9789144112763

Page 1

BARNS KONST MÖTE MED

MARIE BENDROTH KARLSSON


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39262 ISBN 978-91-44-11276-3 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Omslagsbild: Skulptur av Lena Cronqvist. Foto: Marie Bendroth Karlsson Foto i boken om inte annat anges: Marie Bendroth Karlsson Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2017


INNEHÅLL

Inledning 5 Det finns inget rätt sätt, bara olika sätt!  9 Vad är konst?   10 Vilket barn vänder vi oss till?  12 Pedagogens två uppdrag: det demokratiska och det pedagogiska 13 1 Arkitektur är också konst   15

Vad är det här för ett hus?  15 Förskolans miljö och museets  18 2 Konst som inspiration, estetisk impuls och förebild  21

Parallellt och offentligt  26 3 På Passagen i Linköping  29

”Det ska bli såå spännande!” 31 4 Nordiska Akvarellmuseet och Kållekärrs förskola   39

På förskolan  40 Utställning: Kinas landskap i förändring. Samtida tuschmåleri  42 Utställning: Donation Florence & Daniel Guerlain/Centre Pompidou Paris  46 Utställning: Disney – konsten att berätta  49 Betydelsen av samtalet  54 5 Göteborgs konsthall   55

Pedagoger behöver pröva att röra sig som konstverken  58 Mer rörelse  59

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3


6 Röhsska museet   63 7 Textilmuseet i Borås   69 8 Hallands konstmuseum x 8   75 9 Avtryck och intryck   85

Andra trycktillfället på Sinkadusen  90 Tredje trycktillfället på Sinkadusen  93 10 Avslutande tankar   99

Mina inspirationskällor och förebilder  107 Referenser 109 Fördjupningslitteratur 111

4

I nne h å ll

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r


På Passagen i Linköping

Passagen är en kommunal konsthall i Linköping. Den ligger mitt i stadens centrum vid det stora torget. Konsthallen är inrymd i det som en gång var en saluhall. Där arbetar Randi Leirnes som bildpedagog och hennes uppgift är att ansvara för arbetet i och utvecklingen av ateljén1. Linköpings kommun erbjuder förskolor och skolor visningar och ateljéarbete. När tiderna för besök på Passagen släpps, vilket sker tre gånger per år, bokas alla tider upp mycket snabbt. Efter många års verksamhet är Passagens pedagogiska arbete populärt bland förskolor och skolor i kommunen, och trycket på ateljén är stort. Eftersom många vill komma dit så är varje grupps möjligheter till besök begränsade till två gånger per termin. På Passagen har man också fortbildning för pedagoger och man har tagit initiativ till ett nätverk bestående av tolv personer: fyra pedagoger från förskoleverksamheten, fyra från förskoleklass till årskurs 3 och fyra från årskurs 4 till årskurs 6. Med denna grupp har Randi ett kontinuerligt samarbete och i den utbyts erfarenheter och bollas idéer inför varje utställning. Nätverkets pedagoger har förtur till bokningar av konsthallsbesök. Den här typen av samarbeten kan ses som en kvalificerad fortbildning för samtliga deltagare. Just denna typ av fortbildning har professor Anne Bamford framhållit som nödvändig för alla pedagoger för att de ska kunna utveckla en kvalificerad och fruktbar undervisning på konst- och kulturområdet.2 Passagens övergripande uppdrag är att ge barn och unga möjlighet att uppleva konst och skapa själva. Tanken är att om barn får använda sina händer och öva sin hantverksförmåga blir det ett sätt för dem att kommunicera och göra sig synliga på men också ett sätt att få syn på varandra. Därför är de gemensamma genomgångarna med samtal om 1  Passagen har också prövat att ha en ”utflyttad” ateljé i stadsdelen Skäggetorp, något som man hoppas kan bli en permanent verksamhet. I Skäggetorp samarbetar man med Östergötlands länsmuseum samt biblioteket. 2  Bl.a. Bamford, 2006.

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3


både konstverk och det barnen själva gjort centrala. Det är viktigt att man inte framställer något som antingen rätt eller fel utan att man betonar att allas uttalanden och allas gestaltningar är betydelsefulla. Randi lägger stor vikt vid barnens eget gestaltande arbete och menar att deras möjlighet att få arbeta i ateljén har avgörande betydelse för hur de upplever konsthallsbesöket. Under vårt samtal lyfter hon problemet med att tiden för besöken inte medger att arbetsprocessen får ta tid. Jag brukar säga det till pedagogerna, att på förskolan kan ni låta samma arbete ta mycket längre tid. Men här ska vi hinna mycket på två timmar och därför forcerar jag mer än vad jag tycker är optimalt.

Hon fortsätter: Uppgiften för oss här på Passagen blir mer att sprida än att fördjupa tankar och idéer om hur man kan arbeta konstärligt och om hur konst­ närer arbetar.

Randi är en erfaren pedagog och jobbar också konstnärligt själv. Hon har en väl genomtänkt strategi för ett möte med en barngrupp. Ett besök på Passagen börjar alltid i ateljén. Det inledande arbetet är beroende av vad det är för utställning, vad det är för konstnär samt vilket material eller teknik eller tema den eller de utställande konstnärerna arbetar med. Besökets inledning och valet av material till barnen att arbeta med i verkstan relaterar alltid till pågående utställning. Randi säger: Jag vill att barnen ska få en känsla för den konstnärliga processen utifrån den konstnären som ställer ut. Det lekfulla i den. Jag berättar anekdoter om hur en konstnär gör.

Barnen får oftast börja i verkstaden med praktiskt estetiskt arbete och en inledande uppgift som ”inte går att misslyckas med”. Randi menar att för att en inledande uppgift ska vara säker att lyckas med, måste den ha tydliga ramar men stora möjligheter inom ramarna. Detta för att barnen ska ”landa” på platsen och lära känna ett material. När det gäller måleri kan uppgiften till exempel vara att: • rolla en bakgrund i två färger

• maskera med remsor på olika sätt och sen rolla färg över • måla en ruta på en ruta

• göra ”något att gå på” med lim och sedan strö sand ovanpå.

30

3  På Pa s s age n i Lin kö pin g

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r


Skulpturer av Joakim Ojanen.

Ska man använda lera för att arbeta tredimensionellt kan den förberedande uppgiften till exempel vara att göra ett berg för att känna på och pröva materialet. Vid tillfället när jag är på plats visas en utställning med Joakim Ojanens lerskulpturer.

”Det ska bli såå spännande!” När jag är på Passagen kommer åtta barn och två pedagoger från en närliggande förskola. Denna barngrupp har varit på Passagen vid ett tidigare tillfälle. Barnen är i femårsåldern. Efter att ha hängt av sig kläderna i hallen och hälsat på Randi, är Victoria snabbast in i ateljén. Hon ©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3  På Passagen i Li nköping

31


Dagens arbetsmaterial Üvertäckt med tyg.


småhoppar ivrigt och förväntansfullt på stället och utbrister: – Det ska bli såå spännande! Alla sätter sig på golvet runt en lastpall som är övertäckt av ett vackert grönt tyg. Under tyget finns färger, penslar, lera och modelleringspinnar, så kallade miretter, det vill säga allt material som ska användas under dagen. På arbetsborden vid sidan om står åtta kavaletter, en till varje barn.3 Barnen visar nyfikenhet och vill veta vad som finns under tyget. Randi berättar kort om hur besöket är upplagt och därefter lyfter hon på tyget. Barnen får var sin klump lera att ta med till bordet. Först ska ni bli vän med leran. Slå fast lerklumpen på kavaletten och lek med högen tills den blir ett litet berg.

Benämningen på kavalett betonas. Pedagogerna kallar kavaletten ”bricka” alternativt ”platta”. Miretter heter en del av de arbetsredskap de använder. Har det någon betydelse att man använder korrekta termer och begrepp? Ja, jag tror att det är viktigt. När barnen lär sig relevanta benämningar går de från det generella till det mer specifika, det blir en del av deras språkutveckling samtidigt som de ökar sina kunskaper inom ett ämnesområde.

Barnen har fått var sin kavalett och lera.

Barnen gör inte bara berg och de kommenterar vad de gör. Pojke: – Jag gör örnklippan. Randi ber honom berätta om sin örnklippa. Flicka: – Jag gör ett ljus! – Det här blir en soffa, säger en flicka till synes lite road över likheten mellan sin lerklump och möbeln.

En pojke använder en mirette och skär en bit av leran. Han påkallar de vuxnas uppmärksamhet för att visa hur han använder verktyget. Nöjd med att ha blivit bekräftad upprepar han momentet tills han har delat upp hela sin lerklump i bitar. En annan pojke lyfter kavaletten och säger: – Jag är stark. Pojken vid sidan om gör likadant: – Jag med. Jag är faktiskt fem år. Det praktiska arbetet omfattar olika slags upplevelser och tankar. Uppgiften att göra ett berg av leran blir en utgångspunkt för att barnen med stor frihet ”bekantar sig” med sin lera. När det inledande lerarbetet har pågått en stund och alla barn har bearbetat sin lerklump på olika 3  Kavalett är en ställning med vridbar skiva som används när man arbetar med skulptur.

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3  På Passagen i Li nköping

33


sätt, samlar Randi barnen vid ingången till utställningshallen. Hon berättar lite, anekdotiskt, om konstnären Joakim Ojanen. Om hur han älskar lera och har övat sig mycket på att göra figurer på höjden och om att han är rädd för att de ska välta. Hennes ambition är att ge barnen en insikt i den konstnärliga process som konstnären jobbar med. Men också den lekfullhet som är en viktig del av processen. Barnen: – Oj så stort! Hur har han gjort?! Å så har han målat … Randi: – Joakim Ojanen säger att det här är han när han var liten. Hur tycker ni att han ser ut? Barn: – Lessen … man ser det på munnen och hur han kryper ihop. – Han har glittrat till sig. – Han är lång, han ser ut som sex år. – Hur har han gjort hålen?

Hur ser han ut?

34

3  På Pa s s age n i Lin kö pin g

Samtal i utställningshallen.

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r


Barnen skulpterar.

Barn målar sina skulpturer.

Barnen ställer många frågor om hur konstnären gått till väga. Framför ”skåpet” med flera skulpturer i frågar Randi: – Vilka är kompisar här tror ni? Barnen pekar och föreslår. Randi säger att hon tycker det är viktigt med en variation på visningarna. Oftast handlar det om olika sätt att samtala. Hon kan till exempel låta konstverk tala med varandra eller låta ett konstverk vara början på en berättelse som barnen får fantisera ihop. Hon är alltid i dialog med barnen och menar att barnens subjektiva upplevelser av konstverken är viktiga att lyssna på och ta på allvar. Efter att hon och barnen sett utställningen tillsammans går de tillbaka till verkstan. Där visar Randi hur man bygger med lera genom att rugga ytor med tandborste och använda upplöst lera i vatten, slickers, som ”lim” för att sammanfoga delar. Barnen får i uppgift att göra människor eller varelser av något slag och som skelett får de använda tunna metallstänger. Efter denna tekniska genomgång startar barnen ett koncentrerat arbete. Randi rör sig runt och fungerar stödjande i deras skapande. Ett besök i Passagens verkstad avslutas alltid med en gemensam genomgång av vad barnen gjort. Då tittar alla på samtliga arbeten och de som vill får berätta om sin figur. Oftast vill alla visa vad de gjort, men ©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

3  På Passagen i Li nköping

35


ibland väljer någon att inte säga något om sin figur. Det är då självklart att man slipper. Genomgången går i frivillighetens tecken, men oavsett om barnen väljer att säga något eller ej så blir allas alster synliggjorda och vikten av mångfald och variation framhålls som något positivt. En genomgång kan också vara ett tillfälle när man lär av varandra och kan ställa konkreta frågor till varandra: – Hur gjorde du den delen? – Hur fick du den att stå just så? – Hur fick du fram den färgen?

Men under genomgången får man även inspiration och idéer, när någons figur kan ge en känslan av att så vill jag pröva att göra nästa gång! Med en annan barngrupp, vid ett senare tillfälle, varierar Randi materialet i verkstaden. Hon låter då barnen börja med att skissa en figur, för att sedan använda gipsbindor att forma figurerna av. Leran finns fortfarande med, men endast som fundament som figurerna står på. AT T DISKUTERA • Har ni någon konsthall eller något museum i din närhet? Något

privat galleri eller bibliotek som gör utställningar? Finns där någon konstpedagog att samarbeta med? • Finns det något etablerat samarbete mellan din kommuns förskolor, skolor och museet eller konsthallen? Hur är det i så fall upplagt? Om inte, kan det kanske vara något för er förskola att föreslå?

36

3  På Pa s s age n i Lin kö pin g

©  F ö r f a t t a r e n o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r


TvĂĽ skulpturer gjorda av barn.

Skisser och gipsfigurer.

Figur av gipsbinda.


Marie Bendroth Karlsson är förskollärare, konstvetare och fil. dr i tema Barn (Child Studies). Hon är verksam som forskare och lärare i bild och konstpedagogik vid Högskolan i Borås.

BARNS MÖTE MED KONST – Ååhh, så spännande! säger en 5-årig flicka när hon kommer med sin förskolegrupp för att se en utställning på Passagen, Linköpings konsthall. Barn är nyfikna och har inga förutfattade meningar om hur konst ska se ut. Det är viktigt att bevara den nyfikenheten och använda våra konsthallar och museer för gemensamma upplevelser och samtal. Och framförallt att lyssna på hur barnen upplever och associerar till olika konstverk. Konst är gestaltade erfarenheter att ta del av, samtala om och inspireras av. Konst väcker frågor och gör påståenden, leker och lyfter fram det som är sorgligt och det som är vackert och den ställer existentiella och filosofiska frågor. Barns möte med konst berättar om barns besök på museer och eget ateljéarbete med konstpedagoger och konstnärer. De samtalar om konst och inspireras av konstnärliga verk och processer. Som pedagoger har vi ett övergripande demokratiskt uppdrag att låta barn få delta i ”det kulturella och konstnärliga livet” och ett pedagogiskt uppdrag att lära barn att själva uttrycka sig gestaltande i olika material och tekniker men också att samtala om och tolka andras bilder. Boken är användbar i lärarutbildningar för yngre barn men också i arbetslag. Varje kapitel avslutas med förslag på frågor att fundera över och samtala kring.

Art.nr 39262

studentlitteratur.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.