9789172994850

Av författarna till ”Ingen ser dig” som tilldelades Bokjurypriset 2009

Daniel, Edith och Julia har gått i samma klass i åtta år utan att lära känna varandra. Nu är det första dagen i nian och Björn, klassens tysta kille, dyker inte upp. Till en början är det ingen som tänker på det, inte förrän Daniel gör en märklig upptäckt. En upptäckt som väver ihop Daniel, Edith och Julias tillvaro kring Björn. Det visar sig att ingenting är som det verkar vara.

Samma historia från tre olika perspektiv. Finns det någonting vi kan kalla sanning?

opal

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN

OPAL_SODERMALM_STOCKHOLM.indd 1

opal

opal

2011-06-13 13.19

www.opal.se © Text: Anna Knutsson & Ann-Christine Magnusson, 2011 Omslag: Niklas Lindblad/Mystical Garden Design, 2011 Bokförlaget Opal AB Tryckt hos ScandBook, Falun, 2011 ISBN: 978-91-7299-485-0

Knutsson & Magnusson

Hur sv책rt kan de va?

Opal

Första dagen efter sommarlovet EDITH

Det är en timme kvar tills jag ska vara hos Julia. Helst skulle jag vilja gå dit nu, på en gång. Men det är för tidigt.

Pappa ligger fortfarande och sover. Jag hörde hur han satt och skrev på datorn inatt så han behöver nog sova. Stänger dörren till hans sovrum.

Brer en rostad macka, mycket smör.

Jag hämtar tidningen och lägger den med förstasidan upp på det marmeladkletiga bordet.

Det går inte. Jag kan inte läsa tidningen. Det är för tråkigt.

Fortfarande mer än en halvtimme kvar innan det är dags att gå. Guud vad tiden går sakta.

Undrar vad alla kommer att säga när dom ser att jag och Julia har blivit bästa vänner under sommaren. Eller bästa vänner, väldigt nära vänner i alla fall.

– Vad tidigt du är uppe, jag som hade ställt klockan, säger pappa när han kliver in i köket och öppnar kylskåpsdörren.

– Jag vet, jag kunde inte sova.

Jag pular in det sista i munnen. Det kan väl inte göra något om jag kommer lite tidigare?

– Ägg? frågar pappa och balanserar fram en kartong ur kylskåpet.

5

– Nej tack.

Om jag går sakta så blir det nog lagom att jag går nu.

En snabb kram till pappa, skolväskan och sen ut. Snubblar nästan över grannarnas barnvagn i trapphuset.

Småspringer ner för trapporna.

Fasen, jag glömde borsta tänderna. Skit samma.

6

Samma morgon – Några kvarter därifrån JULIA

Sämsta sommarlovet någonsin. Den enda jag har träffat på hela sommaren är Edith. Hon är så töntig så man blir förbannad.

Jag vet att det inte är hennes fel men hon är så sjukt barnslig.

Och så smackar hon när hon äter. Skrattar som en gris och har alltid lite vitt i ena mungipan (förlåt).

Plötsligt stod hon bara här utanför vår dörr.

Jag hoppades att det var Karin eller Maja. Dom har jag inte sett på hela sommaren.

Mamma blev jätteglad när Edith ringde på dörren. Berättade att jag minsann suttit inne flera veckor och inte haft någon att vara med.

– Va bra, sa Edith och log. Då kan ju vi hitta på något kul.

Och plötsligt satt hon i mitt rum och nöffade.

Edith. Av alla jävla människor.

Jag ligger kvar i sängen. Ska snart gå upp. Edith ringde hit igår kväll när jag stod i duschen. Mamma svarade. Hon och Edith bestämde att vi skulle ta sällskap till skolan idag. Skit. Hade varit skönt att slippa ta hand om henne just idag när jag ska träffa Karin och Maja för första gången på evigheter.

Jag vet ingenting om hur dom har haft det i sommar. Dom skulle vara på Karins lantställe på Koster i juli. Men när juli 7

äntligen tog slut så fick jag ett sms från Karin ” Vi stannar lite längre. Ses när skolan börjar. Saknar dej. Puss”.

– Julia! Kom nu. Teet kallnar.

– Ja, jag kommer!

Jag tar på mej mina nya jeans som jag köpte förra veckan.

Dom är inte alls så snygga som dom var i affären. Ser bara löjliga ut, som om jag ansträngt mej lite för mycket.

– Julia, klockan är jättemycket!

– Mamma, jag kan klockan.

8

En stund senare EDITH

Det är Julias mamma som öppnar dörren.

– Kom in! Julia är inte riktigt klar än. Hur känns det att börja i skolan igen då?

– Bra. Jag följer med henne in i köket.

Tittar på lite kort som sitter på kylskåpsdörren på Julia och hennes storasyster Hanna. Ett där dom sitter på varsin sida av sin pappa och alla har fyllt sina kinder med popcorn.

Som hamstrar. Han också. Det ser ut som dom kommer att explodera av skratt precis efter att kortet tas.

Undrar om dom hatar honom nu. För att han har flyttat och ska ha barn med en annan. Kanske Julias mamma gör det. Fast det är klart, kortet hänger ju här, så kanske inte.

– Ursäkta kan ni flytta er lite, säger Julia och öppnar kylskåpsdörren.

Hon har håret i en löst hängande tofs.

– Finns det ingen fil?

– Den står redan framme, gumman, säger Julias mamma och sträcker fram filmjölken till Julia. Paketet glider ur Julias händer och det skvätter fil över både mina och Julias jeans.

– Fan också, säger Julia och låter helt gråtdarrig på rösten.

– Men vad du svär jämt, säger Julias mamma.

9

– Jätteroligt att gå omkring och lukta sur filmjölk i skolan hela dan, säger Julia och springer in på toaletten.

Jag står kvar i köket med fil på byxorna.

– Du får låna ett par byxor av Julia, säger Julias mamma och försvinner.

Hon kommer tillbaka med ett par slitna jeans som jag sett på Julia massor av gånger.

– Ta en kopp te så länge, säger Julias mamma.

I Julias familj dricker alla te.

– Gärna, säger jag. Är inte Hanna hemma idag?

– Nej, hon har sovit över hos sin kille.

– Aha. Jag tar en kopp te och tvingar mej att dricka lite. Usch. Jag gillar verkligen inte te. Inte kaffe heller.

Bara O´boy.

10

I badrummet JULIA

Drar ner ett par andra jeans från torksträcket över badkaret.

Dom är inte riktigt torra men bättre än att lukta sur filmjölk i alla fall. Det är som om allting skaver. Trosorna skär in och behåbandet kliar. Håret är fult och elektriskt. Fan också.

Jag borde egentligen säga till Edith att hon får gå i förväg.

Att jag vill gå ensam. Men jag kan inte. Hon skulle bli så himla ledsen. Nej, jag måste skärpa mej. Det är klart att jag kan gå med henne till skolan. (Hur svårt kan de va?)

11

Av författarna till ”Ingen ser dig” som tilldelades Bokjurypriset 2009

Daniel, Edith och Julia har gått i samma klass i åtta år utan att lära känna varandra. Nu är det första dagen i nian och Björn, klassens tysta kille, dyker inte upp. Till en början är det ingen som tänker på det, inte förrän Daniel gör en märklig upptäckt. En upptäckt som väver ihop Daniel, Edith och Julias tillvaro kring Björn. Det visar sig att ingenting är som det verkar vara.

Samma historia från tre olika perspektiv. Finns det någonting vi kan kalla sanning?

opal

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN

OPAL_SODERMALM_STOCKHOLM.indd 1

opal

opal

2011-06-13 13.19