I ETT ALLT MER HÖGTEKNOLOGISKT SAMHÄLLE, där hjulen snurrar allt snabbare och
kraven på produktivitet och effektivitet är ett måste, behöver vi fi nna lösningar på hur vi som människor kan undvika att drabbas av olika välfärdssjukdomar. Idag bor fler människor än någonsin tidigare i våra storstäder. Det innebär att vi allt oftare drabbas av stressrelaterade besvär. När fler människor skall samsas på en allt mindre yta per capita, och där naturen blir en bristvara, påverkar det även vårt hälsotillstånd negativt. I svåra situationer i livet är naturen och trädgårdar just sådana platser som hjälper oss att återfå vår värdighet, som tröstar och möter oss som de människor vi är, med och utan våra tillkortakommanden. Att ha tillgång till natur och träd-
Yvonne Westerberg
gård med dess unika hälsoeffekter borde vara en mänsklig rättighet. I mötet med den gamle trädgårdsmästaren blev den unga Yvonne Westerberg berörd, och hon fick insikt i hur snabbt livet kan förändras. Det var här hennes devis föddes att vi alla har rätt att leva tills vi dör – oavsett situation under livets olika skeden. Den här boken belyser hur två specialdesignade trädgårdar föds och utvecklas i ett terapeutiskt syfte för människor som på olika sätt tappat förankringen i livet.
sinnenas trädgård
Sinnenas Trädgård och Haga Hälsoträdgård har kommit att inspirera människor både nationellt och internationellt och idag är Yvonne Westerberg en välkänd
• ett rum för hälsa & livskvalitet •
pionjär inom sitt område. Boken Sinnenas Trädgård av arbetsterapeuten Yvonne Westerberg är en eldsjäls berättelse om en 30-årig resa. Den inspirerar och berör oss alla och stämmer till eftertanke i frågor som rör livskvalitet. ISBN 978-91-534-3574-7
www.icabokforlag.se
3574-7 omslag Sinnenas tradgard.indd 1
2011-06-14 14.35
Yvonne Westerberg
sinnenas trädgård – ett rum för hälsa & livskvalitet
Förord jag skriver den här boken därför att jag efter alla dessa år skulle vilja förmedla mina reflek-
tioner och erfarenheter. Att ha varit med om att se hur en idé, precis som ett frö, kan sås för att gro och växa och sedan utvecklas till det mest underbara och fantastiska i ett nära för- hållande till andra människor och för andra människor. Att bara våga tro på att det man har inom sig kan vara någonting viktigt och värdefullt som har och får en betydelse, för och i framtiden. Att inte ge avkall på sina visioner för att någon säger nej, det är inte möjligt. Allt är faktiskt möjligt, det är bara stigen, vägen dit som kan vara snårig och te sig helt ogenomtränglig. Precis som i naturen trampar vi oss gång på gång igenom den igenvuxna marken, så blir det snart en stig och en väg som fler kan ta sig fram på. Den erfarenhet och kunskap jag har vunnit genom att praktiskt arbeta inom området trädgård – natur & hälsa, känns nu både angelägen och viktig att dela med mig av. Liksom den gamle trädgårdsmästaren, som ni snart kommer att läsa om, hoppas jag få ta en stund av er tid i anspråk. Min förhoppning är att boken ska inspirera er framåt. yvonne westerberg
förord
5 •
innehållsförteckning
10 •
Innehållsförteckning Inledning 13 Devisen Att leva tills man dör 13
Bakgrund 15 Varför längtar allt fler människor efter en trädgård och vad gör den med oss? 15
Del I trädgården och naturen – läroplatser för livet 17 En skogstomt i Huddinge 17 Trädgården tar form 17 Lusten till att bli en trädgårdsidiot 20 Trädgården – en plats att få vara människa 22 Fjällnaturen – det storslagna 23 Skärgården och havet – det karga och oändliga 26
Del II Sinnenas Trädgård 29 Sabbatsberg – ett äldreboende i Stockholm 29 Värdighet och hemlik miljö 30 Början på ett långsiktigt förändringsarbete 31 Att tro på sin vision och att inte ge upp 32 Visionen 33 Projektering 35 Platsens historik 36
Trädgårdens olika rum 36 Utformning för säkerhet och trygghet 38 Underlag för tillgänglighet och stimulans 39 Mötesplatser och avskildhet främjar delaktighet och integritet 44 Växtval som väcker upptäckarlust 48 Installationer och detaljer – för sinnena, minnena och fantasin 52 Aspekter på skötsel 56 Den terapeutiska trädgårdsmästaren 56 Aktiviteter under året 59 Betydelsen av Sinnenas Trädgård 65 Sinnenas Trädgård bildar ringar på vattnet 72 Vi Tre i Sinnenas Trädgård – en krönika 74 Sinnenas Trädgård – en dikt 76
Del III Haga Hälsoträdgård 79 Parkens historik 80 Att samverka för ökad kvalitet 82 Nytänkande – gränsöverskridande samverkan och prestigelöst arbete 82 Byggprocessen 83 Verksamheten inleds 84 Trädgårdsterapi 85 Koncept Haga Hälsoträdgård 92 Design av miljö 92 De fem rummen 94 Programutbud 105 Rehabilitering 106 Team och arbetssätt 110 Pedagogik och metoder 113 Betydelsen av Haga Hälsoträdgård 123 Haga Hälsoträdgård 2003–2009 128
Del IV Natur och trädgård för alla 131 Från urhem till urbaniserade miljöer 131 Frisk- och riskfaktorer 132 Arbetsmiljön – förväntade krav och beteenden 145 Tillgång till naturen – en mänsklig rättighet 146 Slutord 153 Referenser 155 Rekommenderad litteratur 156 Presentation av Clare Cooper Marcus och Patrik Grahn 157
innehållsförteckning
11 •
inledning
13 •
Inledning Devisen Att leva tills man dör
det är en majdag för snart trettio år sedan. Jag är tjugo år och sitter på min cykel på väg att
hälsa på min lärare Magnus, som snart ska gå i pension. Magnus har övertalat mig att komma över på en kopp kaffe i hans trädgård. Jag kan erinra mig att varje gång jag träffade min lärare under skoltiden så ställde han alltid frågan om jag inte skulle bli trädgårdsmästare. Men jag hade målet i sikte: jag skulle bli arbetsterapeut, inte någon trädgårdsmästare! Uppvuxen i en betongförort utan tillgång till vare sig trädgård eller någon natur förstod jag knappt vad han menade, eller varför han ständigt upprepade frågan. Den här dagen, för trettio år sedan, bodde jag i villa med tillhörande naturtomt och jag hade inte någon tanke på att skaffa mig någon trädgård. Väl framme hos Magnus bad han mig stiga in i syrenbersån, där han serverade mig kaffe och kaka. Plötsligt pekade han på en nyponros och utbrast: ”Jag vill presentera min moster ifrån Värnamo för dig”. ”Har han blivit helt knasig?” tänkte jag. Magnus berättade ivrigt att nyponrosen var en gåva för länge sedan från hans moster. Då var det bara en liten stickling, idag var det en blomstrande nyponros. Sedan lång tid tillbaka fanns inte längre Magnus moster i livet. Men varje vår när nyponblommorna slog ut i blom hälsade hon honom välkommen, och varje höst när blommorna blivit nypon hälsade hon farväl. ”Hon lever för alltid hos mig” sa Magnus. Då förstod jag plötsligt att vi genom växtligheten i trädgården omger oss med minnen, historia och människor – för även om de inte lever längre, så finns de ändå alltid där. När jag druckit ur mitt kaffe, stannat en stund och artigt småpratat, reste jag mig för att ta mig hemåt så sa Magnus: ”Du ska strax få gå hem, men först ska vi hälsa på en gammal vän till mig. Han heter Oskar och bor alldeles här intill”. Oskar var en 83-årig dansk trädgårdsmästare och det här blev mitt första och enda möte med honom. Han satt bakom grinden i sin övervuxna trädgård, omgiven av årsgamla rhododendronplantor, som Oskar fått fram genom att korsa olika sorter. Nu var det dags för utplantering på friland. Han tittade upp på mig och utbrast ”Va bra att du kom, unga tös. Kom in och hjälp mig”. Jag tittade snabbt bakom mig för att få hjälp av min gamle lärare, men han stod inte kvar utan hade gått hem till sig. Jag fann ingen annan råd än att göra som den gamle trädgårdsmästaren sa, och under två timmar hjälpte jag till med att plantera hans rhododendronplantor. Under hela den tiden satt Oskar helt tyst. Den enda vägledning jag fick av honom var att han pekade bestämt var jag skulle sätta ned plantorna. När allt var klart, och jag skulle gå, gav han mig en kasse med fem rhododendronplantor som tack för hjälpen. Väl hemma hade jag inte hjärta att kasta plantorna, utan grävde ned dem i skogen där jag bodde.
trädgården och naturen
22 •
Trädgården – en plats att få vara människa Allt eftersom åren gick kom jag att lära mig att trädgården inte bara var en plats för mig där jag kunde odla växter och anlägga olika växtmiljöer. Det var också en plats där jag kunde vara för mig själv en stund, eller där jag kunde hämta kraft under ögonblick av sorg, ilska eller glädje. Det fanns inget bättre än att gå ut och gräva i komposten eller dra upp ogräs när jag kände mig arg och förtvivlad, och jag gjorde dessutom nytta. Eller vid de tillfällen då jag kände att jag ville få lite tid att fundera i avskildhet, då kunde jag gå ut och sätta mig vid min meditationssten. Det brukade inte ta så lång stund innan jag kände mig tillfreds igen. Trädgården blev den läroplats som jag tidigare saknat och den gav mig insikt om hur viktigt det var att stanna upp i nuet.
Min meditationssten.
Fjällnaturen – det storslagna Min man och jag har en stuga i västra Jämtland, den ligger vid Snasens fot och är för mig en av de vackraste platser som finns. Jämfört med tidigare åker vi allt oftare dit. Det beror på att det är där vi verkligen kan stanna upp i våra allt mer hektiska storstadsliv, för att få en längre stunds återhämtning i den kravlösa miljön. Även om jag idag har en trädgård som jag an- vänder så gott som dagligen under hela året, så är fjällnaturen ändå den plats där jag kan släppa alla krav totalt och bara vara. Här finns den storslagna naturen, var än man tittar syns fjäll, fjällängar, myrmarker, tjärnar, bäckar, forsar och fjällskog. Under åren som gått har vi vandrat många gånger i fjällen och upplevt hur vi plötsligt blivit ett med naturen. Här existerar bara naturens ljud och ljus. Jag har aldrig varit någon äventyrsmänniska och känner därför inget behov av att utöva några extrema sporter på min fritid. För mig är det ett äventyr i sig att komma till fjällnaturen. Naturen lever sitt eget liv och den växlar snabbt, ibland helt utan förvarning, så man bör ha stor respekt för den. Från ena stunden till den andra kan den skifta, ifrån att ha varit helt vindstilla till att molnen tornar upp sig. Strax därpå kan man vara mitt i stormens öga. När jag för första gången kom till vår fjällstuga i Jämtland, för mer än 30 år sedan, blev upptäckterna vid våra fjällvandringar början till en livslång kärlek. Där är naturen så fantastiskt vacker oavsett vilken årstid man än besöker den. När våren kommer blir ljuset så intensivt och dagarna så långa, det kan vara svårt att veta vad klockan är eller när det är dags att gå till sängs. När sedan sommaren är här är det gröna så exceptionellt grönt och frodigt. När det börjar gå mot höst förvandlas markerna med ripbär, kråkbär, hjortron, odon och mjölon till mattor av glödande eld, från ljust gult till starkt brunorange. Slutligen kommer vintern då och markerna vilar, helt inbäddade i ett skyddande och gnistrande vitt snötäcke. En julaftonskväll för några år sedan när vi var i vår stuga beslöt jag mig för att ta en kvällspromenad till det närliggande Enaforsholm. Hemma i Stockholm, där jag bor, ser man inte stjärnorna för stadens all gatubelysning, men här var det en klar stjärnhimmel som jag sent ska glömma. Termometern visade på –16 grader och snön gnistrade och knarrade under mina fötter. Det var fullmåne, och när stjärnorna och månen lyste upp det majestätiska snöbeklädda och isiga berget på Snasens norrsluttning (1463 m ö h) var upplevelsen av storslagenhet och skönhet så stark att jag alltid bär den med mig. Det är vid sådana tillfällen jag förstår hur viktigt det är att värna om naturen, att naturen är en ovärderlig resurs för oss människor. Vi får inte glömma att vi har den till låns, vi är beroende av naturen men naturen är inte beroende av oss.
trädgården och naturen
23 •
sinnenas trädgård
28 •
Del II Sinnenas Trädgård I många av de österländska kulturerna finns en grundläggande syn på den åldrande männi skan som klok och vis, någon som både samhället och de yngre generationerna tar lärdom av, ser upp till och respekterar. I vår västerländska kultur däremot har vi mer synen att de äldre har gjort sitt och snarast är ett problem som vi yngre måste lösa. Därmed sker också en segregering mellan de olika generationerna, och mellan de äldre och samhället i stort. Frågor som vi borde ställa oss utifrån detta är: Hur vill vi själva ha det den dagen vi är framme vid livets höst, när våra förmågor inte längre är på topp? Har vi något värde kvar då? Kommer vi att acceptera att bli fråntagna delaktighet och gemenskap? Finns det något vi kan göra för att få till en förändring, för att återge äldre människovärdet?
Sabbatsberg – ett äldreboende i Stockholm När jag som nyexaminerad arbetsterapeut 1990 blev anställd på ett äldreboende i Stockholm blev min första arbetsplats en dagvårdsavdelning för personer med demenshandikapp. Att drabbas av ett demenshandikapp är som att förlora delar av sin identitet. Minnet sviker och allt man tidigare kunnat och vetat rämnar och blir otydligt och svårt. Man har helt enkelt ingen plattform att stå på längre. Det är en fasansfull känsla att inte längre veta var man är, vem man är, vilka andra är, att märka hur det som tidigare var enkelt nu blir komplicerat och svårbegripligt och man förlorar ordets makt och betydelse. Miljön kan antingen stödja eller stjälpa. För de äldre som befinner sig i en sådan situation gör det förstås skillnad om de måste leva i ett kaos där de ständigt riskerar att fallera, eller om de erbjuds en trygg famn, som stödjer de kvarvarande inneboende resurserna. Det är oerhört viktigt att förstå hur vi som är ansvariga kan påverka i detta skede. Som ny inom både yrket och verksamhetsinriktningen var det med en viss anspänning jag gjorde min entré, den här dagen för tjugo år sedan. Det första som mötte mig var en låst dörr som krävde rätt kod för att kunna öppnas. Dörren var låst av säkerhetsskäl, för att de som befann sig på dagvårdsavdelningen inte skulle kunna gå därifrån hur som helst. Som det nu var blev de utsläppta endast av personalen. Så snart jag kom innanför dörren hörde jag hur
sinnenas trädgård
29 •
sinnenas trädgård
36 •
Platsens historik Sinnenas Trädgård är belägen i direkt anslutning till äldreboendet på Sabbatsberg i centrala Stockholm. Platsens historik kom även att påverka gestaltningen av trädgården. Sabbatsbergs gamla och intressanta historia härrör från 1600- och 1700-talen. Från att ha varit ett tegelbruk, som lades ned i slutet av 1600-talet, förvandlades det till att bli ett värdshus med tobaksland och grönsaksodlingar på 1700-talet. Det blev då ett område för dåtidens fattighjon i Stockholms församlingar Katarina, Klara och Nicolai. Här upptäcktes en så kallad surbrunn på området och brunnsgäster kom för att dricka brunn fram till 1800-talets början. Brunnsdrickandet kom senare att ersättas med vatten på butelj fram till 1968. I omgivningarna fanns flera blomstrande parker och trädgårdar, och det var här som Bergius anlade den berömda Bergielund 1751. Under 1800-talet förändrades fattigvården och man skilde på de som var tillfälligt handikappade och de som var sjuka. 1918 infördes en ny fattigvårdslag och det gamla fattighuset döptes om till ålderdomshem (ref: Stockholms stads webbplats).
Trädgårdens olika rum Sinnenas Trädgård designades för att vara tillgänglig för de olika målgrupperna. Det innebar att platsen dels skulle underlätta för de besökande att fysiskt ta sig fram i rummet oavsett handikapp, dels också ge målgrupperna tillgång till olika typer av natur och biotoper. Miljön skulle även stödja och underlätta orienterbarheten här och nu med tanke på dem med ett kognitivt handikapp, såsom demens eller annan förvärvad hjärnskada. Platsen skulle vidare tillmötesgå de besökandes olika behov och resurser omfattande önskemål om att vara delaktig i livet utanför själva boendet. Den skulle också vara en mötesplats mellan människor från olika hus och våningsplan i området men även ge en möjlighet till avskildhet för den som så önskade. Trädgården skulle erbjuda olika sinnesupplevelser och aktivitetsinslag. Där möjligheten att delta i aktiviteterna kunde ske på olika nivåer; allt ifrån att bara njuta (inre aktivitet) till att så fröer, plocka blommor, skörda bär och frukter, gå på promenad med mera (yttre aktiviteter). På platsen skulle det också finnas möjligheter att delta i kultur- och traditionsbundna aktiviteter såsom midsommar- och slåtterfest, marknader och adventsfirande, kort sagt aktiviteter året om. Trädgården skulle slutligen fungera som ett rum och ett redskap i rehabiliteringsarbetet där målet skulle vara att förebygga, bibehålla och träna olika fysiska, psykiska och sociala funktioner, men den skulle samtidigt vara en plats för rekreation och återhämtning med hjälp av den utformning och innehåll som trädgården fick.
Sinnenas Trädgård – 1996
Sinnenas Trädgård – ett samarbetsprojekt mellan Norrmalms stadsdelsförvaltning och Gatu- och fastig hetskontoret Stockholms stad. (planskiss)
Sinnenas trädgård I mitt eget inre,
I Sinnenas Trädgård
där jag får vila och sinnesro.
kan jag tryggt vänta,
I Sinnenas Trädgård
på den sista stunden i mitt liv.
får jag lukta på de vackraste blommor,
Det är en bra plats att få dö på.
och ro i en orolig själ. Här kan jag följa blommornas levnad, Jag får sitta till bords
från vår till sommar och till höst,
i Sinnenas Trädgård.
tills vintern lägger allt
Får njuta av det som världen utanför
under ett värmande täcke av snö.
inte kan erbjuda. I mitt eget inre får jag en stunds vila
I Sinnenas Trädgård
från en krävande omgivning.
kan jag lättare förstå att livet är skört och bräckligt,
En dag ska komma
som en blomma på sin stjälk.
då jag av ålder får sitta
Jag vet att dagen kommer
allt längre i Sinnenas Trädgård.
då jag liksom blommorna vissnar ner.
Den dag då min själ förbereder sig för den sista resan.
Min själ är fortfarande ung och här i Sinnenas Trädgård
Jag får allt längre tid på mig
får jag springa över doftande sommarängar,
att lukta på de vackraste blommor.
som i barndomens dagar.
Får sitta till bords för att njuta av det som Gud har förberett för mig.
Men ingen omkring mig
Allt är färdigt
ser hur jag dansar runt i en yster dans.
och allt är redan betalt.
Alla tror att jag bara sluter mina ögon och vilar.
Sinnenas Trädgård rymmer ett universum
För Sinnenas Trädgård är en märklig plats
där jag får vara.
där jag är mig själv.
Inget stör mig i min inre resa
Där jag kan leva upp, trots att
bland dofter och blommor.
minnet ibland inte alltid hänger med. © mats mannheim
sinnenas trädgård
77 •
haga hälsoträdgård
86 •
Japansk lönn i bladutspring.
kompetens
Vem kan bedriva trädgårdsterapi? Det beror på insatsens syfte. Allt behandlings- och rehabiliteringsarbete ska utgå ifrån de metoder som bygger på bästa tillgängliga kunskap inom området. Det gäller att använda sig av både aktuella vetenskapliga rön och beprövade kliniska erfarenheter. Förutom detta är det önskvärt med någon grundläggande kompetens inom området trädgårdsterapi. Denna utbildning finns idag att tillgå på olika universitet, nationellt och internationellt. Körsbärsblom.
haga hälsoträdgård
87 •
Jord, en förutsättning för växande.
Trädgårdsterapi handlar om att ett team av terapeuter arbetar målinriktat och att trädgården och dess aktiviteter är ett viktigt verktyg i arbetet. I teamet är det även viktigt att ha den gröna kompetensen inbyggd. Jag brukar säga att det handlar om ett giftermål mellan vit (vård-, rehabiliteringspersonal etc.) och grön kompetens (trädgårdsmästare etc.). ”Horticultural therapists are specially educated and trained members of rehabilitations teams (with doctors, psychiatrists, psychologists, occupational therapists and other) who involve the client in all phases of gardening – from propagation to selling products – as a means of bringing about improvement in their life.” ahta
– american horticultur al ther apy association
haga hälsoträdgård
108 •
I en insändare i en facktidskrift fick jag läsa hur en deltagare
”Grön rehabilitering – det bästa
som genomgått sin rehabiliteringstid hos oss beskrev situa
jag gjort!”
tionen på följande målande sätt.
”Jag har själv genomgått en
Ann Charlotte skriver:
rehabilitering i Haga Hälso trädgård. Och jag kan säga, utan att tveka, att det är det bästa jag har gjort! Jag har arbetat på Arbets marknadsstyrelsen – numera Arbetsförmedlingen – men är sjukskriven sedan december 2005 på grund av en utmattnings depression. Jag fick kämpa med näbbar och klor för att få hjälp med rehabilitering. Många anser att det är väldigt mycket ’humbug’ det här med ’grön rehabilitering’. Men verkligheten är en helt annan. Jag kände direkt att denna rehabilitering skulle kunna vara något för mig. Då, när mitt ärende var aktuellt, hade Försäkringskassan ett ramavtal med ett rehabiliteringsföretag. Det visade sig att det egentligen inte betydde något alls. När alla kvarnar skulle malas fanns det inga medel för rehabilitering! Så där stod jag. Men jag fick ekonomisk hjälp av arbetsgivaren och har även bidragit själv. Jag började där i augusti 2007. Jag var fruktansvärt trött och undrade hur jag skulle orka
åka och ta mig dit (cirka 50 mi-
rehabiliteringsprocessen
nuters resa). När jag kom fram
Det ingick tre olika faser i rehabiliteringsprocessen: en utred-
fick jag börja med att ligga och
nings-, en rehabiliterings- och en uppföljningsfas. I utrednings-
vila. I början var jag också helt slut i flera dagar. Efter varje
fasen sker den egentliga bedömningen för huruvida en rehabiliteringsinsats är lämplig eller ej. Här finns vissa inklusions- och exklusionskriterier. Det innebär att vissa kriterier måste upp-
tillfälle kändes det som om jag
fyllas och andra inte får innefattas. Det kan handla om att
hade gått igenom en mangel!
personen ifråga är i återhämtningsfasen och behöver ytterligare
Långsamt blev det bättre och
tid på sig innan själva rehabiliteringen påbörjas. En annan orsak
bättre. Och hur trött jag än var
kan vara att personen är omotiverad till insatsen eller till in-
så längtade jag till trädgården.
riktningen (dvs. i en trädgård), eller att personen har andra
Det var en fantastisk plats att vara på! Jag skulle ge vad som helst för att få vistas där någon eller några dagar i veckan med
sjukdomstillstånd som först måste åtgärdas innan rehabiliteringsinsatsen kan komma igång. I den här fasen gjorde teamet en bedömning av personens resurser, behov och motivation för insatsen. Här var personens egen inställning till insatserna av avgörande betydelse. I de allra flesta fall har den här fasen före-
all underbar personal.
gåtts av en medicinsk utredning, för att utesluta eventuella andra
Numera hämtar jag mina
sjukdomar och åtgärder. I annat fall kom en sådan att initierats.
krafter i naturen, och jag promenerar en timme varje dag. När jag kom till rehabiliteringen orkade jag knappt gå 10–15 minuter. Så det är underbart att få njuta av en skön promenad! Det gäller att få myndigheter att förstå att människor behöver olika typer av vård, särskilt när det gäller utmattningssyndrom. Man kan inte sätta alla i samma fack. Man ser bara statistik – att det finns människor bakom har man helt glömt bort. Jag är väldigt glad över att det blev möjligt för mig att få den här rehabiliteringen. Den har gett mig oerhört mycket.
Nästa fas var själva rehabiliteringsfasen. Den pågick under 12 veckor med möjlighet till förlängning. Under den här perioden kom deltagarna under 3 timmar, 1–2 dagar i veckan. Det är under den här tiden som deltagarna sätter upp sina mål Strutbräken vecklar ut sig.
haga hälsoträdgård
109 •
natur och trädgård för alla
142 •
ersätts av hårda betonggolv och asfalterade vägar påverkar det oss påtagligt, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt påverkas vår kropp av att den inte längre används på det sätt som den är ämnad för, och därför försvagas och tappar den också delar av olika funktioner. Dels slits vår kropp på ett annat sätt av att ständigt och jämt ha ett hårt underlag att röra sig på, dels behöver vi inte längre röra oss lika mycket som tidigare. Därmed försvagas vår förmåga till koordination och balansförmåga, vår hållning och vårt gångmönster förändras radikalt, vilket gör att vi får en felaktig belastning på både rygg och leder. Det betyder, att när vi lever och verkar i städer innebär det förutom brist på sinnesstimulans av vår rörelseapparat även en negativ påverkan på alla våra sinnen. Därför behöver vi också beakta hur en marginalisering av sinnesstimulans påverkar våra barn i deras utveckling, för att de ska få en så god framtid som möjligt – fysiskt, psykiskt och socialt. kroppen minns – barndomens landskap
Beroende på var vi är uppväxta och utifrån våra tidigare minnen från barndomen kommer vi också att knyta an och reagera på olika naturavsnitt i vuxen ålder. Vi präglas av den miljö vi kommer ifrån och lever i men också av vårt inlärda beteende, vårt kulturella och biologiska arv. Det blev särskilt tydliggjort för mig när jag som arbetsterapeut tillsammans med en
Midsommartid. Blåbärsplockning, till höger.
natur och trädgård för alla
143 •
www.icabokforlag.se © 2011 Yvonne Westerberg och Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc. Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001. Yvonne Westerbergs webbadress: www.ergoflora.se Fotografier: Yvonne Westerberg Foto: s. 31 Liselotte Eriksson Planskiss: s. 37 Ulf Nordfjell Krönika: s. 74 Niklas Lindstedt Dikt: s. 76 Mats Mannheim Behovspyramiden: s. 137 Patrik Grahn grafisk form Grafisk form: Klas Kihlberg Layout och original: Britt-Marie Ström Redaktör: Mona Berglind Repro: Done Tryck: Europrinting genom Italgrafmedia, 2011 ISBN 978-91-534-3574-7
I ETT ALLT MER HÖGTEKNOLOGISKT SAMHÄLLE, där hjulen snurrar allt snabbare och
kraven på produktivitet och effektivitet är ett måste, behöver vi fi nna lösningar på hur vi som människor kan undvika att drabbas av olika välfärdssjukdomar. Idag bor fler människor än någonsin tidigare i våra storstäder. Det innebär att vi allt oftare drabbas av stressrelaterade besvär. När fler människor skall samsas på en allt mindre yta per capita, och där naturen blir en bristvara, påverkar det även vårt hälsotillstånd negativt. I svåra situationer i livet är naturen och trädgårdar just sådana platser som hjälper oss att återfå vår värdighet, som tröstar och möter oss som de människor vi är, med och utan våra tillkortakommanden. Att ha tillgång till natur och träd-
Yvonne Westerberg
gård med dess unika hälsoeffekter borde vara en mänsklig rättighet. I mötet med den gamle trädgårdsmästaren blev den unga Yvonne Westerberg berörd, och hon fick insikt i hur snabbt livet kan förändras. Det var här hennes devis föddes att vi alla har rätt att leva tills vi dör – oavsett situation under livets olika skeden. Den här boken belyser hur två specialdesignade trädgårdar föds och utvecklas i ett terapeutiskt syfte för människor som på olika sätt tappat förankringen i livet.
sinnenas trädgård
Sinnenas Trädgård och Haga Hälsoträdgård har kommit att inspirera människor både nationellt och internationellt och idag är Yvonne Westerberg en välkänd
• ett rum för hälsa & livskvalitet •
pionjär inom sitt område. Boken Sinnenas Trädgård av arbetsterapeuten Yvonne Westerberg är en eldsjäls berättelse om en 30-årig resa. Den inspirerar och berör oss alla och stämmer till eftertanke i frågor som rör livskvalitet. ISBN 978-91-534-3574-7
www.icabokforlag.se
3574-7 omslag Sinnenas tradgard.indd 1
2011-06-14 14.35