|
15
Självklart haglade frågorna mot oss försvarare. Vad är detta för slags man? Hur galen är han egentligen? Varifrån kom hans förryckta idéer? Varför tog han inte livet av sig själv också? De här frågorna var inte lika lätta att svara på, och det var inte alltid så enkelt att stå mitt i stormen av frågor. Jag sticker inte under stol med att det ibland – och särskilt i början – var som att motvilligt stå i centrum i ett slags pågående världscirkus. Under de första veckorna var både mitt hem och advokatkontoret belägrat, jag kunde inte gå ut utan att bli nersprungen av journalister och fotografer från världens alla hörn. Ensam i bilen denna stilla fredagsförmiddag fylls jag av en overklighetskänsla när jag tänker tillbaka på allt det som hänt. Jag måste ställa mig frågan: var det såhär vardagen såg ut på den lilla advokatbyrån Lippestad AS i över ett års tid? Under processen blev inte enbart mina advokatkollegor och jag, utan också alla andra parter i målet: offren och de anhöriga, ställda inför några av de svåraste etiska och moraliska prövningar som har förekommit i det offentliga rummet i Norge sedan efterkrigstidens landsförräderiprocess. Periodvis befann vi oss alla på gränsen för vad vi klarade av. Många kommer att bli starkt präglade av händelserna; jag tänker särskilt på de överlevande offren och de anhöriga, som led de allra största förlusterna. Det mest speciella för oss i försvarsteamet var nog det att komma så nära inpå en man som för att främja sina politiska ideal var beredd att orsaka helt oskyldiga människor så mycket lidande, och det helt överlagt och utan ånger. De insikter vi fick genom att bekanta oss med Breiviks universum av makabra handlingar och sjuka föreställningar hade vi helst varit förutan. Och ständigt blev vi påminda om att det finns likasinnade där ute – andra som kan vara beredda att begå eller stödja motsvarande handlingar »för att skapa ett fyrverkeri som kan spränga censurmuren«; ett uttryck som vår klient ständigt använde när han beskrev syftet med sina terrorhandlingar. När jag tänker tillbaka på allt detta känner jag inte längre