på huvudet och såg på huset som försvann bakom honom, lät blicken glida längs fönstren, osäker på vad han spejade efter. Inte en rörelse såg han, ingen som förde undan gardinen för att titta efter honom. Han föreställde sig den yngre fru Hász sitta kvar i vardagsrummet, tyst och vanmäktig, medan den äldre retirerade längre in bakom den gräddgula fasaden, tillbaka till en gammalmodig, övermöblerad och kvav salong utan någon utsikt att tala om. Så vände han sig framåt igen och med armbågen stödd mot Józsefs låda gav han för sista gången sin adress på Hársfa utca.
24
orringer_den osynliga bron 1.indd 24
2012-05-08 11:53:40