Fr책n klass - omslag.indd 1
09-11-09 09.07.54
Från klass till organisation ISBN 978-91-47-09019-8 © 2009 Författarna och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Redaktör: Carina Blohmé och Birgit Hortlund Omslag: Louise Matell Grafisk formgivning: Fredrik Elvander
Upplaga 1:1 Tryckt på miljövänligt papper Sättning: Jonny Hallberg Teckensnitt: Brödtext: Minion Pro Rubriker: Syntax Tryck: Holmbergs 2009
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 http://www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
Fra n klass 091002.indd 2
09-11-09 09.30.47
Innehåll 1 Inledning......................................................................... 5 Christine Roman och Lars Udehn
Del I KLASS
21
2 Från storslagna paradigmstrider till pragmatisk realism. Mot en integrerad klassanalys........................... 22 Erik Olin Wright
3 En generell förklaring till ojämlikhet i arbetslivet...................................................................... 38 Carl le Grand och Michael Tåhlin
4 Svensk samhällsutveckling i ett klassperspektiv............................................................... 62 Håkon Leiulfsrud
Del II Organisation
83
5 Ett låst samhälle?........................................................... 84 Apostolis Papakostas och Dominika Polanska
6 Organisatoriska kentaurer i politiken. En diskussion om den politiska samtiden...................... 105 Adrienne Sörbom
7 Där rörelsen och organisationen möts.......................... 126 Hedvig Ekerwald
8 Kollektiva resurser, dilemman och lösa kopplingar............................................................ 152 Agneta Hugemark och Christine Roman
Fra n klass 091002.indd 3
09-11-09 09.30.48
Innehåll
9 Hybridorganisationer................................................... 170 Magnus Boström
10 Gränsöverbryggarna och de oorganiserade frivilliga. Olycksplatsen som mötesplats....................... 190 Roine Johansson
11 Statens tid. Om politisk tidsförvaltning......................... 209 Kerstin Jacobsson
12 Ungdomar som objekt för politiska åtgärder och som politiska aktörer............................................. 229 Magdalena Czaplicka
Del III Det sociala landskapet 253 13 Insidor och utsidor. Stad – rum – organisation............................................ 254 Mats Franzén
14 Familjen, förorten och framtiden. Ungdomars inträde i vuxenlivet................................... 269 Ryszard Szulkin och Martin Hällsten
15 Social sammanhållning och etnisk integration.............. 293 Hassan Hosseini-Kaladjahi
16 Samhället som socialt landskap.................................... 307 Lars Udehn
Om författarna................................................................... 328
Fra n klass 091002.indd 4
09-11-09 09.30.48
Kapitel 1
Inledning Christine Roman och Lars Udehn
Den gemensamma nämnaren för bidragen till denna bok är Göran Ahrne och hans sociologi. Det är en festskrift, med anledning av att han vid utgången av september månad 2009 lämnar sin post som professor i sociologi vid Stockholms universitet, efter en lång karriär som sociolog. Få svenska sociologer, om ens någon, har gjort mer för att förtjäna en sådan hyllning. Ahrne har från början av 1970-talet till dags dato tillhört Sveriges tongivande sociologer, och få kan matcha hans samlade bidrag till sociologin. Han har publicerat ett mycket stort antal böcker och artiklar, både i Sverige och internationellt. Utan att ha belägg för saken vågar vi påstå att han handlett fler doktorander och andra studenter, suttit i fler betygsnämnder, opponerat på fler avhandlingar och haft fler sakkunniguppdrag än någon annan svensk sociolog. Han har också mer eller mindre kontinuerligt suttit i svenska forskningsråd och vid ett flertal tillfällen varit anlitad för att utvärdera sociologin i Sverige och andra nordiska länder. För svenska sociologistudenter är Göran Ahrne känd som en av författarna till läroboken Det sociala landskapet, som utkommit i fyra upplagor och sålt i över 20000 exemplar, och nu senast som författare till den personliga introduktionen till sociologin: Att se samhället (2007). Ur denna har vi hämtat följande självdeklaration: Jag tror att jag har en ovanligt bred erfarenhet av att arbeta med sociologisk forskning inom olika områden, med olika metoder och tillsammans med en rad olika forskare. Samtidigt som jag har intresserat mig för teoriutvecklingen inom sociologin har jag forskat om allt från arbetsförhållanden och arbetstider, klasskillnader i olika länder, maktfördelningen i familjen och vänskapsrelationer till organisationer som arbetsförmedlingen och försäkringskassan, Svenska innebandyförbundet, Livets Ord och diverse stora globala organisationer som
För närvarande arbetar Ahrne med en lärobok om kvalitativa metoder för Liber förlag.
Fra n klass 091002.indd 5
09-11-09 09.30.48
1. Inledning
ILO och OECD. Jag har också deltagit i några statliga utredningar, från den första Levnadsnivåundersökningen till Kvinnomaktutredningen. (Ahrne 2007: 7) Det är absolut ingen överdrift att Ahrne har en ovanligt bred erfarenhet av att arbeta med sociologisk forskning. Vid vårt arbete med denna bok har vi blivit medvetna om att hans sociologi, bredden till trots, utgör en väv, där de olika delarna griper in i varandra utan att för den skull utgöra någon övergripande och heltäckande teori av typen Grand Theory. I denna väv är vissa teman mer framträdande än andra, och dit hör utan tvekan klass, organisation och socialt landskap.
Arbete och klass Göran Ahrne började sin bana som sociolog inom ramen för den första Levnadsnivåundersökningen som presenterade sitt betänkande 1971. Hans eget bidrag handlade om Hushållarbete och dubbelarbete, och där konstateras, bland annat, att 90 procent av allt hushållsarbete utförs av kvinnor och att resterande 10 procent nästan uteslutande utförs av ensamstående män. Bland de gifta männen var det bara drygt var tionde som ”hjälpte till” i hushållet i någon nämnvärd utsträckning (Ahrne 1971: 17f). När Ahrne ett kvarts sekel senare deltog i den så kallade Kvinnomaktutredningen, stod det klart att åtminstone något hade hänt. Variationerna i fördelning var nu stora, även om traditionella mönster också levde kvar. I Hemmet, barnen och makten undersöktes orsakerna bakom olika lösningar och, inte minst, hur makt kommer in dessa processer. Arbete är ett tema som Ahrne har fortsatt att intressera sig för. Inte minst därför att arbete är intimt förknippat med andra viktiga teman i hans sociologi, som klass och makt. Till skillnad från många andra sociologer, som hävdat att arbete minskat i betydelse under de senaste decennierna, hävdade Ahrne (1987a) att arbetet tvärtom ökat i betydelse och ”kommit att dominera allt mer av samhällslivet” (s. 135). ”Jag skulle vilja gå så långt och hävda att arbetet håller på att bli den klart dominerande formen av samhälleligt liv” (ibid.: 136). Arbetet utgör alltså en stor, men ofta bortglömd, del av människors vardagsverklighet. För de flesta människor är det sannolikt hemmet som utgör vardagslivets centrum, men ur ett strukturellt och samhällsteoretiskt perspektiv är arbetslivets vardagsverklighet viktigare än hemmets (Ahrne 1988: 726). Arbete var också temat för Ahrnes doktorsavhandling Den gyllene kedjan från 1976, med undertiteln Studier i arbete och konsumtion. Anknytningen till klass var Titeln är hämtad från Marx och antyder möjligheten att kapitalackumulationen kan leda till förbättrade villkor för arbetarklassen och därmed göra dess bojor lättare att bära (Ahrne 1976: 9).
Fra n klass 091002.indd 6
09-11-09 09.30.48
1. Inledning
dock tydlig redan här. Det var inte arbete och konsumtion i största allmänhet, utan arbetarklassens arbete och konsumtion, som stod i centrum för Ahrnes intresse. Utgångspunkten var ett antal uppmärksammade studier från 1960-talet som hävdade att vi lever i ett överflödssamhälle, eller åtminstone ett konsumtionssamhälle, där arbetarklassens ökade välstånd lett till dess allmänna förborgerligande och politiska passivisering. Finns det någon grund för denna tes? För att svara på den frågan genomförde Ahrne en enkät och fann att arbetarklassen är minst lika intresserad av kortare arbetstid och bättre arbetsmiljö som av ökad konsumtion. Efter avhandlingen blir Ahrne involverad i ett projekt med titeln ”Samhällsförändring i Sverige”, under ledning av Ulf Himmelstrand (se Ahrne 1978; Himmelstrand et al. 1981). I fokus för intresset står nu den förändring av den svenska klas�strukturen som ägt rum från 1950-talet och framåt. Under 1950-talet var industriarbetarklassen som störst, nästan 40 procent, för att sedan kontinuerligt minska sin andel av de förvärvsarbetande. Vilka konsekvenser detta får för klasstrukturen beror på hur man definierar framförallt arbetarklassen. Enligt vissa utgörs arbetarklassen i huvudsak av industriarbetare. Följden blir en dramatisk minskning av arbetarklassen. Enligt andra befinner sig andra grupper i en liknande situation som industriarbetarna och bör därför räknas till arbetarklassen. Då blir arbetarklassen en relativt konstant del av de förvärvsarbetande, även om dess sammansättning förändras. Förutom industriarbetare kommer arbetarklassen att bestå av ”tjänstearbetare”, för att använda en term introducerad av Ahrne (1978: 4). Till tjänstearbetarna hör framförallt anställda inom den offentliga sektorn, särskilt inom vård och omsorg. En stor majoritet av dessa är kvinnor. Ahrnes klassanalys är direkt inspirerad av Eric Olin Wrights perspektiv på klasser, där autonomin i arbetet spelar en viktig roll. Löntagare i underordnade positioner tillhör arbetarklassen, medan löntagare som kontrollerar andras arbete befinner sig i motsättningsfyllda positioner. Samsynen mellan Wright och Ahrne leder till samarbete. I en gemensam artikel jämför de klasstrukturen i USA och Sverige. Den största skillnaden mellan dessa länder finner de i den nya medelklassen, inom kategorin motsättningsfyllda positioner. Medan andelen arbetsledare är större i USA än i Sverige, gäller det motsatta för andelen självständiga lönearbetare (Ahrne & Wright 1983: 216). En förklaring till denna skillnad är att den offentliga sektorn är betydligt större i Sverige än i USA. Den viktigaste förklaringen är dock att kapitalets arbetsledande funktioner i USA har delegerats längre ner till positioner som skulle tillhöra arbetarklassen i Sverige. Den yttersta orsaken till detta är sannolikt politisk och har att göra med fackföreningarnas svagare ställning i USA än i Sverige (s. 227–230).
Fra n klass 091002.indd 7
09-11-09 09.30.48
1. Inledning
Ahrnes kanske viktigaste bidrag till klassanalysen är boken Klassamhällets förändring (Ahrne, Ekerwald & Leiulfsrud 1985), som utkom i ett flertal upplagor (fjärde upplagan 1996). I denna bok sammanfattas, utvecklas och utvidgas Ahrnes tidigare analyser av den svenska klasstrukturen och dess förändring. Den centrala tesen är att det är arbetarklassens sammansättning snarare än dess storlek som förändrats under den aktuella tiden. Som redan nämnts utgjordes den under 1950talet i huvudsak av industriarbetare, men består idag av en större andel tjänstearbetare inom privat och offentlig sektor. ”Den typiske representanten för arbetarklassen 1980 är knappast en metallarbetare utan snarare en snabbköpskassörska eller ett sjukvårdsbiträde” (s. 42). Denna förändring är inte utan konsekvenser. De nya grupperna inom arbetarklassen identifierar sig inte i samma utsträckning med denna klass och stöder inte samma utsträckning dess organisationer.
Organisationer Mot mitten av 1980-talet börjar Ahrne att intressera sig för ett nytt fenomen vid sidan av klass, nämligen byråkrati. Inom ramen för projektet ”Byråkrati och makt i Krångelsverige” genomförde han en empirisk studie av arbetsförmedlingens inre arbete. Arbetsförmedlingen sågs som en tummelplats för olika aktörer med sina respektive intressen och maktresurser. Mera specifikt placerar dessa arbetsförmedlingen ”i kraftfältet mellan två övergripande motsättningsförhållanden i samhället, nämligen mellan kapital och arbete samt mellan stat och civilt samhälle” (Ahrne, Johansson & Johansson 1985: 4). I en annan studie inom ramen för samma projekt anlägger Ahrne (1985) ett historiskt perspektiv på byråkratin. Han ser den som en nödvändig ingrediens i ett modernt samhälle, men konstaterar också att den har en osviklig förmåga att irritera sina medborgare. En viktig anledning till detta är att byråkratin fungerar som en sorteringsmekanism med uppgift att sätta gränser (se också Ahrne 1987b). Närmare bestämt är det byråkratins uppgift att dra statens inre gränser mot sina medborgare. Detta är det övergripande temat för den bok som utgör projektets slutdokument: Byråkratin och statens inre gränser (Ahrne 1989). Byråkratiprojektet är Ahrnes inkörsport till organisationsteorin (se Ahrne 1987b; 1989: kap. 3) och inledningen till ett långvarigt intresse för organisationer. Hans egen organisationsteori presenteras i programmatisk form i Agency and Organization (1990) och Social Organizations (1994b), som förmodligen är hans mest kända böcker och som utgör den grund på vilken hans senare bidrag till denna teori vilar. Kännetecknande för Ahrnes organisationsteori är dess vida organisationsbegrepp. ”Organisationer kan förstås som en bestämd uppsättning relationer mellan människor som möjliggör kollektiv handling under en längre tid, där själva formen
Fra n klass 091002.indd 8
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
har en egen existens” (Ahrne 1998b: 128f). Gemensamt för alla organisationer är att de grundas på (1) formell tillhörighet, som kan vara obligatorisk eller frivillig, (2) kollektiva resurser, som kan vara materiella och/eller symboliska och som alltid inkluderar medlemmarna själva, (3) regler, varav av vissa är konstitutiva för organisationen som sådan, medan andra definierar medlemmarnas rättigheter och skyldigheter, och (4) kontroll av att medlemmarna följer dessa regler. Kännetecknande för organisationer är också att medlemmarna är utbytbara. Organisationerna består även om medlemmarna kommer och går. Av detta följer att organisationer har en existens oberoende av sina enskilda medlemmar. Människor, å andra sidan, är organisatoriska kentaurer: delvis människor, delvis organisationer (Ahrne 1993). Enligt Ahrnes vida syn på saken finns det fyra typer av organisationer: stater, företag, frivilligorganisationer och familjer. Av dessa har han i sin forskning ägnat mest uppmärksamhet åt stater och frivilligorganisationer. Vi har redan sett hur Ahrne via ett projekt om statlig byråkrati kom in på organisationsspåret, ett spår som så småningom ledde till ett långvarigt engagemang inom Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE). Till resultaten av Ahrnes verksamhet vid SCORE hör antologin Stater som organisationer, som Ahrne redigerade 1998. En grundsten i Ahrnes syn på stater är att de är organisationer bland andra organisationer och inte, som ofta antas, överordnade andra organisationer (Ahrne 1998b). De är dock inte vilka organisationer som helst. Till skillnad från företag och frivilligorganisationer är stater och familjer baserade på obligatorisk tillhörighet, och till skillnad från alla andra organisationer är stater territoriella. Till skillnad från andra organisationer har stater rätten att stifta lagar, men lagar skiljer sig inte från andra regler utom möjligen på en punkt: ”Det som däremot kanske är unikt för staten är att den stiftar lagar för andra organisationer som verkar inom det egna territoriet” (s. 148). Ahrne har också ägnat ett betydande intresse åt frivilligorganisationer, som av sociologer ofta sägs utgöra kärnan i det så kallade civilsamhället; en tredje sektor i samhället vid sidan av staten och marknaden, men moraliskt upphöjd över dessa. (Ahrne 1994a; 1996; 1998a; Ahrne, Boström & Forsell 2004). Som så ofta är han skeptisk till sociologins konventionella visdom och påpekar att även mindre trevliga organisationer som Hells Angels rimligen tillhör civilsamhället. Från frivilligorganisationer är steget inte långt till sociala rörelser, som visserligen inte är organisationer men som utgör en naturlig grogrund för frivilligorganisationer. Det finns en tendens hos rörelser att utveckla organisationer (Ahrne & Papakostas 2006). Det finns också en tendens för både organisationer och rörelser att globaliseras (Ahrne & Papakostas 2002; 2004). Ett uttryck för detta är ökningen av det som Ahrne kal-
Fra n klass 091002.indd 9
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
lar metaorganisationer, det vill säga organisationer som har organisationer som medlemmar (Ahrne & Brunsson 2008). Globaliseringen har också lett till att den organisation som begränsas av sitt territorium, nämligen staten, förlorat i betydelse. En konsekvens av denna utveckling för sociologin är att det samhällsbegrepp som sätter likhetstecken mellan samhälle och nationalstat förlorar sin grundval. Alternativet blir, för Ahrne, att se samhället som ett globalt socialt landskap bestående av människor och organisationer.
Det sociala landskapet Redan i sina tidigaste skrifter var Ahrne intresserad av samhällsteori i en mera övergripande mening. Framförallt ville han förstå hur samhällsstrukturen påverkar människors vardagsverklighet. Det första systematiska försöket i den riktningen återfinns i Vardagsverklighet och struktur från 1981. Ahrne var vid denna tid inte ensam om att försöka överbrygga klyftan mellan mikro och makro inom sociologin. Han var dock ensam om att söka sin huvudsakliga inspiration i Jean-Paul Sartres Critique of Dialectical Reason ([1960] 1976). I en opublicerad uppsats med titeln ”Dom andra: om Sartres kritik av det dialektiska förnuftet” redogör Ahrne för sin relation till detta arbete som han läste 1978. Trots betydande brister, skriver han att Sartres Critique… sannolikt är den enskilda bok som betytt mest för honom som sociolog (s. 1). En mer allmän fråga som jag också (och många andra) brottades med var frågan om individ och samhällsstruktur. Det var naturligtvis en fråga som låg i luften i samhällsvetenskaplig teori vid denna tid (vilket den i och för sig alltid har gjort, men mer eller mindre). 1978 var innan någon av åttio- och nittiotalens dominerande systembyggare Bourdieu, Giddens och Habermas publicerat sina mest citerade och refererade verk. För mig gav Sartres bok öppningen till ett sätt att hantera dessa frågor, som inspirerade mig till boken Vardagsverklighet och struktur och vidare till mina organisationsarbeten på nittiotalet. Och jag tycker fortfarande att de uppslag jag fått från Sartre ger bättre möjligheter att tackla dessa frågor. Det är inga system som koloniserar; det är människor i olika organisatoriska konstellationer som koloniserar varandra. Sartres analyser börjar och slutar med människor, men det är inte den ensamma människan det handlar om; det är inte Individen med stort I som är historiens subjekt utan de många människorna i kamp med och mot varandra om den dagliga brödfödan och för drägliga livsvillkor. (Ahrne ”Dom andra…”, s. 4)
10
Fra n klass 091002.indd 10
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
I detta citat antyder Ahrne att det var från Sartre han fick sin skepsis mot det sociologiska systembegrepp som så småningom ledde till hans egen organisationsteori om ”samhället” som bestående av framförallt människor och organisationer (Ahrne 1990; 1991). Redan i Vardagsverklighet och struktur ställer Ahrne den möjligen retoriska frågan: ”Finns det något system?” (Ahrne 1981: 16). Vi uppfattar det som att han då svarar ja på frågan, även om han redan då är på det klara med att det framförallt finns många organisationer (s. 14–16). Kritiken av uppfattningen om samhället som ett system framförs för första gången med full kraft i Byråkratin och statens inre gränser från 1989. Där konstaterar han också att det finns en ”utveckling inom den allmänna organisationsteorin som är av stort intresse för en övergripande samhällsteori” (s. 54; se också Ahrne 1991). Men om samhället inte är ett system, så skulle det ju kunna finnas andra sociala system. Ahrne tycks acceptera att så är fallet år 1989 då han konstaterar att kapitalismen är ett ekonomiskt system (s. 42), men inte år 1990 då den sociala verkligheten sägs bestå av människor och organisationer – punkt slut – eller nästan. (Se nedan) Föreställningen om en övergripande samhällstruktur finns kvar i Ahrnes bidrag till analysen av sociala klasser under 1980-talet, men även den får ge vika runt 1990. Kvar blir människor, organisationer och vad som utspelar sig dem emellan (Ahrne 1994b). Från cirka 1990 och framåt har Ahrne konsekvent argumenterat för fruktbarheten av ett organisationsperspektiv inom sociologin. Eftersom det inte finns något system eller någon struktur ovanför organisationerna, menar han att det är mera fruktbart att betrakta den sociala verkligheten som ett socialt landskap. ”Avsikten med uttrycket ’det sociala landskapet’ är att hitta ett alternativ till utslitna och begränsade begrepp som system, struktur eller samhälle” (Ahrne & Papakostas 2002: 52). Även om Ahrne, åtminstone till en början, valde att starkt betona betydelsen av organisationer, finns det även en del annat i den omgivande terrängen. I det sociala landskapet finns kultur och institutioner. Där finns semi-organiserade fält där människor möter organisationer i form av kunder, med mera. Där finns också människor och deras relationer till varandra i form av nätverk, med mera. Organisationer är i grunden tröga och det är i det sociala landskapets gläntor som rörelser, inte minst sociala rörelser, uppstår. Slutligen finns i det sociala landskapet nära relationer i form av kärlek och vänskap. Det senare temat har varit föremål för Ahrnes intresse den senaste tiden (Ahrne & Sundberg 2007) och en bok är att vänta så småningom. Vänskap är också den yttersta grunden till denna bok.
11
Fra n klass 091002.indd 11
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
Bokens innehåll och disposition Bokens disposition följer de teman som är centrala i Göran Ahrnes sociologi: klass, organisation och socialt landskap.
Del I: Klasser Den första delen handlar om klasser och om klassanalys. Klasser har varit ett viktigt tema under sociologins hela historia och är, som framgått, ett framträdande tema i Göran Ahrnes tidiga sociologi. Denna del av boken består av tre kapitel där författarna på olika sätt tar sig an uppgiften att utveckla den sociologiska klassanalysen. I ett inledande och delvis självreflexivt kapitel undersöker Erik Olin Wright möjligheterna att integrera tre dominerande perspektiv på klass: klass som individuella egenskaper och livsvillkor, klass som möjlighetsansamling och klass som exploatering och dominans. Snarare än att de teoretiskt utesluter varandra, föreslår Wright i ”Från storslagna paradigmstrider till pragmatisk realism”, att de tre perspektiven kompletterar varandra och alla bidrar till förklaringen av hur ojämlikhet skapas i kapitalistiska samhällen. Det individuella perspektivet förklarar processer som leder till att människor tillägnar sig egenskaper som placerar dem i en viss klass. Möjlighetsansamlingsperspektivet bidrar genom att förklara ojämlikheterna i själva positionerna: att grupper av människor kan utestäng andra från att få ta del av privilegier. Exploaterings- och dominansperspektivet, slutligen, bidrar genom att förklara ojämlikhet som något som genereras av att vissa grupper kontrollerar andra gruppers arbete. I kapitlets avslutande avsnitt tillämpar Wright en sådan integrerad klassanalys på USA:s klasstruktur och ger en samlad beskrivning av vad de olika processerna betytt för ojämlikheten där. Om Wright i sitt kapitel ser integreringen av olika klassanalyser som den stora utmaningen för klassanalysen, argumenterar Carl le Grand och Michael Tåhlin i ”En generell förklaring till ojämlikhet i arbetslivet” för att maktbaserade klassmodeller på mikronivå bör överges till förmån för effektivitetsbaserade analysmodeller. De noterar att kvalifikation och auktoritet är centrala begrepp i båda modellerna, men att förklaringen till varför det förhåller sig på det viset skiljer sig åt. Medan ”maktmodellen” betraktar fördelningen av belöningar som ett nollsummespel, där vissa får stora belöningar på bekostnad av andra, betraktas den i ”effektivitetsmodellen” som en effekt av olikheter i produktivitet, där högre produktivitet antas öka organisationens mervärde. En teoretisk och empirisk analys utfaller till effektivitetsmodellens fördel, samtidigt som data tydligt visar att skillnaden mellan belöningarnas storlek är stor i olika länder. Författarnas slutsats blir att det på mikronivå är effektivitet snarare än makt som förklarar arbetslivets sociala och ekonomis12
Fra n klass 091002.indd 12
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
ka skiktning, medan en maktbaserad modell är mera lämpad för att förklara skillnader mellan länder när det gäller ojämlikhetens omfattning. Hur har svenskt arbetsliv förändrats under de senaste decennierna med avseende på jobbens kvalifikationsgrad? Håkon Leiulfsrud tar sig, i kapitlet ”Samhällsutveckling i Sverige i ett klassperspektiv” an uppgiften att ur ett klass- och könsperspektiv besvara denna fråga med utgångspunkt från Erik Olin Wrights klassmodell. Han pekar bland annat på den förändring av den svenska klasstrukturen som visar sig i arbetarklassens minskning och mellanskiktens ökning liksom i arbetarklassens sammansättning. Kvalifikationsgraden har blivit högre och rutinjobben färre i takt med en ökad differentiering. När det gäller frågan om klass och kön – hur män respektive kvinnor fördelar sig på olika positioner i klasstrukturen – visar Leiulfsruds analys att arbetslivets könssegregation kvarstår, men att andelen kvinnor i rutinjobb med liten autonomi minskat och att andelen kvinnliga chefer på låga nivåer ökat. Leiulfsrud slutsats är att ojämlikheten generellt sett har ökat i Sverige, och att detta också gäller kvinnor som idag är en betydligt mera heterogen kategori än vad som var fallet för ett kvarts sekel sedan.
Del II: Organisation Organisation är det samlande temat för den andra delen av denna bok. Den inleds med kapitlet ”Ett låst samhälle” där Apostolis Papakostas och Dominika Polanska diskuterar hur så kallade gränsteknologier kan användas av människor med stora tillgångar för att utestänga andra från att ta del av dessa. Etableringen av inlåsta grannskap (gated communitites) för välsituerade grupper i Central- och Östeuropa tas som ett exempel på hur nya rumsliga gränser upprättas med teknologins hjälp. I ett avsnitt om utvecklingen av nyckeln och dess motsvarigheter diskuteras sådana gränsteknologier närmare. Bland annat uppmärksammas nyckelns roll i skapandet av såväl sociala gränser som gränser mellan bevakade och obevakade resurser. Slutligen argumenterar författarna för att medlemskap och anställning som organisatoriska tillhörighetsformer blivit allt snävare definierade och diskuterar hur detta har bidragit till nydragna organisatoriska gränser. Medan Papakostas och Polanska i sitt kapitel alltså synliggör upprättandet av nya gränser, uppmärksammar Adrienne Sörbom i ”Organisatoriska kentaurer i politiken” en speciell effekt av att gränsen mellan offentligt och privat blivit mindre tydlig. Hon menar att denna uppluckring resulterat i en politisering av vardagslivet där alltfler frågor kommit att uppfattas som politiska, och där alltfler människor kommit att känna sig ansvariga för alltfler områden av samhällslivet. Samtidigt noteras tvetydigheten i utvecklingen av det politiska handlandet. Å ena sidan vill männi13
Fra n klass 091002.indd 13
09-11-09 09.30.49
1. Inledning
skor i ökande grad vara politiska subjekt, å andra sidan vill allt färre vara aktiva i traditionella politiska organisationer. I kapitlet diskuteras denna paradox med hjälp av begreppen individualisering och rationalisering. Vardagslivets politisering ses då som en effekt av en ökad individualisering, medan rationalisering refererar till de politiska organisationernas tendens mot ökad professionalisering. Sörbom introducerar också Göran Ahrnes begrepp ”organisatorisk kentaurer” som ett möjligt redskap att förstå det motsägelsefulla i utvecklingen. Politiskt handlade står i centrum också i Hedvig Ekerwalds ”Där rörelsen och organisationen möts. Fallet Uppsala FNL-grupp”. Som kapitlets titel antyder diskuteras här 1960-talets Vietnamrörelse med utgångspunkt från ett organisationsperspektiv och ett socialt rörelseperspektiv. Närmare bestämt är det arbetet i den lokala FNL-grupp där Ekerwald själv var aktiv som relateras till främst Göran Ahrnes syn på organisationer. I en inledande diskussion invänder Ekerwald mot den vikt som brukar läggas vid politiska metoder för att definiera sociala rörelser. Hon argumenterar istället för att det är graden av engagemang som avgör vad som är att betrakta som en social rörelse. Med kritisk blick presenteras därefter Göran Ahrnes organisationsbegrepp, liksom relationen mellan detta och begreppet ”social rörelse”. Med exempel hämtade från den lokala FNL-gruppens arbete och organisering underbygger sedan författaren sin egen definition av sociala rörelser som grundad på engagemang, uttryckt som frivilligt oavlönat arbete och livliga diskussioner. Genom att diskutera de organisatoriska sammanhang i vilka handikapprörelsens politiska krav artikuleras, berör också Agneta Hugemarks och Christine Romans kapitel frågan om relationen mellan social rörelse och organisation. Med utgångspunkt tagen i Göran Ahrnes tes – att organisering handlar om att bygga upp kollektiva resurser och det faktum att det råder konkurrens om sådana resurser – identifieras ett dilemma för de studerade handikapporganisationerna. Detta har, enligt författarna, sin grund i att organisationerna för att bli inflytelserika måste uppnå både en viss storlek och politisk enighet, samtidigt som en växande medlemsskara gör det svårare att samla medlemmarna under ett gemensamt politiskt program. I ”Kollektiva resurser, dilemman och lösa kopplingar” diskuteras detta dilemma och också organisationernas försök att handskas med svårigheterna, liksom de nya utmaningar som ett förändrat handikappolitiskt landskap ställer organisationerna inför. I de flesta frivilligorganisationer är det individer som är medlemmar. Utmärkande för så kallade metaorganisationer är, som tidigare framgått, istället att deras medlemmar består av andra organisationer. Magnus Boström diskuterar i ”Hybridorganisationer” en speciell typ av metaorganisation där medlemsorganisationerna är en blandning av frivilligorganisationer och företag. Ett motiv bakom bildandet 14
Fra n klass 091002.indd 14
09-11-09 09.30.50
1. Inledning
av sådana organisationer är att det är viktigt att sammanföra olika intressegrupper, ett motiv som Boström relaterar till ideal om brett deltagande, deliberativ demokrati och partnerskap. Som exempel står i kapitlet två metaorganisationer som bildats för att upprätta en standard för ett hållbart skogsbruk respektive ett hållbart fiske. Med utgångspunkt från såväl teori som empirisk forskning diskuterar författaren både motiven bakom bildandet av dessa hybridorganisationer och de särskilda utmaningar och svårigheter som denna typ av organisation möter när det gäller frågor om legitimitet, auktoritet och maktbalans. Också i Roine Johanssons kapitel behandlas samspelet mellan organisationer, även om samspelet i detta fall inte sker inom ramen för en metaorganisation. Det Johansson diskuterar är istället samverkan mellan olika organisationer i en krissituation. Särskilt riktas strålkastarljuset på interaktionen mellan organisationer och allmänhet. Närmare bestämt handlar ”Gränsöverbryggarna och de oorganiserade frivilliga – olycksplatsen som mötesplats” om samspelet mellan olika organisationsrepresentanter – de så kallade gränsöverbryggarna – och allmänhet i den typ av krissituation som olyckor ger upphov till. Johansson placerar i sitt kapitel in dessa möten i en organisationsteoretisk ram, och diskuterar interaktionen mellan organisationsrepresentanterna och enskilda människor som råkar befinna sig på olycksplatsen. Han visar inte bara att denna interaktion är viktig för de olika hjälporganisationerna, utan också att samspelet varierar beroende på att organisationerna fungerar efter olika institutionella logiker. Temat för Kerstin Jacobssons ”Statens tid: Om politisk tidsförvaltning” är den socialt producerade tiden. För att vara mera precis handlar kapitlet om statens roll i etablerandet av nationell tid och om den utmaning som den ekonomiska och politiska globaliseringen kommit att innebära för den nationella politiska tiden. Kapitlet beskriver först hur en nationell tid etablerades med hjälp av nya kommunikationsmedel, standardiserade kalendrar, gemensamma helgdagar, nationella politiska cykler med mera, liksom den roll statistik och muséer spelade i skapandet av föreställningen om en nationell gemenskap. Därefter beskrivs hur ekonomisk globalisering och överstatliga organisationer nu utmanar nationalstatens institutionaliserade temporalitet. Jacobsson beskriver konsekvenserna av förändrade tidshorisonter – att nuet har kommit att dominera över framtiden – och pekar på att en krympande framtidshorisont har resulterat i en pragmatisering av politiken. Från att ha varit fråga om att bygga framtiden har politik blivit en fråga om att förvalta nuet. I ”Ungdomar som medborgare – som objekt för politiska åtgärder och som politiska aktörer” diskuteras först de gränser som politiken sätter för unga människor. Magdalena Czaplicka gör detta genom att presentera ungdomspolitikens olika för15
Fra n klass 091002.indd 15
09-11-09 09.30.50
1. Inledning
greningar och diskutera de statliga regleringarnas inverkan på ungdomars livsvillkor. Medan hon i första delen särskilt lyfter fram ungdomarnas begränsade möjligheter att påverka sina levnadsbetingelser, är det ungdomar som politiska aktörer som belyses i kapitlets andra del. En fråga som ställs är hur det kommer sig att ungdomars politiska aktivitet är låg, trots att ungdomar är politiskt intresserade, något som en del studier tyder på. Czaplicka för fram bristande identifiering med gruppen och politisk socialisation som möjliga förklaringar. Hon reser också frågan om förekomsten av diskriminering av ungdomar vid val till politiska församlingar. Trots att många ungdomar nomineras är det få som blir valda.
Del III: Det sociala landskapet I bokens tredje del är det Göran Ahrnes metafor om samhället som ett socialt landskap som utgör förenande tema. Den inleds med ett kapitel där Mats Franzén avser att skapa en bro mellan urbansociologin och organisationssociologin. Med utgångspunkt i Ahrnes topografiska metaforer – socialt landskap och semi-organiserade fält – diskuterar han förhållandet mellan stad och organisation ur rumssociologiskt perspektiv. Staden kan, enligt författaren, förstås som ett socialt landskap, även om det sociala landskapets olika organisationer inte kan definiera staden. Franzén menar att staden bör ses som ett mellanrum mellan olika slags organiserade verksamheter, där mellanrummet motsvarar det offentliga rummet. I detta mellanrum återfinns framförallt människor och det som Ahrne kallar semi-organiserade fält: platser, framförallt i staden, där organisationer och människor möts. Staden ger bestämda förutsättningar för organisationers verksamhet och genererar en dynamik som gör skapandet av nya organisationer möjligt. Om staden är organisationernas utsida så är organisationerna stadens utsida. Staden är också ett viktigt tema i Ryszard Szulkins och Martin Hällstens kapitel. Mera precist handlar det om den segregerade staden och dess konsekvenser för människors handlingsmöjligheter och levnadsvillkor. I ”Familjen, förorten och framtiden. Ungdomars inträde i arbetslivet” ställs frågan om varför unga människor med invandrarbakgrund har kortare utbildning och lägre arbetsinkomst än jämnåriga ungdomar med svensk bakgrund. Författarna undersöker dels betydelsen av ursprungsfamiljens utbildning och socioekonomiska ställning, dels betydelsen av uppväxtmiljöns socioekonomiska och etniska sammansättning. Resultaten tyder på att skillnaderna mellan de båda gruppernas utbildningskarriärer framförallt förklaras med uppväxtfamiljernas socioekonomiska och utbildningsmässiga bakgrund, samtidigt som utbildning förklarar skillnaderna i arbetsinkomst. Författarna påpekar också att dessa förklaringar måste kompletteras som en följd av att 16
Fra n klass 091002.indd 16
09-11-09 09.30.50
1. Inledning
unga människor med invandrarbakgrund möter större hinder när de kommer ut på arbetsmarknaden. Även i Hassan Hosseini-Kaladjahis ”Social sammanhållning och etnisk integration” står social stratifiering på etnisk grund i fokus. Den övergripande frågan för kapitlet är hur det kommer sig att den svenska välfärdsstaten, som gjort sig känd för en förhållandevis stor jämlikhet när det gäller klass och kön, inte har lyckats utjämna de sociala skillnaderna mellan människor med svensk och utländsk bakgrund. Författaren söker en tentativ förklaring i den socialdemokratiska folkhemstanken och den typ av nationalism som denna bär med sig. Även om det inte har varit fråga om en rasistisk eller chauvinistisk nationalism utan snarare om ett ideologiskt projekt för att mobilisera medborgarna för ett gemensamt mål, har den, menar författaren, verkat mot människor med utländsk bakgrund. Utgående från socialpsykologisk teori formuleras hypotesen att folkhemmets ”solidariska nationalism” just på grund av tonvikten på solidaritet över klassgränser till och med har varit särskilt utestängande för invandrade grupper. Hinder på arbetsmarknaden, liksom seglivade tankar om att invandrade grupper ska assimileras, är uttryck för detta. I bokens sista kapitel ”Samhället som socialt landskap” diskuterar Lars Udehn den organisationsteoretiska samhällsteori som Göran Ahrne lanserade runt 1990 och försvarat sedan dess. Enligt denna teori består samhället förutom av människor i stor utsträckning av organisationer och kan liknas vid ett landskap, det sociala landskapet. Bakgrunden till denna samhällsteori är Ahrnes missnöje med de inom sociologin vanliga begreppen system och struktur samt föreställningen om samhället som något konkret och avgränsat. Efter en kort redogörelse för användningen av begreppet samhälle inom sociologin konstaterar Udehn att det substantiella samhällsbegreppet inte varit så dominerande som många av dess kritiker, Ahrne inkluderad, tycks tro. Enligt Udehn, har Ahrne med rätta betonat organisationernas betydelse i samhället. Även idén om det sociala landskapet har stora förtjänster. En risk med teorin är dock att andra sociala fenomen som kultur och institutioner hamnar i skymundan.
17
Fra n klass 091002.indd 17
09-11-09 09.30.50
1. Inledning
Referenser Ahrne G. (1971) Hushållarbete och dubbelarbete. Stockholm: Allmänna förlaget. Ahrne G. (1976) Den gyllene kedjan. Studier i arbete och konsumtion. Bokförlaget Prisma. Ahrne G. (1978) ”Om klass, arbete och medvetande i Sverige mot slutet av 70talet”. Sociologisk Forskning 15: 3–28. Ahrne G. (1981) Vardagsverklighet och struktur. Göteborg: Korpen. Ahrne G. (1985) Den irriterade medborgaren. Uppsala: Uppsala universitet, Reprocentralen. Ahrne G. (1987a) ”Att ha ett arbete. En kritik av tesen om arbetets minskade betydelse” i U. Björnberg & I Hellberg (red.) Sociologer ser på arbete. Arbetslivscentrum. Ahrne G. (1987b) ”Byråkrati i organisationer och i samhället” i U. Bergryd (red.) Den sociologiska fantasin. Stockholm: Rabén & Sjögren. Ahrne ([1988] 1993) ”Arbete, fritid, livstid” i U. Himmelstrand & G. Svensson (red.) Sverige – vardag och struktur. Sociologer beskriver det svenska samhället. Stockholm: Norstedts. Ahrne G. (1989) Byråkratin och statens inre gränser. Stockholm: Rabén och Sjögren. Ahrne G. (1990) Agency and Organization. Towards an organizational theory of society. London: SAGE Publications. Ahrne G. (1991) ”Om sociologin och organisationsbegreppet”. Sociologisk Forskning, nr 1 45–60. Ahrne G. (1993) ”Delvis människa, delvis organisation”. Sociologisk Forskning, nr 1 59–70. Ahrne G. (1994a) ”Organiseringen av det civila samhället”. Sociologisk Forskning, nr 2: 38-45. Ahrne G. (1994b) Social Organizations. Interaction inside, outside and between organizations. London: SAGE Publications. Ahrne G. (1998a) ”Civil Society and Uncivil Organization” i J. Alexander (red.) Real Civil Societies. Dilemmas of Institutionalization. London: SAGE Publications. Ahrne G (1998b) ”Stater och andra organisationer” i G. Ahrne (red.) Stater som Organisationer. Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag. Ahrne G. (2007) Att se samhället. Malmö: Liber. Ahrne G. (odaterat) ”Dom andra: Om Sartres kritik av det dialektiska förnuftet”. Opublicerat manus, 7 sidor.
18
Fra n klass 091002.indd 18
09-11-09 09.30.50
1. Inledning
Ahrne G., Boström M. & Forsell A. (2004) ”Meningen med föreningen” i M. Boström m.fl. (red.) Den organiserade frivilligheten. Malmö: Liber. Ahrne G. & Brunsson N. (2008) Meta-organizations. Cheltenham: Edward Elgar. Ahrne G., Ekerwald H. & Leiulfsrud H. (1985) Klassamhällets förändring. Lund: Arkiv förlag. Ahrne G., Johansson R. & Johansson K. (1985) Vad gör de därinne på arbetsförmedlingen? Uppsala: Uppsala universitet, Reprocentralen. Ahrne, G. & Roman, C. (1997) Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om pengar och arbete i familjen. SOU 1997:139. Stockholm: Fritzes Ahrne G & Papakostas A. (2002) Organisationer, samhälle och globalisering. Lund: Studentlitteratur. Ahrne G. & Papakostas A. (2004) ”Hur mycket kan man hoppas på globala rörelser?” i A. Sörbom (red.) Den tömda demokratin – och vägarna tillbaka till makten. Stockholm: Agora. Ahrne G. & Papakostas A. (2006) ”Kollektivt handlande i rörelser och organisationer i Å. Wettergren och A. Jamison (red.) Sociala rörelser – politik och kultur. Lund: Studentlitteratur. Ahrne G., Roman C. & Franzen M. (1996) Det sociala landskapet. En sociologisk beskrivning av Sverige från 50-tal till 90-tal. Göteborg: Korpen. Ahrne G. & Wright E. O. (1983) ”Classes in the United States and Sweden: A Comparison”. Acta Sociologica 26: 211–235. Himmelstrand, U., Ahrne, G., Lundberg, L. & Lundberg, L. (1981) Beyond Welfare Capitalism. Issues, Actors and Forces in Societal Change. London: Heinemann. Sartre J.-P. ([1960] 1976) Critique of Dialectical Reason. London: Verso.
19
Fra n klass 091002.indd 19
09-11-09 09.30.51
Fra n klass 091002.indd 20
09-11-09 09.30.51
Del I KLASS
Fra n klass 091002.indd 21
09-11-09 09.30.51
Kapitel 2
Från storslagna paradigmstrider till pragmatisk realism. Mot en integrerad klassanalys Erik Olin Wright
År 1983 publicerade Göran Ahrne och jag en artikel tillsammans i Acta Sociologica vars titel var ”Classes in the United States and Sweden: A Comparison”. Detta var en av nyckelrapporterna i det stora komparativa projektet Comparative Project in Class Analysis som startade i början av 1970-talet och fortsatte i olika former fram till tidigt 1990-tal. Projektet hade två agendor som korsade varandra. Den ena var att försvara och utveckla ett marxistiskt synsätt på klassanalys. Detta inkluderade både uppgiften att precisera de utmärkande drag hos det marxistiska klassbegreppet som särskilde det från andra konkurrerande uppfattningar inom sociologin och att rekonstruera det marxistiska begreppet för att stärka dess användbarhet och betydelse inom sociologisk forskning. Den andra agendan bestod i att genomföra en serie noggranna kvantitativa studier där data från det komparativa projektet inom en lång rad specifika områden användes för att visa den empiriska relevansen av detta rekonstruerade begrepp. I vårt samarbete var jag alltid mest upptagen med och uppslukad av den första av de här agendorna, medan Göran Ahrne var mer engagerad i den andra. Han var inte på något sätt antiteoretisk, men han ansåg att teoretiska idéers värde huvudsakligen låg i deras förmåga att spetsa till frågorna och vägleda den empiriska forskningen. Han var således ganska skeptiskt inställd till de storslagna paradigmstridernas fruktbarhet, men han lät mig hållas eftersom mina intressen för det mesta inte krockade med det empiriska projektet.
Kapitlet är en översättning av From Grand Paradigm Battles to Pragmatist Realism: Towards an Integrated Class. Översättningen är gjord av Susanna Lindberg och bearbetad av Christine Roman och Lars Udehn.
22
Fra n klass 091002.indd 22
09-11-09 09.30.51
2. Från stor slag na p aradig mst r ide r t il l prag mat isk realism
Ett kvarts sekel har förflutit sedan vår artikel publicerades. Under den tid som gått har jag ett flertal gånger omprövat den underliggande logiken i mitt sätt att se på klassanalys. Numera tror jag att Göran Ahrnes skepsis mot paradigmstrider på många sätt var väl berättigad. Även om jag fortsätter att arbeta i den marxistiska traditionen, tycker jag inte längre att det bästa sättet att fundera kring marxism är i termer av ett allomfattande paradigm som är oförenligt med ”småborgerlig” sociologi. Jag ser det snarare så att olika teoretiska traditioner identifierar olika sorters kausala processer eller mekanismer som de menar har förklaringsvärde för särskilda syften. De här olika traditionerna har ett vetenskapligt värde såtillvida att deras påståenden är berättigade. De olika mekanismerna som identifierats av olika teorietiska traditioner korsar varandra och samspelar i den sociala verkligheten och alstrar på så sätt de saker vi iakttar. Den marxistiska traditionen är en värdefull och intressant samling idéer därför att den framgångsrikt identifierar verkliga mekanismer med betydelse för en lång rad viktiga problem, men den utgör inte ett fullt utvecklat ”paradigm” med förmåga att på ett heltäckande vis förklara alla sociala företeelser eller inordna alla sociala mekanismer i en enhetlig teoretisk ram. Den har inte monopol på förmågan att identifiera verkliga mekanismer, och därför bör sociologisk forskning utförd av marxister i praktiken kombinera de karakteristiska marxistiska mekanismerna med andra kausala processer som verkar relevanta för den uppgift de ställs inför. Något vi kan kalla ”pragmatisk realism” har ersatt den stora striden mellan paradigmen. I den återstående delen av detta kapitel skulle jag kortfattat vilja undersöka vilka konsekvenser denna pragmatiska realism får för klassanalysen. I mitt teoretiska arbete i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, som kom att prägla min forskning tillsammans med Göran Ahrne, argumenterade jag för det marxistiska klassbegreppets generella överlägsenhet över dess huvudsakliga sociologiska rivaler – i synnerhet weberinfluerade klassbegrepp och klassbegrepp inom traditionell stratifieringsforskning. Nu tycks det mig vara mer på sin plats att betrakta dessa olika sätt att tala om klass som olika sätt att identifiera grupper av kausala processer, som tillsammans bidrar till att skapa ekonomiskt grundad ojämlikhet i kapitalistiska samhällen. För vissa frågor och problem kan någon av dessa grupper vara mer De viktigaste publikationerna där jag har diskuterat dessa frågor är: Class, Crisis and the State (1978), Classes (1985), The Debate on Classes (1989), Class Counts: Comparative Studies in Class Analysis (1997) och Approaches to Class Analysis (2005). Denna inställning till den marxistiska traditionen innebär inte att marxismen bara upplöses i någon sorts formlös ”sociologi”. Marxismen särskiljer sig fortfarande i sitt sätt att organisera sin agenda kring en uppsättning grundläggande frågor eller problem som andra teoretiska traditioner antingen ignorerar eller marginaliserar, samt i sitt sätt att identifiera en karakteristisk uppsättning kausala processer som är relevanta för dessa frågor. (Jag föredrar att använda uttrycket ”marxistisk tradition” snarare än ”marxism” just för att det senare antyder någonting mer likt ett vittomspännande paradigm.) För en diskussion om denna inställning till marxismen, se Erik Olin Wright Interrogating Inequality (1994), särskilt del III.
23
Fra n klass 091002.indd 23
09-11-09 09.30.51
Fr책n klass - omslag.indd 1
09-11-09 09.07.54