Plats på scenen
Signe Hamilton som medläsare. Och Anne Charlotte Leffler vet att brev till modern också blir lästa av den övriga familjen. När det gäller något särskilt privat ämne markeras brevet med »Enskildt«. Brevens halvoffentliga karaktär gör att hon självklart ser dem som underlag för kommande biografier. Det gör henne orolig. Hon är så »lösmynt« och oförsiktig att hennes kvarlämnade brev kommer att vara svårtolkade, klagar hon för sin mor år 1891. Hur ska en okänd eftervärld kunna förstå henne på rätt sätt? Hon är säker på att hennes brev är så fulla av motsägelser att det blir svårt att få fram hennes verkliga karaktär ur dem. För att undvika missuppfattningar ber hon också Adam Hauch att få gå igenom de brev hon skrivit till honom. I en strävan att tillrättalägga och i någon mån styra bilden av sitt liv har hon dessutom skrivit ett utkast till en självbiografi. Hon hade inte behövt oroa sig. Just därför att hennes brev är, som hon säger, »uttryck för alla skiftningar i mina stämningar« förmedlar de en bild av en kvinna som hundratrettio år efter sin död fortfarande framstår som mycket levande. Detta är berättelsen om en stark och begåvad kvinna som hämmades – intellektuellt, konstnärligt och sexuellt – av sin tids kvinnoideal men som envist och modigt sökte sin egen sanning.