtalet bortser alltså från allt i relationen som inte direkt pekar på hur ohälsoproblemet ska lösas. Andra sätt att tala om detta är att sjuksköterskan betraktar patienten antingen som en människa eller som ett ”objekt” och ”diagnos”.

Den som ser hela människan, den ”humanistiska” sjuksköterskan, får

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 81

81

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

givetvis inte låta bli att fokusera på medicin och omvårdnad initialt.

Det instrumentella perspektivet som fokuserar på lösningen av ohälso­ problemet finns alltid med även i den personorienterade sjuksköterskans samtal. Att se ”hela människan” och skapa en väl fungerande relation handlar bl.a. om den tid sjuksköterskan har till sitt förfogande, något som referensgruppen för denna bok också diskuterar: Alice: Det är mycket samtal på telefon. Det är sex minuter och en del patienter har mycket funderingar. Det kan vara stressigt, och så ska man vara lugn. Det blir också många korta möten på mottagningen. … Och så är det så viktigt med bra möten.

Gunnel: Har man ett bra första möte med patienten, har man vunnit så mycket.

Alice: Det som var bra på narkosen var att man var med samma patient hela tiden. Det var viktiga möten med oroliga individer. Man hade tid.

Samtal mellan Alice, sjuksköterska på kirurgmottagning och Gunnel, sjuksköterska inom kommunal äldreomsorg, korttidsboende.

När samtalets arbetsfunktion står i centrum, ger sjuksköterskan grundläggande information till patienten och närstående. Patienten får t.ex. veta vilken avdelningen hon eller han ska tillhöra, hur rutinerna ser ut kring vården och behandlingen, vilket ansvar som olika personer på avdelningen har, hur tidsplaneringen är tänkt etc. Beroende på var mötet mellan sjuksköterskan och patienten äger rum, kommer denna arbetsfunktion i samtalet att se olika ut. Gemensamt för alla dessa samtal inom ramen för arbetsfunktionen är dock att patienten ska kunna förstå informationen och den ska gå att få upprepad på samma sätt av sjuksköterskans kollegor och i centrala delar som skrivet informa­ tionsmaterial. För att stärka patientens uppfattning om det som gäller, bör sjuksköterskan ha tid att sammanfatta samtalet tillsammans med patienten, särskilt om situationen är ny för patienten.

Samtalets förståelsefunktion innebär att sjuksköterskan tar fasta på i första hand de funderingar patienten har. Vad kan det vara för problem jag har? Hur kan det bli bättre? Hur lång tid tar det? Varför känner jag så här? Många av de här frågorna har sjuksköterskan inga eller få svar på, men det viktiga är att frågorna får uttalas och accepteras. I den här typen av samtal räcker det ofta långt med att lyssna aktivt och ibland, särskilt om patienten är tystlåten, att fråga om han eller hon har några frågor eller funderingar. Detta innebär att skapa en öppen situation.

Samtidigt vet vi att en samtalssituation måste avslutas när en viss tid har gått. Det är inte bra om patienten utgår från att sjuksköterskan 82

978-91-44-08887-7_book.indd 82

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

har oändligt med tid för att lyssna in patienten, utan här behövs det tydliga ramar. Till detta kan läggas att det är bra att lägga in flera tider ganska snart, om det är angelägna frågor patienten vill prata om. Det är också viktigt att patienten tycker sig prata med ”rätt” person. Ibland kan det vara läkaren, kuratorn eller psykologen som fungerar bäst som samtalspartner. Att se till så att samtalet hamnar rätt på det sättet kräver en lyhördhet hos sjuksköterskan och en förmåga till samarbete i hälsooch sjukvårdsteamet.

Susanne: Jag var på hembesök hos en multisjuk medelålders man.

Jag såg över hans medicinlista och kollade bensåren. Under tiden som detta pågick, började mannens hustru att tala med mig om det besvärliga förhållandet till barnen: ”De kommer aldrig och hälsar på. Jag tror att de bara är intresserade av arvet efter oss. Vad tror du?”

Jag mumlade lite till svar, men styrde över samtalet på mannens hälsa så fort jag kunde. Hustrun hade mycket mer att säga, både om relationen till barnen, till grannarna, om vardagsekonomin och inte minst om hur det blir när hon blir ensam. När jag kom tillbaka till vård­ centralen tar jag upp detta i mitt team med kuratorn och psykologen som lovade att göra ett hembesök hos paret.

Sjuksköterskan Susanne berättar för författaren.

Här visar sjuksköterskan att hon inte gått i fällan att omedelbart försöka tillfredsställa andras behov, det som ibland kallas ”hjälplustens fallgrop” (Eide & Eide 2009). I stället lyssnar hon in problemet mer distanserat och vänder sig till dem som dels har tid att möta dessa behov, dels har en kompetens att på ett mer erfaret och kunnigt sätt klara av detta. Med sin erfarenhet, sitt kunnande och omdöme har sjuksköterska gjort en bedömning av situationen. Slutsatsen av bedömningen är att här finns ett viktigt behov, men det är inte jag som sjuksköterska som kan tillfredsställa detta, utan det finns andra professionella som är bättre lämpade.

Förståelsefunktionen i interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten innebär att de kan dela synen på vilket det bakomliggande hälsoproblemet är, eventuellt också varför det har uppkommit och vad vården kan betyda för patientens hälsa. Detta är betydligt mer av helhetssyn än kortfattad information från sjuksköterskan till patienten. Förståelse är samtidigt en svår konst, och Andersson (2007) undrar om vi verkligen kan förstå en annan människa. Eller om vi bara uppfattar ytliga aspekter relaterade till vår kunskap om människan som en bekant person eller en kropp med fysiologiska reaktioner? Andersson fortsätter (ibid. s. 123 f):

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 83

83

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

Även om vi har ambitionen att hjälpa den som sitter mitt emot oss och berättar om sitt liv är det svårt att på djupet förstå vilka konsekvenser det förmedlade får för patienten. Ändå är det där vi måste börja. Ibland kastar vi slentrianmässigt ur oss – Jag förstår! En sådan kommentar kan uppfattas som en kränkning. Patienten förstår att vi inte alls har förstått, kanske inte ens lyssnat på deras berättelse.

Det går alltså att tala om olika nivåer av kunskap om patientens situation och förståelse för patientens situation: begränsad kunskap, förståelse genom att en del sammanhang är klara, och slutligen djupare förståelse där helhetsbilden finns.

FÖRSTA KONTAK TEN

Andersson (2007, s. 118) menar att kontakt skapas redan när vi ser patienten och hälsar. I den situationen registrerar patienten vårt beteende och fungerar kanske på vilken kompetens och personlighet vi har: Kan jag känna mig trygg med dig? Kan du hjälpa mig? Hälsningsprocedurer och andra ritualer i den direkta inledningen av ett samtal slår an en grundton för samtalet och mötet. Var och en av oss har sitt sätt att genomföra dessa och de kan också ändras och utvecklas genom åren.

Tydligt kroppsspråk och tydlig presentation av namn och titel/roll, bidrar till klarhet och trygghet.

För att den första kontakten med patienten ska bli bra måste den förberedas på något sätt, vilket tar tid. Försök att skapa dig en bild av patienten och patientens situation och behov, utan att du låser fast dig i någon bestämd uppfattning. Både patienten och sjuksköterskan har förväntningar på mötet dem emellan. Dessa förväntningar kan bero på att de har kunskap om varandra eller på andra omständigheter.

Sjuksköterskan har ett särskilt ansvar för att ta upp förväntningar med patienten och i första hand berätta om vad hon eller han vet om patienten, hur mötet mellan dem ska vara och vart det ska leda. Sjuksköterskan måste också vara tydligt öppen för patientens synpunkter, genom att påpeka att patienten i sin tur kan berätta om sina förväntningar och vad patienten tror om detta första möte. Om sjuksköterskan har tagit del av information t.ex. som journalanteckningar, berättar hen det för patienten. Samtidigt måste sjuksköterskan också vara tydlig med att denna information bara är en liten del i deras möte och att patientens 84

978-91-44-08887-7_book.indd 84

© F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

2014-09-01 12.44

3 Patienten möter sjuksköterskan och vården

egen information är mycket viktig. Det här är frågor som alla handlar om att klargöra metakommunikationen (kapitel 2).

När sedan sjuksköterskans öppna frågor och patientens motivation har fått patienten att berätta om sin situation, är det viktigt att inte avbryta. Vid lämpliga tillfällen kan sjuksköterskan ställa öppna frågor som: Hur upplever du det att vara här? Vad tror du kommer att hända?

Vad önskar du ska hända? Sjuksköterskan har också tydligt markerat att hon/han är öppen för patientens frågor under hela samtalet. Detta är också en grundläggande orsak till att samtalet måste vara planerat så att det inte avbryts eller störs i onödan. Det kan ibland ta lång tid för en patient att berätta det som han eller hon verkligen vill säga.

När vi frågar människor något, innebär detta automatiskt att vi ber dem vara aktiva, tänka efter och ge ett svar. Om jag som sjuksköterska använder frågor genom att t.ex. säga: ”Hur upplever du som patient den här behandlingen?”, ska jag också vara tydlig med om det är en ”riktig” fråga som jag förväntar mig svar på eller om det är en retorisk fråga, som jag själv svarar på genom att t.ex. fortsätta: ”Ja, många patienter kan uppleva behandlingen som smärtsam.” Ett gott råd är att använda retoriska frågor sparsamt och tänka på vem jag talar med och i vilken situation. Ibland kan retoriska frågor vara en lämplig samtalsform som stimulerar patienten.

Slutna frågor är ofta korta och efterlyser specifik information. De förväntade svaren är ofta ”ja” eller ”nej”. ”Har du ont, när jag trycker här?” eller ”Hur länge har du haft feber?” är två exempel på frågor som förväntas ge korta och precisa svar. Det är ett sätt att fråga som är motiverat i behandlingssituationer där tiden är begränsad och den mer exakta informationen behövs för att snabbt sätta in rätt vård eller medicinsk behandling. Att använda slutna frågor svarar mot det handlingskrav som finns i vården.

De öppna frågorna ger ett utrymme för att lära känna patienten i ett större sammanhang, vilket också kan vara viktigt för att förstå patientens ohälsa som en del av patientens liv. Dessa frågor bidrar på ett indirekt sätt till adekvat och träffsäker vård och behandling, därför att en persons livsstil, tankar och upplevelser dels ger värdefull information som rör ohälsan och vilka åtgärder som är adekvata, dels bidrar till att skapa en relation som underlättar kommunikationen mellan patienten och vården. Denna kommunikation kan vara mycket betydelsefull för att förstå patientens ohälsa och för att använda passande vård och behandling.

De öppna frågorna svarar alltså inte på handlingskravet direkt, utan © F ö rfa t t ar e n och S t ud e n t li t t e ra t ur

978-91-44-08887-7_book.indd 85

85

2014-09-01 12.44

23 mm

HÅKAN SANDBERG

Håkan Sandberg är docent i vårdpedagogik och tidigare författare till bl.a. artiklar, rapporter och läroböcker om teamarbete, bl.a. ”Det goda teamet – om teamarbete, arbetsklimat och samarbetshälsa” (2006) samt ”Samarbetshälsa – om effektivt samarbete och välbefinnande” (2011). Han driver också företaget Samarbetshälsan som arbetar för att stärka medarbetares hälsa och verksamheters prestation genom att samarbetet mellan medarbetarna förbättras.

| SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL

SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL PROFESSIONALITET OCH MEDMÄNSKLIGHET Sjuksköterskans samtal ger en bild av den mest relevanta kunskapen om kommunikation som samtal inom sjuksköterskans många olika verksamhetsområden. Boken är en kunskapsöversikt både över forskning och samtalsmodeller i dessa sammanhang.

Samtidigt ger den nya grundläggande perspektiv på hur samtal kan beskrivas, analyseras och utvecklas. Boken lämpar sig väl som lärobok genom hela sjuksköterskeutbildningen samt för vidareutbildning av yrkesverksamma. Varje kapitel avslutas med en seminariedel, som ytterligare kan utveckla kunskap och kompetens kring samtal.

Ur sakgranskarens förord: I din hand håller du nu en bok om sjuksköterskans samtal. Samtal och kommunikation är varken enkla eller entydiga, utan en mångfacetterad och ibland svår del av sjuksköterskans arbete. ... Boken kan läsas i sin helhet, men lämpar sig även att användas uppdelad under sjuksköterskeutbildningens tre år. Centralt för boken är samtalets stora betydelse för både patientens upplevelse av hälsa och sjuksköterskans upplevelse av att kunna bedriva omvårdnad med omsorg. Du har nu i denna bok fått ett utmärkt redskap för att kunna utföra en av sjuksköterskans viktigaste omvårdnadsåtgärder – samtalet!

SJUKSKÖTERSKANS SAMTAL PROFESSIONALITET OCH MEDMÄNSKLIGHET

Art.nr 37287

HÅKAN SANDBERG www.studentlitteratur.se

978-91-44-08887-7_Cover.indd All Pages

2014-08-13 12:44