Stormaktsdrömmen av Christer Nilsson Inget åldras snabbare än förutsägelser om framtiden. När vi väl sett vad som uppstod i det som nyss var framtid är det lätt att döma ut de djärva förutsägelserna. Och framtiden blir snart historia. Att balansera på nuets nålspets är en paradox – och varje människas lott. Framtid blir nu. Nu blir då. Perspektivet förskjuts i varje ögonblick. I detta ligger människolivets stora under och mening: att leva, minnas, åldras, dö – och ändå lämna något efter sig i det genetiska, fysiska och andliga arvet. Och det finns alltid en framtidsdimension, ansvaret ligger framför oss, och varje individ fortsätter sitt ”historiskt bestämda liv” långt in i det tillkommande. I Sverige har sedan länge rått en underförstådd – självförvållad? – historielöshet. Människor har frusit fast i modernismens absoluta nu. Våra historiska upptrampade stigar har länge hållit på att växa igen men är dock ännu fulla av spår av dem som gått före oss. Spår att dröja vid. Spår som ännu inte kallnat. Vi borde bättre lära känna fotspåren, definitivt återerövra dem i vårt kollektiva minne. Detta var vad som föresvävade och sporrade mig när jag ville skriva denna bok och starta min historiska resa i österled – I svenskarnas spår under tusen år i Finland, Ryssland och Baltikum. En resa som utgick från Stockholm via Åland till Åbo. Därifrån kungsvägen till Helsingfors, Fredrikshamn och till det i dag ryska Viborg. Sedan till S: t Petersburg, genom Ingermanland och Estland med Narva och Tallinn. Sista etappen till Pärnu och Tartu i Estland och Riga i Lettland. En fantastisk resa och en lika fantastisk historia. 200 mil på sexton dagar. På ungefär samma vägsträckor som 1600-talets svenske/finske/baltiske fotsoldat behövde 60-70 dagar för att marschera med full packning. Drömmen om den svenska stormakten. Denna historia är värd att på nytt berättas – att påminna om – att restaurera. Jag tror att jag gör det ”i grevens tid”, vilket betyder i sista momangen, men ändå i rätt tid. Vad jag vill beskriva är en närvarokänsla av en tid som inte längre existerar. På spaning efter en förlorad dröm. Det historiska medvetandets vidgning. Historiens diskreta framträdande. Som fartyget passerar genom dimman utan att dimman märker något.