mellan friskt och sjukt, och varför man söker svar på existentiella frågor på det sätt som man gör, inom den medicinska kulturen. Vad är det som är så speciellt med denna bok, att den nu kommer i en nyutgåva? En anledning är att Lisbeth Sachs är en pionjär i att relativisera och kontextrelatera sjukdom. I Sjukdom som oordning förklarar hon varför en biomedicinsk modell inte är tillräcklig för att förklara sjukdomar och dessas förlopp inklusive tillfrisknande – och sätter fingret på de modererande effekter som ligger som en kärna i den biopsykosociala modellen för hälsa. Hon lyfter därmed ett forskningsområde som förenar psykologi och kunskap om beteende med kunskap om hjärnan, hormonsystemet och immunsystemet, samt beskriver en lovande modell att med etablerade vetenskapliga metoder knyta känslor, beteenden och tolkningar till fysiologiska fenomen som är helt centrala för vår hälsa. Området kallas för psykoneuroimmunologi. Efter att boken trycktes första gången har utvecklingen varit stark, och området har tagit sig in i vetenskapens finrum ”trots” sin tydliga integrativa ansats. Lisbeth Sachs skriver i boken att vissa enklare vita blodkroppar (”städare”) kanske har ”förmåga att producera ämnen som påverkar beteendet hos andra celler och därför är förtjänta av större positiv uppmärksamhet”. Sett i retrospektiv är detta just en beskrivning av det vetenskapliga skeende som vi har sett de senaste åren. Forskarna har i allt högre grad vänt uppmärksamheten mot hur liknande celler skickar ut diffusa meddelanden till hjärnan så att vi får en ospecifik men påtaglig sjukdomskänsla. Kroppen reglerar hjärnan, inte bara tvärtom. Kanske kan detta vara en del i diffusa sjukdomsfenomen som har med trötthet, smärtkänslighet och nedstämdhet att göra? Kanske är det här som de kulturbundna tolkningsramarna kommer in och styr vår känsla av att vara sjuka eller friska i enlighet med vårt samhälles behov av ordning? Forskningsområdet psykoneuroimmunologi har nu till sist också smält ihop med den moderna hjärnforskningen, så att livet blivit ännu roligare för den som vill förstå samband mellan känslor, beteenden och hälsa på ett lite mer holistiskt – eller kanske mindre reduktionistiskt – sätt. Från vår forskningshorisont som neurovetare ser vi stora paralleller mellan 8
Sachs_InD_1.indd 8
2011-12-22 09:34:42