Page 1


Fåglarna där du bor Det finns många sätt att bli fågelskådare. Ett av de bästa är att börja där du bor. Fåglarna utanför ditt fönster kommer nära, de stannar till en stund där det finns mat och chansen är god att du lär dig känna igen hur de ser ut och beter sig. Några arter känner du förstås igen sedan gammalt. En skata kan knappast förväxlas med någon annan fågel. En duva vet du utan problem hur den ser ut. Men så plötsligt en dag ser din duva inte ut som vanligt. Den beter sig inte som den brukar göra och den låter inte som andra duvor. Då kan det vara roligt att känna till något om att det finns flera olika sorters duvor, såväl bland husen i stan som ute i skog och mark. Många fåglar är snarlika varandra men kan ändå tillhöra olika arter, ha egna artnamn och vanor. I Sverige finns omkring 350 arter som­ martid. Vintertid är de betydligt färre – om hösten lämnar så mycket som 90 procent av dem landet. Kvar blir de tappra vinterfåglarna. De arter som stannar kan få svårt att hitta mat och många av dem söker sig därför gärna till fågelbordet. Vilka arter som dyker upp, beror på var i landet du bor. Antalet arter kan också skifta kraftigt mellan senhöst och vår. Du som vill börja studera fåglar gör rätt i att starta på vintern när antalet arter är begränsat. Då rör sig också fåglarna gärna i närheten av där människor bor och är mer oförsiktiga i den viktiga jakten på mat. För att du enkelt och snabbt ska lära dig de vanligaste arterna, har vi i den här boken sorterat in dem i grupper utifrån snarlika utseenden och beteenden. Genom att först ge akt på några allmänna kännetecken som näbbform, storlek och beteende – och därefter 4


kika efter speciella särdrag som ögonbrynsstreck, vingband, marke­ ringar och detaljer i dräkten på huvudet eller kroppen – kan du lätt komma fram till vilken art du har framför dig. En trevlig sysselsättning för den som har många fågelarter bland matgästerna är att föra statistik över hur många arterna är och hur ofta du ser var och en av dem. Det senare kommer att variera stort under året. När våren börjar gå över i försommar blir fåglarna allt­ mer ointresserade av fågelbordet. Då hittar de återigen mat på egen hand och får annat att tänka på, parning och bobygge till exempel.

Så här använder du boken Den här boken är en guide till våra allra vanligaste fågelarter. Har du den till hands på fönsterbrädan kan du snabbt och enkelt ta reda på vilka fåglar det är du ser vid fågelbordet där ute. De 30 arter vi valt att presentera trivs alla i människans närhet. Det är fåglar som under vinterhalvåret gärna söker upp våra fågelbord. Några av dem före­ kommer endast i Norrland, andra bara i de södra delarna av landet. Många fågelentusiaster har sina fågelbord igång året runt och lockar med stor framgång till sig många olika arter, men för nybörjaren är vintern den bästa tiden att lära känna våra vanligaste fåglar. Fågel­ skådande kan kräva visst tålamod. Vi vill inte riskera att du som nybörjare tröttnar eller blandar ihop olika arter. Här har vi därför för­enklat informationen och valt att hoppa över det vetenskapliga tragglandet med ordningar, familjer, släkten, arter och raser. De fågelarter vi valt ut har vi sorterat in i grupper utifrån fåglarnas form- eller färgmässiga kännetecken eller deras sätt att uppträda. Det 5


Lavskrika - skogsfågeln

Lavskrikan hör hemma i de stora gammelskogarna i norr. På samma sätt som nötskrikan hamstrar den mat för att kunna stanna hemma över vintern. Bor du i norra halvan av landet och har lite tur kan du få se den vid fågelbordet. Den som aldrig sett en lavskrika blir glatt överraskad av hur orädd den är. Många kan vittna om hur den kommer fram till rastplatsen och tigger mat och vana skogsmänniskor brukar säga att den tycks lukta sig till när lägereldar tänds. Lavskrikan skriker inte som nötskrikan och är överhuvudtaget svår att förväxla med någon annan fågel. Den är diskret brun på ryggen och grå på magen, men har markerade tegelröda fält på den långa stjärten. Den tjockt duniga dräkten ger den också ett säreget ulligt utseende. I Jämtland kallas lavskrikan för tjofsa eller rödtjuxa. 18

- Kråkfåglar -


19


26


Mindre hackspett - trumslagaren

Mindre hackspetten gör skäl för namnet i jämförelse med den större. Den är inte större än en sparv men påminner till det yttre om större hackspetten. Den har svart rygg med fem, sex vita tvär­ band över ryggen. Magen är ljus. Näbben är förhållandevis kort för att vara en hackspetts. Hanen har en tydlig röd fläck på hjässan, honan har svart baskermössa. Mindre hackspettens trumvirvel är dubbelt så lång som större hack­ spettens men i gengäld betydligt svagare. Problemen med att det finns allt färre skogar där träden tillåts för­ multna, gör mindre hackspetten till en av förlorarna i fågelvärlden. Men fortfarande finns tillräckligt många av dem kvar för att vi vid enstaka tillfällen ska kunna se dem vid fågelbordet på vintern, ofta kalasande på frukt om de får chansen. - Hackspettar -

27


Mesar Av alla småfåglar som vintertid gästar fågelbordet är mesarna de trognaste. Av de nio arter som kan förekomma i vårt land listar vi tre: blåmes, entita och talgoxe. Du är säkert redan bekant med blå­ mes och talgoxe, men entitan kan vara lite knepig att känna igen eftersom den har ett par dubbelgångare, i första hand talltitan. Talltitan ses dock nästan aldrig vid fågelborden. Mesarna rör sig livligt, som stökiga småbarn. Inte ens vid matbordet sitter de still. Egentligen hör de hemma i skogen, men de trivs fint i människors närhet i parker, trädgårdar och även bland storstadens stenhus. I skogen samlas mesarna vintertid i stora flockar, så kallade meståg. Dessa meståg kan innehålla flera arter av mesar som letar föda tillsammans. Att hålla ihop på det här viset är för mesarna ett väl utprovat försvarssystem. Dagrovfåglar och vissa ugglor som gärna jagar mesar får svårare att sikta in sig på ett bestämt byte, när flocken med 10–20 fåglar drar fram mellan träden, ihärdigt pipande och visslande. Ett gemensamt kännetecken för mesar är deras små och knubbiga kroppar och små och konformiga näbbar. Stjärtspetsen känns igen på att den är tvärt avskuren. Mesar häckar helst i håligheter. Fram­ förallt talgoxen blir tacksam för en fågelholk.

28


Blåmes - med blå mössa

Blåmesen påminner lite om talgoxen med sitt gula bröst men är minst ett nummer mindre. Dessutom lyser hjässan skarpt blå, fram­ förallt på hanar som söker en hona och vill para sig. En blå skiftning ses också på vingarna när den flyger iväg; blått i dressen är inte så vanligt bland våra svenska fåglar. Även blåmesen uppskattar gåvorna på fågelbordet men tycks föredra hampfrö och talgbollar framför solrosfrö. Den beter sig också på ett annat sätt i träden och ses ofta hänga med ryggen mot marken för att snappa späda björkknoppar. Även frukt passar bra på menyn. Trots sin litenhet är blåmesen en kaxig rackare som tar för sig i kon­ kurrens med större fåglar, även när det kommer till maten. Vissa av blåmesarna flyttar söderut, men inte så långt, för att komma undan snövintern. - Mesar -

29


Sparvar ”En sparv i tranedansen” brukar man lite nedsättande kalla någon som inte passar så väl in. Uttrycket kommer efter titeln på en dansk komedi, skriven av Jens Christian Hostrup för drygt 150 år sedan. Denna ringaktning av en imponerande fågelgrupp är orättvisande. Sparvfinkar och fältsparvar omfattar tillsammans hela 25 arter och förekommer från fjällvärlden i norr till Medelhavsområdet i söder. Några av dem är sällsynta, flera av dem är på utdöende i vårt land på grund av nya och förändrade brukningsmetoder inom jordbruket. Sparvarna ligger ganska nära finkarna i utseende och beteende. I gamla tider kallade man gärna gråsparven för husfink. Vissa av dem har mycket smakfulla dräkter. Här tar vi upp de tre sparvar som är ivrigast vid fågelbordet: pilfink, gråsparv och gulsparv. Gemensamma kännetecken för dem alla är robusta kroppar samt konformade näbbar som är väl anpassade till att äta frön med. Sparvarna söker gärna sin mat på marken men ses också sitta vid fröautomater och på fågelbord.

32


Pilfink - brunmössan

Trots namnet är pilfinken en sparv och kan också lätt förväxlas med gråsparven. Den uppträder på samma sätt på marken och vid fågel­ bordet, gärna i flock om ett tiotal fåglar. Pilfinken är dock något mindre, har brun hjässa och den vuxna fågeln har en svart kindfläck som sitt tydligaste kännemärke (något den unga fågeln saknar). Hanen och honan ser likadana ut. Såväl gråsparv som pilfink har tjattrande och tjatiga kontaktläten som på våren hörs från täta häckar och snår. Pilfinken är en sen invandrare hos oss och hittas endast i södra halvan av landet. Namnet har inte med det pil-liknande kindmärket att göra, utan kommer snarare av att fågeln blev vanlig i de skånska pilvallarna i början av sin svenska karriär på 1800-talet. 33


34


Gråsparv - gråmössan

Gråsparven är en fågel som sedan länge valt att leva nära människor och därför ansetts som vanlig. Idag måste den dock betraktas som ovanlig. Någon entydig förklaring till varför gråsparven minskat i antal finns inte, men minskningen tycks vara densamma över hela Europa. Det ligger nära till hands att tro att det är förändringar i miljön som gör att vi ser den alltmer sällan. Gråsparv har kommit att bli ett kollektivt ord för småfåglar i all­ mänhet, desto roligare då att känna till hur den riktiga gråsparven ser ut. Det avgörande kännetecknet i jämförelse med andra liknande sparvar är den tydligt grå hjässan. Hanen kan dock vara lite lurig genom att den skiftar dräkt från det att den är ung till vuxen och från sommar till vinter. Sommarens bruna rygg med svarta streck, svart näbb och mörka bräm på bröstet tonar på vintern ut till matt brunt, ljus näbb och enfärgat grått på bröstet. Då blir hanen mer lik den något anspråkslösare honan och årsungarna. Förutom i fjällen finns gråsparven över hela landet. Den stannar vintern ut och håller ofta ihop i flock. Ordet sparv är ett lånord som anses höra ihop med ordet sparka, kanske för att sparven sprätter med benen när den rör sig på marken. - Sparvar -

35


Trastar Trastarna är en stor familj med alltifrån halvstora till pyttesmå fåglar. Här ingår såväl näktergal som rödhake och stenskvätta men det ligger förstås närmast tillhands att tänka på de större trastarna, de som har ordet trast i själva artnamnet. Vissa trastar är rena sommarfåglar, men flera arter kan få för sig att stanna över vintern och letar då mat vid fågelborden. Frukt och bär är vintermat för de trastar som trotsar mörkret och kylan. Här presenterar vi de trastarter som vanligen dyker upp vid fågel­ bordet: den lilla rödhaken samt björktrasten och koltrasten som båda är stora.

38


Rödhake - rödbröstet

Rödhaken går knappast osedd förbi fågelbordet på vintern. Trots att den är liten och rör sig nervöst med korta besök, lägger man märke till den. Inte minst tack vare dess tegelröda haklapp som täcker både ansikte och bröst. Rödhaken är en flyttfågel, en insektsätare och skogsfågel. Men den kan ändå dyka upp vid fågelbordet vintertid, mestadels letande mat på marken. - Trastar -

39


Björktrast - maskplockaren

Björktrasten är ursprungligen en norrländsk skogsfågel, sedan 1960-talet har den dock spritt sig ordentligt och numera häckar den i hela landet. För hundra år sedan väckte den vintertid stor upp­ märksamhet då den vid enstaka utflykter sågs ända nere i Europa. Stora invasionsartade förflyttningar söderut sker dock bara under år då våra rönnbärsträd ger dåligt med bär. Sommartid ses björktrasten ofta i villaträdgårdar och parker där den plockar daggmask. Du har säkert sett hur den viker ihop masken till en behändig rosett för transport till sina hungriga ungar i något lummigt träd. Den som kommer för nära ett bo med ungar i någon grenklyka, kan räkna med ett pricksäkert bombardemang av träck från föräldrarna. Vintertid söker sig alltså björktrasten gärna till rönnbärsträdens bär, men också till talgbollar och fallfrukt. Många trastar är kända för sin vackra sång, dock inte björktrasten vars läte mest utgörs av ett påträngande skrän. Den har ett för arten typiskt prickmönster på bröst och sida. Bröstet är tegelrött, huvud och rygg vackert grå. Hanarna och honorna är snarlika. 40

- Trastar -


41


9789186623166  

Det finns många sätt att bli fågelskådare. Ett av de bästa är att börja där du bor. Fåglarna utanför ditt fönster kommer nära, de stannar ti...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you