Issuu on Google+

”… en resa över världen som vi tror tilltalar och behövs både för den som är och den som ska bli verksam inom vården, oavsett om det är som kliniker, forskare eller beslutsfattare.” Ur bokens förord av professor Mats Lekander och professor Martin Ingvar.

”Du behandlar ett klassiskt problem, det om kropp och själ, men genom att du vidgar förhållandet till en triangel med sjukdomens sociala roll som tredje part, ser man det gamla dilemmat som för första gången.”

Lisbeth Sachs SJUKDOM SOM OORDNING

Socialantropologen Lisbeth Sachs tar oss med på en resa i avlägsna världar där andra synsätt på sjukdomar råder. Hon beskriver hur de betraktas, upplevs, avgränsas och behandlas, och därigenom synliggörs den kultur vi själva lever i och tar för given. Sättet att beskriva sjukdom över kulturgränser ger en effektiv spegel för frågor om våra egna gränser mellan sjukt och friskt.

SJUKDOM SOM OORDNING Människan och samhället i gränslandet mellan hälsa och ohälsa

Ur ett brev från Horace Engdahl till författaren när boken gavs ut första gången 1996.

Lisbeth Sachs NOK_SACHS_SJUKDOM_SOM_OORDNING.indd 1

2012-01-19 10:13


Sachs_InD_1.indd 12

2011-12-22 09:34:42


Innehållsförteckning Förord ..................................................................................... 7 Inledning .............................................................................. 13 Spegeln som metafor .................................................................. 17

Ordning och avvikelser ..................................................... 21 Sjukdom och oordning ............................................................... 24 Hälsofaror ................................................................................... 26 Risk, undvikande och social ordning ....................................... 27 Objektivitet och medicinska metaforer ................................... 28 Faror med prevention ................................................................ 30 Ett liv utan lust – kan det vara nyttigt? ................................... 33 Det får gå som det går ................................................................ 35

Kropp och själ ...................................................................... 39 Den fysiska kroppen och tänkandet ......................................... 39 Den tudelade människan .......................................................... 40 Döden – verktyget som säkrar livet? ........................................ 42 Verklig medicin .......................................................................... 46 Anatomen ................................................................................... 47

Diagnos och orsak .............................................................. 55 Medikaliseringen av lidandet ................................................... 56 De nya sjukdomarna ................................................................. 60 En modern epidemi med klassiska symtom ............................. 61 Ella .............................................................................................. 62 Neurasteni ................................................................................... 65

Sachs_InD_1.indd 5

2011-12-22 09:34:41


Kamrat Yen ................................................................................. 67 Motsättningarnas gestaltning .................................................... 69 Esperanza .................................................................................... 69 Tre kvinnor, tre kulturer – samma uttryck? ............................ 71

Sjukdom, läkemän och samhälle ...................................... 75 Läkemännen och behandlingarnas fokus ................................ 77 Tilltro som bot ............................................................................ 81 Tilltro som sjukdomstecken ....................................................... 86 Att svälja grodor ......................................................................... 88 Nezinha och Dona Maria .......................................................... 89 Ndembu ...................................................................................... 91 Rehabiliteringen som bumerang ............................................... 96

Immunförsvar och kultur ............................................... 100 Tolkningar av immunsystemet ................................................ 101 Flexibilitet och komplexa system ............................................ 104 T-celler som hälsosymboler ..................................................... 105 ”Gen”- vägen till sjukdomsförståelse ..................................... 113 Risk för dödlig sjukdom ........................................................... 116 Vad kan psykoneuroimmunologin lära oss? .......................... 119 Den kliniska avgränsningen och tigern i buren .................... 120 Känslan för samman kropp och tanke ................................... 124

Döden ................................................................................. 130 Ritualernas betydelse ............................................................... 134 Döden som livskris och de sörjande ....................................... 135 Att lura döden .......................................................................... 138 Döden som resurs för liv .......................................................... 140

Referenser och inspirationskällor .................................. 144

Sachs_InD_1.indd 6

2011-12-22 09:34:41


Förord Alla som utbildar sig inom vården får höra att det är viktigt att se hela människan – men vad betyder det egentligen? Vi vill hävda att man för att se hela människan måste förstå samma fenomen – människan – på olika observationsnivåer, från molekyl till samhälle, som kompletterar varandra. Gärna reduktion där så är lämpligt: Med begränsad tid är det för en läkare rimligare att fokusera på ett benbrotts mekaniska snarare än andliga eller sociala aspekter. Men reduktion får inte bli en fullkomlig ersättning för tänkande kring emotionella, sociala eller kulturella fenomen. I exemplet med benbrottet är det ändå viktigt att fundera över fenomen som att till exempel sårläkning kan påverkas negativt av stressreaktioner, att placeboeffekter påverkar fysiologiskt relevanta processer och att återgång till arbete efter sjukskrivning är förknippat med tolkning av den egna hälsan och vilka förväntningar individen uppfattar från samhällets sida. Förutom det mekaniska behöver således även de övriga perspektiven vägas in om vi vill förstå hela processen, och för att rehabiliteringsinsatser ska bli mer framgångsrika. Det menar vi är att ”se hela människan”. För att lättare göra det behöver vi verktyg för att vidga perspektiven. Med den medicinska antropologin erbjuder Lisbeth Sachs i just denna bok sådana verktyg för att utöka sättet att se på begrepp som hälsa och sjukdom. Genom att förklara hur sjukdom betraktas, upplevs, avgränsas och behandlas i andra kulturer synliggörs den kultur vi själva lever i och tar för given. Med den antropologiska metoden speglas vår kultur i en annan, och simsalabim upptäcker vi hur andra kulturer – som Lisbeth Sachs uttrycker det – är ”bra att tänka med”. Några år efter den första utgåvan visar sig Sjukdom som oordning fortfarande vara lika effektiv som spegel för de stora frågorna, kring gränsdragning 7

Sachs_InD_1.indd 7

2011-12-22 09:34:42


mellan friskt och sjukt, och varför man söker svar på existentiella frågor på det sätt som man gör, inom den medicinska kulturen. Vad är det som är så speciellt med denna bok, att den nu kommer i en nyutgåva? En anledning är att Lisbeth Sachs är en pionjär i att relativisera och kontextrelatera sjukdom. I Sjukdom som oordning förklarar hon varför en biomedicinsk modell inte är tillräcklig för att förklara sjukdomar och dessas förlopp inklusive tillfrisknande – och sätter fingret på de modererande effekter som ligger som en kärna i den biopsykosociala modellen för hälsa. Hon lyfter därmed ett forskningsområde som förenar psykologi och kunskap om beteende med kunskap om hjärnan, hormonsystemet och immunsystemet, samt beskriver en lovande modell att med etablerade vetenskapliga metoder knyta känslor, beteenden och tolkningar till fysiologiska fenomen som är helt centrala för vår hälsa. Området kallas för psykoneuroimmunologi. Efter att boken trycktes första gången har utvecklingen varit stark, och området har tagit sig in i vetenskapens finrum ”trots” sin tydliga integrativa ansats. Lisbeth Sachs skriver i boken att vissa enklare vita blodkroppar (”städare”) kanske har ”förmåga att producera ämnen som påverkar beteendet hos andra celler och därför är förtjänta av större positiv uppmärksamhet”. Sett i retrospektiv är detta just en beskrivning av det vetenskapliga skeende som vi har sett de senaste åren. Forskarna har i allt högre grad vänt uppmärksamheten mot hur liknande celler skickar ut diffusa meddelanden till hjärnan så att vi får en ospecifik men påtaglig sjukdomskänsla. Kroppen reglerar hjärnan, inte bara tvärtom. Kanske kan detta vara en del i diffusa sjukdomsfenomen som har med trötthet, smärtkänslighet och nedstämdhet att göra? Kanske är det här som de kulturbundna tolkningsramarna kommer in och styr vår känsla av att vara sjuka eller friska i enlighet med vårt samhälles behov av ordning? Forskningsområdet psykoneuroimmunologi har nu till sist också smält ihop med den moderna hjärnforskningen, så att livet blivit ännu roligare för den som vill förstå samband mellan känslor, beteenden och hälsa på ett lite mer holistiskt – eller kanske mindre reduktionistiskt – sätt. Från vår forskningshorisont som neurovetare ser vi stora paralleller mellan 8

Sachs_InD_1.indd 8

2011-12-22 09:34:42


de kulturbundna fenomen som Lisbeth Sachs beskriver och vår egen kunskap om hjärnans funktion. Några delar av hjärnan som är starkt kopplade till vår motivation tycks ha till central uppgift att lyssna på kroppen och ta emot, bedöma och vidarebefordra signaler om vårt kroppsliga tillstånd. En sådan del av hjärnan är oproportionerligt uppförstorad hos människan jämfört med aporna och uppvisar mycket stor variation i utformning individer emellan. Informationen från kroppen undergår alltså ett tolknings- och gissningsarbete som i hög grad är beroende av det vi tidigare vet och därför förväntar oss. Upptäckterna stämmer i allt väsentligt med den starka kulturella påverkan på den upplevda hälsan som antropologin beskriver mellan olika kulturer. Kulturella fenomen har också visat sig påverka hjärnans utveckling under uppväxten och åldrandet. Om vi nu på allvar skulle kunna koppla de olika observationsnivåerna till varandra, och inkludera kulturen, skulle det vara ett transdisciplinärt språng av format. Bokens tanke att kulturens behov av ordning speglas i synen på sjukdom ger även ett intressant perspektiv på medicinska diagnoser, vilka kanske erbjuder förbannelse och frälsning i en paradoxal kombination. Frälsning i möjligheten att utveckla kunskap, klassificera symtom och att knyta en behandling till en bestämd klassifikation. Förbannelse i den teorilösa och mekanismfria sammanklumpningen av symtom i kategorier till konstgjorda entiteter som ändå spiller över mot varandra, och den åtminstone rimliga möjligheten att beskrivningen påverkar individens upplevelse. Diagnoser kan användas för att kategorisera det sjuka, det onormala. Den egenupplevda hälsan riskerar att påverkas av vad individen vet om diagnosen hon eller han bär. Samtidigt är just kategoriseringen som diagnosen medger en viktig grund för att utveckla evidensbaserad sjuk- och hälsovård. Under lång tid har det antidiagnostiska förhållningssättet bromsat utvecklingen av kunskapen och inte minst behandlingskvalitet inom psykiatrin. Ett viktigt nutida exempel på hur viktiga diagnostikbegreppen är finns i området kronisk smärta. Där har arbetet med diagnostikens begrepp och metoder medfört att personer med utbredd smärta utan känd orsak kulturellt kunnat förflyttas från 9

Sachs_InD_1.indd 9

2011-12-22 09:34:42


gruppen ”personer med smärta som inte kan botas och som är besvärliga för sjukvården” till gruppen ”personer som behöver stöd och behandling för att bättre kunna hantera sin smärta”. Lisbeth Sachs pekar således på ytterligare och mer övergripande funktioner med medicinska diagnoser, som i hennes perspektiv tjänar ett tydligt kulturellt behov av att bibehålla ordning. Förståelsen för varför vi västerlänningar tycks så upptagna med negativa aspekter av hälsa fördjupas genom Lisbeth Sachs beskrivning av hur Descartes och Platons värderingar av ett ”okroppsligt” tillstånd upphöjts till det normala: När kroppen gör sig påmind är det snarast som ett bekymmer, som något som inte fungerar. Detta synsätt har bidragit till att större uppmärksamhet ägnas åt den sjuka och störda kroppen, och begränsad uppmärksamhet inför den positiva känslan av hälsa och välbefinnande. Även här har dock forskningen börjat svänga – allt mer uppmärksamhet ges åt positiva bestämningsfaktorer. Här intresserar man sig för sambandet mellan positiva emotioner och bättre hälsoutveckling över tid (även om orsaksriktningen än så länge är oklar) och till hur positiva emotioner är en viktig faktor för framgångsrik rehabilitering efter svåra sjukdomstillstånd. Vissa psykologiska behandlingar riktar sig direkt mot dessa fenomen, genom att hjälpa personen att minska uppmärksamheten mot sina symtom. Om detta skall göras effektivt är det en god hjälp att förbipassera symtomen genom att ställa frågan vad personen egentligen vill göra i sitt liv, och att hjälpa henne till att följa sina långsiktiga mål och värderingar. Lisbeth Sachs har således behovet av ordning som ett centralt tema i sin analys av sjukdomsbegreppet över människans olika kulturer. Sjukdom blir då brottet mot ordningen – men när sjukdomen blir sanktionerad av samhället genom sjukvården erbjuds den sjuke ett slags asyl. Därmed förändras skyldigheter och rättigheter så att sjuka människor får nya relationer till sin omgivning. Att skilja mellan det sjuka och det friska blir ett sätt att hålla ordningen uppe. Lisbeth Sachs hävdar att allt slags undvikande av det orena, det onda, det riskfyllda har med ett sådant ordningsbehov att göra. Skulle detta fenomen kunna förklara att det är så svårt att acceptera att vissa 10

Sachs_InD_1.indd 10

2011-12-22 09:34:42


sjukdomar som ökat mycket i västvärlden är knutna till förbättrad snarare än försämrad sanitet? Detta gäller allergier, men också flera andra vanliga ohälsotillstånd. Ordning och reda minskar i sig inte alltid risken för sjukdom – ibland är det tvärtom. Vi vill sammanfattningsvis ha Lisbeth Sachs bok Sjukdom som oordning lätt tillgänglig i våra bokhyllor för att vi behöver de perspektiv hon erbjuder. Utvecklingen inom medicin och psykologi de senaste åren gör hennes resonemang än mer giltiga och nödvändiga, sedan hennes bok först gavs ut. Vi har sett en fantastisk utveckling av livslängd och välfärd, men utvecklingen har inte följts av motsvarande förbättringar i subjektiv hälsa och livskvalitet. Den etablerade hälso- och sjukvården når i många bemärkelser inte hela vägen fram, vilket kanske också hänger ihop med de enorma krav vi ställer på den. Hälsa har blivit en handelsvara, och vi är konsumenter av hälsa på en marknad. Analysen av sådana frågor – effektivt speglade i andra kulturer – gör Sjukdom som oordning till en modern klassiker som har kvar sin relevans i alla bärande delar. Vår fascination över andra kulturer blir heller inte mindre av att studera hur just hälsa och ohälsa betraktas och förklaras hos människor som vuxit upp under andra betingelser än de som vi själva kanske tar som självklara. En sådan mental utflykt blir än bättre av att vi lär oss något om oss själva under resans gång. Från läsfåtöljen bjuder boken på en resa över världen som vi tror tilltalar och behövs både för den som är och den som ska bli verksam inom vården, oavsett om det är som kliniker, forskare eller beslutsfattare. Stockholm november 2011. Mats Lekander

Martin Ingvar

professor i hälsopsykologi,

professor i integrativ medicin,

Osher centrum för integrativ

Osher centrum för integrativ

medicin, Karolinska Institutet och

medicin, Karolinska Institutet.

Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.

Sachs_InD_1.indd 11

2011-12-22 09:34:42


Sachs_InD_1.indd 12

2011-12-22 09:34:42


Inledning

när den mexikanska arbetarkvinnan utbrister: ”Jag har gjort en ilska och har nerver” för att förklara varför hon har bröstsmärtor, kvävningskänslor, svår trötthet, yrsel, glömska och inte kan sova, säger hon något om den värld hon lever i. Hon säger något om sin kultur. Ilska ”gör” man och ilskan sätter sig i kroppen, man förkroppsligar den med olika uttryck. Uttrycken blir symtom och symtomen förklaras med ilska och nerver. Som fånge i motsättningarna mellan det dagliga livets verklighet och de befintliga kulturella ideologierna som ger små möjligheter till förändring och påverkan, ”gör” man sin ilska. I Mexiko finns en stark ideologi som prisar monogami och romantisk kärlek, medan verkligheten visar att varje man har fler än en kvinna. Kvinnan är fånge i sitt beroende av mannen. När kvinnan söker läkare för att få hjälp mot sitt lidande, inriktar sig läkaren på hennes kropp. Han frågar vad hon har ätit, om hon tagit mediciner, vilka sjukdomar det finns i familjen och om hennes mage och menstruationer fungerar som de ska. I och med att han inriktar sig på hennes kroppsliga lidande har han avlägsnat sig från det kvinnan uttrycker i sina symtom och som hon ser som orsaken till sitt lidande. Vägen tillbaka till den orsaken kan bli lång och svår. Ändå är det i den grundläggande orsaken till lidandet som tillfrisknandet måste börja. I och med att kvinnans livserfarenhet förkroppsligas, det vill säga visar sig i fysiska symtom, söker hon hjälp i den medicinska världen. Men de steg hon tar mot bot ska finna sina första hinder just i detta val av uttolkare, eftersom det är i denna värld och inte i livserfarenheten som fokus för behandlingen 13

Sachs_InD_1.indd 13

2011-12-22 09:34:42


kommer att befinna sig. Varken läkaren eller kvinnan själv kan på egen hand finna de behandlingar som ska leda fram till hennes eventuella tillfrisknande. Orsaken bakom den sjukdom som ska botas finns utanför deras möte, i den värld där kvinnan lever sitt dagliga liv. Är det då verkligen läkaren som ska hjälpa kvinnan att bli frisk? I glimten ur en samtida etnografi över sjukdom och kultur i Mexiko har jag berört kärnan till det som styr min bild av sjukdom, samhälle och kultur i den här boken. Huvudintresset riktas mot hur människor blir sjuka och hur de blir friska, mot att sjukdomar har en dold text, ett budskap som kan avkodas och som handlar om livet självt. Oavsett om sjukdomsorsakerna söks i livet, generna eller miljön, ruvar bakom förklaringarna alltid en dold text, en ideologi, ett samhällets eller kulturens avtryck. Mina utgångspunkter i den här boken är hämtade från den etnografiska resan in i världar där sjukdom blir till, formuleras, beskrivs och skapas i en komplex väv av samspel mellan människor; samspel i det dagliga livet, samspel inom de medicinska institutionerna och samspel mellan människor som aktörer i samhällslivets olika domäner. Det är med hjälp av etnografin som speglingen av olika världar blir möjlig. Något som får oss att se det välkända på nytt. Som historikern använder tidsperspektivet för att ge klarare förståelse av nutiden, använder jag andra världar som min spegel för att förklara vår egen värld. Under min forskning de senaste åren har jag tillbringat det mesta av min tid tillsammans med lidande människor. Jag har mött dem i deras strävan att förklara, beskriva och söka förståelse för sitt lidande i sin omvärld. I likhet med den mexikanska arbetarkvinnan har de inte sällan blivit fångade i förklaringsvärldar som fjärmat dem från deras livsrum, där motsättningarna i deras liv finns kvar som dolda spänningsfält. Orsaksbilderna har inte riktigt stämt överens. Den medicinska tolkningen av lidandet har fört bort den lidande människan från den kontakt med livets erfarenheter som var ursprunget till de kroppsliga uttrycken. 14

Sachs_InD_1.indd 14

2011-12-22 09:34:42


Samtidigt ger den medicinska bilden av lidandet människor en ny tillflyktsort som kan vara omöjlig att stå emot. Utifrån medicinen förklaras sjukdom som något som går att bekämpa – med medicin. Den sjuka människan går in i en förvissning om att det går att rå på det onda. Ofta gör det också det. Förväntningarna på vad medicinens företrädare kan åstadkomma blir enorma. Därför kan naturligtvis konsekvenserna av den medicinska inställningen bli oerhörda för den enskilda människan om förväntningarna inte infrias. Men efter hand som sjukdom och lidande är under behandling, är de medicinska löftena i det närmaste oemotståndliga. I beredskapen att ta hand om den sjuka finns också en övergripande ideologi som ger upphov till nya roller och en ny livsstil för den sjuka människan. Sjukdom som sanktionerad av samhället genom sjukvården har en förmåga att ge människor ett slags asyl. Den gör att skyldigheter och rättigheter förändras och att sjuka människor får nya relationer till sin omgivning. Mitt syfte med boken är att spegla och ge relief åt hur sjukdom anses uppkomma och hur människor söker efter lindring och bot i vår värld. Det gör jag med hjälp av hur det ser ut i andra världar. Min uppmärksamhet är inriktad på hur man förklarar orsakssammanhangen och vad det kan få för betydelse på kort och lång sikt. Kulturen och samhället framträder och får konturer när människor aktivt handlar för att bli av med det onda, och när de beskriver och förklarar sådana livshändelser som sjukdom. Sjukdoms- och lidandeshistorier öppnar mot stora frågor kring liv och död. I fokus finns gränserna mellan det friska och det sjuka och därmed också förhållandet mellan den lidande människan, samhället i stort och den medicinska världen. Hjälp att förstå något av den kraft som finns i det medicinska tänkandet har jag fått av människorna som med stort förtroende låtit mig få ta del av deras sjukdomsupplevelser över tid. Många människor har på så sätt visat vägen för min envisa önskan att dokumentera och beskriva, kanske också bättre förstå. Min resa in i den medicinska världen, som från början framstått som en främmande 15

Sachs_InD_1.indd 15

2011-12-22 09:34:42


kultur för mig, har också varit ledsagad av flera insiktsfulla och generösa företrädare för den. Läkare och annan vårdpersonal som liksom jag varit nyfikna på den roll som medicinen har i människors lidandeshistoria har följt mig på vägen. Vi har tillsammans kunnat diskutera medicinsk utbildning och funktion och den inbyggda makt som blir en konsekvens av människors stora tilltro och behov av hjälp. Boken handlar om hur sjuka människor och människor som vårdar och botar sjuka, ser på kroppen och själen i vår värld. Något som också påverkar synen på orsakerna till sjukdom. Hur sjukdomar förklaras har i grunden att göra med hur man uppfattar människan, hennes kropp, hennes biologi och hennes väsen. Vi i västvärlden kom genom filosofen Descartes tankar på 1600-talet att se på människan som uppdelad i en materiell och en andlig del. Men det finns andra filosofer i andra delar av världen som kan utmana vår bild. Hur man förklarar orsakerna till sjukdom speglar också vårt behov av att hålla ordning i samhället. Klassifikationer tjänar vårt syfte att anpassa saker och ting till en ordnande idé. Som jag kommer att hävda har allt slags undvikande av det orena, det onda, det riskfyllda med ett behov av ordning att göra. Det som vi betraktar som farligt, såsom viss form av smuts, gäckar ordningen omkring oss. Men att ta bort det orena är inte enbart en negativ företeelse utan en positiv ansats att organisera omgivningen. Oordning uppstår lätt om gränserna mellan vad som är rent och vad som är orent, normalt och onormalt, inte hålls klara. Mitt lyssnande till sjukdoms- och lidandeshistorier har inte filtrerats genom en profession som jag kunnat gömma mig bakom. Inte heller en profession som givit mig säkerhet i förhållande till de människor som öppnat sin värld för mig. Jag har inte haft någon roll som givit mig mandat att ingripa eller veta vad som är bäst i den speciella situationen. Jag har kommit som en nyfiken, engagerad medmänniska men, med avsikt att dokumentera och söka beskriva för andra människor det jag blivit vittne till. Och det är så en antropolog i allmänhet arbetar. 16

Sachs_InD_1.indd 16

2011-12-22 09:34:42


Spegeln som metafor Men är inte antropologer sådana som ägnar sig åt exotiska samhällen i tredje världens länder? Jo, antropologen ser som sin uppgift att kartlägga de mänskliga livsformernas variationer överallt i världen. Det är egentligen genom en sådan aptit på vetande som det noggranna, beskrivande arbetet vuxit fram, och som är själva grunden till det kunskapsförråd som termen etnografi i första hand står för. Förutom intresset för ”det främmande” och det minutiösa etnografiska arbetet med att samla in faktaförråd till efterlevande, anar man hos antropologerna en djup personlig känsla för materialet, en attityd som påminner om folklivs- och hembygdsforskarens. Oftast är arbetsfälten mera avlägsna hembygder, där man som antropolog med viss förundran märker att man kan känna sig hemma och få ett slags rötter. Att sedan komma att berätta om det man erfarit för dem som inte varit med, och söka förklara in i minsta detalj det man sett, är ofta ett sätt att bevara sitt förhållande till det upplevda, människorna och deras kultur. Det etnografiska dokumentationsarbetet innebär en forskning nära marken, ett intresse för och ett minutiöst sysslande med material från specifika samhällen och situationer. Antropologin definieras ofta som ett jämförande studium av samhällen och kulturer. Den viktigaste formen för antropologisk jämförelse är ett slags fortlöpande kontrasterande av ett samhälles eller en kulturs kännemärken i förhållande till andras. Kulturerna får ständigt spegla sig i varandra och därigenom blir deras olika karaktäristiska drag ofta tydligare. Det som flera antropologer på detta sätt visat, är att andra samhällen kan vara som man säger ”bra att tänka med”. Spegeln är en bra metafor. En spegel kan spegla något direkt men också det som syns i en annan spegel. Ungefär på det sättet ska den antropologiska erfarenheten fungera. Man börjar med att lära sig något om ett annat samhälle, hela tiden medveten om att man aldrig kan nalkas en främmande kultur, utan att bära med sig den kultur som man vuxit upp med. Att bli kritiskt medveten om sina 17

Sachs_InD_1.indd 17

2011-12-22 09:34:42


”… en resa över världen som vi tror tilltalar och behövs både för den som är och den som ska bli verksam inom vården, oavsett om det är som kliniker, forskare eller beslutsfattare.” Ur bokens förord av professor Mats Lekander och professor Martin Ingvar.

”Du behandlar ett klassiskt problem, det om kropp och själ, men genom att du vidgar förhållandet till en triangel med sjukdomens sociala roll som tredje part, ser man det gamla dilemmat som för första gången.”

Lisbeth Sachs SJUKDOM SOM OORDNING

Socialantropologen Lisbeth Sachs tar oss med på en resa i avlägsna världar där andra synsätt på sjukdomar råder. Hon beskriver hur de betraktas, upplevs, avgränsas och behandlas, och därigenom synliggörs den kultur vi själva lever i och tar för given. Sättet att beskriva sjukdom över kulturgränser ger en effektiv spegel för frågor om våra egna gränser mellan sjukt och friskt.

SJUKDOM SOM OORDNING Människan och samhället i gränslandet mellan hälsa och ohälsa

Ur ett brev från Horace Engdahl till författaren när boken gavs ut första gången 1996.

Lisbeth Sachs NOK_SACHS_SJUKDOM_SOM_OORDNING.indd 1

2012-01-19 10:13


9789127132788