9789144086774

Carina Elmqvist Sofia Almerud Österberg (red.)

Redaktörer: Carina Elmqvist är legitimerad sjuksköterska och filosofie doktor i vårdvetenskap. Hon är forskningsledare för Kunskapscentrum Akut Vård (KAV) och arbetar som lektor inom akutsjukvård vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Sofia Almerud Österberg är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot anestesiologisk vård och intensivvård och filosofie doktor i vårdvetenskap. Hon arbetar som docent vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Akut omhändertagande av trauma – på skadeplats och akutmottagning

OMHÄNDERTAGANDE AV TRAUMA – på skadeplats och akutmottagning

| Akut omhändertagande av trauma

Syftet med denna bok är att ge en kronologisk beskrivning av ett akut omhändertagande efter en trafik­olycka. Det scenario som boken grundar sig i betraktas som en allvarlig händelse, det vill säga en händelse där många personer är drabbade och där polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård samverkar på skadeplats och där ett ökat beredskapsläge påkallas på sjukhuset.

AKUT

Boken är skriven av sjuksköterskor och läkare med lång klinisk erfarenhet av akut omhändertagande. Vidare medverkar personer från polis, räddningstjänst, länsstyrelsen och Katastrofmedicinskt centrum med specialkompetens inom samhällets organisation och beredskap vid olyckor.

Denna bok riktar sig främst till sjuksköterskestudenter, studenter vid polisutbildningen samt studerande vid utbildning till del- och heltidsbrandman. Boken kan med fördel även användas på avancerad nivå såsom specialistutbildning till ambulanssjuksköterska eller andra utbildningar och kurser inom akutsjukvårdsområdet. Även yrkesverksamma inom nämnda områden kan använda boken.

Redaktörer Art.nr 37239

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08677-4_01_cover.indd 1

Carina Elmqvist Sofia Almerud Österberg

2014-11-06 14:06

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37239 ISBN 978-91-44-08677-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Else Ribbe Foto: Eva Maria Johnsson Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsfoto: Eva Maria Johnsson Printed by Dimograf, Poland 2014

978-91-44-08677-4_01_book.indd 2

2014-11-06 15.55

INNEHÅLL

Tack 9 Förord 11 Författarpresentation 13 Introduktion 17 Bakgrund 17 Bokens upplägg 19 Scenario 20 Referenser 21 1 Vårdrum – ett vårdande rum 23 Anders Bremer & Birgitta Wireklint Sundström

Miljö för vårdande 23 Vårdrummet 25 Fysiska platser 26 Vårdande relationer 27 Villkor för vårdrum på skadeplats 29 Akutsjukvård på offentlig plats 29 Vårdteamets roll 31 Risker 33 Främja vårdande rum på skadeplats 34 Planera vårdrummet 34 Upprätta vårdrummet 36 Vårdrum i ambulans 39 Villkor för vårdrum på akutmottagning 40 Vårdteamets roll 42 Främja vårdande rum på akutmottagning 44 Patientens vårdrum 45 Närståendes vårdrum 47 Slutord 48 Referenser 49

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 3

3

2014-11-06 15.55

Innehåll

2 Samverkan på skadeplats 55 Heléne Nilsson

Det svenska krisberedskapssystemet bygger på samverkan 55 Samverkan 57 Inriktning och samordning 58 Samverkan på skadeplats 59 Gemensam ledningsplats 60 Struktur för samverkansmöten 61 Samverkansmötet 62 Referenser 63 3 Organisation på skadeplats 65 Linda Kazmierczak, Tomas Asp, Pär Stensson & Magnus Rostedt

Organisation 65 Räddningstjänstens organisation 66 Arbetsfördelning vid trafikolycka 67 Ambulansens organisation 68 Sjukvårdsledning på skadeplats 68 Polisens organisation 69 Ledningspersonernas utmärkning på skadeplats 70 Från larm till skadeplats 71 Utlarmning 71 Hur mycket resurser larmas till skadehändelsen? 72 Anspänningstid och utryckningskörning 73 Framme på skadeplatsen 73 Genom vindrutanrapport 73 Säkra platsen 75 Städa upp på skadeplatsen 75 Krisstöd 76 Referenser 77 4 Akut omhändertagande på skadeplats, i ambulans och under transport 79 Mats Johnsson & Anders Svensson

De olika räddningsaktörerna 79 Ambulanssjukvård 79 Räddningstjänst 80 Polis 81 Från larm tills dess att räddningsaktörerna når skadeplats 81 4

978-91-44-08677-4_01_book.indd 4

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

Innehåll

Den första bedömningen och omhändertagandet 82 Vård under transport 106 Överrapportering på akutmottagning 109 Referenser 110 5 Organisation på akutmottagning 115 Lena Ekström, Katarina Göransson, Regina Karlsson & Sara Wireklint

Traumaorganisation 115 Larmet går 116 Beredskapslägen 117 Beredskapshöjning i praktiken 119 Kommunikationsvägar mellan akutmottagning och omgivande samhälle 120 Trauma 121 Kurser i traumaomhändertagande 123 Fastställande av traumanivå 124 Teamarbete inom traumavården 127 Organisation vid trauma 1 & 2/rött/stort trauma 128 Organisation vid trauma 3/orange/litet trauma 131 Omhändertagande av närstående 132 Personal 134 Sammanfattning 135 Referenser 136 6 Akut omhändertagande på akutmottagning 141 Anna Ekwall

Larmet går 141 Förberedelser 143 Traumateamet 145 Omhändertagande 147 Konstantin 148 Sixten 153 Stina och Klara 155 Isak 157 Intrahospital transport och vidare vård 158 När någon dör på akutmottagningen 158 Karl 158 Referenser 160

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 5

5

2014-11-06 15.55

Innehåll

7 Omhändertagande av personskador ur kirurgiskt perspektiv 163 Carl Montán

Bakgrund 163 De inblandade personernas skador 164 Konstantin 164 Sixten 166 Stina och Klara 166 Skademekanismer 168 Patientens fysiologiska svar på trauma 168 Vätsketerapi vid trauma 170 Anatomisk skadeindelning 170 Luftvägar 170 Thorax 171 Buktrauma 172 Bäckenskador 173 Skallskador 173 Lindriga skallskador 174 Medelsvåra och svåra skallskador 174 Rygg och hals 174 Extremitetstrauma 175 Brännskador 175 Operation i samband med trauma 175 Blödningskontroll genom endovaskulär teknik 176 Intensivvård i samband med trauma 176 Referenser 177 8 Stöd under och efter akut omhändertagande 179 Carina Elmqvist, Mikael Rask & Henrik Berglund

Inledning 179 Stöd till direkt drabbade 180 Mänsklig närvaro 181 Tydlig och ärlig information 183 Accepterande omgivning 185 Berättelsen som stöd för minnet 187 Sammanfattning, stöd till direkt drabbade 188 Stöd till indirekt drabbade 189 Kunskap i akutsjukvård 190 Empati och medveten närvaro 191

6

978-91-44-08677-4_01_book.indd 6

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

Innehåll

Kunskaper om reaktioner efter ett akut omhändertagande 191 Ett tillåtande klimat 192 Kollegialt stöd och stödjande socialt nätverk 194 Sammanfattning, stöd till indirekt drabbade 195 Referenser 195 Sakregister 199

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 7

7

2014-11-06 15.55

978-91-44-08677-4_01_book.indd 8

2014-11-06 15.55

TACK

Denna fingerade trafikolycka arrangerades på en väg i de småländska skogarna i maj 2013. Vi vill tacka Värends Räddningstjänst, Polis­ myndigheten i Kronobergs län och ambulanssjukvården i Kronobergs län som möjliggjorde att vi kunde filma och fotografera på skadeplatsen.

Vi vill också tacka akutmottagningarna på centrallasarettet i Växjö och Karolinska universitetssjukhuset i Solna som genom sina traumateam gjorde det möjligt att följa det akuta omhändertagandet av de skadade på sjukhuset. Sist, men inte minst, vill vi tacka alla figuranter Ruben Oscarsson, Philip Wireklint, Max Bergström, Albin Linedal, Asta Säll och Elisabeth Johansson, som tog sig tid och engagerade sig i att skapa vårt scenario. Vi vill även tacka Eva Maria Johnsson som tagit alla foton i boken.

Stort tack till er alla!

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 9

9

2014-11-06 15.55

978-91-44-08677-4_01_book.indd 10

2014-11-06 15.55

FÖRORD

Hur ska jag som personal göra om jag kommer till en trafikolycka, och på vilket sätt? Hur ska jag leda, organisera, vårda och bemöta de som drabbats på allra bästa sätt, ute på en skadeplats och på ett sjukhus?

Denna bok kommer att belysa viktiga delar i dessa frågeställningar och därmed vara till nytta för personal inom hälso- och sjukvården som kan komma att hamna på en skadeplats i en ledningsroll, som vård­utförare eller som sjuksköterska och/eller beslutsfattare på en akut­ mottagning. Boken inkluderar även den så viktiga krisstödsaspekten och kan vara kunskapshöjande för personal inom räddningstjänst, polis och andra samverkande aktörer.

När man arbetar på en skadeplats är det viktigt att se de drabbades olika behov. Man måste också veta att tid till definitiv vård och behandling är avgörande.

Då krävs att rätt beslut tas i rätt tid på alla nivåer: både när det gäller undersökning och behandling av den enskilda traumapatienten men också när det gäller övergripande ledningsbeslut och prioriteringar. Här finns utrymme för förbättringar. Organisationen på skadeplats behöver förstärkas och resurserna omfördelas. Traumapatienter i den dagliga verksamheten men också vid allvarliga händelser måste hanteras på korrekt sätt genom hela processen.

Välfungerande vårdkedjor är en av de allra viktigaste faktorerna. En annan viktig organisatorisk princip är att vården ska ges på den nivå som ger det bästa möjliga slutresultatet för patienten. Boken beskriver därför hur den prehospitala vården hänger ihop med hela vårdkedjan.

Den beskriver också att kedjan inte är starkare än dess svagaste länk.

För de som dagligen arbetar i den prehospitala miljön ställer en till synes ganska begränsad skadehändelse ändå stora krav. Utmaningen är att på bästa sätt, i en osäker miljö, samordna arbetet och använda tillgängliga resurser rätt.

Tiden är en kritisk faktor och kan vara helt avgörande. Att tidigt göra en korrekt medicinsk bedömning, initiera rätt åtgärder och trans-

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 11

11

2014-11-06 15.55

Förord

portera kritiskt skadade till rätt vårdnivå kan vara livräddande. Därför måste både räddningsinsatsen, sjukvårdsinsatsen och polisinsatsen på en skade­plats ha en gemensam inriktning och samverka för att nå bästa resultat för de drabbade. Boken belyser vikten av denna samverkan mellan de olika aktörerna på skadeplatsen. Den beskriver också i detalj hur den prehospitala sjukvårdsledningen etableras och dess uppgifter.

I och med strukturen i konceptet PS – Prehospital Sjukvårdsledning® och den standardiserade strukturen för omhändertagande av trauma, har vi i Sverige under de senaste tio åren skapat en nationell samsyn på hur dessa typer av händelser ska hanteras. I Socialstyrelsens utvärderingar från de stora busskrascher som inträffat i Sverige de senaste åren betonas detta strukturerade arbetssätt som en framgångsfaktor.

Att rätt patient kommer till rätt vårdnivå i rätt tid är kanske en självklarhet, men faktum är att redan vid två–tre kritiskt skadade trauma­patienter kan ett akutsjukhus bli så ansträngt att beredskapsläget behöver höjas. Trafikolyckan som beskrivs i boken är kanske främst att betrakta som en vardagshändelse men skulle vid en viss tidpunkt, i något landsting, även behöva hanteras som en allvarlig händelse. Boken berör därför även vissa delar i den katastrofmedicinska beredskapen som kan komma att aktiveras i ett landsting vid beslut om allvarlig händelse.

När det gäller de mer specifika organisationsdelarna inom den prehospitala sjukvårdsledningen, sjukhusets organisation och landstingets tjänsteman i beredskap (TiB) finns i boken olika exempel på regionala tillämpningar samt termer och begrepp vilka inte fullt ut överens­ stämmer med den nationella ledningsmodellen för allvarlig händelse.

Heléne Nilsson, med.dr i katastrofmedicin Linköping, april 2013

12

978-91-44-08677-4_01_book.indd 12

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

FÖRFAT TARPRESENTATION

Carina Elmqvist (redaktör) är leg. sjuksköterska och fil.dr i vårdvetenskap. Carina är forskningsledare för Kunskapscentrum Akut Vård (KAV) och arbetar som lektor inom akutsjukvård vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet Växjö, där hon också är programansvarig för specialistutbildningar inom amb/an/iva/op. Hon har lång erfarenhet inom den akuta vården och hennes forskning är inriktad på akut omhändertagande på skadeplats och på akutmottagning utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv. Inom ramen för KAV och i samverkan med andra genomför Carina forskning inom områden som FIP, IVPA, triage, vårdmiljö på akutmottagning m.m.

Sofia Almerud Österberg (redaktör) är leg. sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot anestesiologisk vård och intensivvård och fil.dr i vårdvetenskap. Hon arbetar som docent vid Linnéuniversitetet, institutionen för hälso- och vårdvetenskap. Sofia har lång erfarenhet inom den akuta vården och hennes forskning är inriktad på vård i tekniktäta miljöer utifrån ett vårdvetenskapligt perspektiv.

Thomas Asp är leg. sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård samt anestesisjukvård. Thomas har lång erfarenhet inom ambulanssjukvården. Han arbetar i dag inom ambulans­ organisationen i Kronobergs län som sektionsledare i ledningsstaben.

Han är även verksam som instruktör i AMLS, PHTLS samt PS. Henrik Berglund är ambulanssjuksköterska, anställd vid ambulansen i Kronoberg sedan 2001. Han har en kombinationstjänst: ambulans och lärare i ämnet akutsjukvård vid polisutbildningen, Linnéuniversitetet Växjö sedan 2009.

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 13

13

2014-11-06 15.55

Författarpresentation

Anders Bremer är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom ambulanssjukvård och fil.dr i vårdvetenskap. Han arbetar som lektor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap. Anders har lång erfarenhet inom ambulanssjukvård och hans forskning handlar om etiska problem och vårdetik i prehospital kontext samt hälsa och livskvalitet för patienter som överlevt hjärtstopp.

Lena Ekström är leg. sjuksköterska med mångårig erfarenhet från akutmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Under årens lopp har Lena även haft uppdrag som områdesansvarig sjuksköterska inom olika områden, för närvarande med ansvar för akutrummen. Lena arbetar även som ledningsansvarig sjuksköterska.

Anna Ekwall är leg. sjuksköterska, specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård och docent i omvårdnad vid institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet där hon bedriver forskning inom akutsjukvård framför allt avseende äldre.

Katarina Göransson är leg. sjuksköterska, fil.dr i vårdvetenskap och docent i omvårdnad. Hon arbetar som sjuksköterska och forskare vid Akutkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna och är adjungerad forskare vid Karolinska Institutet. Katarina har mångårig erfarenhet av såväl kliniskt arbete som att bedriva forskning vid akutmottagning.

Mats Johnsson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård. Han arbetar inom ambulansorganisationen i Kronobergs län. Han är även verksam som instruktör i PHTLS och AMLS. Regina Karlsson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatri. Hon har långvarig klinisk erfarenhet från akutmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Solna där hon bland annat varit områdesansvarig sjuksköterska för neurologi och psykiatri, ledningsansvarig sjuksköterska samt sjuksköterska på Arlanda flygplats. Hon har även varit chefsjuksköterska på akutmottagningen Södertälje Sjukhus AB men är sedan hösten 2014 verksam som chefsjuksköterska på neuro­ kirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Solna.

Linda Kazmierczak är sedan 2008 beredskapsdirektör i Kronobergs län, med ett särskilt intresse för frågor om ledning och samordning 14

978-91-44-08677-4_01_book.indd 14

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

Författarpresentation

vid stora olyckor och kriser. Hon har bland annat drivit ett regionalt projekt för att utveckla den operativa samverkan på skadeplats mellan polis, ambulans och räddningstjänst under 2012–2013, och medverkat som referensperson i MSB:s projekt Ledning och samordning (LoS).

Linda har tidigare undervisat i psykologi på Växjö universitet, bland annat på polisutbildningen.

Carl Montán är leg. läkare och specialist i allmänkirurgi och kärl­k irurg på Karolinska Universitetssjukhuset Solna, med ett specialintresse för trauma och kärlskador. Han är instruktör i katastrofmedicin med erfarenhet från flera internationella kurser. Carl forskar vid Karolinska Institutet inom blödning och hemostas vid aortakirurgi.

Heléne Nilsson är specialistsjuksköterska inom intensivvården och med. dr i katastrofmedicin. Hon arbetar vid Katastrofmedicinskt centrum i Linköping och var med och tog fram det nationella PS-konceptet. I sin forskning har Heléne studerat hur sjukvårdens katastrof­medicinska respons kan mätas och kvalitetssäkras med hjälp av indikatorer.

Mikael Rask är leg. sjuksköterska och doktor i medicinsk vetenskap och docent i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet. Han undervisar före­ trädes­vis inom specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot psykiatrisk vård samt deltar i ett flertal forskningsprojekt som berör vårdpersonals bemötande av personer som får vård och stöd inom rättspsykiatrisk och allmänpsykiatrisk vård samt kommunala boenden för personer med psykiska funktionshinder.

Magnus Rostedt är ordningspolis och yttre befäl sedan ett antal år tillbaka. Han arbetar vid Polismyndigheten i Kronobergs län, När­polis­ område Växjö och är även verksam som instruktör och länsansvarig avseende efterforskning av försvunna personer.

Pär Stensson är brandmästare vid Värends räddningstjänst och arbetar med kompetens och förmågefrågor. Har under många år tjänstgjort som insatsledare och arbetar aktivt för en säkrare och effektivare räddningstjänst.

Anders Svensson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård och är fil.mag. i vårdvetenskap. Han arbetar som adjunkt inom akutsjukvården vid Linnéuniversitetet, insti© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 15

15

2014-11-06 15.55

Författarpresentation

tutionen för hälso- och vårdvetenskap där han (tillsammans med Carina Elmqvist) är programansvarig för specialistutbildningarna med inriktning mot ambulans-, anestesi-, intensiv- och operationssjukvård. Han är även kursansvarig för polisutbildningens akutsjukvårdsutbildning vid Linnéuniversitetet.

Sara Wireklint är leg. sjuksköterska och medicine master i omvårdnad med inriktning mot kvalitet och utvecklingsarbete. Sara har långvarig klinisk erfarenhet från akutmottagningen i Växjö och har dessutom varit aktiv i administrativa uppdrag. Sedan 2011 arbetar Sara även som patientkoordinator för ett mångbesökarteam. Mellan 2006 och 2011 var Sara ordförande för öron-, näs- och halssjuksköterskornas nationella förening, FÖNH, på ideell basis.

Birgitta Wireklint Sundström är leg. sjuksköterska med vidareutbildning inom anestesisjukvård och fil.dr i vårdvetenskap. Hon arbetar som docent vid institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås. Birgittas forskning genomförs delvis genom doktoranders studier och handlar främst om bedömning och vård på optimal vårdnivå inom ambulanssjukvård. Birgitta var under Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor och Svensk sjuksköterskeförening 2012, ansvarig för framtagandet av Kompetensbeskrivning för specialistutbildade ambulanssjuksköterskor.

16

978-91-44-08677-4_01_book.indd 16

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

INTRODUK TION C a r i na E l mqv ist & S ofi a A l m e ru d Ö st e r be rg

Syftet med denna bok är att beskriva förutsättningarna för att ge ett gott omhändertagande i initialskedet efter en skadehändelse. I boken beskrivs de första timmarna, från det att larmet om en trafikolycka kommer in till alarmerings­­centralen och till dess att samtliga drabbade omhändertagits på ett akutsjukhus.

Bakgrund Sverige är bland de säkraste länderna i världen vad gäller trafik­olyckor. Även i höga hastigheter leder trafikolyckor förhållandevis sällan till riktigt allvarliga personskador, under förutsättning att bilbälte används. Varje år inträffar emellertid cirka 70 000 trafikolyckor i Sverige (Wargclou­2010). År 2012 avled 285 personer i vägtrafikolyckor och drygt 3 000 personer skadades svårt. Cirka 18 procent av dessa skadehändelser är av en typ som motsvarar bokens scenario, det vill säga där två personbilar är inblandade (Trafikanalys 2013). Antalet avlidna i vägtrafikolyckor minskar dock och 2013 avled 264 personer (Transportstyrelsen 2014).

I boken används begreppet trauma vilket innebär att kroppen har varit utsatt för högenergetiskt våld, exempelvis fall från hög höjd eller trafikolycka, vilket har eller kan orsaka livshotande skador (SOSFS 2013:22). En grupp på Socialstyrelsen arbetar just nu med en revidering av definitionerna men i skrivande stund är denna inte klar.

För att öka chanserna att överleva sker omhändertagandet av trauma på en skadeplats enligt en förutbestämd ordning. Där är målet att identifiera den kritiskt skadade, åtgärda eventuella livshot och avtransportera inom tio minuter (PHTLS 2011). Inom en timme efter skadehändelsen ska de svårast skadade personerna vara omhändertagna på sjukhus.

Det är en komplex uppgift att komma till en skadeplats där en eller flera svårt skadade finns. Om dessutom någon person är fastklämd blir det, förutom liv­räddande åtgärder, även en tekniskt krävande och kanske © F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 17

17

2014-11-06 15.55

Introduktion

utdragen situation. Under losstagningsarbetet är det viktigt att de skadades tillstånd inte försämras.

I Sverige sker omhändertagandet av trauma enligt standardiserade principer för att hitta de livshotande tillstånden och de livshotande skadorna, både på skadeplatsen och på sjukhuset. Även losstagningsarbetet på skadeplatsen följer en standardiserad modell för att vara så effektivt som möjligt. Boken beskriver ingående dessa principer för det akuta omhändertagandet.

En skadehändelse påverkar såväl direkt som indirekt drabbade. Till de direkt drabbade räknas allvarligt och lindrigt skadade, närstående till skadade och eventuella avlidna. De indirekt drabbade omfattar räddnings- och sjukvårdspersonal samt förbipasserande eller vittnen (Socialstyrelsen 2008).

Det akuta omhändertagandet på skadeplatsen påbörjas oftast av vittnen till skadehändelsen eller av andra direkt drabbade. Räddnings­ tjänsten är oftast först på plats och har utbildning i det första omhänder­ tagandet i väntan på ambulans. Många gånger är även polis först på plats. När ambulanssjukvården anländer påbörjas det prehospitala omhändertagandet, som avslutas när den skadade lämnas över till vårdpersonal på akutmottagningen. Det akuta omhändertagandet i prehospital miljö innefattar alltså all den vård och behandling som de skadade personerna får innan de kommer till sjukhuset (Ahl, Hjälte, Johansson, Wireklint Sundström, Jonsson & Suserud 2005).

När en svårt skadad person kommer till en akutmottagning med ambulans, möts han eller hon av olika professioner i ett traumateam (Frazer 2007; Wikström 2012). I ett traumateam på sjukhus ingår vårdpersonal från akutmottagningen, specialist­sjuksköterskor samt läkare med kirurgisk, ortopedisk och anestesiologisk kompetens. Flera av dessa har inte sin huvudsakliga placering på akutmottagningen men samtliga ska vara tränade i att arbeta med traumapatienten enligt en fastslagen struktur (Wikström 2012).

Omhändertagandet av patienten de första timmarna efter trauma är helt avgörande för hur patienten skall klara sig. Från skadeplats till akutmottagning, operation och intensivvård är det viktigt att alla inblandade tillsammans arbetar fokuserat och målinriktat. Teamet är ett centralt begrepp där det gäller att tillföra sin del till helheten och kommunikation är av stor betydelse för att arbetet skall fungera.

Det finns dock andra faktorer än organisation, tid och flöde som också påverkar överlevnaden. Vid ett akut omhändertagande kan räddnings- och sjukvårdspersonal utföra en snabb bedömning och samtidigt 18

978-91-44-08677-4_01_book.indd 18

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

Introduktion

möta patientens lidande (Wireklint Sundström 2005). Att utöva sina tekniska färdigheter samtidigt som patientens subjektiva behov stöds är centralt. Om patienten känner sig bekväm i den vårdande situationen har den medicinska behandlingen bättre effekt, vilket innebär en ömsesidig relation mellan medicinsk behandling och omvårdnad (Holmberg & Fagerberg 2010). Akut omhändertagande på skadeplats och på akutmottagning innebär således livsuppehållande åtgärder i form av såväl medicinsk behandling som existentiellt stöd (Elmqvist 2011). Ett trauma är därför mer än en beskrivning av skadorna i sig, det inkluderar även de upplevelser som de inblandade har av händelsen. En viktig del i arbetet är att främja en god och vårdande miljö vilket, förutom en konkret plats, framför allt innebär att skapa mellan­mänskliga relationer och lyhördhet för patientens livsvärld.

Bokens upplägg Denna bok är skriven av sjuksköterskor och läkare med lång klinisk erfarenhet från akut omhändertagande samt personer från polis, räddningstjänst, länsstyrelsen och Katastrofmedicinskt centrum.

Boken riktar sig främst till sjuksköterskestudenter, studenter vid polis­ utbildningen samt studerande vid utbildning till del- och heltidsbrandman. Boken kan med fördel även användas på avancerad nivå såsom specialist­utbildning till ambulanssjuksköterska eller andra utbildningar och kurser inom akutsjukvårdsområdet. Även yrkesverksamma inom nämnda områden kan använda boken. Boken ger en översikt över hela vårdkedjan inkluderat krisstöd vilket kan vara kunskapshöjande även för andra samverkande aktörer i dessa typer av händelser.

Hela boken bygger på ett fingerat scenario, en trafikolycka, där initialt både räddningstjänst, sjukvård och polis samverkar. Denna trafik­olycka kan komma att påverka sjukvårdens normala kapacitet och därför blir händelsen i boken beskriven som en allvarlig händelse, det vill säga en händelse där resurserna måste ledas och omfördelas på ett särskilt sätt enligt Socialstyrelsens definition (Rüter m.fl. 2006; SOSFS 2013:22).

Det scenario vi valt är inte en helt ovanlig skadehändelse, om än dramatisk. Vi valde fem direkt inblandade för att kunna ge en bild av de olika förutsättningarna på ett större och ett mindre sjukhus. En av de inblandade i skadehändelsen avlider. Detta ger en indikation om att våldet vid tillfället varit stort. Det ger oss också en anledning att beskriva omhändertagandet av avlidna personer och deras närstående © F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 19

19

2014-11-06 15.55

Introduktion

efter en skadehändelse. Exemplet är en trafikolycka men skulle lika gärna ha kunnat vara en tågolycka, eller en balkong som rasat.

Bokens första kapitel, Vårdrum – ett vårdande rum, syftar till att ge en teoretisk bakgrund och fördjupning av centrala begrepp som hör ihop med begreppet vårdrum. I kapitel 2 ges en överblick över Samverkan på skadeplats. I kapitel 3 beskrivs Organisation på skadeplats. Detta kapitel följs av kapitel 4 som handlar om Akut omhändertagande på skadeplats, i ambulans och under transport. I kapitel 5 beskrivs Organisation på akutmottagning med syftet att beskriva hur traumaomhändertagande organiseras vid sjukhusanslutna akutmottagningar av olika storlek.

Detta kapitel omsätts i handling i kapitel 6 där Akut omhändertagande på akutmottagning beskrivs. Därefter beskrivs Omhändertagande av personskador ur ett kirurgiskt perspektiv i kapitel 7. Här ges en översiktlig beskrivning av diagnostik, behandling och prognos för personskador orsakade av trauma. Avslutningsvis, i kapitel 8 beskrivs de inblandades reaktioner vid ett akut omhändertagande samt behovet av Stöd under och efter akut omhändertagande.

Varje kapitel stödjer sig på olika styrdokument och aktuell forskning.

Texterna i boken varvas med foton, illustrationer, faktarutor och figurer för att förtydliga och åskådliggöra det sakliga innehållet i texten.

På bokens webbplats finns extramaterial.

Scenario Det är en solig vårdag. En personbil (bil A) kör på en liten landsväg och krockar med en mötande bil (bil B) som kommer över på fel sida av vägen. Kollisionen sker med våldsam kraft då båda bilarna färdas i minst 70 km/h. En förbipasserande bilist, Isak, stannar och ringer 112. Isak berättar för larmoperatören att han ser två personbilar som frontalkrockat och att det sitter människor i båda bilarna.

Bil A kördes av en ung man, Sixten. I baksätet satt hans farmor Klara och i passagerarsätet satt hennes väninna Stina. Alla använde bilbälte.

Sixten är vid medvetande men klagar över smärtor i nacke och rygg.

Stina har tagit sig ur bilen. Hon är omtumlad, uppriven och orolig. Efter ett tag får hon smärtor i nacken. Klara är vid medvetande och sitter kvar i bilen hos Sixten. Även Klara är omtumlad och orolig.

Bil B kördes av Karl, en ung man som var obältad. Han sitter kvar i bilen. Passageraren, Konstantin – en kompis till Karl, var också obältad. Även han sitter kvar i bilen.

Karl avlider direkt av sina skador. Konstantin är initialt medvets20

978-91-44-08677-4_01_book.indd 20

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

Introduktion

BIL B Karl (förare) • Avliden Konstantin (passagerare i framsätet) • Sitter kvar i bilen • Initialt medvetslös men vaknar till efter en stund • Håller fria luftvägar

BIL A Sixten (förare) • Sitter kvar i bilen • Vid medvetande • Smärtor i nacke, rygg Klara (passagerare i baksätet) • Sitter kvar i bilen • Omtumlad och orolig Stina (satt i passagerarsätet) • Har klivit ur bilen • Omtumlad, uppriven och orolig • Smärtor i nacke, rygg

Figur 1 Beskrivning och placering av de inblandade perso­ nerna i scenariot.

lös men vaknar till och håller själv fria luftvägar. Han har en sårskada i pannan.

Förloppet beskrivs i kronologisk ordning i bokens kapitel där vi kommer att få följa de som varit inblandade i trafikolyckan.

Referenser Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Wireklint Sundström, B., Jonsson, A. & Suserud, B.O. (2005). Culture and care in the Swedish ambulance services.

Emergency Nurse, 13(8), 30–36.

Elmqvist, C. (2011). Akut omhändertagande – i mötet mellan patienter, närstående och olika professioner på skadeplats och på akutmottagning.

Diss Växjö: Linnéuniversitetet, 2011.

Frazer, A. (2007). Major trauma: Assessment prioritization and initial treatment, I: Evans, C. & Tippins, E. 2007. The foundations of emergency care. Maidenhead McGraw-Hill/Open University Press.

Prehospital Trauma Life Support Committee. (2011). PHTLS – Prehospital Trauma Life Support (7. uppl.). St. Louis, MO: Elsevier Mosby.

Rüter, A., Nilsson, H., Vikström, T. (2006). Sjukvårdsledning vid olycka och katastrof – från skadeplats till vårdplats. Lund: Studentlitteratur.

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 21

21

2014-11-06 15.55

Introduktion

SOSFS 2013:22. (2013). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om katastrofmedicinsk beredskap. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2008). Krisstöd vid allvarlig händelse. www.socialstyrelsen.se/ publikationer2008/2008-123-16. Hämtad 2014-04-29.

Trafikanalys (2013). Vägtrafikskador 2012. Statistik 2013:9. www.trafa.se/sv/ Statistik/Vagtrafik/Vagtrafikskador/. Hämtad 2014-01-08.

Transportstyrelsen (2014). Nyhetsarkiv. Tillgänglig: www.transportstyrelsen.se/ sv/Nyhetsarkiv/Fortsatt-minskat-antal-omkomna-inom-vagtrafiken/.

Hämtad 2014-04-15.

Wargclou, D. (2010). Räddning vid trafikolycka – personbil. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. www.msb.se/RibData/Filer/pdf/25818.pdf.

Hämtad 2014-04-15.

Wikström, J. (2012). Akutsjukvård: omvårdnad och behandling vid akut sjukdom eller skada. Lund: Studentlitteratur.

Wireklint Sundström, B. (2005). Förberedd på att vara oförberedd. En feno­menologisk studie av vårdande bedömning och dess lärande i ambulanssjukvård. Diss Växjö: Växjö universitet, 2005.

22

978-91-44-08677-4_01_book.indd 22

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

KAPITEL 3

Organisation på skadeplats L i n da K a z m i e rcz a k, Tom a s A sp, Pä r St e ns s on & M agn us Rost e d t

Syftet med kapitlet är att beskriva organisation och samverkan vid en skade­ händelse. En skadehändelse kräver ofta insatser av både räddningstjänst, ambulanssjukvård och polis. Aktörerna arbetar utifrån olika ansvarsområ­ den och uppgifter. Samtidigt måste insatserna genomsyras av ett helhets­ perspektiv och det totala hjälpbehovet för de drabbade. Detta ställer stora krav på att aktörerna kan samverka och ta gemensamt ansvar.

Organisation En skadehändelse kräver ofta insatser av både räddningstjänst, ambulans­ sjukvård och polis. Dessa tre aktörer har olika huvudmän och arbetar utifrån olika lagstiftning och uppdrag. Räddningstjänsten har till uppgift att förhindra eller begränsa skador på människor, egendom och miljö utifrån lagen om skydd mot olyckor (LSO)1. Ambulanssjukvården styrs utifrån Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)2 och vissa föreskrifter3 och polisen har sina uppgifter huvudsakligen utifrån Polislagen (PL)4. Ingen av dessa tre aktörer har det övergripande ansvaret för hela händelsen, utan alla har ansvar för olika delar. Samtidigt är det viktigt att de olika insatserna koordineras, både för att skapa bästa möjliga förutsättningar för respektive aktör att utföra sina uppgifter och för att de samlade resurserna ska användas på bästa sätt för att hjälpa de drabbade och återställa viktiga samhällsfunktioner. Alla tre aktörer har ansvar för att ingenting ”faller mellan stolarna”.

Trots att samverkan5 är självklar finns stora utmaningar. De tre aktörerna har inte bara olika uppdrag och huvudmän, utan också olika 1 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 2 Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) 3 T.ex. Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m. SOSFS 2009:10 4 Polislag (1984:387) 5 Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är samverkan det som, genom att aktörerna kommer överens, åstadkommer inriktning och samordning.

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 65

65

2014-11-06 15.55

Linda Kazmierczak, Tomas Asp, Pär Stensson & Magnus Rostedt

Översiktsbild: organisation på skadeplats.

terminologi och ledningsstrukturer. Dessutom är skadehändelser ofta komplexa och dynamiska och både samverkan och åtgärder behöver anpassas utifrån den aktuella situationen.

Räddningstjänstens organisation Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten6 eller kommunerna ska ansvara för vid skadehändelser. Det kan också handla om överhängande fara för skadehändelse, för att hindra eller begränsa skador på människor, egendom eller miljö (SFS 2003:778). För att en insats ska anses vara räddningstjänst ska den vara motiverad utifrån: • behovet av ett snabbt ingripande • det hotade intressets vikt • kostnader för insatsen

• omständigheterna i övrigt.

6 Viss räddningstjänst är statlig, och har olika huvudmän. Det gäller bland annat fjällräddningstjänst, sjöräddningstjänst och efterforskning av försvunna personer.

66

978-91-44-08677-4_01_book.indd 66

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

3 Organisation på skadeplats

Varje kommun är skyldig att planera hur räddningsinsatser ska genomföras i den aktuella kommunen. Vanligast är att kommunen har en egen organisation med både heltids- och deltidsanställda brandmän, men det finns också kommunförbund, där flera kommuner går samman och löser räddningstjänsten gemensamt. Varje kommun ska ha en räddningschef som ansvarar för att räddningstjänsten är ändamålsenligt ordnad. Vid en händelse utses en räddningsledare, som då blir den högste ansvarige för insatsen. Räddningsledaren kan vara räddningschefen eller någon som uppfyller de behörighetskrav som gäller för räddningsledare, och som räddningschefen utser (SFS 2003:778).

Inom räddningstjänsten kallas ett arbetslag vanligtvis för en styrka.

Den vanligaste sammansättningen av en styrka är en 1 + 4-styrka, med en arbetsledare, så kallad styrkeledare och fyra brandmän. Vid mindre skadehändelser med bara en larmad styrka kan styrkeledaren också vara räddningsledare, på delegation från räddningschefen. För att räddningschefen ska ha möjlighet att delegera rollen som räddningsledare ska styrkeledaren eller insatsledaren ha genomgått utbildning hos MSB. Lägsta kravet är en sex veckors utbildning (RL-A). Detta ger behörighet att verka som styrkeledare. En påbyggnadskurs (RL-B) på nio veckor gör att man även kan tjänstgöra som insatsledare, vilken vanligtvis larmas till platsen då flera räddningsstyrkor kallas till samma händelse.

Insatsledarens uppgift är att leda och fördela arbetsuppgifterna mellan de larmade räddningsstyrkorna. Räddningstjänstpersonal har även sjukvårdsutbildning (för mer detaljerad beskrivning – se kapitlet om akut omhändertagande på skadeplats).

ARBETSFÖRDELNING VID TRAFIKOLYCK A

Inom räddningstjänsten är det vanligt att räddningsstyrkorna arbetar efter intränade rutiner. Vid en trafikolycka kan man använda en standard­rutin som tydligt fördelar de olika arbetsuppgifter som behöver lösas på skadeplatsen: • Styrkeledaren är ansvarig arbetsledare för sin personal.

• Brandman 1: Förare. Ansvarar normalt för att skapa en säker

arbetsplats genom att stänga av vägen med brandbilen samt förstärker avstängningen med olycksskyltar.

• Brandman 2: Sjukvårdsansvarig. Sköter det första omhändertagandet av drabbade och lämnar sedan över ansvaret till © F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 67

67

2014-11-06 15.55

Linda Kazmierczak, Tomas Asp, Pär Stensson & Magnus Rostedt

ambulanspersonal vid deras framkomst. Blir därefter disponibel för loss­tagningsuppgifter.

• Brandman 3: Ansvarig för teknisk losstagning av drabbade.

Arbetar med förberedande åtgärder som till exempel stabilisering av fordon, friläggning av takstolpar, såga rutor och skära av bilbälten innan en eventuell klippning av ett tak kan ske.

• Brandman 4: Säkerhetsman. Ansvarar för att arbetet vid drabbat fordon kan bedrivas säkert. Är klädd som rökdykare, så länge det finns risk för brand på platsen.

Ambulansens organisation SJUK VÅRDSLEDNING PÅ SK ADEPLATS

Vid händelser där två eller fler ambulanser larmats till samma händelse tillsammans med andra organisationer ska prehospital sjukvårds­ ledning upprättas. Prehospital sjukvårdsledning på skadeplats består av två funktioner; en sjukvårdsledare (SL) som är den formella chefen för sjukvården på skadeplatsen och en medicinskt ansvarig (MA) som ansvarar för de medicinska bedömningarna och allt som har med de direkt drabbade att göra (Rüter, Nilsson & Vikström 2006). När ytterligare ambulansenheter kommer till platsen kan dessa bli vårdutförare som arbetar med att ge vård och i vissa fall med en viss specifik uppgift att stödja MA. En sådan uppgift kan vara att organisera avtransporterna efter givna medicinska direktiv och fördelningsnycklar. I den lilla händelsen kan MA behöva vara både vårdutförare och avtransportledare.

I vissa speciella fall kan den prehospitala sjukvårdsledningen förstärkas med ytterligare speciellt ledningsutbildade personer. På vilket sätt det görs ser olika ut i olika delar av landet.

Sjukvårdsledaren ska skapa förutsättningar för den övriga sjukvårdspersonalen att arbeta effektivt genom att ansvara för säkerhet, resurser, kommunikation och samverkan (Rüter m.fl. 2006). Sjukvårdsledaren organiserar sjukvårdsinsatsen på platsen och ansvarar för att kommunicera bakåt, för att förbereda sjukhuset på att ta emot de skadade och för att samverka med räddningstjänstens och polisens ledningspersoner på skadeplatsen. Den medicinskt ansvariges huvuduppgift är att bilda sig en uppfattning om skadepanoramat och antal drabbade och att triagera eller prioritera dem efter allvarlighetsgrad. Utifrån detta fattas ett medicinskt inriktningsbeslut, som kommuniceras till sjukvårdsledaren och vidare till alla som arbetar i insatsen. Det medicinska inriktningsbeslutet kan till exempel säga att den medicinska nivån av insatser ska 68

978-91-44-08677-4_01_book.indd 68

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

3 Organisation på skadeplats

begränsas, att inte genomföra hjärt- och lungräddning (HLR) på livlösa, då bedömningen är att resurserna behöver prioriteras till andra åtgärder. Det vanligaste beslutet är emellertid oftast att genomföra fulla insatser för alla drabbade. Den medicinskt ansvarige ansvarar också för att transporter från skadeområdet kommer igång enligt den prioritering som gjorts. Vid en allvarlig händelse med många drabbade sker avtransporter utefter den fördelningsnyckel som sjukvårdsledaren erhåller från regional nivå/TiB. Se kapitlet om organisation på akutmottagning.

Polisens organisation Poliser på fältet, så kallad utryckningsverksamhet, arbetar i patruller om två och två. I den yttre verksamheten finns också yttre befäl med vissa befogenheter, men i huvudsak leds den polisiära verksamheten på fältet av vakthavande befäl från polisens ledningscentral.

Enligt polisförordningen (SFS 1998:1558) ska det alltid finnas en chef då två eller flera poliser utför ett uppdrag gemensamt, oftast det yttre befälet. Om yttre befäl inte har möjlighet att komma till platsen utses i stället en av poliserna i den eller de patruller som larmas till skadeplatsen att vara platschef. Förmannen eller platschefen är då den som ansvarar för att samverka med räddningstjänstens och ambulanssjukvårdens ledningspersoner, men den övriga arbetsledningen och beslutsfattandet sker i huvudsak av ett vakthavande befäl inne på ledningscentralen. Ett yttre befäl har vissa befogenheter att fatta beslut på skadeplatsen, men även då ska större beslut fattas av det vakthavande befälet.

Vid större händelser, där flera patruller är involverade utses ofta en polisinsatschef. Det finns dock inga klara kriterier för när polisen betraktar en händelse som tillräckligt stor för att utse en polisinsatschef.

Bedömningarna görs från fall till fall. Även polisen har grundläggande kunskaper om akutsjukvård (se kapitlet om akut omhändertagande på skadeplats).

Polisens uppgifter vid en trafikolycka handlar initialt bland annat om att spärra av eller att dirigera om trafik för att ge räddningstjänst och sjukvårdspersonal förutsättningar att arbeta på skadeplatsen. Polisen kan också ha andra rent polisiära uppgifter, som att ta vittnesuppgifter för att utreda olycksorsak eller brott, identifiera och registrera skadade, identifiera eventuella avlidna och underrätta anhöriga samt svara för uppsamling av gods och de drabbades personliga tillhörigheter (Räddningsverket 2008).

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 69

69

2014-11-06 15.55

Linda Kazmierczak, Tomas Asp, Pär Stensson & Magnus Rostedt

Ledningspersonernas utmärkning på skadeplats

Ledningspersonerna på skadeplatsen; polis­ insatschef, sjukvårdsledare och räddningsledare.

70

978-91-44-08677-4_01_book.indd 70

Det ska tydligt framgå vilka som har ledningsfunktion på en skadeplats för att dessa snabbt ska kunna ta initiativ till samverkan. Räddnings­ tjänstens klädsel och hjälmar kan variera både till form och färg över landet, men räddningsledaren ska alltid märkas ut med schackrutigt i rött och vitt, vilket ofta görs genom väst eller ryggplatta på larmjackan, märkt räddningsledare. Sjukvårdsledaren bär väst märkt med sjukvårdsledare samt schackrutiga detaljer och hjälmdok i grönt och vitt. Medicinskt ansvarig bär väst märkt med medicinskt ansvarig och helgrönt hjälmdok.

Eventuella stabspersoner i fält inom sjukvården bär väst med stab samt hjälm utan hjälmdok (vissa regionala skillnader kan dock förekomma).

Polisens märkning av ledningsperson består av väst med texten polisinsatschef, med schackrutigt i blått och silver. Polisen betraktar dock inte alltid sitt agerande på en skadeplats som en polisiär insats. Det är då inte naturligt för platschefen ur den anländande patrullen att ikläda sig ledningsklädseln med texten polisinsatschef. Det finns i dagsläget inte någon särskild väst eller annan persedel för att märka ut funktionen platschef.

Detta skapar ibland otydlighet för räddningstjänst och ambulanssjukvård om vem från polisen som har huvudansvaret för att delta i samverkan.

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

3 Organisation på skadeplats

Från larm till skadeplats UTLARMNING

När någon ringer 112 om att en skadehändelse inträffat hamnar larmet hos en alarmeringscentral, som på uppdrag av staten har detta ansvar.

Larmoperatören på alarmeringscentralen som tar emot 112-samtalet (Isaks samtal i vårt scenario) inhämtar så mycket information som möjligt om vad som hänt, var trafikolyckan har inträffat, antal drabbade och eventuella hot och risker för de drabbade och den ankommande räddningspersonalen. I samma stund som larmoperatören med Isaks hjälp har definierat var skadehändelsen inträffat förmedlas omedelbart larmet till räddningstjänst och ambulans, eller i vissa fall till en annan aktör med ansvar att prioritera och dirigera räddningstrafik7. Samtidigt fortsätter operatören samtalet med Isak med fokus på att bistå med råd om eventuella åtgärder, som han kan utföra på skadeplatsen i väntan på att räddningsaktörerna ska anlända. Han får också information om hur han kan förhindra att fler personer kommer till skada.

Larmet förmedlas från alarmeringscentralen via radiokommunikationssystemet RAKEL. Det används av alla aktörer med ansvar för allmän ordning, säkerhet och hälsa i samhället (MSB 2012), såsom räddningstjänst, polis, ambulanssjukvården och prioritet- och dirigeringscentraler. I RAKEL finns olika talgrupper (motsvarande tillgängliga kanaler). Vissa talgrupper används för att kommunicera med varandra inom den egna organisationen, och vissa är samverkanstalgrupper. Efter att alarmeringscentralen larmat ut ambulans och räddningstjänst till trafikolyckan tar de kontakt med polisens ledningscentral. De bedömer om ärendet berör polisen, och skickar i så fall ut uppdraget över polisens interna ordertalgrupp till en ledig patrull eller till den patrull som är närmast trafikolyckan. Om ledningscentralen bedömer att det finns behov även av en ledningsperson från polisen på platsen skickas även ett yttre befäl från polisen till trafikolyckan.

Redan vid första utlarmning tilldelas en samverkanstalgrupp för händelsen i RAKEL, som samtliga larmade enheter (räddningstjänst, ambulans och polis) uppmanas att gå över till. För ”blåljusorganisationerna” kallas detta för en RAPS-talgrupp, där RAPS står för räddning, ambulans, polis, SOS (MSB 2012).

7 Det finns flera olika aktörer i samhället som arbetar med att prioritera larm och dirigera räddningstrafik. SOS Alarm har statens uppdrag att hantera 112-larm, men i de fall som till exempel en räddningstjänst eller ett landsting har avtal med en annan aktör om larm- och dirigering, vidarebefordrar SOS Alarm 112-larmen till denna aktör.

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 71

71

2014-11-06 15.55

Linda Kazmierczak, Tomas Asp, Pär Stensson & Magnus Rostedt

Både räddningstjänsten och ambulansen kvitterar att larmet mottagits genom så kallad statussignalering i RAKEL. Behövs mer direkt information från alarmeringscentralen, till exempel om den geografiska platsen för skadehändelsen, ropar den aktuella aktören upp alarmeringscentralen från bilen. Annars inväntar man att larmoperatören ropar upp igen. När tillräckligt många utlarmade enheter har kvitterat larmet och är på väg, skickar alarmeringscentralen ut befintlig information, oftast enligt ett strukturerat rapporteringssätt; (se nedan) till exempel ETHANE8 eller så kallad ”totalinfo”. Informationen inbegriper inringarens beskrivning om trafikolyckans lokalisering, antalet drabbade, tillståndet på de drabbade samt om det finns några kända hot och risker på skadeplatsen (till exempel halt vägunderlag, brand, farligt gods). ”Totalinformation gällande frontalkollision två personbilar på väg Södra Länken i höjd med Vikaholm. Enligt uppgifter från inringare minst fem drabbade varav flera sitter kvar i fordonen. Oklart om någon är fastklämd. Inga uppenbara hot eller risker har identifierats.

Vägen är inte totalblockerad, framkomst från båda hållen bedöms möjlig. Sex ambulanser samt räddningstjänst och polis är larmade”.

HUR MYCKET RESURSER LARMAS TILL SK ADEHÄNDELSEN?

Larmplaner styr hur mycket resurser som ska larmas ut till en viss skadehändelse. Typen av händelse och olika kriterier (till exempel hur många människor som är inblandade i en trafikolycka) avgör hur mycket räddnings- eller sjukvårdsresurser som ska skickas.

Räddningstjänstens larmplaner och terminologi kan se olika ut på olika håll i landet. En vanlig benämning på olika larmnivåer är dock nivå-fem-larm, nivå-tio-larm, nivå-femton-larm och så vidare, där siffran anger hur många personer som skickas. Skadehändelsen i bokens scenario hade troligen utgjort ett nivå tio-larm, vilket innebär att det är två räddningsfordon med fem brandmän i vardera som larmas ut.

Vanligtvis larmas också en ledningsbil med en insatsledare till platsen så snart mer än en enhet (ett fordon) larmats ut.

För ambulanssjukvården är riktlinjen att larmoperatören ska skicka så många ambulanser som antalet drabbade i en trafikolycka, plus ytter8 Detta beskrivs mer utförligt senare i kapitlet.

72

978-91-44-08677-4_01_book.indd 72

© F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

2014-11-06 15.55

3 Organisation på skadeplats

ligare en ambulans för ledning. Vid en trafikolycka larmas alltid minst två ambulanser. I det scenario som beskrivs i inledningen larmas således sex ambulanser utgående från den information som getts om antalet skadade. Det kan dock hända att endast tre ambulanser larmas ut i initialskedet på grund av begränsad tillgång på ambulanser.

Polisen styrs däremot inte av på förhand fastlagda larmplaner när det gäller hur mycket resurser som tas i anspråk. Polisens ledningscentral bedömer i stället varje larm för sig, och skickar därefter patruller till händelsen utifrån en sammantagen bedömning av tillgänglig information. I bokens scenario hade det troligen skickats en patrull och ett yttre befäl; möjligen hade en av poliserna i patrullen utsetts att vara platschef eller insatschef.

ANSPÄNNINGSTID OCH UTRYCKNINGSKÖRNING

Både räddningstjänstens heltidsstyrkor och ambulansbesättningarna har i regel nittio sekunder (så kallad anspänningstid) på sig efter att de mottagit larmet att ta på sig skyddskläder och utrustning och vara klara för avfärd. För räddningstjänstens deltidsstyrkor gäller en längre anspänningstid eftersom de inte har beredskap inne på ”stationen”.

Då är det vanligt med en anspänningstid på 5–6 minuter (Räddnings­ tjänsten 2008). Polisen har inga särskilda krav på anspänningstid då de oftast redan finns i sina fordon och lätt kan dirigeras om.

Räddningsfordon, både räddningstjänst, ambulans och polis, får vid trängande fall (SFS 1998:1276), det vill säga vid risk för liv, egendom eller miljö, bortse från hastighetsbegränsningar och andra trafikregler och köra så kallad utryckningskörning. De har även rätt att använda blåljus och sirener för att påkalla andras uppmärksamhet och skapa fri väg, om det är befogat. Föraren har ett stort ansvar för att ta hänsyn till medtrafikanter och deras säkerhet.

Framme på skadeplatsen GENOM VINDRUTANRAPPORT

Den av de larmade enheterna som först anländer till platsen lämnar en genom vindrutanrapport över samverkanstalgruppen i RAKEL. Det innebär att alla enheter som är knutna till händelsen och kanske är på väg till skadeplatsen får denna tidiga information om hur det ser ut.

Rapporten lämnas ofta utifrån en standardiserad rapporteringsstruktur som kallas ETHANE, för att beskriva Exakt lokalisation, © F ö rfa t t arna och S t uden t li t t era t ur

978-91-44-08677-4_01_book.indd 73

73

2014-11-06 15.55

Carina Elmqvist Sofia Almerud Österberg (red.)

Redaktörer: Carina Elmqvist är legitimerad sjuksköterska och filosofie doktor i vårdvetenskap. Hon är forskningsledare för Kunskapscentrum Akut Vård (KAV) och arbetar som lektor inom akutsjukvård vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Sofia Almerud Österberg är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning med inriktning mot anestesiologisk vård och intensivvård och filosofie doktor i vårdvetenskap. Hon arbetar som docent vid institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Akut omhändertagande av trauma – på skadeplats och akutmottagning

OMHÄNDERTAGANDE AV TRAUMA – på skadeplats och akutmottagning

| Akut omhändertagande av trauma

Syftet med denna bok är att ge en kronologisk beskrivning av ett akut omhändertagande efter en trafik­olycka. Det scenario som boken grundar sig i betraktas som en allvarlig händelse, det vill säga en händelse där många personer är drabbade och där polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård samverkar på skadeplats och där ett ökat beredskapsläge påkallas på sjukhuset.

AKUT

Boken är skriven av sjuksköterskor och läkare med lång klinisk erfarenhet av akut omhändertagande. Vidare medverkar personer från polis, räddningstjänst, länsstyrelsen och Katastrofmedicinskt centrum med specialkompetens inom samhällets organisation och beredskap vid olyckor.

Denna bok riktar sig främst till sjuksköterskestudenter, studenter vid polisutbildningen samt studerande vid utbildning till del- och heltidsbrandman. Boken kan med fördel även användas på avancerad nivå såsom specialistutbildning till ambulanssjuksköterska eller andra utbildningar och kurser inom akutsjukvårdsområdet. Även yrkesverksamma inom nämnda områden kan använda boken.

Redaktörer Art.nr 37239

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08677-4_01_cover.indd 1

Carina Elmqvist Sofia Almerud Österberg

2014-11-06 14:06