9789152635063

i svenska församlingar. När söndagens huvudgudstjänst efter 1900-talets nattvardsväckelse återigen ofta innefattar nattvardsfirande annonseras inte sällan att det antingen är fråga om mässa (med nattvard) eller gudstjänst (utan nattvard). Också detta språkbruk är högst inkonsekvent, då mässan ju också är en form av gudstjänst.

För Svenska kyrkans del var det karakteristiskt att man vid 1500-talets reformation i stort behöll den medeltida ordningen för mässfirandet. Man kunde ändra formuleringar i texterna för vissa moment, men de avgörande förändringarna gällde andra ting: att (hög)mässan skulle firas på svenska och innehålla ett predikomoment samt att församlingen – och inte bara prästen – skulle få del av nattvardens bröd och vin. Allt detta kan på grund av Andra Vatikankonciliet (1962–65) känneteckna även en mässa i en romersk-katolsk församling i Sverige.

Gällande ordning för gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan återfinns i Den svenska kyrkohandboken från 1986 (en andra del för specialgudstjänster som vigningshandlingar osv kom 1987) samt i utdrag i Den svenska psalmboken. I internationellt språkbruk brukar en gudstjänstordning – i anknytning till ett grekiskt ord, leitourgia (som ungefär betyder ”tjänsteförrättning”) – kallas 17