__MAIN_TEXT__

Page 1


071704Hja rnan_ORIG.indd 4

09-02-24 10.41.31


Innehåll

Förord till pocketutgåvan  i Förord till den amerikanska utgåvan (2008)  iii   1. Inledning – stenåldershjärnan möter informationsfloden  9 Det magiska talet sju  13 Stenåldershjärnan  15 Hjärnans formbarhet  16 Ökningen av IQ under 1900-talet  18 Framtiden  21   2. Informationens portal  23 Olika sorters uppmärksamhet  24 Tankspriddhet  26 Att mäta uppmärksamhet i millisekunder  27 Ljuskäglan i hjärnan  28 Tävlan mellan nervceller  31 Två parallella system för uppmärksamhet  32

071704Hja rnan_ORIG.indd 5

09-02-24 10.41.31


3. Den mentala arbetsbänken  36 Arbetsminne och korttidsminne  37 Långtidsminne  39 Kontroll av koncentrationsförmåga  42 Problemlösning  44   4. Bilder av arbetsminnet  47 Informationen i hjässloben  50 Minne och uppmärksamhet förenas  51 Hur informationen kodas  52   5. Hjärnan och det magiska talet 7  56 Den mognande hjärnan  57 Om hjärnsignaler och kapacitet  60 Mekanismerna för kapacitetsbegränsningar  63 Barnets hjärna  64 Datasimulering av hjärnaktivitet  65   6. Simultankapacitet och mental bandbredd  68 Bilkörning och mobilpratande  70 Cocktailpartyeffekten och andra distraktioner  71 Vad händer i hjärnan när man gör två saker samtidigt?  74 Hypotesen om en förenande kapacitet  78   7. Wallaces paradox  80 Evolutionen av arbetsminnet  81 Intelligens som en bieffekt  84   8. Hjärnans formbarhet  88 Hur hjärnkartor ritas om  89 Effekten av stimulans  92 Musik och jonglering  93 Vad är »use« och vad är »it«?  93

071704Hja rnan_ORIG.indd 6

09-02-24 10.41.31


9. Finns ADHD?  96 Vad är ADHD?  99 Arbetsminneshypotesen  102 Piller och pedagogik  103 10. Ett kognitivt gym  107 RoboMemo  109 Effekter av träning på hjärnaktivitet  114 11. Vardagsträning av våra mentala muskler  117 The Einstein Aging Study  118 Mentala mätstockar  120 Zen och konsten att koncentrera sig  122 Bompu zen  123 Vetenskap och meditation  124 Nutida och framtida utmaningar  126 12. Dataspel  128 Larmrapporter  129 Nyttan av dataspel  131 Dataspelen och framtiden  133 13. Flynneffekten  137 Träna upp IQ  138 Allt dåligt är bra för dig  141 14. Neurokognitiv uppgradering  145 Mental dopning  146 Våra dagliga droger  148

071704Hja rnan_ORIG.indd 7

09-02-24 10.41.31


15. Informationsfloden och flow  151 Infostress  153 Varför vi älskar stimulans  154 Flow  155 Författarens tack  157 Referenser och kommentarer  158

071704Hja rnan_ORIG.indd 8

09-02-24 10.41.31


Förord till pocketutgåvan Den inbundna utgåvan av Den översvämmade hjärnan fick mycket uppmärksamhet i Sverige och har kommit ut i flera andra länder, inklusive Tyskland, Danmark, England och USA. Det finns uppenbarligen många som upplever sig vara översvämmade av information, och som är intresserade av att få veta mer om hjärnans begränsningar och formbarhet. Även de som saknat fackkunskap inom psykologi eller neurovetenskap har tyckt att boken varit lättläst, vilket glatt mig. De få kritiska synpunkter jag läst har oftast handlat om att boken inte innehåller några kokboksrecept på hur man ska leva sitt liv, av typen »tio steg till en bättre hjärna«. Så en liten varning till dig som står i begrepp att läsa pocketutgåvan: det här är ingen självhjälpsbok, det är en tänk-själv bok. I samband med en nyutgåva står man alltid inför valet om huruvida man ska göra en mer grundlig omarbetning eller inte. Det är frestande att föra in de allra senaste rönen inom forskningen. Men det publiceras mer än 100 nya artiklar i månaden om arbetsminne och det är omöjligt att ha ambitionen att uppdatera med det senaste – för mycket information, för lite tid. Jag är tacksam för Elkhonon Goldbergs förord till den amerikanska utgåvan, som nu kommer i svensk översättning för första gången. Sedan 2007 har det gjorts flera studier, både av min egen grupp och av andra forskargrupper runt om i världen, som visar på hur träning av arbetsminnet är möjlig. Det allmänna intresset för kognitiv träning ökar också från år till år. Huvudargumenten i boken står sig väl, men i forskningens värld är inga sanningar eviga. Som matematikern och science fiction-författaren Eric Bell uttryckte det: »Time makes fools of us all in the end.« Torkel Klingberg Stockholm, februari 2009

071704Hja rnan_ORIG.indd 1



09-02-24 10.41.31


071704Hja rnan_ORIG.indd 2

09-02-24 10.41.31


Förord till den amerikanska utgåvan (2008) Manhattans Midtown har aldrig varit någon rofylld miljö, men de senaste tio åren har pulsen där drivits upp till en hysterisk nivå. Mobiltelefonen och ipoden har gjort entré – och det med besked! Man kan fråga sig om samhället därmed också har tagit ett av­ görande steg på vägen mot sin egen undergång. Folk lyssnar, pratar, sms:ar och tar bilder samtidigt som de försöker undvika att springa på varandra, med varierande framgång. Det hör till vardagen att få se hur människor snubblar på varandra, på föremål, på hundar, hur de snavar, halkar till, trillar omkull, går in i väggar ­eller nästan blir överkörda av bilar – utan att en enda gång släppa taget om sina mobiltelefoner. Även om bilden av en sinnesförvirrad fotgängare som överskrider sin simultankapacitet genom att ha en pryl för mycket kan vara oerhört komisk, är den också en symbol för vår tid och för de utmaningar som vår kultur står inför. Vi drivs i allt större utsträckning av informationsflöden. Politiker och ekonomer oroar sig över att flödet av olja inte ska räcka till för att hålla samhället i gång, men vi borde vara lika oroade över de överdimensionerade och parallella informationsflödena som gör genomsnittsindividen alltmer sinnesförvirrad och desorienterad. Hur många olika aktiviteter kan en normal individ ägna sig åt på en och samma gång, utan att bli omkullvräkt av en bil eller av en medmänniska? Har människan i vår kultur nått upp till, eller kanske till och med överskridit, den hjärnkapacitet som en gång utvecklades med utgångspunkt från en betydligt mera stillsam verklighet? Finns det gränser för människans simultankapacitet? Går dessa gränser att kartlägga? Kan vi vidga dem genom att träna hjärnan? Ytterst få personer har bättre förutsättningar att gripa sig an de frågorna än Torkel Klingberg. Torkel Klingberg har studerat och iii

071704Hja rnan_ORIG.indd 3

09-02-24 10.41.31


Den översvämmade hjärnan

utfört viktig forskning både i Sverige och i USA, och han utmärker sig genom sin förmåga att kombinera ledande grundforskning i kognitiv neurovetenskap med en blick för vad resultaten kan betyda för patienter och i vardagen. Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet i Stockholm, där han leder forskningsprojekt som med hjälp av neurala nätverksmodeller och teknik av allra senaste snitt – bland annat funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) och diffusion tensor imaging (DTI) – ska kasta ljus över de mekanismer som styr människans exekutiva funktioner och uppmärksamhet samt över de olika sätt på vilka utvecklingen av dem kan störas. Hans forskning har även lett fram till en metod för kognitiv rehabilitering genom träning av arbetsminnet, en metod som i dag används både i Europa och i USA. Hjärnan är utan tvekan på modet. Under de senaste åren har populärlitteraturen om hjärnan utvecklats till en egen genre. Bland dessa böcker utmärker sig Den översvämmade hjärnan i kraft av sin bredd, överskådlighet och fängslande framställning. Boken blev en stor framgång när den först gavs ut i Sverige 2007. Den engelskspråkiga utgåvan är den första bok av allmänintresse där detta omfattande ämnesområde hanteras med sådan auktoritet och språklig kvalitet. Att Den översvämmade hjärnan ges ut på engelska är därför välkommet och ligger dessutom rätt i tiden. Med lätthet och briljans väver Klingberg samman diskussionen kring evolutionen, neurovetenskapens historia, ledande forskningsmetoder, informationsteori, nya insikter om hjärnans plasticitet och en tankeväckande genomgång av olika funktionshinder i syfte att bättre kunna beskriva människans »översvämmade hjärna«. Många av de böcker i »hjärngenren« som riktar sig till allmänheten är skrivna av professionellt verksamma journalister eller skribenter specialiserade på forskning, som förmedlar andrahandskunskap om kognitiv neurovetenskap. Klingbergs bok har auktoritet och fördelen att vara skriven av en person som själv definitivt tillhör de ledande inom forskningsområdet. Klingberg går iv

071704Hja rnan_ORIG.indd 4

09-02-24 10.41.32


förord till den amerikanska utgåvan (2008)

rakt på sak: Han inger läsaren den rätta respekten genom att vara precis och saklig, utan att vattna ur texten med den sorts innehållslösa inställsamhet som tyvärr är så vanlig inom »allmänlitteraturen«. Det som på samma gång gör Den översvämmade hjärnan särskilt värd att uppmärksamma är den obehindrat flödande texten, som en professionell vetenskapsskribent hade haft all anledning att känna sig stolt över. Den här unika kombinationen av innehåll och form gör boken värdefull både för den bildade allmänheten, som »allmänlitteratur« på hög nivå, och för en professionell läsekrets. Kanske kan den även fungera som bredvidläsningstext för studenter. Precis som de flesta andra områden som människan tar sig an har den kognitiva neurovetenskapen och den kliniska neuropsykologin sina trender. Begrepp som det går mode i har en tendens att snabbt få något diffust, dunkelt och uppblåst över sig och de berövas en klar innebörd. »Arbetsminne« var ett banbrytande begrepp när det lanserades av ledande forskare som Alan Baddeley och Patricia Goldman-Rakic, men blev senare ett modeord, med alla de olyckliga konsekvenser som det innebär. Klingberg gör en särskilt värdefull insats genom att återge begreppet arbetsminne dess vetenskapliga precision och klarhet. Det här är en av de många förtjänster som gör Den översvämmade hjärnan ovärderlig både för den breda allmänheten och för en professionell läsekrets. ADHD är ett annat exempel på ett begrepp som från början har varit användbart och betydelsefullt, men som vattnats ur och blåsts upp till oigenkännlighet, fritt från såväl vetenskapligt värde som klinisk legitimitet. Också här gör Klingberg både de professionellt verksamma och den breda allmänheten en ovärderlig tjänst genom att omdömesgillt beskriva ADHD med beundransvärd exakthet och tydlighet. Det hävdas ibland att man tappar respekten för det som ter sig alltför välbekant. När vi känner igen något uppstår också illusionen om förståelse. Begreppet intelligenskvot (IQ) har tillhört den gängse kulturen under så lång tid att många människor refererar 

071704Hja rnan_ORIG.indd 5

09-02-24 10.41.32


Den översvämmade hjärnan

till det i en självklar och ledig ton, men faktum är att ytterst få inom den breda allmänheten på en direkt fråga skulle kunna definiera begreppet på ett entydigt sätt. Klingberg gör en enastående insats när han förklarar det och fogar in det i en strikt neurovetenskaplig och samhällsvetenskaplig kontext. Den översvämmade hjärnan är rik på både insikt och information, i en omfattning som gör det omöjligt att nämna allt i detta korta förord. Det är en verkligt utomordentlig bok som lär bli lika läst och uppskattad av den breda allmänheten som av den professionella läsekretsen. Elkhonon Goldberg, professor i neurologi, New York University School of Medicine

vi

071704Hja rnan_ORIG.indd 6

09-02-24 10.41.32


1 Inledning – stenåldershjärnan möter informationsfloden

Du har just gått in i ett rum, förmodligen för att hämta något, men du är inte riktigt säker, för du stirrar bara rakt in i väggen och försöker komma ihåg vad det var du skulle göra. Den där instruktionen till dig själv som du nyss hade i huvudet har försvunnit. Kanske stördes du av din mobiltelefon? Kanske försökte du göra två eller tre saker samtidigt? Resultatet var i alla fall ett överflöd av information i din hjärna som gjorde att du stod där och stirrade in i väggen. Våra hjärnor har en begränsad kapacitet för att hantera information. Temat för den här boken är att försöka söka svaret på varför det är så, vilka effekter det får i vår vardag, och hur vi möjligtvis kan tänja på de gränserna genom att träna upp våra hjärnor. I och med att utvecklingen inom informationsteknologi och kommunikation förser oss med information i allt snabbare takt tydliggörs hjärnans begränsningar. Det är inte längre tekniken som sätter gränser, utan vår egen hjärna. Man ser förändringarna inte minst i en allt mer komplex arbetssituation. Låt oss som exempel på detta ta Lotta, en fiktiv person, men baserad på en nära vän till mig och med en arbetssituation som förmodligen många av oss kan känna igen. Lotta är projektledare på ett IT-företag. Hennes måndagsmor

071704Hja rnan_ORIG.indd 9

09-02-24 10.41.32


Den översvämmade hjärnan

gon börjar vid halv nio med att hon slår sig ned vid sitt skrivbord i kontorslandskapet. Med sin kaffekopp bredvid sig börjar hon beta av helgens skörd av några hundra e-mail. Hon tar beslut om vad som ska slängas, vad som ska läsas men inte åtgärdas, vilka e-mail som bör besvaras omedelbart och vilka som ska resultera i ytterligare en punkt i hennes att-göra-lista som hon uppdaterar och omprioriterar på sin pc och sedan synkroniserar med sin handhållna dator. Vid tiotiden är hon fortfarande inte igenom sina e-mail men bestämmer sig för att ta itu med vad som står högst på dagens attgöra-lista: att skriva färdigt en rapport samt läsa igenom fyra av sina medarbetares delrapporter. Tre minuter in i sitt rapportskrivande blir hon avbruten av en kollega som behöver ett besked om ett datorinköp. De loggar in på datorfirmans hemsida för att snabbt titta på olika alternativ, men diskussionen blir avbruten av ett telefonsamtal angående ett e-mail från i fredags. Telefonsamtalet drar ut på tiden, kollegan går tillbaka till sitt skrivbord under tiden, medan Lotta försöker ignorera signalerna från sin mobil­tele­ fon och febrilt letar efter det e-mail som samtalet gäller. Medan hon lyssnar passar hon samtidigt på att radera några skräpmail när hon ändå har programmet uppe. Det här är en bild av den moderna arbetsplatsen. En undersökning av arbetsplatser i USA fann att personalen utsattes för avbrott och distraktioner ungefär var tredje minut och att personer som jobbar med sin dator i genomsnitt har åtta olika fönster öppna samtidigt. I artikeln »Overloaded Circuits: Why Smart People Under­perform« myntar psykiatrikern Edward Hallowell begreppet Attention Deficit Trait för att karaktärisera den situation som Lotta och många andra befinner sig i. Det är ingen ny diagnos som läkarna kan använda sig av, utan ett uttryck för det mentala tillstånd som informationsteknologin, ett ökat tempo och ett förändrat arbetssätt medfört. En del skulle kalla det för en livsstil. Men begreppet Attention Deficit Trait är naturligtvis valt just därför att det är så likt namnet Attention Deficit Disorder (ADD), vilket är en variant av ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) 10

071704Hja rnan_ORIG.indd 10

09-02-24 10.41.32


inledning

men utan hyper­aktivitet (mer om ADHD i ett senare kapitel). ­Diagnosen är definierad genom en rad symptom, såsom att man »har svårt att hålla kvar koncentrationsförmågan«, »har svårt att organisera sitt arbete«, »blir lätt störd av vad som händer i omgivningen« och »glömsk i vardagliga aktiviteter«. Ofta är svårigheterna så stora att man inte kan sköta sitt jobb ordentligt eller att man behöver ta mediciner för att minska problemen. Poängen med Hallowells begrepp är att det illustrerar hur arbetssituationen med sitt tempo och simultankrav ofta ger oss en känsla av att ha koncentrationssvårigheter och att vår kapacitet inte riktigt räcker till. Hjärnan är översvämmad. Men gör informationssamhället verk­ ligen så att befolkningen i allmänhet får koncentrationssvårigheter? Vad är koncentrationsförmåga egentligen, och exakt vad i vår komplexa arbetssituation är mentalt krävande? En faktor som gör arbetssituationen krävande är de ständiga distraktionerna: alla de intryck som surrar likt myggor runt oss och gör det så svårt att koncentrera oss på det vi ska. Informationsfloden ökar inte bara den mängd information vi förväntas kunna ta till oss, utan också den mängd information som vi behöver stänga ute. Ett exempel på förändringar i graden av distraktion är övergången till öppna kontorslandskap. Detta ökar i och för sig kommunikationen mellan medarbetare och ger mer stimulans. Men miljön ger oss också en ökad ström av intryck i form av mobilsignaler, småprat och sms-signaler som vi ska stänga ute. Ett annat exempel på hur kraven ökar är att vi tar till oss allt mer information via internet istället för från böcker eller tidningar. Att läsa en artikel i en tidning utan att distraheras av reklamen i marginalen brukar gå ganska bra. Att läsa artiklar på internet är mer krävande när reklamen i marginalen består av små animerade filmer. Vad i vår hjärna avgör om vi lyckas koncentrera oss och stänga ute distraktionerna eller inte? Att göra två eller flera saker samtidigt är den snabba, enkla lösningen för alla som vill försöka få mer gjort på kortare tid. Men att utföra (eller åtminstone försöka utföra) flera saker samtidigt är 11

071704Hja rnan_ORIG.indd 11

09-02-24 10.41.32


Den översvämmade hjärnan

också en av de mest krävande vardagssituationerna. Att springa på rullband och titta på tv brukar gå bra, liksom att tugga tuggummi och gå rakt. Men redan en så alldaglig situation som att prata i mobiltelefon och köra bil går faktiskt inte så bra som vi gärna hoppas. Förutom att det är svårt att hålla i ratten och växla med samma hand, eller att det är svårt att titta på vägen och på mobiltelefonens fönster, så finns det något i de mentala kraven i telefonerandet som gör oss till sämre bilförare. Mätningar visar att personer som kör bil och på samma gång får en mentalt krävande uppgift har upp till en och en halv sekunds längre reaktionstid. Varför kan vi kombinera vissa aktiviteter men inte andra? Varför kan hjärnan ibland inte göra två saker samtidigt? Frågan om simultanutförande är särskilt aktuell eftersom den teknologiska utvecklingen verkar uppmuntra, eller ibland rent av kräva, simultanutförande. Genom att tekniken blivit trådlös kan vi ta den med oss nästan vart som helst. Vi talar i mobiltelefonen medan vi går, åker bil eller tittar på tv. Vi kan ha bildskärmar i bilen med kartor som kontinuerligt uppdateras och beskriver vägen medan vi kör. Samtidigt som vi sitter i möten kan vi skriva sms på mobilen ­eller läsa e-mail på en Blackberry (handhållen dator, även kallad crack-berry för sin beroendeframkallande effekt). När dagen är slut och vi sätter oss framför tv:n presenterar en rullande textremsa samtidigt extra information. Vissa tv-apparater låter oss se en extra kanal infälld i en annan. Vi kan också sitta med vår bärbara dator i soffan medan vi tittar på tv, trådlöst uppkopplade på internet. Förhållandet till information är dubbelt. Vi söker oss uppen­ barligen ofta till mer, snabbare och komplexare information, som om vi får en kick av stimulansen. Men när vi sitter i soffan och försöker läsa textremsan på tv-skärmen och samtidigt följa med huvudnyheterna har många av oss känslan av att vara otillräckliga, att vår hjärna redan är full av information. Det svämmar över. Nya rön inom psykologi och hjärnforskning tyder på att svårigheterna både vid simultanutförandet och vid distraktionerna kan återföras på en central begränsning: förmågan att hålla kvar infor12

071704Hja rnan_ORIG.indd 12

09-02-24 10.41.32


inledning

mation. När du ska göra två saker samtidigt måste du hålla två instruktioner till dig själv i huvudet. Det är dubbelt så mycket information som om du bara hade en instruktion. När du distraheras blir resultatet ofta att du tappar den ursprungliga information du hade i huvudet, vilket kan resultera i att du står där i rummet utan att veta varför du gick in dit. Vår begränsade förmåga att hålla kvar information kan illustreras med två exempel där mängden information ökar. Om du får en vägbeskrivning som lyder »fortsätt två kvarter rakt framåt och ta sedan ett kvarter vänster«, har du förmodligen inga problem att komma ihåg den. Om du däremot får en beskrivning som lyder »fortsätt två kvarter rakt framåt och ta sedan ett kvarter vänster, ta sedan höger igen i tre kvarter, ett vänster och sedan tre höger, så är du framme«, börjar sannolikheten för att du ska gå vilse att öka. Det blir helt enkelt för mycket information. På samma sätt är en fyrsiffrig PIN-kod ganska lätt att komma ihåg efter att du hört den, medan en tolvsiffrig OCR-kod är näst intill omöjlig att minnas.

Det magiska talet sju »Mitt problem, mina damer och herrar, är att jag är förföljd av ett heltal.« Så inledde psykologen George Miller 1956 sin artikel »Det magiska talet sju, plus/minus två – eller några gränser för vår förmåga att processa information.« I artikeln lägger han fram sin hypotes att det finns en fix gräns för människans förmåga att ta emot information och att den ligger vid ungefär sju enheter, med andra ord en inbyggd begränsning i hjärnans bandbredd. Artikeln kom att bli en av de mest berömda inom psykologin under 1900-talet. Vid mitten av 1950-talet, då George Miller skrev sin artikel, fanns ett ökat intresse för begreppet information inom psykologin. Datorerna hade börjat utvecklas under andra världskriget för att kunna knäcka fientliga chiffer. Matematiker och fysiker föreslog sätt att kvantifiera begreppet information och undersöka vilka gränser som fanns då man via telefonen ville överföra information 13

071704Hja rnan_ORIG.indd 13

09-02-24 10.41.32


Den översvämmade hjärnan

genom koppartrådar från en person till en annan. Millers idé var att psykologer skulle kunna se på den mänskliga hjärnan precis som fysikerna såg på en koppartråd. Hjärnan var en »kommunikationskanal« vars hastighet man kunde mäta, ungefär som internetuppkopplingar som bara släpper genom viss mängd information per tidsenhet. Det centrala i Millers artikel är alltså att det finns en kapacitetsgräns. Talet sju, påpekar han, dyker ovanligt ofta upp och har en förmåga att stimulera fantasin, som Miller beskriver i slutet av sin artikel: Varför har vi världens sju underverk, legenden om Sindbad och de sju haven, de sju dödssynderna, jätten Atlas sju döttrar i Pleja­ derna, människans sju åldrar, de gamla brahmanska lärornas sju helveten, de sju grundfärgerna, de sju tonerna i skalan, och veckans sju dagar? På nästa sida illustreras Millers idé med en graf där man på x-axeln anger den mängd information som presenteras, och på y-axeln visar hur mycket information som återges korrekt. Ta till exempel ett test där du ska återge olika antal upplästa siffror. På y-axeln visas hur många siffror som du korrekt kan återge. Om du hör två siffror kan du lätt komma ihåg dem och knappa in dem på ett tangentbord. Du befinner dig nu på den raka delen av grafen där mängden information in är densamma som mängden information ut. Men om du ska komma ihåg tolv siffror, eller tjugo, kommer du förmodligen bara knappa in omkring sju av dem korrekt. Du befinner dig nu på den del av grafen som böjs av och begränsas av din kapacitet. Koppartråden mäktar inte mer. Ett halvt sekel efter att Miller publicerade sin artikel har vi åter en tid när begreppet information är högaktuellt. Datoriseringen som låg i sin linda i början av 1950-talet har växt explosionsartat och påverkar i stort sett varje detalj av vårt samhälle, vår kultur och vår vardag. Informationsteknologin börjar nu kunna ge oss ett 14

071704Hja rnan_ORIG.indd 14

09-02-24 10.41.32


Output (korrekt återgiven information)

inledning

Kapacitetsgräns

Input (mängd presenterad information)

sådant överflöd av information per tidsenhet att kapacitetsbegränsningarna i vår hjärna, kanalkapaciteten som Miller talade om, har blivit en praktiskt viktig fråga i det dagliga livet.

Stenåldershjärnan Om vi har en inbyggd begränsning i vår förmåga att hantera information, en inbyggd mental bandbredd som Miller föreslog, är den förmodligen hundratusentals år gammal. Den anatomiskt moderna Homo sapiens utvecklades för ungefär 200 000 år sedan i Afrika. Genetiker har visat att alla nu levande människor har DNA från en och samma kvinna, mänsklighetens Eva, som levde någon gång för mellan 150 000 och 200 000 år sedan. Homo sapiens spreds sedan ut i världen, bland annat till södra Europa, där de efter­ hand trängde ut den samtida neandertalmänniskan. Här efter­ lämnade människorna magnifika grottmålningar, bland annat i grottan Cro-magnon i södra Frankrike, vilket gett namnet cromagnonmänniskan åt denna moderna form av Homo sapiens. Män­niskorna då hade precis samma hjärnvolym och samma 15

071704Hja rnan_ORIG.indd 15

09-02-24 10.41.33


Den översvämmade hjärnan

anatomi som vi har nu. Till skillnad från neandertalaren var cromagnonmänniskan mer gracilt byggd. Om vi skulle klä upp henne i moderna kläder skulle det inte väcka någon uppmärksamhet om hon vandrade gatan fram i en nutida storstad. Cromagnonmänniskorna levde ett långsamt liv som samlare och jägare. Förmodligen tillbringades mesta tiden i grupper om några få familjer, kanske ett femtiotal individer. Då och då samlades den så kallade klanen, en större grupp om ungefär 150 besläktade individer. Mesta delen av tiden gick förmodligen åt till samlande av mat, matlagning, beredande av hudar och redskap, och någon gång jakt. Den teknologiska miljö som crogmagnonmänniskorna levde i bestod av ett fåtal redskap såsom pilspetsar, nålar och benkrokar. Den hjärna vi föds med i dag är genetiskt sett närmast identisk med den hjärna cromagnonmänniskorna föddes med för 40 000 år sedan. Om det finns en genetiskt inbyggd begränsning i vår förmåga att hantera information härstammar den alltså från den här tiden, när det teknologiskt mest avancerade före­målet var den hullingförsedda benharpunen. Samma hjärna ska nu hantera den flod av information som det digitala samhället öser över oss. En cromagnonmänniska träffade under ett år lika många människor som du och jag nu kan träffa under en dag. Mängden och komplexiteten i den information vi ska hantera fortsätter att öka. Om det finns vissa inbyggda begränsningar som kommer att sätta stopp, vilka mentala funktioner är det vi talar om? Var kommer vi att se flaskhalsen i hjärnans förmåga att hantera information?

Hjärnans formbarhet Vad som komplicerar och berikar diskussionen om cromagnonhjärnor och Millers mentala bandbredd är de nya kunskaperna om hur formbar hjärnan är. När du läst den här boken kommer du aldrig mer vara densamme som innan. Det beror inte på att bokens innehåll skulle ha någon omvälvande effekt på hur du lever ditt liv, 16

071704Hja rnan_ORIG.indd 16

09-02-24 10.41.33


inledning

utan på att all typ av erfarenhet och inlärning förändrar hjärnan. Man kliver aldrig ner två gånger i samma flod. Hjärnan förändras inte bara då den lagrar minnen. Olika funktioner är belägna på olika ställen i hjärnan och man kan på så sätt tala om att det finns en funktionell hjärnkarta. Vad som blivit tydligt är att den här kartan inte är statisk utan ständigt ritas om. Mycket kunskap om hur hjärnan förändras kommer från studier av effekter då hjärnan berövas inflöde av information. När en person förlorar en kroppsdel så att ett känselområde i hjärnan inte längre får någon information därifrån kommer omgivande områden breda ut sig. Förlorar man ett pekfinger kommer det område i hjärnan som tog emot signaler från pekfingret att minska i storlek. Området bredvid, som tar emot signaler från långfingret, kommer istället att breda ut sig. Hjärnkartan har ritats om. En ännu större informationsförlust är avsaknaden av synintryck hos blinda. När man mätt hjärnaktiviteten hos blinda personer medan de läser blindskrift visar det sig att synområden i hjärnan aktiveras, trots att inga synintryck når dit. Det verkar alltså som om personerna använder sitt synområde till att bearbeta känsel­ information istället. Det skulle alltså kunna vara frågan om samma sorts formbarhet som när man inte får känselinformation från en förlorat finger: omgivande områden breder ut sig och använder den oanvända delen av hjärnan. Liknande resultat kommer också från studier av personer som fötts döva, där forskare sett en aktivering av hörselområden då de döva personerna ser teckenspråk. Hjärnan förändras inte bara då vi förlorar information utan också då vi utsätts för extra mycket aktivering, såsom vid träning. En typ av intensiv träning är när man lär sig att spela ett musikinstrument, med övande timme efter timme, år efter år. När forskare kartlagt de områden som tar emot känselintryck från vänster­ handen hos stråkmusiker har man sett att det område som aktiveras av känselintryck är större än hos personer som inte spelar. Man har också sett att det område av hjärnan som aktiveras då man hör pianotoner är ungefär tjugofem procent större hos pianomusiker 17

071704Hja rnan_ORIG.indd 17

09-02-24 10.41.33


Den översvämmade hjärnan

än hos icke-musiker och att bansystemen som leder motoriska impulser förändras. Jonglering är inte något många ägnar sig åt dagligdags. Men skulle vi börja träna, förbättras vi väldigt tydligt på bara några veckor. Det är alltså en aktivitet som kan användas för att studera vad som händer i hjärnan när en specifik funktion tränas upp. I en studie undersökte man hjärnans struktur hos en grupp försökspersoner, lät dem sedan träna på att jonglera i tre månader och undersökte sedan hjärnan på nytt. Vad forskarna såg var att ett område i nackloben i hjärnan, som framför allt är specialiserat på att uppfatta rörelse, hade utvidgats. När personerna undersöktes tre månader efter att träningen upphört såg man att förändringen gått tillbaka med ungefär hälften. Så lite som tre månaders aktivitet, ­eller tre månaders passivitet, hade alltså direkta effekter på hjärnans struktur. Vad som fortfarande är mindre känt är hur de ständiga mentala kraven i informationssamhället påverkar vår hjärna. Har dessa krav en tränande effekt på hjärnan precis som annan typ av träning?

Ökningen av IQ under 1900-talet När den nyzeeländske sociologen James Flynn på 1980-talet gjorde vad han trodde skulle vara en rutinmässig kontroll av historiska värden på IQ-tester upptäckte han något som skulle röra om i den psykologiska världen i flera decennier: det verkade som om IQ hos befolkningen ökade. Fenomenet med de ökande IQ-värdena kallas numera Flynneffekten. Per definition ska det genomsnittliga IQ-värdet i hela befolkningen vara 100. Efter att ha testat ett stort antal personer, exempelvis artonåringar, anpassar man testet så att det i snitt ska ge just resultatet 100. Vid en sådan testning låter man ofta samma personer utföra både det nya och det gamla IQ-testet för att visa att prestationen på de två testerna stämmer överens. Vad Flynn upptäckte var att varje 18

071704Hja rnan_ORIG.indd 18

09-02-24 10.41.33


071704Hja rnan_ORIG.indd 19

09-02-24 10.41.34


Profile for Smakprov Media AB

9789127118614  

1. Inledning – stenåldershjärnan möter informationsfloden 9 Det magiska talet sju 13 Stenåldershjärnan 15 Hjärnans formbarhet 16 Ökningen av...

9789127118614  

1. Inledning – stenåldershjärnan möter informationsfloden 9 Det magiska talet sju 13 Stenåldershjärnan 15 Hjärnans formbarhet 16 Ökningen av...

Profile for smakprov