Sermona Pulcher
Jag skulle vilja tacka Min familj och mina vänner FÜr att ha stÜttat mig Genom denna process
Oliver Sundqvist
Sermona Pulcher Och Vattendraken
© 2013 Oliver Sundqvist Illustration: Oliver Sundqvist Förlag och tryck: BoD ISBN: 978-91-7463-166-1
Innehållsförteckning
1. Mordet 2. Barnhemmet 3. Vänner och ovänner 4. Första lektionerna 5. Växande krafter 6. Försvunna 7. I ditt sinne 8. På fri fot 9. Förlorad 10. Sista andetaget
5 27 47 69 89 107 131 151 159 187
Kapitel 1 Mordet
N
atten var ung, kall och mörk. Vinden ven över de snötäckta taken och genom de tysta dunkla gatorna. Ingenting hördes, inte ett andetag, inte ett steg. Vad
folket på Isgatan inte visste var att den djupa tystnaden snart skulle upphöra av ett högt ekande skrik. Isgatan var en väldigt stillsam plats, det var få barn som lekte på gatan och de vuxna var oftast inomhus, sneglandes på de andra grannarna som så fort de gjort något utanför normen blev det nya skvallret. Husen var små och färgade i flera olika färger, trädgårdarna var under sommaren fint dekorerade med blommor och fontäner. Nu på vintern var de små fina trädgårdarna översnöade med en liten uppskottad stig fram till dörren. Isgatan 37 var det enda hus som stod ut ur mängden, till skillnad från de andra husen var detta hus ganska stort. Det var 2 våningar högt och nästan dubbelt så brett som de andra husen. I huset bodde en familj som var mycket hemlighetsfull. De pratade sällan
~5~
med grannarna och hade ofta gardinerna fördragna som om de inte ville att någon skulle veta vad de gjorde eller ens om de var hemma. Familjen bestod av en 16 årig flicka vid namn Sermona Pulcher och hennes föräldrar Erik och Marie. Sermona var en mycket vacker flicka med långt vågigt brunt hår, mörkblåa ögon som sken som månen och höga persikefärgade kindben. Hennes hy var glänsande som den glittrande snön utomhus och hennes läppar var lika rosa som nyplockade hallon. Sermona blev hemskolad av sin mamma och hon umgicks då sällan, eller faktiskt aldrig med några killar. Hon längtade till dagen hon skulle få omfamna en kille, men hon visste att det inte skulle hända så länge hon inte gick med andra elever. När hon var liten så brukade hon leka med grannpojken på andra sidan vägen, han var en väldigt energisk person och de hade ofta roligt tillsammans, men allt det ändrades då hennes äldre broder Karl dog. Efter Karls bortgång så fick hon sluta på dagis för att bli hemskolad och hon fick aldrig leka med killen på andra sidan gatan igen. Hon kan ibland se killen än idag snegla mot hennes fönster då han passerar. Sermonas föräldrar pratade sällan om vad som hände den dagen då Karl gick bort. Det hon vet är att hon var 5 år gammal och Karl hade
~6~
nyss fyllt 7. De hade suttit i badkaret på övervåningen medan Marie bakade nere i köket. Karl hade försökt att ställa sig upp och sträcka sig efter en leksak som låg på hyllan ovanför badkaret då han halkade till på det hala badkarsgolvet och slog huvudet hårt mot kanten. Av smällen hade Karl fått ett stort sår vid tinningen och chocken hade fått honom att svimma. Sermona som hade blivit rädd av hans fall skrek av fasa, men hennes skrik dräptes av ljudet från elvispen på bottenvåningen. Hon försökte med all sin kraft att vända på Karl så han skulle få luft men han var alldeles för stor och tung för lilla Sermona. Så hon kröp försiktigt ut ur badkaret och gick försiktigt ner för trappen för att inte halka med sina blöta fötter. Väl i köket stod Marie och fyllde formen med den chokladdoftande smeten. ”Jag sa ju åt er att sitta still i badet tills jag kom upp...” sa Marie och vände sig om för att se vem av barnen som hade varit olydig. Marie tittade på Sermona och fick syn på tårarna som rann ner för hennes röda kinder, sedan blodet på hennes händer och ben. Marie tappade formen på golvet så smeten flög över hela köket, hon sprang mot trappan så fort hon kunde, slängde upp dörren till badrummet. När hon fick syn på Karls livlösa kropp på botten av det
~7~
blodfyllda badvattnet sjönk hon ihop i gråt. Tårarna rann ner för det smala ansiktet ner på hennes mjöliga klädnad. Hon var helt ljudlös, sorgen hade fastnat som en sten i halsen. Hennes händer skakade av sorg, av ilska sparkade hon till torkskåpsdörren som smälldes igen med en hög smäll. Hon lutade sig mot väggen och rullade fram och tillbaka med huvudet i hopp om att hon skulle vakna från denna mardröm, men inget hände. Innerst inne visste hon att detta inte var någon dröm, utan detta händer här och nu. Sermona hade tagit sig upp till övervåningen och såg sin mamma sittandes på badrumsgolvet och gick fram för att trösta henne. Marie såg henne komma gåendes, hon drog åt sig Sermona och omfamnade henne som om hon aldrig skulle släppa henne igen. Det är i alla fall vad Sermonas föräldrar berättade för henne. Hon har inget större minne av något av det som hänt, hon kommer knappt ihåg Karl om det inte vore för att hans gamla rum som stod bredvid hennes. Det har stått möblerat exakt likadant sedan dagen han dog. Leksaker ligger där Karl sist lade dem, en obäddad säng, kritor som ligger utspritt runt ett ritblock på golvet. Allt ser ut som det gjorde sist Karl var där inne, utom lagret av damm som lagt sig de senaste 11 åren.
~8~
På golvet kan man se spår av kvinnofötter i det tjocka dammet som tyder på att hennes mamma brukar gå in dit då och då. Sermona brukade ibland också titta in i rummet för att se om hon kommer ihåg något, men det verkar som hon har förträngt allting som hände alla dessa år sedan. Eftersom Sermona är hemskolad så har hon inga vänner, på dagarna umgås hon med sin mamma och på kvällarna sitter hon antingen själv på sitt rum och lyssnar på musik eller ser TV på bottenvåningen. Ibland tittar hon ut genom fönstret för att kika in i de andra husen där några tjejer ibland sitter och pratar om killar, diskuterar musik och bara har det kul. Ibland sitter hon och drömmer sig bort att hon sitter där med dem under en filt med en bit tårta i handen, skrattar så mycket att hon måste dra efter andan, pratar om intressen, men tyvärr sitter hon inte där utan hon sitter själv i sitt rum och väntar på att filmen på TV ska börja. Ikväll skulle Sermonas pappa jobba sent. Så Marie hade lovat att de skulle ha en myskväll och se på en bra film och dricka varm choklad. Sermona gick ner och satte sig i soffan och började bläddra i TV-tidningen för att se vilken kanal filmen var på. Från köket hördes klirrandet av koppar och bubblandet av kokande mjölk. Lukten av choklad började fylla hela bottenvåningen. Sermona hittade kanalen och satte på TVn, filmen skulle börja precis efter reklamen. Eftersom det var rätt så kallt i huset så
~9~