Det förlovade landet Det finns alltså tre teorier om israeliternas bosättning i Palestina. Dels den som accepterar Bibelns berättelse om uttåget ur Egypten och invasionen av Kanaans land, dels Albrecht Alts version att det rörde sig om en fredlig infiltration av ökennomader. Och slutligen George Mendenhalls hypotes om ett uppror av fattiga kanaaiter som kallades hapiru/hebréer. Dessa tre teorier utgår endast från skriftliga källor, nämligen Gamla testamentet och Amarnabreven. Men hur står sig dessa hypoteser mot arkeologins vittnesbörd?
Det förlovade landet För Albright var det ingen tvekan; Josua och israeliterna hade erövrat Kanaans land, ty så stod det i Bibeln. Det fanns även brittiska arkeologer som stödde Albrights åsikt att Josuas erövring av Heliga landet hade varit en sann historisk händelse, och att utgrävningarna i Palestina kunde bevisa att Bibeln hade rätt. En av dem var John Garstang, vars utgrävningar av Jeriko på 1920-talet sponsrades av en evangelisk stiftelse. Garstang fann att Jeriko hade omgivits av imponerande stadsmurar som raserades på 1400-talet f.Kr., och han menade att detta fynd bevisade sanningen i Bibelns berättelse om hur Jerikos murar störtade samman när Josuas präster blåste i sina horn. Men Garstangs hypotes avvisades av historikerna. De menade att Josuas erövring ägde rum först tvåhundra år senare, den måste ju ha skett efter Exodus, som man daterat till slutet av 1200-talet f.Kr. Garstangs landsmaninna Kathleen Kenyon återupptog grävningarna i Jeriko på 1950-talet och kunde då konstatera att vid slutet av 1200-talet f.Kr. var Jeriko sedan länge en övergiven och obebodd stad – då fanns det inga murar att rasera med trumpetstötar, och ingen stad att erövra för Josua. Men William Albright accepterade inte Kathleen Kenyons slutsatser, han menade att lämningarna från det Jeriko som Josua raserat hade försvunnit 73
101406 Bibeln.ORIG.indd 73
10-05-11 09.54.45