påverkat vårt sätt att uppfatta det som beskrivs i Första Mosebokens tredje kapitel, men han var förvisso inte den ende kyrkofadern.26 Exempelvis Irenaeus (c:a 130–202) tolkade dessa texter annorlunda. Det som beskrivs i Första Moseboken 3 behöver inte förstås som en historisk händelse, utan snarare som något som sker gång på gång i varje människas liv.27 Det hebreiska ordet adam översätter vi lämpligen till svenska med ”människa” (jfr adamah, ”jord”, en påminnelse om orden ”av jord är du kommen och jord ska du åter bli”) och det hebreiska ordet bakom vårt ”Eva” (hebr. chawwah) har med ”liv” att göra och förklaras redan i bibeltexten som den som ”blev moder till alla som lever”.28 Det verkar därför befogat att tolka texterna i Första Mosebokens första fyra kapitel som berättelser om vad det innebär att vara människor i denna värld och att ha ansvar för våra barn och för nästkommande generationer. Adam och Eva är sinnebilder för vad vi alla är. Vi läser om dem gång på gång inte därför att de en gång levde före oss utan därför att de varje dag lever i oss. Anders Jeffner har återgivit en lärorik upplevelse som är relevant i detta sammanhang. En släkting skulle berätta om en person han nyligen hade träffat. När han blev tillfrågad om namnet på denna person, sade han att hon hade samma namn som den första kvinnan. Vilket är det första namn vi kommer att tänka på när någon säger så till oss? Många bibelläsare skulle nog svara ”Eva”. Det rätta svaret var ”Lucy”, det vill säga, det namn forskare har givit de minst tre miljoner år gamla skelettrester av Australopithecus afarensis som de fann 1974 i Etiopien.29
· 20 ·