9789127129702

Min son drar sig undan kompisarna på rasterna och följer ­sällan med någon hem efter skolan. Hur kan jag hjälpa honom att få vänner?

Min dotter är omtyckt och populär i sin klass på högstadiet, men vantrivs på grund av det sociala spelet i tjejgänget. Hon vill kanske byta klass, men tänk om det blir ännu sämre då …

Vår son är livrädd för att misslyckas, trots att vi aldrig har pressat honom att prestera på något sätt. Hur kan vi stärka hans självkänsla?

Det finns en uppsjö av råd om vad man som föräldrar ska göra för att ens barn ska må bra. Med den här boken vill psykologen Martin Forster hjälpa föräldrar att vaska fram det som fungerar och som faktiskt utgår från forskning. Råden illustreras med verkliga berättelser om barn mellan 2 och 14 år.

Ett återkommande tema i berättelserna är rädsla och oro eftersom det är så vanligt och ofta hindrar barn på olika sätt.

Boken handlar också mycket om barns välmående i allmänhet.

De konkreta råden rör både hur föräldrar hjälper barn med befintliga svårigheter och hur problem kan förebyggas.

Martin Forster är legitimerad psykolog med KBT-inriktning. Hans första bok Fem gånger mer kärlek kom ut 2009 och året efter disputerade han i psykologi med en avhandling på temat förebyggande insatser via föräldrar och lärare.

ISBN 978-91-27-12970-2

9 789127 129702

NOK_MARTIN_FORSTER_JAG_TORS_INTE_MEN_GOR_DET_ANDA.indd Alla sidor

Martin Forster Jag törs inte men gör det ändå

Min dotter vågar inte sova ensam. Jag har försökt peppa henne att vara modig men det är svårt att inte ge efter för hennes oro.

Martin Forster

Jag törs inte men gör det ändå om barns välmående och självkänsla

2013-06-03 15:08

Forster InD-dok.indd 1

2013-07-01 13.14

Innehåll Inledning 9 Simon 2 år 10 Varför handlar så mycket i boken om rädsla och oro? 16 Mindre rädd eller mer glädje och mening? 18 Punktinsatser eller förhållningssätt? 18 Diagnoser eller vardagsrädslor? 19 Bokens innehåll och struktur 20

1

Vad är rädsla och oro? 22 Skillnad mellan rädsla och oro 23 Hur många barn lider av rädsla och oro? 24 Varför ökar psykisk ohälsa hos unga i Sverige? 26 Varför blir vissa barn räddare än andra? 27 Hur kan fobier och ångest behandlas? 33 Nedstämdhet, stress, självkänsla och lycka 35 Information för barn 39

2

Mindre rädsla och oro eller mer mening? 47 Alice 4 år 48 Prata om positiva mål med barnet 50 Prata om konkreta mål med barnet 51

Soraya 14 år 53 Prata om vad barnet vill (innerst inne) 63 Sträva efter mening och engagemang 65

Forster InD-dok.indd 5

2013-07-01 13.14

3

Förebygg rädsla i det dagliga samspelet 68 Ebba 4 år 69 Ebba 8 år (fyra år senare) 72 Stå ut med osäkerhet 74 Var en modig förebild 76 Varning för varningar 78 Lägg händerna på ryggen 80 Bli medveten om egna förväntningar 83 Låt det inte bli för lätt att undvika utmaningar 84 Fånga tillfällen i flykten 86

4

Ta reda på vad rädslan handlar om 88 Herman 8 år 89 Hjälp barnet att prata om rädslan 101 Observera vad barnet undviker 104 Observera hur barnet undviker 109 Fråga om barnets tankar och farhågor 111 För dagbok tillsammans med barnet (eller själv) 115

5

Utmana rädslan i små steg 118 Isa 10 år 119 Isa 14 år (fyra år senare) 123 Del 1 – Att närma sig det som skrämmer 124 Befogad, överdriven eller normal rädsla? 125 Informera barnet om rädsla och utmaningar 126 Gör en plan för utmaningarna – helst med barnet 128 Hjälp barnet att närma sig i små steg 130 Uppmuntra framsteg och hantera bakslag 133 Visa förståelse för barnets rädsla 134 Ska man slopa snuttefilten och stödhjulen? 135 Gör utmaningen som ett experiment 137

Del 2 – Öva och lös problem inför utmaningar 141 Utgå från konkreta händelser 142 Agera istället för att prata 143 Repetera och variera övningarna 144 Öva utan att hämma 145

Forster InD-dok.indd 6

2013-07-01 13.14

Lär barnet finna egna lösningar 148 Ge uppdrag för utmaningar på bortaplan 149 Problemlösning 152

6

Tema: Våga stå upp för sig själv 154 Thomas 7 år 155 Våga säga nej 159 Våga stå på sig 162

Thomas 11 år (fyra år senare) 163 Våga be om hjälp och vara till besvär 167

Soraya 14 år 169 Våga välja 171

7

Tema: Våga synas och höras 173 Karin 5 år 174 Rädd eller bara blyg? 181 Våga vara öppen för kontakt 183 Våga möta blicken 184 Våga vara spontan 185 Blicken utåt istället för inåt 187

Julia 4 år 188 Lär barnet hur man tar kontakt 191 Låt barnet tala för sig själv 193

Herman 8 år 195 Ta risken att få nobben 195 Hur beter du dig själv i sociala sammanhang? 197 När barnet är elakt mot sig själv 199

Anna 11 år 203

8

Tema: Våga misslyckas 211 Oskar 8 år 212 Våga slarva 223 Släpp egna ambitioner 226 Mål som motiverar 227 Beröm barnet för vad det gör – inte för vem det är 231 Välkomna misstag och fel 235

Forster InD-dok.indd 7

2013-07-01 13.14

9

Tema: Självkänsla 237 Är självkänsla en förutsättning för välmående och utveckling? 238 Varning för pep-talk 241 Vad ligger bakom barnets självkänsla? 244 Visa genom handling att barnet duger som det är 245

Den bedrägliga jakten på självkänsla 247 Hjärnan är en muskel 250

10 Fem grundläggande villkor för att barn ska må bra 254 Villkor 1 – Fler bra än dåliga dagar 255 Börja med aktivitetsdagbok 256 Skapa förutsättningar för långsiktig förändring 257 Lek och umgås regelbundet 257 Skapa rutiner för dagliga aktiviteter 258 Ransonera tjat, krav och kritik 259 Skapa rutiner för god sömn 260 Skapa rutiner för motion 261 Villkor 2 – Varm relation till föräldrar 261 Var lyhörd och närvarande 262 Var förutsägbar 263 Lyssna och fråga 265 Bekräfta barnets känslor och upplevelser 266 Villkor 3 – Möjlighet att utvecklas (självständigt och fritt) 267 Uppmuntra barnets självständighet 268 Hjälp barnet över tröskeln 269 Villkor 4 – Föräldrar som respekterar varandra 270 Ge varandra fem timmar i veckan 271 Bråka bra 272 Respektera beslut om barnen 273 Villkor 5 – Vänner och gemenskap 274 Hjälp barnet att hitta rätt sammanhang 275 Lär barnet samspela med vänner 276

Referenser 279

Forster InD-dok.indd 8

2013-07-01 13.14

Inledning »Jag gör vad som helst för att mitt barn ska må bra …«

För ett par år sedan skrev jag boken Fem gånger mer kärlek, som framför allt handlar om att stärka relationen och att lösa konflikter mellan föräldrar och barn. Återkommande bråk och konflikter är förstås krävande och har stor betydelse för barnets utveckling i längden. Samtidigt tror jag att de flesta föräldrar upplever att det är smärtsamt på ett annat sätt om deras barn vänder känslorna inåt, till exempel när de är olyckliga eller otrygga. Även om Simons oro i berättelsen som följer är av ett ganska vardagligt slag, drabbar den mig hårdare än när han trotsar och bråkar som värst. Föräldrar gör ofta vad som helst för att deras barn ska känna glädje, trygghet och gemenskap. Därför ville jag skriva den här boken.

Forster InD-dok.indd 9

2013-07-01 13.14

Simon 2 år

”Vara hemma med mamma och pappa i dag”, säger Simon med bedjande blick. ”Men vi ska ju till dagis!” ”Inte dagis! Vara hemma.” ”Men det är ju roligt på dagis, det finns många leksaker där och … du kan leka med alla barnen … och Åsa är väl snäll!? Och …”

Jag famlar efter argument för att Simon ska inse hur förträfflig förskolan är. ”Pappa följa med!” ”Jo, pappa följer med till dagis, sen ska pappa jobba när Simon är på dagis.” ”Varför då?”

Ja, varför då?

Simons motvilja stiger i takt med att vi närmar oss förskolan. ”Tycker inte om andra barn”, säger han plötsligt. ”Gör du inte? Varför då?”

Inget svar.

Med nedfälld blick går Simon några steg bakom mig in på förskolans gård, som är full av ”andra barn”. ”Nej Erik! Nej!” utbrister Simon plötsligt till en liten kille som vi passerar. Erik tittar oförstående på Simon som surmulet blänger tillbaka. ”Hej Erik! Hej!” försöker jag rädda situationen och tittar urskuldande på Eriks mamma. Jag tar hastigt sikte på Simons fröken som står en bit bort. Fröken sätter sig på huk och hälsar glatt. Simon säger ingenting. Han står istället och sneglar mot barnen och leksakerna som ligger strödda över sandlådan. Plötsligt styr han mot 10 Inledning

Forster InD-dok.indd 10

2013-07-01 13.14

en trehjuling och ska just lägga beslag på den när ett annat barn hinner före. Båda barnen tvekar och jag funderar på om jag ska ingripa. Fröken visar en annan trehjuling, som Simon naturligtvis inte är intresserad av. ”Titta Simon! Där borta gungar Elin och Filip. Vill du också gunga?” försöker jag hoppfullt. ”Nej. Jag vill cykla.”

Till slut lyckas fröken övertyga Simon om att hans trehjuling duger. Han trampar runt lite håglöst och jag laddar upp för ett snabbt avsked. ”Hej då Simon, nu går pappa till jobbet så kommer mamma och hämtar sen.”

Simon tittar olyckligt på mig och kliver av trehjulingen. Fröken skyndar fram och försöker intressera honom för cykeln igen. Han fortsätter att titta på mig och ber mig stanna. Jag tvekar och sätter mig på huk bredvid honom för att förklara att jag måste jobba.

Simon försöker övertyga mig om att jag kan jobba på dagis istället.

Jag krånglar in mig i förklaringar som jag märker att han inte förstår. Han tittar bara olyckligt på mig. Jag reser mig och backar mot utgången. Han ber mig stanna igen, men det finns ingen större kraft bakom orden. Jag fortsätter att gå baklänges, ivrigt vinkande medan jag intygar att mamma kommer och hämtar sen. Med en klump i magen stänger jag grinden bakom mig och cyklar iväg.

***

Inledning 11

Forster InD-dok.indd 11

2013-07-01 13.14

Många barn är ju ledsna under inskolning, men nu har det gått en månad sedan Simon började på den nya förskolan. Borde han inte ha vant sig vid det här laget? Eller har han kanske det? Han kanske mest är orolig och missnöjd vid lämningen? Jag kanske ska lita på personalens besked om att ”allt har gått bra i dag”, när jag hämtar honom på eftermiddagarna? Men jag kan inte göra mig fri från oron. Det var nästan lättare då han blev riktigt ledsen första gångerna jag lämnade. Hans numera återhållet sorgsna och lite uppgivna min som jag bär med mig under dagen ger större spelrum för fantasi och farhågor. Hur mår han egentligen? Ska han redan behöva lära sig att lägga band på känslorna? Var det fel att byta förskola? Tänk om han aldrig kommer att känna sig väl till mods här! Tänk om han inte får några kompisar! Vad kommer att hända med den sorglösa och nyfikna pojken han har varit hittills? Så far tankarna iväg.

Jag lyckas oftast övertyga mig om att mina farhågor är överdrivna. Det är som sagt normalt att barn känner oro när de börjar förskolan och vissa kan behöva lite längre tid för att vänja sig. Jag vet också vad jag borde göra för att underlätta för Simon. Jag vet att jag borde lägga band på min egen oro. Jag vet att det är bra om jag kan föregå med gott exempel och vara social och utåtriktad på förskolan. Jag vet också att jag inte får överdriva det. Jag måste hejda impulsen att ständigt hjälpa och lotsa så att Simon får chansen att pröva sina egna vingar. Jag vet att jag måste trösta lagom och ta snabba, tydliga avsked. Framför allt vet jag att barn som är oroliga måste utmana rädslan för att övervinna den. Allt detta vet jag. Jag är ju barnexpert! Men det som är lätt och kristallklart i teorin, känns med ens så svårt när jag ser min lilla pojke framför mig med 12 Inledning

Forster InD-dok.indd 12

2013-07-01 13.14

darrande underläpp. Jag känner mig plötsligt väldigt osäker på var gränsen går. Ska jag vara stenhård oavsett hur förtvivlad han blir?

Det är en kamp mellan mitt förnuft och min känsla, mellan psykologen och pappan.

Förnuftet: Jag tror du har svaret själv. När Simon känner separationsångest är det viktigt att avskeden blir tydliga och snabba. Annars riskerar du att dra ut på plågan och förstärka hans oro i onödan. Det kan vara särskilt viktigt att du är konsekvent just när Simon blir förtvivlad. Han måste lära sig att söka trygghet hos personal och kamrater vid sådana tillfällen. Om han ständigt söker tryggheten hos dig, gör du honom en otjänst i längden.

Känslan: Jo, jag vet allt det där, men det känns fel att inte ta hänsyn till hans känslor.

Förnuftet: Det ska du göra, men på längre sikt. Du kan inte bara utgå från hur Simons känslor yttrar sig just vid avskedet och vilka känslor som väcks hos dig i den stunden. Då riskerar du att förstärka känslor som egentligen inte speglar något verkligt behov eller problem för Simon. I längden bekräftar du att världen är farlig och hotfull, för varför skulle du annars ständigt behöva finnas vid hans sida? Det gör ofta ondare att långsamt dra bort ett plåster än att göra ett snabbt ryck. Även om det kan vara tufft en period, blir alltså Inledning 13

Forster InD-dok.indd 13

2013-07-01 13.14

det totala lidandet mindre för Simon om du kan vara snabb och konsekvent.

Känslan: Okej. Då menar du att Simon snart kommer att må bra om jag gör som du säger. Det handlar alltså bara om separationsångest. Då kan jag släppa mina farhågor om att oron står för något större.

Förnuftet: Det kan jag inte lova.

Känslan: Men du brukar ju alltid säga att det är grundläggande och viktigt att lära barn att utmana rädslor. Du namnger ju till och med boken efter det!

Förnuftet: Jo, men jag menar att det kan finnas många andra saker som bidrar till hur Simon mår. Jag gissar till exempel att det går bättre med lämningarna vissa dagar och sämre andra? I så fall kan man fundera på varför. Exempelvis brukar sömn, kost och stress ha betydelse. Det spelar också roll hur samspelet mellan er där hemma har sett ut den senaste tiden. Om barn känner sig trygga och glada hemma, brukar det vara lättare att skiljas åt.

Känslan: Okej, så då menar du att vi ska börja med att jobba på hemmaplan istället?

Förnuftet: Ja, men det kan också handla om vad som händer på förskolan. Hans oro kanske inte handlar så mycket om att du lämnar honom på morgonen, som om 14 Inledning

Forster InD-dok.indd 14

2013-07-01 13.14

utmaningar som han möter under resten av dagen.

Han kanske känner sig osäker med de andra barnen, har svårt att knyta an till personalen eller har svårt att hantera vissa krav. Om du får reda på att det finns allvarliga problem eller svårigheter som kan förklara Simons oro, måste du försöka göra något åt dem först.

Känslan: Okej … jag får väl prata mer med personalen …

Förnuftet: Ja, gör det. Och förresten, har inte Simon fått en syster nyligen?

Känslan:

Jo.

Förnuftet: Det kan förstås också förklara hans känslor. Lillasyster får stanna hemma hos mamma, medan han lämnas bort varje morgon.

Känslan: Tack, det räcker nu. Om alla saker du tar upp bidrar till oron, kan jag lika gärna börja med något enkelt.

Simon får lägga sig lite tidigare, så får han sova mer och vi kan få mer tid hemma på morgonen. Det känns lättare än att forcera lämningarna.

Förnuftet: Ja, gör det och se vad som händer. Men bli inte förvånad om det inte räcker. Även om det finns många olika skäl till att Simon blir orolig och ledsen vid lämningarna, kan rädslan ofta börja leva ett eget liv i sådana situationer. Särskilt om du fortsätter att dra ut på avskeden och ständigt låter Simon söka trygghet Inledning 15

Forster InD-dok.indd 15

2013-07-01 13.14

hos dig. Jag föreslår alltså att du skapar goda förutsättningar med sömn och mindre stress, men tror ändå att du kan behöva göra snabba och tydliga avsked.

Känslan:

Måste jag?

Förnuftet: Jag tror det.

*** När ett barn mår dåligt finns det ofta många möjliga orsaker och lösningar, även när det handlar om så vardagliga problem som i Simons fall. Därför är det lätt att bli rådvill som förälder. Vilken orsak väger tyngst? I vilken ände ska man börja? Kan man bli för angelägen och förstora problem som annars skulle gå över av sig självt? Målet med den här boken är att hjälpa föräldrar och andra vuxna med svar på sådana frågor. Samtidigt finns det redan god tillgång på böcker och information som handlar om vad föräldrar kan göra för att till exempel stärka barns självkänsla eller hjälpa dem med rädsla och oro. Även i min förra bok Fem gånger mer kärlek diskuterades detta ämne i ett av kapitlen. Varför behövs det i så fall ännu en bok? I följande stycken kommer jag att förklara det. varför handlar så mycket i boken om rädsla och oro ?

När jag började mitt arbete med boken var utgångspunkten att den skulle handla om att stärka barns självkänsla. Jag visste att det fanns vissa problem med begreppet, men ville ändå fördjupa mig i det eftersom många upplever att det är en grundläggande förut16 Inledning

Forster InD-dok.indd 16

2013-07-01 13.14

sättning för att må bra. Efter hand blev jag emellertid alltmer övertygad om att rädsla var ett viktigare tema för barns utveckling och välmående i stort. Första signalen på det var när jag annonserade efter föräldrar som var intresserade av att stärka sitt barns självkänsla. I princip alla som svarade ville snarare ha hjälp med rädsla och oro hos sitt barn. Även om det förstås inte var det enda föräldrarna tog upp, var det mer påtagligt och angeläget än andra frågor.

När jag sedan fördjupade mig i forskningen runt självkänsla, insåg jag att det fanns mer problem än jag först anade. Det är inte alldeles enkelt att säga vad god självkänsla är, vad det har för betydelse, eller hur man får det. Detta kommer att diskuteras vidare i kapitel 9 om självkänsla. Till sist kunde jag konstatera att forskning pekar på att rädsla och oro ofta ligger bakom och förstärker andra slags problem. Exempelvis kan nedstämdhet förstärkas om barnet inte vågar delta i aktiviteter och sammanhang som kan ge mening och glädje. Stress är ofta en följd av att barnet inte vågar ställa krav eller säga ifrån. Och för barn som hindras av rädslor kan livet begränsas på ett sätt som gör det svårare för dem att tycka om och respektera sig själva.

Därmed inte sagt att boken enbart handlar om att övervinna rädsla och oro. Stora delar av boken handlar om sådant som rent allmänt bidrar till att barn mår bra, vilket i sig är viktigt oavsett om barnet hindras av någon rädsla eller inte.

Inledning 17

Forster InD-dok.indd 17

2013-07-01 13.14

mindre rädd eller mer glädje och mening ?

Titeln på boken – Jag törs inte men gör det ändå – nämndes även i min förra bok. Där användes frasen för att motivera att man ska utsätta sig för det som skrämmer för att minska sin rädsla. Det är en uppmaning som ofta förekommer i behandling av rädsla och oro. Den som söker hjälp har förstås målet att lindra eller bli av med sin rädsla. För att nå dit måste man vara beredd på att utsätta sig för saker man i vanliga fall inte vågar. I den här boken har ”Jag törs inte men gör det ändå” en annan innebörd, som ligger närmare inspirationskällan – Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta.

Där är det ett återkommande tema när huvudpersonen Skorpan väljer att möta faran, trots att han egentligen inte vågar. Skorpans mål är inte att bli mindre rädd – han gör det han måste trots att han är rädd. Jag påstår att det ofta är bra att tänka på det sättet även i vardagliga sammanhang och när jag skriver att barn ska försöka utmana eller övervinna sin rädsla är det detta jag syftar på.

Den här betydelsen av ”Jag törs inte men gör det ändå” speglar också en utveckling inom psykologisk forskning och behandling.

På senare år har många forskare och psykologer just betonat vikten av att fokusera på mening och livskvalitet snarare än att minska negativa känslor som rädsla och oro. punktinsatser eller förhållningssätt ?

I likhet med många andra böcker kommer den här boken att innehålla exempel på övningar som hjälper barn att övervinna rädsla.

Sådana övningar bygger ofta på principer från kognitiv beteende­ terapi. Övningarna genomförs i regel under en begränsad period och med ett särskilt mål i sikte. I berättelsen om Isa i kapitel 5 18 Inledning

Forster InD-dok.indd 18

2013-07-01 13.14

skildras exempelvis hur hon steg för steg får öva på att sova i sin egen säng. Tyngdpunkten i den här boken kommer emellertid inte att ligga på sådana avgränsade punktinsatser som ofta liknar någon sorts behandling. Istället ligger den på hur föräldrar mer generellt kan förebygga och övervinna rädslor i vardagen. Hur agerar man i återkommande vardagliga situationer då barnet känner oro eller rädsla? Bidrar man till undvikande eller lyckas man ingjuta mod att möta rädslan? Jag bör till exempel reflektera över hur jag beter mig och samspelar med Simon varje gång han visar sin oro – inte bara på förskolan utan också i andra situationer. Jag bör också reflektera över mer grundläggande villkor för att Simon ska känna trygghet, som ”förnuftet” påpekade tidigare i boken. diagnoser eller vardagsrädslor ?

Det finns flera böcker om rädsla hos barn som utgår från fobier och ångestdiagnoser. Många barn hindras likväl av rädslor utan att för den skull uppfylla kriterierna för någon diagnos. Berättelserna i den här boken handlar framför allt om sådana rädslor. Det är kanske inte aktuellt med någon regelrätt behandling, men det finns ändå skäl att försöka hjälpa barnet att må bättre. Även om berättelserna handlar om mer vardagliga former av rädslor, är råden som diskuteras användbara även vid svårare rädsla och oro. Skillnaden kan vara att man behöver göra mer och kanske behöver professionellt stöd om barnet lider av svår rädsla. En särskild svårighet med mer vardagliga former av rädsla och oro kan vara att barnet inte vill kännas vid problemet. Varför ska man utsätta sig för obehaget att utmana en rädsla om man ändå kan hanka sig fram? Flera av berättelserna i boken skildrar just denna svårighet.

Inledning 19

Forster InD-dok.indd 19

2013-07-01 13.14

bokens innehåll och struktur

De första fem kapitlen tar upp generella råd för att förebygga och övervinna rädsla och oro hos barn. I temakapitlen 6, 7 och 8 diskuteras rädslor som har särskilt stor betydelse för välmående och utveckling: att våga stå upp för sig själv, att våga synas och höras och att våga misslyckas. I kapitel 9 diskuteras betydelsen av sund självkänsla och kapitel 10 tar upp en rad förutsättningar för att barn ska må bra i allmänhet – oavsett om de hindras av rädslor eller inte.

Råden i ett enskilt kapitel kan vara till nytta utan att man behöver läsa andra delar av boken. Samtidigt finns det några kapitel som hänger ihop lite mer, framför allt kapitel 4 och 5. Det fjärde kapitlet handlar om hur man får reda på mer om barnets rädslor, vilket i många fall är en förutsättning för att kunna utmana dem på ett bra sätt (kapitel 5). I varje kapitel förekommer återkommande moment: Berättelser. Varje berättelse bygger på intervjuer med barnets föräldrar, som jag träffade vid ett par tillfällen för rådgivning. Berättelserna beskriver vad som faktiskt hände när föräldrarna försökte hjälpa sina barn, men namn och detaljer är förstås ändrade. Tre av berättelserna finns även med i min förra bok (Isa, Ebba och Thomas). De återges här eftersom jag har träffat barnens föräldrar igen för att följa upp vad som har hänt sedan vi sågs första gången.

20 Inledning

Forster InD-dok.indd 20

2013-07-01 13.14

I varje kapitel finns ett antal råd som knyter an till innehållet i berättelserna. Råden är indelade i fyra kategorier: Råden med denna symbol handlar om saker som barnet kan lära sig, exempelvis att ta kontakt med andra barn eller att föra dagbok.

Dessa råd handlar om hur barnet kan utmana olika slags rädslor.

I råden med denna symbol ligger fokus mer på saker som föräldrar kan göra. De handlar ofta om hur man i det dagliga samspelet kan bidra till att barnet mår bra och utvecklas. Även i denna typ av råd ligger fokus på föräldrarna och samspelet med barnet. Råden innehåller dock inte direkta förslag på praktisk handling utan gäller sådant som kan vara viktigt att undersöka och reflektera över.

Forskningsrutor. För den som är intresserad och vill fördjupa sig finns särskilda rutor i varje kapitel som beskriver relevant forskning. Utgångspunkten är att studierna som presenteras ska ge stöd åt råden och förslagen i den övriga texten.

Inledning 21

Forster InD-dok.indd 21

2013-07-01 13.14

1 Vad är rädsla och oro?

Vad är det för skillnad mellan rädsla, oro och andra närliggande känslor? Hur vanligt är det med rädsla och oro hos barn? Varför har problemen ökat i Sverige de senaste decennierna? Varför blir vissa barn räddare och mer oroliga än andra?

Vad finns det för behandling för barn som lider av allvarligare rädsla och oro? Det här kapitlet tar upp grundläggande information om rädsla och oro inför läsningen av övriga kapitel. Till skillnad från resten av boken finns inga uttryckliga råd, men man vet att enbart information om rädsla och oro ibland kan lindra besvären. Sist i kapitlet finns en text som är riktad direkt till barn. Kan de inte läsa själva går det utmärkt att läsa högt för dem. Informationen är förstås värdefull även för vuxna.

Forster InD-dok.indd 22

2013-07-01 13.14

skillnad mellan rädsla och oro

Vad är rädsla och oro? Vad skiljer dem åt? Svaren på dessa frågor varierar förstås eftersom varje människa har en egen upplevelse av vad dessa känslor innebär. I den här boken kommer utgångspunkten att vara de definitioner som förekommer inom forskningen.

Det innebär förstås inte att beskrivningarna nedan utgör någon absolut sanning, men det är en grund att stå på i den fortsatta diskussionen.

Rädsla brukar definieras som en känslomässig och fysiologisk reaktion på omedelbar fara eller hot. Det handlar om konkreta och påtagliga saker eller situationer som är skrämmande. Barn är till exempel ofta rädda för mörker, småkryp, sprutor eller blod. Viss rädsla är helt normal och förekommer hos de flesta barn. Exempelvis är de flesta små barn rädda för att skiljas från sina föräldrar.

En rädsla blir ett problem först när den innebär en begränsning i barnets vardag. Om begränsningen blir tillräckligt stor kallas rädslan för fobi. För att få en fobidiagnos spelar det alltså mindre roll hur rädd man är, frågan är istället hur hindrad barnet blir av sin rädsla.

Om man är rädd för en orm kan man springa därifrån. Är man rädd för att lämnas ensam kan man springa tillbaka till mamma eller pappa. Men vart ska man fly om man är rädd för att misslyckas? Oro är som rädsla, men det som skrämmer är mer avlägset eller ligger en bit in i framtiden. Eftersom oro ofta är långvarigare än rädsla finns det mer utrymme för tankar och farhågor som kan spä på och förvärra känslorna. Annars förekommer ofta samma slags reaktioner i kroppen vid både rädsla och oro. En skillnad är att reaktionerna ibland blir mer utdragna vid oro, som till exemVad är rädsla och oro? 23

Forster InD-dok.indd 23

2013-07-01 13.14

pel långvarig muskelspänning. Den kroppsliga reaktionen brukar ibland kallas för ångest, medan begreppet oro i sådana fall enbart handlar om tankar och farhågor. Samtidigt blandas begreppen ofta samman och i den här boken syftar oro både på tankarna och den kroppsliga reaktionen. Oro brukar ofta uppstå i situationer då barnet upplever att det inte vet vad som ska hända eller om det känner att det inte har någon möjlighet att påverka det som sker.

Det kan till exempel handla om sociala sammanhang eller prestationer av olika slag. Om oron i stor utsträckning begränsar barnets vardag kallas det för ångeststörning.

När man ska utmana rädsla och oro gör man i princip samma sak, även om oro brukar vara lite mer komplicerat. Därför används begreppen rädsla och oro som synonymer i boken. hur många barn lider av rädsla och oro ?

Det är omöjligt att säga exakt hur många barn som lider av rädsla och oro, eftersom det beror på hur och vad man mäter. Därför finner man uppgifter om allt mellan ett par procent till att runt hälften av alla barn i vissa åldrar skulle lida av dessa problem (se forskningsrutan nedan för exempel). Man kan dock med säkerhet säga att rädsla och oro under barndomen är mycket vanligt, även om det inte innebär allvarliga problem för alla barn. I många fall brukar rädslor komma och gå under uppväxten. En oroande trend de senaste tjugo till trettio åren är dock att allt fler ungdomar uppger att de mår dåligt. Det är särskilt uttalat bland äldre ungdomar och hos flickor. Hos yngre barn har man inte sett motsvarande ökning. Det är i tonåren flickorna drar ifrån. Ökningen av psykisk ohälsa var tydlig under 80- och 90-talet, för att sedan 24 Vad är rädsla och oro?

Forster InD-dok.indd 24

2013-07-01 13.14

stabiliseras under 2000-talet. Även om man kan se samma trender i många andra europeiska länder har ökningen varit särskilt påtaglig i Sverige.

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Hur mår svenska barn och unga i dag? I återkommande undersökningar får alla svenska skolbarn svara på frågor om bland annat psykisk hälsa. Frågorna handlar till exempel om hur ofta man känt sig nere, haft svårt att sova, varit nervös, haft yrsel eller känt sig irriterad. I dessa mätningar brukar man rapportera hur stor andel av eleverna som upplevt minst två av dessa besvär varje vecka de senaste sex månaderna. Andelen elever i årskurs fem med minst två besvär har legat mellan 20–30 % de senaste tjugo­fem åren, med små skillnader mellan flickor och pojkar. Hos flickor i årskurs nio har motsvarande andel ökat från cirka 30 % år 1985 till cirka 50 % i dag. Bland pojkar i årskurs nio var det 15 % med minst två besvär 1985 jämfört med cirka 30 % i dag. I samma mätningar har man också sett en motsvarande ökning av medicin mot huvudvärk och magont hos elever i årskurs nio (Statens folkhälsoinstitut, 2011).

Hur vanligt är det med fobier och ångestproblem? Det finns inga svenska studier som på ett säkert sätt har undersökt hur vanligt det är med ångest-­och fobidiagnoser hos barn, men i en välgjord amerikansk studie fann man att ungefär 12 % av flickorna och 8 % av pojkarna någon gång under uppväxten hade haft en sådan diagnos (Costello med flera, 2003).

Vad är rädsla och oro? 25

Forster InD-dok.indd 25

2013-07-01 13.14

varför ökar psykisk ohälsa hos unga i sverige ?

Vad beror ökningen av psykisk ohälsa hos unga på och varför är det särskilt illa i Sverige? Det finns inga säkra svar, men några forska­ re har pekat på en trolig huvudorsak. De fann nämligen mycket starka samband mellan försämringar av arbetsmarknaden och ungas psykiska ohälsa i tio europeiska länder. Även om ungdomar på högstadiet och gymnasiet inte direkt drabbas av detta, så leder dystra framtidsutsikter till oro. I jämförelsen såg man också att andelen ungdomar och unga vuxna som inte kommit in på arbetsmarknaden hade ökat mest i Sverige av alla länder (Lager & Bremberg, 2009).

En annan möjlig förklaring som ibland tas upp är att barn i dag skulle ha blivit känsligare och överdriva sina besvär. Det finns dock en del påtagliga indikationer som motsäger det, som att fler barn i dag får medicin för psykosomatiska besvär (huvudvärk och magont). Man har också sett att antalet flickor i tonåren som får vård inom psykiatrin för ångest och depression eller begår självmord har ökat tydligt de senaste tjugo åren, medan motsvarande ökning inte syns i andra åldersgrupper eller hos pojkar (Socialstyrelsen, 2009).

Ett möjligt svar på frågan varför problemen hos unga har ökat särskilt mycket i Sverige finner man i forskning som handlar om relativ fattigdom och jämlikhet. Där har man sett att även om ett land har en hög generell välfärdsnivå och levnadsstandard, påverkas hälsa och välmående av hur tillgångarna fördelas inom landet.

Trots att få ungdomar i Sverige alltså är fattiga eller utsatta jämfört med andra länder, finns det en stor grupp som är det jämfört med andra ungdomar där de bor. Frågan om hur man ska 26 Vad är rädsla och oro?

Forster InD-dok.indd 26

2013-07-01 13.14

mäta fattigdom är omdebatterad, men forskningen är entydig när det gäller välmående och hälsa: Om grannen plötsligt kan åka på utlandssemester eller köpa en fin bil mår man sämre både fysiskt och psykiskt, trots att man har det bättre än en stor del av jordens befolkning (Marmot, 2005). Även inom detta område sticker Sverige ut i statistiken. Inte i något annat industriland var den relativa ungdomsarbetslösheten lika hög år 2011 enligt OECD:s offentliga uppgifter. I Sverige var arbetslösheten hos unga (15–24 år) drygt fyra gånger högre än hos vuxna. Problemet kanske förvärras av att antalet högskolestudenter har fördubblats i Sverige under samma tidsperiod som den psykiska ohälsan har ökat. Att fler studerar är förstås inget problem i sig, men om man först studerar och bygger upp förväntningar på en framtid inom yrkeslivet blir den krassa verkligheten med arbetslöshet ett ännu hårdare slag.

Det är också möjligt att unga i dag har en annan inställning till arbete, framgång och lycka jämfört med tidigare generationer.

Det finns till exempel forskning som visar på att betydelsen av att framhäva sig själv och sina förmågor har ökat, vilket i sin tur kan påverka psykisk hälsa (se kapitel 9). varför blir vissa barn räddare än andra ?

Det finns många studier som har undersökt vad som ligger bakom utveckling av rädsla och oro. De flesta av dem har tittat på rädsla och oro i allmänhet och inte enbart diagnoser av olika slag. Nedan följer en kort sammanställning av de viktigaste slutsatserna från forskningen.

Vad är rädsla och oro? 27

Forster InD-dok.indd 27

2013-07-01 13.14

Genetik och medfött temperament. Det finns flera studier som har undersökt oro och rädsla hos tvillingar och adopterade, vilket gör det möjligt att uppskatta hur stor del av problemen som kan förklaras av genetik. I allmänhet beror runt hälften av den oro och rädsla ett barn lider av på gener, men resultaten varierar kraftigt beroende på hur man mäter och vad man mäter. Exempelvis bidrar generna mer ju allvarligare ångest och rädsla det handlar om. Generna har också större inflytande över rädslor under den tidiga barndomen jämfört med tonåren. Samtidigt är det över huvud taget svårt att uttala sig om hur stort inflytande gener har i procent, eftersom det börjar komma allt fler studier som visar att gener samverkar med uppväxtmiljön på ett komplicerat sätt. Något förenklat kan man säga att generna bidrar till sårbarhet, som sedan kan utvecklas till problem beroende på vad barnet upplever under uppväxten.

Temperament är till större delen en medfödd egenskap, så det hänger förstås ihop med generna man bär på. Forskare har framför allt tittat på ett temperamentsdrag som särskilt väl har kunnat förutsäga vilka barn som senare i livet drabbas av oro och rädsla, nämligen barn som är ”hämmade”. Det är det tidigaste uttrycket för rädsla och kännetecknas av att spädbarnet på ett överdrivet sätt blir oroligt och drar sig undan i nya eller obekanta situationer. Många forskare menar att detta temperamentsdrag ofta är startskottet för mer uttalad rädsla och oro. Trots det växer de flesta hämmade barn upp utan att drabbas av allvarligare problem. Åter­igen – hur föräldrarna bemöter barnet och vad det upplever i övrigt under uppväxten avgör om ett barn med hämmat temperament blir tryggt eller oroligt senare under uppväxten.

28 Vad är rädsla och oro?

Forster InD-dok.indd 28

2013-07-01 13.14

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Hur stor roll spelar arv och miljö för barns oro och rädsla? I en sammanställning av ett tjugotal studier med tusentals tvillingpar eller adopterade barn undersökte forskare hur stor del av barns oro och rädsla som hängde samman med gener respektive erfarenheter under uppväxten. Man fann att generna stod för ungefär 50 %, erfarenheter i familjen för ungefär 10–20 % och erfarenheter utanför familjen för ungefär 30–40 %. Erfarenheter inom familjen hade störst betydelse för barn i åldern 6–10 år.

Innan dess har man inte hunnit formas så mycket av familjen och i ton­ åren får omgivning och kamrater en större betydelse (Burt, 2009).

Har verkligen inte föräldrar och familj större inflytande än 10–20 %? Det kan verka futtigt att föräldrar och familj inte förklarar mer än 10–20 % av r­ ädsla och oro hos barn. Faktum är att forskning på senare år pekar på att föräldrars inflytande är större än så, men att det utövas indirekt. Ett exempel är en studie med spädbarn som antingen hade, eller inte hade en gen som man vet ökar risken för att bli hämmad och tillbakadragen. Barnen följdes upp när de var 7 år gamla och då fann man att barn med den aktuella genen inte var mer hämmade eller blyga under förutsättning att de hade fått bra stöd från föräldrarna under uppväxten. Likaså var barn som hade växt upp med bristande stöd inte heller särskilt hämmade eller blyga, såvida de inte hade genen som ökade risken för det (Fox med flera, 2005).

Det finns många studier med liknande resultat och slutsatsen är alltså att det ofta krävs både en medfödd sårbarhet och brister i uppväxtmiljön för att barn ska utveckla problem. När man påstår att 50 % av rädsla och oro beror på gener, vet man i dag att en del av genernas inflytande alltså kräver vissa omständigheter i uppväxtmiljön för att aktiveras. Eftersom föräldrar påverkar barnen på detta indirekta sätt, är deras inflytande i praktiken större än de 10–20 % som studien av Burt ovan påstår.

Vad är rädsla och oro? 29

Forster InD-dok.indd 29

2013-07-01 13.14

Föräldrarnas sätt att bete sig och kommunicera. Det finns en stor mängd forskning om hur föräldrarnas beteenden och sätt att kommunicera (som hädanefter kallas föräldrabeteenden) under upp­ växten påverkar utveckling av rädsla och oro. Man har sett att lyhördhet och närvaro i samspelet har betydelse, men inte så stor som man kanske kan tro. Det verkar till exempel vara viktigare för att förebygga nedstämdhet än rädsla och oro. Det som i återkommande studier har visat sig ha störst betydelse är istället överbeskydd eller ett överdrivet styrande sätt. Man har också funnit motsatsen: De föräldrar som uppmuntrar självständighet och låter barnet ta risker utan en ständigt hjälpande eller styrande hand har mer sällan barn som lider av rädsla och oro. Det finns många andra exempel på föräldrabeteenden som går att koppla till barns rädsla och oro: att ständigt varna barn för faror, att själv undvika sammanhang på grund av rädsla och oro, att betrakta sitt barn som känsligt och misstro dess förmåga till förändring, samt att direkt eller indirekt uppmuntra att barnet undviker situationer på grund av rädsla. En delvis olöst fråga i det här sammanhanget är hur mycket föräldrarnas beteenden orsakar rädsla hos barnet, eller om det är tvärtom. Ett barn som föds med en ängslig personlighet kanske kan väcka överbeskyddande beteenden hos sina föräldrar. Det finns stöd för båda påståendena och de flesta forskare tror att båda förekommer samtidigt. I kapitel 3 kommer råd och forskning om föräldrars inflytande på barns rädsla och oro att beskrivas närmare.

Traumatiska och negativa upplevelser. Givetvis kan traumatiska och negativa upplevelser, som till exempel mobbning, orsaka eller bidra till rädsla och oro. Men även om många med till exempel fobier 30 Vad är rädsla och oro?

Forster InD-dok.indd 30

2013-07-01 13.14

eller ångestdiagnoser kan hänföra problemen till ett visst trauma, är det många som inte kan det. Likaså är det många som är med om traumatiska händelser utan att utveckla problem med rädsla och oro. Att det ser så olika ut för olika barn kan förklaras av variation i medfödd sårbarhet och möjligheter att återhämta sig från traumatiska upplevelser.

VAD SÄGER FORSKNINGEN? Vilka barn kommer över traumatiska upplevelser? I en stor studie med tusentals deltagare undersöktes betydelsen av negativa och traumatiska händelser under uppväxten. Erfarenheter av exempelvis våld eller övergrepp ökade förvisso risken för att någon gång under livet drabbas av ångestproblem, men studien visade att relationen mellan barn och föräldrar var viktigare. I de flesta fall hade negativa och traumatiska upplevelser endast större betydelse om barnet samtidigt upplevde bristande emotionellt stöd från föräldrarna (Spinhoven med flera, 2010).

Kognitiva förvrängningar. Hos vuxna vet man att rädsla och oro hänger samman med kognitiva förvrängningar, det vill säga att man misstolkar information eller överdriver risker på olika sätt.

Samma sak har man kunnat se hos barn, i vissa fall så unga som bara något år. Framför allt är det två typer av förvrängningar man har observerat. För det första vet man att riktigt små barn som senare drabbas av rädsla och oro har en förvrängning som handlar om att uppmärksamma hot på ett selektivt sätt. De lägger i mycket högre grad märke till saker som kan uppfattas som hotfulla eller negativa jämfört med andra barn. När de väl har noterat hotet, vänder många däremot snabbt bort blicken för att skydda sig. Detta leder till att de inte får möjlighet att upptäcka att den där Vad är rädsla och oro? 31

Forster InD-dok.indd 31

2013-07-01 13.14

främlingen eller den inbillade spindeln i hörnet faktiskt inte var så farlig. Vissa barn fixerar istället blicken på det som känns hotfullt, men utan att våga närma sig eller göra något annat. Det blir en låst situation där de bara bevakar faran tills den försvinner. I sådana fall lär sig barnet inte heller att övervinna rädslan eftersom de är så passiva. Dessutom blir de ouppmärksamma på vad som sker runt omkring.

För det andra vet man att redan barn i förskoleåldern har en tendens att tolka tvetydig information på ett överdrivet negativt sätt. Om de får höra en berättelse där en karaktär varken är ond eller god, varken farlig eller ofarlig, tenderar de att utgå från det värsta. Detta bidrar förstås till att barnen undviker upplevda hot eller faror i situationer som andra barn skulle tolka som ofarliga.

I kapitel 4 kommer forskning om barns sätt att tänka kring rädsla och oro att beskrivas närmare.

Undvikande och flykt. När ett barn redan lider av rädsla eller oro, finns det en uppenbar mekanism som gör att problemen vidmakthålls: undvikande och flykt. Om barnet ständigt undviker en situation som väcker rädsla förhindras möjligheterna att övervinna rädslan. Dels kommer barnet inte få uppleva att den fysiologiska reaktionen (kamp/flykt) faktiskt brukar minska och kanske helt förvinna om man vågar möta rädslan. Dels kommer eventuella kognitiva förvrängningar att vidmakthållas eller till och med förstärkas. I kapitel 4 och 5 återkommer diskussionen om betydelsen av undvikande för utveckling av rädsla och oro hos barn.

32 Vad är rädsla och oro?

Forster InD-dok.indd 32

2013-07-01 13.14

Forster InD-dok.indd 33

2013-07-01 13.14

Min son drar sig undan kompisarna på rasterna och följer ­sällan med någon hem efter skolan. Hur kan jag hjälpa honom att få vänner?

Min dotter är omtyckt och populär i sin klass på högstadiet, men vantrivs på grund av det sociala spelet i tjejgänget. Hon vill kanske byta klass, men tänk om det blir ännu sämre då …

Vår son är livrädd för att misslyckas, trots att vi aldrig har pressat honom att prestera på något sätt. Hur kan vi stärka hans självkänsla?

Det finns en uppsjö av råd om vad man som föräldrar ska göra för att ens barn ska må bra. Med den här boken vill psykologen Martin Forster hjälpa föräldrar att vaska fram det som fungerar och som faktiskt utgår från forskning. Råden illustreras med verkliga berättelser om barn mellan 2 och 14 år.

Ett återkommande tema i berättelserna är rädsla och oro eftersom det är så vanligt och ofta hindrar barn på olika sätt.

Boken handlar också mycket om barns välmående i allmänhet.

De konkreta råden rör både hur föräldrar hjälper barn med befintliga svårigheter och hur problem kan förebyggas.

Martin Forster är legitimerad psykolog med KBT-inriktning. Hans första bok Fem gånger mer kärlek kom ut 2009 och året efter disputerade han i psykologi med en avhandling på temat förebyggande insatser via föräldrar och lärare.

ISBN 978-91-27-12970-2

9 789127 129702

NOK_MARTIN_FORSTER_JAG_TORS_INTE_MEN_GOR_DET_ANDA.indd Alla sidor

Martin Forster Jag törs inte men gör det ändå

Min dotter vågar inte sova ensam. Jag har försökt peppa henne att vara modig men det är svårt att inte ge efter för hennes oro.

Martin Forster

Jag törs inte men gör det ändå om barns välmående och självkänsla

2013-06-03 15:08